"Tänk att några droppar bläck som blänker
 - kan göra att så många tänker"

Nattgöken - med sin egen värdegrund…

E-post: mitt förnamn (plus) @wilmarsgard.se


"Att överse med okunnighet är att ge den makt."
Att stillatigande höra på när våra ledare kommer med absurda meddelanden är att göra sig till medbrottsling

Vingåker? (20 maj 2018)

13.45 - Bjarne,
har noterat att du emellanåt uttryckt din odelade förtjusning över att bo i Vingåker. Eftersom det lät lite smörigt i mina öron undrade jag så hur allmänt en sådan åsikt kunde vara i kommunen.
Det är ju val i höst och resultatet kanske inte bara påverkas av vad de lokala politikerna utlovar de närmaste 4 åren utan också hur väljarna trivs.
SCB gör årligen en medborgarundersökning där invånarna får tycka till om kommunen och dess verksamheter inom 3 områden: Kommunen som en plats att bo och leva på  Kommunens verksamheter Medborgarnas inflytande i sin kommun.

Senaste undersökningen gjordes hösten 2017 och svar erhölls från131 kommuner. Trist nog fanns inte Vingåker med i den listan.
Våren 2015 deltog Vingåker
. Mycket kan ha ändrat sig sen dess men några värden finns att hämta liksom jämförelse med kommuner i samma storleksklass.
Ett sammanfattande index visade på 49%:s nöjdhet av att bo i Vingåker.
23% av invånarna kunde starkt rekommendera vänner och bekanta att flytta till kommunen medan 38% ville avråda från det.
Ett sammanfattande index visade på 51%:s nöjdhet med kommunens verksamheter. Förbättringar önskades för gator och vägar, motionsanläggningar, äldreomsorgen, stöd för utsatta personer och inte otippat grundskolan.

Ett sammanfattande index visade på 40%:s nöjdhet över möjlighet till inflytande i kommunen. Man önskade mer möjlighet till påverkan och förtroende. Med underlag av ovanstående senaste medborgarundersökning i  Vingåker kanske något vaket parti skulle kunna hämta inspiration till att locka fler väljare i kommunen att både rösta och välja rätt parti.
/Åke  


Glömde… (19 maj 2018)

Så förargligt - jag har ju helt glömt bort att berätta för omvärlden att Madame var inbjuden till slottet Windsor för att - som representant för Vingåkers kommun - övervara prins Harrys och Meghans bröllop…
"Jag blev väl omhändertagen", berättar M…


Mest i bilen… (17 maj 2018)

19.00 - Känns det som, när jag lite smått pustande slår mig ner framför datorn. För de senaste dagarna har det varit mycket bilåkande till olika sjukvårdsinrättningar där jag skjutsat vårdbesökande till behövliga läkarbesök. Som i dag då jag 08.15 hämtade upp Madame för färd till Universitetssjukhuset i Linköping för ett sedan länge bokat möte (kontrollbesök) av specialist.

Ett bokat möte 10.30 blev försenat till 11.00 som efter en halvtimmes undersökning blev så att M behövde vänta ytterligare en timme för en avslutande enkel kompletterande åtgärd.
Jag personligen har begåvats med en rejäl portion tålamod och blir inte alls otålig över att få vänta. Vilket jag inte vill säga om de många som satt i samma väntrum som jag satt i. En smått surmulen stämning där suckarna - inte tydligt hördes men syntes - fyllde väntrumsluften.
Tills - en nykommen äldre dam oförväget började samtala med M och mig. Och ser man på f… - efter en kort stund så anslöt allt fler till samtalet och stämningen i väntrummet blev snabbt smått glädjefull.
En märklig förvandling skapad av en "märklig kvinna"…

Nåväl på hemvägen unnade vi oss en senkommen lunch på vägkrogen Tuppen i Herrbeta och en avstickare till Blomsterlandet i Norrköping för att köpa oss pelargoner - som nu pryder utsidan av mitt hus.

Vad gäller Madame och mig blir vi ofta fikasugna under våra bilresor, så även denna gång, vilket fick oss att som hemväg välja väg 51 mot Finspång (via Rejmyre hamna i Vingåker) för att i Svärtinge få stanna till för att få vår kaffelust justerad.

I Svärtinge finns Ninas Café som blev vårt stopp. Vi beslöt att njuta av vårt kaffe inomhus. På väggen bakom M såg jag denna reklamskylt, bland många andra exemplar av gamla skyltar - och blev sittandes i funderingar.
Jag har berättat det förut, och tar det gärna igen (så att du vet) jag är ingen större beundrare av den - numera påbjudna statliga - feminismen.
Det är en sak, men jag kunde inte låta bli att låta tankarna gå i gång på min fundering "Undrar hur feministerna, av båda könen, skulle reagera om där publicerades en liknande annons i dag?"
För att skriva det med snälla ord - jag kan föreställa mig en del sura miner…

Vad M anser om frågan får jag inte skriva, säger hon
Men om du undrar - jag gillar den!
Annonsen alltså - och gläds lite över att jag fortfarande har kvar den - förmågan…


Vingåker och Kina… (16 maj 2018)

16.55 - Allt handlar inte om Vingåker, eller för den delen Kina, börjar jag med för att förklara varför jag låter rubriken finnas kvar trots att de  nya raderna handlar om - annat. Nå kanske lite om Vingåker ändå, funderar jag, när jag här delar med mig några rader av Johan Hakelius:

"Han (författaren Tom Wulfe) var av den sällsynta sort som begrep från allra första början att den som tar världen på allvar måste göra det med ett leende på läpparna och en finstämd känsla för det absurda.
De som tror att man tar världen på allvar genom att helt enkelt ta den på allvar, blir aldrig mer än statister. Tråkiga sådana."

00.40 - Jo, det kan nog ses vara en märklig rubrik, men den kommer sig av att jag i den sena natten läst två - låt mig kalla det för artiklar - där den ena höjer Vingåker till skyarna (nåja) för att kommunen, som Kuriren skriver det:

Vingåker tar största klivet i företagsenkät
"Den kommun som tar det största klivet i årets undersökning är Vingåker. Betyget för det sammanfattande omdömet har ökat med 0,3 enheter till 3,5.Björn Lindgren, regionchef i Svenskt näringsliv, berättar att det innebär att Vingåker lyfter 52 platser, från plats 177 i fjol till plats 125 i år.
Han tycker att Vingåkers kommun ska vara stolta men inte nöjda."


Jaha, tänker jag, det var ju trevligt att läsa - men vad betyder det egentligen för kommunen? Kommer denna ökning att locka hit fler företag - eller vad i består den viktiga fördelen med denna bättre placering?
Har några företagare hotat med att lämna kommunen för dess (tidigare) mindre goda placering? Och nu ändrat sig…
Fast rent allmänt, visst ger det en trevlig känsla att få en bättre placering…


Kuriren skriver:
Kommunstyrelsens ordförande Anneli Bengtsson är givetvis också glad över det stora klivet.
– Äntligen. Efter allt arbete vi har lagt ner börjar det nu sakta men säkert att märkas utåt, säger hon.

Kanske natten är för sen, och jag är kanske för trött, men jag begriper inte att denna förbättring är mer betydelsefull för kommunen än Sveriges vinst i går kväll över Ryssland i Hockey-VM.

Dock - för egen del är jag lika förnöjd över båda framgångarna…

Dock blir jag betydligt mer påverkad av vad jag läser att Anders Thorén, som bor i Shanghai, skriver under rubriken "Mina intryck av Kina". En, som jag anser, synnerligen intressant (mycket lång och detaljerad) berättelse om ett land som vi i Vingåker förmodligen inte vet så mycket om. Skriver jag med den lilla misstanken att här faktiskt kan finnas någon som har betydligt mer kunskap om det stora folkrika landet - än i alla fall jag…Unna dig att läsa den här långa berättelsen. För den borde, som jag ser det, ge dig en tänkvärd inblick från en omvärld som ligger en hel del längre bort än Flen…

Och jag tror f-n i mig att vissa saker är omöjliga, tänker jag, när jag i Kuriren läser en intervju med Martin Larsson, som, Kurirens skriver det "Gör comeback i Vingåkerspartiet VTL" och som i artikeln berättar:

Bland annat har Martin Larsson jobbat som lärare i Högsjö skola, under en dryg termin.
– Då fick jag se skolverksamheten inifrån. När vi var med och styrde under perioden 2002 till 2006 gjorde vi ett väldigt lyft på näringslivsrankingen, från nästa sista plats till plats 52. Och jag tänker att man kan göra samma lyft med skolan. För det behövs ju i Vingåker, säger han.
– Det vore inte någon omöjlighet, fortsätter han.

Jo, Martin Larsson, tänker jag - det är nog en omöjlighet.

Hur jag än låter mina funderingar fara runt kan jag omöjligtvis tänka mig att skolorna i Vingåker, de kommande 10 åren framåt, kan i "skolrankningarna" stiga från den sedvanliga platsen bland "botten 5" till en plats bland "topp 50".

Och jag antar att jag som grund för den pessimismen bland annat finns för att jag just läst:
Jag kallar det för funktionell dumhet, det är när kommunala och statliga tjänstemän bara utför sina uppgifter med skygglapparna på, utan att någonsin snegla åt sidorna och fundera över vad deras handlingar kan få för konsekvenser i samhället. Sagt av den svenska integrationspolisen Ulf Boström.
Men kanske också i min känsla av hur de ansvariga - inklusive de lokala politiska partierna i KF - under den här valperioden har hanterat skolfrågorna.

Det vill säga - lika intetsägande som Kuriren skriver de flesta av sina artiklar.
Utan följdfrågor som ger "kött på benen".
Varför fick inte t ex Martin Larsson frågan "Hur har du, eller ni inom VTL, då tänkt att det skulle kunna gå till? Kommer ni att ge väljarna besked i frågan i god tid före valet?
Med det exemplet vill jag tydliggöra att både våra lokala politiker som Kuriren mest kommer med ord utan att de ger svar på de frågor som en (som jag anser) en normalt intresserad Vingåkersbo självklart ställer sig.
Vad vi huvudsakligen får veta från våra lokala politiker är deras "önskedrömmar" i form av ordramsor som - dessvärre - alldeles för många inte bryr sig om att fundera ifrågasättande över.
Och så röstar man som - vanligt…

Och varför skulle man nu inte göra det - eftersom det politiska livet ju rullar på "som vanligt". Och med det menar jag att jag inte förväntar mig att något av våra politiska partier kommer att finna en avgörande viktig fråga att vinna valet på.

Om det nu ens kan finnas en sådan…


En vanlig söndag… (13 maj 2018)

Eller har det inte varit det? - frågar jag mig själv där jag sitter på verandan och njuter av kvällen. Blev sittande i funderingar kring vad jag kallar "en vanlig söndag"  och kommer just inte på vad en ovanlig söndag då skulle kunna vara…

22.40 - Låt oss strunta i just det för hela denna helg har varit till stor förnöjsamhet, konstaterar jag för mig själv, och minns gärna någonting så trivialt som gårdagens tur till "soptippen" för att bli av med ett antal säckar innehållande grenar och löv.
Jag kan förstå varför jag tycker om att bo i Vingåker, tänker jag, när jag minns den trevliga stämningen bland dem som samtidigt som Madame och jag samsades bland många andra för att bli av med vår skräp.
En vänlig stämning där folk pratade glatt med varandra, den hjälpsamma attityden bland dem som skulle ta sig fram med sina bilar för att komma nära med sitt avfall.
Jo, jag gillar verkligen Vingåkersborna…

Söndagen har varit lika förnöjsam med jobb i trädgården som blir allt mer trevlig att vistas i. En aning ommöblerad då vissa växter har flyttats till nya platser, nu med välansade rabatter och gräsmattan har fått en dos "vitaminer" med avseende att hålla mossan borta.
Vi unnade oss ett avbrott för att åka och titta på Vingåkers gulsvarta tjejlag (14-åringar så där) som spelade match mot ett blåklätt lag vars namn jag glömt.
Madame har två barnbarn i laget.
Vi
förlorade med 6-5 i en underhållande match inför en entusiastisk publik.

Nu väntar i veckan en tur till Ingvaldstorp för att inhandla Pelargoner till utelådorna som ska upp utanför fönstren.

Jo, en stilla söndagskväll på verandan efter en skön helg får mig att bli smått lyrisk över Vingåker…


Kristi himmelsfärdsdag… (10 maj 2018)

17.35 - Det finns mest bra dagar i mitt Vingåkersliv - och kom jag på - det finns andra dagar som känns ännu lite bättre.

Som i går
när jag och Madame gjorde oss en tur med bilen. Ett första stopp i Västerås för att hämta upp min nyrenoverade "gamla dator" som - visade det sig - fått en rejäl vitamininjektion av de kunniga teknikerna hos Mac Support i Punkthuset i min födelsestad.
Den är numera lika rask i sinnet/agerandet som vilken Vingåkerskvinna som helst som fått doften av en "realisation" i Katrineholm i näsborrarna.

Vidare till Köping för att M skulle få möjlighet att göra ett besök hos en av sina bröder, "Pelle", som med sin fru bor förnämligt till mitt i stadens centrum - "När vi ändå är i närheten" - som M inte alls uttryckte det - men lyckades få mig att uppfatta ändå.

Det är alltid livgivande att få prata med personer som har förmågan att skapa trivsam stämning kring sig. Och dessutom har intressanta saker de vill "ta upp".


Som idag
- efter en "synnerligen givande dag" - som lockade fram den nämnda känslan - i samarbete med att jag satt på verandan och njöt av "Sill med färskpotatis och gräddfil" i trivsamt sällskap med ett glas Mariestad…

Att solen värmde gott behöver jag väl inte nämna - det gör den ju på något sätt - alltid i Vingåker.
Eller hur?

08.55 - På den tiden då jag gick i den svenska skolan fanns på läroplanen "kristendomsundervisning". Vill jag i alla fall minnas då jag tydligt minns att vi måste lära oss (utantill) psalmverser. Något annat minne - eller kvarvarande kunskaper - från de lektionerna har jag inte. Konstaterar jag denna morgon då jag blir medveten om mina grunda kunskaper i religion då jag inte med bestämdhet vet varför "man" firar en sådan dag.
Om man blir nyfiken och vill få veta är Wikipedia ett av de ställen på internet där man kan få svar på sina funderingar. Så:

Kristi himmelsfärdsdag
(latin: Dies sanctus ascensionis Domini), förr även Helgetorsdag[1], är inom kristendomen dagen då Jesus efter uppståndelsen enligt Nya Testamentet lämnade jorden, och fördes upp till himlen inför elva av apostlarna och har firats sedan 300-talet. [2]
Dagen infaller 39 dagar (på den 40:e dagen) efter påskdagen. [3] Liksom påsk och pingst bygger dessa båda helger på måncyklerna och infaller därför vid olika datum olika år. Någon egentlig årsdag av Kristi himmelsfärd, kan man alltså inte tala om. Den liturgiska färgen är vit på den här dagen. [4]


Jaha, säger jag till mig själv, och känner mig just inte mer informerad än tidigare. Men blir i alla fall sittandes med egna frågor kring vad Wikipedia mer berättar:

’Jag skall sända er vad min fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden.’ Han tog dem med sig ut ur staden bort mot Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem. Medan han välsignade dem lämnade han dem och fördes upp till himlen. De föll ner och hyllade honom och återvände sedan till Jerusalem under stor glädje. Och de var ständigt i templet och prisade Gud.

Skapar frågor hos mig.
- Vad har "fadern lovat"?
- Vad innebär en välsignelse?
- Vad var det apostlarna hyllade?
- Varför prisade apostlarna Gud?


Eftersom jag är övertygad ateist skulle jag fara med osanning om jag säger att jag är starkt intresserad av att få ta del av svaren på frågorna. Men undrar allt oftare över de människor som bekänner sig till någon av de många olika religioner som erbjuds.
Det kan väl inte ha undgått någon att Islam är på tillväxt i Sverige…


Eftersom jag är övertygad ateist skulle jag fara med osanning om jag säger att jag är starkt intresserad av att få ta del av svaren på frågorna. Men undrar allt oftare över de människor som bekänner sig till de många olika religioner som erbjuds. Det kan väl inte ha undgått någon att Islam är på tillväxt i Sverige…

Så känner jag hur en tydlig känsla av likgiltighet (över religion) kommer smygande som i känsla överstiger den jag emellanåt känner inför lokalpolitiken. Och lägger där gärna till - den svenska pressen.

Bjarne,
Tänkte på din kommun när jag i DGS läste Lars Hässlers inlägg om kommuners ansvar.

Enligt lagen bestämmer kommunerna själva över sina angelägenheter men 
frågan är hur det är i praktiken. Det finns ett omfattande regelverk med lagar
och restriktioner som begränsar kommunernas handlingsfrihet.

1965 togs kommunernas ansvar för polisen bort och 1991 fick man ansvaret 
för skolan. Den grundlagsfästa rätten att beskatta sig själv är satt ur spel då
riksdagen beslutat att delar av kommunens skattepengar skall skickas  till
annan kommun. Det kommunala självstyret urholkas alltmer av de restriktioner
som omger alla fattade beslut.
 
Eftersom det är valtider lovar både de kommunala- och rikspartierna att satsa
stora summor på diverse projekt som sen via detaljstyrning inte får den verkan  
som man avsett.

Frågan är vem som är bäst skickad att ha ansvaret för kommunens verksamhet
som till övervägande del ändå bestäms av riksdagen. Länsstyrelsen kanske?

Frågan blir då om vi skall ha en lokal politisk nivå eller inte?
Åke

Visst ser det ut som att SD är inne i en positiv trend. Det har alltid lönat sig att stå fast vid sin uppfattning och inte vingla hit och dit. De tidigare så stabila partierna har både ändrat sina uppfattningar efter vad de tror väljarna önskar och kan dessutom inte bestämma sig för med vilken partner de skulle vilja tråda dansen.
Att de inte ser att Jimmie Åkesson verkar vara en högst dansant partner kan visa sig bli ett dilemma i höst.
/Åke


Fairtrade… (8 maj 2018)

09.20 - Oj, tänkte jag när jag just i Kuriren läste rubriken:

"Varför vill Vingåker ha rättvisemärkning?"
smått förvånad över att i lokaltidningen finna en rak och ifrågasättande artikel.
Kuriren skriver:
"Ambitionen är lovvärd men metoden tveksam. Frågan är om Vingåker, och andra kommuner som hakar på, har funderat kring och tagit ställning till invändningarna mot Fairtrade."
Och avslutar sin artikel med:

För effektivt, rent ekonomiskt, är Fairtrade inte. Handeln lägger på en slant och det är många led mellan den extra summa som konsumenten betalar om det som kommer bonden till del.
Har Vingåkers kommun vägt in allt detta i sitt beslut om sin Fairtrade-kampanj?
Eftersom jag själv ett flertal gång fört fram kritiska synpunkter på kommunens agerande kring Fairtrade - där hela Kommunfullmäktige - finns bakom beslutet att kommunen skulle ansluta sig till "märkligheten" svarar jag själv - nej det tror jag inte.
Som jag ser det - ett KF-beslut som huvudsakligen bygger på "känslor av att vilja vara snäll" (läs gärna känslopjunk) mer än nyttoeffekten för kaffeodlarna - eller kommunen.
Den typen av beslut är jag ingen beundrare av.

Daggmaskar… (7 maj 2018)

13.00 - Kan det möjligen bero på att jag är en starkt introvert person? Funderade jag nyss där jag satt på verandan för en fikastund. Att jag började fundera om daggmaskar, menar jag. Jag har en viss läggning att vilja skylla ifrån mig på "annat" när jag kommer på att jag kanske har udda funderingar.
Och, tror jag, kom den funderingen upp enär jag - efter att (på internet) ha läst alla (jodå, jag överdriver men den du förstår ju vad jag menar) "de hundratusen" negativa kommentarerna kring Stefan Löfven och hans fadäs i gårdagens partiledardebatt i tv.
Jag såg den ju inte själv men tycker mig förstå av de många kommentarerna att Löfven där åstadkom någonting han kommer att få "äta upp" - åtminstone tiden fram till den 9 september.

Nåväl, det kan ju tyckas vara ett långt hopp mellan ett tv-inslag med politiker och daggmaskar. Men då har du kanske inte full kunskap om introverta personer - som när som helst kan hamna på sin veranda och tydligt framför sig kan se frågan: "Hur andas daggmaskar, varifrån får de sitt syre?"

Jag fick nämligen för mig att våra rikspolitiker befinner sig i sin verksamhet på samma jämförbara nivå som daggmaskar - där jag inte förstår riktigt hur de får i sig det syre (i form av intryck utifrån från oss vanliga människor) de behöver för att kunna tänka klart. Och därmed kan för oss medborgare åstadkomma vad en daggmask kan bidra med för att berika den svenska jorden.

I skrivande stund vet jag nog mer om daggmaskar än våra rikspolitiker - efter att ha läst:

"Daggmasken är ett av våra viktigaste djur och en ovärderlig medhjälpare i våra odlingar. Mellan ett halvt och två ton daggmaskar per hektar finns det i vanlig åkerjord, men daggmasken finns i de flesta miljöer.
Av världens 2000 daggmaskarter lever 15 i Sverige.

Daggmasken har en enorm betydelse för jordens fruktbarhet och struktur. Den sönderdelar och blandar växtrester med mineraljord. Den transporterar den "förädlade" jorden till markytan. Den frigör växtnäringsämnen. Den luckrar jorden och kittar med sitt slem ihop jordpartiklarna till aggregat och den utsöndrar växtstimulerande ämnen.
Syret tas upp genom huden från luft och vatten. Daggmasken drunknar alltså inte i vatten. Döda maskar som hittas på marken efter ett regn har inte klarat solens ultravioletta strålar.
Masken har ingen hjärna, men från en nervknut längst fram går en kraftig nerv längs buken med förgreningar i hela kroppsväggen."

Vilket får mig att tänka "Jaha, det förklarar möjligen tillståndet i Mellanmjölkens land"…
Vad jag menar med det får du försöka fundera ut alldeles själv.
Jag själv återgår till verandan.


Helt nöjd (6 maj 2018)

23.10 - För en gångs skull känner jag - vad du säkerligen känner alla dina dagar - tanken "det här var en väl använd dag". För under ledning av Madame har jag (vi då) åstadkommit en trivsam omvandling av min trädgård - från en av vintern trist sliten historia till en välstädad och ansad plats.
Och jag har under den allt mer mörka kvällen suttit på verandan och njutit av vad jag sett - och är fortfarande överförtjust förvånad över miraklet - att gräsklipparen startade på första rycket.

Och när kvällen blivit sådan att det blev dags att ta sig inomhus så kunde jag konstatera att jag inte tänkt den minsta tanke på skolorna eller den lokala politiken.
Och kunde också nyss (via internet) få en av (mina) dagens fördomar bekräftad:
"Det var en jämrans tur att jag inte tittade på på partiledardebatten på tv."

Vilket på sitt sätt är en feltanke - eftersom jag inte innehar någon tv.

Men som i alla fall, om du vill, kan uppfattas som att jag därmed har anledning till att känna dubbel glädje…
Och i morgon är det dessutom måndag…

PS
- läser en kommentar på nätet:
"Partiledarna i Sjuklövern lider alltid av en gigantisk kollektiv minneslucka, vilket leder till att de står och slår sig för brösten över hur bra de är eller hur bra de kommer vara om de bara får bestämma – i total avsaknad av reflektion över deras egna katastrofala handlingar, beslut och politik de senaste decennierna.
Programledarna gör samtidigt sällan sin plikt och synar Sjuklövern, trots att det vore väldigt enkelt, samtidigt som Jimmie Åkesson ofta inte får en syl i vädret.

Det hela blir ett spektakel där sju partiledare mer eller mindre ljuger eller rabblar floskler."


Avbruten…
(5maj 2018)
14.35
- Nej det står inte nedbruten utan avbruten. För just som jag skulle skriva - som jag anser - en synnerligen begåvad kommentar kopplad till Vingåker kring den här textsnutten:


"Att valrörelsen ter sig så förutsägbar beror nog på att det går bra för Sverige, i alla fall vid en ögonblicksbild. Tillväxten är god, sysselsättningen ökar och statens finanser är i bra skick. Partierna väljer därför att positionera sig i de frågor där de spårar ett missnöje och där de tror sig ha förtroende. Det har handlat om sjukvård, skola, polis, bostäder och integration.

Det är viktiga frågor, men inte allt vi behöver tala om.
"

…blev jag avbruten av Madame som meddelar att "det är dags för arbete i trädgården". Vem är jag att våga säga emot?
För resten är sanningen den att utan Ms kraftfulla ledning skulle  min trädgård vara betydligt mer lik den där platsen vi åker till med våra sopor.

Men om du nu är vänlig och byter ut ordet Sverige i den kursiverade texten mot (politiken i) Vingåker så hamnar du kanske i samma tankeläge som jag befann mig i när jag just skulle börja formulera mina "funderingar" - dvs: Hur är det i vår kommun då?

Som du säkerligen förstår - jag ber att få återkomma i ämnet.


Postmodernism?


Jag tror mig ana att du, som jag, har läst ordet Postmodernism ett antal gånger utan (som jag) att ha förstått det  minsta av vad det står för. Därför klickade jag mig nyfiket in hos DGS för att få ta del av hur Patrik Engellau beskriver - företeelsen.
Jag tycker mig sedan känna att jag därefter har ett bättre hum om ordets värdering.
Som alltid när det gäller texter hos DGS är det ett nöje att ta del av de varierande kommentarerna efter den artikel man just har läst.
Kom jag på att jag ville berätta - efter att ha läst vad signaturen Christer Hanefalk skriver:

"Tack för tänkvärd text Patrik!
Jag håller (som oftast) med dig, men jag delar inte uppfattningen att politikerväldet utgår från någon slags ”elit” som vet vad de håller på med. Om man kopplar det du skriver till att det idag är helt OK att utse fullständiga medelmåttor till vilket viktigt uppdrag som helst, så tror jag att bilden blir klarare. I den tidigare rädslan för framtiden fanns en övertygelse om att vi måste ha ledare med mycket hög förmåga på de högsta posterna, men eftersom vi idag tror att välståndet är för evigt säkrat, så kan man ha ”vem-som-helst” som ledare – allt enligt principen ”en-ann-är-så-god-som-en-ann”.

Samma tänkande styr vårt skolsystem. En läsning av LGR11 ger en skrämmande upplevelse. Den utgår från att det inte finns någon kunskap, att eleverna själva ska välja vad de vill lära sig med läraren som en slags handledare – där själva sökandet efter kunskap blir viktigare än kunskapen i sig eftersom man kommit fram till att det inte finns några absoluta sanningar.

Isaac Newton skrev ett brev till Royal Society år 1675 följande: ”If I have seen further it is only by standing on ye shoulders of giants” – dvs ”Om jag har kunnat se längre så beror det bara på att jag har stått på giganters axlar”.
Dagens barn får aldrig – enligt våra ledande pedagoger – ställa sig på andras axlar.

Eftersom de (pedagogerna alltså!) inte förstår ett samhälle utvecklas! Men – tror jag – det gör ingenting, för i deras sinnevärld är allt redan utvecklat. Välståndet är ”fixat” och för evigt säkrat!
Att en (1) procent av svenska 8:e-klassare presterar på internationell elitnivå i naturvetenskapliga ämnen och över 45 procent gör detta i flera asiatiska länder gör således ingenting!

Att ”medelmåttan” idag är styrande är – tror jag – vårt största problem!"

Map of first higher education degrees of European country leaders.



Vi som vi sjunker… (23 april 2018)

09.10 - Måndag - veckans bästa dag - enligt mig då. Då borde ju humöret vara på topp när det gäller oss - som tycker som jag. Men det sviktar lite - i alla fall denna måndag - då jag läser vad Jennifer Wegerup skriver i Expressen:


Mina föräldrar var
 båda lärare och upplevde under sina drygt 40 år i yrket en skola på nedgång, kring både disciplin och kunskapskrav, något som alltid drabbar de svagaste eleverna hårdast.

Skolan speglar dock samhället och samtiden. Kunskapsföraktet, avsaknaden av historiska perspektiv och större sammanhang. Varför lära sig något utantill när man kan googla? Kuggas många på teoriprovet när de ska ta körkort? Gör provet lättare, sänk kraven! Vad spelar det för roll om man inte kan alla skyltar och trafikregler? Enkelriktat? Rött ljus? Tuta och kör!

En attityd som sprider sig överallt när det via sociala medier tycks så lätt att synas och bli känd utan att egentligen kunna någonting alls. 

Kravlösheten verkar så förrädiskt lätt och skön. Men den är en kvicksand där vi sjunker så långsamt att vi först inte märker det. 

Men som vi sjunker.

Jag vet ju inte hur det är med dig - men sådan text tär lite på mitt "optimistiska jag". För att ingen tveksamhet ska funnas - jag håller helt med Wegerups syn på Sverige.

Nå, en som lätt kan få mitt (goda) humör att återkomma är Patrik Engellau, som driver bloggen DGS (Det Goda Samhället) som med sina kloka funderingar ger mig material för att få egna nya tankar.
Vilket får mig att göra det gnälliga inpasset "Vilket ingen lokal politiker lyckas åstadkomma".

Om du har tid och lust så kan du här få ta del av hur Engellau skriver. En orädd skribent som vågar gissla  - läs så får du veta vilka…

För övrigt har jag under helgen ett flertal gånger provat det här med "Valkompassen" - där du genom att svara på 20 frågor får veta vilket riksdagspartis frågor  som du ser ut att mest sympatisera med.
Hm - samtliga gånger får jag resultatet SD till 86 procent
Det var som f…


Fin söndag…
(22 april 2018)

18.47 - Jo, en solig och därmed inspirerande söndag, ansåg Madame denna morgon och förespeglade genast "En dag i arbete i trädgården".
Vilket har givit en nystädad trädgård, och en bloggare som sitter vid den just startade datorn med ömma muskler. Mest sådana som glömt att jag hade…
Då blir jag tacksam för att den gode vännen Åke har hjälp mig med att åstadkomma en uppdatering av en nattgök som inte denna dag haft möjlighet att fundera ens på - den lokala politiken.
Så det kan bli…

Nåväl Åke skriver:

Hallå Bjarne,
Fick lite funderingar kring kommande val som ju både omfattar riksdagsval och kommunalval. Har noterat skillnaden på den hittillsvarande aktiviteten mellan riks- och lokalpolitikerna och undrade så lite över valdeltagandet.
Det händer ju att det är skillnad på valdeltagandet mellan olika områden beroende på vilka som bor i områdena. Det är ju också fler som röstar i riksdagsvalet än till kommun och landsting. Trots att det är betydligt fler som enbart får rösta i valet till kommun och landsting. Det räcker ju med att ha varit skriven i Sverige i 3 år för att få rösta i val till kommun/landsting. 

En väljares vardag påverkas mer av kommunens beslut än av riksdagens. Det handlar om skola, gatan utanför, huset, lekparken, motionsspåret eller simhallen och äldreboendet. Det är skäl nog för att rösta kommunalt. 

Valdeltagandet är oftast starkt kopplat till utbildning, hälsa och inkomst. Både kommunen och de lokala partierna borde vara intresserade av att medelst dialog och aktiviteter se till att så många som möjligt blir delaktiga i kommunen. 

Bor själv i en kommundel där man i en allmän park i maj ordnar en kokande gryta med aktiviteter av olika slag. Loppisen finns självklart i mitten av parken där tälten omkring visar upp den kommunala verksamheten, lokala partier, företag och föreningsliv. Hur kul är det inte att få provsitta en brandbil, kolla på polisens utrustning. rida på en ponny eller bara ta en fika i det tillfälliga caféet. Hur svårt kan det vara att intressera väljarna? 

Hur aktiv är man i Vingåker? Tittar man så på hur deltagandet var 2014 kan man notera ett flitigt deltagande i Vingåker med sedvanlig spridning på alltför många partier.
/Åke


Fördomar har man ju…
(21 april 2018)

13.15 - Jo jag vet - det anses negativt att ha fördomar. Men jag har tydligen sådana. Vet det ännu tydligare efter att ha läst en krönika av Linnéa Claeson i AB. Det hon skriver fick mig att haja till och tänka: "Jag har ju för f-n tydliga fördomar".
Det här läste jag:
Finns det något roligare än en man i kvinnokläder? En video på Instagram visar rödmålade läppar ovanför skäggiga hakor. Given succé. Manliga komiker behöver bara glida upp på scen i peruk, bärande en storblommig klänning och skrattsalvorna haglar. Ännu mer om han dessutom går som en dam, talar i falsett och lägger sig till med ett feminint kroppsspråk.

Publiken viker sig dubbelt. Han ser ju så löjlig ut!

En man i kvinnokläder är uppenbarligen fortfarande ett skämt på riktigt.
Men eftersom en kvinna i manligt kodade kläder inte frambringar några skratt vågar jag dra slutsatsen att det inte enbart är lekfullheten med modenormer som roar oss. Nej, de kvinnliga kläderna blir en symbol för den förlegade kvinnosyn som genomsyrar samhället på alla plan
.
Jag tror att de flesta män i Sverige skulle vara obekväma med att gå till jobbet i kjol. Det skulle kännas förnedrande.

Blev sittandes i funderingar - först i ett konstaterande att "Det är ju precis så jag tycker - att det är löjligt med kvinnokläder på en karl."
Och tycker mig också kunna konstatera att kvinnor skattar lika gott åt manliga komiker som uppträder i "storblommig klänning". Inte bara åt komiker förresten utan åt alla män i sådana situationer…
Försöker så få lite ordning på vad jag tycker:
- Jo, jag tycker att karlar i kvinnokläder är löjligt.
- Jo, jag tycker oftast att det är lite tufft när kvinnor har manliga kläder på sig.
Emellanåt - rent av lite gulligt…

Och jag tycker så mig höra en ljuv (kvinnlig) röst som lite försynt viskar:
"Det tycker jag du gott kan fortsätta tycka".

Ibland är det löjligt lätt att övertala mig…


Vem behöver åka fort?
(20 april 2018)

Noterar med intresse att både Leion och Engellau (DGS) är lite oroliga för våra politikers förhållande till verkligheten. Förnöjda som dessa verkar vara och filar lite på sin tillvaro samtidigt som verkligheten dånande rullar fram utanför deras fönster.

Visst är det så att våra lokala politikers handlingsfrihet är begränsad av alla regler
och restriktioner som omgärdas alla anslag och utjämningsbidrag. Desto större
krav kan vi ju så ställa på rikspolitikerna som har att dra de större penseldragen.
Allt fler löften ställer partierna nu ut för att få väljarna att vandra över i önskad riktning.

En fråga med avsevärd dignitet är frågan om höghastighetståg där MP hävdar att 
den största nyttan är att det blir ett minskat utsläpp av växthusgaser.

Som tur är finns det bildat folk som har betalt för att fundera kring vårt lands välfärd i en större kontext och se konsekvenser av olika alternativ. Sju professorer och forskare har i en (låst) artikel i DN redovisat ett antal synpunkter och fakta som inte är så alldeles uppenbara och som väljarna behöver ta del av innan man väljer just MP i höst.

Kostnaden uppskattas idag till 230 miljarder. Blir sannolikt mer med tanke på tidigare Hallandsåsen och Karolinska. Antingen lånar man pengar och bygger fortare eller så bygger man på längre sikt med egna medel. Oavsett vilket belastar det landets ekonomi i sådan grad att det riskerar att andra angelägna uppgifter blir eftersatta. T.ex underhåll av broar, vägar, välfärd, skola, försvar etc.

Under tiden fram till 2040 t.ex har bilismen hunnit bli mer elektrifierad  som t.ex. i Norge. Efterfrågan på tågresor kommer att minska rejält p g a alla nya elbilar och även av att inrikesflyget kan komma att drivas elektriskt. (Planlagt i Norge till 2040).

Nya spår sägs frigöra de gamla spåren för regional trafik och fler godståg. Godstrafiken har minskat med 12% de senaste 10 åren beroende på den pågående omvandlingen till mer tjänster och produkter med högre varuvärde och som huvudsakligen fraktas med bil.
Då är det betydligt billigare att elektrifiera befintliga motorvägar för frakt med bil. Det kostar mindre än en tiondel av höghastighetsprojektet och är en bra klimatåtgärd.

Om bangårdar och fler mötesspår ordnades kan 50% längre  godståg köras och 
fraktkostnaden minskas med 20%. Dagens snabbtåg har plats för 300 säten och
kan med längre tåg ta samma 500 säten som höghastighetstågen. 

För vem är höghastighetstågen bra? Det är samhällsekonomiskt lönsamt att stödja
lokaltrafiken och då också subventionera glesbygdslinjer för att hålla ihop landet. Men det finns inga skäl, t.ex. ur miljösynpunkt, för staten att subventionera resor mellan landets storstäder.
Fördelningspolitiskt är det tvivelaktigt att den fattigaste fjärdedelen av befolkningen får vara med och subventionera den rikaste kvartilens resvanor, oavsett det är flyg eller höghastighetståg.


Trafikverket har visat att klimateffekten kommer att bli mycket liten. Höghastighestågen kan bli en gökunge för andra utgiftsområden. Det är bäst att ta till sig alla fakta i förväg innan man går till  valurnorna i höst.
/Åke


PK?
(18 april 2018)

08.05 - PK i rubriken menar jag ska stå för "Politiskt Korrekt" ett uttryck jag emellanåt använder - och när jag använder det så är det ofta med en nedsättande attityd. Jag är ingen större beundrare av det PK-aktiga…
Det är ju klart att jag vet vad jag själv menar med PK - men har nog aldrig funderat över vad den uppfattningen har kommit ifrån.
Det är som att jag tror att denna min uppfattning är medfödd…
Att jag nu här skriver om PK beror på att jag just läst ett blogginlägg som behandlar den saken. Patrik Engellau på DGS har funderat över uttrycket - som du kan läsa här.

 

I en av kommentarerna till vad Engellau skriver kan jag läsa:

"I samhället är inte all samvaro frivillig. Runt oss har vi medarbetare och släkt, rentav andras vänner, som kan hänföras till kategorin fullblodstroende.
En del av dessa mänskliga möten har rentav bestått i en längre samvaro med en helgjutet politisk korrekt människa. 

Det som då slagit mig, som en helt dominerande egenskap hos dessa människor, är bristen på öppenhet gentemot ny information och kunskap.
De saknar helt det förutsättningslösa sökandet och tvivlet. Och äkta hungern efter ny kunskap.
Jag upplever de dem som helt färdiga. Som om det funnit sanningen med stort S. Det går inte att diskutera gemensamt trevande och sökande, där var och en bidrar med sin kunskap. Där man hjälper varandra framåt. PK-individer upplever jag som koagulerade. Som individer som stelnat. Som slutat att utvecklas på ett mentalt plan."
 

Kanske är det något liknande som jag också tycker - funderar jag.
Och kommer säkerligen att fundera lite till om detta…

Engellau avslutar sin text med:
Politikerväldet gillar således de idéer som dess motståndare benämner politiskt korrekta, men det gillar inte själva uttrycket ”politiskt korrekt” eftersom benämningen drar ett löjets skimmer över politikerväldets ambitioner och antyder att makthavarna inte alls styrs av godhet utan i stället av ren maktlystnad.

Kanske är även det något liknande som jag också tycker - funderar jag. 
Och kommer säkerligen att fundera lite till om detta… ;-)

 


Skillnader… ( 17 april 2018)

En tämligen tam rubrik som inte säger så mycket, för det är väl mycket i livet som består av skillnader. Som du bl a märker om du läser vad vännen Åke berättar om "sin" lokaltidning…


Hej  Bjarne,

Lagom till 3-kaffet skramlade det till i brevlådan. Vår kommundels lokala
tidning ”Mitt i” anlände och ganska snart kom jag att tänka på din kommun.
Rubriken jag fastnade för var ”Här är de hetaste valfrågorna”. Tidningen
hade gett sig ut och frågat några av de 14000 invånarna om vilka
ämnen de tycker är viktigast. 

Jag fastnade för tidningens intresse att ta reda på vad vi tycker och den 
fortsatta uppmaningen att ”Gör din röst hörd!” -”Hör av dig till oss - eller
skriv en insändare! På www.——— hittar du allt om valet i just ditt område.
Och på  Mitt I:s lokala Facebook-sidor kan du diskutera och tipsa om dina 
viktigaste valfrågor.” Dessutom fanns hänvisning till Kommun-politikernas
svar på invånarnas frågor som tidningen vidarebefordrat.

Tittade så som hastigast in på K-Kuriren/Vingåker som förutom allmänt gods
också redovisade att:
- S tyckte det kunde bli problem att en M-kandidat både kunde vara politiker och tjänsteman.
- 17 st Högsjöbor hade anmält sig till en  trygghetsvandring.
- C Pennfors husbygge vid Kolsnaren hade väckt viss oönskad uppmärksamhet. 


Vad tyckte då våra tillfrågade väljare? På ett helt uppslag med fina färgbilder 
redovisades så sammanfattningsvis synpunkter inom 9 vanliga ämnen.

Susann, 53 år menade att pensionen var viktigast. Politikerna borde skämmas
för att det finns pensionärer som har det så dåligt. Jan, 75 år vill ha fler billiga
hyresrätter och bostäder till ungdomarna. Kerstin, 83 år vill ha fler serviceboenden.
Lena, 59 år vurmar för äldrevården. Det behövs större personaltäthet. 
Stefan, 29 åvärnar om miljön och vill att man cyklar mer och åker mindre bil. Jenny, 39 år vill ha en fungerande barnomsorg och att grupperna blir mindre. Ove, 72 år är handikappad och multisjuk. Önskar att landstinget släpper sjukvården till kommunen. Nu är det för stort och tungrott.  Annica, 54 år hade helt tröttnat på pendeltågstrafiken.
Berit, 75 år ville att skolan skulle bli mer jämlik och borde förstatligas.

Känner mig faktiskt bekväm med den möjlighet vi väljare i kommundelen har att, via lokaltidningen/nätet, få ta del av den dialog med kommunpolitikerna som är nödvändig för att få ett bra underlag inför höstens lokalval.
Känner du dig lika bekväm?
/Åke

Svaret på frågan blir ett klart - nej
. I alla fall vad gäller Kuriren och dess agerande inför valet. Och kanske speciellt då vad gäller Vingåker.
Men - det kan ju bli bättre vad det lider - även om jag är en aning tveksam om det. Inte för att Kuriren inte skulle vilja utan mera över frågan om de har tillräckliga redaktionella resurser för att klara av det.
Vår tidigare lokalredaktion har ju t ex stängts ned och jag kan föreställa mig att tidningen väljer att lägga det mesta av sin valbevakning på Katrineholm.
Vilket jag har viss förståelse för.

Hur ska vi väljare i Vingåker då kunna få möjlighet till en dialog med våra lokala politiker? Är det några väljare som vill?
En spontan tanke som passerade mumlade någonting om att:
"Tänk om kommunen öppnade en ny Facebook-sida (eller blogg) där vi ortsbor som är lite intresserade av lokalpolitik bl a kunde ställa frågor till de olika partierna - som snabbt kunde gå i svaromål."

En annan möjlighet är ju att partierna på något sätt öppnar en kanal till sig - med möjlighet till frågor och (snabba) svar…

 

I skrivande stund är jag en aning dyster i min syn på om något parti på något sätt - förutom de sedvanliga broschyrerna i brevlådan - kommer att lägga ner så mycket mer jobb på att informera oss väljare. Utom möjligen då något enstaka uppträdande på central plats i kommunen.
Antagligen då utan någon möjlighet för åhörarna att ställa frågor.

Med följdfrågan - vad har de, partierna, egentligen för nytt att komma med?


Det visste jag inte…
(16 april 2018)

 

10.55 - Tankar utan studier är farliga, säger VingÅke här till höger. Ska jag möjligen själv tänka lite mer på i framtiden, känner jag när jag läser en debattartikel i SvD som har rubriken:
Det kommunala självstyret är en illusion.
Artikelförfattarna Caspian Rehbinder och Jacob Lundberg skriver bl a:
I en rapport vi släpper i dag, "Släpp kommunerna fria – det kommunala självstyret som aldrig fanns", visar vi att Sverige inte har något kommunalt självstyre att tala om. Det gör att kommunerna inte har rätt förutsättningar att lösa problemen.
Makten är kringskuren. Kommunernas möjlighet att påverka sin verksamhet är reglerad in i minsta detalj. För varje område som kommunerna ansvarar för finns det mängder av regler, lagar, statliga myndigheter, riktlinjer och detaljerade föreskrifter som styr hur verksamheten ska drivas.

Kan nog förklara varför det ser ut som det gör i kommunerna…

Om du läser det här inlägget på DGS så lär du kanske fundera lite över vilket slags samhälle du vill ha - eller kommer att få…


Hur många har varit aktiva? 
(15 april 2018)

 

Rubriken kommer från den text som vännen Åke skriver:

Hallå Bjarne,

Hm, det var en lång lista med politiker kommunen håller sig med.
Man kan fråga sig hur många av dessa som varit aktiva? 

Den som är ledamot av kommunfullmäktige anses vara aktiv politiker.
Men om den enda politiska insats man gör är att närvara vid
ett eller annat fullmäktigesammanträde är aktivitetsnivån nära noll.
Är man heller inte med i en enda nämnd eller styrelse utan enbart
i fullmäktige kan man som väljare börja undra.

Att ställa upp i valrörelse vart fjärde år och där lova både det ena
och det andra, för att sedan när valet väl är över dra sig tillbaka
in i skuggorna är knappast vad väljarna har rätt att förvänta sig.

Nerikes Allehanda har frågat sina läsare vilka egenskaper de 
tycker att politikerna skall ha. Av de 3000 som svarade rankade
man dessa egenskaper högst:

Påläst, 72 %; Seriös, 57 %; Ärlig, 57 % och Lyhörd, 50%;

Vill man som politiker bli framgångsrik gäller några enkla regler:

Stå fast vid det man tror på. Om verkligheten är oförändrad är
det inte förtroendeingivande att göra tvära kast.

Hålla sig till ett fåtal frågor. Visst är det bra att ha en heltäckande
politik för hela spektrat. Men alla frågor kan inte vara lika högt
prioriterade. Att ofta ändra sitt prio ger ett diffust intryck.

Att verka engagerad. Ingen lätt uppgift att ge väljarna intrycket av
att det man säger är både viktigt och angeläget. Det finns många
grupper som vill känna sig prioriterade och inte bortvalda.

Hur ska väljarna kunna bedöma sina kommunpolitikers insatser under
den senaste mandatperioden?
Vilka löften kommer dessa politiker att ge för nästa period?
Här skulle säkert Kuriren kunna vara behjälplig!
/Åke

Jo, Kuriren skulle kunna åstadkomma något av ett medialt åsknedslag om de hade resurserna att fråga varje KF-ledamot i Vingåker bara den lätta frågan:
"Vad är det du personligen är mest nöjd med att ha åstadkommit den här valperioden?"
Och där då inte nöja sig med de sedvanliga floskerna "att vi inom partiet har osv" utan ställa tuffa följdfrågor som gör att den intervjuade inte kan slingra sig undan utan tvingas stå där med -  det ärliga resultatet.
Har du kommit med några egna förslag som du tycker har varit viktiga (borde vara) för de boende i Vingåker?

DET vore, på många sätt, intressant läsning av att få ta del av…

Efter en stund kommer jag på mig att fundera lite kring frågan: "Vad är det som gör att man gärna kan tänka sig bli KF-ledamot?"
Nå, lite snällt kan jag skriva "Det finns förmodligen olika personliga skäl för det".
Men om jag skriva lite mindre snällt - så finns det stunder där jag undrar om alla verkligen brinner för lokalpolitiken på det sättet jag föreställer mig att man - borde…

För tänker jag mig - då med återblick på vad jag här ovan hoppas att Kuriren har resurser (och vill) göra - ställa just den frågan.

För egen del skulle jag aldrig tacka ja till en sådan förfrågan - huvudsakligen för att jag känner att jag inte har någon personlig fråga (idé) om Vingåker som jag brinner för.
Och jag undrar jag, om där finns någon annan fråga - av dagens lokala partier - som jag finner så engagerande och viktig och därför skulle kunna få mig att engagera mig politiskt. Kommer inte på någon just nu.

Hur många av dagens KF-ledamöter, tror du, skulle i ett eventuellt Kuriren-reportage klart framstå som att de är brinnande?

Inte så många vill jag anse, men det bygger på det lilla jag har sett av dem på de KF-möten jag besökt. MEN  - det kan ju vara så - att de uppträder eldigt och engagerat under partiernas möten - men bara inte offentligt…


En intressant fråga…
(14 april 2018)

 

Hej Bjarne,
Vem vill du helst fredagsmysa med? Jag kan gissa vem!

Yougov har tidigare i en väljarundersökning noterat att flest svenskar vill 
fredagsmysa med Annie Lööf - men nästan ingen med Jan Björklund.

27% av svenska folket delar gärna en påse  grillchips med Annie Lööf. Hon
framstår som både trevlig och nyfiken. Det gillar väljarna. Endast 3,8 % vill
krypa upp i soffan med Jan Björklund. Orättvist om nån skulle fråga mig.
Kan inte vara helt fel med ordning och reda. Fd klassföreståndare och militär.

Nåväl, finns det någon som skulle vilja mysa med någon av politikerna i kommunen.
Det finns ju 31 st ordinarie att välja bland.
Bara att välja!  :-)
/Åke

Socialdemokraterna
Anneli Bengtsson (S)
Robert Skoglund (S)
Helena Edrenius (S)
Mensud Vrana (S)
Kristina Jonsson (S)
Stefan Granetin Westin (S)
Marie-Louise Thyberg (S)
Jörgen Larsson (S)
Therese Palm (S)
Håkan Persson (S)
Caisa Sävheden Larsson (S)
Viking Jonsson (S)

Moderaterna
Kim Fröde (M)
Timo Granetin (M)
Christer Nodemar (M)
Björn Andersson (M)
Iréne Sandqvist (M)

Vägen till livskvalitet
Anders Lundström (VTL)
Hans Averheim (VTL)

Kristdemokraterna
Lennart Andersson (KD)

Miljöpartiet
Linus Larsson (MP)
Håkan Östlund (MP)

Liberalerna
Lars-Gunnar Karlsson (L)

Centerpartiet
Gunnar Österberg (C)
Lars-Ove Winberg (C)

Vänsterpartiet
Åke Tholin (V)

Sverigedemokraterna
Ulrika Grave (SD)
Lars-Göran Karlsson (SD)
Roger Eriksson (SD)
Vakant (SD)
Vakant (SD)

Hm, en svår fråga känner jag. Det är nog så att jag tycker mig ha bättre uppfattning om våra rikspolitiker än "mina" kommunpolitiker. De i regeringen, partiledarna för de övriga partierna får jag ju viss vetskap om hur de "verkar vara" som personer genom att de förekommer i media.
Vilket jag inte kan säga om dem som sitter i vårt kommunfullmäktige.
Någon enstaka gång figurerar Anneli Bengtsson och Roberg Skoglund i Kuriren men i övrigt är de tämligen okända.
Hur skulle de kunna vara annat - de hörs, syns inte på något sätt i media - eller på de egna partiernas hem- eller FB-sidorna

Så jag skulle hellre, någon dag i veckan, få sitta ner med en av de ledande personerna från varje parti för en pratstund där de kunde ge mig svaret på min fråga "Berätta nu varför man ska rösta på ditt parti i det kommande valet".

För att sedan berätta här hos göken vad som hände under vårt möte.


Fredagsmys… (13 april 2018)

 

11.35 - Rubriken står där för vad jag personligen förväntar mig av denna fredag. Om där i Vingåker finns så mycket annat mys att skriva om vet jag just ingenting om vid den här tiden på dagen.

Nå, det finns ju annat att få funderingar kring, märker jag när jag tar del av information från omvärlden. Där det hos mig lätt uppkommer funderingar om "politiken i Vingåker" från de mest oväntade håll.
Tryck fast hatten lite bättre så åker vi. 

Vad vi häller i vinglaset är nästan lika viktigt som vad vi har på tallriken. En tydlig tendens är att allt fler väljer dyrare flaskor och ratar det monotona boxvinsdrickandet. Samtidigt växer intresset för vin som är hållbart producerat. Här är vårens vintrender.
Berättar SvDs vinexpert
Mikael Mölstad.

 

För Vingåkers självutsedde lokalpolitiske expert är det lika enkelt att få tankegångar av sådan text som det skulle vara för Zlatan att göra mål på Vingåkers fotbollslag - medan dess målvakt har smitit in på muggen…

OK, vi tänker oss en vardaglig Vingåkersbo inför valet. Och så försöker vi tänka oss (förvandla) "vad vi häller i vinglaset" till vad denna hederlige ortsbo kan tänka sig att det skulle kunna motsvara - vad gäller partiernas vallöften.
Det där som får honom/henne att se bortom det monotona boxvinsdrickande.
Som då kan översättas till "se bortom det monotona politiska livet (med sin tallrik innehållande tämligen smaklösa köttbullar med brunsås) som vi nu har erbjudits under snart en valperiod."
Finns där några politiska trender att notera? Visst, alla partier tycker lika…

Finns där någon tendens till att väljarna nu kommer att välja lite dyrare flaskviner som är hållbart producerade? Kanske rent av - närodlat. Och så försöker, du och jag, föreställa oss hur ett vallöfte skulle kunna se ut som skulle få oss att tänka i de banorna.
Jag kan inte heller.
Så jag är rädd för att det blir ytterligare 4 år med köttbullar.

Du får använda din egen fantasi - men vad jag försöker göra är att skriva så att du enkelt förstår att det är den lokala politiken med sina lokala politiska partier jag hela tiden avser.
Hänger du med? Utmärkt. Då ska vi se om jag själv också gör det…

Då lämnar vi köksbordet och närmar oss sovrummet. Och kanske föreställer oss att en kvinna befinner sig där, framför garderoben. Med sitt ständiga velande kring frågan "Vad ska jag ha på mig". Om hon nu inte tänker "Jag har ingenting att ta på mig".

Det sista där står där för att nu tänker jag försöka få med dig in i ämnet - Parfymer. Och börjar med en liten utvikning - för i morgonens Fokus finns där en artikel som handlar just om "Parfymvärlden".
Jag vågar nog skriva att ämnet parfymer har tidigare i mitt liv varit lika ointressant som att rösta på MP i riksdagsvalet. I alla fall nästan.
Men Fokus har den fina egenskapen att den kan få mig att ta del av sådant som jag (tidigare) inte alls varit intresserad av. Och så blir jag en aning klokare.
Nu kommer en pekpinne till våra smått osynliga lokala politiska partier - Fokus har den sällsynta förmågan att genom sitt sätt att föra ut sitt budskap kan få mig att ta del av sådant som jag totalt ointresserad av. Som parfymer.
Och världen bakom denna - mest hos kvinnor då - så attraktiva doft som hon vet kan sprida attraktion. 
(Jag vågade inte skriva åtrå) 
Och kanske även avundsjuka. Som en handväska av rätta märket.

De personer som åstadkommer denna "attraktion" - som erbjuds i sina förföriska flaskor - kallas parfymörer. "För att tillverka en parfym behöver man ha en kemists kunskap om komponenter men en konstnärs känsla för balans", skriver Caroline Hainer i Fokus.

Så lutar jag mig lite tillbaka i stolen vid datorn, smuttar på det nu ljumma kaffet i muggen och funderar (ungefär då) "Hur f-n kan jag nu få detta att hamna i en slutsats som visar att jag vill få er läsare att förstå att vad, alla, våra lokala politiska parter helt saknar är - en slags parfymör".

En som har begåvningen att, (från material ur sitt partis valda blomma) kan åstadkomma eftertraktade "lokala parfymer" (herr & Dam) som skapar "köplust hos väljarna" i sina lockande förpackningar.
Unisexdofter lockar inte många.

Jo du har rätt - en fullständig omöjlighet - inte minst då för att Åbrogården inte erbjuder den rätta stimulerande miljön för att ens smärre underverk ska kunna födas. Så Vingåkerspensionärerna får väl som vanligt - även den kommande valperioden handla sin väldoft - hos Coop. 
Från hyllan just intill tvättmedel.

Man vill trots allt ju gärna lukta lite gott medan man kollar på Let´s Dance.…


Svenska akademin - 2
(11 april 2018)

 

21.20 - När den egna inspirationen inte riktigt vill tända till, är det förstås bekvämt för en lat bloggare att hänvisa till vad någon annan har skrivit.
Bara så att du ska veta varför jag länkar till ett blogginlägg som erbjuder en läsning om Svenska akademin som har en oväntad vinkling.
Men en underhållande sådan - en berättelse som erbjuder en "liknelse" (av akademin agerande då) att fundera kring…
Texten, av Patrik Engellau, börjar så här:

Det var en gång en kyrklig kammarorkester med arton musiker. En dag förklarade försteviolinen att han inte hade lust med vidare repetitioner eller föreställningar överhuvudtaget men att han avsåg att behålla sin position och förhindra att någon annan försteviolin tog hans plats.

Det var ett streck i räkningen, sa orkesterchefen och började fundera på om det skulle bli nödvändigt att ändra repertoaren nu när orkestern var en man kort.

Strax efter denna besvärliga händelse blev orkesterchefen kontaktad av de övriga stråkarna som krävde att klarinetten fick sparken eftersom hennes man var åtalad för skattebrott.

Texten ser ut att handla om en orkester men det är förstås Svenska akademin som avses.


Svenska akademin…
(10 april 2018)

 

08.55 - Jag vet ju inte om du är det minsta intresserad av Svenska Akademin, men för dig som, som jag, är det länkar jag gärna till en text av Patrik Engellau där han bättre än hela den samlade svenska (skvaller) pressen beskriver hur eländigt den uppträder.

Jag förstår inte riktigt varför Engellaus text får mina morgonfunderingar att hamna hos vårt lokala kommunfullmäktige. För vad jag förstår uppträder delegaterna i KF helt enligt de paragrafer som styr en sådan verksamhet.
Men om det ska jag fundera vidare när hjärnan släpper fram annat än funderingar över dagens kommande bowling…

Apropå skvallerpress - vi som hellre vill få ta del av viktigare ämnen och klokare tankar - läser t ex ledarsidorna.se 
(jo jag är donator)

Vad säger du bäste läsare - kan du se framför dig en (ledar)text i Kuriren som börjar så här?

Jimmie Åkessons reformering av Sverigedemokraterna sätter naturligtvis fokus på SD som parti. Detta samtidigt som den interna kannibalismen inom Alliansen blir tydlig i opinionsundersökningarna och kanske framför allt, hur såväl partier som politiska journalister hanterar den uppkomna situationen.
Såväl journalister som partistrateger talar mer i termer om att ”vinna tillbaka väljare” partierna tappat till varandra, främst SD istället för att vinna förtroende för sin samhällsanalys och politik.

Det är en stor, avgrunsdjup, skillnad i synsätten.

Att ”vinna tillbaka” betyder en defensiv politisk försvarsstrid. Att vinna förtroende för innebär att bryta ny mark och gå framåt.
Taget ur den här artikeln.

Hur partistrategerna i våra lokala partier resonerar får vi väl (heller) aldrig veta…


En söndagskväll…
(8 april 2018)

 

20.00 - …kan förstås vara en skön kväll, vilket den är så här långt, och jag förväntar mig förstås att den ska fortsätta så.
Efter en överraskande varm dag där Madame och jag - bara för att jag satt på sommardäcken - unnade oss en tur med bilen. En ren njutning som lite grand så där väckte funderingar kring en lång sommarfärd. Där M grunnade på Ungern som hon har viss anknytning till och jag med mitt alltid återkommande favoritland - Skottland. Om det nu inte - igen - blir en tur upp i Norrland för att M ska få beskåda Midnattsol…

Ser till min lilla glädje att VTL har infört någonting de kallar "Fredagsnytt" på sin FB-sida. Ett bra initiativ tycker jag, men inte alla gånger i vad de för ut för budskap. Som nedanstående förslag:

Fredagsnytt från VTL

Vingåkerspartiet VTL värnar om dom lokala företagen i kommunen, så på förekommen anledning vill VTL att det skall införas en riktlinjer/policy som talar om hur man skall gå tillväga när det gäller tex. kurser, utbildningar och konferenser. För politiken och förvaltningen.

VTL anser att dessa skall/bör hållas inom kommunens gränser då det finns ett antal alternativ för detta. Varför skall skattekronan läggas i en annan kommun och gynna ett utomsocknes företag ?

Policyn bör gälla så att allt utgår från dom lokala entrepenörerna.

Hm, mumlade jag för mig själv när jag läste detta och ställde två frågor:

- Vem ska då sammanställa dessa "riktlinjer/policy?
(vad har VTL för egna förslag?)

- Ska/borde inte "skattekronorna" läggas där de ger "mest för pengarna?"

VTL är snabba med att svara - bra - och där kom:

Svar: 1) personalen tillsammans med politiken. 2) som texten ovan. 3) jo.

Konsekvensanalys? - var ordet som poppade upp när jag läste svaret.

Låt mig säga så här - det är ju utmärkt om de politiska partierna i Vingåker offentligt för ut sina "funderingar" så att vi väljare får saker att fundera över.
Som t ex att VTL värnar om de lokala företagen i kommunen.
Vilket de förstås ska förväntar sig ska ge dem "ortsbornas uppskattning" och kanske därmed få fler röster i kommunvalet. 
Och det, vill jag påstå, är ett förväntat sätt för partierna att agera på.

Fast kvällen är ung kanske jag redan sitter där och yrar i nattmössan när jag funderar kring VTL-svaret.
Personalen och politiken är alltså de som ska ordna fram riktlinjerna för hur man ska gå tillväga för att kommunen ska leva upp till VTL-förslaget.
Personalen - vilka är det?

"Idag har Vingåkers kommun cirka 700 anställda medarbetare. För att kunna ge Vingåkersborna god service av hög kvalitet behöver vi kompetent personal som trivs med sitt arbete och mår bra.

De flesta av oss arbetar inom vård, omsorg och utbildning, men det finns också många andra yrken. Alla medarbetare erbjuds goda möjligheter till friskvård och kompetensutveckling."
Från kommunenens hemsida.

Är det de här VTL menar som ska ha huvudansvaret för att skriva en Policy?

Som då, tror jag att VTL menar, sedan ska föreläggas ett KF-möte för beslut…

Medan jag hämtar en mugg kaffe hinner några småtankar passera.
Hur många "
kurser, utbildningar och konferenser. För politiken och förvaltningen." - är det det handlar om? Kan ju en nyfiken Vingåkersbo fråga sig.
För att få en aning om vad det hela handlar om - ekonomiskt. Hur mycket skulle det hela gynna de lokala företagen.
Liksom undrande - betyder det att VTL menar att allt ska genomföras i befintliga lokaler i kommunen?
Och i alla fall jag är nyfiken över funderingen - finns det lokal kompetens som kan genomföra dessa "kurser & utbildningar"?
Jag har ju ingen aning om detta, men det torde väl VTL ha. 

I alla fall om de nu genomfört det ord - konsekvensanalys - som först poppade upp hos mig.
Men det är jag nog inte helt övertygad om  - utan denna vackra vision har nog kommit till i ett ögonblick av "valfläsk" vill jag tänka mig.
Och denna min funderingen bygger förstås på "nr 2" i VTLs svar på mina frågor.

Inte alls ovanligt inom politiken - någon får en, som man tycker "formidabel idé som de snart  brinner för". En idé som är snäll, god, välmenande - och som ingen kan ha något elakt att säga om.
Inte jag heller - men det betyder väl inte att de idéerna tvunget måste genomföras - och åtminstone då - inte av just de skälen. Om man nu inte, som eventuellt gäller VTL, inte själva har många genomtänkta gedigna egna idéer (tankar) kring hur man kan se sitt förslag kunna genomföras.
Då skulle nog VTL ha berättat om det på sin FB-sida.

 


Om det ska jag nu fundera vidare på medan jag tar mig ett rejält pass på motionscykeln. 


Det eviga…
(7 april 2018)

 

Ser i DG att Anders Leion är något intressant på spåret när han skriver om att
en påtaglig nervositet sprider sig inom det politiska livet. Det gäller både inom
statlig och kommunal administration och massmedia vilket leder till mycket 
pratande och lite verkstad.

Förklaringen är så enkel som att partierna inte har någon uppfattning om vilket samhälle vi skall sträva mot. Sedan byggandet av välfärdsstaten har avslutats har man inte funnit något nytt att ta ställning till för eller emot. Det talas vagt om globalisering och en identitet men några visioner eller nya mål är svårt att hitta. När problemen inom olika områden fortsätter att uppröra skruvar man lite på rattarna utan att ta itu med väsentligheter. Fler exempel nämns.

I skolan talas det alltför lite om den nödvändiga omorienteringen som behövs, dvs att minska elevernas och öka lärarnas (inte rektorernas eller politikernas) inflytande.
Skolan diskuteras ständigt samtidigt som sikten blir allt dimmigare. Skolverkets 
lösning för att slippa ta ställning är att vara så otydlig att ingen förstår vad som menas eller vilka krav som gäller.

Socialstyrelsen gav ut välmenande broschyr om barnäktenskap vilket lett till kraftiga reaktioner. Många politiker frågade sig hur man kan ge råd om äktenskap med en minderårig flicka. Ingen föreslog vad som istället borde göras som t.ex. det självklara i att helt förbjuda sådana äktenskap.

Svenska partier visar oftast entusiasm och framåtanda när de tar sig an frågor som
de inte behöver kunna något om. Sverige vill gärna vara med när alla andra är med.

Entusiasmen för invandringen var i början stor innan skildringar och vittnesmål om dess konsekvenser började redovisas. Nu pratas det om detaljer och inte väsentligheter.
Tiotusentals flyktingar vistas utanför samhället utan synbarliga mål/lösningar samtidigt som alla talar om ordning och reda men inte om vilka mål som skall gälla för invandringen och hur de skall nås och motiveras. Asylrätten är helig och kan inte ifrågasättas samtidigt som man gör det omöjligt för medellösa att utnyttja den.

Kriminaliteten och dess orsaker är också ett förtigit område. Det är bekvämt att tala om fattigdom i utsatta områden. Resultat från modern forskning aktar man sig för att beröra.

Tycker nog själv att samhället i stort (både politiker, media och allmänheten) ägnar för lite uppmärksamhet till de konsekvenser den pågående digitaliseringen kan medföra.
Kontanterna är på väg att försvinna, vi tittar i affärerna på prylar vi vill ha och handlar sen på nätet. Flera yrken kommer att försvinna och vården kommer att kompletteras med digital och visuell rådgivning som konkurrens till nuvarande VC. 
Vart är vi på väg?
/Åke


Konsten att fråga…
(6 april 2018)

 

00.05 - Jo du har rätt - rent allmänt är det ju inte så svårt att ställa en fråga. Men som bekant finns det två skäl till mänskligt handlande; det skäl människor anger och det verkliga.
Kom jag att tänka på där jag satt overksam i favoritfåtöljen utan någon speciell lust att företa mig något. 
För mig blir det gärna då så att jag börjar fundera. Nja, just inga djupa tankar alla gånger men ibland så kommer där förbi någon fundering som stannar kvar en stund.

Så kom det sig att jag hamnade i lokalpolitiken och började fundera kring frågan "undrar om våra lokala partier har lagt ner tid på att försöka ta reda på - i alla fall försökt tänka sig - varför väljarna röstade som de gjorde i förra valet."

Jag skulle själv vilja få veta vad det var som fick 360 personer att välja det lokala Miljöpartiet. Eller varför inte - de 1017 som gav Sverigedemokraterna sin röst.
Det var då som jag kom ihåg att för att få veta det verkliga skälet måste man fråga på ett visst sätt.

Tänk dig att du frågar en person "Varför kan du tänka dig köpa en Mercedes?"
Självklart får du ett förståndigt svar som att bilen är säker, har hög kvalitet och är billigast i längden.

Tänk dig så att du i stället frågar: "Varför tror du folk köper Mercedes?"
Då blir svaret säkert ett annat, kanske som "De vill väl markera sin status och framgång".

Min svåger, psykologen, förklarar det med att den svarande där projicerar sin egen uppfattning på andra och därmed ger ett sannare svar.

Efter en stunds velande bland funderingarna börjar jag så småningom bestämma mig för att det skulle nog kunna gå att använda samma sätt att fråga även när det gäller de olika frågorna här ovan.
Men jag antar att inget lokalt politiskt parti har lust, ork eller  bryr sig om att ta reda på varför väljarna röstade som de gjorde - för att se om de kunde finna några insikter som skulle kunna leda till…
Och till min lilla förvåning kom jag på svaret själv:
Varför skulle de göra det?

Fast jag undrar ändå - om det kan vara tillämpligt på de väljare som röstade på MP. Så sitter jag där och undrar över frågorna:
- Varför röstade du på MP?
- Varför tror du folk röstade på MP?

Borde det inte ge samma svar?  

Som en avrundning i natten. Vad ska vi ge för svar - till oss själva (?) när vi läser vad min favorit-ironiker Jens Ganman på sin FB-sida skriver om dagens journalister:

Orwell hade inte kunnat fantisera ihop något så här absurt.

Och det intressanta är att så många av mina f.d journalistkollegor är FULLT medvetna om vilka galenskaper de medverkar till, och i det tysta – kramande sin älskade Foot of Africa-BIB – hatar de sig själva för sin institutionaliserade feghet.

Jag hör dem säga det privat, men ... utåt skulle man aldrig våga inta en kritisk hållning.

Det är lustigt.

Att amorteringskrav på alldeles för stor och dyr villa + bil + utlandsresa vid jul skulle visa sig vara det bästa sättet att hålla en hel yrkeskår i schack – INTE gevär och stålhättade kängor.

(BIB = Bag In Box)


Tvärsäker är normen…
(4 april 2018)

 

12.07 - Rubriken är Johan Hakelius, på Fokusoch som sitter ovanför en text som börjar så här:

En gång i tiden hade vi en konkurrensfördel. Vi som omedelbart vet vilken sida i en konflikt vi står på, alltså. Nuförtiden får det oss snarare att försvinna i mängden. Att vara tvärsäker utan ansträngning är normen. Att töva ett ögonblick, är antagligen så genant att det snart får en egen diagnos.

Aah - så elegant skrivet suckar jag lite avundsjukt så där, men gläds samtidigt över att artikeltexten gjort denna smått gråmulna aprildag betydligt ljusare.

JODÅ! Tvärsäker är normen även hos mig. I alla fall många gånger, kanske rent av lite för många. Men det hindrar mig inte från att här framföra tvärsäkra åsikter om Sörmlandstrafiken. De där som ser till att det finns busstrafik i i länet.

Läser nämligen en rubrik i Kuriren som säger "Gratis bussresor ges bort för att minska utsläppen".
Bussåkare med periodkort på Sörmlandstrafiken har möjlighet att ge bort två gratisresor till vänner som inte åker buss i dag, skriver Kuriren.

Och berättar att avsikten med det är att få fler att välja bussen framför sin egen bil.
Minskar utsläppen av växthusgaser i länet får vi veta.
Vem kan vara emot sådant? Om inte jag då…

Hur mycket utsläppen kan minska och kollektivtrafikresorna öka med hjälp av kampanjen är svårt att bedöma, säger Johan Tollén, kommunikatör på Sörmlandstrafiken.
Jag är ingen större beundrare när det sätts igång saker där man inte har koll på utgången. För all del, skulle det hela inte bli någon vidare framgång så har det ju ingen påverkan på busstrafiken i sig. Inte heller lär det vara så ekonomiskt betungande för företaget.

Visst förstår jag att Sörmlandstrafiken gärna ser att fler åker buss men har den privata åsikten att det ska det nog göra genom att ordna bättre trafik än med obevisade miljöfrågor. 

Eller med så märkliga uttalanden som att "Vi hoppas att så många som möjligt som inte åker buss i dag ska prova på det och upptäcka att det är ett smidigt sätt att resa", säger samme Johan Tollén.

Och jag faller igen i fällan att ta mig själv (och här också mina bekanta) som exempel. För min personliga del använder jag min bil huvudsakligen vid två tillfällen:
1 - till och från ICA-affären för att (en så där 3 ggr/veckan) inhandla livsmedel med (en gång per vecka) ett kortare stopp vid systembolaget för att inhandla en smula njutningsfylld glädje. Cirka 2,2 km tur och retur.
2 - Varje tisdag en resa mellan Vingåker och Duveholmshallen i Katrineholm för att spela bowling. Cirka 50 km tur och retur.

Vid inget av dessa två tillfällen kan Sörmlandstrafiken erbjuda en bussresa som är smidigare än med den egna bilen. Jag har kollat med mina vänner/bekanta ingen av dem kan föreställa sig att en bussresa någonsin skulle kunna upplevas som smidigare än en resa med den egna bilen.

Som avrundning då. Det som Sörmlandstrafiken erbjuder är att dagens bussresenärer (som innehar periodkort) får möjlighet att ge en annan person "ett busskort hemskickat som är laddat med 48 kronor i reskassa. Pengarna räcker till två resor inom en zon eller en resa i två zoner. Nyköping och Oxelösund utgör en zon tillsammans, liksom Katrineholm och Vingåker. Övriga kommuner utgör egna zoner."  

Undrar lite över om huruvida två resor räcker för att övertyga en inbiten bilåkare om busstrafikens förträfflighet.

Av alla resor i länet görs bara runt 15 procent med Sörmlandstrafiken.
Det ska vi kanske vara glada för - kan man tycka när man läser detta


Snigelfart…
(3 april 2018)

 

22.20 - Den första tanken bakom rubriken var att den skulle gälla mig själv och hur jag spelade dagens bowling där jag inte var till min fördel alls - poängmässigt då - vilket gjorde att dagen slutade som bilden nedan visar - usla poäng för mig och dessutom spö av Madame.
Berätta det inte för någon är du bussig…

Medan jag skrev ovanstående fick jag för mig en annan sak jag också tycker går i snigelfart - den lokala politiken. I alla fall om man jämför med rikspolitiken. Kom jag att fundera på när jag såg den här rubriken i Expressen:

Åkesson: S är ”väldigt mycket bättre” än Lööf

 

Och den tillhörande artikeltexten har åstadkommit många uttalanden från både S-håll och Alliansen. Och förstås hos förståsigpåare bland journalisterna…

Och nog har du väl märkt att det den senaste tiden har funderats i tidningarna om hur en kommande regering kan tänkas se ut - vem som samarbetar med vem och vem som kan tänkas bli statsminister. Och där de båda blocken är starkt ense om en sak - ingen vill samregera med Sverigedemokraterna.

 

Det som fick mina tankar att snabbt hamna i Vingåker var när jag läste:
"Om den annons ska övertyga är fakta inte nog. Först när annonsens väcker människors känslor händer något".


Nu har jag tänkt mig att du ska byta ut ordet annons där till lokalpolitik. För det gjorde jag - men vänta ett tag - först ännu en ledtråd:

"Om du har en produkt (politik) med lågt engagemang kan du höja engagemanget genom att knyta det till något med högt engagemang. Om du t ex säljer en tvål på egenskapen att den rengör bättre än något annat kan du ändå bara ta en så där 15 kronor för den. Är egenskapen däremot att den ger ovanligt mjuka händer och god doft betalar konsumenterna ibland 75 kronor för den.
Följaktligen är det bra om du tar reda på människors inställning till det du säljer, för att anpassa dina löften därefter."

 

Nå, nu säljer väl inte våra lokala partier tvål, men allt oftare på senare tid har jag undrat vad de egentligen "säljer". För hur jag än tittar så ser jag bara att VTL är det enda parti som - smått - visar att de lever. Då genom att skriva kritiska insändare på sin FB-sida där samma text emellanåt även publiceras som "debattinlägg" eller insändare i Kuriren.

 

Det kan bero på att jag fick spö av Madame i dagens bowling men känner samtidigt att jag måste behärska mig för att inte skriva starkt ironiska saker om det lokala politiska läget och dess aktörer.

För - tänker jag - hur kommer det sig att inget parti ännu har funnit anledning att börja påverka väljarna i Vingåker? Då menar jag mer offentligt så där så att jag och andra politiskt intresserade får något att fundera över.
Som skapar känslor hos oss.
Nu bodde jag ju inte i Vingåker vid förra valet men har starka misstankar om att det inte var mycket till "valkamp" då heller utan att det mest spännande som hände i den vägen var partiernas valfoldrar späckade med löften (floskler) som var lika upphetsande som hemlagad pölsa. (där jag förgäves försökte komma på något lockande att knyta den till som skulle få mig att börja äta sådant hopkok)

Nåväl - jag tror att jag börjar förstå att jag lite är uppe i det blå med mina funderingar. För jag antar att jag och grannens katter, (som när de bajsar på min tomt ser ut som att de gör det) är de enda som har små funderingar kring "Hur kan man tro att den politiska majoriteten kan se ut under de kommande 4 åren?"
Vilka kan tänkas bilda allians för att få majoritet? Och vad kommer de då nu snart att berätta för oss väljare att de tillsammans kommer att uträtta?

Jag tror att grannkatterna är mer intresserade av pölsa än svaret på de frågorna.
När jag tänker efter lite; Det ser ut så när jag ser vad de gör.
Jag själv har inte kunnat bestämma mig där…

 


Snart vardag igen… (2 april 2018)

16.25 - Jo, med en liten suck av tillfredsställelse kan jag konstatera att Påsken närmar sig sitt slut och att livsandarna snart byter från helgläge till det mer fartfyllda vardagslivet igen.
Helger har aldrig varit någonting jag brytt mig särskilt mycket om. Och ännu mindre sedan jag slutade mitt arbetsliv.
Och frågar jag mig just - vad är en halvt avslagen Annandag emot en kommande bowlingtisdag?
Just ingenting.
Även fast jag just blev uppdaterad av vännen Åke att besökssiffrorna här uppe till höger just passerat 70 000 denna eftermiddag.
Gläds förstås lite över det och känner: inte så pjåkigt för någonting som produceras i Vingåker - om Vingåker. 


Hallå Bjarne,

börjar gärna med att salutera den synliga uppskattningen till alternativ
förströelse som du bjuder Kurirens läsare på. 

Har under helgen kunnat fundera en hel del kring ”information” då Volvo
veckan före påsk kapitalt misslyckats med att leverera reservdelar till bilen
som var inne för service. Ursäkten var ”fastnat i snödriva i Nynäshamn”.
”Fan tro ´t sa Relling.” (Det var ju i Skåne snön kom)

Har så kunnat läsa ut boken ”Homo Deus”, som borde ingå i varje välsorterad 
privat bokhylla, och förstått att vi sen uppkomst av språket, skriften, tekniken 
och digitaliseringen är överhopad av hur mycket information som helst vilket
skapar problem för vårt medvetande och det upplevda jaget. 
Vem kan man lita på?

I årets val har vi väljare att ta ställning till om vi skall godkänna det som de 
nuvarande kommunala politikerna åstadkommit och fundera på vilka 
alternativ det finns till annat regemente under kommande period. 

Det är inte lätt att sortera ut fakta och seriös information ur allt det brus som
sköljer över oss från media. Rikspolitikerna försöker locka oss med olika
utspel i ämnen som de tror kan vara aktuella hos den rätt ointresserade
allmänheten. Nog kan man t.ex. tycka att MP gör alltför stor affär av alle-
handa klimatutspel för vårt, i sammanhanget, lilla land. Precis som Jimmie
Åkesson säger skulle en krona lagd på annat ställe än i Sverige ge mycket
större utväxling.

Tror också att många politiker, särskilt de då på det lokala planet, intar en 
avvaktande hållning. Man har ju en säkrad utkomst och det gäller att inte
väcka den björn som sover. Med lite flyt kanske de kommunala väljarna
röstar likadant som man gör på riksplanet där utspelen kontinuerligt mäts
av diverse institut. Men det gäller väl inte i Vingåker?

Hur som helst finns det anledning att se kritiskt på den information som vi
på olika sätt tar del av. Här finns en länk till begrundan.
/Åke

 


STÄMMER DIN BILD AV HUR VÄRLDEN SER UT? ( 31 mars 2018)

09.00 - En rubrik på en blogg jag besöker på internet. Och där en snabb fråga till mig själv far förbi "Vingåker då?"  Hur är min, din, bild av världen och Vingåker då?
Undrar jag när jag läser:
Hur sanningsenligt du besvarar den frågan beror inte nödvändigtvis på vad du tycker, utan på om du skapar din världsbild från åsikter och letar efter fakta, eller om du börjar med fakta för att skapa åsikter.

Det kanske är för tidigt på dagen för att jag ska komma överens med mig själv om på vilket sätt jag mest agerar i de frågorna. Med viss förfäran gnager funderingen "har du inte bara en åsikt och är inte, alla gånger, så där övertygat intresserad av fakta?"

Jag lämnar svaret på frågan till förmiddagsfikat och hamnar i stället i religionen - efter som det är Påsk, årets viktigaste religiösa tid. Och kan förstås då inte komma undan nästa fråga "Hur ser då de religiösa på det där med fakta?"
Eftersom jag själv är en 
- ateist som hoppas att Gud inte kommer att störa hans brist på tro (som sådana som jag beskrivs på en humorsajt) så händer det emellanåt att jag funderar kring hur religiösa människor kan vara just - det…

Och tar då gärna med - från samma humorsajt - frågan:
Hur är det nu, är människan ett av Guds misstag eller är Gud ett av människans?

Det kommer alltid finnas människor som vill bestämma över hur andra skall leva sina liv. Blir man inte politiker så är en karriärväg att tillhöra ett prästerskap. Strävan är att framstå som ett aktat prästerskap och bli försörjda av folket för sin visdom.

När vetenskapliga framsteg har eroderat den kristna tron och gjort det kristna prästerskapet mindre relevant har en ny tro etablerats i västerlandet, tron på att människan förstör klimatet genom sitt sätt att leva, vilket drar till sig ett nytt prästerskap.

I folkgrupper med andra religioner, vars prästerskap fortfarande har stort inflytande över hur människor skall leva sina liv, har behovet av ett ny tro ännu inte infunnit sig.
(Kommentar på nätet)

OK - orkar (hinner) du nu läsa vad andra, och klokare person skriver, så välkommen till Patrik Engellau hos DGS…

 


Andras tankar… (29 mars 2018)

09.27 - Rubriken står där för att det är en aning för tidigt på dagen för att jag själv ska ha hunnit ha haft några egna tankar eller funderingar. Utom den då att hänvisa till andra.
Låt mig börja med Patrik Engellau som under rubriken "Vi är väldigt upprörda men vet inte varför" visar en tuff attityd mot "PK-journalister" som jag avundas.

Är det bara som jag känner eller håller samhällsdebatten på att bli alltmer hysterisk?

Metoo-kampanjens efterbörd i form av en teaterdirektörs självmord visar vad som kan hända när överspända och obehärskade ordvrängare – i det här fallet etablerade PK-journalister i huvudsak inom ledande media – tar kommandot över debatten och tidsandan.

Metoo-kampanjen fyllde mig med förundran och vämjelse redan när den startade (vilket jag skrev om och blev vederbörligen utskälld för). Det här är inte Sverige, tänkte jag, utan mer Tahrir-torget på ”vredens dag”.

Men det var två skillnader mellan Kairo-händelserna och den svenska Metoo-kampanjen. För det första utövades fysiskt våld i Kairo, medan det svenska våldet var psykiskt ehuru minst lika orättvist och förödande för offren. För det andra hämtades förövarna i Kairo från den lokala dräggen, medan de svenska förövarna bestod av landets ”intellektuella elit” som, visade det sig, inte kunde låta bli att uppföra sig som drägg. Eliten kände sig ha både skyldighet och rätt att hata även om de saknade bärande skäl till sitt hat. Det var hat för hatets egen skull.

Journalisterna agerade mobbledare och deras följare, rusiga och dreglande av vrede och hämndlystnad för någon upplevd kränkning, följde vrålande efter.

Håhåjaja - jag undrar jag om det skulle kunna bli så att jag någon enstaka morgon kunde vakna med den orädda attityden. Kanske har jag lyssnat för mycket på Clemens som brukar säga "Ligg inte på en som sparkar".

Påsken är ju en religiös uppfinning som - i alla fall jag - bryr mig noll om.
Men som i alla fall får mig att länka till ett blogginlägg som har rubriken:
"Är islam en religion, en folkgrupp eller en politisk ideologi?"
Texten börjar så här:
"Fågel, fisk eller mitt emellan. Begreppet ”islam” är tyvärr lite luddigt. Därför kan dess företrädare ibland referera till religion, när det kommer till religionsfrihet, hänvisa till ”hets mot folkgrupp” när man utsätts för kritik, och samtidigt kräva politisk representation i sammanhang som rör politik. Ingen annan intressegrupp (vad jag vet) kan spela på dom tre strängarna samtidigt."

Hur artikeltexten slutar får du veta om du klickar på länken…

 


Mera tänkvärt…
(28 mars 2018)

22.05 - Kanske just inte så tänkvärt men kanske intressant ändå.
Madame skulle i kväll berätta om dagens årsmöte hos PRO men ringde återbud. Dels för att det just inte hade hänt så mycket men också för att hon hade varit ute och provkört en kvast - vilket tog sin tid eftersom hon är en oerhört noggrann person.
Men, berättade hon, det blev ingen köp av "Den var för mesig och tjejig", sa M och påstod att hon ville ha en annan robust med mera "fräs i".

Reklambild från Kvistfria Kvastar AB

 

13.00 - Rubriken kommer av att jag så många gånger den här veckan har blivit så uppfylld av mina nya "Hus-guru", författaren Youval Noah Harari  och hans bok Homi Deus och vad han där skriver.

Jag vet förstås inte hur du tänker och fungerar - och ibland inte heller mig själv - men så sent som i går kväll (mycket sent) hällde jag upp ett glas vin, satte mig i favoritfåtöljen och försökte få till några egna rediga tankar kring:

"Såvitt vetenskapen vet är universum en blind och ändamålslös process, som "låter stort med betyder intet", som det heter i Macbeth.
Under vår oändligt korta vistelse på detta stoftkorn till planet larmar vi och gör oss till, och hörs sedan inte mer av.

Har man, som jag, ingen tv för att kunna förströ sitt vardagliga ointresse med, är det en skön upplevelse att få unna sig sådana stunder. Liksom att bli sittandes i funderingar kring:

"Vi kan göra vad vi vill - förutsatt att vi finner ett sätt att göra det på.
Vi är inte begränsade av något annat än vår okunnighet."

Som, när jag läste det, fick mina tankar, lite snabbt så där att passera Vingåkers skolor…

För att sedan hamna hos Patrik Engellau som skriver:

"En av mina troskyldiga uppfattningar är att yttrandefrihet är en fantastisk och välsignelsebringande idé. De bästa och mest produktiva ögonblicken i människans liv är när någon säger eller skriver något oväntat, något nytt, något som kanske är förbjudet och en stunds förvånad tystnad uppstår i sällskapet och alla inser att de just begripit något som tidigare varit diffust och oklart. En sorts sanningens ögonblick.
Det inträffar bara om folk törs ge uttryck för sina uppfattningar och om dessa uppfattningar tolereras av andra. Detta gäller såväl i de små sammanhangen som i samhällslivet i stort.

Jag upplever sådana sanningens ögonblick kanske någon gång i veckan, kanske mer sällan, beroende på, förstås, nivåkraven på de insikter som ska räknas som nya sanningar. Jag vet precis i vilka sociala sammanhang jag aldrig upplever någon ny förståelses extas. Det är i situationer där det i praktiken inte finns någon yttrandefrihet eller förljugenhet av andra skäl råder, till exempel i partiledardebatter eller andra debatter på TV." 

Och så far mina tankar vidare - till dagens årsmöte för vårt lokala (insomnade) PRO. Där jag med viss spänning undrar om där kommer att uppstå något slags sanningens ögonblick efter mina många propåer (om förbättringar) jag sänt dem - i ögonblick av lust att göra mig en smula märkvärdig.
Madame, som är medlem, kommer säkert att berätta…

 


Så tänkvärt… (27 mars 2018)

Rubriken skulle jag kunnat använda över 100 gånger under den synnerligen väl använda tid jag lade ner på att läsa boken Homo Deus - vars text fick vid de otaliga lässtoppen jag tvingades göra för att försöka tillgodogöra mig det jag just läst. 
Vid ett av funderingarna hamnade jag i Vingåker och våra skolor. När jag läste:

"Rävarnas ekonomi kan inte växa eftersom rävarna inte kan producera fler kaniner. Kaninernas ekonomi kan inte växa eftersom kaninerna inte kan få gräset att växa snabbare. Men människornas ekonomi kan växa genom att de upptäcker nya material och energikällor.
Den traditionella synen på världen som kaka av oföränderlig storlek utgår från att det finns två slag av resurser; råvaror och energi. Men i själva verket finns det tre slag av resurser; råvaror, energi och kunskap.
Råvaror och energi är inte outsinliga - ju mer man använder desto mindre finns kvar.
Kunskap är däremot en växande resurs; ju mer man använder desto mer har man. 

När man ökar den samlade kunskapen kan man faktiskt också få mer råvaror och energi. Om jag investerar 100 miljoner dollar på att leta efter olja i Alaska och har tur, så har jag mer olja, men mina barnbarn kommer att ha mindre.
Om jag däremot investerar 100 miljoner dollar i forskning på solenergi och finner ett nytt och mer effektivt sätt att använda den, kommer både jag och mina barnbarn att ha mer energi"

Inledning av ovanstående är förstås lite märklig när man inte läst boken, men strunta i det och koncentrera dig på ordet kunskap i citatet. Och så kanske du som jag blir starkt undrade över att det verkar som att de ansvariga inom vår kommun inte riktigt vill ta till sig förståelsen av vad författaren Youval Noah Harari här berättar om kunskap - och enligt min mening att våra skolor till en så där 90 procent finns där för att delge eleverna kunskap. Det sista om procenten är där baserat på mina egna positiva skolår - som ägde rum långt innan vare sig tv eller mobiltelefoner fanns.
Eller skolpedagoger…
Men så lärde jag mig också massor av kunskaper.
Och den lustan efter nya kunskaper är lika stark i dag.
Så - medan Vingåker tittade på Let´s dance läste jag med glupande intresse boken Homo Deus.

Vilket får mig att avsluta förmiddagens skrivande med ytterligare en sak han skriver i sin bok:
Den största vetenskapliga upptäckten var upptäckten av okunnigheten

Därmed övergår mina egna sökanden efter vetenskapliga upptäckter till att ta reda på hur dagens bowling kommer att gå…

 


Så välformulerat…
(26 mars 2018)

Jag har varit prenumerant på tidskriften Fokus sedan deras tredje nummer och som jag känner det - Fokus kommer att vara den sista tidning jag kommer att sluta prenumerera på när jag inte längre har läs-synen i behåll.
Tänker jag när jag läser vad Johan Hakelius i dag skriver i ett av sina många e-brev jag får som mejl. Förnöjd, glad och en smula avundsjuk läser jag:

"Jag har inte lyckats få någon förklaring till att Sveriges Television inte tänker sända i år, när Lunds studentsångare hälsar våren välkommen på första maj.

SVT värnar visst traditioner och högtider, säger programbeställaren Eva Beckman, »men vi är även måna om att göra det på olika sätt och skildra olika traditioner och evenemang på olika platser runtom i landet«.

Jag begriper inte vad det betyder. Ska SVT istället sända yrkesskolade mimare som ljudlöst hälsar våren välkommen i Pajala?
Eller är det bara det gamla vanliga: oginhet mot allt som har att göra med bildning, historia och någon form av svensk nationell identitet?
Jag antar att det kan röra sig om rent klasshat också: att gå runt med vit mössa och sjunga »Glad såsom fågeln« på första maj är antagligen provocerande i vissa läger."

 


Miljökonsekvenser… (25 mars 2018)

19.45 - Ger inte allt vi människor företar oss miljökonsekvenser?
Det vill jag tro - men även att - allt vad vi företar oss kanske inte får negativa konsekvenser. Men det verkar den nuvarande migrationen få.
Vill jag ansluta mig till att jag tycker när jag läser:

"Lördagen den 17 mars 2018, tar ledande miljöforskare upp en fråga som inte alls diskuterades år 2015, nämligen migrationens miljökonsekvenser. Artikeln, som publiceras i SvD  kan inte ses som ett rasistiskt inlägg för då skulle aldrig SvD ta in den såvida inte ansvarige utgivaren slumrade på sin post.

SvD-artikeln diskuterar tre migrationsnivåer där nivå 1 ger en befolkning på cirka 12 miljoner individer år 2100, nivå 2 cirka 22 miljoner 2100 och nivå 3 cirka 35 miljoner vid samma tid.

Alternativ 1 motsvarar migrationen före år 2000 (25 000 migranter per år), alternativ 2 omkring 100 000 migranter per år och alternativ 3 en migration typisk för 2015, det vill säga omkring 200 000 migranter.

Författarna noterar att alternativ 2 och 3 ger allvarliga negativa miljöeffekter med starkt ökade utsläpp av växthusgaser och motverkar i det sammanhanget den framsynta klimatpolitik som Sverige nu försöker etablera. Vidare innebär befolkningsökningen kraftigt utökad bebyggelse med minskande grönytor i städerna. Bebyggelsen kommer också att ta produktiv åkermark i anspråk och ytterligare reducera landets redan pressade självförsörjningsgrad.
Speciellt så bör man beakta att det ekologiska jordbruket som MP förordar i stort behöver den dubbla åkerarealen.
Författarna till artikeln rekommenderar av angivna skäl alternativ 1, det vill säga en migration som Sverige hade före år 2000 eller så där 15 procent av rekordåret 2015 då en av MP-partiets ledare grät för att detta inte kunde behållas.

Miljöpartiets liksom kanske även centerns skribenter har ju en svaghet för postmodernismen där man inte direkt bekymrar sig om den dubbla italienska bokföringen där kredit och debet skall visa detsamma utan man mer följer sitt hjärta och sin magkänsla eftersom det där med siffror är så himla jobbigt och siffrorna inte tänker på alla hjälplösa stackare.

Man får väl ändå avslutningsvis notera att tiderna verkligen har ändrats. Artikeln om migrationens miljöeffekter knappast hade blivit antagen för publicering i november 2015."

Ovanstående har skrivits av Lennart Bengtsson och texten finns i sin helhet hos DGS. 

En artikeltext som, hos mig då, fyllt på tanken att inte rösta på vare sig Centern eller MP i det kommande riksdagsvalet.

 

När jag ändå har datorn på - fler miljöfunderingar…
Skulle just stänga ner datorn och återgå till den fantastiskt intressanta bok jag just läser - Homo Deus - då jag fick för mig att göra en "liten sväng på internet".

Nå, det verkar, för mig då, som om många av våra riksdagspolitiker, har en stark aversion till bilismen och lägger ner viss möda på att göra livet tristare för oss som gillar - bilar.
Kanske jag ska förtydliga med att "när vi ska förflytta oss, då företrädesvis, väljer att göra det med den egna bilen".

Denna vår sköna bilkänsla -  som på flera politiska håll motarbetas och där dessa idoga "motarbetare" i stället prisar att vi använder kollektivtrafiken.
Av miljöskäl då, säger de i alla fall.

Nåväl, hamnade i en bilannons som erbjuder - mig då - en förförisk läsning som ser ut så här:
Helt nya Mitsubishi Eclipse Cross är byggd för att ta dig hit, bekvämare och oftare. Med högre markfrigång och med Mitsubishis väl beprövade fyrhjulsdrift tar den dig längre, säkrare och smidigare. Till vidderna och alla gömda ställen i vårt avlånga land.
Upplev helt nya Mitsubishi Eclipse Cross även där asfalten tar slut.

Bekvämare och oftare - längre, säkrare och smidigare - och blir sittandes i funderingar kring min tanke: "Jag tror inte, att om vi så samlade ihop Sveriges alla Miljöpartister att de skulle kunna få till en sådan förföriskt lockande text om t ex den Sörmländska busstrafiken."
Ingen annan busstrafik heller vågar jag tro…
Vilket inte alls betyder att jag finner buss i kollektivtrafik som någonting dåligt.
Det är bara det att det finns annat som många av oss finner är ännu bättre.
När det gäller att förflytta oss - och sett med mina ögon då…
 

 


Fredagsmos…
(23 mars 2018)

Dagens mos börjar med en länk till en klok person som heter Lars Bern som på sin blogg skriver mängder av kloka saker.
I det länkade inlägget beskriver han hur "Fel vi har i vår syn på Ryssland".
Läs gärna kommentarerna efter hans text.


 


Om SO-rummet…
(22 mars 2018)

…tipsar vännen Åke i ett mejl där han skriver:

09.00 - SO-rummet är en gratis digital lärresurs och Sveriges mest välsorterade länkbibliotek för skolans samhällsorienterade ämnen: historia, religionskunskap, geografi och samhällskunskap.
 
Webbplatsen ger dig snabb och enkel tillgång till ämnestexter och SO-länkar som kan användas i undervisningen och skolarbeten. Länksamlingen hänvisar endast till granskade artiklar och webbsidor på svenska.
 
SO-rummet riktar sig främst till elever och lärare på högstadiet och gymnasiet, men även till högskole- och universitetsstuderande samt alla andra som är intresserade av de fyra SO-ämnena.

Syftet med SO-rummet är att förenkla arbetet i skolan för elever och lärare, dels genom SO-rummets egna material i olika ämnen, dels genom att samla merparten av alla bra och fria SO-resurser som finns utspridda på Internet på ett och samma ställe. Målet med sajten är skapa inspiration, öka intresset och öka kunskaperna inom SO-ämnena.

Om du möjligtvis är i sinnesläget att du vill ta del av ett inlägg som har rubriken "What if? - i så fall kan du bl a läsa:

Även om vi inte alltid inser att vårt eget liv är en följd av tillfälligheter så vill många ändå tro att det finns en ännu icke upptäckt naturlag där framtiden kan förutses lika noggrant som en satellitbana i rymden. Om man är troende så kanske man inte funderar eftersom det ju ändå är högre makter som bestämmer allt.

I verkligheten är allas våra liv en följd av tillfälligheter med detta inses inte alltid. Mina barnbarn tittar på mig med förvåning när jag säger att orsaken till att de överhuvudtaget existerar är att jag en marskväll för väldigt länge sedan plötsligt bestämde mig för att gå på ett skutt (som det då hette) på Stockholms nation i Uppsala.

Medan du njuter av detta så far jag till Katrineholm för att se om det går - genom en hälsokontroll hos Bilbesiktningen - kunna fastställa i hur pass kry min bil är…

 


Det offentliga rummet…
(21 mars 2018)

09.15 - Rubriken ovan är en rubrik till ett intressant inlägg jag tänkte att du möjligen ville läsa medan jag själv försöker få ordning på mina egna funderingar.
Texten börjar så här:

Offentligt rum är ett begrepp i samhällsplanering för utrymmen i bebyggelse inomhus eller utomhus dit allmänheten har enkelt tillträde. Dit räknas framför allt gator, torg och parker. Med tanke på att närmare hälften av all verksamhet i Sverige sker i offentlig regi så bör man även inbegripa akutmottagningar, simhallar, bibliotek.

Tankar kring vem som kontrollerar det offentliga rummet uppstod hos mig i samband med ett besök nyligen i Japan. Det är nämligen påtagligt att det finns uppenbara skillnader mellan Japan och Sverige på den punkten.

Låt mig säga så här - Vi har ju offentliga rum även i Vingåker, som kan vara värt att fundera över - och jag själv blev väldigt läslysten av den ovanstående texten - då jag blev stort nyfiken på att få ta del av skribentens, Sten Lindgrens, syn på skillnaden mellan Japan och Sverige.
(läs gärna kommentarerna till artikeltexten)

För dig som inte har tid att läsa inlägget kan jag skvallra - Sverige är inte bäst…

OK - det kan ju bli så att det kommer att ta en tid innan jag kommit ifatt mina egna funderingar, så jag tar mig därför för att länka till ännu ett inlägg, som har rubriken:
"När vänstern älskar stängda gränser" - som dels pekar på den märkliga skillnaden hos vänsterfolket i synen på öppna och stängda gränser men också berättar om den - även i Sverige - märkliga synen på islam som förekommer.

 


Skolan…
(20 mars 2018)

19.07 - Hej Bjarne,
Utan starka rektorer räcker inte strukturella förändringar och ökad lärarkvalitet långt. De bygger skolans hela kultur skriver David Brooks i ett inlägg. Han har tagit del av resultat från undersökningar i USA. Många diskussioner har ägnats åt
hur skolan borde förändras och mycket tid har gått åt till att stötta lärarna.

Undersökningar  visar att elevernas resultat förbättras med talangfulla skolledare. Det är dessa som bygger upp kulturen.
Det behövs en tillämpad liturgi som styr skoldagen. En ritual för att välkomna eleverna i gemenskapen, illustrationer av gällande värderingar, hyllande av framgångar och relationer.

Rektorer formar kulturen genom sitt uppträdande - människan är budskapet. Framgångsrika rektorer gör 20 - 60 spontana klassrumsbesök i veckan och rör sig i skolbyggnaden och ger feedback, agerar föredömligt och vårdar det sociala kittet.
Beslutsordningen ska gynna samarbete och verklig samverkan.

Vad gör våra rektorer? Tror att dessa är administratörer och att mellanchefer håller i budget, disciplin och schemaläggning.
Kan man tänka sig en attitydförändring? Borde inte vara så dyrt.
/Åke

 


Inspirerande…
(19 mars 2018)

08.50 - Om jag nu kände mig oinspirerad i går så känner jag jag mig betydligt mer allert efter att ha läst ett par kloka blogginlägg.
God morgon förresten, väl medveten att de flesta av er förmodligen sitter på jobbet så här dags, medan jag själv just avslutat min stillsamma frukost och hunnit med en första kort runda bland de "måste-bloggar" jag alltid startar mina dagar.

Ett inlägg på DGS har som rubrik "Jag hatar ingen" och börjar så här:

"Nej, jag älskar inte alla. Jag tror inte ens på ”alla människors lika värde”, i varje fall inte ovillkorligen och i alla sammanhang.
Men ärligt sagt så hatar jag ingen."

Och så får vi ta del av vad skribenten gillar och ogillar.
Så fint skrivet, tänker jag…

Om det ovanstående handlar om Sverige så förflyttar det här nedan oss till Sydafrika - med stark anknytning till hur vissa svenskar agerar vad gäller rasismen i just Sydafrika.
Inlägget börjar så här:

När apartheid rådde i Sydafrika fanns det en väldigt aktiv svensk solidaritetsrörelse. Man samlade in pengar till ANC, Afrikanska Nationalkongressen, demonstrerade och satte upp Isolera Sydafrika-märken överallt. Det var rasismen som var vidrig och inte kunde tolereras. Facken var med, kyrkorna, medierna, regeringen, ja, alla.

Men idag lider Sydafrika under en annan rasism, rasismen mot boerna, den vita minoritetsbefolkningen. Men ingen inom det svenska etablissemanget bryr sig. Varför? Det stämmer inte med den ideologiska kartan. Svarta är offer, vita är skurkar. När de vita är offer så låtsas man som det regnar.

När vita sydafrikaner rånas, misshandlas och våldtas blir det inga rubriker. År 2017 skedde 340 attacker mot vita bönder i Sydafrika. 70 dödades, ofta under brutala former.

Det finns fler kloka personer som bloggar, vill jag framhålla, och tänker då på denna dam, Ulla Sandberg, som i dag har funderingar under rubriken:
Landsbygdsutveckling för stadsbornas skull?

Se där - en, i alla fall för mig förväntansfull måndag är på gång…

 


Oinspirerad… (18 mars 2018)

kan man ju känna sig av flera anledningar. Som till exempel att vakna en söndagsmorgon med en glädjedämpande ischias som först nu om kvällen minskat så pass att jag kunnat hasa mig till datorn för att - åtminstone - kolla mejlen.
Och det var ju bra för då kan jag låta dig ta del av vad vännen Åke funderar över:

Hej Bjarne,
när jag tog mig ett stärkande bad idag funderade jag på vem som manipulerar oss väljare mest, media eller politikerna. Vid nästan varje mätning kan man se hur väljarnas ändrar sitt tycke vartefter partierna ändrar sitt focus på olika frågor. Pressen drar fram det ena problemet efter det andra för att belysa eländet inom ett område. Sällan skrivs det om något som är eller har gått bra. 

Sanningen är naturligtvis att verkligheten är en gråskala och det är inget upphetsande att skriva om. (Tänkte då på det du ibland nämner om att Kuriren delgivit läsarna). Politikerna har just nu snappat att brottsligheten ligger väljarna varmt om hjärtat. Inte en dag utan att något lik hittats som kräver insats av samhället. Fler poliser och kameror efterfrågas. De senare kommer att anskaffas mångfalt då det endast är fråga om en investering. 

Fartkameror är troligen en av få metoder som fungerar för att förebygga brott. Från en utlokaliserad myndighet i Norrland styrs kamerorna automatiskt och fotar helst fordon där keps, solglasögon och falsk skylt saknas. Har själv aldrig haft anledning att meddela omvärlden att kameran på väg 263 vid Yttergran fungerar utmärkt då jag oftast sänker farten med momsen så att jag når den rekommenderade hastigheten. 

Politikerna tassar försiktigt omkring väl medvetna om att det blir 3 block och att man måste liera sig med någon, oklart vem.
Får en känsla av att alla har tagit rygg på Orsa Kompani.
/Åke

 


Från huvudstadshållet
(16 mars 2018)

14.45 - Rubriken får sin förklaring i att nedanstående text kommer från den gode vännen Åke som bor i Stockholmstrakten:

Bjarne,
Äntligen ett sant ord!

Dessutom ger sig Bush och Bert Karlsson ut på en roadshow.

Får en känsla av att det kan bli en fråga om att vinna eller försvinna
i höstens val för de här partierna.  :-)

Tittade in på KD:s i Vingåker hemsida och fann det här.
Talet i Almedalen och Välkommen den 13/6!

Hur aktuell kan man vara? Undrar hur det går för KD i Vingåker i år?
233 st röstade 2014 för KD mot 267 år 2010.
Åke

15.30 - Vingåker för dig - heter vår kommuntidning där mitt exemplar kom i min brevlåda i dag. Vars innehåll - för mig då - är lika upphetsande och intressant - som att få ta del av näringsinnehållet i pölsa. Som jag inte gärna äter.
Vilket förstås mer kan skyllas på brister hos min person än att tidningen är onyttig.
Jag har heller aldrig hört talas om att någon har ansett pölsa som onyttig.

Däremot, sa jag när jag hade bläddrat igen tidningen, precis samma ord som jag nyss sa "men så märkligt" när jag såg att det hade börjat snöa utanför fönstren fast solen sken.

Förra året ansökte jag om att få annonsera i kommuntidningen med en kvart-sides-annons för - nattgöken.se. Det fick jag inte, men jag fick i en mejlkonversation med de ansvariga för innehållet veta att nu skulle man från kommunen ta ställning till hur man skulle bedöma vilka som i framtiden skulle bli godkända som annonsörer.

Så blir jag sittandes i funderingar hur jag nu ska tänka när jag ser att det i dagens tidning det inte finns en enda annons.
Bortsett från Linderoths tryckeri då - de som trycker tidningen.


16.30 - Min rubrik överst kan gott sägas gälla även för vad AB skriver i en rubrik:
PRO tvingas betala tillbaka miljonbelopp efter falska medlemssiffror
…då för att PRO centralt finns i Stockholm.
Ytterligare en skrupelfri S-märkt organisation, kommenterar Clemens.

Tja, tänker jag lite vagt så där, eftersom jag utanför detta även tycker mig ha ett privat horn i sidan till PRO centralt. Av den anledningen att jag - vid ett mentalt svagt tillfälle - lovat goda vänner som är medlemmar i PRO-Vingåker - att hjälpa dem med att "sätta lite sprutt på" den nuvarande skendöda lokala hemsidan.
Vilket inte går om man tvingas använda den plattform som PRO centralt kräver ska användas. Som, för en framåttänkande webbredaktör, är ungefär som att köra en bil med osynkroniserad växellåda.
Så jag vände mig till då för en så där 10 dagar sedan till PRO, centralt, och frågade om "Vi i Vingåker då kan tänkas få använda samma slag av plattform som jag använder här för nattgöken". (Som att köra bil med automatlåda)
Och antydde att det i så fall skulle innebära en livgivande fördel för PRO lokalt.

Inget svar. Förmodligen har de på PRO centralt i Stockholm haft annat tänka på den senaste tiden - än en hemsida för påstådda 300 (?) PRO-medlemmar i ett avlägset beläget Vingåker

 


Algoritmer…
(15 mars 2018)

Hej Bjarne,
Alla talar numera om algoritmer och den som läser sin tidning flitigt och är mycket ute på nätet (t.ex Youtube) stöter omärkligt på konsekvenserna av dem. Den vetgirige försöker kanske via Wikipeda ta reda på vad det är för något och inser raskt att det verkar vara ett komplicerat fenomen.

Varje steg man tar ute på nätet lagras. Alla steg bildar sammantaget ett mönster som Google och andra med stora datorer sen använder sig av till att gissa hur andra människor också beter sig. Det skapas ”recept” på vad som skall göras och hur det stegvis skall utföras. Datorer gör det inte bättre än vi människor men mycket snabbare.

Trist nog kan dessa mönster manipuleras av kunniga datatekniker som därmed skapar bekymmer för de som med text och bild ärligt vill informera oss väljare och konsumenter om olika saker.

Nanna Stenberg-Gustafsson i Helsingfors har skrivit en trevlig, informativ och mycket läsvärd artikel om att ”Algoritmer styr din vardag”

Facebooks algoritmer syftar till att ge oss mer av det som vi gillar. Trist nog kan de också favorisera en viss politisk syn genom att ge den en större synlighet än alternativen. De statusuppdateringar man själv gör bildar underlag för den ranking som görs och styr det man därefter blir serverad.
Vem vet om inte den politiska synen i kommunen kan ändras i år vid väljarnas tangentbord.
En grafisk bild av en enkel algoritm kan se ut så här.
/Åke



 


Media? (14 mars 2018)

14.25 - Onsdag, så här långt en särdeles visionslös och okreativ dag. Om man nu inte tycker att, åka och tvätta sin osedvanligt smutsiga bil, och att byta en uppgiven lampa till halvljuset kan ses som ett tecken på ett kreativt beslut.

Vilket jag nog vill antyda att en fika, med ostfralla, hos Sultan i Katrineholm är. Alla dagar…

Media, tänker jag, och försöker komma på vad ska få till för funderingar kring, mest morgon- och kvällstidningarna. Det tar bara någon enstaka nanosekund innan jag vet att jag är starkt kritisk till dem. Den känslan kan möjligen bygga på dåligt minne hos mig - men jag är bestämd i min åsikt om att tidningarna var bättre förr.
Vad jag nu menar med bättre? Antagligen att de innehöll nyheter som jag (då - en så där 20-30 år sedan) kände var betydelsefulla för mig.
Det händer allt mer sällan i nuläget.

OCH - jag suckar uppgivet när jag klickar mig in på Aftonbladets och Expressens nättidningar. Sport & kändisar dominerar - och därutöver annat ointressant trams skvaller. Som jag tycker alltså.
DN och SvD är inte mycket bättre.
Och så sitter jag här smått förvånad i en undran "Vem fan läser sånt här?" där mycket av det dessutom finns bakom betalvägg, dvs man måste betala för att kunna läsa eländet.

Kuriren då? Är den enda nyhetstidning jag prenumererar på. Den digitala kkuriren.se för 99 kronor i månaden. En prenumeration som kan avslutas när som helst, och vid varje månadsbetalning så tänker jag kort stund "ska jag inte avsluta prenumerationen". Jag har inte så stor personlig glädje av Kurirens innehåll som huvudsakligen håller sig inom Katrineholm. Vilket just inte intresserar mig alls. Oftast inte heller de artiklar som är märkta med Vingåker.
Tittar in hos dagens KK och kan ta del av:
- att i Vingåker ligger 77 procent av bostäderna inom 400 meter från en hållplats. I alla fall var det så 2015. "En förutsättning för att man ska göra färre resor med bil är att man har tillgång till kollektivtrafik, säger Agata Bar Nilsson, utredare på Boverket." 
Min fetmarkering - på ett ord som borde bytas ut mot "för att man möjligtvis ska vilja" - och bygger där helt på vad jag, och mina vänner, tycker om den saken. Vi som inte vaknar om morgonen med funderingen "hur ska jag idag kunna göra färre bilresor".

Snart kan besökarna i Vingåkers bibliotek låna böcker själva, med hjälp av en automat, skriver Kuriren.
Låter på sitt sätt bra, men jag finner i artikeltexten följande märklighet:

Bibliotekschefen Ewa Rolander ser flera fördelar med den nya tekniken. Till exempel slipper den som vill låna böcker att visa upp dessa för personalen – en sak som några kanske kan tycka är känsligt ur integritetssynpunkt.

— Så kan det vara, kanske särskilt på en liten ort där alla känner alla. Även om vi inte pratar om vilka böcker folk lånar, kan det kännas så, säger Ewa Rolander.

Så här skulle jag kunna hålla på i timmar och ironisera över innehållet i våra dagstidningar - och dess läsare -  men när jag hos Kuriren läser rubriken:

Varning för monsterhalka när kylan slår till

 

Då orkar jag inte mer…

 


Om dålig uppslutning… (13 mars 2018)

(uppdaterad 21.55)

Nix, det handlar inte om antalet deltagare vid dagens bowlingmatch. Där är anslutningen alltid god. 
Om du tittar tillbaka till den 9 mars så kan du se att jag där berättar om en bok jag läser och där innehållet handlar om kreativitet. Nu vet jag inte om jag ska beteckna det som kreativt, men efter att förra tisdagen, i en match mot en av gruppens bästa fick jag storstryk som kan tydliggöras att han slog mig med 150 poäng över fyra serier och jag vid detta genanta tillfälle (kom sist av alla) lyckades åstadkomma mitt sämsta resultat på flera år, bestämde jag mig att börja kasta klotet på samma sätt som han gör.

Det här är bara lite uppvärmning av fingrarna - men om nu det beslutet inte var kreativt så i alla fall ett bra beslut, för i dag slog han mig med bara några få poäng och jag fick dagens näst högsta resultat av 12 spelare. Madame fick sitt årsbästa.

Om du nu inte orkar läsa mer så gör det ingenting för du har i alla fall fått veta dagens viktigaste händelse. Ni andra, som orkar några rader till, kan nu få följa mig till några funderingar kring det där med dålig uppslutning
Och då hamnar vi igen i boken om kreativitet och kapitlet som har rubriken:
"Varför dålig uppslutning dödar kreativiteten".
Och jag kan då berätta att det är vetenskapligt konstaterat att - om t ex många medlemmar i en organisation deltar i föreningens/organisationens (eller företagets) aktiviteter så får man ta del av att det åstadkommer rejäl kreativitetshöjning inom föreningen osv…

Jag citerar ur bokens text:
"En visionär organisation skapar en totalmiljö som omsluter medlemmarna och bombarderar dem med en mångfald signaler som är så entydiga och som sinsemellan förstärker varandra på ett sådant sätt att det är praktiskt taget omöjligt att missförstå organisationens ambitioner".

Nu var det nära att jag höll på att skratta på mig - för jag försökte medan jag skrev översätta dessa rader till våra lokala politiska partier (och PRO) och insåg direkt hur löjligt omöjlig denna tanke var.

Redan de tre första orden gjorde att jag måste börja knipa - för hur vänlig jag än är till sinnet efter dagens bowling - så kan jag inte se att något av våra lokala politiska partier kvalar in under den benämningen.

"Omsluter medlemmarna och bombarderar dem med en mångfald signaler"
?

Uppriktigt sagt så har jag ju ingen som helst kunskap om den saken. Men om jag nu ska fortsätta vara uppriktig - så tror jag inte på det. För jag kan inte föreställa mig hur det skulle kunna gå till - trots - att jag ofta får höra att jag har "livlig fantasi".
För det första så har inte partierna så många medlemmar, och väldigt få av dem som är det, ställer upp i ett sådant antal att det skulle påverka läget att bli mer kreativt.
Jag vågar nog ha den uppfattningen att det är mest de (fåtaliga) närmast sörjande som kommer till partiernas "medlemsmöten". 
Vilket förklarar rubriken och den kreativa nivån i partierna.

"att det är praktiskt taget omöjligt att missförstå organisationens ambitioner".

Ha - den som skrev de orden känner inte oss i Vingåker…
 

Kommentar:

Hallå Bjarne,
Kreativitet kan definieras som förmågan att skapa något helt nytt. Det kan vara att
kombinera sina erfarenheter till en ny idé, att hitta en oväntad lösning på ett problem eller att se något ur en annorlunda vinkel och kunna skapa konst eller produkt utifrån det.

Om det skall kunna ske ställs onekligen en del krav på personligheten. En kreativ person måste säkert vara både nyfiken, ställa frågor, leta aktivt efter lösningar och var öppen för nya synsätt och annorlunda vinklar. Får för mig att de grupperingar du nämner inte har en chans att kvala in i en sån här beskriven liga.
 
Christoffer Andersson ger i den här läsvärda artikeln en beskrivning och listning av tankar och fakta om kreativitet enligt forskning. (Du - läs artikeln den är bra)

I slutet av artikeln finns en länk till en 19 minuter lång film där Sir Ken Robinson på ett underhållande sätt (på engelska) beskriver att barn är naturligt kreativa ända tills att vi börjar utbilda dem och då släcker glöden av nyfikenhet och spontant skapande.
Han sågar det traditionella offentliga utbildningssystemet och utmanar oss att tänka om.
Sökte man inte efter nya idéer för Vingåkers skolor?
/Åke

 


Jaha, mumlar jag… (12 mars 2018)

Löjlig rubrik, jodå, men så kan det bli när man känner sig klent stimulerad en måndagseftermiddag i Vingåker. Där jag plötsligt kommer på att det denna eftermiddag har hållits Kommunfullmäktigemöte på Åbrogården.
Jag har inte lyckats uppnå tillräcklig entusiasm för att masa mig dit för att lyssna på vad KF-delegaterna har att besluta om. Dessutom har jag för någon vecka sedan läst (i KF-kallelsen) vilka ämnen de har att behandla och där fanns inget som väckte någon större besökslusta.

På något sätt känner jag viss beundran för dem som har valt att bli KF-ledamöter och därmed får ta på sig mödan att tröska igenom (för oss ointresserade väljare) en massa trista, men nödvändiga, saker.

Demokrati - tänker jag plötsligt och blir sittandes i funderingar.

Vissa anser att demokrati enbart bör betraktas som ett verktyg - som kan användas på flera olika sätt. Varför skulle t ex politik enbart vara en fråga om att ha "rätt"? Sakkunskap ska inte underskattas. Men politik är ingen exakt vetenskap. För att kunna svara på vilken politik som är den bästa måste man också ha en uppfattning om vad det bästa är. Har vi det? I Vingåker?
Ideologi är en fråga om värderingar och etiska avvägningar.

Låt oss t ex ta exemplet med skatter: Den som hävdar att det bästa för samhället är små ekonomiska klyftor kan förstås finna forskningsstöd för tesen att höga skatter självklart förmår utjämna dessa. Samtidigt kan den som inte vill snedvrida människors incitament att arbeta hitta stöd för tesen om att lägre skatter är bättre. Vilket politiskt svar som ges är förstås beroende av vilken fråga som ställs.
Och alla ställer ju inte samma frågor inom politiken. Allra minst inom kommunpolitiken i Vingåker.
Tänkte jag först innan ett litet frågande men pockade på uppmärksamhet…

Håller man på med politik så inser man g
anska snart att politik huvudsakligen handlar om prioriteringar och (möjligen) vad som är moraliskt rätt. Men att man har sakkunskap inom till exempel ekonomi eller juridik betyder förstås inte att man per automatik är expert på moraliska överväganden. 

Samtidigt som expertkunskap inte ska överskattas kan man ju tycka att ett visst mått av grundläggande kunskap nödvändigt för att fatta informerade beslut. 
Hur kunniga är då de svenska väljarna? En fråga jag minns att jag läste någonstans.
Märkligt, vet jag att jag tänkte när jag kunde ta del av att inte ens hälften av väljarna, vid valet 2006, sade sig känna till att vi hade en socialdemokratisk enpartiregering. Enligt en undersökning som leddes av Sören Holmberg, professor vid Göteborgs Universitet

 

Ett av de problem som som vissa anför är att dessa mindre kunniga väljare, indirekt genom att rösta, är med och beslutar om sådant som även påverkar de väljare som är mer kunniga. Inte helt oproblematiskt, enligt vissa tänkare. Men goda förkunskaper är som sagt ingen garanti för att vi alla tycker lika när det gäller vad som är rätt och fel.
Även kunniga väljare kan ju fatta beslut som påverkar andra väljare på ett negativt sätt, säger Clemens i en kommentar. (Blanda nu inte in mig i detta - tack)

Aj f-n, funderar jag där, och blir nu ännu mer vilsen i tanken kring frågan hur jag ska välja i kommunvalet i september.

Så kan tankarna gå när man undviker att ta sig till Åbrogården vid 14-tiden en gråmulen måndag…

 


Tankar om värdegrunden…
(11 mars 2018)

Efter en sinnligt ljuvlig weekend (fredag-söndag) tillsammans med Madame - där M bjudit på förföriskt goda måltider och en del "annat" sinnligt, är det lätt att luta sig tillbaka och känna "bättre kan jag inte ha det".
Nå, inte bättre men i alla fall nästan lika njutningsfulla känslor fick jag när jag denna söndagseftermiddag läste vad Patrik Engellau skriver på sin blogg DGS.

Rubriken han har satt säger "Himmel och Helvete" - och texten handlar om det det så missbrukade ordet/tanken som stavas - värdegrunden.

"Hur ska man i ljuset av den mänskliga historien och av de föreställningar som nästan alla kulturer och religioner omfattat sedan tidernas begynnelse, nämligen att det finns goda människor som ska belönas med någon sorts paradis och onda människor som ska till helvetet och – observera nu – att de goda människorna är bättre än de onda, hur ska den tanken kunna tänkas på samma dag som man hävdar att alla människor har lika värde? 

För om alla människor har lika värde finns inte onda och goda människor eller också har även ondska och godhet lika värde, en tes som jag tror att också den mest inbitna PK-ist skulle rygga inför eftersom det skulle innebära exempelvis att Hitler är lika mycket värd som Dag Hammarskjöld.
Enligt värdegrunden skulle ju Hammarskjöld ha samma värde som vilken brunråtta som helst.

Plötsligt inser jag igen vad jag insett så många gånger tidigare, nämligen att värdegrundsfilosofin framstår som helt rubbad. Inför mänsklighetens historia ter sig de svenska härskarna som tillhöriga en förryckt sekt."

Läs gärna kommentarerna efter artikeln.

Kommentar:

Hm, har inte förstått varför det blivit sån hype kring ordet värdegrund.I alla möjliga sammanhang och av olika grupperingar skall det analyseras
och tolkas. Det borde räcka med att man hänvisar till de 30 Artiklarna som
finns i FN:s allmänna förklaring.

Vilken lycka det skulle vara för oss alla om dessa artiklar efterlevdes.
/Åke

 


Spelplanen förändrad…
(10 mars 2018)

Bjarne,
Du har säkert också märkt att spelplanen för årets val har förändrats Det är 
inte längre långa bollar på Bengt som gäller utan mer snabba puckar på Facebook.

I Alexander Bards bok Nätokraterna, (läsvärd recension), skriver han om den digitala revolutionen som vi just nu är uppe i. Kontentan är att de klassiska medierna förlorar kampen som kanal för information till oss väljare. Kommunikationen går idag i alla riktningar och landskapet präglas av en digital dialog. 

Om det skrivs/visas något i media dröjer det numera bara nanosekunder innan det i t.ex. FB bildats en grupp som är för eller emot. Inom kort tid kan där finnas 10000 eller 100000 sympatisanter som med sin ideologiska hemvist applåderar eller uttrycker sin avsky.

Instituten som mäter opinionsläget har då en omöjlig uppgift att på ett korrekt och trovärdigt sätt mäta vad väljarna tycker. Webpaneler, telefonintervjuer och enkäter slår olika och ofta felaktigt beroende på att det är svårt att hitta representativt urval.

Torgmöten är numera helt outdated. Hur attraktivt känns t.ex ett torgmöte med Ebba Bush Thor och Bert Karlsson när man har hela internet att tillgå för att inhämta information.

Betydelse för resultaten av undersökningarna  har Vilka frågor som ställs, När gjordes undersökningen, Hur gick urvalet till och Antal svarande. Väljarnas åsikter kommer att svänga flera gånger fram till september vartefter informationsflödet tilltar och ändras.

Trist nog är de kommunala valen förlagda på samma dag som riksdagsvalet (historiskt styrd av S).

De lokala partierna i kommunen borde,  som VTL hittills gjort, mer utnyttja de sociala medierna för information och dialog med väljarna. Annars blir kommunvalet mer en spegling av riksdagsvalet.
Har Clemens återhämtat sig från Vasloppet? (deltagare/åskådare).
/Åke

Jodå, jag har också märkt den här förändringen och sitter ofta oförståendes över att inte t ex de lokala partierna i Vingåker bättre förstår att nyttja möjligheterna.
Jag har ju här på nattgöken påtalat detta ett flertal gånger - men av olika skäl (?) får mina påpekanden om den saken ingen som helst framgång…

Jag börjar ana att det beror på två saker.
- De har ingen som har förmågan att skriva några underhållande texter.
- Dessutom har de ingenting viktigt att skriva om…

A propå Clemens - som just återfått andningen efter sitt Vasalopp:

Det som slår mig när jag tar del av innehållet i dagens svenska tidningar är den stora bristen på innehåll och perspektiv vilket säkert är en följd av den bristande bildningen. De blir därigenom mestadels irrelevanta genom sin tristess och trivialitet Det är som en matematiker som tycker att det räcker med de fyra räknesätten.

Idag snobbar man i stället med ytlig, trivial kunskap istället. Folk blir ”experter” på surdeg, Whiskey eller vad som just för tillfället är trendigt.

Ja jo - så är det - men vill då själv lägga till att vad gäller våra KF-ledamöter har jag ingen som helst kunskap om deras bildningsnivå - men några tendenser till snobbig beteende har jag inte noterat…

 


Hur är du motiverad?
(9 mars 2018)

En vresig gubbe bodde intill en rivningstomt som var ett populärt tillhåll för grabbar som spelade fotboll där efter skolan.
Eftersom gubben stördes av oväsendet under spelet utarbetade han en plan.
En dag gick har bort till grabbarna och sa "Jag tycker så mycket om att se er spela fotboll att jag från och med nu ger var och en av er en krona varje dag ni spelar här".
Grabbarna blev förstås förbluffade över att någon vill betala dem för något som de tyckte om att göra. Men gubben höll sitt ord och betalade en krona om dagen den veckan:
Men nästa vecka kom gubben tillbaka och sa "Tyvärr har jag inte råd att att fortsätta betala er en krona om dagen utan från och med nu kan jag bara betala 50 öre.
Några av grabbarna muttrade men de flesta andra tog det med fattning eftersom de i alla fall hade tänkt spela. Veckan därpå sänkte han betalningen till 25 öre och några dagar senare kom den verkligt dåliga nyheten "Tyvärr har jag inte längre råd att betala er någonting alls".
När grabbarna fick höra det så muttrade de åt honom"Är du så tokig så du tror att vi spelar gratis?"
De gav sig iväg och kom aldrig tillbaka.
Utan att grabbarna förstod det hade han lyckats beröva dem glädjen i att spela fotboll - åtminstone på rivningstomten bredvid hans hus.

 

Ur en bok jag håller på att läsa - som handlar om kreativa företag.
Vars innehåll givetvis även gäller kreativa organisationer. Tänker jag plötsligt - med våra lokala politiska organisationer i tankarna.

Berättelsen finns i kapitlet som handlar om yttre och inre motivation Och som berättar om hur mycket viktigare den inre motivationen är för kreativiteten och den yttre så skadlig för den.

Va? Jodå, klart jag undrar över vad jag har för slags motivation för att hålla på med vad jag gör här.
Men, tror nog att det mest handlar om någon slags inre motivation. ;-)


Detta om detta
. Det finns annat att ta del av om man tillhör den glesa delen av befolkningen som ständigt vaknar - nyfikna - och ständigt vill uppdatera sina kunskaper.
OK - här kommer en smakbit för dem/dig:

I serien ”tro aldrig på standardförklaringar” har jag kommit fram till en nedärvd sanning som jag aldrig gillat men inte brytt mig om att försöka demaskera förrän just nu. Det handlar om den vanliga, jag skulle nästan säga vedertagna, förklaringen till det svenska ekonomiska undret under rekordåren 1945 – 1970.

Enkelt, säger förståsigpåarna, rekordåren berodde på att Sveriges industri stod intakt efter andra världskriget, medan stora delar av Europa låg i ruiner. Det är klart att svenska företag stod med fulla orderböcker och att den svenska ekonomin gick som tåget när Europa skulle återställas i användbart skick.
Sverige kunde bygga upp Europa just för att vi stått utanför kriget.

Om du nu är lite nyfiken på nationalekonomi och klickar dig till Patrik Engellaus text så kan du också läsa:
Va? Nu försvann inte bara förklaringen till de svenska rekordåren, utan rekordåren själva. Det var tydligen inget särskilt med den svenska tillväxten eftersom den låg under hälften av den tyska.

Det finns elva Vingåkersbor jag skulle vilja få träffa för ett samtal. Samtliga kvinnor tror jag. Det är de elva som i förra valet röstade på Fi, dvs Feministiskt initiativ. 
Det kan vara oerhört intressant att få ta del av hur vissa -  oliktänkande - resonerar. Inte minst tycker jag det efter att ha läst - det här - om Fi:s nye ledargestalt 
Gita Nabavi.
Men henne vill jag inte träffa…

 


Politikers bevekelsegrunder
(8 mars 2018)

09.00 - Har just läst ett inlägg av Patrik Engellau som försatt mig i ett läge av orediga funderingar. En snygg omskrivning av vad som lika gärna skulle skrivas som "vimsiga tankar" - blandat med en känsla av att jag känner mig förbannad.
På dagens politiker på riksdagsnivå. Som inte bara betecknar sig som "feminister" - och kanske just därför - har försatt Sverige i det eländiga tillstånd - jag och en stor del av svenskarna- anser att vi hamnat i.

För er som nu inte vill klicka på länken för att ta del av vad Engellau skriver kan jag väl i alla fall få citera hur han börjar sin text:

Lennart Bengtsson funderade nyligen (27/2) kring vad framtidens historiker kommer att säga om vår tid. Han avslutade med ett nog så tänkvärt påstående: ”Det som de framtida historikerna aldrig kommer att riktigt begripa är varför vår tids politiker aktivt driver på den jättelika migrationen och därmed de facto ger upp den gamla välfärdsstaten”.

Det är inte första gången i världshistorien som en ledare eller ett härskande skikt driver sitt projekt med sådan envetenhet och utan hänsyn till andra samhälleliga intressen att de till slut sågar av den gren de sitter på.
Karl XII, l´Ancien Régime i Frankrike och Hitler är exempel.
De blir som spelare eller alkoholister som inte kan sluta även om de begriper att de är ute på farliga vägar.

När jag läser sådant så smyger sig fram små förbjudna (förmodligen, racistiska, nazistiska, brunsmetande) tankar fram: "Tänk om vi svenskar nu kunde komma oss för att rösta bort denna illasinnade feministiska regering mot en ny som ordnar till vårt land som den övervägande delen av svenskarna vill ha det.
Alltså - som det var förr."

Den sista meningen får du tyda så att den passar med ditt eget fina - förr.

Vilket enligt mig skulle betyda totalstopp på "tycka-synd-om-invandring".
Nå, kanske vi ska tillåta något enstaka tusen om året då, så att våra (snart) bortvalda feministiska regeringsmedlemmar får något att gulla med, någonting att slösa sin oändliga godhet och omsorg på.
Ungefär vad som småflickor älskar att ge sina kaniner, hamstrar, vita möss eller vad det nu kan vara…

Det var lite om regeringen det - vad som är våra lokala politikers bevekelsegrunder har jag inte fått riktigt klart för mig. 

PS - en liten undran - hur tycker du vi ska agera mot en minister som publicerar "falska fakta"? (missa inte kommentarerna efter artikeln)

Kvinnor kan:
I ett land som Sverige är kvinnors dominans massiv.  Läsåret 2015/16 var 243.000 kvinnor registrerade på högskolan, jämfört med 160 000 män. 50 procent av alla kvinnor mellan 25 och 34 år har högskoleutbildning jämfört med 23 procent av männen. Ingen annan faktor är i dag så avgörande för graden av högre utbildning som kön.

 


Ruffel & Båg… (6 mars 2018)

09.00 - Morgonen började lite stillsamt med att skotta undan lite snö på gången till entrédörren och på garageuppfarten. Det kan ju komma besökare.
Jag suger lite på ordet skotta i ett försök att kunna använda det som skotta undan allvarligare saker än snö då jag just läst en förfärlig berättelse om ruffel & båg inom Fortbildningsrådet, som består av SKL, Sveriges Kommuner och Landsting.

Om du klickar på länken så får du ta del av en berättelse om hur en halv miljon kronor gått upp i rök - genom att:
Ledarsidorna kan idag avslöja hur en person drabbats av identitetskapning på ett sådant sätt att Islamiskt Kulturcentrum kunnat få ut drygt en halv miljon kronor i studiecirkelarvode.

En sorglig berättelse om mygel - där det verkar svårt att komma åt den ansvarige - trots att man vet hur det hela gått till…
Läs gärna kommentarerna till artikeln.

10.55 - Det kom ett mail:
Hej Bjarne,
Det är ett sant nöje att dagligen slå upp sitt husorgan och få information om allehanda ting. I synnerhet som läsarnas och annonsörernas förtroende växt till sig i sådan grad att antalet journalister ökat som därmed kan analysera och redovisa ett än bredare spektra av ämnen. 

Noterar att det förutom de fem till sex vanliga och tämligen uttjatade områdena också tillkommit fler intressanta frågor för väljarna att ta ställning till. Förutom frågor som hur partiföreträdarna mår/sköter sig och vem som vill regera med vem diskuteras också huruvida vi väljare ev. blir lurade och manipulerade av okända och osynliga aktörer med dold agenda. Vem kan man egentligen lita på idag? 

Det vi väljare serveras som fakta kanske i många stycken är lögner som genom snabb spridning i t.ex. sociala medier gör att många byter åsikter lika ofta som andra byter sina skjortor. Därför blir det intressant att med hjälp av fakta kunna följa väljaropinionens förändringar de kvarvarande månaderna till valet. 

Eftersom du bor i en utpräglad landsortsbygd kanske det i Vingåker, förutom de större intressanta frågorna för landet i stort, också finns lokala frågor som väljarna är mer intresserade av. Varför skulle man inte fram till valet kunna mäta kommuninvånarnas varierande intresse för olika näraliggande frågor?
Vore det inte en bra uppgift för Kuriren, eller annan aktör, att med sin läsarkrets regelbundet (veckovis) ta upp och belysa olika frågeställningar?
/Åke

En bra och intressant slutfråga - som högst sannolikt - inte - kommer att genomföras. Kuriren? Jag tror faktiskt inte Kuriren har muskler nog för att kunna åstadkomma veckovisa redovisningar av frågor, möjligen månadsvisa, som (borde vara) specifikt intressanta för oss i Vingåker.

Det är en sida av saken - den andra är att jag undrar om det över huvudtaget finns några andra frågor än "skolan" (om ens den) som förmår engagera Vingåkersborna.

Till min lilla nesa kan jag själv inte komma på en enda som på något sätt påverkar mitt egna liv. Nu har jag bott så pass många år i Vingåker att det borde jag ha koll på. Men nej. Nu pratar jag ju kanske lite mot bättre vetande - men jag har inte, bland mina vänner och bekanta, hört talas om minsta fråga som upprör dem.

Om jag nu inte ska nämna små obetydligheter (?) som skräniga skolungdomar som drar runt i centrum under sina raster och dessutom skräpar ner, och där en och annan ondgör sig över fartdårar på genomfarten i Läppe - och på Storgatan genom centrum…
Vad nu kommunen skulle kunna göra åt sådant? I alla fall lär vi inte få ta del av svar på några sådana frågor bland de kommande vallöftena.
För all del - något parti kan ju dra till med "Vi vill öka tryggheten i kommunen genom att…"

Därmed far jag och Madame, alldeles snart, i bilen mot Katrineholm för att mäta vår skicklighet mot våra trevliga medspelande i dagens bowling…

 


Bra början…
( 5 mars 2018)

09.10 - Jo, jag vet att jag kan vara tjatig, men alla måndagar får mig att vakna på gott humör. Så även denna morgon, där jag unnat mig en stund åt att njuta av denna känsla genom att ligga kvar i sängen ett par extra minuter. 
Jag har många gånger. lite stillsamt så där, funderat över hur det kan komma sig att jag så gott som alltid vaknar på gott humör. Så har jag frågat mig själv - kan det bero på Vingåker? Och ofta svarat mig själv, lite tveksamt så där "Nä, det tror jag inte".

MEN, jag blir allt mindre säker på det svaret och är nog på väg mot uppfattningen att Vingåker (och Madame) har stor del i den positiva känslan. 

När jag ändå är på gång - min tillvaro i övrigt är också högst positiv. Just inga tider att passa, inget trist jobb att åka till utan kan, när det passar mig, sätta mig framför datorn och se mig om i världen och där få ta del av vad kloka människor berättar för mig.

För all den - även ta del av vad mindre kloka människor för ut för åsikter och synpunkter.

 

Så läser jag vad Jan-Olof Sandgren skriver om "Kvinnan". Suckar lite avundsjuk över att jag inte, som han och många fler, så enkelt kan skriva så underhållande (och tänkvärt) om "lite av varje" - som kvinnor.

Ur Sandgrens text:
"Många med rötter i 1800-talet såg kvinnan som symbol för höga ideal, hon skulle personifiera kärlek, trofasthet, renhet, dygd och offervilja. Att påstå motsatsen var inte bara oförskämt, det var ett brott mot värdegrunden."

Rubriken till Sandbergs text är: "Strindberg hade blivit blockad från Facebook".
"Numera inser de flesta att 1800-talets kvinnoideal under ytan odlade ett förakt, som låg i vägen för hennes frigörelse. Utan att vilja ursäkta Strindbergs brutalitet, måste man erkänna att han såg kvinnor som ”verkliga” människor. Och verkliga människor kan (tyvärr) ibland vara grymma, ondskefulla, elaka, oansvariga och härsklystna. På det sättet var han demokrat."

Ibland är det gott att få skriva om annat än - kommunpolitik och skolor

Men unnar mig i alla fall nöjet att hänvisa till en text som har rubriken:
En redaktörs samvetsnöd

10.25 - Så där, då har mitt goda morgonhumör återgått till mitt (sitt) normala läge dvs att få mig att se på omgivningen med lite mer fundersam min.
Och då kan jag bjuda dig en liten egen fundering kring ämnet - den Vingåkerska skolan - vars svar verkar lika svårlöst som det där med att finna lösningen på "evighetsmaskinen".

Varför jag skriver så kanske du kan förstå om du läser vad GP skriver under rubriken "Det behövs en ny generation av lärare" och där ingressen säger:
De som söker sig till läraryrket i dag har allt sämre akademiska meriter. Men när inte ens läraren kan skriva korrekt svenska, hur kan man då förvänta sig att eleverna ska lära sig det? Kolumnisten och högstadieläraren Isak Skogstad skriver om den nya generationens lärare.

Och hur ska vi våga ha positiva framtida förhoppningar om Vingåkers skolor när man läser:
Mycket tyder dock på att allt fler elever kommer mötas av allt sämre lärare. Den nya generationens lärare har nämligen allt sämre meriter.
Den negativa utvecklingen har dessutom gått fort
.

Och undrar lite över hur barn- och utbildningsnämnden ser på den saken.
Liksom vad jag idag skriver under rubriken "skolan" i vänsterspalten.
Och om de läser sånt här?

 


Att vara PK… (4 mars 2018)

19.30 - Jag antar att du är medveten om att (numera skällsordet PK) står som förklaring till Politiskt Korrekt. Att få sig beskriven som PK är numera nästan lika skämmigt som att vara SD. I alla fall i de kretsar jag umgås plus i de många "Alternativ Media" som jag dagligen besöker - som växer i storlek lika starkt som just - SD…

Om du nu är en av dem som läser Katrineholms-Kuriren så har du ett tydligt exempel på en PK-tidning, oförargligt vattenkammad. I alla fall för det mesta med något enstaka tillfälle då den svagt tillruffsade frisyren visar att tidningen varit i "blåsväder". Vilket du gott kan läsa som att jag tycker att redaktionen där vågat visa lite framåtanda…

Nåväl, efter att ha tillbringat en skön och upplivande helg med Madame hade jag bestämt mig för att vara bloggfri denna söndag. Efter en god middag kände jag att "nu ska det blir skönt att få ha en skön kväll och göra just ingenting".

För all del, du kanske tycker att skriva lite märkliga texter på en blogg kan tydas detsamma som att göra ingenting. Vilket du förstås har all rätt att anse.

Nå. det kom sig i alla fall så att jag tittade in hos kkuriren.se och fann en ledartext skriven av Susanne Nyström som har rubriken:

Självklart är jag politiskt korrekt.

Oftast gillar jag vad Nyström skriver men i den här texten tycker jag att hon bygger sitt försvar för PK på lösa argument. Kan man väl i alla fall få tycka om att använda argument som mässling som förklarande argument för att få vara PK-aktig.

Strunt samma för jag hoppar till, och citerar det sista stycket i hennes text:

Dessutom finns det ingen anledning att acceptera PK som ett skällsord. Att vara politiskt korrekt är att anamma en god ton, inte smutskasta, misskreditera eller missförstå med flit, aldrig acceptera enkla förklaringar på komplicerade frågor, inte dra hela grupper över en kam och försöka bemöta andra så som man själv vill bli bemött.

Det som fick mig att börja skriva det här är att jag vill tycka att Nyström står med brallorna nere - om man nu får skriva så när det gäller kvinnor? 
Självklart - om man inte är så överdrivet intresserad av att vara PK. Och kan då också påstå att Nyström inte är helt sanningsenlig - vilket får stå för hela redaktionen på Kuriren - när hon skriver: 
inte dra hela grupper över en kam.
Vilket redaktionen på Kuriren är mästare på - när det gäller att misskreditera den stora grupp av svenskar (över en miljon) som säger sig sympatisera med SD.

De övriga förklaringarna Nyström anför kan vi nog alla hålla med om.
MEN, min egen största motvilja mot allt som är PK - är den gediget starka utstrålningen av "tråkighet" den sprider kring sig.
Vilket kkuriren.se kan sägas vara exempel på…

 


SD utklassar alla… (3 mars 2018)

Rubriken - som finns i Aftonbladet - fortsätter så här:
…på sociala medier.
Och artikeln ingress berättar:

Sverigedemokraterna sopar banan med de andra partierna i sociala medier, visar Aftonbladets genomgång.

– SD har prioriterat sociala medier och nu får de betalt, säger André Assarsson, expert på digital marknadsföring.

KD, L och MP är sämst enligt statistiken – och alla riskerar samtidigt att åka ur riksdagen.

AB låter så en korkskalle från MP uttala sig med:
"– Sverigedemokraterna har ett tydligt fokus på att driva engagemang genom att använda rädsla och misstro som främsta redskap. Det har tyvärr alltid varit effektivt för den typen av rörelser. Vi vill tilltala väljare med en hoppfull och optimistisk framtidsbild och vi vill att de ska engageras av positiva känslor, säger Henrik Karlsson, kommunikationschef för MP."

Joakim Wallerstein, kommunikationschef på SD, säger:
– Vi driver frågor som människor bryr sig om.

Som kanske beskriver den lilla skillnaden som gör att SD kommer att växa kraftigt i det kommande valet och MP - ganska sannolikt - kommer att ramla ur.

Med en liten trött suck skriver jag igen "De lokala politiska partierna i Vingåker är usla på att använda sig av - sociala medier".
Med ett litet undantag för Vingåkerspartiet VTL, som med glesa mellanrum visar sig levande på partiets Facebooksida. 
Men då på fel sätt , enligt min uppfattning. Men det kan ju ändra sig…

 


Skön morgon…
(2 mars 2018)

Plötsligt är jag vaken, i alla fall har jag öppnat ögonen och ser att det verkar vara ljust utanför de nedfällda persiennerna. En skön känsla av "Jag mår bra" växer fram och jag tittar lite förstulet på klockan på sängbordet - 07.50.

Bestämmer mig för att ligga kvar i sängen en stund till - av ren njutningslystnad.
Som när jag märker tydliga tecken på sådan tänker - Det är inte så dumt att vara pensionär i alla fall. 
Som i mitt fall bygger på att jag numera - betydligt mer än när jag var företagare - kan styra över mitt liv.
Du får ursäkta, men anledningen till att jag nu håller på och tramsar om mig själv ligger till viss del i att jag sakta vill väcka upp hjärnan att producera några funderingar och att mjuka upp fingrarna som som hanterar tangentbordet till datorn.

Fingrarna börjar fungera tämligen bra, tankeverksamheten vaknar långsammare…

Att jag valt namnet nattgöken som bloggnamn är att när jag startade mina skriverier för några år sedan berodde på att jag hade ändrat mina vakentider under dygnen till ett allt senare sänggående och därmed också senarelagt tiden jag stiger upp ur sängen.
Numera är det sällan jag släcker sänglampan före 01.30 och vaknar oftast, som i dag, just före 08-tiden. Ljuvligt…

Så småningom vaknade den första funderingen upp, där jag frågar mig själv, Undrar hur de i Vingåker som röstade på Miljöpartiet i förra kommunvalet skulle resonera om de tog del av den här artikeln med sin rubrik - "I väntan på Godot".

Artikeltexten, av Lennart Bengtsson, börjar så här:

I dagens enorma engagemang och oro för jordens klimat kan jag inte undgå att reflektera över Samuel Becketts tragikomiska och absurda pjäs och dess likhet med den långa väntan på en dramatisk klimatändring som många fruktar men som ännu inte har inträffat. I Becketts pjäs sysselsätter sig luffarna Vladimir och Estragon med allehanda samtal, smågräl och skämt i väntan på Godot som aldrig dyker upp, ungefär som den dramatiska klimatändringen som envist vägrar att infinna sig.

Kan man föreställa sig något mer medialt perfekt än väntan på en förestående klimatändring med sitt potentiellt kataklysmiska hot mot hela mänskligheten och som samtidigt blivit ett slags kanalisering av främst västvärldens skuldkänslor och framtidsoro? 

Jag skrev om där inte när - mest av den anledningen att jag har fördomar - där en av dem är - det är nog inte så många MP-väljare i Vingåker tittar in hos Det Goda Samhället. Inte så många andra heller - är en annan…

Av någon anledning, så här före dagens inledande mugg kaffe, kommer jag att tänka på första meningen i det som står just ovanför rubriken till den här texten.

 


Vad är det för information jag saknar? (28 feb 2018)


10.10 - Denna sista dag i februari noterar jag att det i alla fall inte handlar om Vingåker. Inte vad jag kan komma på i alla fall denna kyliga förmiddag. Men min lust att få ta del av information vaknar lite när jag tar del av vad Patrik Engellau berättar om vad han saknar för information.

Jag gör det lätt för mig och citerar PE:

Igår skrev jag att medelklassen inte har några tidningar, inga forskningsinstitut, inga skolor eller andra intellektuella centra som kunde lyfta dess djupt kända frågor (utom ett antal undantag, antydde jag, som är för litet för att göra någon egentlig skillnad). Men om det nu hade funnits några medelklasstidningar vad hade de då skrivit om förutom reguljära nyheter, sport och sudoku och sådant där som varje blaska med självaktning måste hålla sig med? Vad är det för information jag saknar?

Hoppsan, frågan kom lite oväntat, men låt mig ge några exempel.

Kommer du ihåg när de ensamkommande afghanska barnen och deras stödaktivister ockuperade Medborgarplatsen och Norra Bantorget?
Händelsen fyllde tidningar och TV med entusiastiska reportage om dessa djärva dissidenter som ville få svenska myndigheters beslut upphävda med hjälp av utomparlamentariska metoder.
Där hade jag önskat mig ett annat tonfall i rapporteringen, men det var inte journalisternas klang som störde mig mest, utan att reportrarna inte ställde de elementära frågorna.
Vem var det som utplacerade och finansierade bajamajorna?
Vem bredde mackor och betalade för maten?
Här måste ha funnits intressant information att förse mediakonsumenterna med. En långvarig dygnetruntdemonstration för flera hundra personer organiserar sig inte av sig själv och är inte gratis.
Någon hjälpsam kraft måste ha stöttat det hela.
Vem var det?

Patrik Engellau efterlyser i sin text information från många fler områden, som du kan ta del av om du klickar på länken ovan. Men i sin näst sista mening skriver han:
Det finns sanningar att söka för hundra- eller tusentals forskare, journalister, tänkare, filosofer. Som det nu är törs de inte söka av rädsla för att bli brännmärkta av PK-isterna. 

Så lutar jag mig stilla tillbaka i kontorsstolen, för med en lite suck minns jag de många gånger jag påpekat att Kuriren "inte ställer följdfrågor".
Eller som PE skriver det:
Där hade jag önskat mig ett annat tonfall i rapporteringen, men det var inte journalisternas klang som störde mig mest, utan att reportrarna inte ställde de elementära frågorna. 

Så suckar jag ännu en gång, klart djupare, inför min egen sanning - Det vill inte Kurirens läsare ta del av. 
Det kan ju skapa så trist stämning…

 



Ensamrätten till lögnen (27 feb 2018)


…är en rubrik jag sent om måndagskvällen finner hos bloggaren Lars Bern.
Som skriver en text som jag fann mycket intressant och tänkvärd. Förstås  påverkad av att jag varit i tidningsbranschen så gott som hela mitt vuxna liv - men också för att jag delar det mesta av vad han anför i sin text.
Det han skriver om klimatet vågar jag inte ta ställning till då jag känner att jag inte har kunskap nog i ämnet.

Vad jag tycker mig ana så förekommer det en del lögner även i Vingåker.
Men jag har inte tid att skriva några längre ordmassor i det ämnet då jag snart ska ge mig ut på en lång nattvandring för att kolla hur många tranor som anlänt till
Vingåker…

DEN NETTOSKATTEBETALANDE MEDELKLASSEN
KAN INTE GÖRA SIG HÖRD
10.25 - Är rubriken på vad Patrik Engellau skriver denna morgon och där hans text börjar så här:

 

"Det pågår, påstår jag, en ideologisk kamp i Sverige. Två ideologier står i harnesk mot varandra, den ena stark och dominerande, den andra liten och svag, ungefär som Goliath och David."

Vill du veta mellan vilka två den här kampen sägs handla får du klicka på min länkning till inlägget. OK, jag kanske ska skvallra lite genom att citera:
Den starka, dominerande ideologin är PK-ismen. Den företräds av politikerväldet och det välfärdsindustriella komplexet med dessas allierade härolder i media. Detta är en jättelik propagandamaskin.
Den svaga, underordnade ideologin är den som företräds av den rimligt skötsamma medelklassen, i varje fall dess nettoskattebetalande del.
De två ideologierna lever på helt olika villkor.


OJ DÅ - mumlar jag när jag läser:

Idagora och Aftonbladet har det senaste året studerat vilka medietexter som engagerat mest i sociala medier. I ett Facebookinlägg konstaterar Idagoras chefredaktör Henrik Sundbom att Fria Tider, Samhällsnytt och Nyheter Idag ”hade större spridning i sociala medier de senaste 12 månaderna än Göteborgs-Postens och Aftonbladets ledarsidor”.

Göteborgs-Posten och Aftonbladet är de tidningar som nått störst framgångar med att lansera sina ledarsidor och åsiktsbildning digitalt och som också har mycket stora ekonomiska resurser till sitt förfogande för att lyckas med detta. Trots detta får de alltså se sig slagna av de nya och betydligt resurssvagare medierna.

Därmed dags att förbereda dagens bowling…
 

 


Ett krisande land? (26 feb 2018)

08.50 - Minsann - måndag igen - veckans bästa dag enligt mig - som kanske har gjort att jag fick lust att sätta dagens rubrik lite för att härma den förra.
Vad vet jag - jag vet ju inte allt. Ens om mig själv…

Nå, så mycket vet jag i alla fall att jag denna morgon har läst ett par blogginlägg jag gillar. Som, tycker jag, är så bra och tänkvärda att jag gärna ser att du får ta del av dem. Och försöker så locka dig att börja läsa dem genom från det första - - citera lite ur det som fått rubriken:

Vilka är de? Varifrån kommer de?
Och där inlägget börjar så här:

Vilka är de? Varifrån kom de? De är:

· Outbildade
· Obildade
· Oerfarna
· Okunniga
· Rädda och högdragna

Hur skulle sådana människor kunna klara livet i ett modernt samhälle? De borde väl marginaliseras och slås ut från de flesta arbetsmarknader och samhällsområden? Nej, så är det inte. Det finns ett enkelt, beprövat sätt att klara sig: Avgränsa sig mot andra, bilda en sekt, monopolisera området för sin verksamhet och maktutövning. Det enda som räknas i sekten är dess egna spelregler och erfarenheter.

Beskrivningen ovan är en beskrivning av våra rikspolitiker och de dominerande massmedias representanter. Att de är outbildade, obildade, oerfarna och okunniga är lätt att konstatera.

Intressanta funderingar skrivna av Anders Leion där…

…även de ansvariga för den svenska skolans utveckling får sig en smäll på fingrarna:
Även Sixten Marklund och Torsten Husén, tillskyndare av den nya skolan, bekymrade sig över att den nya skolan blev fyra gånger dyrare än den gamla, samtidigt som vi nu vet att resultaten blev sämre. Att återgå till denna äldre skolform – eller acceptera några av dess särdrag – var däremot omöjligt.
Det skulle vara odemokratiskt och därför omöjligt.

Hm - Jag tror att jag sparar det andra blogginlägget till ett senare tillfälle. Jag blev plötsligt tveksam till om du efter genomläsning av ovanstående vill (orkar) läsa om hur en invandrad kines drar ner brallorna på oss svenskar, och övriga i västvärlden, i sin text som har rubriken:
Vad är folk utan kultur?
Så här?

"Det här är sista lådan"

 


Hm - Vad är folk utan kunskap?
Kanske som jag - som ivrigt nickat medhållande åt alla dem som skriver "Dags för folket att vakna". Och som när jag i en kommentar läser "Nå, vad är det då vi ska vakna till?" inser att - det har jag inte helt klart för mig.
"Tänkte inte på det".
Inte bra alls…
 
- åsikter kostar ingenting men kunskap kostar möda -
(Alf Henrikson)

 






.


.