"Tänk att några droppar bläck som blänker
 - kan göra att så många tänker"

Nattgöken - med sin egen värdegrund…



"Att överse med okunnighet är att ge den makt.
Att stillatigande höra på när våra ledare kommer med absurda meddelanden är att göra sig till medbrottsling

Ett föredöme… (20 jan 2018)

20.10 - Jag fick nedanstående mejl från vännen Åke och funderade lite över om jag skulle lägga det här eller under rubriken skolan i den röda vänsterspalten.
Efter kort stund bestämde jag mig att det "syns nog bättre" om jag lägger det här - detta då jag tycker det Åke skriver borde läsas av alla - i Vingåker:
                                                                                                          BW

"Jag har dessutom ett barnbarn som av kompisskäl inom ett läsår bytt från urtrist kommunal skola till Engelska skolan och därefter tillbaka till kommunal skola.

Det vittnas om att i den Engelska skolan härskar ordning och reda, lärarna är motiverade, engagerade och kursplanen är ambitiös och framåtlutande. Vid åter- inträdet till den kommunal skolan sjönk alla parametrar som kan tänkas för eleven. 

Engelsk Skolan börsintroducerades 2016 och genererade en vinst på 690 miljoner. Den är idag Sveriges största friskola. Första skolan i Enskede har idag växt till 34 st runt om i landet med 24000 studerande.  

Barbara Bergström godkänner personligen alla rektorer och reglerna för skolan är tydliga. Inget spring i korridoren, inget tuggummi under skrivborden och definitivt inga kepsar. Mobiltelefonerna lämnas in på morgonen och återfås när dagen är slut. Det får varje kull av elever och föräldrar veta första skoldagen. 

Skolan är en arbetsplats och det ska respekteras. Ordning och reda krävs för att lärarna skall kunna undervisa och eleverna lära sig. Gillas inte läget så kan man gå i skola någon annan stans.
I september hade skolan en antagningskö på 154000 registreringar. 

Ser inga bra skäl till varför de kommunala skolorna inte skulle kunna ha konkurrerande alternativ.
Tror att om man kunde få lärarna i de kommunala skolorna lika motiverade och entusiastiska som i Engelska Skolan skulle det med automatik förbättra möjligheten till bra resultat i alla skolor. 

/Åke

Hear hear…

Skräp! (19 jan 2018)

08.55 - Suck, kände jag det lite som, när jag insåg att "nu går det inte längre" dvs dags att lasta bilen full med min samlade, men smått undangömda, skräphög och fara till återvinningen.
Eller sopstationen som jag själv kallar den…
Jodå, vi vanliga, något så när begåvade människor, brukar ju tänka så när någonting framkallar känslan "nu går det inte längre" och då reder vi ut situationen genom att göra saker.

Just så, tänker jag, när jag läser vad Patrik Engellau skriver i sitt inlägg på DGS denna morgon under rubriken "pratpolitik". Där framgår tydligt att - i alla fall våra rikspolitiker - inte tillhör skaran "vanliga något så när begåvade människor".
Hur det är på Vingåkersnivå har jag inte vågat börja fundera över ännu.

Får jag citera Engellau genom att ge dig ett smakprov ur det han skriver:

Om möjligt ännu besynnerligare blev det när justitie- och inrikesminister Johansson offentligt tar avstånd från chefens uppfattning och förklarar att statsministern nog inte menade vad han sa.
”Vi har de polisiära resurser som vi behöver ha för att stävja det här våldet”, sa han enligt Metro den 18 januari.
Varför har han inte stävjat våldet då?

Bra fråga - som man brukar säga.
Och vad man då ska ge för svar till sig själv när man läser:

Att de strider om struntsaker beror troligen på att de står helt borttappade och aningslösa inför de riktiga problemen.
Jag kunde nämna skolan som exempel på problemområden som inte åtgärdas eftersom politikerna inte har en susning om vad de borde göra och därför fortsätter med den sorts åtgärder – i huvudsak större anslag och mer centralstyrning – som de prövat i decennier utan några som helst positiva resultat. Men försämringarna i skolan har vi liksom vant oss vid.
De har blivit ett normaltillstånd som man inte behöver debattera så mycket om.

Kanske svaret är just - skräp?

För egen del - där har jag lättare att förstå varför mina egna funderingar hamnar i Vingåker och våra lokala politiker.
Som också - en känsla jag har - de har en viss benägenhet i att hamna i vad Engellau skriver i början av sin text:
Politikerna lyckas strida om saker som är så obetydliga att de knappt upptäcks av medborgarna.

Smågodis (?) (18 jan 2018)


Jag börjar kanske bli en aning feg, undrar jag när jag ser att jag satt ett frågetecken i rubriken. Detta i ett (unikt) tillfälle av sviktande självförtroende. Jag menar ni som läser detta kanske inte alls tycker som jag.
Att det här är särskilt underhållande.

Men kommer snabbt på att - ja någonting åt andra hållet…

Hur som haver - jag har noterat att Vingåkerspartiet VTL har vaknat till liv på sin Facebook-sida. Nja, inte med att försöka förklara (redovisa) vad de vill med sin politik utan bara med att angripa den politiska majoriteten i kommunen med "bilder" som de sätter små sura bildtexter till eller så publicerar "ironisk poesi".
Nu senast har VTL satt in en bild på Astrid Lindgren med en text som säger: "När människor med makt slutar lyssna på folk, då är det dags att byta ut dem."
Helt korrekt tycker jag - med den lilla sidoundringen - finns där då några andra lokala partier att byta till?
Inte vad jag vet…

Om de övriga partierna har vaknat till liv på sina FB-, eller hemsidor har jag inte orkat ta reda på. Det får bli under nästa vecka…

Så läser jag i Kuriren att:

Brottsförebyggande rådets nationella trygghetsundersökning, NTU, för 2017, som presenterades under tisdagen, visar att 29 procent av svenskarna känner stor oro för brottsligheten i samhället. Av Brås NTU lokalt framgår att i polisområde Katrineholm är motsvarande siffra 48 procent.

Mest rädda är kvinnorna. Faktum är 41 procent av kvinnorna känner sig otrygga i det egna bostadsområdet på kvällen. Motsvarande siffra bland männen i polisområde Katrineholm är 26 procent.

Och om det går som vissa hoppas kommer undersökningen att vidgas så vi kan få veta siffrorna för Vingåker också. Kan inte påminna mig om att ha hört ett knyst från någon i kommunen som sagt sig känna otrygghet.

Madame är tillbaka…

Personligen är jag dock väldigt orolig - för vid tisdagens bowling återkom Madame till banorna efter ett halvårslångt uppehåll för skada. OCH - trots att hon var rejält ringrostig - så var det bara några få poäng till hon hade behövt för att vinna över mig.
Om nu en trygghetsundersökning kommer att genomföras i Vingåker och jag blir tillfrågad så kommer jag därför att svara ja på frågan om jag känner mig otrygg.
I alla fall orolig.
Och då förmodligen nämna någonting om sömnsvårigheter…


Då jag för stunden inte har så mycket mer att redovisa vill jag avrunda med att länka till två - som jag tycker - läsvärda inlägg hos DGS:

Varför det är mindre sannolikt att de politiska partierna förändrar något i svensk politik än att någon annan gör det.

Polisen är bakbunden av media

En sedvanlig runda… (17 jan 2018)

09.40 - Jodå, den sedvanliga rundan sker förstås på internet där jag nyfiket kan få ta del av livets märkligheter. Och de får i sin tur mig att ofta mumla för mig själv - Vingåker, Vingåker…

Som när jag i Expressens nätutgåva läser en intervju med Håkan Juholt, en gång i tiden partiledare för S, numera vår ambassadör på Island. Vi som minns, minns ståhejet kring Juholt, pressdrevet som så småningom fick honom att hoppa av som partiledare.
I en fint skriven intervju svarar Juholt på frågan:

Upplever du att folk vill sätta en pajasstämpel på dig? 

– Ja, självklart. Jag vet att jag varit politiskt kontroversiell, sen adderade jag en sådan här personlighet. Och då kanske den kan uppfattas som oseriöst. Man kan inte ha en mångfacetterad bild av en politiker.
Antingen är det en tråkig politiker, eller så är det en maktfullkomlig buffel.
Eller så är det en pajas.
Det blev en krock för väldigt många när det gällde mig. Det var omöjligt att förmedla en känsla av att jag var hyfsat begåvad.
Det finns faktiskt inget dokumenterat samband mellan att vara begåvad och tråkig.

Det är klart att orden "tråkig", maktfullkomlig buffel och pajas" fick den hos mig sedvanliga gången till: "Hur är det då i Vingåker?"
Nja, någon pajas kan jag inte se framför mig. Men om jag hade engagerat mig i den lokala politiken, (på riktigt alltså) hade jag nog kunnat ses som en sådan.

I övrigt - Vet inte. Kanske mest för att jag inte känner några KF-ledamöter personligen. Inte heller framkommer någon Vingåkerpolitiker i media som pekar åt något viss håll. Möjligen - någon som kan uppfattas som lite tråkig då.
Ska vi tycka att det är bra?
Vad säger du själv efter att ha läst vad Juholt också säger:
– Så absolut, jag är medveten om att jag berörde människor.
Dels de som retade sig på mig, men också de som gillade mig.
Jag tror att politiken också måste få beröra.
Politik kan inte bara vara det som får plats i ett Excel-ark.

Känner du dig berörd på något övertygande sätt när du tänker på orden:
"Politik och Vingåker?"
Jag blir det inte.

Men det blir jag när jag läser - det här


Å så vare tisdag… (16 jan 2018)

00.10 - Vilket gör det lätt att senare - vid 07.00-tiden så där - stiga upp ur sängen - bowling väntar ju lite senare på dagen…

Apropå sport:
Ser en rubrik i en nättidning som säger:
”Så klarar du milen på bara sex veckor” – och så kan man få ta del av ett träningsprogram.
Mmm – låter som något för mig. Lite övermodigt tänker jag att jag skulle nog f-n i mig klara av t o m hela två mil och då på endast två veckor - för en förflyttning.…

Så drömmer jag om att våga bli lika tuff i mitt skrivande som SvDs vinexpert – Mikael Mölstad – som ger ger kändisen Per Mobergs egna vin följande omdöme: För folk utan smaksinne…

Jag måste försöka skärpa mig på den punkten. Men håller i alla fall med om vad det här gänget säger:
Vi trädkramare kräver strängaste straff för lönnmördare.

09.40 - Vissa texter jag läser når mig på ett mer nära sätt än andra. Märker jag när jag blir sittandes i egna funderingar när jag läst detta:

Vad fann jag där? Jag fann mer av det som också till någon del fanns i Nyköping: gamla hus och gator som eggade fantasin. I hemstaden fanns Nyköpingshus, men Gamla stan hade så mycket mer. 
På den tiden var historia för mig inte främst en källa till kunskap, det var något som gav material för fantasin och känslan. De gamla husen och gränderna gjorde det lätt att fantisera om människorna och den tid de en gång levde i. Senare har jag förstått att det också var ett angenämt sätt att bygga upp kunskap.

Det är jag som fetmarkerat det som är det som fick mig att bli sittandes - stilla i egna tankar.

Så funderar jag: "undrar vad det är för material här på orten som kan väcka, eller egga, fantasin och känslan hos människorna i Vingåker".
Då menar jag - positiva sådana.

Min egen fantasi och känsla räcker tydligen inte till - för jag kan inte föreställa mig vad det skulle kunna vara…
Men, självklart, något måste det ju finnas.

Sävlig måndag…  (15 jan 2018)

12.05 - Rubriken får väl stå för mig själv eftersom jag denna måndag just inte spritter av någon övertygande lusta att åstadkomma något lokal underverk…
Då tror jag hellre att sävligheten är en kvarvarande känsla i kroppen efter smått sävligt - men mycket trevlig helg tillsammans med Madame.
Som bland annat innehöll en skön stund framför kaminen, där vi småpratade lite stillsamt kring temat - egentligen har vi det väldigt bra…

OCH - där vi konstaterade att bo i Vingåker var en av de viktiga punkterna i detta gemensamma konstaterande. Jag, som bott den mesta tiden av mitt vuxna liv i Stockholm och M, som är uppvuxen i Västerås där hon bodde tills hon flyttade till Vingåker, var helt eniga att, dit, till storstäderna, ville vi inte flytta tillbaka.

Och om man som jag sa "Om jag så fick bo gratis i en 5-rummare på Strandvägen skulle jag inte flytta tillbaka" ser jag det dels som en stor förändring av mig själv men också som en liten hyllning till Vingåker.
Madame och jag trivs förträffligt bra här.

Och det hoppas vi att vi kommer att fortsätta med även efter det kommande valet.

Att jag kom att tänka den tanken beror på att jag just mindes en tes ur boken Ladda ditt varumärke som jag nämnde för kort tid sedan - där står:
"Ett företag som ständigt strävar efter att öka det upplevda värdet av sina produkter och tjänster skapar långsiktig framgång genom att företagets varumärke upplevs som bättre än konkurrenternas."

Man kan väl tänka sig att de som blir valda att företräda oss i kommunfullmäktige (KF) har en stark ambition (vill) att öka det upplevda värdet för oss som bor i vår kommun - genom att ge oss det vi vill ha.
Hur de nu tar (får) reda på det?
En fråga som jag inte har något eget svar på. Min nuvarande uppfattning är nog mer att de (KF-ledamöterna) får egna idéer som de själva vurmar för. Ingen har i alla fall frågat mig vad jag vill ha - om jag har förslag på förbättringar…

Och citerar ur boken:
"Det är vår plikt som marknadsförare (politiker då) att se till att vi gör det allra bästa av det vi har, att ta fram argument och presentera dem på det mest övertygande sättet.
Verkligheten är dock, oberoende av hur bra den är, inte värd något om den inte uppskattas av kunderna."

Och lutar mig sakta tillbaka i stolen och tänker - det borde våra politiska partier i Vingåker kanske fundera lite kring när de nu sammanställer alla sina vallöften som de menar ska förföra oss så mycket att vi ger dem vår röst."

Vackra ord i form av valfläsk/floskler - förtjusar inte dem som kan tänka själva.
Var en tanke jag just fick men som jag dock inte kan bedöma - om den är giltigi Vingåker eller inte.


PS - Om du har tid så läs gärna Inger Enkvists artikel om hur det går till att bli medborgare i Schweiz.
Det råder slående skillnader mellan schweizisk och svensk praxis.

Hållbarhet, och lite annat… (14 jan. 2018)

16.15 - Varje gång jag hör en politiker säga ordet hållbarhet fnyser jag av olust. Samma gäller när t ex "miljövänner" använder samma ord för att försöka påverka mitt sätt att leva. Jag kan finna viss förståelse för ordet, rent av sympati, men inte då det används som det gör nu.
Och håller med den person som på internet skriver:


"Men numera används begreppet ”hållbarhet” i samhällsdebatten på ett sätt som kan vara värt att skapa misstankar om avsikten. Både miljömuppar och politiker pratar om detta när dom vill skapa något som i deras ögon kan betraktas som något värdefullt. 
Men då jag hör begreppet nämnas av en figur som representerar någon av dessa båda kategorier så vaknar min misstänksamhet. Antingen är det ett förslag som bromsar en positiv utveckling eller också innebär det någon social akrobatik som endast kostar pengar, utan att ge något vettigt resultat. 
Detta är något som vi tyvärr numera hela tiden får leva med på grund av de styrandes oansvariga politik."


En annan skriver:

"Jag tror att felet är att en massa människor av ren slentrian och vänlig anpassningsvilja gillar att säga saker som låter bra – till exempel just hållbarhet – men som de inte begriper och inte bryr sig om att begripa så länge det verkar lönsamt.

Det sista, funderar jag, kanske kan bero på vad en tredje skriver på nätet:

"I andra avseenden har det blivit klart sämre inte minst när det gäller den allmänna kunskaps- och bildningsnivån. Detta märks på alla nivåer i samhället, i skola och universitet, hos politiker och i media. Och mycket annat tyder på att förändringen i samhället går åt fel håll.
Det finns också en tydlig attityd att lösa problem genom att förneka och sopa under mattan och i stället göra allt man kan för att försköna."


Små, små ord… (12 jan 2018)

12.30  …kan bli intressanta meningar - som kan leda till egna intressanta funderingar - var nog det jag mest ville framhålla med rubriken.
Kom jag på att jag vill föra ut - att jag tycker mig konstatera.
Som när jag läser: " Det var Widar Andersson, han som kallas Socialdemokraternas siste gräsrot, som först sa det.
– Jag vet inte hur han ska kunna undvika det."

Det där är ju obegripligt att förstå om jag inte genast förklarar att vad Andersson svarade på var frågan: "Blir Moderaternas nya partiledare den kommande Statsministern?"

Jag ber lite om ursäkt för att jag - igen - blir så tråkig att jag i tankarna hamnar i den Vingåkerska kommunpolitiken. Det beror säkert på att jag tillåter att vilka märkliga funderingar som helst att få ta plats i min vindlande tankevärld.
Vilket gör att jag inte finner det särskilt märkligt att ovanstående uttalande får mina funderingar att hamna i det kommande kommunvalet.

Nu har vi väl inte direkt någon motsvarande position i vår kommunala verksamhet som motsvarar en statsministers.
Skulle väl möjligen vara en kommunstyrelseordförande då? Som i dag innehas av Anneli Bengtsson, socialdemokrat. Även om Bengtssons och mina politiska värderingar inte alltid stämmer överens vill jag skriva - jag tycker hon är en bra sådan.

En lång omväg för att hamna i min nyväckta fundering: Om det nu blir så att dagens majoritet blir en kommande minoritet i kommunfullmäktige efter valet i september - kan du då tydligt framför dig se - personen som skulle kunna få samma uttalande om sig:
– Jag vet inte hur hen ska kunna undvika det?

Nä - det kan inte jag heller

I rikspolitiken är det (väl) så att partiledaren för det största partiet är den som oftast godtas som ny statsminister - och om vi då låter samma kriterier gälla i Vingåkers kommunpolitik så borde ju Lars-Göran Karlsson, Sverigedemokraterna, har valts till kommunstyrelseordförande om SD bara hade varit kloka nog att ha haft tillräckligt många KF-delegater som de fick röster för.
Eller kanske i alla fall någon annan från SD.
SD blev ju största oppositionsparti med sina 1017 röster.

Jag överger för stunden mina funderingar kring den frågan och läser på annan plats vad en skribent förvånar sig över "Att de politiska partierna lägger ner mer krut på att nedvärdera sina politiska motståndare än att fundera djupare över vilka argument som attraherade motståndarens supportrar på kampanjmöten".
Och därmed fick dem att rösta som de gjorde…

Någonting jag också anar finns i kommunpolitiken, en tanke som då huvudsakligen lutar sig mot vad VTL och SD har anfört på senare tid i debattinlägg i Kuriren och på sina FB-sidor. Men inte med några elegant och begåvat formulerade argument, utan mer i form av råskäll om att majoriteten mest leds av idioter - som inte lyssnar på alla goda råd som oppositionen kommer med…

I övrigt - vad jag anser om stämningen i det lokala politiska livet i kommunen - så påminner det om vad den brittiska författaren Kathleen Nott redan 1961 i sin bok "A private view of Sweden" ansåg om Sverige:
"Ledans, tråkighetens och medelmåttans stamort på jorden".

Så suckar jag en anings belåtet vid tanken - misströsta inte - det kan säkert bli värre.
Vilket förstås kommer att underlätta mitt skrivande under valåret.
Som gör min framtid betydligt enklare och ljusare, anar jag.
Jag har ju redan tidigare antytt att jag nog är kommunens lataste person…

PS - något för våra lokala politiska partier att fundera över:
”Ny ekonomisk och beteendevetenskaplig forskning har på senare år tydligt visat att vi människor i våra beslut i hög grad påverkas av hur olika alternativ framställs och vad personer i vår omgivning väljer.
Dessa insikter ligger till grund för en allt mer uppmärksammad gren inom beteendeekonomin som kallas nudging.”

”Syftet med nudging är att utveckla effektiva lösningar på de beteendeproblem som traditionella styrmedel har haft svårt att hantera. Styrkan i att använda sig av nudging är att man faktiskt tar hänsyn till individers begränsade rationalitet och ska ses som ett komplement till de traditionella styrmedlen."

(Nudging är ett sätt att försöka puffa oss- som någon tycker - i rätt riktning)

Spelmissbruk… (11 jan 2018)

13.55 - Små märkligheter satte jag som rubrik i går - och det kunde jag gott ha gjort idag också. Men jag vill ju inte vara tjatig…

Hur som haver - en som jag tycker - märklighet fann jag när jag tittade in hos kkuriren.se. Där läste jag, smått förvånad, rubriken:
Spelmissbrukare får hjälp - även i Vingåker.
Och läser lika förvånad "I Vingåker saknas än så länge en långsiktig lösning för att hjälpa spelberoende kommuninvånare".
Och får i artikeltexten veta att: Sedan årsskiftet är kommunerna enligt lag skyldiga att erbjuda hjälp till dem som lider av spelmissbruk.

Allt illustrerat med en stor bild på vår lokale hjälte - Robert Skoglund (S), socialnämndens ordförande. Där stannar jag upp i läsningen och funderar "Om man gör en lista på personer från Vingåker som mest har varit på bild i Kuriren så måste den väl toppas av Robert Skoglund?"

Märker att jag är en aning osorterad i mitt tänkande i dag - men - när jag ställde den frågan till mig själv så tänkte jag "Så märkligt" för i går kväll rotade jag fram den här boken från de nedersta dammiga hyllorna i bokhyllan och började uppdatera mina tidigare  kunskaper i ämnet "Ladda ditt varumärke".
Anledningen till omläsningen var att jag hade starka funderingar på att skriva en "ifrågasättande" (ja ja - gnällig då) text om våra lokala politiska partiers obefintliga kunskaper om hur de sköter sina varumärken.
För ett varumärke har de - oavsett vad de själva tror. Även du och jag som privatpersoner.
Och ju starkare det är desto mer framgångsrik blir man…

En lång omväg för att hamna i funderingen "Skoglund ser i alla fall till att vårda sitt privata varumärke."
Vilket du får tolka som du själv vill.

Vaf… vart tog nu spelmissbruket vägen?
Jo, vägen till favoriten Patrik Engellau som i dagens inlägg har funderingar som jag delar "Varför lägger sig staten i de mest märkliga saker" - som jag tycker det är att den har ork-tid osv - med sådana futtigheter som spelmissbruk.

Engellau skriver bl a:

Processen drivs inte av någon plan hos staten att skaffa sig kontroll genom att överta företagens aktier – löntagarfonderna var troligen det sista försöket i den grenen – utan om att impregnera sitt eget tänkande hos motståndaren och därigenom utplåna de skillnader i värderingar och stil som tidigare höll sfärerna åtskilda och specialiserade var och en på sin uppgift.

Östling-fallet är bara en detalj, men en symboliskt betydelsefull detalj i den stora berättelsen om svensk historia. Andra detaljer är sådant som att staten har fått för sig att den rätteligen ska få ha synpunkter på om företagen har en viss könssammansättning i styrelse och personal och om företagen är tillräckligt hållbara för att få vara med på statens exportfrämjande resor. ”Tänk som vi”, säger staten till företagen, ”så får ni vara med och leka”.

Statens taktik är densamma i förhållande till det civila samhället inklusive familjen. Försöken att kvotera den statsarvoderade barnledigheten bland makar är bara ett exempel.
Det kan tyckas naturligt att en feministisk regering vill förmå familjer att bete sig som feminister önskar, men det som många inte gör klart för sig, liksom jag innan jag satt där och filosoferade, är att det som pågår är en revolution i ultrarapid.
Staten är välorganiserad, men det är varken näringslivet eller det civila samhället.
Staten tar den tid den behöver, ett litet steg i taget, och det finns inget politiskt parti som anmäler avvikande mening, troligen för att partierna numera har sin förankring och försörjning hos staten, inte som förut i näringslivet och det civila samhället.

Ja jo, tänker jag som nu tänker som Engellau. Men funderar också lite över mitt eget spelmissbruk. Jag spelar varje vecka på Lotto, och stryktipset - men vinner bara 20 spänn med glesa mellanrum
Ett klart missbruk av spel från mig som Skoglund gärna får hjälpa till att förändra En miljon skulle ju sitta fint…

PS - lugn bara lugn - ni med spelmissbruk - kkuriren skriver:
Men den som behöver hjälp kommer att få det, lovar socialnämndens ordförande Robert Skoglund (S).

Små märkligheter… (10 jan 2018)

10.10 - Rubriken står förstås för vad jag anser - om vissa saker…
Bland mina morgonrutiner ingår bland annat att titta runt lite på internet där jag förstås har en del fasta punkter jag alltid besöker. Som kkuriren.se.
Bland mina egna märkligheter finns att jag prenumererar på kkuriren.se för 99 kr i månaden. Detta trots att - över- 95 procent av innehållet inte intresserar mig det minsta. Nå,  där finns ju emellanåt en och annan innehållspärla som får mig att fortsätta - pärlor som jag kan ha som underlag för mina egna funderingar.

Denna morgon finner jag två intressanta artiklar där den första handlar om lokalpolitiken i Vingåker under rubriken: "V och SD sämst på politisk närvaro i KF" - där tidningen berättar om att där finns KF-ledamöter som inte deltagit på ett enda KF-möte under 2017.
Bra initiativ från Kuriren tycker jag.

Nästa artikel jag gillar har rubriken "Vänsterpartist slutade tro på politiken" (i Vingåker) och där vi kan läsa:
En av de ledamöter som inte deltagit på ett enda möte förra året är Vänsterpartiets Åke Tholin, ordinarie ledamot på partiets enda mandat.

Och, får vi veta, att det beror på hans arbetssituation.

Smått förvånad läser jag också:
– Jag har ledsnat och tycker inte att man kan påverka så mycket, jag har inte längre förtroende för dem som beslutar saker i kommunen, säger Åke Tholin.

Och som därför bara sitter kvar fram till kommande val.

En av dagens små märkligheter tycker jag det är att en politiker som sitter med i den politiska majoriteten säger: jag har inte längre förtroende för dem som beslutar saker i kommunen.

Där önskar jag att Kuriren ville gräva lite mer och ställa rakare frågor kring det uttalandet. DET - vore säkerligen intressant läsning för oss i Vingåker.

En annan märklighet i Kuriren finner jag i en ledartext skriven av Susanne Nyström som under rubriken: "Åtta månader till valet och ingen regering i sikte".
Ingressen säger:
"Det är exakt åtta månader kvar till valet och det enda vi vet är att väljarna inte tänker lösa regeringsfrågan åt partierna."
Och Nyström resonerar lite fram och tillbaka kring olika valresultat och vad det kan innebära. Inte direkt några nya tankar som jag inte läst på annan plats.

Men - märkligt tänker jag - när Nyströms text avslutas med:
"
För Katrineholms-Kuriren är svaret enkelt. Vi kommer aldrig att förespråka en regering med aktivt eller passivt stöd av SD."

Jag kommer bums att tänka på två ord jag skrev i går:
Kopiös inkompetens".

Du kommer säkerligen att förstå varför om du fortsätter att följa mig under valåret…

Bra början… (9 jan 2018)

20.00 - Rubriken? Handlar givetvis om min premiär-bowling 2018 - som - vill jag starkt framhålla - började mycket bättre än avslutningen 2017.
Ja, det var egentligen bara det jag ville berätta - tills jag blev sittandes i små funderingar när jag i Expressen läser vad Ann-Charlotte Marteus bl a skriver:

Utfallet var en helt logisk följd av den migrationspolitik som i omgångar klubbats i Sveriges riksdag, ofta i stor enighet och i en anda av varm humanism, blågul hybris och kopiös inkompetens. 

Marteus är inte nådig i sitt omdöme om våra riksdagsledamöter. Kopiös inkompetens - jo jag tackar jag. Där lärde jag mig en sak.

MEN, tänker jag smått förvånat, varför hamnade nu inte mina tankar i Vingåker när jag läser den långa meningen? De brukar de ju göra av obetydligare anledningar än detta.
Om våra KF-ledamöter då?
Ofta stor enighet? Jo, det är inte alls ovanligt i kommunfullmäktige.
Varm humanism? Står över där - men kanske lite, lite i alla fall.
Blågul hybris? Njaä, det vill jag inte tycka även när jag tänker på hybris i form av Vingåker. Mera som stolthet då - tänker jag sedan.
Kopiös inkompetens? Ärligt talat har jag ingen som helst uppfattning om det.
Om jag nu inte ska tro på vårt lokala politiska parti VTL som i vissa hätska uttalanden framhåller att majoriteten visar just upp sådan.
Men det håller jag inte med om.
Vilket inte betyder att jag inte anser att vissa saker kunde skötas bättre…
Som så mycket annat här i livet.

Kopiös inkompetens - hm ibland vill man ju hålla med…
Vid den stora skogsbranden i Västmanland 2014 hade kommunen, länsstyrelsen och räddningstjänsten inte ens tänkt på att det behövdes mat till dem som bekämpade elden. Efter vädjanden på Facebook kunde hungriga brandmän mättas genom gåvor från privatpersoner.


Jag gillar starkt att fundera över - för mänskligheten - kluriga och livsviktiga frågor.
Vännen Åke översände just en sådan…

Helt slut… (8 jan 2018)

11.50 - Jag menar i första hand att allt Julfirande, eller vad jag nu ska kalla det, är slut i mitt hus. Blev i går kväll helt "trött" på alla de små gulliga tomtar och annat som Madame dekorerat husets rum med - och som jag tidigare gillade så starkt.
Och denna dag är allt ned- och bortplockat. Utom en sak kom jag just på - den långa ljusslingan som förgyller utsidan av verandan. Den får lysa någon vecka till…

Se där - då har du fått ta del av en av Vingåkers mest viktiga måndagshändelser.
Om det finns just några andra har jag ingen vetskap om.
Då menar jag av samma dignitet då.

Nu blir det knepigare - för jag sitter här och är nöjd med tillvaron. Det brukar inte alltid sluta väl för det kan bli så att aningen skriver jag mesigt snälla saker eller också - precis tvärt om. Ett gott humör kan göra att det stimulerar min ironiska lusta - mer än annars alltså - vilket väl är det som kanske kan skrämma en eller annan inom kommunen.
Nå, det goda humöret kan också finnas där bara för att jag vet att bowlingsäsongen börjar i morgon…

Jag vet inte riktigt om jag ska tycka att "Valfläsksäsongen" har börjat ännu, men om den har gjort det lite, så vill jag väl anse att VTL är det parti som mest har visat tendenser åt det hållet. I form av små märkliga aggressionspåhopp på den politiska majoriteten i kommunen. Med insändare i Kuriren och på sin Facebooksida.
Där VTL (Hans Averheim) senast angrep ordföranden i Barn- och utbildningsnämnden för att utföra ett uselt jobb.
Viking Jonsson (S) hakade på genom att i Kuriren skriva:
"Man ställer sig frågan vilket ansvar Hans Averheim har som vice ordförande? Vilka förslag har Averheim lagt i nämnden som majoriteten röstar ner?" 

Averheim, ger replik på den egna FB-sidan - där han dock noggrant undviker att ge svar på den viktiga frågan genom att "skriva om annat".

Ser också i Kuriren att Lars-Göran Karlsson (SD) har åsikter om det "Gula huset" som var/är huvudmotivet till början till debatten mellan VTL och majoriteten. 
Karlsson skriver bl a:
"Detta ärende (gula huset) har tagits upp i kommunfullmäktige ett antal gånger av SD Vingåker som ville att denna affär (köpet av huset) inte skulle har gjorts av kommunen (och som Karlsson beskriver det) är ett svart hål att sänka pengapungen i. Men har aldrig tidigare fått någon hjälp av andra partier, så varför vakna nu på nya året?"

Ja jo - kanske det är så att kampen om väljarna har börjat lite smått.
Även om den ännu bara existerar på sandlådenivå…
 

Vilket slags nyp i dag då? (7 jan 2018)

10.20 - Frågade jag mig just innan jag började skriva de kommande raderna. Och beslöt mig klokt nog (tror jag) att lugna ner mig från de första känslosvallen av vad jag just läst - i Göteborgs-Posten. 
Jag har rödfärgat länken för att försöka påvisa att jag finner det synnerligen viktigt att alla i Vingåker tar del av vad professor Magnus Henrekson säger om - den svenska skolan. 

Och han är inte nådig i vad han tycker. Och så känner jag hur jag sakta blir allt mer förbannad över hur det har blivit. Bort med alla jämrans pedagoger - är en av de första reaktionerna - för är det några som har ansvaret för skolans förfall är det alla dessa välmenande "pedagoger". Det får jag reda ut vid kommande inlägg.

Så frågar jag mig själv - hur många av de ansvariga för kommunens skolor tror du kommer att läsa den här artikeln i GP - eller läsa den bok Henrekson just har skrivit?
Hedrenius? ledamöterna i barn- och utbildningsnämnden? alla välmenande politiker som säger sig "bryr sig så mycket om barnen och skolan att de knappast kan sova om nätterna"? Lärarna?

Ingen, svarar jag mig själv - om nu inte någon händelsevis har läst de här raderna och blivit nyfiken.

Att tänka mig att lägga till "elevernas föräldrar" i min uppräkning kom aldrig för mig. Och jag tror nog att du förstå varför…

Nå, funderar jag, vad skulle då kunna hända om de uppräknade grupperna läser artikeln - och boken?
Mitt svar är enkelt - ingenting!

Jag avslutar med ett smakprov ur krönikören Isak Skogstads informativa text:

Vilken reform för den svenska skolan måste prioriteras nu?

- Det allra viktigaste är att vi skriver om läroplanerna. De måste fyllas med konkret innehåll om vad man ska lära sig i de olika ämnena. I dag är kunskapsmålen så otydligt formulerade att de lika gärna hade kunnat rikta sig till universitetsstudenter, vilket skapar förvirring. Det går heller inte att få likvärdighet i ett decentraliserat system om man inte har tydliga läroplaner där kursinnehållet stipuleras. Man vet ju inte vad man ska göra i klassrummet.
Vi måste även se över de nationella proven. De är så diffusa att det är oklart vad de rätta svaren är. Proven är upplagda på ett sådant sätt att man klarar dem så länge man har med sig språket hemifrån. Elever kan snacka sig till bra betyg. 

- Nu har vi dessutom den första generationen av föräldrar som själva har genomgått den skola som behöver reformeras. Det gör att de inte vet vad en riktig kunskapsskola innebär, och därför förstår de heller inte vilka krav de bör ställa.

...

- Läraren har dessutom degraderats till en i gruppen. Man har flyttat över så mycket rättigheter till elever och föräldrar att lärare får svårt att agera. Ibland kan de bli anmälda för saker de inte kan försvara sig emot. Det leder till att de inte vågar ingripa mot mobbning eller bråk. Om eleven säger sig ha blivit kränkt är läraren ofta chanslös. Det enda säkra sättet för lärare att inte hamna i svårigheter blir då att titta bort.

Jag…

Kommentar:
Du Bjarne,
många gånger har det skrivits om skolans brister och dåliga resultat. Om orsakerna finns det mycket att peka på men jag tror inte att vare sig ny skola, ny rektor, pedagoger eller indragna medel är hela lösningen på att höja rankingen på skolorna i Vingåker. 

Tycker att det skrivs för lite om en grundläggande orsak nämligen att barnen inte har tillräcklig vana att ta till sig det skrivna ordet när de kliver in i vårt skolsystem. Där har föräldrarna ett stort ansvar och vad värre är är att många invandrade föräldrar inte alls har tillräcklig kunskap om det skrivna ordet eller språket. 

Varför skulle inte de ansvariga för Vingåkers skolor/myndigheter kunna jobba mer proaktivt med de kommande generationerna och ge föräldrar och barn möjlighet   att ta till sig det som erbjuds i skolsystemet. Öppna biblioteken för läs- skriv- och spelövningar (paddor) för att barn och föräldrar där skall bli vana vid att tala, läsa och skriva vårt språk. Det finns de som redan provat detta med gott resultat. 

Varför inte ofta ge barnen en tidning/bok med sig hem (anpassat efter ålder) med uppgiften att nästa dag berätta eller skriva om valfri artikel. Allt med syftet att få upp disciplin, vana att läsa, öva i att referera skriftligt eller muntligt enskilt eller inför alla. Hur mycket skulle det tära på kommunkassan? 

Att bry sig om barnen och skolan kräver både nytänk och långsiktighet. Skall barnen i Vingåker kunna förstå det som läroplanerna meddelar och dessutom nå uppsatta mål måste alla både behärska språket, kunna läsa och tala fritt.
Har någon hört hur det låter när amerikanerna på gatan blir intervjuade? Inte alltid så begåvat eller insatt men en uppfattning har de som tydligt artikuleras.
/Åke

PS - läser i svenska media media att det är "superkyla" - eller "Ishelvete" som AB uttrycker det - i USA och Canada. 

Hos BBC får jag veta att det är plus 47,3 grader celsius i Sydney (Australien).
Varmast sedan 1939.
Hur ska nu t ex MP tolka det?
Tja, varför inte: "Båda extremerna beror på att vi kör med dieselbilar i Sverige".
Om nu inte allt är Sverigedemokraternas fel…

Kommentar:
Så fort det blir lite varmare eller kallare än vad vi är vana vid, vaknar alla klimativrare till och pekar, med hjälp av statistik, på att vi borde ändra vår livsstil för att rädda vår planet.
Sanningen är nog att klimatförändringarna går i större cykler än vi kan föreställa oss och det vi upplever nu är som flera forskare menar bara naturliga fluktuationer. En känd regel pekar på att alla system är självreglerande, dvs, blir det för mycket eller för litet av något så korrigeras det automatiskt.
T.ex så minskar fjällämlarna och kaninerna sin reproduktivitet om mattillgången minskar. Nödvändig tillgång på mat, vatten och energi är lösbara tekniska frågor. Fördelningen av dessa resurser kräver både tålamod och samarbete. 

Många civilisationer före oss har av inte helt klarlagda orsaker försvunnit. Inka, grekerna och romarna för att nämna några. Om inte oväntade och momentana händelser sänker vår egen kultur, som t.ex asteroidnedslag   med efterföljande nedkylning av jorden eller ett oförsiktigt tryck på någon kärnvapenknapp kommer vi att fortsatt att behöva anpassa och utveckla vår livsstil efter de naturliga förändringar som enligt Tegmark och Brown sker genom naturens ständiga mutationer som skapar vår livsmiljö. 

Allvarligt blir det först om vi människor överskrider någon odefinierbar gräns och ett "självspelande piano" tar vid. Skulle havsnivån stiga okontrollerat och holländarna börja bege sig  till simhallarna för att lära sig simma så skulle de som bor i Skåne behöva ta fram sina gistna ekor och tjära om dem.
Om genomsnittstemperaturen på vattenbojorna i havet väster om Grönland och i Humboldtströmmen skulle sjunka ordentligt är det dags för oss att ta fram ordentliga vinterkläder och börja fundera på att flytta ner till sydliga trakter. Frågan om att vårda miljö och klimat angår alla och behöver inte vara förbehållet något visst parti.
/Åke

En nypa framförhållning…(6 jan 2018)

19.20 - Är sannerligen önskvärd, av både nuvarande KF-ledamöter som de som väljs i september. Tänker jag när jag läser vad Anna Dahlberg så klart bevisar för mig i sin artikel i Expressen.
Rubriken säger "Varför gömmer hon kostnadsbomben?"
Hon -
i rubriken är finansminister Magdalena Andersson och kostnadsbomben är den förväntade (stora) kostnadsökningen som framtida välfärd kommer att kosta.
För utom att där också kommer att saknas personal…

Välfärden står inför ett stålbad som måste debatteras öppet i valrörelsen, skriver Dahlberg - som också skriver:

Det väckte stor uppmärksamhet när finansminister Magdalena Andersson (S) i en intervju före jul uppmanade asylsökande att söka sig till andra länder. "Ett iskallt jävla julevangelium", skrev Aftonbladets ledarsida upprört. Andra undrade vad som var syftet med finansministerns svartsynta utspel.

Ett skäl skulle kunna vara att Magdalena Andersson har tillgång till siffror som de flesta andra inte känner till. En sådan röd siffra är: 200 miljarder kronor. 
Det är det belopp som fattas i kommuner och landsting år 2030 om dagens personaltäthet inom välfärden ska behållas. Redan från år 2020 måste det tillföras 20 miljarder extra - motsvarande halva försvaret - för att klara det snabbt växande antalet äldre i Sverige.

Jo, besvärligheter kommer även att drabba oss i Vingåker - och det är därför lätt att hålla med Dahlberg när hon skriver:
Väljarna har rätt att få veta vad som väntar. Det är ett kärvt budskap, men ju tidigare vi börjar förbereda oss för välfärdens stålbad desto bättre rustade kommer vi att vara. 

OK - bästa politiska partier i Vingåker - nu har ni i alla fall två rejäla problem att reda ut hur ni ska lösa. Och som i alla fall jag vill gärna få svar på innan valet:
Hur kommer ni nu att fixa skolan och välfärden i kommunen
?
Så jag kan avgöra hur jag ska rösta i kommunvalet den 9 september.

Men inte så här - tack…

En nypa luft… 

13.35 - Frisk sådan - skulle jag sannolikt behöva i stället för att sitta inne här vid datorn och skrällhosta.
Nå, sådant går över med tiden, antar jag, men undrar så om en annan åkomma jag drabbats av är lika tillfällig? Jag har drabbats något märkligt slag av Vingåkersvirus - tror jag det är. Som verkar ha två egenskaper - jag har helt snöat in på kommunala angelägenheter som kommunpolitiken och våra skolor. Dessutom har det allt mer blivit så att (nästan) allt jag läser vänder mina tankar till jämförelser med - Vingåker.

För all del det kan väl också vara en annan slags mental åkomma jag drabbats av…

Sent i går kväll satt jag i alla fall och läste vidare i boken jag för närvarande höjer till skyarna - den om Artificiell Intelligens. Och läste en mening som påverkade mitt sinnestillstånd (jo jag har sådana) som liknade en slags  - nä jag vågar inte skriva ut ordet - men det betyder något väldigt skönt…

Så här läste jag: "Om vi inte vet vad vi vill, lär vi inte få det heller".

Jag är förstås väldigt orättvis när jag skriver att "jag hann inte blinka förrän jag tänkte på Vingåker".
Men det var just det som hände och jag månar om att vara sann.
I alla fall när det passar mig.

Och så tänkte jag för en gångs skull låta bli att dig skriva mina åsikter på din näsa utan ser gärna att du själv funderar över hur/vad du tänker när du läser den meningen. Om du nu påverkas över huvud taget…
Om du nu är lite nyfiken hur det blev hos mig så var den absoluta första tanken "som hos skolorna i Vingåker då".

Jag själv har funderat långa stunder över varför jag reagerar så där - och inte bara då om skolorna utom om allt fler saker - men kommer inte på någon (för mig) rimlig förklaring till mina tankegångar.

Det tar nog ett tag - men under tiden tänker jag fortsätt att fullt ut njuta av tanken bakom de orden…

En nypa fredag… (5 jan 2018)


13.35 - Teckningen här till vänster ska föreställa mig i skrivande stund - eller i alla fall just innan. Det är meningen att du därmed ska bli en smula deltagande och förstående över om jag nu inte är lika "begåvat briljant" i mitt tänkande som i normala fall.
(ja ja JA- jag ironiserar förstås)

Nåväl - alldeles nyss - där vid den smått smaklösa lunchen kom jag att fundera lite över det - som jag tycker - smått märkliga faktum att just inga föräldrar verkar bry sig om att kommunens skolor inte är (verkar vara) den bästa grunden för en ljus framtid. För deras barn då, menar jag.

Jag tror att jag där var påverkad av boken jag nämnde i går - den om Artificiell Intelligens (ai) som så klart berättar om en annorlunda framtid där ai kommer att ta över så många av de arbetsuppgifter (jobb) vi i dag ägnar oss åt.
Och allteftersom allt mer/fler kvalificerade arbetsuppgifter.

Nu ska vi se om jag kan få till någon slags slutsats av det här.
Skulle kunna vara: "Om nu dagens föräldrar nu vet (?) hur viktigt det är för deras barns framtid att de avslutar sina studier med lysande betyg - varför verkar flertalet av dem så ointresserade av att skolorna i Vingåker omvandlas till en av de bästa i Sverige?"
Eller för den delen - i nuvarande dystra läge - lägger ner massor av möda och tid för att se till att deras barns betygen hamnar i topp.

Jag föreställer mig lätt att just inga av Vingåkers föräldrar kommer att läsa boken om Artificiell Intelligens och kan därför lyckligt ovetande fortsätta sina stunder framför tv:n. En aning sorgligt tycker jag.
Men nog tycker jag att man (vi) kan förmoda att de åtminstone tar del av vad Kuriren berättar om - de allt mer sjunkande resultaten i bedömningen av skolelevernas studieresultat.

Och lik förb… kan jag inte ana den minsta lilla reaktion som kräver - förbättringar, förändringar som ska underlätta ett framtida liv för deras barn.
Märkligt. Inga spontana demonstrationer, inga (otaliga) ilskna insändare i Kuriren. Inga Medborgarförslag i kommunfullmäktige - underskrivna av långa namnlistor som kräver att KF omgående visar krafttag som gör att redan år 2020 - minst 80 procent av 9:orna avslutar grundskolan med godkända betyg i alla ämnen.

Och så kanske jag far lite vilse i mina funderingar för jag föreställer mig då att KF reser sig upp som en "hen" och - kraftfullt - ställer kravet till t ex barn- och utbildningsnämnden (och andra ansvariga) att "se nu för fan till att…" och vill så snarast (inom 2 månader) få ta del av hur det kommer att gå till och vad det ungefär kan komma att kosta.

Jag kan mycket väl tänka mig att de skolansvariga väl vet vad som behövs - men har bara inte förmågan att genomdriva deteller reell möjlighet att göra det då något annat skulle få stryka på foten eller dras ner till men för invånarna. Men det är ändå angeläget att man sätter ett realistiskt mål och gör upp en plan på hur man skulle vilja nå det så att det finns något för politikerna och väljarna att diskutera kring.

Jodå, det händer att jag, som Du, undrar: "Va fan får jag allt dumt ifrån?"
Men aldrig när jag sitter i favoritfåtöljen…


En nypa lokalpolitik… (4 jan 2018)

10.55 - Du Bjarne,
om man antar att de åtta etablerade större partierna täcker in den ideologiska skalan så behöver kommunens lokala partier bara ägna sig åt specifika frågor för att försöka locka till sig väljare från olika håll. Gärna vardagsnära och praktiska frågor utanför vänster-högerkonflikten. 

Ser att vanliga lokala sakfrågor i det län jag själv bor i handlar om boendemiljö, bättre trafiksituation, havererad skolpolitik, bilda ny kommun, bygga hallar, cykelvägar etc. 

Har så tittat  i FB för att se vad vad VTL i Vingåker har delgett sina läsare för information i sina inlägg någon månad tillbaka.
21/12 uppmanade man den styrande majoriteten att ”Sluta slösa med våra skattepengar” och avsåg då hanteringen av ”taxihuset”
18/12 tycker man att de styrande är tysta. Rektorn på Slottsskolan slutar hastigt och det har gått utför för skolan i Vingåker sen 2010.
14/12 motiverar VTL varför man inte är nöjd med att man under 2018 måste spara nästan 7 miljoner kronor i Vingåkers skolor.
Man borde i stället öka anslagen.
2/11 tyckte VTL att det var en lyxåtgärd att ordna med gratis Wifi på några utvalda ställen i kommunen.
Pengar som skolan så väl behöver.
25/5 undrar man om det är så energismart att köpa en elbil? 

Det ligger i sakens natur att man som oppositionsparti framför synpunkter på den styrande majoritetens politik. Vill man dessutom vinna väljares förtroende för en eller annan aktuell sakfråga gäller det också att kommunicera den tydligt och aptitligt. (min fetmarkering)

Ett problem lokala partier har är att medlemmarna ofta har olika ideologisk hemvist vilket inte underlättar när man vill formulera sig med ett trovärdigt alternativ. Jag ser att många lokala partier redan har börjat ladda inför valet. 

Säkert också i Vingåker?
/Åke 

Suck - jag tog mig friheten att fetmarkera vissa ord i vad vännen Åke skriver. "Kommunicera tydligt och aptitligt".
FÖR - tänker jag - om du tycker våra lokala politiker sköter våra skolor "si så där" så är de rent av urusla på att just kommunicera tydligt - och dessutom - aptitligt. När jag läser hur de skriver - en del av våra lokala politiker då (de få som vågar sig på att över huvud taget publicera en egen tanke) och formulerar sig i skrift, så dyker varje gång upp funderingen "Har de alla en gång i tiden gått i Vingåkers skolor? Och var de (skolorna) verkligen lika mediokra då - som i dag?"

Så gräver jag fram en bok ur min bokhylla. Som jag köpte många exemplar av en gång i tiden - och stoppade i händerna på personer som ville skriva i mina tidningar.  Som - styrelsen i Sv. Busstrafikförbundet, bussexperter av olika slag, folk inom kollektivtrafiken, ägare av besöksmål för bussresor som ville framhålla sitt resmåls förträffligheter, bussföretagare som ville skriva insändare eller lockande bussreseannonser - och för all del - även ett antal mediokra journalister som ville frilansa.
För att nämna några…

Nu vet jag inte om den här boken fortfarande går att köpa - men det finns ju andra med skrivråd.

MEN bästa lokala politiker i Vingåker - jag antar att även de böckerna innehåller något som:
"Det finns ett par grundfakta du behöver känna till då du skriver:
Ju fler fakta du förmedlar, desto starkare logik krävs av dig.
Du måste ordna dina fakta så att de hänger samman logiskt, ju tydligare du kan visa hur fakta hänger ihop och vilka slutsatser du drar, ju mer underlättar du för dina läsare.
Du måste tydligt visa hur alla fakta hänger ihop OCH ju mindre motiverad läsaren är, desto bättre historieberättande krävs av dig.
Du behöver blanda upp fakta med lite läsarnjutning - som är det som gör texten till något annat - än ett jobb att läsa."

Eller som jag bankade in i skallen på mina skribenter - när du ska skriva din artikel (text) ska du sätta dig ner och tänka: "Nu, bästa läsare ska jag berätta någonting jävligt intressant".

Hur fan nu det kan gå till när det ska handla om - Vingåker?

Politikerna skriver?

  Glasklara texter   tämligen oklart   begriper inget   mest floskler   vem bryr sig?



När jag ändå är i gång - jag har just lärt mig att man inte kan gradera intelligens med s k IQ.

Detta genom att läsa den här boken om Artificiell Intelligens (med underrubriken - att vara människa i den artificiella intelligensens tid) - vilket jag tycker att våra politiker, och tjänstemän inom "Näringslivsenheten" också ska göra.

För inom en - som det känns - allt mer snabbt kommande framtid kommer antalet "vanliga, och därefter allt mer kvalificerade  jobb" att tas över av Ai. Även här i Vingåker…
Läs en kommentar - här

"Vår tids viktigaste samtal"
Säger Stephen Hawking om boken.
Om han nu är bekant?

Om immigration… (3 jan 2018)

En video på Facebook som tydligt visar problemen med immigration.

Är på engelska men lättförståelig…


Oacceptabelt sa Bull…

18.50 - Det är mycket som verkar vara oacceptabelt nu för tiden, konstaterar jag när jag under en sedvanlig slörunda på internet läser att vår vimsiga utrikesminister Margot Wallström, säger på Aftonbladets nätutgåva:
Döda demonstranter är helt oacceptabelt.
Då pratar hon om oroligheterna i Iran.
Wallström har gott sällskap i sin lust att använda just det ordet - enär:
Varje gång något uppseendeväckande inträffar i Sverige blir statsminister Stefan Löfvens kommentar densamma: – Det är fullständigt oacceptabelt!
Läser jag som en kommentar när jag söker på google…

Jodå, det har jag själv konstaterat när jag läser vad Löfven använder för "kraftuttryck" i sina kommentarer.

Medan jag hämtar en mugg fika börjar fundera på vad som kan, skulle kunna, beskrivas som oacceptabelt vad det gäller Vingåker. Utan att jag just preciserar det inom mig antar jag att jag då underförstått menar "vad skulle det kunna vara som skulle kunna få en lokalpolitiker att använda ordet - oacceptabelt?" 
Kan inte minnas att jag vare sig hört eller läst att någon sagt det.

Om nu någon skulle ha gjort det vore det möjligen företrädare för VTL, får jag för mig, efter som VTL på sin FB-sida de senaste månaderna skällt som bandhundar på "oppositionen" som VTL anser - på det grövsta missköter sig.

Icke då - bitska kommentarer finns det gott om men inget som verkar vara oacceptabelt. Ändå är jag säker på att jag har fel - säkerligen har ordet hörts när politikerna har kommenterat läget på skolfronten.

Har jag nu inte hållit på oacceptabelt länge med att tjata om det ordet?
Antagligen, och därför avrundar jag med någonting som jag finner både märkligt och -oacceptabelt.
Varför ser inte Vingåkersborna ut så här när de läser kommunens tidning?

Varför köer? (2 jan 2018)

09.00 - OK. vissa köer är så att säga naturliga och de flesta av dem klarar vi av utan gnäll, andra med bara små irritationer.
Det är valår detta år - och jag när en förhoppning om att fler väljare än jag - vill bli bättre informerade för att bli säkrare på hur de ska välja.
Tänker jag när jag läser detta:

"Låt mig starta med en sociologisk observation som kan verka banal, men visar sig innehållsrik, nämligen att organisationer normalt vill ha mer pengar. I företagsvärlden uppträder denna drift i form av en vilja till vinstmaximering.
Hos anslagsfinansierade organisationer framträder den som en önskan om omsättningsmaximering.

Vi vet vad privata företag gör för att försöka höja vinsten. De utvecklar sina produkter, de letar efter nya kundgrupper, de gör reklam och sådant. Detta är legitimt och begripligt. Konkurrensen mellan bolagen gynnar för det mesta kunderna. Kunderna får makt av att de kan välja annan leverantör.

Med anslagsfinansierade organisationer, till exempel polisen och sjukvården, är det i allmänhet annorlunda. De har monopol. Avnämarna, alltså de medborgare som ska avnjuta deras tjänster, har därför inte den makt över leveranserna som tillkommer privata företags kunder. Hur gör då anslagsfinansierade organisationer för att maximera omsättningen?

Den första och klassiska metoden är att begränsa produktionen så att de politiker som på medborgarnas uppdrag står för fiolerna hela tiden får hosta upp mer pengar för samma tjänsteproduktion. (”Kommunalarbetare vilar alltid på spaden.”)

Detta åstadkoms enklast och elegantast med köer. Om avnämarna inte får sina leveranser förrän de stått i kön en viss tid blir de sura och klagar hos politikerna som känner sig tvungna att höja anslagen för att kapa köerna."

Detta läser jag hos DGS i en text som innehåller massor av annan intressant information - som du kan ta del av här

Samma som tidigare…

Har du också noterat att det inte bara är politiker som kring årsskiftet drog ner på verksamheten. Journalister och övriga media släckte också ner lyset och fyllde på med en mängd summeringar av det gångna året som mest kunde intressera kalenderbitare och inbitna rojalister.

Sådana summeringar kan numera med fördel skrivas av ”robotar”, dvs datorprogram som själv skriver artiklar genom att söka upp redan lagrade fakta och kompletterar dessa med given info om väder, kommunikationer och synpunkter som skrivits på sociala medier.

Det nya året har redan inletts i media med sedvanliga spekulationerom hur det kommer att gå i år med OS, fotbolls-VM och Valet i sep.

På väljarnas agenda finns samma 10 i top-frågor som alla andra år.
Det är skolan, sjukvård, välfärd, miljö, lag och ordning m. fl.
Digniteten bland frågorna växlar hos väljarna lika mycket som vågorna på ett upprört hav. Därför tror jag precis som den gamla damen sa om åldern:
”det är ingen idé att bry sig för den ändrar sig hela tiden.”
/Åke

Hm - jodå vill jag hålla med om - i alla fall att det verkar som om mycket som jag läser har skrivits av robotar - som i mycket rabblar förinprogrammerade samma saker.
Jag antar att snart det kommer att öka - i alla fall vad det gäller valfläsk och valfloskler. Och som gubben sa - det är inget att bry sig om - det är mest samma som förut…

1 januari 2018…

En dag som - väl - borde ge tillbakablickande läsning som rör vid vemodiga och nostalgiska känslosträngar.
Ledsen - men en praktfull snuva vill inte vara med om sådant så jag fuskar i stället med en teckning vännen Åke bidragit med:
Gott Nytt År i alla fall…


Lite på slutet… (31 dec 2017)

12.30 - Kan vara den sista gången jag skrev 2017 - i år då - funderar jag lite så där i förbifarten. Medan jag ägnar en tanke på om jag - som så många tidningar - skulle runda av året genom att åstadkomma någon slag årskrönika.

Känner genast att det kan jag inte få ur mig. Det enda jag med säkerhet kan få ur mig i dag är - det vill du inte veta - men om jag skriver att jag lyckats tajma Nyårsafton med en rejäl snuva - så kanske du kan ana vad jag menar…

Blir i alla fall sittandes i någon slags fundering över vad jag - egentligen - tycker om året 2017. För att göra det kort - ser jag på frågan och tänker på Sverige - så vill jag beskriva det som ett slags skitår där vår feministiska regering huvudsakligen får stå för de fyra första bokstäverna i det ordet.

Vingåker då? Blir en aning förvånad - men jag känner mig helt nöjd - trots att en och annan "grej" kunde ha varit bättre. (Som hos mig då)
Kan bero på att kommunen styrs förtroendegivande utan att man uttalat sig som varande feministisk…

Vad gäller mig själv - har det varit ett mycket bra och trevligt år. Vilket Madame mest har bidragit till - understött av mitt trevliga bowlinggäng och goda vänner. När jag skriver just de meningarna växer förhoppningen om att år 2018 kommer att fortsätta just så.

Därmed dags att skriva de obligatoriska orden - Gott Nytt År - då lite extra menat till er som följer vad jag skriver som en - nattgök.

En bra fråga… (30 dec 2017)


14.00
- "Det går att förstå att ledarna i Sovjetunionen var kommunister eftersom kommunismen var den gemensamma ideologi och kultur som gav dem deras framstående positioner. Däremot är det svårt att förstå att vanliga människor kunde sätta sin lit till denna lära. 

På samma vis med nazismen. Att Hitler, Göring, Goebbels och till och med en så relativt lågrankad nazist som Eichmann var entusiastiska nationalsocialister är inte det minsta konstigt, men att även en del fattiga pinnebergare var trogna hitlerister är knepigare att förklara.

Vi, i varje fall jag, har motsvarande brist på insikt vad gäller dagens Sverige. Att Ylva Johansson, Jonas Sjöstedt och Dan Eliasson är brinnande PK-ister är helt begripligt eftersom PK-ismen är den lära på vilken deras organisationssystem och därmed maktutövning vilar. PK-tron är politikerväldets fundament på samma vis som kristendomen en gång var kyrkans. 

Men vad är det hos oss som får många vanliga skötsamma, nettoskattebetalande människor att sätta sin lit till PK-dogmerna om värdegrunder och sådant?"

En bra fråga - tycker jag.
Är du intresserad av hur Patrik Engellau ser på detta - klicka här

Jag själv har uppdaterat texten under rubriken - politik - i vänsterspalten…


15.45 - Hej Bjarne,
Tänkte att det så här i slutet av året skulle vara roligt om man 
kunde hitta något positivt för Vingåkers kommun. Vi har ju blivit
vana vid deprimerande placeringar vid rankingar och allt gnölande
om skolans ihållande låga resultat. Hittade faktiskt ett par saker
väl värda att nämna.

Vingåker fick plats 10 vid LRF:s val av landets grönaste kommun.


Nu i slutet av året utsågs för första gången Årets gröna kommun av LRF.
Vad gör då en kommun till en grön kommun? Jo det kan handla
om beslut gällande tillsyn, bygglovsärendet och infrastruktur som
gör det lättare eller svårare för lantbrukare att våga satsa eller inte.
Ökat intresse för att inhandla lokal mat visar att man värnar om en
hållbar framtid.

Dessutom har Vingåkers kommun för femte gången på 11 år fått utmärkelsen 
Bästa tillväxt i Sörmland av företaget Syna och är därmed endast en av fyra kommuner som vinner priset för femte gången.
 
Många rankingar utgår ifrån vad folk tycker men i det här fallet handlar
det om fakta. Alla aktiebolag i kommunen som har ökat sin omsättning, 
nyanställt och gått med vinst har bidragit till kommunens placering.

Vingåker växer! I augusti räknade man in 9187 personer vilket är + 98 för 2017.
Vem vet, antalet välbehövliga skattebetalare kanske ökar i kommunen.
/Åke


Håller på… (29 dec 2017)

10.05 - Jo, jag håller ju på och uppdaterar mig, och det tar ibland sin rundliga tid. Det räcker ju inte med att bara läsa, utan också att få stanna upp och fundera lite över vad kloka personer (och andra) skriver…
Vännen Åke har sänt mig den här bilden som bra illustrerar hur det ibland känns…

Åke, som tillhör de kloka, underlättar dagens början genom att även skriva:

Bjarne,

Det börjar redan nu spekuleras i att vi snart kommer att få uppleva ett nytt
politiskt landskap. Jag småler då lite för mig själv när jag tänker på vilka utsikter det finns i Vingåker till sådan förändring. En som funderat i stort på frågan om det politiska landskapet är Rebwar Hassan som skriver så här.

Det är nog så att det i kommunerna finns fullt av regimtrogna människor och
media där det alltid verkat som att statens//kommunens intressen verkar få 
gå före medborgarnas egna förväntningar, krav eller intressen.

Frågan är hur stor risken är att kommunens styre faller i september? 

Uppenbara problem kan ju inte längre sopas under mattan efter att de
har belysts i valpropagandan. Intressantare blir det då att få reda på
vilka förändringar som kan erbjudas invånarna när det gäller skolan,
vårdtagare, pensionärer och inte minst de ”jagade” kvinnorna.

Det kan vara klokt att redan nu börja fundera på vilket Vingåker man
skulle vilja ha i framtiden.
/Åke

15.10 - Blir en aning vemodig då jag i kkuriren.se läser Klas-Göran Bäcks avskedsord, då han nu slutat vara vår lokalredaktör. Kuriren måste spara pengar och har ålagts av ägarna att minska antalet journalister på redaktionen.
Trist men var inte helt oväntat - i alla fall inte av mig.

Jag har suttit ganska nära Bäck de gånger jag besökt Kommunfullmäktige men vi har aldrig pratats vid. Han satt vid "Pressbordet" och jag en bit ifrån, bland åhörarna. Jag vågade aldrig ta plats vid pressbordet.
Nu får vi se om någon från redaktionen i Katrineholm kommer att ta plats där, tänker jag lite fundersamt.
Och börjar så undra om de som ansvarar för Pressbordet kan tänka sig att även "alternativa media" kan få sitta där.

Att jag undrar det beror på en liten gnutta  egen högfärd - det händer att jag vaknar vissa dagar och tycker att min blogg tillhör - alternativmedia.
Vad kommunfullmäktige, och andra makthavare inom kommunen, anser om den saken återstår att få veta. Jag har i alla fall tänkt göra lite mer väsen kring mig under nästa år för att se om jag därmed kan få ännu fler läsare.
Eftersom kommunen nekade mig att ha annons i kommuntidningen funderar jag över att fråga Vingåkersbladet om annonsplats…

En gång i tiden var jag ansluten till Svenska Journalistförbundet. Ganska länge sedan - på 1970 - 80-talet. Den största anledning till att jag sökte medlemsskap var att jag "ville glassa med ett presskort" - vilket faktiskt på den tiden hade viss "status". (Som att man fick gå in gratis på Gröna Lund och Skansen)
Så är det inte längre, med statusen alltså, och redan i slutet av 80-talet gick jag ur SJF, huvudsakligen för att jag då var tidningsägare dvs någon slags motpart till SJF,
Jag tycker mig också minnas att lusten att glassa med presskortet inte längre kändes så betydelsefull. Dessutom - man blir inte bättre skribent för att man är med "i facket".
Du blir väl (?) inte bättre bussförare för att du är med i Transport.

Och känner att jag säger till mig själv "Jag struntar väl alldeles i om jag får sitta vid pressbordet vid KF-mötena". Den tiden är sedan länge förbi då jag fann att sådant var betydelsefullt för det egna välbefinnandet.
Men det gör det - att du tittar in här…

Nyårslöfte? (28 dec 2017)

10.25 - Absolut inte - om du frågar mig. Det fanns en forntid då jag lovade sådant - men aldrig höll. Så jag gav år 2000 det sista - att aldrig mer avge ett nyårslöfte.
Och ser man på f-n - det har jag lyckats hålla.

Så läser jag vad Patrik Engellau skriver under rubriken "Västerlandets drivkrafter" och som börjar så här:
Vi vet så lite. I varje fall vet jag så lite. Jag vet att västerlandet sedan ett antal sekler gjort ekonomiska underverk medan resten av världen mest varit avundsjuk och förbannad och på senare tid i ökande utsträckning migrerat till västerlandet för att bli delaktig i miraklet. Men jag vet inte vad som är hemligheten bakom västerlandets framgångar.

Och så resonerar han kring vad som ligger bakom dessa drivkrafter.
Hans text avslutas med:

Västerlänningens grundföreställning om livet är således att något är fel och att detta fel åtminstone delvis – tills det återuppstått fullt återställt nästa morgon – kan avhjälpas genom eget arbete och egna ansträngningar.

De som inte är västerlänningar har en annan grundföreställning. Visserligen inser även de att något är fel, men de ser andra lösningar än egen ansträngning. En alternativ lösning är fromhetsgärningar, till exempel att be till Gud. En annan populär lösning i många kulturer är att skylla felet på västerlänningarna som antas vara orsaken till att det existerar.

Det som bekymrar mig är att sådana underlägsna, icke västerländska, föreställningar numera tycks ha fått fäste även i västerlandet.  Även västerlandet skyller nu det onda på västerlandet.


Så fick jag tanken att de orden kanske skulle kunna inspirera någon till att avge ett nyårslöfte - av något slag. Om inte - så kanske i alla fall inspirera till egna funderingar.
Det har i alla fall väckte en liten tanke hos mig…

PS - Det gjorde också rubriken i dagens media "Sjunkande IQ-nivå i Norden" där de som "vet" inbegriper även Sverige. (se här)
Trots att vi inte finns med i själva undersökningen…
"Syns tydligt", sa Clemens. Du behöver bara tänka på regeringen och Vingåker. Det vill säga - de sjunkande skolresultaten här, la han till.

Jaha, hummade jag, och hamnade i misstänksamma funderingar kring varför jag hade så lätt (vid mönstringen) att få gehör för min önskan om att bli placerad på Arméns Hundskola i Sollefteå…


En sådan lustig egen tanke…

00.33 - En sådan lustig idé, tänkte jag när jag just hade tänkt tanken: "Det är ju val nästa år och tänkt om då det hörde av sig kloka människor och frågade om de fick bli gästskribenter". Jag antar ju att där finns kloka Vingåkersbor som har - egna funderingar - om vår kommun - som de skulle kunna tänka sig publicera.


Förmodligen hade jag blivit inspirerad av bloggen DGS (Det Goda Samhället) som erbjuder oss besökare en gedigen skara - gästskribenter - som med sina kloka funderingar bjuder på intressant, tänkvärd och underhållande läsning

Av en händelse kom jag på vad Patrik Engellau, som äger bloggen, skriver när han på bloggen berättar att han gärna ser att fler blir gästskribenter.

Regler för gästskribent:
– Resonemangen måste vara skärpta, och om de avviker från redaktionens åsikter, synnerligen skärpta. Redaktionen är partisk, men inte oresonlig.
– Håll dig runt 3 000 tecken (inkl blanksteg).
– Tankegången ska vara tydlig och begriplig.
– Texten ska vara välskriven och rättstavad.
– Det gör ingenting om det är en ny idé.
– Texten ska vara reflekterande och ingen pajkastning.

Jodå, om man har en så där 150-tusen unika läsare i månaden och vänder sig till hela Sverige, bör man förstås ställa höga krav krav.
Har man som jag, lite under tusen unika Vingåkersläsare (?) i månaden, får man väl kanske vara lite mindre krävande kring folks förmågor och kunskaper…


Ja jo - jag kan emellanåt få så märkliga, entusiastiska idéer, där i favoritfåtöljen.
Och ibland dagdrömmer jag också - även sent om kvällarna visar det sig…

En aning stillsamt… (27 dec 2017)

Rubriken finns där kanske mest av den anledningen att jag behöver nu några stunder av stillsamhet efter att under några dagar umgåtts intensivt med Madame. Kan beskrivas ungefär som "jag är trött i tänkandet" - vilket på något sätt ska tydas som någonting positivt…
Men det ger också den påverkan att jag just inte har något "eget tänkt" att skriva i dag.
Men - jag läser med intresse vad DN skriver om en av mina absoluta förebilder - Johan Hakelius - som i morgon fyller 50 år. I hyllningsartikeln läser jag avundsjukt vad Hakelius berättar om sig själv:

– Men jag upptäckte att jag var rapp i käften. Kombinationen duktig i skolan och klassens clown fungerade så bra att jag fortsatte på det spåret.
Grundtanken är att försörja sig på att veta hyfsat mycket och uttrycka det på ett sätt som retar många och underhåller andra.

Det är den sista meningen jag gillar speciellt. Jag behöver ju inte skriva för att försörja mig men har en stor längtan efter att kunna skriva som Hakelius beskriver.
Jodå, jag jobbar på saken…


Vännen Åke kommer med ett mejl som avslutas med frågan.
"Ska man verkligen tro på allt man läser?

"Som jag har undrat varför badrumsvågen även under andra tider
än jultider visar på ökad trivselvikt. Svaret finns i tidskriften PNAS.

Jag vet sen tidigare att vi är utrustad med en inre termometer som reagerar på avvikelser från behaglig kroppstemperatur. Nu noteras i studien att det också finns en inre badrumsvåg som talar om (tror) att kroppsvikten sjunkit och det är dags att inta ett stärkande mål mat.
Något förvånad läser jag vidare att kroppens vikt registreras i benen, vilket genererar en signal till  hjärnan om hur mycket vi ska äta för att kunna hålla vikten!

Det förklarar varför man känner sig sugen på något stärkande när man sitter ner och avnjuter en god bok. Den egna inre badrumsvågen ger ett för lågt utslag och föreslår en tur till kylskåpet.

Som en vän av ordning undrade jag därför misstänksamt hur man kommit fram till detta vilket också noggrant redovisades.
När feta gnagare belastades med vikter gick de ned i vikt nästan lika mycket som den pålagda tyngden. Fettmassan minskade och blodsockernivåerna förbättrades.
Forskarnas fynd skulle kunna förklara varför fetma och ohälsa möjligen kan kopplas till sittande. 

Ska man verkligen tro på allt man läser?"
/Åke

Om jag själv ska svara på Åkes fråga så blir det väl ungefär som:
"Tro bara på vad du läser hos nattgöken - allt annat är fake news"…

PS - om du efter ovanstående stillsamma rader av någon anledningen känner för att bli en smula upprörd - då rekommenderar jag att du läser vad Ann Heberlein skriver under rubriken:
vänsterpartiets-manniskosyn-en-ruggig-och-dessvarre-sann-historia/ 

En Julbetraktelse… (24 dec 2017)

08.40 - Eftersom jag normalt bara gnäller och klagar på saker så tänkte jag ägna en av årets dagar åt att vara tacksam, nämligen denna julafton. Jag kastar mig nu hejdlöst ut i tacksamheten.

Jag lever ett enastående behagligt liv fast jag vet inte riktigt vem jag ska vara tacksam emot.

Nix - det är inte jag som författat de orden utan en av mina absoluta favoritbloggare - Patrik Engellau. Men när jag läser vad han skriver så inser jag att jag - om möjligt - kanske har ett ännu mer behagligt liv.
På det sättet att jag - ofta - behöver inte ens tänka själv utan bara kan länka till vad han - och andra kloka människor - skriver.
Och så bara lägga till - "Jag håller med".

Rubriken är därför exakt vad Engellau skriver till sin text - som du kan läsa här.

Och medan jag förnöjt njuter av morgonkaffet så funderar jag "Nja, jag kanske inte direkt är tacksam för att jag bor i Vingåker - men är i alla fall väldigt tillfreds med mitt liv här…"
Bara så du vet.

PS - En Julberättelse till!
Jag är uttalad ateist men läser ändå med stor behållning en text som har rubriken:
Bågskytten från Sidon - en berättelse i Juletid.

En oerhört underhållande berättelse i en slags fundering över frågan "Vem är egentligen far till Jesus". 
Jag smått avgudar människor som kan förmedla sina kunskaper på det här viset…

Kvällen före… (23 dec 2017)

20.40 - Det är ett av livets goda - att ha vänner som kommer sig för - att kvällen före Julafton skänka mig en tanke… ;-)

Hej Bjarne,
Det är ju julafton i morgon och din födelsedag strax. Kom att tänka på Clemens. Antar att han tittar förbi för att delta i ert kombinerande jul- och födelsedagsfirande.
Måhända kan det bli ett meningsutbyte om den senaste tidens händelser. Är Clemens miljömedveten eller är det vanlig hederlig gran som  gäller i stället för plast?
Såg att man på KTH:s lab anställt ett stort antal fluglarver som får käka upp överbliven mat för att omvandla det till mull så man slipper tillverka smutsig diesel. Låter lovande. 

Tycker nog att julen har blivit en tid av allsköns överflöd i mat och underhållning följt av stressande mellandagsreande.
Det är en konst att kunna värja sig.
/Åke

Vare sig Clemens eller  jag har gran över huvud taget - i mitt fall mest av lathet. Vad gäller miljömedvetenhet är nog Clemens och jag på ungefär samma nivå - då på den skeptiska sidan. Men jag tror att jag kan prata för oss båda - vi gillar idén med fluglarverna. Vi båda har bilar med dieselmotor.
Jag en Skoda Octavia med 2-liters VW "fuskdiesel" på 140 hk.

Med en liten suck av välbehag kan jag konstatera att Madame och jag denna Jul handlat mycket sparsamt, och sparsmakat, vad det gäller vad vi njuter av under Julens måltider. Eftersom jag inte har tv får M och jag stå för underhållningen själva.
Dessutom tänker vi inte lägga en enda minut på någon som helst mellandagsrea. En av de sidor jag gillar hos M…

Vad jag förstår kommer Clemens att titta förbi hos under Juldagskvällen för att få smaka på Ms goda skinka och senare få språka med oss framför kaminen i sällskap med en "liten whisky" av modell Famous Grouce som både han och M föredrar.

Med tanke på vad jag just skrivit vågar jag nog avsluta med:

Livet kunde vara värre…

Om just ingenting… (22 dec 2017)

15.05 - Har plötsligt hamnat i en sinnesstämning jag inte riktigt känner igen hos  mig själv. Jag vill ingenting
Har ingen som helst lust att ha minsta åsikt om  - ingenting.
Har tittat runt på internet, besökt mina favoritbloggar, slött kollat på Facebook.
Ingenting - är det rätta ordet för vad som fångar mitt intresse.

I sådana lägen - då - är det läge för favoritfåtöljen. Som sakta försöker få mig att inse att jag nog - har hamnat i någon slags Jul-leda. Och kommer då på att den känslan har jag nog haft förr.
Julen var för många år sedan en högtid som jag gillade starkt - när mina tre grabbar var små och jag fortfarande var gift med deras mor…

Det var länge sedan det, suckar jag lite sakta så där, och försöker inse hur länge sedan det egentligen är eftersom de alla tre nu har passerat femtio.

Sedan dess - Jular har kommit och Jular har gått - och genom åren har min syn på Jul sakta minskat i betydelse till ett läge som nog kan beskrivas som - ingenting.

Då menar jag nog det där med alla måsten - att man ska så mycket - skriver jag för att slippa göra en lång uppräkning av saker som inte längre känns så angelägna längre.

Men det finns faktiskt någonting som ska bli trevligt - att fira Jul med Madame.
För hon har, med sin fina förmåga försett mitt hus med en angenäm doft av Julkänsla vilket jag faktiskt är väldigt glad över.

OCH - Madame fyller år den 23 december och jag på Juldagen så på Julafton - har vi gemensamt bestämt - kommer vi att ordentligt - att fira oss födelsedagsbarn.
Med att vara helt själva - och då unna oss det bästa vi kan tänka oss.
Som, till exempel, kan vara att emellanåt göra just ingenting - annat - än att bara njuta av varandra…

Om hyckleri - och lite annat…

(21 dec 2017)

09.35 - Hycklare kan vi nog vara lite till mans både du och jag - nå, i alla fall jag då…
Men jag jobbar idogt på att förbättra mig och läser därför med stort intresse vad Jan-Olof Sandgren på DGS skriver i ett inlägg som börjar så här:

Vad är en hycklare?
En feg, falsk figur som låtsas vara något han inte är. Till och med Jesus avskydde hycklare, kanske den enda typ av människor som gjorde honom riktigt upprörd.
Mohammed brände en gång ner en hel moské fylld med människor, med motiveringen att de som fanns därinne var hycklare. Så varför är hycklare så hatade, att till och med profeterna går i taket?
Man kan säga att hycklare är förrädare på minst tre olika plan:

Och så får du veta vilka tre plan det är om du klickar här.

Sandgren skriver också:
Därför är det lätt att drabbas av pessimism när man följer nyhetsflödet. I paradgrenen hyckleri verkar Sverige just nu spela i en alldeles egen division. Allt medan Islam uppträder med självsäkerhet och auktoritet, som den som vet sig ha full uppbackning av Gud. På område efter område får man det svenska samhället att kompromissa.

När du har funderat över vad Sandgren skriver - för det gör du väl? - så kan jag rekommendera att du också tar del av vad Patrik Engellau skriver om - (den svenska) yttrandefriheten.

- när du läst dessa två tänkvärda inlägg - avslutar jag förmiddagen med ett tips om det bästa inlägg jag läst den här månaden - en text - av Inger Enkvist - som handlar om skillnaden mellan svenskt och schweiziskt medborgarskap.
Även här i SvD…

Läs vad hon skriver och du kommer sannolikt, som jag, att vilja få nyval redan i morgon. Vilket förstås inte på något sätt skulle förändra Sverige till (ett) Schweiz.
Ett konstaterande som kraftigt dämpar min Julglädje

Du - glöm inte att läsa kommentarerna till artiklarna…

Idag vänder det - skriver Marie Hillblom i Kuriren, och menar då att det nu börjar gå mot ljusare tider. Förhoppningsvis också för hennes tidning kan jag tro att hon menar…
Finemang…

Tja - det är mesta tiden ljust i Singapore - noterar man lite avundsjukt…


Kuriren drar ner… (20 dec 2017)

15.55 - Så kom då det beslut jag tydligt sett framför mig den senaste tiden - Kuriren tvingas "spara"…
Så här läser jag på min "digitala prenumeration":
Omvälvningarna i mediebranschen tvingar Sörmlands media och Katrineholms-Kuriren att spara. Samtidigt medför de föränderliga tiderna också att nyheterna kommer att presenteras på ett delvis nytt sätt.

Vidare:
För Katrineholms-Kuriren innebär sparkraven en neddragning med en journalisttjänst. Den kommer att genomföras genom att lokalredaktionen i Vingåker, som fram tills nu varit bemannad med en journalist, stängs.

Liksom: Från mitten av januari kommer detta också att synas i pappers- och e-tidningen. Då försvinner de särskilda sidorna för Sörmland och för Vingåker. I stället kommer nyheter från såväl Katrineholm som Vingåker och länet att presenteras på gemensamma nyhetssidor – med tydlig ortsdatering i varje artikel.

– Läsarna ska få en tidning som är intressant från början till slut. Vi vill ju inte att Vingåkersborna bara ska tycka att Vingåkerssidan är intressant, säger Hillblom.

En bra tanke - då återstår bara att se hur Vingåkersborna ser på saken…


Grattis till dig… 

00.50 - Jo, gratulera dig själv för att du är en så klok och begåvad person att du tittar in hos nattgöken. Du får ju därmed ta del av sådant som inte står i Kuriren. Som att Vingåkers bowlingklubb i går hade klubbmästerskap med avslutande tävling med efterföljande god måltid och prisutdelning…
Klubbmästare blev Raymond Björling, Vingåker C, (med bästa dam Lotta Petersén, Högsjö).
Grattis till de båda…
(på grund av problem med kameran får ni inte se bild på vinnarna)

Det brukar ju i slutet av varje år delas ut priser av olika dignitet - som Nobelpris eller Bragdguld - och vi i Vingåker är förstås inte sämre utan utdelar ett eget högt värderat pris "Årets ledare" - som tilldelades Leif & Eva Axelstén, Högsjö i form av ett pris i metall med gravyr "Årets ledare 2017" - samt ett diplom som ser ut så här:

Vet inte riktigt vad namnet VIP står för - kanske "Vingåkers Impotenta Pensionärer"?



Prisjuryns ordförande, Mineth Toth, berättar för Göken att valet av vinnare till "Årets ledare" var "lätt i år och det resulterade också i en spontan insamling bland jurymedlemmarna för att kunna inköpa ett pris som komplement till det sedvanliga diplomet."

Innehåll… (18 dec 2017)
10.50 - Tidningen Fokus har jag prenumererat från deras tredje utgivna nummer. Det är sedan år 2005  det - och vill nog påstå att det är något av det bästa jag satsat pengar på…
Kom jag att tänka på när jag från Fokus fick ett erbjudande att ge bort en prenumeration på tidningen som Julklapp - som bl a ser ut så här:
Innehåll. Det är vad som räknas i Fokus.
Vi anstränger oss för att vara oberoende och uppriktiga. Under den senaste tiden har det hänt en hel del på Fokus och vi knyter nya skribenter till oss. Vi både breddar och fördjupar genom att bli lika bra på analyser och berätta samhällsfrågor som politik, vetenskap och kultur. 2018 blir ett spännande nyhetsår med b la riksdagsval, fotbolls VM i Ryssland, bostadskris, dopad ekonomi i lågränteländer i väst mm.
Vi vill ta vid och fortsätta att berätta där morgontidningarna slutar.

Där får du förklaringen till dagens rubrik som också är ordet som fick mig vid morgonfikat att fundera över tanken som gnagde lite: "Är det inte vad våra lokala politiska partier borde föra ut betydligt tydligare - sin politiks innehåll".
För jag tycker de är urusla på den saken. Vilket kan bero på att de inte har så mycket till innehåll att erbjuda.

Anstränger de sig för att vara oberoende och uppriktiga?
Nja, va? Men om vi nu tänker oss att de är det - tycker du då att de "breddar och fördjupar genom att förse dig med sina goda analyser och berätta om hur från dessa bestämmer sig för hur de ska föra sin politik?"

Där blir det inte ett nja till svar utan ett rejält nej.
Om du frågar mig…

Och vad vill du själv svara på när du läser min fråga:
"Tycker du att våra politiska partier t ex på sina hemsidor (eller på annat sätt) tar vid där Kurirens mesiga bevakning slutar?"

Nähä - du tittar aldrig in där. Vilket får mig att minnas:

”Svenskarna är som ett stim av sniglar”, sa den legendariske SAF-profilen Sture Eskilsson.

PS - I Fokus prenumerationserbjudande finns den här trevliga bilden med som blickfångare. Tidningens kulturredaktör Kristin Lundell tittar på oss och säger: "Vill du hänga med oss? Vi vill gärna ha dig med"

Du ser säkert att hon inte ängsligt sedesamt har rättat till kjolen som visar - nå i alla fall någonting jag uppskattar - en liten småfräck attityd. Precis som tidningen som helhet.
Tänka sig - en kulturredaktör borde väl veta bättre…

En så avspänd attityd mot Vingåkersborna borde även våra lokala partier kunna uppvisa. Men det kan det inte - snöpta av sin ängslan och rädsla för (av) att inte uppfattas som seriösa.
Förutom sin sin märkliga olust - ibland tror jag det är oförmåga - för att använda - humor. Eller förstår att man vinner fler väljare om man just visar upp en "liten småfräck attityd" där man bakom den kan ana en person med okynnig min och glittrande ögon som lyser av humor..
Den förklaringen borde väl vilket träskalligt kommunparti som helst begripa?
Vi får väl se hur det är med det i kommande valet…
Som sagt: Svenskarna är som ett stim av sniglar”.

Du märker väl att Fokus, som jag, använder en fåtölj för att förstärka sin image….
Utan min favoritfåtölj skulle mina funderingar antagligen helt utebli.  ;-)

Söndags-sanningar…
(17 dec 2017)

13.35 - Jodå, jag som du, kanske ser på ordet sanning med olika ögon. Vilket man (själv) förstås ska tänka på när man - som jag här nu - länkar till personer som jag anser skriver - sanningar…

Vad tänker du då när du läser den här "sanningen" skriven av Patrik Engellau?

"Jag har genom åren skaffat mig ett försvarligt antal vänner och bekanta varav många, enligt min mening, är kloka, insiktsfulla och klarsynta. När jag nu talar med dessa intelligenta människor inser jag att nästan alla är beroende av att ligga väl till.
Det kan vara docenter som söker en professur och därför aktar sig för säga eller skriva saker som viktiga människor inte skulle uppskatta.
Det kan vara en företagare som har kommunen eller ett känsligt storföretag som stor kund och därför inte vill säga något som kommunen eller storföretaget skulle tycka vara olämpligt.
Det kan vara den frie författaren och skribenten som måste sälja artiklar till tidningar för sin överlevnad.
Det kan vara läkaren som är rädd för vad kollegorna ska tycka.

Alla dessa kloka personer förklarar för mig att de måste censurera sig för försörjningens och anseendets skull. Om de öppet diskuterade sina observationer, känslor och bedömningar skulle de bli hållna för rasister, nazister och brunråttor."

Jag själv tänker "Ett sådant jävla land Sverige har blivit" där den efterföljande tanken blir "Och glad som fan är jag över att inte vara i den ställningen att jag måste censurera mig".
Läste du det Averheim?

Som är ledamot i kommunfullmäktige - och som lika angeläget (som för de övriga i KF och ansvariga inom kommunen med sina beslut om elbilar) även bör läsa vad Gösta Wallin, professor emeritus i oceanografi, skriver under rubriken: "Klimatfrågan - en sammanfattning" där han avslutar sin text med:

Mer koldioxid i atmosfären är som ett florstunt täcke runt jorden som gör klimatet en aning varmare och mildare. Tänk tanken att växthuseffekten inte fanns – ingen vattenånga ingen koldioxid och så vidare – då skulle klimatet verkligen vara rått med våldsamma temperaturvariationer och stormar. Lite mera växthuseffekt är nog bara bra även om det råder viss osäkerhet.

Sedan är det den stora saken och därvidlag råder ingen osäkerhet. Livet på jorden är svältfött på koldioxid vilket är ett naturligt resultat av att växtligheten förbrukar koldioxid i frenetisk takt vid produktionen av organiskt material.
Gudskelov så återförs nästan all koldioxid till atmosfären tack var nedbrytning av det organiska material som produceras.
Men lite förluster blir det och koldioxidhalten skulle förmodligen krypa nedåt mot ett obehagligt lågt balansvärde där förlusten kompenseras av tillskott från vulkaner med mera om inte människan ingripit i utvecklingen.

Mänsklighetens tilltag att gräva upp fossilt organiskt material innebär att atmosfären får ett värdefullt tillskott av koldioxid som gör livet på jorden lättare i alla avseenden.

Koldioxid är i sanning livets gas och fossila bränslen en välsignelse.

Du - missa inte att läsa kommentarerna till de här två inläggen…

PS - Jag vet inte om du känner till bloggaren Julia Caesar, kanske den tuffaste vi har bland svenskar, hon skriver några rader som jag till fullo instämmer i:

Alla former av kollektiv hallelujahstämning, alla tecken på masshysteri som tappat proportionerna väcker reflexmässigt min misstänksamhet.

Ju mer prägel av väckelsemöte, desto större anledning att ställa frågor.

Läs vad Julia Caesar skriver - om du nu frivilligt vill ta emot en "spark i häcken" - och då riktar jag mig nog särskilt till er kvinnor…

Blandad lördag… (16 dec 2019)

14.25 - Utanför fönstren snöar det lite makligt i stilla fallande flingor. Fint tycker jag och Madame som snart ska unna oss lite varm glögg för att så få en trevlig stund under visst småprat.
Jag själv kommer också att fira dagen lite mer förnöjsamt eftersom antalet besök här hos nattgöken just har passerat 60-tusen.

Julkänslor? Nja, inte jag i alla fall men kommer inte ifrån viss påverkan av att jag tycker det är fint med all belysning som gör den mörka delen av dygnet finare…

Julen sägs ju vara en religiös högtid - vilket jag inte bryr mig om - men läser i alla fall vad Engellau skriver idag under rubriken:
"Varför världens mest sekulära folk i verkligheten kan vara det mest religiösa". Där hans text börjar så här:

"Ordet sekulär kommer av det latinska ordet för århundrade, alltså sekel, vilket är ett tidsmått. Att vara sekulär är att vara i tiden, i det jordiska, förankrad i det världsliga. Det samhälle som är sekulärt är ett samhälle som inte har så mycket till övers för det utomvärldsliga, Gud till exempel. Det sekulära uppfattas som själva motsatsen till det religiösa.
Någon har hittat på att Sverige är ett sekulärt samhälle. Denna föreställning är en grundbult i svensk självförståelse. ”Sverige anses som ett i hög grad sekulariserat samhälle”, säger Wikipedia.

Engellau som - som jag - är ateist skriver längre ner i texten:

"Religiösa samhällen känner man igen på att de hyllar formuleringar som en normal hjärna, som min, har svårt att greppa. ”Gud är större” är en typisk sådan formulering.
Det är ärkebiskopens valspråk och ett vanligt triumferande uttryck bland muslimer.
Mig säger detta uttryck ingenting annat än att talaren anser att det finns ett väsen som är allsmäktigt och står över och utanför allting annat, utanför tiden till exempel."

Engellau skriver även annat - som du säkerligen kan finna intressant att ta del av - vare sig du är religiös eller "icke troende"…

PS - Märkligt att det finns sånt intresse ute i bygden med tanke på den lätt provokativa stil du håller. Gissar att även etablissemanget i det  tysta kikar in emellanåt. Ännu bättre hade det väl varit om någon/några vässat pennan och tyckt till.
Åke

Årets Svensk… (15 dec 2017)

…lär vi nog aldrig hitta i Vingåker, funderar jag vid morgonfikat där jag läser tidskriften Fokus som i sitt sista nummer för i år har korat just Årets Svensk, som är Anders Arborelius, den svenska katolska kyrkans biskop som numera också är kardinal.
Om just det har jag - som utpräglad och hängiven ateist - förstås åsikter men de är inte alls intressanta. Men det är hur Fokus beskriver hur de tänker när de väljer pristagaren.
Johan Hakelius skriver:

"för syftet är inte att hitta den mest menlösa personen i riket och sprida en skön känsla av obrutet samförstånd från Ystad till Haparanda.
Syftet är att hitta en person som under året gjort något intressant och som på något sätt vågar avvika från det konforma. Det ska skava någonstans. För Årets svensk handlar lika mycket om att förstå Sverige bättre, som att lära känna en enskild person."
(min fetmarkering)

När jag läser vad Hakelius skriver känner jag inom mig någon slags varm känsla av samförstånd. Som i sin tur manar fram tanken "just sådana människor älskar jag".

Bara en kort stund senare tänker jag "Och det är ju sådana som borde sitta i Vingåkers kommunfullmäktige".
Men det gör det  ju inte - mera då av typen: personer som vill sprida en skön känsla av obrutet samförstånd…
Du märkte väl att jag tog bort ordet menlösa där - va?
I ett plötsligt anfall av godhet…

Nå, bäste läsare, kan du komma på någon person i Vingåker som du kan föreslå som kandidat till "Årets Vingåke"?
Den -  person som under året gjort något intressant och som på något sätt vågat avvika från det konforma. Det ska skava någonstans.

Och där menar jag då inte hur skolan i kommunen skaver negativt - utan att det skaver på ett sätt som åstadkommit någonting starkt positivt…
Om du nu kan föreställa dig det.

Är Sverige unikt? (13 dec 2017)

08.00 - Den som frågar det är Jan-Olof Sandgren i en text som börjar så här:

"Bläddrar man i historieböcker är det lätt att hitta exempel på diktatur, religiös fanatism, våldsbejakande extremism och folkmord. Därav verkar historien vara fylld till bredden.

Men var hittar man exempel på PK-feminism? Var finns en civilisation byggd på mångkultur, identitetspolitik och genusvetenskap, i kombination med ett generöst välfärdssystem, tolerant rättsväsende och mycket hög invandring?

Sammantaget verkar Sverige 2017 vara unikt i världshistorien. Men plockar man ut vissa delar, kan man hitta oroande ”igenkänningsfaktorer” hos en del samhällen. Jag vill betona att följande exempel bygger på egna associationer som inte på något sätt bekräftats av forskningen."

Blir du sugen på att få läsa hur Sandgren beskriver sina associationer så klicka bara på länken ovan.

Så blir jag sittandes i en egen fundering - Är Vingåker unikt?
På något sätt - kan jag kanske fundera lite över vid nästa fikastund… ;-)

ALLTSÅ - det är numera mer sällan så att jag slickar mig vällustigt om munnen när jag läser en text - MEN - dagens inlägg av Patrik Engellau får mig inte bara att jubla en aning utan också att vilja skrika ut - JAG HÅLLER FAN I MIG MED…
Rubriken säger "Att bejaka sin manlighet"

Var så god och skölj…

Jodå - Sverige är unikt.


Intressanta tankar… (12 dec 2017)

09.30 - God morgon bästa läsare - denna vackra vintertisdag där snön gör att man (jag då) blir en smula glad till sinnes…
Vilket förstärks när jag läser vad som skrivs på DGS i dag.
Där Patrik Engellau har satt rubriken "När ska polletten trilla ned?" bland annat skriver:

Det är i verkligheten inte så att välfärdssystemets hela filosofi och praxis bygger på ett enkelt feltänk, ”en naiv, missriktad välvilja”. Det finns inget naivt och missriktat i välfärdsapparatens beteende. Visserligen framställer den sig som god, men det är bara reklam och glittrande yta. Vad annat kan man vänta sig av ett byråkratiskt, maktlystet, omsättningsmaximerande organisationssystem som anser sig förkroppsliga den humanitära stormakten?

Det välfärdsindustriella komplexet vet precis vad det gör. Det maximerar sin egen nytta och för detta behövs ett stadigt ökande antal klienter. Att komplexet i slutändan inte gör något gott för klienterna, vilket Sandström upptäckt, besvärar inte komplexet.
Det är inte ens ett olycksfall i arbetet att komplexet inte gör någon nytta utan tvärtom till dess fördel att klienterna omdefinierar sig till offer och därmed väljer fortsatt beroende av komplexets omsorg.
Vill knarklangare att kunderna ska tillfriskna från drogberoendet?

Engellau skriver tuffare saker än så - som du kan läsa om du klickar här

Anders Leion är en annan skribent jag gillar skarp och han "funderar" fram synpunkter och åsikter under rubriken "Bismarck, vårt samhälles arkitekt" om dagens socialförsäkringar och lite annat - som:

Hur kan utbildningspolitiken så länge ha varit uppenbart missriktad? Därför att ingen haft intresse av att stöta sig med pedagogikprofessorernas dominerande ställning. Varför har de så länge tillåtits dominera? Därför att alltsedan Huséns dagar har de i ideologisk iver försvarat flumskolan – vilket behagat främst socialdemokratiska politiker (Det var länge sedan dessa försvarade bildning och kunskap. Numera är deras främsta drivkraft att komma åt och underminera olika professioners ställning; till exempel lärares och läkares. Med sadistisk förtjusning utsätter man dessa för olika kontrollsystem och gör dem på så vis vanmäktiga och förbittrade.)

Hur kan man fortfarande försvara arbetsmarknadspolitiken? Därför att den hjälper politikerna att dölja sina misslyckanden – och de tillåter därför denna enormt dyra verksamhet att fortsätta utan att den levererar några resultat, det vill säga man kan inte på något sätt visa eller hävda att arbetsmarknaden skulle fungera sämre utan arbetsmarknadspolitiken.
Man försöker inte ens hävda att den producerar några resultat.

Ja jo - är man det minsta intresserad av politik på riksnivå - så kan man hitta intressantare "sanningar" på annat håll än i Kuriren, AB, Expressen osv. Tycker jag!
Om tv vågar jag inte ha någon åsikt eftersom jag inte har någon sådan

Därmed övergår jag till att samla mig inför en av veckans roligaste stunder  - bowling klockan 13.00…

Man kan notera att den politiska aktiviteten sjunker undan nu inför julen.
Det finns mer praktiska saker att hantera. Efter några veckors turbulens över mäns beteende mot kvinnor börjar intresset falna betydligt. Återstår så frågorna, ”vad gör vi nu och hur går vi vidare?” 

Ett försök till debatt har gjorts i riksdagen. 15 kvinnliga (ca 8%) och 3 män (ca 1,8 %) deltog av 349. Frida Boisen i Expressen tycker det är både lamt och pinsamt att inte fler tar frågan på allvar och genom att ta sig till kammaren visar sitt stöd och respekt för frågan om mäns vardagsmakt.

 Visst är ord från våra folkvalda politiker viktiga som signal till medborgarna.

Ett energibolag har undersökt svenskarnas kunskap om vår elproduktion.
När 1000 svenskar tillfrågades om vår elproduktion visade det sig att kunskapen var dålig. Man trodde att 31% kom från fossila bränslen som olja, kol och naturgas. Rätt svar är 1%.  Vidare trodde man att 38% kom från förnybar el trots att siffran är 60%. Man tänker ofta på vind, sol och glömmer vatten.
Kärnkraften ger oss 39% el. Man tycker det är viktigare att ha tillgång till el än att den är förnybar.

Ser också en annons om att det idag 12/12 är det ”tjuvstart på mellandagsrean”.
Det var anmärkningsvärt tidigt och förklarar varför tomten plötsligt fick så bråttom.
/Åke


19.40 -
Hänvisade i fm till en artikel
i Expressen om det klena deltagandet i en riksdagsdebatt om sexuella trakasserier. Att tidningarna har kokat en soppa på en spik och kablat ut en nyhet baserad på ett problem som inte existerar tycker Aleksandra Boscanin (GP) i denna artikel.

Håller faktiskt med om att journalister som rapporterar från riksdagen, till skillnad från oss väljare, borde veta vilka dagar som ledamöterna är i riksdagen och inte är hemma i sina egna valkretsar.
”Nyheten” att männens frånvaro i debatten är problematisk kanske därmed inte längre ter sig lika illavarslande. Kan vi lita på journalisterna?
/Åke

 

Sant eller falskt? (11 dec 2017)

11.30 - Ja du, bäste läsare, det är inte alltid lätt att veta hur det är med den saken. Men kanske du kan få lite egna funderingar kring ämnet om du läser vad Alex Westin skriver i dag på DGS där hans text börjar så här:

Det enorma informationsflöde vi lever verkar inte skapa större enighet om vad som är sant eller falskt. Ökad kunskap verkar inte heller leda till ökad förståelse.
Har följden bara blivit att vi har fått fler saker att vara oense om? Världen blir allt mer komplex, vilket ofta ger utrymme för diametralt olika tolkningar av en situation.
Via internet kan man få även de mest bisarra uppfattningar ”bekräftade”.

16.25 - Ur ovan nämnda "informationsflöde" läser jag i en kommentar till en artikel följande:

Det är inget fel med demokrati. Det är den representativa demokratin, som inte fungerar.
Jag förstår inte varför man inte oftare framhåller den fungerande direktdemokratin som med framgång har tillämpats i Schweiz i mer än åttahundra år.
En följd av att alla viktiga beslut görs med folkomröstning är folket sällan röstar för att öka statens utgifter.
Som ett exempel kan nämnas att, sedan 1815 består regeringen av nio ministrar som dessutom varje år turas om att vara statschef.

Hur kommer det sig inte att vi i Sverige vill ha det så?
Undrar jag förvånat - inte minst då över att jag (som du?) själv vet så lite om Schweiz.
DET ska jag fundera mer över…

22.00 - Det finns mer att fundera över kan jag skvallra om enär Madame och jag denna måndagskväll unnade oss en god middag hos Joans och där fick jag då veta att M, som behöver magnetröntgas, idag fått ett brev från sjukhuset i Eskilstuna med besked om att hon fanns med på väntelistan - "Beräknad väntetid 7 månader".

Vågar jag antyda att jag anser att "Det har gått utför med den svenska sjukvården". Vad Madame anser om saken får du inte veta - min mamma har förbjudit mig att använda sådana ord…

Kärlek versus sanning
(10 dec 2017)

16.45 - Jag blir ständigt förvånad - märker jag smått dagligdags. Och det ser jag mestadels som en tillgång i livet. Vad jag där vill peka på är alla de texter jag läser som får mig att - tänka annorlunda.
Eller kanske jag mera ska skriva - tänka om saker - som jag aldrig tidigare funderat över.

SOM - vad Jan-Olof Sandgren skriver på DGS där han inleder sin text med:
Någon lär ha sagt: ”I valet mellan sanning och kärlek, prioriterar män sanningen och kvinnor kärleken”.

Det hade jag inte en aning om - ville jag först skriva - men när jag läser vad Sandgren skriver så vaknar insikten att "det har ju jag anat att jag också tyckt tidigare".

"Många feminister i Sverige tycker det är självklart att ställa upp för afghanska migranter. Visserligen inser feministerna att de flesta av migranterna ljugit om ålder, asylskäl och ursprungsland, att de oftare än andra grupper varit inblandade i sexuella övergrepp, och tillsammans representerar det överlägset största bidragsfusket i Sveriges historia (och det är inte småpengar det rör sig om, utan tiotals miljarder).
Ändå vill man bevilja den här gruppen ytterligare stöd. Helt enkelt därför att det uppfattas som mer kärleksfullt. Det faktum att så mycket i deras historia bygger på lögn, är inget motargument.
Snarare bidrar det till att göra ”kärlekshandlingen” än mer storslagen.

Hm, och jag känner hur min antifeminism sakta växer…

- män kanske inte alltid är några föredömen del heller - funderar jag när jag läser vad Patrik Engellau skriver


Fredagsmos… (8 dec 2017)

11-52 - Just när jag ska börja skriva så blir jag sittandes i en egen fundering över varför jag skriver Fredagsmos som rubrik. Det har jag gjort många gånger förr på fredagar. Kanske jag tänkte - första gången - att det skulle peka på - fredagsmys?

Hur som haver - denna morgon har som de flesta tidigare fredagsmorgnar börjat med frukost och läsning av tidskriften Fokus. Vilket kanske också kan förklara rubriken eftersom jag verkligen uppfattar Fokus som ett förväntat fredagsmys…

Detta om detta - och kommer så äntligen över till något mer alldagligt. Kanske…
Det handlar alltså om mig själv - där jag idag - av en text blev påmind om att jag är totalt ointresserad av vissa "folkliga händelser" där mina medmänniskor vill visa - någonting - genom att t ex "tända ett ljus för", delta i manifestationer av olika slag (som vår löjliga lokala Mångfaldsfestival) sannolikt drivna av någon slags inre tryck av känsloverksamhet.
Som jag inte begriper mig på.
Men så läser jag:

"I England firar man varje år sedan 1919 Remembrance Day den 11 november till minnet av de militärer som dog i landets tjänst under första världskriget. Union Jack-flaggan svajar stolt i höstblåsten. En liten röd vallmoblomma bärs på kragen som ett tack till tidigare generationer för den fred och frihet som deras uppoffringar skapat. Om än för bara en dag släpps patriotismen lös i England.

Foto: BW

I Sverige känns dock krig, ofrihet och individuella uppoffringar långt borta. Men det betyder inte att vi inte har saker och ting att vara tacksamma för. Tvärtom. (Min fetmarkering)

Och - pang - så fastnade jag i min första manifestation jag kan känna gemenskap med - en dag som visar sin tacksamhet för tidigare generationer och vad de uträttat. En svensk Remembrance Day som kan ha fått ett fint svenskt namn…

Här - kan du läsa hela den text som påverkat mig…



PS - Iblandundrar jag lite över hur jag lever mitt liv. I onsdags kom"sopbilen" (var 14:e dag) för att tömma min stora soptunna.
Innehållande endast två gröna plastpåsar - soptunnan alltså…

 

En ny dag med… (6 dec 2017)

14.50 - Nya funderingar? Ja jo - i alla fall för mig - tänkte jag nyss när jag i bilen hem från Ica kom på att jag där just postat mitt första snigelbrev för i år. Jag - som tidigare, som tidningsägare, under många år betalat en så där 200-tusen kronor per år i portoavgifter. Det kostade att använda svenska Posten som förmedlare av våra papperstidningar och vanliga brev…

Nu har jag just ingen som helst uppfattning om hur andra privatpersoner nyttar Postnord vad gäller brev - men för min del tror jag inte att det blir någon mer gång i år.
Julkort? Inte då…

Om jag förstått det hela rätt så ökar i alla fall paketleveranserna för Postnord även om nu brevmängderna minskar. Kanske det blir som med tidningar - de, breven, övergår från papper till att bli digitala.
Så har det i alla fall blivit för mig - och mina vänner - umgås vi inte via Facebook så blir det genom e-post. Och jag själv har skaffat mig en egen "digital brevlåda" dit myndigheterna sänder sina meddelanden. Och alla mina räkningar - utom från sotaren kom jag just på - kommer som e-fakturor eller som autogiro.
Enkelt - förutom att jag slipper "fakturaavgifter".

Hur blir det nu i framtiden med brevbärarna - kommer de att finnas kvar? Kan jag fundera med en snabb blick åt Katrineholmshållet till och tidningen Kuriren. Kommer den att finnas kvar som papperstidning - så värst många år till?
Nå, där är i alla fall inte brevbärarna involverade - men tidningsbuden - en annan grupp vars framtid - väl - också är lite osäker…

Håhåjaja - alla ens dagliga bekymmer handlar inte bara om skolorna i Vingåker eller den svenska politiken.
Den kommunala i Vingåker är inte så mycket att orda om.
I alla fall inte via brevlådorna…

08.45 - Eller med med nya förväntningar? Jodå, och givetvis har vi - du och jag - som vanligt stigit upp ur sängen med klara nyfikna ögon.
Där fick jag väl till det bra…

Mina nyfikna ögon gjorde denna morgon, som alla andra, en runda på internet efter att ha kollat mina mejl. Där jag fann dessa rader som - på något sätt påverkar mig:
Rasism = Att ställa samma krav på alla människor, oavsett hudfärg
Antirasism = Att dela in mänskligheten i raser (eller rasifierade) och ge dem olika villkor
Främlingsfientlighet = Att kräva pass eller legitimation av alla som reser in i landet
Jämställdhet = Att med lagar och regler gynna det ena könet, på bekostnad av det andra
Kärlek = Min åsikt
Hat = Mina motståndares åsikt
Fakta = Det som statligt kontrollerade media säger
Fake News = Det som statligt kontrollerade media inte håller med om
Kön = En upplevelsebaserad social konstruktion
Barn = Någon som i sin asylansökan uppger lägre ålder än 18 år
Religionsfrihet = Att stödja religioner, som vill utplåna alla andra religioner
Kultur = Det andra länder har
Värdegrund = Något ingen vet vad det är, men som alla borde hålla med om
Nazism = Allt som har med Sverigedemokraterna att göra

Den som sammanfattat detta heter  Jan-Olof Sandgren och är en del av ett inlägg han gjort på DGS - läs här och ta del av vad han ytterligare skriver - under rubriken - Profeten Orwell - där texten börjar så här:



"George Orwell har i alla fall en sak gemensamt med Jimmie Åkesson.
Han tycks ha haft en enastående förmåga att blicka in i framtiden. Medan Jimmie, tidigare än andra (möjligtvis med undantag för Ny Demokrati) varnade för vad en oreglerad invandring kan föra med sig i form av ökad kriminalitet, islamisering och belastning på välfärdssystemet, har George Orwell med nästan kuslig exakthet beskrivit PK-ideologins konsekvenser.
"

Va? Jo, jag håller med…


Det feministiska hyckleriet…

(5 dec 2017)

09.15 - Nix - det är inte jag som tänker skriva om det ämnet utan som så ofta - jag länkar till en text på DSG - Det Goda Samhället.
Däremot tänker jag göra klart - jag håller helt med om skribenten, Stefan Hedlunds slutsatser.
Jag kan nog beteckna mig som klar "antifeminist" - funderar jag - när jag läser Hedlunds text…

För all del - när jag är på det humöret så är jag för jämlikhet mellan könen.

OK - när jag ändå håller på och länkar - läs gärna en text som visar hur man i Danmark hanterar "invandringen" genom att starta någonting de kallar Utresecentret och där artikeln slutar så här:
"Framför allt måste det uttalas ett stöd till den ståndaktige danska minister som står fast vid sitt mål:
Utresecentret är en dörr ut ur landet, inget annat."

Jämrans - jag låter mitt humör påverkas av ovanstående feminism - vilket gör att jag även länkar till en text som är synnerligen kritisk till hur vår feministiska regering (och UD) beter sig.
Du hamnar hos ledarsidorna.se och rubriken säger:

UD:s Darknet: Historiebeskrivningar som inte stämmer överens

Megafloskel… (4 dec 2017)

16.15 - Läser några rader på FB som får hornen att växa ut en smula:

Jag anser att påståendet om "alla människors lika värde" är fras som låter bra men egentligen en megafloskel.
För att bli begriplig och därmed tillämpbar skulle denna s k "princip" behöva exemplifieras och konkretiseras med hundratals användningsfall.
Hur relaterar t ex Hitlers "värde" till moder Teresas? Är "värdet" oberoende av individens handlingar? Är "värdet" oberoende av relationen mellan individer? 
Det finns en uppsjö av obesvarade  frågor till detta "mantra" som dessvärre en stor del av PK-sverige svänger sig med  utan att veta vad det egentligen betyder."

Åke Lindholm

Denna megafloskel används flitigt i Vingåker med omnejd - det får du väl tyda lite som du vill - men jag personligen skulle gärna vilja att de ansvariga inom kommunen och på redaktionen i Katrineholm - som så gärna använder dessa ord - ville ge sitt svar på Åke Lindholms frågor.

Vilket jag anar att de vare sig vill - eller kan…

Megadåligt - av Aftonbladet…

Rrriiing…

"Du, sa Clemens, har du tänkt på liknelsen mellan AB och SD - där det märkliga inträffar att det spelar ingen roll hur många seriösa påhopp AB drabbas - folk går i alla fall ut och köper blaskan igen nästa dag."
Nja det hade jag väl inte tänkt på - men visst förstår jag tanken att där i AB finns innehåll som folk vill ta del av och så blundar köparna för de fadäser som tidningen presterar.

Och Clemens och jag enades om att det är nog sak samma med SD - det spelar ingen roll hur mycket Kuriren och landets politiker smutskastar SD - SD erbjuder ett innehåll som många (i alla fall) vill ta del av.
Hur det blir med den saken får vi se den 9 september 2018.

Som ett häftstift… (3 dec 2017)

Ber att få citera Clemens som just sa:
"En bra kommunpolitiker ska vara som ett häftstift.
Kompetensen har bred bas och vass spets - en sådan sätter man sig inte på."

Det är väl sådana vi ska rösta på - nästa år…

Bra fundering… (2 dec 2017)

09.25 - Nix - det är inte jag som har funderat den här gången utan vännen Åke.

"Vad skulle väl till för att Vingåker skulle kunna få en uppmärksamhet utöver det vanliga tänkte jag när jag i husorganet ser att Gävle än en gång satsat på att bygga upp sin berömda bock som blir 13 meter hög, väger 3 ton och har drygt 11 tusen följare på twitter.
Det måste anses som en väl så lönsam investering för Gävle kommun då allmänheten från 120 länder i direktsändning kan beskåda bocken och gissa på hur länge den får stå utan någon begåvad typ hittar en bra metod att få den att brinna upp. Då bocken lever farligt är säkerheten ett dilemma. Trots allehanda säkerhetsåtgärder är det för brasan den är känd.

När den väl brinner kan man bli lätt svettig av värmen. Läser vidare i tidningen att mot det finns också bot. Socialministern Strandhäll (S) har reagerat mot att det finns en svenskägd koncern som ger svettbehandlingar utomlands. 220 miljoner skattekronor ges - bara i år - ut på behandlingar utomlands.
Alarmerande kostnader kan man tycka när en flaska mum kostar runt 25 kronor."
/Åke

Det är underbart att ha goda vänner - och lite extra då när de är av den sorten att man bor i Huddinge men ändå bryr sin hjärna med att fundera om Vingåker…

Vad säger ni bästa läsare - har vi någon kreativitet i kommunen som kan komma på något som kan matcha bocken i Gävle?

Bra idé - eller?

  uselt förslag   utmärkt förslag   kreativitet?

Du borde läsa Johan Hakelius krönika i Expressen…
För då kan du bl a läsa följande:


"Det är klart att det finns både överklass och underklass i Sverige. Men det är som om de inte fanns. I offentligheten råder medelklassens diktatur. Det är klart att det finns medelklass som inte är överdrivet ordningsam. Men det här handlar inte om individer, utan om historiska och kulturella mönster.
Vi har därför en offentlighet full av ordningsmän. De har nästan alla en eller två lärare som föräldrar. De följer bekymrat med i världshändelserna, genom alla korrekta kanaler.
Liksom medelklassväktare i alla tider är de sippa, moralistiska, distanslösa och lättchockerade. Skillnaden är att de snörper på munnen åt lite andra saker än för 50 eller 100 år sedan.

Julpynt… (1 dec 2017)
Alltså - en gång i tiden, låt mig säga "när barnen var små" så fann även jag det viktigt med julgran och annat julpynt.
Du, det var ju några år sedan och allt efter hur åren har gått så har denna julpyntslängtan avtagit sakta men säkert.
Vilket bl a har fått den påverkan att jag under flera år har flytt Sverige (läs gärna Europa) vid Juletid.

MEN - andra tycker annorlunda - och nu kommer jag inte undan längre - denna fredag ska mitt hus Julpyntas.
Vilken man vågar säga emot när en kvinna väl har bestämt sig.
Inte jag i alla fall…

Därför kanske det blir lite glest med uppdateringar idag men jag tänkte att jag i alla fall skulle hinna med att berätta om en kul "ordväxling" kring den krisande tidningen - Aftonbladet.

A- frågar: (på FB): Jag vill helst inte framstå som efterbliven här men jag måste ändå fråga "Varför någon överhuvudtaget läser den tidningen".
Jens Ganman svarar: Varför saktar folk in när de kör förbi olyckor?

Du, jag smått dör av avundsjuka när jag läser sådant…

En modig politiker… (30 nov 2017)

12.05 - Dags att börja Julpynta antyder Madame och jag lyckas förhandla mig till att "vi gör det i eftermiddag" - eftersom jag brinner av lust att få berätta om en modig politiker i Staffanstorp som - vad jag förstår - blivit "påhoppad" i en ledartext i den lokala tidningen.

OK - så här svarar den modige politikern i en replik:

"Mitt budskap är tydligt; så länge jag är ytterst ansvarig i kommunen, kommer jag att förvalta det mandat kommun-invånarna gett mig.
Det sträcker sig varken till att äventyra kommunens ekonomi eller för den delen skapa ett djupt orättvist kösystem till bostäder.
Jag är vald av kommuninvånarna och kommer att företräda deras intressen och således inte agera hantlangare åt regeringens misslyckade politik.
Ledaren resonerar tyvärr enbart med känsloargument, och glömmer andra argument. Staffanstorp och undertecknad målas ut för att bedriva en kall, skamfull och usel politik. Allt för många beslutsfattare har varit naiva när de fattat avgörande beslut, kanske för att inte svartmålas i etablerad media.
Jag tänker inte sälla mig till den skaran.
Tidningen får självklart försöka klistra på mig en etikett av skam men till syvende och sist är det väljarna som avkunnar sin dom i valet 2018."
Christian Sonesson (M)
kommunstyrelsens ordförande

Så himla bra och rakryggat!
Jodå - jag började visst fundera över vår egen kommun och vår "egen" lokala tidning…

Migrationsverket som hallick?
(29 nov 2017)

16.35 - Läser du Aftonbladet och/eller Katrineholms-Kuriren?
Om du svarar ja - blir jag nyfiken på varför…
Nå - här - i alla fall ett skäl till varför du borde sluta köpa AB.
Tycker jag…

13.15 Om vikten av att predika för det redan frälsta - är rubriken på ett just publicerat inlägg hos Det Goda Samhället.
Texten, av Patrik Engellau, börjar så här:

"Det finns en föreställning, eller kanske myt, att i det demokratiska västerlandet så råder överensstämmelse mellan samhällets dominerande ideologi och medborgarnas mentalitet. Det innebär att den officiösa diskursen – flott, va? jag menar det prat och de tänkesätt som artikuleras av politiker, dominerande tidningar och ledande etermedia – stämmer med vad folk har i skallen.
När statsministern talar, till exempel, känner folk igen sina egna tankar. Även om de inte instämmer i varje ord så begriper de hur karln resonerar.

Nja, tänkte jag när jag läste detta - stämmer inte alls mumlade jag till mig själv. Men nickade förstås förnöjt och medhållande när jag längre ner i artikeln läste:
Men hur är det numera i Sverige? Vi har definitivt fått en maktens diskurs, nämligen det politiskt korrekta, som delas av ett stort antal medborgare, kanske trettio procent, kanske fyrtio, det beror väl lite på hur man frågar.

Och då antar jag att du, som jag, då blir intresserad av vad de övriga 60-70 procenten av hur väljarkåren "tänker och agerar"?
Klicka på länken så får du veta vad Engellau funderar om kring den frågan.

07.30 - Visst hajade du till lite av den rubriken? Det var förstås meningen att det skulle bli så - och kanske du hajar till en gång till om du läser vad Stefan Hedlund skriver i sitt inlägg hos Det goda samhället.

Nå, det gjorde i alla fall jag - och blev inspirerad av att läsa hans "funderingar" som börjar så här:

"Ponera, helt hypotetiskt, att vårt land plötsligt hade upplevt en dramatisk ökning i inflödet av unga ukrainska kvinnor, sökande asyl med hänvisning till den ryska krigsmaktens härjningar i deras land. Merparten av dessa kvinnor härstammar egentligen från Moldavien, som inte präglas av krigstillstånd. I syfte att öka sina chanser att få asyl, har de fått råd av smugglare att kasta sina resehandlingar och att ljuga om sin ålder.

Migrationsverket skulle, i detta hypotetiska scenario, ha ställts inför en situation där man har att hantera ett stort antal vuxna ukrainska kvinnor från Moldavien, som hävdar att de är flickor från Ukraina. Trots att många tämligen uppenbart måste uppfattas som kvinnor snarare än flickor, är det politiskt omöjligt att genomföra åldersbestämningar, och avsaknaden av resedokument gör att även identitetsbestämning är omöjlig."

Ha ha - om du vill få ta del av en underhållande och tänkvärd "liknelse" mellan denna tanke och den nuvarande med "pojkar" så klicka dig in till Hedlunds text.

Om du får lite tid över i dag så kan jag tipsa om ytterligare ett läsvärt inlägg hos DGS som handlar om  "invandringsproblem".

Jag antar att det senare i dag kommer att finnas många läsvärda kommentarer till de texterna…

Kanske också till vad Ann Heberlein skriver idag om:
Värdegrund och integrationsplikt hos ledarsidorna.se
Texten börjar så här:
"Sverige kan vara det land i världen – undantaget diktaturer – som ägnar sig allra mest åt att fostra sina medborgare. Från vaggan till graven är svensken föremål för moralisk fostran.
Dina föräldrar har gått på föräldrautbildning inför din ankomst. Där har de fått lära sig att aga är förbjudet, att det är viktigt att mamma och pappa delar på ansvaret, att amning är den enda godtagbara födan för ett barn och att flickor också kan leka med bilar.

Klart läsvärd fortsättning…

09.00 - Kul fråga - tror jag…

Hej, När du ”antar att det under dagen inkommer flera kommentarer” tänker jag på att du efter hemkomsten  från senaste bilresan skrev att det i inkorgen låg drygt 100 mail.
Då jag inte kan tro att det enbart var ”kärleksbrev” från vänner eller närstående undrar jag om du numera också inkasserar kommentarer/syn- punkter på ditt skrivande.
Tänkte då mest på från Kuriren, samhället eller politiker.
Det har ju tidigare varit ganska tunt med det. :-)
Åke

Ha, låt mig svara så här: "Antalet kommentarer till vad jag skriver här är lika få som goda förslag från MP i riksdagen".
Det är ju bara du, Åke, som kommenterar…
BW

Bra men… (28 nov 2017)

09.00 - Som jag sagt förut - måndagar är bäst - men tisdagar är inte så långt efter enär det är veckans bowlingdag. Därför vaknade jag tidigt - glad och förväntansfull - med den (igen) klara ambitionen att denna tisdag slå nytt personligt poängrekord…

Du såg ordet men i rubriken va? Som står där eftersom ett gott morgonhumör kan omvandlas till ett mer nedslaget sådant när man läser vad vår usla regering gör som förmörkar tillvaron.
Min då, bäst jag förtydligar…

Det behövdes bara att jag läste vad Johan Westerholm skriver på ledarsidorna.se för att humöret skulle ändra sig - åt det mer dystra hållet.

Till min förnöjelse finns det annat att läsa som - något - återställer synen på tillvaron. Som Patrik Engellau - som under rubriken "Vems är felet" funderar kring "en av tillvarons genuina och ofrånkomliga motsägelser mellan flera rimliga synsätt."

Patrik skriver:
Det första rimliga synsättet, som jag artikulerat en massa gånger, är att västerlandet – och särskilt dess vita män – inte alls är skyldigt till jordens elände utan tvärtom netto gjort mer gott för mänskligheten än alla andra samhällsformationer sammantagna. Västerlandet bör på en gång sträcka på ryggen och klappa sig på den.
Vi är inte ansvariga. De fel som finns är inte i huvudsak våra.

Hur Engellau beskriver det motsatta synsättet får du veta om du klickar dig till hans text…

Det finns fler anledningar till ordet men i rubriken.
Tänker jag när jag läser vad K-G Bergström skriver i en krönika i dagens Expressen. Som börjar så här:
"Beskedet från Rättsmedicinalverket att cirka tre av fyra undersökta ensamkommande barn som sökt asyl är över 18 år, innebär en svidande kritik av stora delar av det svenska etablissemanget. Inte minst det politiska."

Men också:
"En annan aspekt är den rent ekonomiska. Ensamkommande barn får mer stöd än vuxna. I fjol kostade den här gruppen 26 miljarder kronor. En minst sagt hisnande siffra. I år räknar man med 19 miljarder kronor."

Du - det är du och jag - som (mest) betalar kalaset…

Och även - andra kalas - vi vet ju t ex alla att kultur kostar pengar.

Men snälla du, det är ju meningen med massinvandringen, att vi skall få in folk med andra värderingar och andra kulturer! Det är det som kallas kulturberikning. Det är ju vad vår fina regering vill, att Sverige och svenska folket skall få del av! KULTURBERIKNING!

 (Har jag snott från Facebook)

Snart val… (27 nov 2017)

21.45 - Kvällens OJ - utropar jag (lite tyst inom mig) när jag läser vad Johan Westerholm (ledarsidorna.se) skriver på FB i kväll:

"Socialdemokraternas Youtubeklipp om förra veckans mest brännande fråga, #metoo, har sedan i lördags haft 294 visningar (jag var nummer 116) varav huvuddelen sannolikt var anställda tjänstemän eller egna företrädare.

Sverigedemokraternas valfilm har under samma period haft 185 248 visningar."

10.00 - Apropå rubriken - OK - snart och snart - men det kommer i alla fall ett val nästa år…
Därför fann jag det en smula intressant att läsa - och fundera över:

"Yttrandefriheten har inte på länge varit under sådan press som den är nu tror jag. Allt började med sociala medier. Plötsligt fick vanliga människor, från ungdomar och arbetare till medelklass och pensionärer, kanaler att göra sina röster hörda. I ett slag förlorade traditionella medier makten över informationen och vem som får komma till tals.

Demokratin är vitaliserad. Makten har kommit närmare folket. Och vem som helst kan nå ut om man är tillräckligt bra så att man får andra människor att lyssna.

Det är vad det där lilla ordet “engagemang” handlar om nämligen.

Att få andra att lyssna. Det har alltid varit målet, för alla som vill ta del i demokratin och det offentliga samtalet."

Tidigare var lika många kallade men mycket få utvalda. Det var medieredaktionerna som i ensamt majestät bestämde. En oerhörd makt. Som de förklarligt nog är mycket besvikna och irriterade över att de förlorat.
Antalet "alternativa media" växer stadigt - liksom antalet intressanta, kunniga och engagerade bloggare som får många besökare. Det kommer antagligen därför att bli ett både spännande och smått annorlunda val - hoppas jag…

Kommentar finns - här

Barnfattigdom (26 nov 2017)

21.15 - Ett trist ord som jag tidigare knappast tänkt på men som kom upp framför ögonen när jag från VtL får veta att den finns i Vingåker.
Jag förstår varför man/någon har myntat det ordet - det korta slagfärdiga som så enkelt skapar känslor - vinner alltid över (vad det egentligen här handlar om) barn i ekonomiskt utsatta hushåll.

Nåväl VtL berättar för mig:
I Vingåkers kommun har andelen barn i ekonomiskt utsatta hushåll ökat under dom senaste åren,Vingåker hade 2012-2013 den 7:e högst ökande procenten (3,75)i landet gällande utsatta hushåll (källa: Rädda barnens årsrapport 2015)
Enligt Rädda barnens årsrapport 2014 så låg Vingåker på 248 plats med 15% av barnen i ekonomiska utsatta hushåll och i årsrapporten 2015 hade detta ökat med 3,7 % till 18.7 procent och kommunen hamnade på plats 272 (av 290) i rankingen.

VtL vill att kommunen ska ta reda på:
Varför har fattigdomen ökat i vår kommun?
Eftersom de bakomliggande orsakerna till barnfattigdom kan variera lokalt behöver varje kommun själv ta reda på vad som orsakat ökningen. (Källa:Rädda barnen)
Bra förslag tycker jag.
Och dessutom att "Anta en kommunal handlingsplan som tar ett helhetsgrepp om frågan."

Jag blir smått fundersam över siffran på hur många i Vingåker som sägs vara "ekonomiskt utsatta hushåll - med barn" och kan nog föreställa mig att det finns några hushåll till - utan barn…

Lika fundersam blir jag över hur man kan beskriva orden "Helhetsgrepp i frågan".
Och vem i kommunen, funderar jag, har den breda kompetensen som behövs för att kunna redovisa detta  "grepp" som senare då förväntas erbjuda lösningen på barnfattigdomen i kommunen.
Väl?

Clemens tittar in, läser vad jag skriver, suckar och säger:
"Det behövs inget helhetsgrepp utan kommunen kan väl ta till den mest vanliga svenska lösningen på problem av olika slag - mer bidrag till de utsatta…

OK - för att du själv inte ska bli utsatt - av intrång i din dator.
Vännen Åke tipsar om en länk som handlar om säkra lösenord.
Vi tackar…

14.35 - Hjärnslummern… (24/11 - 17)
Jag kan inte hålla mig från att nypa Vingåkersborna lite i näsan med den här länken…
Ta en öl och unna dig 13 minuter åt att läsa vad Patrik Engellau skriver. Och efter ölen - tänk lite…
På annat än kvällens tv-program menar jag då.

Innerstadsslummen…
(24 nov 2017)

13.15 - En märklig rubrik? Jodå, men ordet står att finna i tidningen Fokus - i en artikel som i sin ingress säger:
"Allt det som gör städer till motorer för tillväxt, leder också
till att medborgarna sorteras efter inkomst och klass.
Den kreativa staden håller på att underminera sig själv."

Som bl a beskrivs med att ju fler invånare en stad har desto större segregation. Vilket inte ses som en bra framtida utveckling…

Johan Hakelius, som skrivit den tänkvärda artikel skriver:
Lösningen? Ja, inte gröna vågen, i alla fall. Dels för
att den inte skulle ta udden av konflikten. »Den amerikanska
landsbygden är den nya innerstadsslummen«, påpekar Steven Conn, en annan amerikansk professor som intresserar sig för stadens roll i samhället. Dels för att det fortfarande är sant att staden är en motor för utveckling och välstånd. Att slänga ut barnet medbadvattnet löser inget.

Där finner du rubriken - som får mig att fundera "Hur är det då i Sverige och är Vingåker en del av den svenska innerstadsslummen?"

Någon svensk innerstadsslum känner jag faktiskt inte till, men väl den som finns i vissa ytterområden av vissa städer.
Hakelius skriver:
– Det illustrerar det ena problemet med segregation:
att sannolikheten för att förstå varandra över klassgränser blir mindre, eftersom vi inte längre träffas.
Det andra problemet är att segregationen är på väg att ta död på det som är stadens styrka: mixen av människor som möts, bildar nätverk och utbyter idéer.
Olikheterna är själva grunden för att städer ska bli kreativa laboratorier.

Så lutar jag mig bekvämt tillbaka och känner förnöjelse över att bo i Vingåker. Samtidigt som jag lite undrar över tanken:
det som är stadens styrka: mixen av människor som möts, bildar nätverk och utbyter idéer.
Olikheterna är själva grunden för att städer ska bli kreativa laboratorier.

Om du då där byter ut orden staden och städerna till - Vingåker
Hur är det då med den saken?

Kanske kommer vi att få veta något om det i de kommande vallöftena från våra lokala politiska partier…

Medan du och väntar på att få se hur det blir med det - rekommenderar jag den här artikel från Det goda samhället.
Där Patrik Engellau börjar så här:
I Sverige liksom i andra länder finns, åtminstone sedan Aristoteles som var den som först gjorde indelningen, tre klasser: över-, medel- och underklass.

Och längre ner i texten finner du:
Medelklassen, som jag anser mig själv tillhöra, består av rimligt skötsamma människor som tar ansvar för sig själva och inte ”ligger samhället till last”. De är nettoskattebetalare vilket betyder att de betalar mer till det offentliga än de får tillbaka. Både Aristoteles och jag anser att medelklassen är samhällets ryggrad. Vi – Aristoteles och jag – är också eniga om att medelklassen borde vara samhällets hjärna men att den i många samhällen inte är det.
Andras tänkande än medelklassens dominerar.

Så vill vi väl inte att det ska vara?
Och hur är det med den saken i Vingåker?
Och är det någon som bryr sig?

Tänkvärt…(22 nov 2017)

13.50 - Att jag denna dag vaknade - som jag beskriver det nedan - på ett pekpinnigt humör kan mycket väl bero på min usla bowling i går. Kan också ha påverkat andra sidor hos mig kan jag förmoda eftersom "kroppen" inte alls var intresserad av en lunch tillagad av mig av vad kylen hade att erbjuda.

Jag vet inte hur det är med dig men jag är en person som i mycket lever mitt liv så att jag gärna lyssnar på vad "kroppen" antyder till mig. Och den ville denna förmiddag två saker:
- Åk bums till Ica och köp något färdiglagat gott
- Nu vill jag göra en resa till London - lite senare…

Det första var ju lätt - det blev en god Portergryta där såsen var utomordentligt smaklig.

London? Tja, jag började med att kolla flygpriserna hos Norwegian. Utresa onsdagen den 25 april och hemresa söndagen den 30/4 skulle sitta fint.
Är man ute i god tid får man anständiga flygpriser. Så…
Jag öppnade en ny sida på internet och kollande på mitt favorithotell i London. Jodå, lediga rum fanns de nätterna.
Hm, minsann - lockande pris för 4 nätter i dubbelrum…

Då återstod bara att höra med Madame om hennes intresse för en sådan resa.
M har många goda sidor och en av dem är att hon gillar att resa.
Så efter min fråga "Vill du åka med till London den 25 april och så fyra nätter på hotell?" blev svaret "Vad kostar det?" och efter mitt svar ett snabbt - Ja.
Alltså - bara så där rakt upp och ner - utan längre betänketid än några sekunder.
Sådana kvinnor gillar jag skarpt.
Allt bokat och klart…

09.20 - …och synnerligen läsvärt. Vill jag lägga till vad rubriken påstår.
Denna morgon vaknar jag på pekpinnehumör vilket då visar sig på så sätt att jag skriver "Om du bara tänker läsa två saker till innan nästa års val så läs de här två blogginläggen".

Medelklassens instinkter

Ursprungsbefolkningens välfärd är invandringens alternativkostnad

Läs gärna kommentarerna till inläggen för gör du det kan du bl a läsa det här

Integration… ( 21 nov 2017)

15.45 - Ibland är jag lite extra nöjd med att bo i Vingåker - kanske mest då när jag läser artiklar som handlar om integrationen. På andra platser då än Vingåker.
Jag personligen har inga som helst problem med de inkommande - eller hur jag nu ska namnge dem - som jag möter här i vår kommun. Däremot är jag jämrans irriterad av att möta de "tiggare" som jag ser utanför Coop och Ica.

Förutom att min integration med mitt bowlingklot var usel denna tisdag så jämför jag det tillståndet med den integration som förekommer i Sverige. Verkar (heller) inte fungera.

En som vet mer - och bättre - om integration är Patrik Engellau . Som du kan läsa om här - där hans text börjar på detta sätt:

"För att ha minsta chans att förstå vad som händer i svenska utanförskapsområden måste man ha en rimligt korrekt uppfattning om hur det går till när en individ integreras i den samhälleliga gemenskapen.
Med individ menas här inte bara en migrant utan även en nyfödd svensk av två svenskfödda föräldrar. Även den svenska babyn är en nykomling. Man måste ha ett hum om hur sådana integrationsprocesser går till.

Min känsla är att postmodernismen och PK-ismen, Sveriges härskande ideologier, saknar sådan förståelse för människans villkor vilket åtminstone delvis förklarar landets sociala problem."

Är du intresserad av Sveriges framtid kan det vara intressant att läsa vad Engellau skriver.
Glöm för allt i världen inte att ta del av kommentarerna till artiklarna.

PS - en underhållande och tänkvärd text kan du också läsa här - där Anders Leion berättar om hur duktiga man är inom den - icke skattefinansierade Sjöräddningen - jämfört med …

Måndag igen - finemang…
(20 nov 2017)

08.55 - Jodå - jag har skrivit det förut - jag gillar måndagar…
Och denna måndag i november känner jag för att gå ut lite - tufft.
Kan möjligen också bero på att jag känner mig en smula kaxig av att ha fått månadens pension i dag. :-)
Det gör jag först genom att länka till en artikel som har rubriken: "Så blev makteliten psykoinfantil" - som smiskar inte bara makteliten utan även oss "vanliga svenskar".
Artikeln börjar så här:

"Psykoinfantilism innebär kvarstående barnsliga personlighetsdrag trots normal biologisk utveckling och intellektuell nivå. Det är väsentligt att försöka få grepp om hela den utveckling som har lett till att makteliten och delar av befolkningen nu tänker och handlar extremt barnsligt, trots sin vuxna gestalt och sitt vuxenspråk."

Jodu bäste politiker och godhetsknarkande svensk - läs artikeln och sug i dig nya tankar. För jag kan aldrig föreställa mig att du läst något liknande…

Det blir en länk till - här - där Patrik Engellau igen skriver om "paradisläckan" du vet det som handlar om att rika svenskar "smiter från skatt".
Patrik börjar så här:

"Det som retar mig med medias rapportering av påstått aggressiv skatteplanering med hjälp av exempelvis advokatbyrån Appleby i Bermuda är den nästan goebbelsinspirerade hatiska tonen. TV-tittarna och tidningsläsarna får reda på att förövarna – till exempel EF-grundaren Bertil Hult – förtjänar vårt förakt, men vi får inte reda på vad som egentligen skett och hur Hult och andra gått till väga. Hatet verkar, i den höge stilbildarens efterföljd, vara själva syftet.

Därför ska jag skissa på hur jag tror att den här sortens skatteplanering går till och så kan du fundera på om det kan vara något för dig. Men kolla med din revisor, för jag sätter inte huvudet på att jag har rätt."

Så avslutar jag morgonens funderingar med att länka till en text som ger dig goda råd om hur du kan känna - glädje.
Ann Heberlein skriver och hennes text börjar så här:

"När jag behöver en paus från samtidens vrål och larm, från en debatt präglad av lika delar hybris och lättkränkthet tar jag gärna min tillflykt till stoikerna, Seneca (4 f Kr-65 e Kr) eller Epiktetos (50-138 e Kr). Seneca har en lugnande inverkan på varje tendens till avund och självcentrering och fungerar som balsam för en twitterskadad själ.

I sina betraktelser ser han med illusionslöst lugn på händelsernas gång och människors förvillelser och rekommenderar oss att möta lyckans växlingar med den vises suveräna likgiltighet. ”Jaga inte efter yttre glädjeämnen”, manar han, ”sök endast att leva i harmoni med ditt eget väsen: då finner du den glädje, som är namnet värd”.

Den frigivne slaven Epiktetos ger, liksom Seneca, råd för ett lyckligt liv. I Enkheiridion slår han fast att lyckan är oberoende av yttre medgång och motgång. Vi måste acceptera att vi står maktlösa inför en del av tillvaron – vi kan inte, menar han, kontrollera sådant som rikedom, ära och social ställning. Däremot kan vi kontrollera och ta makten över våra meningar, våra begär och vår motvilja, och det, menar Epiktetos är avgörande."

PS - glöm inte att läsa de efterföljande kommentarerna till artiklarna.


Bäste läsare - du är en (och blir en allt mer) klok och förståndig person du - som läser nattgöken och därför kan få ta del av saker som du aldrig kan få läsa i Kuriren - eller annan PK-media… ;-)

Gästskribent… (19 nov 2017)

16.20 - De dagar jag har annat för mig än att försöka formulera begåvade tankar på/för den här platsen känns det fint att det finns åtminstone en Gästskribent som vill bidra med sina funderingar. Bara så du vet - fler är välkomna…

Hallå Bjarne,
Funderar så en ovanligt trist söndag på varför vi har så få populära politiker. Vi lever ju i ett demokratiskt land med uråldriga traditioner och i tron att det är vi, folket, som bestämmer.
Får emellanåt en känsla av att inte alla våra politiker har den uppfattningen. Många hävdar att väljarna bara bestämmer en gång vart fjärde år och därefter är det politikerna som bestämmer. Syns tydligast i kommunalpolitiken där dialogen med medborgarna oftast helt har avstannat.

Visst är det illa när politikerna inte längre bryr sig om vad folket tycker utan lider av föreställningen att man vet bättre och att folket bara är emot saker för att de inte förstår. Jag vill hävda att väljarna är slugare än så.
Trist nog så är det inte vi väljare som utser de politiker som skall representera oss utan vi kan bara rösta på partier som i förväg själva har bestämt vilka politiker som skall vara valbara. Visst kan man kryssa någon men det gills inte att stryka nån vi inte gillar och egna förslag är inte att tänka på. Så egentligen har vi tillåtit att de demokratiska spelreglerna har satts ur spel och det är de etablerade större partierna som har en handfull politiker som bestämmer vilka beslut som skall fattas.

Än värre är det att beslutsprocessen förenklats så att de flesta besluten fattas i arbetsutskotten där inte alla partier ens finns med. KS och KF har sen blivit en ren transportsträcka eftersom alla beslut redan är klara. Inte undra på att de debatter man kan se och åhöra i fullmäktige mest är avsedda som ”bröd och skådespel” för folket.

När jag läst en del av VTL:s inlägg på FB tycker jag mig ana att man har en hel del synpunkter på tingens ordning. Och du har ju själv haft tillfälle att övervara några av kommunens möten. Jag antar att det blev lite ”bröd” och mest ”skådespel”.
/Åke

Hm - får jag i all ödmjukhet framföra hur jag mest upplever mina besök på kommunfullmäktige?
Tack - som bröd - förmodligen med omsorg bakat - på miljövänlig närodlad gröda - med synnerligen diskreta tillsatser av salt och fåtaliga andra smakämnen - allt presenterat utan minsta skådespel…

Hur formas dina tankar?
(17 nov 2017)

16.05 - Ja, det kan man fråga sig. Hur som haver frågan ställs till mig från Svenska Dagbladet i en broschyr som vill locka mig att bli prenumerant på tidningen. Inte minst då genom att skriva:
"I en tid när rykten sprids med bara ett klick behövs SvD mer än någonsin. I alla fall om du vill att dina tankar ska formas av trovärdiga källor, objektiva analyser och ordentligt granskad fakta."

Hm, funderar jag och undrar varför jag inte blir helt övertygad av vad SvD påstår om sig själva. Det är det ena - vidare undrar jag hur mycket jag ska bry mig om vad tidningen erbjuder mig som läsare:
"Hur Brexit påverkar ekonomin och hur regeringens höstbudget påverkar din plånbok.
Med bara ett år kvar till riksdagsvalet sätter vi stort fokus på de ämnen som står högt på den politiska agendan, som exempel säkerhetspolitiken och integrationsfrågan.
Och rundar av med:" Prova riktig journalistik."

Jag vet med mig att jag kan vara lättpåverkad av stunden - men undrar då om verkligen: däcksbyte-biltvätt-besök på Ica- och systembolaget och så en stunds vedklyvning till kvällens förväntade mys framför kaminen tillsammans med Madame - kan vara det som fått min sinnesstämning att blir så - ifrågasättande.
Nja, det tror jag nog inte - utan pekar nog mera på mitt förtroende mot de tongivande tidningarna har avtagit en hel del de senaste åren. De har missbrukat sin ställning för mycket för att jag ska finna dem helt trovärdiga.

Förutom att de innehåller en jämrans mängd - som jag finner det - struntartiklar om ointressanta människor/kändisar…

Så blir jag sittandes in funderingar över "oss i Vingåker" - dvs er andra för om mig själv vet jag ju det mesta - tar ni del av rykten? - undrar jag och i så fall, hur/var då?
På internet tror jag att SvD föreställer sig att det sker - Facebook, Twitter osv.
Kanske också, utan att de vågar säga det rent ut "alternativmedia". Som de och andra tidningar (som Kuriren) gärna vill peka ut som "oseriösa".

Det kanske de - precis som SD - var för länge sedan och kanske där fortfarande finns något enstaka rötägg kvar som jag då inte känner till. Och gör inte jag det så undrar jag om någon annan i Vingåker gör det…

Och så kommer det som lite förvånar mig själv "Jag bryr mig allt mindre om Brexit, Trump, den svenska säkerhetspolitiken och (faktiskt) även hur höstbudgeten påverkar min plånbok".
Däremot är jag väldigt intresserad av integrationsfrågan - OCH - för att få ta del av "riktig journalistik" där - vänder jag mig huvudsakligen till alternativmedia och bloggar jag finner som pålitliga. AB, Expressen, DN och SvD (och Kuriren) - har helt förverkat mitt förtroende när det gäller den frågan.

Kom jag att tänka på när Madame började mumla något om dammsugning och jag därför raskt smet undan till mig dator.

Bara för att få möjligheten att berätta för dig om en intressant bloggare som jag finner synnerligen trovärdig - Patrik Engellau med sin blogg "Det goda samhället" där han i dag under rubriken: "Unga damer nöjer sig inte med jämställdhet" - till skillnad från SvD och andra "blaskor" skriver en underhållande text i ett (numera) angeläget ämne som verkligen "Formar mina tankar"…

Och vill jag få ta del av "Vingåkersrykten" så skriver jag väl de flesta alldeles själv - bland märkliga texter och annat - du aldrig kan/kommer att - finna i Kuriren


Bjarne,
Har förundrats över hur många kvinnor som funnit anledning att skriva under de olika uppropen som de senaste dagarna redovisats i medierna.

Utan tvekan är uppropen lovvärda eftersom det blir lite fokus på de problem som tydligen funnits i åratal. Men hur stor offerroll skall kvinnorna ta på sig i sin strävan efter jämställdhet frågar sig GP i den här ledaren.

Många beskrivna händelser kanske bara är klumpiga raggnings-försök och GP undrar om man inte som ett tecken på att man är vuxen faktiskt kan ta vara på sig själv och avstyra oönskade inviter.
/Åke

Oss stackars män… 

(16 nov 2017)

20.13 - Bjarne,
Har du också noterat att det plötsligt har blivit besvärligt att idag vara en svensk man. 
Har i alla år tyckt att det var en ganska behaglig roll att spela och få delta i.

Idag frågas det allt oftare "hur beter sig en man av i dag?  Vem är han och varför?" Allt fler ifrågasätter tydligen mansrollen och blandar vilt  både hur man alltid trott att mannen skall vara och hur man egentligen skulle vilja ha honom.

Mansrollen är  tydligen en snårig skog att orientera sig i och vi män som försöker göra rätt för oss kan plötsligt få vinden emot oss. Man får hoppas att dagens debatt i media inte slutar med att vi män blir diskriminerade.

Den 19 november är den den Internationella mansdagen.

En dag med särskild hommage för
- oss vanliga män som lever ett anständigt och hederligt liv
- männens positiva bidrag till samhället,  gemenskap, familj och miljö
- männens hälsa och välbefinnande, socialt, emotionellt, fysiskt och andligt
- att förbättra relationen med kvinnan och främja jämställdheten
- bidraga till en säkrare, bättre värld där alla kan vara trygga och utvecklas

Vi får väl streta vidare och glädja oss åt de damer som finner nöje av vårt sällskap.
/Åke

Hm, på något sätt känner jag ett stilla välbefinnande över att ha kommit upp i den åldern att kvinnor är en annan slags tillgång i livet än då intresset var - nå, i alla fall tämligen annorlunda och gärna då som bilden visar…
                                                                                           BW

Och så finns det…
…folk som anser att kommunala tjänstemän helt saknar humor.

Om en ovanligt ovanlig människa och lite till… 
(15 nov 2017)

16.28 - Hej Bjarne,
Har hittat något som borde intressera både politiker, byråkrater och väljare i kommunen.
Dagens Samhälle lanserar en ny digital databastjänst
med information om landets samtliga kommuner.
Man granskar kommunerna inom tio olika områden som visar de gångna årens utveckling -och fångar in framgångsfaktorer i kommunal utveckling och attraktivitet. Man jämför därvid
landsortskommuner för sig skilt från storstadskommuner och täta kommuner.

De områden som undersöks är:
- Attraktivitet (mätt i inrikes flyttnetto)
- Skolresultat (andel elever med gymnasiebehörighet)
- Ekonomiskt resultat
- Ekonomisk stabilitet (soliditet)
- Kommunens kultursatsningar
- Antal företag i kommunen
- Utbildningsnivå
- Kommunikationer
- Företagsamhet
- Demografi

Vingåker är rankad som nr 118 bland landets landsbygdskommuner (130). Det är de dåliga
skolresultaten och en låg utbildningsnivå som främst drar ner kommunens placering i totalrankingen av Sveriges landsbygdskommuner.

Vingåker är den högst rankade landsbygdskommunen i Södermanlands län avseende kommunalt resultat, soliditet och kultur. Hur placeringen är inom ovan nämnda parametrar
kan man läsa här.

Tycker nog att det finns gott om information inom olika områden så att både politiker och partier inom kommunen skulle kunna sätta ihop ett attraktivt budskap för väljarna att ta ställning till
inför kommande val. 

Det finns tre egenskaper som utmärker en framgångsrik kommun
enligt rektor Björn Brorström.

- En positiv befolkningsutveckling
- Ekonomimedventenhet hos politiker och tjänstemän
- En omfattande samverkan mellan politiker, tjänstemän och invånarna

Undrar just vem det är som är beredd att ta på sig ledartröjan 2018.
/Åke

OK - det blir mycket idag, men jag kan inte motstå att berätta om en text som börjar så här:

Idag släppte BRÅ och NTU ny statistik angående det som benämns ”brott mot enskild person”. Det är ytterst dyster läsning. Brottskategorin ligger på den högsta nivån sedan mätningarna startade 2006.  Allt fler privatpersoner utsätts alltså för brott, som misshandel, rån, hot, bedrägerier och trakasserier.

Ökningen är tydlig inte minst när det gäller sexualbrott: På elva år har utsattheten för sexualbrott ökat från 0,9 procent till 2,4 procent. Utsattheten för trakasserier har ökat från 4,1 procent till 5,5 procent.
Mest utsatta är kvinnor mellan 16-24 år. 14 procent av de unga kvinnorna uppger att de blivit utsatta för någon form av sexualbrott.
Detta är naturligtvis mycket allvarligt: aldrig förr har så många personer utsatts för brott i Sverige som nu.
Ändå fortsätter delar av det politiska etablissemanget att blunda, och ett antal obotliga optimister fortsätter, med dårars envishet, likt papegojor upprepa lögnen att ”Sverige aldrig har varit tryggare”.

Ann Heberlein är författaren…

10.57 - Nix - rubriken pekar in på mig utan på Ian Wachtmeister som du kan läsa om här under. För all del - ibland känner jag mig också en smula ovanlig - som bl a visar sig i att jag känner viss vardaglig förnöjsamhet i att roa mig själv med att driva en blogg - om Vingåker. Det måste jag vara ensam om i världen att vilja hålla på med…

Och då kan emellanåt infinna sig en liten lust att vara lite petig - bara för att det roar mig. Kommer jag på när jag i Kuriren läser rubriken - "Vingåker Sörmlands bästa tillväxtkommun".
Vad jag menar är att jag emellanåt kan fundera kring det här att vi svenskar så gärna vill framhålla oss själva genom att peka på saker som andra åstadkommit.
Jodå, för f-n - även jag blev stolt och glad svensk när "grabbarna i fotbollslandslaget" såg till att Sverige kom till fotbolls-VM i Ryssland.

Men, funderar jag, hur kommer det sig att vår kommun utpekas som "vinnare" när det är kommunens företagare som ska framhållas. Kommunen har inte medverkat till denna framskjutna placering mera än vad bollkallarna gjorde när "Vi" spöade Luxemburg med 8-0.

Så kan man - i alla fall jag - fundera medan kaffebryggaren puttrar på och sprider en god och lockande doft kring sig.

09.00 - om den ovanligt, ovanlige människan kan du läsa om här. I en text som börjar så här:

"Min vän Ian Wachtmeister är död. Jag besökte honom i september i hans hem på Upplandsgatan. ”Vi får se vem som håller längst”, sa han, ”julgrisen eller jag”.

Och som slutar så här:

"PS Efter att ha skrivit ovanstående försökte jag förklara för min portugisiska lärarinna i Rio de Janeiro. Det gick knappt och det berodde inte på bristande språkkunskaper från min sida. Flygvärdinna och partiskapare och framstående företagsledare och författare av ett antal humoristiska böcker, allt på en gång. Om någonsin det engelska uttrycket ”larger than life” känts befogat så är det väl här.
I Ankdammen, som Ian uttryckte det.

Jag gillade Ian Wachtmeister starkt…

Om en regering… (14 nov 2017)

15.40 - I rubriken borde jag nog ha skrivit "en urbota usel regering" och jag undrar lite över varför jag inte gjorde det.
En aning feg kanske…

OK, då åker vi. Och jag kommer kanske att bita någon i näsan när jag nu frågar:
"Tänker du möjligen rösta på något av regeringspartierna i nästa riksdagsval?"
Gör inte det - vill jag säga efter att ha läst detta!

Som så tydligt visar att de - utöver sina otaliga övriga misslyckanden - fullkomligt struntar i sina medborgares väl och ve.

Om byråkrater och lite annat… (13 nov 2017) (kommentar finnes här)

00.30 - Läser några intressanta rader i veckans Fokus som denna sena söndagskväll som - när jag börjar skriva snart är måndag - fått mig att bli lite undrande och fundera lite kring "en del saker".

"Saken" den här gången är att Qaisar Mahmood i just Fokus skriver en krönika under rubriken "En gravallvarlig figur i demokratins tjänst" skriver om - byråkrater.
Där jag satt i favoritfåtöljen kom tanken fram att jag den senaste tiden haft att göra med byråkrater - i Vingåker. Och den tanker gjorde mig först en liten, liten aning förbannad men som tämligen snabbt övergick till någons slags uppgivenhet.

Jag har, via mejl, ställt raka frågor till förskolechefen, till rektorerna för kommunens skolor och senast till kommunens näringslivsansvarige. Där förskolechefen och rektorerna tydligen inte funnit mig värdig mödan att komma med svar och där den näringslivsansvarige visserligen kommit med svar - som jag dock tyder det - mest velat få till en träff med mig för att få berätta om kommunens storstilade planer i ämnet.
Bäst jag förklarar att jag inte var intresserad av just det utan ville mer få träffa den ansvarige för att av mötet - få ihop en underhållande personlig berättelse om hur kommunen arbetar med det här - inte åstadkomma en redovisning.

Sådant bemötande kan emellanåt göra mig en aning - surmulen.

Nåväl - jag har i alla fall den uppfattningen av "våra" byråkrater är rediga människor som jobbar idogt för kommunens bästa. Och det finns stunder då jag i orden kommunens bästa även tar med oss medborgare.

Kanske jag finns bland dem som - som Mahmood skriver:
"I min tankevärld är det fint att vara byråkrat. Trots det har publiken svårt att ta in: vem vill i hela fridens namn vara en icke-empatisk paragrafryttare som inte brinner för Saken?"

Jodå, Mahmood håller ofta föredrag om det här med att vara byråkrat. Och han fortsätter med:
"Reaktionen bottnar många gånger i den utbredda föreställningen om byråkraten som glasögonprydd, återhållsam och humorbefriad figur med livets bästa dagar bakom sig. En maskin, förvisso av kött och blod, men som en själlös utförare av order uppifrån, utan minsta eftertanke."

Du - så tycker vi väl inte om våra idogt arbetande byråkrater?
Nej, jag tänkte väl det…

Nåväl, jag kom så att tänka på den näringslivsansvarige en aning extra eftersom jag läst en bloggtext med rubriken "Tar jobben slut?" - där jag läser:
"Först jobbade folk i jordbruket som automatiserades alltmer. Det löste sig genom att de arbetslösa före detta lantbruksarbetarna absorberades av den växande industrin.
Sedan rationaliserades industrin och arbetskraften flyttade till tjänstesektorn. Men it-teknologin automatiserar tjänsteproduktionen och då har arbetskraften ingenstans att ta vägen."

Om jag fått möjligheten att få till ett personligt möte med näringslivsenhetens ansvarige - i lugn och ro hemma hos mig som jag föreslog - kunde vi ha resonerat kring hur hon och kommunen ser på den saken. Också…


PS - lärde mig nyss ett nytt ord - pladderjobb.
Det var i en kommentar till den ovan nämnda bloggartikeln en skrev "Hur många jobb är låtsasjobb? Och hur många är pladderjobb?"
Han som kommenterar tror på siffran 65 procent.
Nu får du tänka själv vad du tycker/tror/anser om den saken…

En tråkmåns… (10 nov 2017)

12.05 - Jodå, du tänkte rätt, tråkmånsen är jag. Fick jag klart för mig på en i övrigt förträffligt trevlig kväll tillsammans med Madame där vi var bjudna till gamla vänner. För mig vänner sedan 1967.

Under kvällens pratstund sa "frun i huset" att "Det var länge sedan jag tittade in på din blogg skriver du fortfarande om samma saker?"
Jo, medgav jag och lade till "mest om politik och om skolan".

Det gick inte att missförstå - inga ämnen som intresserade paret vi besökte. Och, det måste jag ju tillstå, man kan ju leva ett gott liv utan att se Vingåkers kommunpolitik och kommunens skolor som något man dagligen vill ta del av. Eller ens en gång i månaden…

Men, vill jag också framföra, det är nog den största anledningen till att "de gamla vännerna och jag sakta har glidit ifrån varandra". Vi har längre ingenting att prata om. De saknar lusten att diskutera och rent av argumentera om/kring saker och ting.
Då menar jag - som jag ser det - viktigare saker än att informera oss om varandras sjukdomstillstånd och så gnälla lite över Vårdcentralen och därtill om små oviktiga/oförargliga ämnen.
Det gör mig lite sorgsen…

För jag skulle gärna med dem försöka få fram ett resonemang kring t ex det här ämnet:
"Min erfarenhet, från livet och politiken, är att de som behöver säga att man kan lita på en person innebär i nio fall av tio exakt det motsatta. Personen säger detta för att övertyga sig själv att han eller hon är något annat än vad han eller hon är.
En person som måste säga att det går att lita på stup i kvarten är sannolikt den siste du ska ge ett förtroende. På samma sätt ser det ut som det förhåller sig med antirasism och feminism.
De som ivrigast intalar omgivningen att de har dessa egenskaper ser nu ut att rullas ut, en efter en i dagsljuset, som allt annat än just antirasister och feminister."

Den som skriver det är Johan Westerholm på ledarsidorna.se och hans uppfattning delar jag till fullo.
Det gör jag också när han skriver:
Jag själv är inte feminist alls. Jag har aldrig påstått det heller. Jag identifierar mig inte som feminist heller. Faktum är att jag sannolikt är den teknokratiske antifeministen. Jag tror på något så enkelt som att min frihet börjar där din slutar och din börjar där min slutar. De ska befinna sig i balans. Och du bestämmer, precis som jag, var vår respektive integritet börjar och slutar.
Det är vår rättighet.

Sådant finner jag vara intressant att prata om under en god middag - om dem jag pratar med nu har en egen uppfattning i ämnet.
Eller varför inte om vad Ulla Sandberg skriver.
Eller det här.
Jo, jag tar gärna lite intellektuellt tuggmotstånd.

En drömmare (9 nov 2017)

09.40 - Minsann - en ny dag och jag är på fötter - duktigt nyfiken på vad en sådan dag kan erbjuda. Kanske där smyger fram nya drömmar om stordåd jag skulle kunna utföra. Nja, där skojar jag nog lite. Men - när jag kollar på vad jag skrev i går så kan jag väl tycka att jag redovisar en slags "dröm" - om att de ansvariga i kommunen ville medverka till att jag skulle få göra det - dvs att få/kunna skriva underhållande artiklar om - ja, varför inte skriva "kommunen och vad som sig här tilldrager".

Den som inspirerat mig de ovanstående raderna är Patrik Engellau som dagens inlägg på Det Goda Samhället under rubriken "I natt jag drömde" verkligen visar hur man skriver en fyndig, tänkvärd och underhållande text.

En text som - om den läses av våra rikspolitiker måste av dem - uppfattas som synnerligen skrämmande. För att inte nämna de som jobbar i de myndigheter som Engellau skriver om i sin text…

Precis så där skulle jag vilja kunna skriva. Och suckar lite uppgivet. För att trösta mig själv mumlar jag till mig själv - "det är som med din bowling - övning ger färdighet".
Tack kompis, viskar jag tillbaka…

Och vill gärna viska till dem som ansvarar för kommunens skolor - läs den här artikeln.
Ibland är det klokare att viska än att skrika…

(läs gärna kommentarerna som finns efter artikeltexterna)

Just inget särskilt (7 nov 2017)
(uppdaterad)

22.12 - Rubriken får väl stå där som förklaring till att jag ibland har dagar som känns en aning ointressanta. Till min lilla förvåning kan det inträffa även på en tisdag - bowlingdagen…

Den här tisdagen oroar mig lite mer. Det är nämligen så att jag just fått två nya böcker och - som jag inte kan minnas har hänt förr - jag har inte fått lust att börja läsa någon av dem.

Det finns annat på senare tid jag inte heller fått lust till - kan jag berätta.
För en så där 10 dagar sedan sände jag ett mejl till Suzan Östman Bäckman, kommunens näringslivsansvarige där jag ställde några oskyldiga frågor.
Jag hade nämligen tittat in på kommunens hemsida - bara av nyfikenhet - och såg att där stod:
"Vingåkers kommun vill göra vardagen mindre komplicerad för de som är eller vill bli företagare genom att erbjuda möjligheten att träffa flera handläggare under ett och samma möte – En väg in.
Varannan torsdag (ojämna veckor) kl.8.30 – 10.00 har företagare möjlighet att komma till kommunhuset på drop in eller bokad tid för att diskutera sitt ärende.
Tjänstemän finns då tillgängliga från miljökontoret, näringslivskontoret, plan- och byggkontoret, räddningstjänsten och socialförvaltningen med alkohol- och serveringstillstånd samt näringslivskontoret."

Jag som varit företagare  - fyra egna aktiebolag med anställda - sedan 1973 och fram till 2013 - blev lite undrande över vilken slags företag kommunen ser framför sig när de erbjuder de tjänster som du kan läsa om i sista stycket.
Och det var just det jag frågade Suzan Östman Bäckman om. Och såg fram emot, skrev jag, några förklarande rader som svar.

Jag fick ett trevligt svar:
Hej Bjarne
Tack för visat intresse för En väg in och dina funderingar över näringslivets behov. Nu är jag åter i tjänst efter höstlovsledighet.
Anneli Bengtsson, kommunstyrelsens ordförande, och jag som näringslivsansvarig träffar dig så gärna för att samtala om näringslivet.
Vi föreslår att vi träffas här i kommunhuset antingen nu på onsdag 8 november kl.13.00 eller nu på torsdag 9 november kl.13.00.
Passar något av dessa tillfällen?

Jag tackade vänlig nej till förslagen. Var plötsligt ointresserad.

Jag hade nämligen fått en kraftig släng av övermod - jag ville plötsligt något annat. Jag hade just läst om den här artikeln, skriven av en mästare och min stora förebild - och nu ville jag åstadkomma något liknande. En berättande artikel, lite som ett personporträtt av Suzan Östman Bäckman där jag på ett personligt sätt delgav er läsare intressant läsning om kommunens näringslivsenhet och den ansvarige för den verksamheten.
Blandad i en text med mina personliga utvikningar, funderingar och kommentarer.

Vilket jag i ett nattligt mejl meddelade Suzan Östman Bäckman. Plus bifogade en länk till Ganmans artikel för att ge ett tips på vad jag menade med hur en personlig berättande artikel kan skrivas.
Vilket inte var så begåvat av mig. Artikeln är ju lång som en dubbel rotfyllning och har ett innehåll som påminner om samma sak.

En artikelidé som alltså inte vann framgång.

Det kunde ha blivit bra - men möjligen lite långt…

Jag har viss förståelse för det. Ingen i kommunen (tror jag) vet hur man ska handskas med en "bloggare" som jag. Och det gör dem sannolikt en aning ängsliga. Vilket t ex fick dem tidigare att nobba en annons för nattgöken i kommuntidningen.
Jag menar - de är ju mest vana vid besök av vår snälle och förstående  lokalredaktör och hans sätt att åstadkomma oförargliga redovisande artiklar. Utan besvärande följdfrågor.
Att då möta en "som kan tänkas skriva vad fan som helst" gör man inom kommunen - inte.
Men det hade varit roligt att ha fått försöka.

Kommentar:
Hallå Bjarne,
Där tyckte jag lika igen. Alltså att tacka nej till att få träffa flera av kommunens företrädare samtidigt för att samtala om näringslivet. Rättvist, nja men jämlikt, mer tveksamt. Den som ”snuddat” vid tanken att starta upp ett företag och behöver information om detta har säkert redan på olika sätt inhämtat all nödvändig information.
Gissar att samtalet redan inom 5 röda skulle ha havererat inför all den gedigna och korrekta ordning/information som kommunen gärna vill dela med sig av. Det kanske inte är så lätt för kommunens företrädare att ta till sig en önskan att med en ”blinkning” ge kommunens invånare en varierad syn på tillvaron. /Åke

PS - Eftersom min kropp - från min gikt-ömma stortå till flinten är fylld av fördomar - luftar jag en av dem "Jag tror inte att någon av de ansvariga inom kommunen, ordföranden i nämnder, rektorerna i skolan osv, eller för den delen, någon enda KF-ledamot förstår/begriper skillnaden i att de vill föra ut information medan jag vill skriva en underhållande berättelse/historia".
Det är en himmelsvid skillnad på - att som Kuriren - okritiskt och ordagrant återge vad makthavarna predikar och att skriva en "personlig betraktelse" om/kring det ämne de vill informera om.
Och som jag då vill berätta om - på mitt sätt.

Vars utgångsläge inte alls är att "sätta dig någon" men som - i alla fall kanske något lite - kunde snudda vid frågan varför vår kommun inte får så särdeles bra omdöme från ortens företagare vid gjorda undersökningar

Rättvist? (6 nov 2017)

12.05 - Det är rättvist - är tre ord jag ofta hör och läser. Trist nog så har jag tidigare i livet inte lagt ner så stor tankemöda på att fundera kring det uttrycket.
Men den lusten fick jag i dag - då jag läser:

Begravningsavgiften – ett bisarrt men tydligt exempel
Oavsett om man är med i ett trossamfund eller inte undkommer ingen svensk medborgare denna mycket bisarrt utformade avgift. Avgiften finansierar en grav under 25 år, gravsättning, transport, kremering, temp. lokal för förvaring (bårhus), lokal för begravningsceremoni.
Sedan 2017 är begravningsavgiften enhetlig, 24.6 öre per hundralapp. För en vanlig arbetare som tjänar 300 000 per år, är denna kostnad 738 kr, vilket under 45 yrkesverksamma år motsvarar ca 33 000 kr.
Blickar man tillbaka till Dir. Östlings tid på Scania tjänade han år 2008 (inkl. den rörliga delen) ca 16 miljoner kronor, vilket alltså motsvarat 39 360 kr i begravningsavgift. Om vederbörande satt på sin post under 18 år, och vi för enkelhetens skull tänker att vederbörande tjänat lika mycket under alla år (vilket inte är troligt) skulle dir. Östlings begravning kostat 708 480 kr.

Om vi alla är lika inför döden, är det rimligt att någon ska betala över 1 miljon för sin begravning (uppenbart arbetar han trots att han fyllt 72 år, och har förmodligen tjänat bra under fler än dessa 18 år vid rodret), eller är det rimligt att införa något slags tak vad en begravning får kosta?

En rätt bra fråga - kan man ju tycka?

Blandat humör… (5 nov 2017)

15.48 - Det är väl inget fel på söndagar, vill jag rent allmänt tycka, även om de i min värld aldrig blir lika ljuvliga som måndagar…
De här söndagen började, för mig då, på solskenshumör med en god frukost tillsammans med Madame och därefter med glada förväntningar - trädgårdsarbete.
Det har ju fallit en del löv kan man ju påstå och - inte minst på min tomt, där en jämrans massa av dem - oombedda - har virvlat hit från grannarnas pampiga lövträd.
Sådant får man acceptera i "jämlikhetens namn". Skriver jag mest för att det låter snyggt fast jag nog egentligen inte riktigt vet vad jag menar med det.

Nåväl - Madame är en hejare på att kratta löv, jodå jag duger också, så efter ett par timmar hade vi många stora - mycket välfyllda sopsäckar ståendes i väntan på färd till sopstationen i morgon.

Efter att ha andats frisk höstluft ett par timmar, och med en anings ömma arm- och ryggmuskler kunde vi förnöjt luta oss tillbaka för att njuta av nybryggt kaffe och Saffranskaka…

Klart att en sådan söndag får en på synnerligen gott humör.
Madam for sedan hem till sitt och jag satte mig vid mitt dvs vid datorn för att uppdatera mina kunskaper…
Bland annat då genom att läsa på Det goda samhället där Patrik Engellau dagligen underhåller mig. Jag vet ju inte hur det är med dig men för mig är det så att "underhållning inte alltid får (behöver få) mig på gott humör". Vilket inte är nödvändigt heller, funderar jag när jag läser vad Engellau idag skriver - som gör mig heligt förbannad.
Och det kan i bland, som omväxling då, kännas som en smula livgivande. I alla fall för mig. Och inte minst när jag läser kommentarerna till vad PE skriver.

Så morgonens goda humör byttes snabbt till - något annat…

Lastat? (4 nov 2017)

09.15 - Alla Helgons Dag. Nja, gäller inte mig eftersom jag inser att jag inte är särskilt helgonlikt. Dessutom har jag åkomman "mild antipati" mot "manifestationer" eller "tända ett ljus för" eller saker som Mångfaldsfestivaler…

Varför jag nu ville berätta det - för anledningen till att jag började skriva var att jag i Kkuriren just läste den här meningen - skrivet om (nej inte av) en person som krockat med en älg:
"Bilen var illa tilltygad men föraren hade klarat sig utan skador och lastades aldrig i ambulans."

Hm, är det så man numera ser på människor - att vi i vissa situationer kan ses som en last. Och minns att Viking Jonsson på senaste KF-mötet pratade om - busslaster.
Jodå, jag inser att jag har en del laster - som att dricka goda viner och/eller gulla lite med Madam, men lasten att åka buss eller ambulans är väldigt svag - nästan obefintlig när jag tänker efter…

Men en av mina största laster är nog lusten att få vara ironisk.
Eller att få bjuda Madame på en biltur.

Hm, vaknar till ordentligt när jag läser vad Ann Heberlein skriver i dag på ledarsidorna.se
Och speciellt vänder jag mig då till våra kommunpolitiker - men även till dig som är väljare - med att citera Heberleins slutkläm:

"Politiska beslut kan inte fattas på grundval av känslor och en vilja att framstå som goda. Politiska beslut måste fattas utifrån fakta och empiri. Politikerns uppgift är att vara krass, nykter och saklig – inte att vara god.
En politiker måste vara vuxen nog att fatta obekväma beslut. Politikern måste ställa grupp mot grupp eftersom verkligheten tvingar oss att göra det.
En politiker måste ha mod att vara ärlig. En sådan politiker kan medborgarna lita på. En politiker måste också sätta sig över aktivisters och opinionsbildares smutskastning och misstänkliggöranden.
Politiken ska föras av de som är folkvalda, inte av Aftonbladets ledarredaktion eller av aktivistiska nätverk."

Amen…

Ytterligare en last jag har - jag vill så gärna länka till vad kloka människor skriver. Där jag här vänder mig nu särskilt till redaktionen på Katrineholms-Kuriren.
Läs vad Alice Teodorescu på GP skriver - och lär.

För tidigt… (3 nov 2017)

09.00 - Rubrikens ord tänkte jag när jag vaknade och såg att det var alldeles mörkt ute. Suckade lite lätt och kollade tiden på mobilen - 05.26. Suckade igen och lade mig på rygg och sa till mig själv "Skyll dig själv du vet ju att du inte ska gå och lägga dig för tidigt".
Jo, redan klockan 23.57 släckte jag sovrumslampan och - som jag förmodar - redan 00.05 sov jag djupt…
Sådant straffar sig (mig) genom att jag vaknar för tidigt för att stiga upp och göra något vettigt. Nåväl - denna fredag som alla andra fredagar gör det mig inte så mycket att vakna före kl 06.00 - för i brevlådan väntar då veckans nummer av tidskriften Fokus.
Som denna morgon var färdigläst 07.15 i gemytligt sällskap med en mugg fika.
Du märker att jag har bra koll på klockan. Jag tror att det är ett kvarstående beteende sedan jag körde spårvagn i Stockholm på 60-talet. Då gällde extrem minutpassning för att klara jobbet.

Har hunnit med att ha en ordväxling med Hans Averheim på VtL på deras FB-sida - och - gjort en första runda på nätet för att snabbkolla om där finns några stora nyheter jag behöver få vetskap om.
Om det kan man ju ha olika uppfattning - men jag fastnade hos Göteborgs-Posten för en artikel som har rubriken:
"Viktigare att vara smart än social".
Ingressen säger:
"Den som tror att social kompetens väger tyngre än intelligens när det kommer till jobbsökande tror fel, visar en avhandling från Göteborgs universitet. Personer som är intelligenta och får bra betyg i skolan kommer nämligen ha lättare att få jobb efter avslutade studier."      

En klart intressant artikel som ger förklaringar som jag inte hade kläm på förut. Som:
– Om du inte var intelligent innan, så kommer du inte vara intelligent efter. Det räcker heller inte att vara enbart ihärdig. Vad vi har sett har den kognitiva förmågan större inflytande på betygen.

Klart att mina tankar hamnar i Vingåker när jag läser sådant. MEN - huvudsakligen för att jag funderar "Undrar om våra lokalpolitiker - de som så innerligt och högljutt värnar om våra skolor - läser sådana här artiklar (eller avhandlingen)?"
Nej - det tror jag inte.

När jag vaknar så där tidigt om morgonen och inte har något vettigt att grunna över kan jag lätt bli en smula kritiskt grinig - jag är nämligen inte så där värst övertygad om att de ansvariga tjänstemännen heller läser detta (sådant).
En tanke som nog mest grundar sig på de hittills redovisade skolresultaten…

Mittpunkten… (2 nov 2017)

08.35 - Märklig rubrik - måhända. Men den får senare sin förklaring. Men det mesta i livet har väl någon slags mittpunkt?
Du, det är för tidigt för mig att reda ut sådana besvärliga ställningstaganden. Därför över till lite annat.

Jag berättade i går att jag sänt mejl till tjänstemän inom kommunen utan att få svar. Tidigare i morse fann jag än frände - (likasinnad person) som heller inte (alltid) får svar. Men som gör det jag just gör när jag finner saker i tillvaron en smula betänklig - jag ställer frågor till ansvariga. Kan vi kanske kalla dem för någon slags "mittpunkten?"
En som alltså också ställer frågor till ansvariga är Rutger Engellau - som du kan läsa här.
Gör gärna det - och ta efter. (Glöm inte att också ta del av kommentarerna efter artikeltexten)
För som Rutger skriver:
"Tänk dig att du är på kryssning och att fartyget sprungit läck. Underligt nog gör varken kapten eller besättning något åt saken. Som passagerare är du inte ansvarig för fartygets säkerhet, men om de ansvariga inte gör sitt jobb så får du, förr eller senare, problemet i knät. Vid någon tidpunkt måste du börja agera."

I en av kommentarerna till vad Rutger Engellau skriver finner du en länk till en artikel om en amerikansk bågskytt som träffar prick i en liten värktablett som slängs upp i luften. Hans förklaring till bedriften är mycket enkel.
"Mittpunkten i en värktablett är exakt lika stor som den i en badboll. Det är bara att sikta på den".

PS - Läser texten under rubriken "Vi har meningslösa jobb" och undrar lite nyfiket - hur är det i Vingåker då?

Om demokratin… (1 nov 2017)

17.00 - Jag slutade det förra inlägget med:
"Det gäller väl i alla fall inte för kommunpolitiken i Vingåker".

Nu ska jag föra fram någonting som kanske pekar åt ett annat håll - att det (nog) gäller de lokala politikerna i Vingåker.
Fick nämligen just ett mejl från Rebecca Weidmo Uvell som har rubriken "Naturskyddsföreningen och politik-PR" som du kan läsa i sin helhet här.

Hennes inlägg börjar så här:
Naturskyddsföreningen, landets största lobbyorganisation för miljö, är med överallt. Det har sina långa tentakler långt in i demokratin. Utan att någon reagerar. Trots att de är helt vanliga lobbyister. De är inte en myndighet. De är inte objektiva. De står inte för vetenskap.

Så få jag - igen - ta del av information om lättlurade politiker som "gått på" Naturskyddsföreningens opinionsflum om att "Damm är farligt för barnen". Och deras "En giftfri förskola".
Läs vad Uvell skriver - och samtidigt vill jag påminna om att jag tidigare ironiserat över att Vingåkers kommun också gått på det där med "giftfri förskola" genom att - helt i onödan slösat bort skattepengar på att byta ut ofarliga plastleksaker mot - annat. Jag är inte säker - men antagligen av trä. Som vid seriösa undersökningar visat sig vara "mer giftiga" än leksakerna av plast.

Jag skrev tidigare ett mejl till kommunens förskolechef, Lars-Åke Mård, och ställde den besvärliga frågan "Hur kommer det sig att du gick på det här?"
Och hänvisade (bifogade länk) till Uvells berättelse om lurendrejeriet om gift i plastleksaker.
Har inte fått något svar.

Jag vet inte, och orkar inte bry mig tillräckligt mycket för att kolla - men det skulle inte förvåna mig att utbytet av förskolans plastleksaker hade initierats av KF.

A propå att inte få svar. För en så där tre veckor sedan skrev jag mejl till våra skolors rektorer och ställde frågor.
Inte heller de har besvärat sig med att svara.

När jag då "klagade" hos Anneli Bengtsson fick jag svaret "De har så mycket att göra nu".
Jo, de borde ligga i som dopade illrar för att snabbt som fan få skolorna i Vingåker att bli som en av Storbritanniens striktaste skolor – Michaela Community School.

14.00 - Minsann - redan den 1 november. Och till min lilla förvåning har det inte resulterat i några finurliga funderingar hos mig - ännu i alla fall.
På min sedvanliga dagsrunda bland intressanta "bloggar och hemsidor" läser jag i alla fall rubriken:
"Blir demokratin bara en kort parentes i historien?"

Hm, funderar jag och läser vad Lars Bern skriver.
Som bl a är.
"Vår adel av yrkespolitiker har som jag visade inledningsvis släppt kontakten med sina väljare och ser mest de politiska uppdragen som steg på en karriärstege."

Ja jo, tänker jag, och lägger till "Det gäller väl i alla fall inte för kommunpolitiken i Vingåker".

Men å andra sidan - jag begriper ju inte allting…

Underhållande KF-möte…
(31 okt 2017)

Allting är relativt - nå i alla fall ganska mycket här i livet - för rubriken är väl ungefär lika ärlig som våra lokala politikers utsagor om att "Vingåker är en fantastiskt vacker plats".
Dock, vill jag anse, att dagens KF-möte var det mest underhållande som jag varit med om i den vägen med ovanligt många meningsutbyten med både humor och lite "bett" i replikerna.

Den punkt på dagordningen som fick störst uppmärksamhet var redovisningen av kommunens ekonomi.
Jag vill gärna framhålla kommunens ekonomichef Elin Höghielm som höll ett synnerligen bra och pedagogiskt anförande om det ekonomiska läget så här långt (1/1 - 31/8) och sina tankar för resten av året. Höghielm fick också välförtjänt beröm för det från Hans Averheim, VtL, när han för sitt parti skulle kommentera sitt partis synpunkter på det ekonomiska läget. Trevligt att höra.

Eftersom jag betecknar mig själv som "politiskt oberoende" vad det gäller den lokala politiken (kan ändra sig till det kommande valet) kan jag väl skriva snälla saker om Anneli Bengtsson, Robert Skoglund, Viking Jonsson och övriga S-delegater utan att du drar några speciella slutsatser av det - men - S-ledamöterna sticker ut från de övriga partierna med sin vältalighet, alltid pålästa och raska på att stiga upp i talarstolen och klargöra (redovisa) sina synpunkter.  Charlotte Prennfors (M) är väl den som bäst kan matcha S-gänget.
MEN Viking Jonsson - det heter inte busslaster - det heter bussgrupper!

Som åhörare är det trevligt att se hur artiga och trevliga KF-ledamöterna (alla då) är mot varandra. Att de sedan kan ha olika uppfattningar i sakfrågor - hör ju till spelets regler. Men det mesta verkar lösa sig i samförstånd.

Allt under ledning av den rutinerade ordföranden Jörgen Larsson som duktigt driver på mötet. Vilket du lika gärna kan läsa som "han är bra."

Jag hoppar över att redovisa utgången av ärendelistan men förmodligen kan vi Vingåkersbor i alla fall vänta oss att kostnaden för vatten & avlopp kommer att öka.
Resten får du/vi säkert ta del av i den kommande kommuntidningen - Vingåker för dig.
Om nu inte Kuriren hinner före…

PS - a propå vältalighet ovan - läser vad Lena Mellin skriver i AB:

"Det är tydligt att Kristersson är en mycket besvärligare motståndare för Löfven än Anna Kinberg Batra var. Skälen är framför allt fyra.

Ulf Kristersson kan tala. Hans verbala förmåga överglänser både Kinberg Batras och Löfvens. Det är enkelt att förstå vad han menar.

Det är en stor tillgång till politiken men en som märkligt nog inte alla behärskar. Men skulle ju kunna inbilla sig att det vore nödvändigt för att kunna vinna nya anhängare och behålla de gamla."

Fantastiska Vingåker…

(30 okt 2017)

Min avsikt är nog att du ska uppfatta rubriken lite som ironi. I alla fall när jag börjar skriva. Att jag är lite tveksam om det beror på att jag mycket sällan vet vad min text kommer att "ta vägen" när jag börjar skriva.
Då vet vi det - och jag kan övergå till den lilla fundering som fick mig att denna sena stund vingla mig in till datorn för att förströ mig en stund.
Jag kom nämligen att tänka på äpplen. Madame har fyll halva min frys med äppelklyftor (från mina egna äppelträd) i väntan på att vi ska komma i läge att börja laga till något gott av dem.
Äppeltanken fick mina funderingar att göra ett tankehopp till den "politikerträff" jag berättade om den 27/10. För där var en av kommentarerna från Anneli Bengtsson att hon framhöll kommunens fina utsmyckning som då avsåg de grå betongäpplen som placerats ut.

Jag var ju i det tidigare inlägget en smula syrlig kring det där med att de flesta politiska företrädarna på på torsdagsträffen så kraftig poängterade att "Vingåker är så fantastiskt vackert" och menade då naturen kring oss mera än själva centralorten.

I kväll i favoritfåtöljen kom mina funderingar att lite hamna hos just ordkombinationen "Vingåker och äpplen".
Det är tydligen så att vi här i kommunen ska räta på ryggarna och vara stolta över just det förhållandet att "Det är i Vingåker som landets mest berömda äppelträd finns". Som då förklarar de grå betongäpplen som finns utplacerade.

Jodå, funderade jag, det är säkert så att det Vingåkerska äppelträdet är världsberömt ända bort emot Flen till - men för oss resvana som varit längre bort än så - vill nog hellre tro att Sveriges "Äppelcentrum" finns i Skånska Kivik.

De där tankegångarna fick mig att börja fundera kring våra kommunföreträdare - hur är det då med deras uttalande om allt det övriga som de beskriver som fantastiskt med/i Vingåker?
Sanningshalten - kanske jag ska förtydliga det med.

Jag vågar nog sticka ut näsan och påstå att båda deras "stoltheter" "Den vackra Vingåkersbygden och äppelstoltheten" räcker inte så långt - egentligen - om man jämför med annat.
Och det gör ju jag som inte bara rest Sverige runt utan också stora delar av världen.
Men för all del - folk tycker olika…

Det där fick mig förstås att börja fundera kring de två andra "fantastiska" saker de anser att vi har i Vingåker
– Ett fantastiskt näringsliv
– Ett fantastiskt föreningsliv.

Enligt en uppgift jag hörde på "politikerträffen" finns det mellan 550 och 600 företag i Vingåker. Hur jag än grunnar kan jag inte komma på mer än ett par som verkar vara något så när framgångsrika. Vad de övriga gör för fantastiskt kan jag inte föreställa mig eftersom jag inte har hört minsta pip om det tidigare - vilket inte alls betyder att de företagen inte är rekorderliga och skötsamma.
Det enda jag vet om företagandet i kommunen är att företagarna inte är så där himlastormande nöjda med "samarbetet" med kommunen. I den senaste rankingen hamnade Vingåker på plats 189 av 290 kommuner…

Föreningslivet då? Oj - där blev jag överraskad. Kanske det rent av kan betecknas som "fantastiskt" funderar jag när jag konstaterar att det finns hela 102 föreningar i kommunens föreningsregister.

Eftersom jag just smuttat på ett glas gott rött känner jag mig generös och ger politikerna poäng där…

Politikernas omdöme om skolan fick på politikerträffen inte omnämnandet fantastiskt. Inte ens oerhört bra.
Där tror jag faktiskt att kommunens politiker och jag är ense.
Men antar att de - mer än jag - har bättre kunskap om den saken.

Men jag vet i alla fall att det är måndag i morgon - och det tycker jag är fantastiskt trevligt. Skrivet på söndagskvällen just före midnatt…

Kallt och blåsigt… (29 okt 2017)

15.35 - Helt enkelt en sådan där dag då jag hellre kurar framför kaminen än sitter framför datorn. Eller känner att jag inte har några intressanta egna funderingar att redovisa.
Men det finns ju andra:

"Hej Bjarne,
Ser fram emot en november som kan antas bli en lugn månad inför en stressande december. Oktober är ofta, för många en hektisk månad när de sista resterna av sommaren skall sopas undan med t ex gräsklippning och lövkrattning. Vintersäsongen skall förberedas med däcksbyte och koll av frostvätskan i bilen. Snöverktyg och dubbar till skor får heller inte glömmas bort.

Tycker så att politikerna under månaden gjort årets sista ryck för att få till ett avtryck innan de återgår till sin koma-tillvaro. Budgeten har ju kommenterats, en del debatter har avverkats så nu behöver de pliktskyldigast bara rycka ut och bidraga med kommentarer när våra idogt granskande journalister lyckas ta fram något upprörande som tarvar ett officiellt ställningstagande.

Tycker så att Medierna inte alltid är konsekventa i sin hantering av att hänga ut personer med bild och namn. Ogillar dessutom starkt den hetsjakt som på oklara grunder ibland bedrivs så intensivt. Tydligt är också att när ansvariga personer ser sina personliga intressen/ekonomi/ förmögenhet hotade läggs kraftiga rökridåer ut.

Det finns en risk att politikerna med sitt möte nyligen i Sävstaholms slott tycker att de gjort vad de kunde för att delge sitt budskap till kommuninvånarna. Om nu anslutningen var klen kan man ju fråga sig om det inte finns fler former och tillfällen att kommunicera och föra dialog. Man kanske inte är/var tillräckligt intressant/attraktiv.

Under resten av året kommer nog politikerna liksom väljarna att välja bort politiken och förbereda sig för julen och nyåret. Affärsmännen kommer att fundera på hur de skall kunna rädda årets omsättning eller få till nytt säljrekord. Under oktober kunde man se en hel del mid-season-rea inför stiltjen i november. PRO och jag själv kommer att notera nuvarande priser på intressanta varor, då man kan förvänta sig prishöjningar innan julhandeln så att efterföljande reor återgår till den mer korrekta prisbilden.
Och så fick man ju en timme extra att glädja sig åt idag.
Måste utnyttjas.
/Åke

Möte med några politiker…
(27 okt 2017)

00.15 - I går kväll masade jag mig till Sävstaholms slott för att kl 18 lyssna på de lokala politiska partiernas företrädare som var inbjudna av föreningen Samverkarna i Vingåker att berätta för oss intresserade vad de hade att säga under de utlovade rubrikerna:
- Var står partierna inför valet 
- Vad vill politikerna i Vingåker

Då med fokus på "Närings- och föreningslivet i Vingåkersbygden".
Allt enligt den egna annonsen i tidningen Vingåkersbladet.

Anslutningen av åhörare vad liten  - runt ett 15-20-tal utanför arrangörerna och de ditbjudna politikerna. Det konstaterande gör mig en aning besviken på Vingåkersborna - även om där jag nu i den sena kvällen sitter i favoritfåtöljen - måste erkänna för mig själv att jag inte är det minsta överraskad av det mediokra intresset.
Läs mer här…

13.10 - Trevligt beslut på Kultur-och fritidsnämndens möte 171005. (Sid 55-56 i (pdf) protokoll)

Noterar att Vingåkers kommun har en sponsringspolicy som innebär att sponsra idrott som bedrivs på elitnivå samt publikdragande arrangemang inom idrotts- och
kulturlivet. Sponsringen är dessutom utöver de sedvanliga föreningsbidragen.

Vingåkers Vollybollsklubb har i enlighet med denna policy därför för 2017/2018  beviljats ett bidrag på 82500 kr i form av kontantbidrag och säsongskort på badhuset samt 2000 kr som pris till matchens lirare. 

Under tiden augusti- september 2017 har dessutom tagits följande delegationsbeslut.
6 Evenemangsbidrag till Vingåkers Folkets Park, Vingåkers Ryttarförening och Söder om sjön på tillhopa 31.750 kr.

13 st Aktivitetsbidrag till olika klubbar och föreningar om 163.840 kr.

Det visar på ett varierande fritidsintresse bland kommunens invånare.
/Åke
 

Det finns kommuner med stora problem… (26 okt 2017)

09-55 - Kan jag läsa vid ett besök hos ledarsidorna.se - och kan förstås du också ta del av om du klickar dig in…

Huruvida Vingåker tillhör dem med ansträngd ekonomi vet jag inte - eftersom jag inte vet var jag ska få den informationen från.
Kommunens hemsida? Då måste den informationen vara gömd långt ner någonstans där ingen (jag) kan finna den.

Nåväl - av en ren händelse får jag i alla fall en liten inblick i kommunens ekonomiska verksamhet. Den 30 oktober håller kommunfullmäktige möte och nyfiken som jag är letade jag fram (på kommunens hemsida) föredragningslistan inför mötet. På plats 2 står "Delårsrapport januari-augusti 2017 – Vingåkers kommun." där kommunens ekonomichef ska informera KF-ledamöterna om det ekonomiska läget i kommunen.

I de utsända handlingarna till KF-ledamöterna läser jag:
För perioden januari-augusti redovisar nämnderna och finansen totalt en negativ budgetavvikelse på 7.041 tkr. Årsprognosen innebär i nuläget att den samlade budgetavvikelsen för nämnder och finansiell verksamhet beräknas medföra ett underskott på
12.614 tkr jämfört med budget. Det budgeterade resultatet för 2017 uppgår till 14.925 tkr, vilket tillsammans med den negativa budgetavvikelsen ger en prognos för årets resultat på
2.311 tkr.

Nuvarande årsprognos är 15,2 miljoner kr sämre än vad som redovisades i samband med tertialuppföljning för perioden januari-april och beror till största delen på väsentligt högre
pensionskostnader i den senaste pensionsskuldsberäkningen, beslutade kostnader som ska finansieras ur tidigare öronmärkta medel samt lägre skatteintäkter.
Tillkommer försämrade årsprognoser jämfört med tidigare för barn- och utbildningsnämnden och socialnämnden."

Nu vet jag ju inte hur det är med dig - men jag är intresserad av Vingåkers kommuns framtid (inte minst skolorna då som du kanske märkt) och det finns därför stunder då jag sitter smått undrande över att kommunen på sin hemsida inte har en återkommande "spalt" där de (varför inte veckovis) på ett småpratande personligt sätt informerar oss medborgare om "saker och ting" som vi borde få ta del av.

Ett långt liv har givit erfarenheten att ska man vinna minsta framgång med sina förslag går det bäst om man ger exempel.
Så bästa Vingåkers kommun - varför inte något liknande som:

"I media kan vi emellanåt läsa artiklar som kan förvåna, rent av oroa, känsliga läsare. I Aftonbladet fanns nyligen en artikel med rubriken "Det brakar åt helvete om de inte får jobb". Där Peter Kadhammar ger en lysande beskrivning av tillståndet i kommunerna Filipstad och Karlskoga.
Då, du bästa Vingåkersbo, kan vi från kommunens sida berätta om vårt goda ekonomiska läge i vår kommun."

Och så gör man det och gör jämförelser med (kring) de svåra frågor som finns i de omskrivna kommunerna.
Och kanske rent av även berättar att den framtida "pensionsskulden inom kommunen omräknat till kronor per invånare" för år 2016 var 24 256 kronor.

Allt skrivet av någon som lider av - nej för f-n - som njuter av sin "bubblande berättarglädje". Vilket jag tror mig förstå - inte på minsta sätt negativt påverkar den framtida pensionsskulden för kommunen.

PS - bonus för dig som orkade läsa enda hit.
Det här borde du (också) läsa…

Sedan då? (25 okt 2017)

08.55 - Rubriken sitter där för att jag just läst två mycket tänkvärda blogginlägg. Det första handlar om den svenska skolan, eller kanske ska jag skriva en person inom svenska skolväsendet som inte kan/vill ta till sig besvärlig information om skolans (dystra) framtid.
Inger Enkvist börjar sin text så här:

"Jag hade nyligen ett samtal med en kollega i ett annat humanistiskt ämne, och det samtalet har dröjt sig kvar i minnet. Det speciella var att hon inte försvarade kunskapens plats i skolan, trots att det på de flesta universitetsinstitutioner talas om att studenternas kunskaper och studievana sjunker alltmer.
Jag slogs av att hon verkade mena att man inte kan göra något åt skolan utan att den är som den är. Hon såg den inte som resultat av tidigare beslut."

I nästa inlägg, av Patrik Engellau, kan du bl a läsa:

"I Sverige pågår ett slags långsam mental tillnyktring som med kraft motarbetas av det PK-troende etablissemanget som, liksom alla etablissemang i alla tider, vill att allt ska bli vid det gamla och därför tar avstånd från nytänkande.

Hundratals år av fred och obrutna framgångar har gjort Sverige övermodigt. Vi har trott att vi förkroppsligar ett framtidshopp. Så sent som år 2013 utropade alliansregeringen i sin utrikesdeklaration Sverige till en humanitär stormakt. Vår hybris hade eskalerat till den nivå som beskrivs i Ordspråksboken 16:18: ”Stolthet går före undergång, och högmod går före fall”.

Men också:
"Men Sverige har ännu inte fattat att historien pågår. Vi lever kvar i vårt högmod. Vi vägrar begripa att nederlaget och sönderfallet är faktiska möjligheter. Vi inser inte att det är på allvar och att det inte duger att komma med lite mer av samma medicin som hittills varit verkningslös."

Så blir jag sittandes i små funderingar över "Undrar hur många - i Vingåker - utöver mig själv som läser sådana här texter?"

Just inga andra än ni begåvade personer som tittar in här - tror jag mig förstå…

OK - kanske lite utanför Vingåker - dvs Europa. Se det då som en överkurs om politik om du läser en text som börjar så här:
"Lite av ett nytt Europa börjar framträda efter parlamentsvalen i Österrike och Tjeckien. Sammantaget kan man säga att politiken i de båda länderna gjort något av en högergir – om än på lite olika sätt.

PS - Åter till Vingåker där jag i Kuriren läser att:
Oppositionsråd Charlotte Prennfors (M) bojkottar Vingåkersbanketten. Hon och fem gäster hon bjudit in kommer inte att medverka vid Vingåkersbanketten på grund av avsaknad av "vett och etikett" från kommunledningens sida.

Skälet till detta är att socialnämndens vice ordförande Irene Sandqvist (M), som bjudits in till banketten som en del i kommunens delegation vid Vingåkersbanketten, efter att ha tackat ja senare kallades in på en tjänstemans rum för att få beskedet att kommunen drar tillbaka inbjudan, men att hon var välkommen att köpa en biljett.

Prennfors avslutar Kurirens intervju med.
— Det är bara så klantigt skött.

Eftersom ansvariga inom kommunen - klantigt nog - inte svarar på mina "mejlfrågor" deltar jag heller inte på Vingåkersbanketten - trots att Prennfors säger:
Prennfors betonar att banketten är ett sätt att visa upp Vingåker från dess bästa sida, men med det hanterande som kommunen visat upp är det snarare tvärtom.

Du - där skojar jag allt lite om mig själv - är det väl bäst att jag förtydligar…

Men det gör jag inte när jag med förtjusning läser vad vår lokalredaktör Klas-Göran Bäck skriver om sig själv:
"Jag är kass på att vara diplomat, kass på att se förstående ut när jag inte är det, kass på att se glad ut när jag är sur, kass på att ljuga, och kass på att le falskt mot folk jag hellre skulle ge en propp.
Jag är däremot bra på att fräsa, slänga sarkasmer omkring mig och att blänga surt på folk."

Klas-Göran - då är vi åtminstone två sådana i Vingåker…

En morgonsnabbis… (24 okt 2017)

09.15 - Bland morgonens mejl fanns ett reklamutskick från SAS med rubriken "Vill du förändra världen? Se den först!"
Rubriken inspirerade mig att tänka - Nja, jag har inga funderingar på att ändra på världen - men gärna skolverksamheten i Vingåker.
Men blev faktiskt smått tveksam om jag verkligen "vill se den"

Men försöka påverka - det har jag nu haft lust att göra under en längre tid. Vilket senast fick mig att den 12 oktober skriva ett mejl till kommunens rektorer och fråga "Vad är det som hindrar att din skola blir lika framgångsrik som den här engelska skolan?"

Nå, en rektor i en skola i Vingåker kan ju ha många viktiga saker att sköta - vilket jag förstår är synnerligen angeläget med tanke på den usla placering våra skolor visar upp i rankingar över landets kommuners skolor och där antalet elever som slutar grundskolan med godkänt i alla ämnen stadigt minskar - men - nog tycker jag att någon av rektorerna kunde ha lagt ner en liten stund på att ge mig - åtminstone - ett kort svar - av något slag…

Men jag kanske är för påstridig - 12 dagar kanske är för snabbt begärt för att få svar?

Nu en stärkande frukost…

Ha! - sa jag högt för mig själv - när jag hos ledarsidorna.se läste:
"En person vid namn Joakim Jonasson har begärt ut och sammanställt domar i sexualbrottsmål från 40 tingsrätter och hovrätter i Sverige. I något som han benämner en ”medborgarstudie” redogör han för relationen mellan etnicitet och kriminalitet. I allt väsentligt stämmer hans resultat med de slutsatser som redovisats i BRÅ:s studier från 1996 och 2005, det vill säga män med utomeuropeiskt ursprung är överrepresenterade vid sexualbrott."

Då är det nog bäst att jag snabbt berättar att mitt utrop inte alls beror på ett intresse för sexbrottmål - utan det var ordet "Medborgarstudie" som fick den påverkan på  mig.
Om du vill veta så är det just en "medborgarstudie" jag ägnar mig åt när jag försöker ta reda på varför skolorna i Vingåker inte förmår redovisa förbättrade resultat.
Vill jag nog tro att jag menar…  ;-)

Tankar på en bro (23 okt 2017)

(och lite annat)

08.57 - Mellan staden Strasbourg i Frankrike och den tyska staden Kehl rinner den mäktiga floden Rhen. Över floden har man byggt flera broar varav den senaste är en bro anlagd för spårvagnstrafiken (och gående) som går mellan de båda städerna.
Bara det - en kollektivtrafik som går mellan två länder - kan ju få en att - av förvåning -  lyfta ett ögonbryn en aning vid tanken på hur svårt det är - kan vara - för den svenska kollektivtrafiken att ens fungera tillfredsställande mellan olika län…

Nåväl - om man som jag - ställer sig mitt på bron, dvs där den tänkta landsgränsen antas vara, och tittar längs vattnet mot fjärran och kanske med blicken följer någon av de låga "transportfartygen" som passerar förbi på väg mot fjärran hamnar - kan man tydligt uppleva en annan slags sinneskänsla än vad som uppkommer när man står på bron över Vingåkersån - där vid Åbrohuset där Kommunfullmäktige har sina sammankomster.


Kanske ens tankar går i den riktning som Patrik Engellau så väl beskriver - och som börjar så här:

"Bortsett från själva skapelsen har inget så märkvärdigt och underbart inträffat under de gångna 14 miljarder åren som den industriella revolutionen och de därefter följande tvåhundrafemtio årens utveckling – i västerlandet, nota bene.
Det första miraklet gjorde Gud eller någon annan kosmisk kraft med samma namn, det andra gjorde människan, enkannerligen de västerländska folken."

Läs gärna Engellaus "funderingar" och missa inte kommentarerna efter hans text.

OJ - läste just en text som påtagligt ändrade min "sinnesstämning".
Blev plötsligt urförbannad över tillståndet i Sverige:
Rubriken till texten säger:

“We don’t do this shit in Sweden!”

Läs det

Intressanta rader… (12 okt 2017)
(uppdaterad)

09.30 - Det är lite livgivande att få läsa texter som håller med om sådant jag själv "tycker". Som:

När Sverige var fattigt hade skolan ett mål: att undervisa så effektivt som möjligt. Alla barn skulle få lära sig att läsa, räkna och skriva.
Det var en självklarhet. Det är det inte längre.

I det rika Sverige skall skolan uträtta så mycket: utjämna sociala skillnader, befrämja jämlikhet, göra barnen till forskare som själva skall skaffa sig kunskap, så att den därigenom inte har tid att lära alla barn att läsa, skriva och räkna. (min fetmarkering)

Framstegen blir allt större i det rika landet.
Rikedomen tillåter landet att ha drygt halvtannat hundratal professorer i pedagogik. Deras motstånd mot traditionell inlärning, mot inriktning på konkreta, mätbara resultat och deras förakt gentemot det nödvändiga hantverket i klassrummet har starkt bidragit till undervisningens förfall.

Och undrar förstås "Hur f-n har det kunnat bli så här?"
Och tydligen med extra illa verkan i Vingåker
Vilket får mig att vilja ställa frågan till de ansvariga -
"När tänker ni återgå till det "fattiga Sveriges målsättning?

Från gårdagens inlägg:
Om jag råkar tycka något som folk vill höra så blir jag mycket vänligt bemött. ”Jag kunde inte sagt det bättre själv”, säger någon. Det gör mig både glad och ödmjuk.

Men - jag personligen upplever ibland också motsatsen "om jag tycker något som folk inte vill höra - så blir jag inte vänligt bemött".
Som att nekas annonsera i kommuntidningen med en oförarglig annons för denna blogg. (se 28 sept)

För övrigt får jag själv hela tiden stimulans från andra människor som upptäckt saker som jag inte fullt ut beaktat.
Eller för att uttrycka det råare: som vet saker som jag inte haft en aning om."

Ha - och så får jag för mig att allt fler Vingåkersbor tycker detsamma. Eftersom antalet unika besökare här ökar så trevligt…

13.00 - Ha - igen - Vingåker vill, läser jag ibland, på olika sätt göra sig bemärkt i  - åtminstone Sverige som en framträdande kommun. Och framhåller sina märkligheter som "outletområdet, slottet och äppelträdet".
Vad säger du, Anneli Bengtsson, kommunstyrelsens ordförande, om att bygga någonting liknande? Varför inte i - Tennisparken?
Eller på den obyggda tomten kommunen äger nere vid stationen.

Någonting som kan sätta fantasin i rörelse och få massor av fler (av annan slags än de som vill rafsa bland 2:sorteringar på Outlet) besökare till kommunen.
PS - kramrutorna får plats där under…


Opinionsbildning? (11 okt 2017)
Kommentar finns - här

08.50 - Har man inget annat intressant att fundera kring kan man ju alltid skänka en tanke åt det kommande valet. Eftersom det är lite tidigt på dagen orkar mina funderingar inte ta sig utanför Vingåker utan kom därför att tänka på våra lokala politiska partier och deras - ännu så länge - obefintliga opinionsbildning inför kommande kommunvalet.

Och det kanske inte är så konstigt efter som experterna klart påstår att det inte går att "bilda opinion".

Opinion är något folk kommer fram till själva, inte något de blir skrivna på näsan. Som Patrik Engellau skriver:

"Det går inte att utifrån förmå någon att själv komma fram till något. Det här är något mycket märkvärdigt.
Även om så mycket som halva befolkningen inte ens kommer upp till genomsnittlig intelligens så går det inte att styra deras tänkande med aldrig så underfundiga och illistiga argument.
De bara skakar på sig som om de varit utsatta för ett obehagligt regn och tar en kaka till."

Och jag blir sittandes i små funderingar kring vad de i Vingåker - som nu förväntas skapa opinion för sitt parti - tänker när (om) de läser vad Engellau fortsätter med:

"Jag vet vad jag pratar om, för det här har varit min bransch sedan mer än trettio år. Jag har aldrig bildat en enda opinion i hela mitt liv och det beror inte på att det är något fel på mina idéer, utan på att folk inte hör något annat än de vill höra.
Om jag råkar tycka något som folk vill höra så blir jag mycket vänligt bemött. ”Jag kunde inte sagt det bättre själv”, säger någon. Det gör mig både glad och ödmjuk.

För övrigt får jag själv hela tiden stimulans från andra människor som upptäckt saker som jag inte fullt ut beaktat.
Eller för att uttrycka det råare: som vet saker som jag inte haft en aning om."

Minsann - och medan du funderar över det så far jag till Flen för att klockan 11.00 spela bowlingmatch mot ett annat lag.

Det kommer nog inte att fungera… (10 okt 2017)

09.22 - "Att vara kreativ det är att stjäla", har någon framgångsrik företagare sagt. Vill jag minnas att det var - kanske en Japan som efter andra världskriget slut kopierade andra länders teknik - förfinade den - och blev framgångsrik.
Var jag inte lite rasistisk där?
Om - så tror jag inte japanerna på något sätt blir kränkta.
De brukar inte bli - som så förvånansvärt många svenskar - bli kränkta av sanningen.

Nåväl - rubriken har jag kopierat från ett inlägg av Patrik Engellau som i dag just skriver så. Om du orkar med att läsa vad han skriver så finner du att hans text börjar så här:
"Föreställ dig att du förväntas rösta på ett av två lag som båda lägger fram planer för hur de ska genomföra en omöjlig uppgift, till exempel att tävla i lagsimning över Atlanten.
Din uppgift som väljare är att bedöma vilket av lagens planer som är minst korkad och sedan rösta på detta minst dåliga lag som i bästa fall, vilket du redan i förväg har begripit, som längst kan ta sig till Jyllands nordspets."

Och fortsätter med:
Detta handlar naturligtvis om den plågsamma partiledardebatten i teve den åttonde oktober klockan 20. Liksom förberedelserna för Atlantsimningen gick debatten ut på att ge väljarna kunskap för att fastställa vilken av partiledarna som hade det minst korkade upplägget för att lösa den omöjliga uppgift som nationen tagit sig an.

Om du nu tycker att jag är tjatig med mitt tjatande om politik så kan jag väl tro att du inte blir direkt gladare av att jag nu - igen - har funderingar kring skolorna i Vingåker. Som bygger på den länkning till en skola i England jag gjorde den 5 oktober.

Under de senaste åren har rankingen av våra skolor legat i bottenskiktet och som jag också har berättat så har antalet elever som slutar nian med godkända betyg i alla ämnen också minskat.

När då ansvariga för skolan blivit intervjuade i Kuriren om detta så har vi fått läsa om "nya satsningar" som garanterat kommer att ordna till den saken. Alltså att Vingåkers skolor kommer att - om bara några år alltså - bli betydligt mer framgångsrika.

När jag nu minns vad dessa "satsningar" sägs bestå av så vaknade lusten att kopiera vad Engellau skriver - Det kommer nog inte att fungera.
Ta bara bort ordet nog där och du vet bättre vad jag - egentligen - "anar".

Om man nu inte beslutar sig för att kopiera den framgångsrika engelska skolan du kan läsa om. (5 okt)
Men så kreativa tror jag inte vi är i Vingåker…

Till min egen förvåning märker jag att en fråga - allt oftare - poppar upp hos mig :" Varför jag nu ska bry mig om det".

PS - Clemens mejlar och vill att jag jämför med höjdhopp.
Richard Dahl tog EM-guld 1958 genom att vinna på höjden 2.12 meter. Stefan Holm hade aldrig vunnit sin OS-guldmedalj om han inte kopierat någonting som gav bättre resultat.

Wikipedia beskriver:

Fosbury-flopp är en höjdhoppsteknik som först användes av den amerikanske höjdhopparen Richard Fosbury och som revolutionerade höjdhoppssporten genom att markant öka de höjder som var möjliga med de tidigare teknikerna, dyk och sax-stilarna.

En gök i det blå…  (9 okt 2017)

Rubriken handlar om mig själv - i alla fall till en del. Jag har på senare tid tid funderat över om jag skulle försöka erbjuda plats här för folk att skriva inlägg på sidor som t ex skulle kunna ha rubriken "Debatt".
Någonting som skulle kunna vara en tummelplats för t ex våra lokala politiker eller personer på framträdande poster i den kommunala förvaltningen. Kanske även andra.
Att framföra - ja varför inte skriva - åsikter.
Jag har inte hunnit fundera färdigt kring det här. Men jag känner inte till att där finns ett liknande forum på annan plats än den begränsade möjligheten på debatt- och insändarsidorna i Kuriren.

Jag hade nog tänkt mig en mer levande plats där man snabbare kunde komma med genmälen eller klargöranden. Och såg framför mig att de lokala partierna skulle utnyttja detta för att "få ut" sina argument. Eller - varför inte - utnyttja platsen till att kritisera de styrande partiernas arbete.

Glöm det - för efter att ha tittat på kvällens partiledardebatt förstår jag att jag ibland har (får) för omöjliga ambitioner.
Och vill väl lägga till att - som jag känner till - det bara är VtL av Vingåkerspartierna som på sin FB-sida har åsikter om kommunens skötsel. Övriga oppositionspartier verkar - redan - ha gått i vinteride. I alla märks de inte offentligt på något sätt.

Alltså - ett klart feltänk från min sida. Precis som mitt erbjudande om gratis annonser verkar vara - helt ointressant så här långt.
Jag trodde nog att något företag skulle se det som en liten möjlighet inför t ex Julhandeln.
Strunt samma - jag förlorar ju inga pengar på att inte något av det blir av.

Så jag drar mig tillbaka till min sedvanliga funderingsplats igen - favoritfåtöljen - i förhoppning om att någon gång komma på något vettigt erbjudande.
Någon som har tips?

Kommentar:
Bjarne,
Har svårt att föreställa mig vad som skall till för att få svenskarna att gå man ur huse för att protestera mer mangrant. Det ligger inte i vårkultur att bli mer tydliga än just ”lagom”.
Men visst vore det bra om väljarna tänkte på att de även har makt mellan valen och ”mer massivt framförde sin olust till kommunstyrelsen i mail, telefonsamtal, insändare, facebookkommentarer, tweets och rent av personligen" som Patrik E. tipsar om.
Det skulle säkert göra ett rejält intryck på politikerna.
Åke

Så blev det lördag… (7 okt 2017)

09.00 - Och som det känns denna morgon - det blir nog en bra sådan…
Den känslan kommer nog nu från att jag i Kuriren ser att vår kommunchef Rolf Hedin skrivit ett trevligt "debattinlägg" där han sammanfattar sitt första år som kommunchef. Mycket fint och personligt skrivet. Gjorde mig glad…

Lika glad och förnöjd blev jag när jag läser den krönika som tituleras "Nyström Lördag". Rubriken säger "Bildning luktar tjära och lugna skolluncher" och där Susanne Nyström så väl beskriver hur viktigt det är med bildning och berättar lite om en bok hon läst. Som jag njuter av dessa rader:

Nu skriver Svensson och Steinfeld ingenting om tjära eller specifika kulturminnen. Det är min tolkning av deras resonemang, där den största behållningen av boken är hur komplext begreppet bildning är, eftersom det inte finns några ramar eller exakta kriterier. Bildning är snarare när bit läggs till bit och det skapas en förståelse utanför jaget och nuet, i en kedja som aldrig blir färdig.

En del kallar det för kulturarv. Andra historia. I själva verket är det en del av mänskligheten.

Därmed dags för morgonens andra kopp kaffe…

Allt kanske beror på den svenska avundsjukan?

11.10 - Den frågan ställer Ulla Sandberg på sin blogg i den text hon skriver den 5 oktober. En fin betraktelse kring det här med att vara pensionär. Och att hyra en lägenhet vid Medelhavet…
En lite funderande text som också gjorde mig lite glad…


God fredag på er bäste läsare… (6 okt 2017)

Efter att ha gjort lite uppdateringar på andra sidor här på nattgöken vill jag tipsa om en mycket läsvärd krönika  på allehanda.se.
Läs vad Katarina Östholm skriver under rubriken "Hela Sverige kan inte leva - vi har inte råd med alla bidragsslukande stödområden" - och du kommer kanske som jag mumla för dig själv:
"
En sådan lycka att jag bor i Vingåker"

Men om du också läser vad hon skriver här - så mumlar du säkert något annat - och mer oroligt…

17.00 - "I Skolverkets statistik presenteras vad skolmaten kostade per elev under 2016.
Prislappen för måltiderna inkluderar kostnader för personal, livsmedel, transporter och administrativa kostnader.
I KFV-regionen har Katrineholms kommun lägst kostnad, 4400 kronor kostade skolmaten per elev.
I Flen var måltidskostnaden 5100 kronor och högst kostnad hade Vingåkers kommun med 6600 kronor per elev föregående år."
berättar Kuriren i en artikel.

Jodå, även jag finner visst nöje i att få läsa sådana sammanställningar. Som man kanske bör läsa med viss eftertänksamhet, som i fallet att Vingåkers skolmåltider är de dyraste i länet.
För - det kan mycket väl vara så - att eleverna i Vingåkers skolor får måltider av högre kvalitet än vad andra skolor kostar på sina elever.
I det här fallet vill jag gärna tro det…

Välkommen till Storbritanniens striktaste skola                                       (5 okt 2017)

16.00 - Vingåker i Lärarförbundets skolranking 2017.
En del är bättre en del annat är sämre…
Läns-jämförelse här.

Du har barn som går i någon av Vingåkers skolor. Är du då det minsta utåtriktad (eller åtminstone läst vad jag skrivit tidigare) så kan du inte ha missat att våra skolor här i kommunen långtifrån tillhör landets bästa. Det borde du - av ilska - gråta lite över…

Här ska du nu få ta del av någonting oerhört intressant - en berättelse som fick mina ögon att bli en aning fuktiga - om en skola i England som på alla sätt och områden är Vingåkers skolors totala motsats.

En berättelse som - åtminstone - borde få de skolansvariga i kommunen att gråta mest - av avund om inte annat…

Och ber att få citera Patrik Engellau:
"Man förstår inte saker genom att vara ohyggligt begåvad utan genom att ha en viss basintelligens och sedan ständigt fundera. Det är energin, den ständiga strävan, fliten, som gör skillnaden."

Digitala läkarbesök… 

Ibland överraskar Kuriren mig med att innehålla nyttig information - som när jag sent i kväll läste en artikel som handlade om "digitala patienter" dvs du kan få "prata med en läkare via din mobil, padda och rentav din dator".

Eftersom jag personligen inte har någon vidare bra relation till Vingåkers vårdcentral blev jag intresserad och - googlade på sökorden "digitala läkarbesök" för att se om där fanns mer information om hur det kan gå till.
Minsann - hittade jag inte sådant som lockar mig. En digital vårdcentral i Dalarna som tar emot patienter från hela landet.
Blir du också intresserad så - var så god - klicka här.

Så kan du bl a läsa:
"Vi kan hjälpa dig med de lindriga besvär som inte kräver regelbunden kontakt med din ordinarie vårdcentral. Till exempel allergi, förkylning, hosta, hudbesvär, preventivmedel, magbesvär, migrän och ögoninflammation. Enklare sjukintyg kan utfärdas.
Du som förälder kan söka vård för sjukt barn samt intyg för vård av barn."

På deras hemsida ser du också en diger "symptomlista" över de "åkommor" som bäst lämpar sig för digitala läkarbesök.
Och en tydlig beskrivning av hur det hela ska gå till.
Jag kommer senare i dag att anmäla mig - som en liten test då - för ett litet enkelt "besvär" - men först tidig resa till Hallsberg för att där kl 10.00 ha match mot deras trevliga bowlinglag…

Vad vill politikerna i Vingåker?
(4 okt 2017)

14.10 - ”Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta” skrev Esaias Tegnér i Epilog vid magisterpromotionen 1820. Det betyder att om du inte fattar vad någon säger så gör talaren det inte heller."
Som gärna åstadkommer - svammel - som du kan läsa om här.

09.45 - Det är egentligen inte jag som ställer frågan i rubriken utan den frågan finner jag i en annons i Vingåkersbladet för föreningen "Samverkarna Vingåker" som gör reklam för sin Politikerafton på Sävstaholms slott den 26 oktober.
I annonsen finns ytterligare en fråga "Var står politikerna inför valet 2018" och vi får veta att samtliga 9 partier i Vingåker är inbjudna.
Mötet sägs ha sitt fokus på "Näringslivet och föreningslivet i Vingåkersbygden". Förhoppningsvis finns där tid över även för andra frågor.

Jätteintressant, kände jag när jag läste annonsen och mejlade en fråga till arrangörerna om jag (dvs nattgöken) får komma som åhörare.
Det får jag - och tack för det - för ett sådant gyllene tillfälle att få ta del av vad våra folkvalda har att berätta vill jag förstås inte missa.

En aning förvånad… (3 okt 2017)

09.50 - Läser en artikel i dagens Kuriren där läsarna i Vingåker får veta att "Endast 48 procent av de elever som gick ut nian i våras uppnår kunskapskraven i alla ämnen."
(Det visste ju redan ni som tittade in här under "skolan" redan den 29 september.)
När man läser sånt kan man bli, om inte upprörd så i alla fall förvånad. Som jag då. Jag menar det är ju ingen hemlighet att skolorna i Vingåker under de senaste åren har fått "usla placeringar" i de rankingar som publicerats.
Nåväl Kuriren har fördömlig nog tagit kontakt med ansvariga inom kommunen - och vi får veta:
— Det känns jättetråkigt och det är en jätteallvarlig situation, säger Annicka Roxström, tillförordnad chef för barn- och utbildningsförvaltningen.

Jo det kan man ju förstå att det anses vara - både jättetråkigt och allvarligt.
Så får vi ta del av Roxström förklaringar till de försämrade resultaten - som att:
- Vi har fått lösa lärarbristen med outbildad personal.

Ja jo, det förstår även en (jag då) i skolans värld tämligen okunnig att sådant kan påverka studieresultaten. Och Roxström berättar om kommande satsningar (som jag inte tror det minsta på trots att där inte står en rad om vad det är för satsningar) där anledningen till dagens rubrik finns - när hon också säger:
— Och framför allt har vi organiserat om elevhälsan för att stötta lärarna i undervisningen.

Men vaf… - var min spontana "tanke" när jag läste de orden. Och kände mig ungefär lika begåvad som min hund - som dog 1980.
För, jag fattar inte ett dugg av att om elevhälsan omorganiseras kan det stötta lärarna i undervisningen. Kan du?
I så fall är jag stort tacksam för information om varför det kan vara så.

(Kommunen söker ny chef till Barn- och utbildningsförvaltningen. Om du, som jag, är en smula nyfiken på vilka kvalifikationer som där efterfrågas kan du kolla - här… - och varför inte också här)

En aning förbannad… (2 okt 2017)

09.30 - I går gjorde Madame och jag en liten bilresa till Stockholm, vidare till Odensvi (norr om Köping) och hem till Vingåker igen.
Hemresan gick i mörker - vilket jag av någon anledning gillar - kanske för att mörkerkörning gärna försätter mig i ett tillstånd av funderingar

Nåväl, när jag kom hem och satte mig ner för att avsluta kvällen så märkte jag att jag var - en aning förbannad. Anledningen, som jag förstod det, var att jag under bilresan hem hade tänkt lite på det där att Anneli Bengtsson, kommunstyrelsens ordförande du vet, i ett mejl kallade mig för en "åsiktsmaskin" och då inte i en positiv bemärkelse. Som jag uppfattar det.

Åsiktsmaskin, en besvärlig sådan, ja jodå, så kan man ju se det om man tillhör makthavarna i Vingåker för, som jag lite självgott ser det, det finns ingen annan som så tydligt och offentligt har kritiska synpunkter på vad just dessa makthavare åstadkommer.
Och det finns stunder då jag känner mig så här  ;-)

Du ser en bild, som väcker en idé du inte kan motstå, du kan ditt Photoshop. Två minuter. Då kan det blir så här…


Kuriren då?
Ha, du, nu höll jag på att skratta på mig ett pungbråck…

Jag vaknade denna måndag och var fortfarande en aning sur. Som försvann efter att jag hade läst dessa två inlägg på "Det goda samhället".
Först Patrik Engellau vars text börjar så här:

"Man förstår inte saker genom att vara ohyggligt begåvad utan genom att ha en viss basintelligens och sedan ständigt fundera. Det är energin, den ständiga strävan, fliten, som gör skillnaden.

Du är vid det här laget bekant med min teori som det svenska samhället, att det består för det första av ett härskande skikt – politikerväldet med vidhängande välfärdsindustriellt komplex –, för det andra av en rätt slitstark medelklass som betalar samt för det tredje ett skikt behövande, i allmänhet olika slags offer, som nyttjar välfärdskomplexets tjänster och omsorger och utgör dess klienter."

Och slutar så här:
"I det perspektivet kan man också förstå varför det PK-istiska värdegrundstänkandet tagit Sverige i ett sådant järngrepp, ty här har härskarnas naturliga drift att undergräva självsäkerheten hos den medelklass som försörjer dem fått turboladdning av att de svenska härskarnas affärsidé är att agera humanitär stormakt (på medelklassens bekostnad såklart)."

Läs gärna kommentarerna till vad Engellau skriver.

Nästa text har Jan-Olof Sandgren skrivit - och den börjar så här:
"Varför sticker Sverige ut som ett så extremt land när det gäller invandring, inställning till våld, krig, brottsbekämpning och en rad andra områden? Även våra nordiska grannländer tycker att vi är extrema.
När Norges invandrings- och integrationsminister Sylvi Listhaug besökte Rinkeby häpnade hon inte bara över laglösheten i svenska förorter, utan också över det fientliga bemötande hon fick från svenska kollegor.
Den finske professorn Paul Lillrank skriver i Hufvudstadsbladet att Sverige håller på att utvecklas till ett större hot mot Finland än Putins Ryssland.
Den amerikanske journalisten Tim Pool beskriver Sverige som ett ”obehagligt” land, där en tystnads- och förnekelsekultur råder."

Apropå Kuriren ovan. Även till Sandgrens text finns intressanta kommentarer. Som:

"Det blir ständigt inflation i ords betydelser. Den etablerade makten använder bokstäverna SD som ett rött skynke, och tillskriver SD nazistiska rötter och trångsynthet.
Med tanke på hur många människor som röstade på SD i senaste valet så vore det en behövlig journalistisk uppgift att beskriva och granska SDs faktiska politik.
Vad säger de och hur röstar de i riksdagen, hur jobbar de på kommunnivå osv ?
Hur pass antidemokratiska är SD? Eller inte.
Visst ja, journalister är ju inte intresserade av fakta som grund för åsikter.
Annars vore samma sorts granskning faktiskt intressant vad gäller alla partier i st f att vi bara matas med deras egna fina ord under ett valår.
Alltså vad som faktiskt sägs och görs i den praktiska politiska vardagen. Vid sidan av de fina talen."
Eva Danielsson

OK - nu får du fundera lite själv…

Man kan inte vrida tiden tillbaka… (1/10 2017)

09.00 - "I en viss bemärkelse är det förstås korrekt att det inte går att vrida tiden tillbaka, nämligen just i bemärkelsen att det inte går att vrida tiden tillbaka. Vi kan inte återskapa alla de förhållanden som gällde för en timme eller en vecka eller ett årtionde sedan. Det begriper vem som helst.
Men det är inte så sentensen brukas. Den brukas för att försvara status quo. Om jag klagar på dagens skola och jämför med 1970-talets skola så möts jag av ett medlidsamt och lätt anklagande utlåtande om att man inte kan vrida tiden tillbaka. Det medlidsamma betyder egentligen att jag är en himla idiot som tror att det går att vrida tiden tillbaka.

Den som skriver så är Patrik Engellau som avslutar sin krönika med en anklagelse - vill jag väl kalla det:
"På motsvarande sätt vägrar jag att tro att det inte skulle gå att få det svenska rättsväsendet och polisen och försvaret och allt det andra att börja fungera igen. Kan man operera tarmvred så kan man väl återställa no go-zoner.
Det krävs bara lite mer planering och ansträngning. Allt hänger egentligen på vad man vill.
Sveriges problem beror på att de som styr landet – och kanske svenska folket – egentligen inte vill lösa problemen.

Och så sitter jag där med min morgonfika och undrar "Hur är det i Vingåker då?"

Samma fundering dyker upp när jag läser vad Johan Westerholm skriver när han berättar om en diskussion om kultur han lyssnat till:

"Det handlade också om en kulturkritik som upphört att vara just kritik, utan mer har börjat handla om ett slags frekvensräkning där ett givet estetiskt arbete bedöms utifrån hur många rasifierade/kvinnor/hbtq-personer som finns involverade i verkets tillblivelse."

Om du nu orkar bry dig i att försöka förvandla detta om kultur till dagens politik i Vingåker så kanske du, som jag, får en känsla av att det är just sådant tänk som i mycket styr vad som uträttas av våra styrande och andra beslutsfattare.
Varför skulle, som exempel, där annars finnas någonting så tramsigt som en Mångfaldsfestival?

Från favoritfåtöljen…

00.10 - Jaha, oktober, tänker jag lite förstrött efter att ha satt mig i favoritfåtöljen för att koppla av en stund innan sängen kan tänkas börja locka.
Då kom jag på att jag egentligen vet inte så mycket om Vingåker.
En fundering som kom upp eftersom jag undrade lite över hur många "hushåll" det kan finnas i kommunen.
Jag ville försöka få någon slags uppfattning om hur många det skulle kunna vara som möjligen kunde bli intresserade av att bli läsare här hos nattgöken.
Hittade just inte den informationen.

Detta med anledning av jag i kväll kollade statistiken för unika besökare på bloggen. 730 i augusti har blivit 852 i september.
Utan att jag gjort (fått göra) "reklam för mig själv".
Och fick så den, för mig, förnöjsamma tanken - Vänliga Vingåkersbor kanske… funderade jag optimistiskt…
(Lite andra siffror om vår kommun hittade jag - här)


Nå, om det kan sägas vara bra eller inte vet jag inte - men den ökande trenden i höst gör att jag nu smått belåten - tar kvällens glas vin med mig till fåtöljen för att avsluta en kväll - sannolikt i ett slags samtal med mig själv och mina funderingar.
Som kanske hamnar här

Nytänkande del 2 (30 sept 2017)

13.00 - Lördag - och jag har lite annat kul för mig än att skriva gnälliga saker om skolorna i Vingåker. Därför släpper jag gärna fram Patrik Engellau och vad han skriver under rubriken:
Dominerar särintresset eller folket?
Hans text börjar så här:

"Nyligen diskuterade jag med mig själv om den mest sannolika framtiden för Sverige är att politikerväldet kör nationen vidare utför stupet tills vi kraschar eller om politikerna kommer att nyktra till och lyssna på medborgarnas nödrop och vidta de åtgärder som behövs.
Frågan är, menade jag, om Sverige är tillräckligt demokratiskt för att landet ska kunna mobilisera ett ledarskap som inte bara ser till sina egna intressen, utan även till folkets."

En utmärkt bra text som jag gärna ser att du läser - i alla fall om du har funderingar över Sveriges framtid…

Nytänkande? (29 sept 2017)
Kommentar finns - här

13.15 - Det är inte varje dag Kuriren och jag tycker lika - men i dag hände det. I alla fall vad det gäller synen på skolverksamheten i Vingåker - som får sig en örfil - i dagens ledartext i tidningen.
OK, alla som tittar in här kanske inte är prenumeranter på Kuriren och kan därför inte ta del av texten - men - där står under rubriken "Sverige underpresterar - Sörmland ännu sämre" - bl a:

"Och inte heller i Mälardalen är det lika för alla. Medan Eskilstuna och Katrineholm ligger ungefär på Sörmlandssnittet, presterar Flen och Vingåker betydligt sämre, Strängnäs markant bättre, och det håller inte att skylla på de socioekonomiska skillnaderna.

Skolan har ett kompensatoriskt uppdrag, vilket betyder att varje kommun är skyldig att göra vad som krävs för att alla elever, oavsett bakgrund, ska få likvärdiga möjligheter. Det handlar inte bara om resurser och lärartäthet, även om de nya statliga pengarna som framför allt riktas till skolor med tuffare villkor är välkomna. Det är minst lika viktigt att lyckas locka de bästa lärarna till skolorna med störst utmaningar och att utarbeta arbetssätt som ger mest resultat för pengarna."

Och så ger Kuriren följande förslag:

"Och här kommer ett radikalt förslag. Låt kommunerna i Sörmland gå före och testa något nygammalt som fungerar: katederundervisning och fokus på faktakunskaper.
Vingåker och Flen kan gott åka på studiebesök till områden som dragits med låga skolresultat, men som efter hårt arbete vänt den negativa trenden."

En alldeles utmärkt ledartext i Kuriren vill jag gärna lägga till.

09.55 - Nu ska jag göra mig lite märkvärdig genom att påstå att jag - emellanåt - har ambitionen att påverka "omgivningen" med det jag publicerar. I ordet omgivningen kan du gärna läsa in de "ansvariga politikerna i kommunen". Och kanske också de tjänstemän som har en smula "makt".
Och det försöker jag - påverka alltså - också emellanåt - göra med väljarna i Vingåker genom att föra ut (länka till) kloka funderingar från (som jag tycker) begåvade människor som har annorlunda tankar som kan öppna ögonen på dem som nu ska välja kommunpolitiker nästa år.

Ett exempel på det är att peka ut - nya tankar och idéer - för de ansvariga för kommunens undermåliga skolverksamhet.
Som att hälla vatten på en gås…

Jag ställer frågor till ansvariga och får svar på "någonting annat".
Begripligt, mumlar jag ofta till mig själv, eftersom de nog inte har några svar eller idéer som leder till förändringar. Bättre sådana menar jag då.

Detta om detta. Som jag skrev i går - blev jag nobbad av kommunen att sätta in annons i kommuntidningen eftersom jag inte "var företag". Frågade då Maria Pestrea om jag fick annonsera om jag startade "företag".
Svaret blev:

Hej Bjarne!
Utifrån vårt ansvar som ansvarig utgivare granskar vi alltid annonserna, oavsett om de är registrerade firmor eller föreningar/organisationer. Så med andra ord så är det inte självklart att annonsen eller annonsören är godkänd bara för att man är firma/förening. Det är viktigt för oss att tidningen har ett bra innehåll och lever upp till både våra värdegrunder och varumärke.

Du har öppnat upp för en ny diskussion och något som behöver tänkas igenom ordentligt. Vi har tidigare inte haft någon bloggare som annonserat så jag behöver fundera på detta tillsammans med kommunikationsgrupp och ansvarig utgivare. 
Då vet vi det…

Men milda makter - ett sådant besvär för min skull.
Kanske i onödan - jag tänker inte be om annonsplats i kommuntidningen någon fler gång.

Det ökar…  (28 sept 2017)

21.40 - Bara med anledning av vad jag skrev tidigare i dag - Dumpad - så  fick jag för mig att berätta någonting jag inte kommenterat förut - hur många är det som tittar in här?
Inte så överdådigt många om jag ska vara ärlig. I augusti hade jag 730 unika besökare - inte så dumt i alla fall - säger jag lite tröstande till mig själv, eftersom bloggen ju bara vänder sig till de få tusen vuxna som bor i Vingåker - och att jag inte på minsta sätt har "gjort reklam för mig".

Därför fick jag plötsligt för mig att jag ville tala om för Vingåkersborna att - här i kommunen finns en - som Anneli Bengtsson uttrycker det - "en åsiktsmaskin" - genom en annons i kommuntidningen.
Ville berätta att här finns en som (hoppas jag) måhända både roar och oroar kanske rent av ibland retar någon som läser vad jag publicerar.

När jag skriver detta så ser jag att räkneverket just slagit om till 54.000 besök. Och när jag för kort stund sedan kollade statistiken för unika besökare så här långt i september så såg jag att den visade 822.
Antalet begåvade besökare ökar…
Vi kommer att ha roligt tillsammans under det kommande valåret.
Vänta bara.

Dumpad!

08.15 - Kommunen ger ju ut en egen tidning som heter Vingåker för dig som innehåller "information från Vingåkers kommun" - som det står på omslaget. Och som också tar emot annonser.
Nästa nummer av tidningen sägs utkomma i morgon den 29 september.
Jag tog i god tid före utgivningen kontakt med Linderoths tryckeri, som producerar tidningen, och anmälde att jag ville sätta in en annons för "nattgöken".
Fick till svar OK, och sände in min annons…


Denna morgon, dagen innan tidningen förväntas hamna i din/min brevlåda, fick jag följande mejl:

Hej Bjarne jag har talat med kommunen och dom godkänner inte din annons med hänvisning till att det inte är ett företag, och jag har tyvärr inget att säga till om i detta fall då Kommunen är min uppdragsgivare och ansvarig utgivare.
Så du vet när tidningen kommer i lådan.
Är det några frågor om detta hänvisar jag till Maria Pestrea på Kommunen.
Ha en fin torsdag.
Med Vänlig Hälsning
Mats Wangenfors
Linderoths Tryckeri

Bara så du vet - jag är inte alls överraskad över att ha blivit "dumpad" och har med stigande spänning väntat på vilket argument de skulle leta fram för att slippa föra ut reklam för - en bland kommunens folk - inte helt populär blogg…

Nå, jag har sänt ett mejl till Pestrea och frågat om jag får annonsera i kommuntidningen om jag bildar "enskild firma".
Väntar på svar…


Så här långt - 1-0 till kommunen…

Min absoluta favorittidning är Fokus - som blev "Årets tidskrift 2013". Juryns motivering var:

Årets Tidskrift 2013!

"Fokus är en tidning som brinner för en enda sak, att göra sin läsare smartare utan att de märker det."

- Juryns motivering -

En ambition jag helt delar…

Man kan - fast man är företag - bli "dumpad" av politiker.
Som du kan läsa om här

PS - tillhör du dem som har fullt förtroende för våra myndigheter - så läs gärna detta och se om du bli "påverkad"…

Den lokala skolan… (27 sept 2017)

10.10 - Bryr jag mig just ingenting om. Beror säkert på att jag inte har några egna barn eller barnbarn som går i någon av Vingåkers skolor. Rent allmänt så där, unnar jag förstås den svenska skolan och dess elever en förbättring.
I alla fall de få dagar då jag har haft känningar av lite PK-känslor.

Nåväl, det finns då andra dagar/stunder då jag i alla fall får funderingar om skolans värld. Som när jag läser vad Inger Enkvist skriver hos Det Goda Samhället.
Det börjar så här:
"Ett sätt att beskriva varför Sverige har problem med sin utbildning är att påpeka att skolan ses mer som ett redskap för att producera jämlikhet än som en plats för att skaffa sig kunskaper. Förr stod kunskap i centrum, fast det knappast sades, eftersom det var så självklart. Nu står jämlikheten i centrum, och denna antas uppkomma genom kompensationsstrategier."

Om du nu som jag kan drabbas av - en stunds lust att få veta lite mer - så läser du förstås vad Enkvist skriver och anser om detta.
Enkvist är starkt kritisk till de ansvarigas syn på utbildning och avslutar sitt inlägg med:
"Sverige bortser också från att det finns alternativa sätt att se på jämlikhet. Många länder som exempelvis Singapore ser det som jämlikt och demokratiskt att ge alla elever möjlighet att utveckla sig till sin fulla potential genom att erbjuda olika alternativ som svarar mot olika elevers behov.
Man erbjuder så att säga ”stöd” för både svaga och duktiga elever genom att ge möjlighet att välja ett alternativ som passar eleven. Den svenska modellen med ett enda program upp till 16 år skapar ett stort behov av individuellt stöd, något som är mycket dyrbart och inte speciellt effektivt.
De enda som alldeles säkert vinner på den här modellen är den grupp vuxna som på detta sätt har anställning.

Om Vingåker nu vore en förebild för andra svenska kommuner så kunde man ju förvänta sig att de skolansvariga inom kommunen (plus de kommunpolitiker som så starkt framhåller sina omsorger om vår skola) läste sådana här texter och tog till sig av budskapet, vilket de förstås inte gör (läser sådana texter menar jag då) satte sig sedan ner och sa (om dagens skola) "Som det är nu  kan vi ju inte fortsätta nu måste vi ändra rejält".

OCH - ge fullständigt fan i om skolöverstyrelsen har en annan åsikt…

Tja - ungefär lika sannolikt som att du hittar en ledartext i Kuriren som skriver något positivt om SD…

Lokalpolitik? (26 sept 2017)

10.15 - Är en aning tveksam till att rubriken är den rätta - men - jag ser i alla fall med viss förvåning att vårt lokala politiska parti VtL verkar ha vaknat upp ur en länge tids koma. Som tydligt märks genom att de på sin FB-sida nu blivit smått aggressiva mot sin politiska omgivning.

I går fick sig det lokala Miljöpartiet en skrapa för att de - oförtjänt tycker VtL  - slår sig för bröstet och hävdar att de "fått igenom sin politik" vilket inte VtL alls gillar.
I dag (26/9) får hela den Vingåkerska politiken en hurring - lite så där allmänt hållet - men där också finns utpekade saker som (man kan uppfatta) pekar på smygkorruption.
VtL skriver på sin FB-sida:

"Vi är en liten kommun men måste ha samma politiska organisation som till exempel Eskilstuna som sprider ut sina kostnader på 100 000 invånare, säger Anneli Bengtsson (S), kommunstyrelsens ordförande."(Källa:Kkuriren)"
Nej, det behöver man inte ha. Det är lagstadgat att en kommun MÅSTE ha: Kommunfullmäktige,valnämnd, kommunstyrelse och överförmyndare.
Alla andra nämnder och styrelser är något som Kf (politikerna) bestämmer skall finnas.Varje kommun via det kommunala självstyret bestämmer själv hur många nämnder och hur stora dom skall vara, samt storleken på arvoden (lön).
Vilka tillsätts av dom olika partierna efter valresultatet.Vilket för det mesta är ett tack för lång o trogen tjänst eller om du behöver en inkomst - inte efter kompetens.
I Vingåker finns det även  "politikerpensionärer" som uppbär pension efter sitt politiska engagemang innan reglerna ändrades. Naturligtvis så är dessa kvar i politiken och då på arvoderade poster!

Inte helt snyggt av VtL, vill jag tycka, som tydligare borde ha redovisat vad de nu ondgör sig över.
– Vilka är det som sitter i nämnderna och inte har kompetens?
– Ge exempel på "politikerpensionärer" som sitter kvar på arvoderade poster.

Och bästa VtL - varför inte (igen då) berätta vilka nämnder ni vill lägga ner och berätta varför (de inte behövs). Och vad vinsten för oss väljare/kommunen då kan förväntas bli. En lugn och saklig genomgång…
(
Och varför då inte t ex börja med: "Man ska göra allt så enkelt som möjligt, men inte enklare". Den aforismen brukar knytas till den legendariske fysikern och Nobelpristagaren Albert Einstein och den saken tycker vi i VtL även ska gälla vår kommun och antalet nämnder och därför så…o s v)

Och för egen del skulle jag finna det mer underhållande (och därmed mer läsvärt) om VtL ville föra fram sina kritiska åsikter med större ironisk finess och elegans. Biter bättre…
Se gärna avslutningen den 24/9 "den begåvade ironin över vissa bilägare och deras förhållande till sina blinkers"…

Fostran för fred - eller för krig?
(25 sept 2017)

En smått märklig rubrik - kanske - tills du har läst vad Lars-Olof Sandgren skriver i sin krönika. Som börjar så här:
"Många i min generation växte upp i villfarelsen att våld är onödigt. God moral och ett rent hjärta var allt som behövdes för att lösa konflikter. Våld var en primitiv uppfinning som vi ”vuxit ifrån” – men tyvärr dröjt sig kvar inom auktoritära system som polisväsendet och militären. Vapen skapade krig och därför var vapenproduktion av ondo. Undantaget var förstås befrielserörelser i tredje världen, som behövde vapen för att få bukt med kolonialismen."

Och avslutar så här:
"Till sist. Om man vill bygga en fredlig värld, är det så säkert att all aggressivitet är dålig? Är det så självklart att våld automatiskt leder till krig? Kan det inte finnas en liten poäng i att barn redan i sandlådeåldern, ibland uttrycker aggressivitet, provar aggressivitetens möjligheter och lär sig dess konsekvenser?"

Och om du nu på en måndag orkar ta till dig vad Patrik Engellau skriver om islam och muslimer så klicka här

"De svenska muslimbröderna är mycket entusiastiska i sina rapporter till hemmamyndigheten i Kairo. De framför att inget annat europeiskt land troligen är så mottagligt för islamiska synsätt och värderingar som just Sverige."

Läs gärna kommentarerna till båda krönikorna.

Ovanlig vanligt söndag…
(24 sept 2017)

20.30 - Det händer inte allt för ofta att mina söndagar blir så där tämligen händelselösa. Nä, det är inte så att jag blir kvar i sängen hela dagen utan visst händer det saker - men just inget ovanligt.

Men efter ett tag kommer jag på att det beror väl på vad man kallar ovanligt. Som t ex att Madame och jag unnade oss en rejäl sovmorgon med en efterföljande lång god och skön frukost.
Faktiskt riktigt ovanligt vad gäller oss - det var knappt att vi hann ner till fotbollsplanen för att titta på hur Vingåkers flicklag - 13 år - började spela match klockan 13. M har två barnbarn (tvillingar) Lisa och Sanna om spelar i det laget. Va? Jo de är jätteduktiga.
Som precis hela övriga i laget i dag - då de vann med 5-0.

För några veckor sedan - när vi lagade någonting i ugnen - så vete f-n vad som hände - för när M öppnade ungsluckan så blev där ett herrans liv från de två brandvarnarna. Vilket fick familjen i grannhuset att komma farande för att rädda oss och huset…
Efter en halvtimme så kom där också en väktare från Sector Alarm för att kolla vad vi hade för oss.
Lite pinsamt förstås - jodå det hade osat en del…

En lång introduktion för att kunna berätta att i dag har M sett till att jag - förmodligen - har Vingåkers renaste ugn.
Väldigt ovanligt vill jag påstå…

Tja, så lite höststädning av verandan och plock inför morgonens färd till "sopstationen".
OCH - det mest ovanliga till sist - jag har inte suttit framför datorn på hela dagen fram till nu. Förmodligen det mest ovanliga i år - vad gäller mig då…

Men som du just läst - ett alldeles vanlig blogginlägg - om just ingenting viktigt alls…
Men här kommer i alla fall ett synnerligen viktigt meddelande:

PK-parlören… (23 sept 2017)

10.35 - Lördag, en så här långt, tämligen gråmulen dag som så mycket annat kan förändras till både något gott som mindre trevliga saker.
Se där - redan före lunch kan jag komma på finurliga funderingar…

Inte bara det - jag har också hunnit med att (på nätet) ta del av en PK-parlör som redovisar de senaste förklaringarna, beskrivningarna av vissa värde ord. Jag kopierar den skamlöst - och ursäktar mig med att "även väljare i Vingåker måste få ta del av sådan här viktig information och eftersom den inte kommer att redovisas i Kuriren så…" ;-)
Läs här och du har samma information som - nå i alla fall jag - men också många andra vågar jag tro…

12.55 -  I en stilla väntan på att bedövningslatheten efter en god lunch ska avta så att jag får lite vettigt uträttat så har jag tittat in hos nyheteridag.se för att se om där finns något som kan göra mig en smula upprörd…
Måhända har jag blivit så avtrubbad av all eländesbeskrivning på olika håll att det numer är tämligen svårt att "röra upp" mig.

Nåväl, jag finner i alla fall en krönika, skriven av den numera kände Örebropolisen Peter Springare som intresserar mig.
Innehållet i krönikan handlar om att polisen inte klarar av att leva upp till medborgarnas förväntningar och att ansvariga för detta kan läsas så här:
"Men det finns ett mycket stort och avgörande hinder till just detta, att med enkla medel skapa förbättringar i polisarbetet. Nämligen att fokus riktas mot kärnproblematiken, alltså konkret vad är det som felar i just det dagliga polisarbetet? Vi måste ta ett ansvar över och fokusera på just vår profession, polisverksamheten. Orsaken till att vi inte gör just detta, kan tillskrivas ett fenomen som mycket starkt präglar ledningen av Polismyndigheten, nämligen funktionell dumhet."

Tufft som fan, tänker jag, och mina illvilliga funderingar far runt på det mest okontrollerade sätt.
Passerade förstås även Vingåker lite snabbt.
Och vad säger du om en person som vågar ge sig på mäktiga personer där uppe i sin himmel?
Peter Springare:
"Förslagsvis kan vi börja med de två största motorerna när det gäller funktionell dumhet, rikspolischef Dan Eliasson och biträdande rikspolischef Mats Löving. Först därefter kan vi börja bromsandet av det fria fall vi befinner oss i idag och påbörja uppbyggnaden av polisverksamhetens kärnverksamhet."

I alla fall jag beundrar sådana människor…

Du är en jämrans mes…
(22 sept 2017)

Och mest mesiga är våra politiker. Jodå - du kan nog också inkludera våra lokala i Vingåker.

Du kommer högst sannolikt att hålla med mig om detta om du tittar på det här videoinlägget där Partik Engellau intervjuar författaren och psykiatikern David Eberhard.
Ämnet är (ursprungligen) att så många människor förväxlar "Snällhet med kravlöshet" - fullkomligt horribelt - men där levereras många fler bitska sanningar om - Sverige…

Lokala partierna (och lite annat)
(21 sept 2017)

14.00 - Läppeborna gnäller emellanåt över att trafikanterna kör för fort genom orten - utan att ännu så länge ha fått gehör för detta från myndigheterna.
Tidigare gav jag dem tipset att själva sätta upp egentillverkade skyltar som skulle kunna påverka "fartdårarna".
Ingen respons. Inte heller förväntat, för varför skulle de vara annorlunda än ni andra i Vingåker?


00.45 - Har man inget annat kul för sig i den sena natten kan man ju alltid sitta där och fundera över de lokala politiska partierna i Vingåker.
Va? - jaså det händer aldrig dig.
Då går du sannolikt och lägger dig tidigare än jag…

Nåväl, där jag satt i favoritfåtöljen och njöt av tystnaden och det svaga skenet från ett par värmeljus så kom jag och tänka på en person jag står i tacksamhet till. Sören Larsson heter han och är en av de de bästa "tidningsmakare" jag lärt känna. Sören var en av dem som var med och startade tidningen Veckans Affärer.

Det kom sig att jag (1976) just blivit chefredaktör för tidningen Hundsport, en alldeles för tråkig och seriös tidning som befann sig på dekis.
Tidningen hade i varje nummer en så kallad "rasartikel" där tidningen mer ingående berättade om "månadens ras".
Och det hade den haft i åtskilliga år (före mig alltså) - gjord på det mest tråkiga och seriösa sätt.

Sören och jag träffades över en god middag hemma hos mig där jag bodde i Sollentuna - för att få tillfälle att prata tidningar.
Jag kortar av det hela med att genast berätta vad Sören delgav mig för råd:
"Om du ska skriva om en viss hundras så ska du inte med artikeln vända till dem som är uppfödare eller ägare av just den rasen."
Och så förklarade han: "Om du nu skriver om t ex schäfer (där ungefär 10 procent av Hundsports läsarna var just sådana) så intresserar du just/mest bara dessa 10 procenten av läsare. Som dessutom ofta är mer kunniga om rasen än tidningen/skribenten.
Och så fick jag rådet att utforma (skriva) artikeln om (t ex om schäfer då) så att den i stället blev intressant för de övriga 90 procenten av läsekretsen.
Vilket även gör schäferfolket glada, poängterade han

Du fattar det kloka i det - eller hur? Det du skriver ska ju intressera så många som möjligt…

Den inställningen/kunskapen/intresset har inte företrädarna för de lokala politiska partierna begåvats med.
FÖR - läser man vad de producerar på sina hem- eller FB-sidor så är det till 100 procent riktat till de (redan) egna troende.

För all del - skadan är minimal - eftersom ingen normalbegåvad Vingåkersbo normalt tittar in på deras hem- eller FB-sidor.
Varför skulle de göra det?

Kanske jag kan inspirera till nytänkande hos något lokalt parti genom att berätta att genom att jag förstod vad Sören Larsson menade - lyckades jag på tre år - öka Hundsports upplaga från 28.000 exemplar per månad till lite över 66.000 exemplar/månad (TS-kontrollerad). Sedan tackade jag för mig och drog vidare i livet - trött på alla de okunniga hundägare som fanns.
Då…

Hm, mumlar jag och suckar för mig själv och tar, smått uppgivet, det sista ur vinglaset, mycket tveksam över om någon lokal politiker begriper vad jag menar…

Tidiga funderingar  (20 sept 2017)

(uppdaterad 16.20)

10.10 - OK, det är väl inte direkt tidig morgon när jag skriver detta - men - vid morgonkaffet läste jag några rader som fortsatt gnager i huvudet.
Apropå att företrädare för vissa partier hyser uppfattningen att "Invandringen behövs för att klara en fortsatt bra välfärd" och lite annan skit också…

"Så vad är det då som gör att de folkvalda så enträget vill att vi skall ta emot invandrare? Den förklaringen svenska folket har fått är att den del som går i pension är för stor för att den delen som arbetar skall klara av att försörja dem. Det handlar alltså om pensioner och välfärd. Så ju fler invånare vi är i Sverige ju större skattintäkter blir det för staten. Vilket är en sanning med modifikation eftersom ju fler invånare vi är i Sverige ju dyrare blir välfärden.

Mitt i allt detta undrar jag varför vi måste bli fler? Är den en Quick fix a la regeringen? Hur kan Island, som bara är 334 252 invånare, klara sig? Hur löste de bankkrisen med de jätteskulder det innebar utan att ta in en enda invandrare?"

Jag vet inte - men man kan ju i alla fall undra över det - om man har tid och lust. Och det har ju jag…

Andra funderingar…

11.45 - Tittar in hos BBC och finner den sköna berättelsen om Ironbridge. Som väcker en slags avundsjuka av hur duktiga BBC är och lockar fram tankar som "Det bonniga Sverige".
Kolla in hos BBC - här - (bildspel med skönt underhållande och lärorik text) och känn om du får några egna känslor…
Hos mig "Dit måste jag åka - igen"

Senare funderingar

Hej Bjarne,
När GW Persson i TV försöker förklara hur saker och ting ligger till för oss nyfikna tittare brukar han luta sig mot statistiken. Samma metod kan användas för att förklara hur det står till med försörjningsbördan i vårt land.

Sverige behöver fler människor i arbete. Eftersom svenskarnas aktiviteter i sänghalmen inte längre ger tillräckligt med skattebetalare är invandringen ett nödvändigt komplement.
Den ökade kostnaden kan t.ex. finansieras genom omfördelning av bistånd och kommer på sikt att ge ökade skatteintäkter för bl.a välfärd.

Åldersstrukturen i Sverige har förändrats ordentligt. Andelen 0-4 år har ökat liksom andelen personer som nått och kommer att nå pensionsåldern. Sedan 1960-talet har försörjningsbördan varit relativt konstant och det har behövts en person i yrkesaktiv
ålder för att ”försörja” 0,71 personer i åldrarna 0-19 och 65 år eller äldre. År 2020beräknas 21 % av befolkningen vara 65 år eller äldre och bördan har ökat till 0,78.

I den här listan redovisas Sveriges demografi med en hel mängd fakta om befolkningen.

SCB visar med sin befolkningspyramid hur åldersstrukturen över tid har förändrats vilket då också har ett avgörande inflytande
på vilka som tar del av välfärden och vilka som bidrar till den.

Sen är det upp till våra kära politiker att, på mandat av oss väljare, se till att den gemensamma kakan blir så rättvist och solidariskt fördelad som möjligt.

Vårt utsträckta land innebär en mängd utmaningar som andra länder saknar. Vi skulle må bättre av att hantera en större och mer utspridd befolkning.

Sverige har en yta av 447435 kvkm och ca 10 miljoner invånare.
Österrike har en yta (mest alper) av 83879 kvkm och ca 8,6 miljoner invånare.
Island har en yta av 103000 kvkm och ca 335 000 invånare.
/Åke

Sena funderingar (19 sept 2017)

23.35 - Även en tisdag kan ta slut, tänker jag när jag gör mig en sista runda på internet, där jag också gör en koll på kkuriren.se och läser där att vid gårdagens KF-möte så bestämde ledamöterna att Ålsätter ska anslutas till det kommunala "vatten och spillvattennätet".

På en direkt fråga från Anders Lundström (VTL) blev svaret från Sörmlands vatten att även de som i dag har godkända avloppsanläggningar kommer att anslutas till kommunens ledning.

Oavsett om man vill eller inte, konstaterade Lundström då.
Allt enligt Kuriren.

Eftersom där inte står annat så tycker jag mig ana att det här KF-beslutet togs "enhälligt" av ledamöterna.

Vad tycker mig ha förstått lär det här bli en dyr kostnad för fastighetsägarna i Ålsätter - en så där 230-tusen per fastighet ryktas det om.

Snyter man väl inte ur näven så där direkt, kan jag föreställa mig. Och blir nyfiken på funderingen "går ett sånt här KF-beslut att överklaga?" Vet inte men ska se om jag kan få reda på det.
Fast inte i natt…
Det kan man - som du kan läsa om här.
Och lite mer om kommunalrätt - här.

Så blir jag lite nyfiken på nästa fundering "undrar om det kommer någon reaktion från Ålsättersborna?"
Man (Jag) kan väl ana att en eller annan är missnöjd med att ha blivit överkörda av kommunens beslut. Och försöker tänka mig att någon av dem tar kontakt med vår lokaltidning för att - ja någonting då. Kanske kontakta vår lokalredaktör Klas-Göran Bäck för att bli intervjuad, en ilsken insändare - eller något annat.

Den som lever får se…

 Gråmulet…

08.50 - God morgon! Ibland kan jag inte komma på någon rubrik som känns passande till vad jag funderar över - och då blir gärna något oinspirerat…
Nåväl en som sällan verkar vara oinspirerad är Ann Heberlein som gärna och ofta ger oss sina synpunkter och åsikter i de mest skilda ämnen.
Här - skriver hon om något som jag emellanåt funderar över: ängsliga, rädda rent av fega människor.

"Jag kände mig förintad – och förrådd. Varför sade de andra ingenting? Det ringde ut och alla lämnade klassrummet. Väl i det fria, ur syn och hörhåll från historieläraren, berömde de andra mig för mitt mod. Så bra att jag sade ifrån. Jag invände att det spelade ju ingen roll eftersom ingen, inte en enda gav mig stöd. Ingenting hade förändrats, mer än att jag framstod som lat och bråkig."

I övrigt laddar jag för vinst i dagens bowlingmatch mot Madame - då får man inte vara vare sig rädd eller feg.
I sitt spelande menar jag…

Små märkligheter…
(18 sept 2017)

12.15 - Små och små - jag tycker det är stora märkligheter - men fegar ur lite och skriver "små" eftersom jag anar att det är mina funderingar som hamnar i underläge denna gång.

Jag går ut lite försiktigt med "All religion är mänsklighetens gemensamma mentala defekt" bara för att du ska ana tonen i mina funderingar kring gårdagens kyrkofullmäktigeval.
Det är mycket jag inte förstår vad gäller människor och hur de "tänker" - men tror att det jag minst förstår i det sammanhanget är "Varför känner så många det viktiga i att tro på en Gud?"
Att jag satte ordet tänker inom citat här ovan beror på att jag inte alls tror att deras religionslängtan beror på något tänkande utan på - ja vad då?
Vet inte - men jag har det inte - och ändå tänker jag rätt mycket - om jag får säga det själv…

Det var ju inte det jag ville skriva om - egentligen - utan att jag blir sittandes med förvånat höjda ögonbryn när jag läser hur politiserat kyrkofullmäktigevalet blev. Och hamnar i Vingåker…

Av de möjliga 25 mandaten fick S 12, C fick 6, Öppen kyrka 4, SD 3 varav de (igen) inte kan besätta ett och att därför en "stol" av de 25 kommer att stå tom.

Av 5497 röstberättigade församlingsbor var det 1011 personer som röstade. 24 av dem anses ogiltiga.

Och så blir jag sittandes i funderingar kring hur en S-röstande församlingsbos syn på kyrkan kan skilja sig från de andra partiernas väljare. Men kommer så småningom fram till att det är jag inte alls intresserad av - egentligen.
Och erkänner att min okunnighet om vad som styr religion är nästan lika stor som Aftonbladets okunnighet (18/9) om fåglar är.
Tranor som skogsfågel?

Utspel? (17 sept 2017)

12.50 - Sitter och slötittar på de stora tidningarnas nät-tidningar och stannar till lite i läsningen när jag i Göteborgs Posten läser:

Stora borgerliga utspel är att vänta under det kommande året – i alla fall om det låsta läget i opinionen ska förändras.
– Ju närmare vi kommer valet desto större blir rimligen desperationen i Alliansen, säger statsvetaren Jonas Hinnfors.
 

Han tror också att det krävs utspel av modell större från Alliansen för att nästa års valresultat ska skilja sig nämnvärt från dagens låsta läge.

Som så vanligt när jag läser sådant som får mig att stanna upp - mina funderingar hamnar i Vingåker.
"Vad vet jag om det aktuella opinionsläget i kommen?" poppar lite oväntat upp som snabb fundering.
Inte aning, och det har förmodligen ingen annan ortsbo heller.
Där nästa tanke blir - och ingen bryr sig heller.
Ingen politiker heller, lägger jag till utan att egentligen veta - men jag har ju som du nog kan ana - mina fördomar.

Nåväl - vidare funderingar kräver kaffe - som det ofta gör hos mig då jag behöver resa mig från datorn och göra någonting "annat" som drar tänkandet åt annat håll en stund.
Zoegas Blue Java
är mitt favoritkaffe "Kryddig & harmonisk lätt mörkrost" som det står på paketet, förljuvar mina dagar.

Och det gör det även denna gång, allt medan jag funderar lite över om jag kan tänka mig att något lokalt politiskt parti skulle kunna åstadkomma ett "utspel modell större" som därmed kunde rubba det nuvarande politiska läget i kommunen.

Hm - kaffet blev nog för svagt - för det kunde jag inte alls tänka mig. Liksom jag inte på något sätt kan förvänta mig få uppleva någon som helst form av "desperation" från något parti…

Varför de nu skulle göra något av ovanstående. Livet i Vingåker rullar ju på i behagligt tempo och jag kan inte föreställa mig att där finns några möjligheter till "utspel" som skulle oroa väljarna i någon grupp.
Ska prata med Clemens om detta när han dyker upp nästa gång, tänker jag, medan jag lystet går mot favoritfåtöljen och de två böcker jag just avhämtat på Q8-macken…

Grinigt och läsvärt…
(16 sept 2017)

11.20 - Det första står jag för - som blivit dunderförkyld och därmed så grinig till humöret att Madame valde att åka hem till sitt… ;-)

Dessutom undviker jag (klokt nog) att framföra några egna åsikter tills den rinnande näsan blivit mindre rinnande - och länkar i stället till två blogginlägg jag finner synnerligen tänkvärda.

Det första inlägget, av Anders Leion, har rubriken "Det godmodiga fyllot" - där du bl a kan läsa:
"Just nu pågår ett evighetsslagsmål mellan ett storvuxet, godlynt och lite överviktigt fyllo och en mindre, snabbfotad och elak motståndare. Vartåt lutar det? Den större klarar sig visserligen ännu, men den lille har arbetat upp sig. Matchens utgång beror alltså på hur länge den kommer att pågå.

Den större slagskämpen som slåss på fyllan är det svenska etablissemanget, den mindre smidigare och elakare är våra muslimska invandrare."

Nästa blogginlägg är skrivet av Patrik Engellau har fått rubriken "Mitt hopp - att politikerna äskar makten mer än godheten".

Att makthavare älskar makten är ingen ny insikt. Machiavelli formulerade den alldeles tydligt. Hans tes var att makthavare och potentiella makthavare gör vad som helst för att nå sitt mål.
Nu råkar Sverige vara en demokrati vilket innebär att politikerna måste, om än med största motvilja, följa folkets uppfattningar om de vill hålla sig kvar vid makten. (Nu verkar den svenska oppositionen inte vilja ha någon makt – se decemberöverenskommelsen – och utgör därför en anomali som Machiavelli skulle få svårt att förklara annat än med hänvisning till någon sorts frökenaktig feghet. Kanske finns det bättre förklaringar, men jag har inte hört dem.)

När jag läser sådant blir jag nästan frisk av ren läsglädje…

Partistöd? (15 sept 2017)

12.50 - Ibland kan jag bli intresserad av någonting jag egentligen inte alls är intresserad av. Den här gången för att jag blev påverkad av vad Kuriren skriver:

Det är kommunfullmäktige som tar beslut om hur stort partistödet ska vara. Det kan ingå både grundstöd och stöd som betalas ut per mandat
Genomsnittet i landet är 46 kronor per kommuninvånare och år, som går till de politiska partierna. I Katrineholm är siffran 57 kronor per invånare och i Vingåker 60 kronor, mest i läne
t.

Det var troligen de tre sista orden där som väckte en lust att få veta lite mer om partistöd. Och - vad gör den som är nyfiken?
Letar förstås och det gjorde jag genom att klicka mig in på kommunens fina hemsida och skriva in frågeordet - partistöd.
Vad jag fann där kan du läsa om - här

Värt att fundera över…
(14 sept 2017)
09.00 - Läser med stigande frustration vad Inger Enkvist skriver i ett inlägg:

"Vad gör så de här personerna som pensionärer? De spelar kanske golf eller bridge men framför allt ser de nyheter på tv och på datorn! De inser att det tas felaktiga beslut, och de blir deprimerade och frustrerade över att inte kunna ingripa.
De skriver kommentarer och skickar brev till tidningar, och deras frustration är som sagt skyhög över att inte kunna ingripa.

För både dem själva och för samhället är det ett slöseri att deras kunskap och energi inte tas tillvara.
Det politiska parti som skulle förstå att använda sig av dem, skulle tillföras energi, men just nu ska det vara fyrtioåringar. Ungdom värderas högre än kunskap och erfarenhet."

Jodå, jag är både frustrerad och vill ingripa - vilket är en av orsakerna som fick mig att starta den här bloggen…

Men hur jag ska göra när jag blir frustrerad när jag läser vad Patrik Engellau skriver i dag - får jag fundera vidare på…
Men en första tanke är att "Det vore intressant att få veta hur socialnämnden i Vingåker funderar/fungerar".
En del av kommunens område som kostar den del pengar.
En berättande redovisning i kommuntidningen kanske?
Nå, det kanske inte passar sig i den tidningen - kan man ju tänka sig att de ansvarige tycker.

Då fick jag tanken att till Robert Skoglund, socialnämndens ordförande - framföra att jag erbjuder jag dig - hur mycket utrymme som helst här på nattgöken - för att kunna informera (underhålla) oss i Vingåker om socialnämndens verksamhet.

Jag tänkte också - om jag till Skoglund berättar att antalet "unika besökare" hos nattgöken stiger snabbt så kanske det kan få honom att blir mer intresserad av att få "komma till tals och berätta om socialnämndens viktiga arbete".

Kunniga medborgare anses visserligen (ofta) som "farliga" av politiker - då kan de ju börja lägga sig i genom få/ha åsikter.
det är nog inte särskilt troligt att vi får uppleva.
Men om du nu är en smula intresserad så kan du klicka här så kan du ta del av socialnämndens senaste möte den 11 september.…

Kommentar finns - här

Det politiska parti som skulle förstå att använda sig av dem, skulle tillföras energi.
Jo, jag skulle gärna ställa upp på det - om där bara fanns ett lokalt parti som på något sätt utstrålade "en mer smaklig och lockande profil - än ljummen havregrynsgröt".
Men det finns det inte - tycker jag…

Högre tonläge? (12 sept 2017)

18.00 - Undrar jag lite smått efter att ha tittat in på VtLs Facebook-sida och ser att de intar en tuff attityd mot Robert Skoglund (S).
Ska vi tro att VtL därmed har startat upp valrörelsen, och anger tonläget, inför nästa års kommunalval? Vi får väl se…

Kanske jag ska avslöja att jag i dag har haft ett mejlutbyte med Anneli Bengtsson, kommunstyrelsens ordförande, vi har olika uppfattningar/åsikter om vissa saker, där jag sände Bengtsson ett slags avrundande "PS-mejl" där jag skrev:

Lena Mellin på Aftonbladet berättar att "4 av 8 partier inte är bäst på något" och lägger till:

Väljarna ser dem som helt profillösa – en dödssynd i politiken

Gäller samtliga partier i Vingåker - om du frågar mig.
Det kommer jag att - betydligt starkare - att framhålla fram till valet. Och där använda min "vänliga ironi" så mycket jag förmår.…
Något ska man ju roa sig med…
Bjarne

Hm - kanske har VtL därmed börjat bygga på sin profil?
(I alla fall jag- kan du se i nästa nummer av kommuntidningen)
Heja heja…

23.35 - Tänk, sa jag till mig själv, tänk om partierna i Vingåker ville kommentera och prata (betydligt) mer om sånt här  (Sverige ett intellektuellt b-land) - i stället för hastighetsbegränsningar i trafiken.
Känns som det är betydligt angelägnare.
Fast, velar jag en tankestund senare - kanske inte i Vingåker då?

En förnimmelse? 

10.20 - "Jag svarade att jag inte vet. Det är bara en förnimmelse, men det är genom förnimmelser man skönjer stundande förändringar. Man anar kommande oväder av himlens färg och begynnande vindilar.

Vad jag märker på mig själv är hur tilliten undergrävs, framför allt tilliten till den information som presenteras för mig. Det gäller både vad media uppger och de anekdoter som andra berättar för mig inklusive påstått självupplevda händelser."

Taget ur en text som är skriven av Patrik Engellau.

Jo, även jag tycker mig känna en slags förnimmelse - att Sverige är på väg utför…
Vilket - emellanåt - även gäller läget i Vingåker.
Min misstro mot politiker och media ökar mest hela tiden - märker jag när jag känner att jag blir förvånad över att ingen politiker (som jag tydligen förväntat mig) slår sig för bröstet och skroderar "Vi har minskat arbetslösheten i Vingåker".

OCH - det har den ju - från 10.7 procent till 10,6 procent. Vilket en person kan använda som argument för att framhålla sitt partis förträfflighet. Men vad finns då bakom den minskningen?
Inte mycket att yvas över…

I slutet av augusti var 428 personer i Vingåker inskrivna som arbetslösa hos Arbetsförmedlingen. Det motsvarar en arbetslöshet på 10,6 procent.

Sedan motsvarande månad 2016 har arbetslösheten minskat med en person, eller  0,1 procentenheter.
Berättar Arbetsförmedlingen.

Ta nu inte min kommentar om Vingåker så allvarligt - jag trivs ju utomordentligt bra att bo här och våra lokala politiker - och tjänstemän - gör "så gott de kan"…
Men det är ju själva f-n att man ska behöva åka till Katrineholm för att kunna spela bowling…

Nå - men vad säger ni miljövänner inom lokala MP om följande? En så där 4-6 gånger i månaden tar jag bilen till Katrineholm - bara för att roa mig. Utan minsta tanke på att jag därmed smutsar ner miljön med min "fuskdieselmotor" från Volkswagen…
Suck!
Det där skrev jag bara för att jag känner mig en smula grinig…

En dos nostalgi 

00.10 - Jag har lätt att bli nostalgisk, påverkas lätt av t ex bilder som får mig att försvinna bort i minnen. Denna måndagskväll, trött på politik, räcker inte inspirationen till annat än att sortera lite bilder i datorn.

Hamnar i en bildmapp innehållande bilder från Wales och lutar mig stilla tillbaka och minns…

Mmm - alla dessa sköna besök i norra Wales med sina mysiga hotell, tågresan upp på berget Snowdon, 1085 meter högt, och den långa sköna promenaden ner igen. Har jag gjort ett otal gånger. En underbart vacker "promenad" ner till orten Llanberris som tåget utgår från.
Nå, en inte helt lättpromenerad färd nerför som tar en så där 3 timmar och som avslutas med att man  stapplar de sista hundra metrarna till parkeringsplatsen och ramlar in i bilen med ett belåtet stön med benmuskler som kvider av överansträngning.
Nix - ingen dans på hotellet den kvällen…
Vilket gör att man nog, nästa dag, orkar besöka den magnifika trädgården, Bodnant Garden, och njuta av högklassig trädgårdsskötsel under de (kanske) två timmar som det tar att ta sig runt. Nu pratar jag om en lugn promenad med många stopp för att kunna beundra vad de skickliga trädgårdsarbetarna bjuder oss…

Där, i Wales, har jag varit återkommande besökare under många år. Alltid med den egna bilen…
Just nu bestämde jag mig för att åka dit igen i början av maj.

Skönhet? (11 sept 2017)

09.15 - Livet kan kännas lite orättvist, är det som passerar i tankarna där jag sitter med mitt morgonfika.
Att jag funderar så beror på vad vännen Åke mejlat mig på morgonen. Nämligen:
Bjarne
VtL - kan det vara något att lägga sin röst på?
Har de inga bättre argument? 
Vad skulle ”skönhet” kunna  ge Vingåkersborna för fördelar?
Du måste få tag i Clemens igen!  :-)
Åke

Bilden du ser här ovan finns på VtLs Facebooksida och jag har också funderat lite över vad VtL menar med den. Nix- jag förstår inte riktigt tanken bakom.
Min första tanke var i alla fall "bra fotoshop-arbete" för visst är det snyggt gjord.

Min tanke om orättvisa bygger nog på att jag egentligen vill ge VtL beröm för att de "försöker". Som jag ser det, det enda lokala politiska parti som sticker ut näsan lite och syns därför en uns mer än de andra partierna. Att ordet lite står där ska peka på att vad de då för ut mest finns på deras facebook-sida - och där är det ju inte många som tittar in - vad jag tycker mig förstå.
Ännu färre på deras hemsida…
Men om man nu som politiskt parti sticker ut näsan och påstår/vill saker händer det otacksamma att de med sitt offentliga agerande kan bli gisslade av t ex sådana som jag. Som inte alltid "tycker" samma saker som VtL och dessutom berättar vad jag tycker för andra…
Nå, det kanske inte är hela världen för dem - inte än i alla fall - och jag kan i vissa stunder föreställa mig att partierna i Vingåker är synnerligen glada över att  Kuriren inte har samma "tänk" som jag.

För att anknyta till bilden, det sägs ju att skönheten kommer inifrån - men mer tydligt/synligt är ju att dumheten också kommer inifrån -  där tänker jag mer på dagens politiker.
Kanske mest på riksplanet då.

Och varför jag gör just det förstår du bättre om du läser vad Patrik Engellau skriver - här…

PS - Lite senare så börjar jag fundera över:
"Varför kan man inte  få läsa sådana texter som Engellau skriver på sin blogg - i Kuriren? Eller varför har inte någon av våra lokala politiska partier en egen skribent/krönikör på sina hemsidor som kan förmedla sådana "visdomar" till Vingåkersfolket?"
(Det är endast min goda uppfostran hindrar mig från att berätta vad jag anser om den saken.)

Det kan man inte - och jag kan inte framför mig se att det skulle bli så inom en snar framtid.
Inte undra på att läsarna blir allt fler hos "Alternativa media".

Bonniga Vingåker…
(10 sept 2017)

00.25 - Du behöver inte alls ta åt dig personligen, men rubriken som sitter där har nog sin grund i att jag bott den största delen av mitt vuxna liv i Stockholm. Vilket förstås påverkat mig men också klart påverkad av den lokala bonnigheten. Ett ord som mycket bygger på vad jag läser i Kuriren.
Får jag börja med en intervju (?) med S-märke Robert Skoglund som lyckas få till (in) en stor artikel i lokaltidningen om en "blankett". En blankett som upprör Skoglund. Kuriren skriver:

Föremålet för hans känslostorm var ett brev från skolhälsovården i Vingåker. På den medföljande blanketten uppmanades den homosexuelle Robert Skoglund och hans man att fylla i sina namn under rubrikerna "Mammas namn" och "Pappas namn".

Kuriren och Robert Skoglund - Vem fan bryr sig om en sådan skitsak? Hur många i Vingåkers kommun kan det vara "drabbas" påverkas av denna "fadäs"?  Och känner sig -  kränkta?
Varför  tog inte bara Skoglund kontakt med den "blankettansvarige" i kommunen och bad dem ändra i blanketten?
Nix - Skoglund låter inget tillfälle att marknadsföra sig själv passera.
Robert Skoglund säger i artikeln att "han skäms".
Det gör jag också - allt oftare när jag läser Kuriren - och den här gången över att Kuriren tar in en sån här "struntsak".
Och blir i lördagsnatten sittandes i funderingar över "Vad kan Bäck och Skoglund ha för relation eftersom Skoglund så ofta förekommer i tidningen?"
En aning motvilligt måste jag medge att Skoglund i alla fall är duktig på att marknadsföra sig själv och de "homosexuellas situation".
Med gott bistånd av Kuriren då…

Kuriren blir ämne även för nästa "fundering". Av att jag läser vad Klas-Göran Bäck, vår lokalredaktör i Vingåker, skriver.

"Vid nästa kommunstyrelsesammanträde lär ledamöterna slå fast, så att det gäller även juridiskt, att vissa vägsträckor i främst Högsjö och Vingåker sänks från nuvarande 50 kilometer till 40 kilometer, och vid speciellt utsatta sträckor som vid skolor och förskolor lär 30 kilometer gälla framöver.

Kommunstyrelsens ordförande Anneli Bengtsson (S) välkomnar beslutet.
— Det är jättebra och det ska vi absolut göra.

En journalist av den gamla goda modellen ställer alltid följdfrågor. Ett ord som Bäck förmodligen inte känner till.
För han ställer aldrig följdfrågor till vad intervjuade personer säger eller påstår.

OK, jag är part i målet, för jag personligen avskyr (onödiga) hastighetssänkningar och ingen kan övertyga mig om att en sänkning från 40 km/tim till 30 km/tim har/får någon som helst påverkan vad gäller trafiksäkerheten.
Det är en sak - men varför frågade inte Bäck Anneli Bengtsson "Vad hon menar är bra med den sänkningen?" Och/eller "Varför görs de här sänkningarna - har det t ex förekommit olyckor vid skolor och förskolor som motiverar sänkningen?

Kan jag vara ensam om att få vilja veta det? Få veta argumenten bakom vad våra lokala politiker för ut?
Tydligen inte många av Kurirens läsare vad jag förstår.
Nå - inte Bäck i alla fall…

En till då. Kurirens chefredaktör, Marie Hillblom, skriver:

"Vi lever i en demokrati som bygger på institutioners olika roller. Här är den av folket valda politiska makten en. Media, satt att granska de folkvalda, en annan.

Kommunens informatör och lokaltidningens journalist har alltså helt olika uppdrag. Informatören är anställd i den politikerstyrda kommunen för att berätta kommunens sak. Journalistens uppdrag är att kritiskt granska kommunen, och både kan, ska och får vara obekväm."

OK - Kuriren - när tänker ni börja med det då - i Vingåker?

Kommentar finns - här…

08.00 - Ler klart medhållande när jag på FB läser:
Jepp - hela sjuklöverns framfart bör sammanfattas i en framtida film med titeln.. "Sju nyanser av demensgrått".

Nå - jag tänker väl mest då på rikspolitiken…

Värde eller värdighet?
(9 sept 2017)

17.45 - Lördag? Tja vad kan då vara bättre än att klippa gräsmattan och rensa hängrännor? Vilket Madame och jag har roat oss med under förmiddagen. Välbehövligt. Vilket man kanske inte direkt kan översätta till att läsa vad Patrik Engellau skriver under den rubrik jag kopierat från hans inlägg på Det Goda Samhället.
Jo förresten - välbehövligt - att få sina funderingar påverkade.
Det tycker jag nog.
Värde eller värdighet - jo, de har olika betydelse.

"Det som skiljer de två grupperna av formuleringar är att den första säger att människor är lika i värdighet medan den andra hävdar att människor är lika i värde. Spelar det någon roll?

Ja, det gör det. När jag söker i synonymordboken efter ”värdighet” kommer följande förslag: stolthet; pondus, takt, stil, nobless, grandezza, rang, titel, ställning

”Värde” genererar dessa alternativ: pris, belopp, betydenhet, förtjänst, betydelse, vikt, kaliber, dignitet, halt, beskaffenhet, bonitet, nytta, gagn, utbyte.

Jag medger att de två orden har släktskap, kusiner liksom, men deras inneboende natur skiljer sig avsevärt. Värdighet handlar om respekt, värde om pengar."

Hm - funderar jag - vilket gemensamt värde - tänkt i pengar då - kan vi då sätta på en människa? Det gemensamma värde som vi alla sägs ha?
Jag vet förstås inte - och är heller så intresserad av det - eftersom jag inte delar uttrycket "Alla människors lika värde". Och har lite svårt att tänka mig att jag kommer att rösta på ett parti som hävdar detta.
Men är möjligen mer benägen att hålla med om att människor är lika i värdighet…

Läs gärna vad Patrik skriver och fundera över vad du tycker…

Redan fredag… (8 sept 2017)

10.35 - Jo, redan fredag, och så tänker jag allt oftare märker jag, fast då oftast beskrivet med andra ord som gärna innehåller "svärord".
Nu ska jag skriva just ett sådant ord, ett svärord - rasist. Och lägga till att just nu läser du ett blogginlägg som skrivs av en fullblodsrasist.
I alla fall vad gäller kräftor.
Det är nämligen så att i går kväll kom Madame och jag på att just denna fredagskväll ska vi "avhålla kräftskiva" - bara för oss två då - och då är det endast svenska kräftor som duger.
Bara så du vet - och vad det gäller rasism i andra fall velar i alla fall jag lite mellan vad jag tycker…

Nåväl - innan kvällens kräftkalas finns där annat att njuta av - som dagens Fokus där jag med intresse tar del av en artikel som har rubriken "Ansiktslyfta skönhetsbutiker" (som är mycket framgångsrika) och där orden "Identiteten ligger förstås alltid i produkterna, men en elegant butik skärper profilen" får mina tankar att i ett snabbt tankehopp hamna i Vingåker.
Och hos de lokala politiska partierna.
Min första ingivelse var att försöka övertyga dem om tanken att de nog skulle vinna mer uppmärksamhet om de "skärpte profilen" och då menade jag här att de skulle se till att ha hemsidor av hög kvalitet. Både i innehåll och utförande.

Du - det är inte ofta min entusiasm för en egen tanke gått från hundra till noll så snabbt som den här gången.
"Identiteten ligger förstås alltid i produkterna.
Ha, sa jag till mig själv "visa mig ett Vingåkersparti som har en produkt (idé/visioner) av något slag som får mig att vilja göra vågen".
Och fortsatte med "och som dessutom begriper att de måste skärpa profilen".
Det är ju ett val i antagande och jag fick tanken att de gärna vill få fler väljare.
Och det får man ju om man kommer med något inspirerande och lockande - antar jag. Jag har ibland lätt för att tro att andra människor tänker (fungerar) som jag…

Efter ett avbrott för fika, där jag kom fram till att:
"Varför i himmelens namn skulle de bry sig om sådant - de lokala väljarna röstar ju som de `alltid har gjort´ och dessutom skulle det nog inte falla någon av dem in att besöka partiernas hemsidor".

Livet kan vara tråkigt nog som det är…

 Just blivit torsdag… (7 sept 2017)

14.30 - Även torsdagar sniglar sig fram som så många andra dagar när den egna kreativiteten, eller lusten att anstränga mig, inte är på topp.
Men tydligen är jag inte ensam om detta - tänker jag när jag ser detta diagram:

Från boken Kunskapssynen och pedagogiken

"Den svenska skolmodellen skapar oroväckande få elever med spetskunskaper i viktiga huvudämnen, fem eller sex procent av hela elevkåren. I Singapore och Taiwan är det närmare femtio procent av eleverna som har spetskunskaper."

Vilket får mig att vilja citera vännen Åke som i annat sammanhang skrivit:
"För mig verkar det Schweiziska systemet vara inriktat på ren elitism vilket jag tror illa passar den svenska traditionen/kynnet som är mer inriktat på att ge så många som möjligt en rimlig utbildning."

Jag får väl skylla på min norskfödda mamma - men den inställningen tycker jag är förfärligt trist. Och får stöd av Clemens som antyder: Det är som om fotbollslandslaget bara siktar på oavgjorda matcher som bästa resultat och att vi svenskar är nöjda med det…

00.10 - Jo, klockan har passerat midnatt och då har ju en ny dag fötts. Vilket då fått mig att kunna sätta mig i favoritfåtöljen med något gott att dricka och tänka - en sådan skön dag det var i går.

En dag då jag inte alls tänkt på - politik eller annat trist - utan bara ägnat mig åt små personliga nöjen. Som att tidigt starta bilen för att hämta upp Madame för vidare färd till Bauhaus i Örebro. Har man hus är det alltid något man vill komplettera utrustningen med.

Därefter ville M få göra det som kvinnor gillar - gå i affärer - vilket det finns många av i Mariebergs köpcentrum - bara en kort färd från Bauhaus. Medan M förnöjde sig med att botanisera i de många modebutikerna satt jag - lika förnöjd - och tittade nyfiket på de köpsugna kunder som passerade. Speciellt då unga damer i korta kjolar - och gladdes emellanåt över att ha sagt till M att "absolut inte göra sig någon brådska"…

Även Ikea fick ett besök - för intagande av lunch och köp av badrumsmatta till Madame. Sedan en stilla bilfärd (en timme) på delvis smala grusvägar genom ett fagert landskap till Ms fina sommarhus beläget vid sjön Björklången en så där tre-fyra kilometer bortifrån Regna.

Efter lite donande där, återfärd till Vingåker och besök på Ica - för nu jädrar skulle här inhandlas saker för att kunna åstadkomma en "extra god kvällsmåltid".

Men innan vi kom igång med det så fick M, som hon sa - en "strålande idé" - som jag först inte alls delade. Det skulle nämligen rengöras bakom spisen, kylen och frysen.
Så löjligt - mumlade jag - det är väl aldrig någon som tittar in där bakom.
Jag måste ha mumlat för tyst, för plötsligt hade vi släpat fram vad som behövdes släpas fram. Och nu sitter jag här i natten med Vingåkers renaste spis-kyl-frys - vars baksidor och golvet under dem - är lika antiseptiskt rena som vilken tandläkarmottagning som helst.

Efter att (sedan) ha återhämtat oss med var sitt glas rött på verandan gick vi till verket - eller i alla fall in till köket - för att åstadkomma höstens första riktigt överdådigt smakliga måltid.
Eller i alla fall något liknande.

M och jag gillar att laga mat tillsammans. Vi fungerar märkligt bra tillsammans, har kul som fan medan vi håller på - och det får gärna ta lite tid.
OCH försynen har ännu så länge varit på vår sida - det bli alltid GOTT.
Vilket (mest) beror på två saker - M som med varsam hand styr över matlagningen och att vi också unnar oss ett gott vin till när vi avnjuter vad vi "skapat".

Så, bästa vänner, så kan en alldeles vanlig onsdag se ut för två levnadsglada pensionärer i Vingåker. Om de själva vill.
Livet kunde verkligen vara värre - man kunde ju t ex ha bott i Stockholm.
Eller ha suttit vid datorn och skrivit ointressanta saker om det politiska livet i Vingåker…

Tänkvärt att läsa… (6 sept 2017)

08.10 - Det förljuvar mitt liv att få läsa vad kloka människor skriver om "saker och ting" - ofta sådant som jag inte känner till eller själv kommit att fundera över. Och det är mycket det…
Eftersom jag är på resande fot mest hela dagen så gör börjar jag dagen med att länka till vad två personer skriver på Det Goda Samhället.
Först Patrik Engellau som under rubriken Frihet och beskydd bl a skriver:

"Frihet betyder att undslippa varje slags förtryck, frihet betyder att få leva på lika villkor, frihet betyder exempelvis att kvinnor, svarta, bögar och andra som tidigare utsatts för något slags negativ särbehandling ska slippa underkasta sig och kanske till och med gömma undan och förneka sin särart. Frihet betyder att alla ska få komma ut ur sin garderob och betraktas som jämlikar.

Detta är onekligen stort. Västvärlden kan vara stolt över sig själv.

Men ser vi nu inte en reaktion mot frihetens (alltså en lite annorlunda social reaktion än den som Sokrates beskrev)? Det finns en baksida, ett slags motreaktion, som för varje dag tycks växa sig allt starkare, ett slags motvilja mot friheten, kanske rentav flykt från den."

Om du så orkar läsa mer så länkar jag här till vad Jan-Olof Sandgren berättar under rubriken Det svenska pepparkakshuset.
Där du bl a kan läsa:

"I sin bok ‘Den banala godheten’ skriver Ann Heberlein om ondska utifrån vilka konsekvenser en handling får. En handling som får onda konsekvenser kan knappast kallas god, även om den utförs i namn av välvilja.
Det behövs ingen elakhet för att skapa ondska.
Egenskaper som okunnighet, egocentricitet, feghet, bekvämlighet, fåfänga, övermod, bristande verklighetskontakt eller dumhet är fullt tillräckliga."

Som jag skulle ha skrivit det själv…  ;-)

Finns det någon som……vill veta lite om skolorna i Schweiz?

I så fall kan du klicka på "skolan" i vänsterspalten…

Finns det någon plan? (4 sept 2017)

09.30 - God måndag på er trevliga människor som tittar in här. En gråmulen dag kanske behöver muntras upp lite, tänker jag, men anar nog att återigen skriva om politik inte är den absolut rätta saken för just det…

Nåväl, vännen Åke, mejlar dessa rader:
Hej Bjarne,
Jag är faktiskt lika förvånad. Den här debattartikeln trampar på våra ömma tår.

Man frågar sig osökt om det finns någon riktig plan för att kunna svälja den mängd invandrare vi har tagit in i landet. Och hur ser planen ut för att kunna repatriera de som inte anses platsa eller av andra skäl inte tillåts stanna? Det verkar också vara förvånansvärt lätt att vid negativt besked bara kunna avvika och hålla sig undan utan särskilda repressalier. 

Såg häromdagen en debatt i tysk TV där myndigheterna brottas med att hantera motsvarande mängd invandrare (många fler). I debatten medgavs att samhället hade svårt att rekrytera och utbilda den mängd byråkrater som behövdes för att hantera alla 
asylärenden. Den stora skillnaden mot oss var ändå att man på alla nivåer hade tydliga planer på hur uppgiften skulle lösas. Mycket krut lades särskilt på att vaska fram all den 
kompetens som fanns och som man hade ambitionen att ta hand om.

Återigen är det våra riks- och lokalpolitiker som står i skottgluggen. De är ju faktiskt ledare som valts  av oss väljare för att i god ordning försöka skapa det samhälle vi alla vill ha.

Skulle faktiskt uppskatta om partierna i sin kommande valpropaganda berättar hur de ser på hanteringen av invandrarnas assimilering i det svenska samhället.
Enligt FN:s flyktingkonvention artikel 34 skall den av de mottagande länderna förenklas och främjas.

Åke

Hm - Återigen är det våra riks- och lokalpolitiker som står i skottgluggen. De är ju faktiskt ledare som valts  av oss väljare för att i god ordning försöka skapa det samhälle vi alla vill ha.

Ja, vad ska vi nu säga om det om vi nu för ner det på Vingåkersnivå? Har våra kommunpolitiker sett till att det är god ordning och skapat det samhälle du och jag vill ha?
Smått fundersam över att jag inte tidigare har tänkt i de banorna ska jag nu göra det.
Men märker också att jag är lite frågande inför att jag vet så lite om vad som gäller när det gäller de "assylanter" som finns i Vingåker.

Jag skulle gärna se en "berättelse" på kommunens hemsida där någon, utförligt och på ett personligt sätt, kunde/ville berätta hur det är med den "saken"…

Medan du funderar kring detta kan du här läsa lite om hur politiken i Schweiz fungerar…

Politiksnack… (1 sept 2017)

19.30 - Hej Bjarne,
När jag läser tidningarnas spekulationer över vilka nya rikspolitiker som behövs undrar jag ibland om vi inte har fått de politiker vi förtjänar. Behöver vi någon som är kunnig eller är det bättre med en som är vältalig och helst också går hem i stugorna. De som väljarna föredrar är gamla uvar som verkar  vara smarta nog att inte lämna sina lukrativa civila jobb mot stressande och mindre lönsamt politiskt engagemang.

Inspirerad av ett inlägg  av P. Engellau är frågan om det är demokrati eller meritokrati som är bäst för oss? Tror du att Clemens har bekymmer inför kommande val?
På Platons tid samlades i Aten fria män, kvinnor, barn och slavar räknades inte, för att någon gång i veckan deltaga i överläggningar. De flesta skolkade, som ofta på stormöten, men hade rätt att ta upp vilka frågor som helst till diskussion. Ordförande lottades men någon ordning blev det inte då staten hade så lite att göra och alltför många dumhuvuden fick för stort inflytande.

Platon dömde ut systemet och tyckte att staten borde styras av särskilt kompetenta människor med utvecklade förståndsgåvor, filosofer och tänkare, som han själv. Det systemet har fungerat fram till våra dagar och FN har i sin rättighetsdeklaration skrivit in att alla människor är ”lika i värdighet”, vilket i den svenska versionen felaktigt översattes till ”lika i värde”.

Idén är alltså att vaska fram de mest lämpade med respekt för allas lika värdighet. Den fattige, som har politiska ambitioner, skulle alltså ha samma värdighet och chans som den värsta hertigen.

Inför stundande rikspolitiskt och kommunalt val sätts ett antal kandidater upp på listor för omröstning. Vilka är de egentligen? De mest lämpliga eller har de satts upp p g a andra kriterier som vi väljare inte rår över? Vi har ju under några år i rikspolitiken kunnat se ett antal stolpskott som vi helst hade velat vara utan.

Hur är det då i en landsortskommun som Vingåker? Du har ju besökt några KF- möten och vandrat därifrån med blandade intryck och säkert glatt dig åt att under många år kunnat ägna dig åt journalistiken i st.f politiken.
Det vi kallar demokrati idag är nog en kompromiss mellan den ursprungliga demokratin och meritokratin. Ren demokrati kanske blir för virrigt och kraftlöst medan meritokrati troligen leder till ett permanent klassvälde.
Eftersom vi inte har något sätt att säkerställa att kandidaterna har tillräckliga meriter kanske personröstning är bättre än de anonyma listor partierna lägger fram.
/Åke

Det blir lätt så att inläggen här hos nattgöken handlar om politik - och det blir väl så enär det vankas ett val om ungefär ett år - vilket jag ser fram emot med stor förväntan men också med visst missmod. Det senare av att - som jag anser - alldeles för många  lägger sin röst på blir "det gamla vanliga" i stället för att på minsta sätt vara emottagliga för nya fakta. Vilket man kanske måste anstränga sig lite för att finna.

Vilket jag en gång i tiden försökte få mig förtjusande mamma att ta till sig. Som dock var helt omöjlig att ta till sig att det fanns andra partier än S att rösta på som skulle gynna henne bättre.

Hon skulle ha rösta på S om det så var en åsna som var partiledare. Vilket betyder att hon i kommande val givetvis skulle ha röstat på S…

Clemens och jag lär återkomma i ämnet - politik - huvudsakligen då den politik som handlar om Vingåker.