"Tänk att några droppar bläck som blänker
 - kan göra att så många tänker"

Nattgöken - med sin egen värdegrund…

E-post: mitt förnamn@wilmarsgard.se


Vad kostar det? Ingen enkel fråga…
(16 febr 2019)

Du Bjarne,

Det här med kostnader och frågan ”hur mycket kostar det” är en inte så enkel fråga att hantera. Här är det storleken på beloppen som har en betydelse.

Man kan t.ex. bli lätt svimfärdig när man läser vilka belopp det rör sig om i
Amerikas ekonomi och Trumps kostnader för att bygga en mur mot Mexiko.
Men det beror på att där kan man trycka fram de pengar som behövs därför  att alla människor tror på att dollarn alltid kommer att kunna köpas och säljas utan att
förlora sitt värde och uppkomna skulder skjuts på framtiden.

Här hemma  kan man på det personliga planet se kostnadsökningen när priset på
en hamburgare (stabil produkt) ökar eller när det kostar mer att åka kommunalt.
Priser på diverse livsmedel svänger med säsong och väderförändringar i de länder
där produkter tillverkas t.ex. kaffe, citrus, bomull m.fl. Trist nog ökar aldrig pensionen lika mycket procentuellt som de vanliga fasta baskostnaderna gör.
T ex hyra tidningar, m.m…

Kostnaderna för invandringen är till stor del beroende av den personal och hyreskostnad som behövs för att i olika avseenden administrera invandringen. Om inte invandringen funnits kan man fråga sig hur dessa kostnader hade hanterats. Kunde de ha använts till något produktivt?  Lika osäkert som vad arbetsförmedlingens varslade personal skulle kunna sysselsättas med.

Tycker nog själv att det går åt alldeles för stora kostnader  på att hantera alla de fall som inte får sin asyl godkänd.  D v s kostnader som uppstår därför att vi i landet har en för slapp attityd och hantering av de som skall avhysas. Transportkostnader, sökande efter avvikande flyktingar, brottslingar etc.
En politisk fråga som man kan hoppas att medborgarna blir mer tydliga med i nästa val.

För att kunna behålla välfärden i landet behöver vi, liksom de flest europeiska länderna, invandrare. Vi borde ta efter Tyskland som mer tydligt selekterar fram alla de yrkeskunniga hantverkare man behöver för att täcka upp sina brister i industrin.

I media har nu redovisats en samlad politisk uppfattning om att försvaret behöver förstärkas och man kommer att besluta om en ökad försvarsförmåga som kommer att kosta en hel del pengar. Den utrustning som vi tappade vid den senaste nedmonteringen är ingenting att gråta över då den var outdated.
Det som gör lite ont är att också grundidén med våra mobförråd monterades ned och måste återupprättas. Att lägga en försäkringspremier om 2 % på att gå med i Nato vore mycket lämpligt för vårt lilla land som trots allt har ett bra och eftertraktat strategiskt läge.

Så när du möter en invandrare på gatan eller i affären kanske det är en person som kommer att bidra till den välfärd du gärna vill behålla.
/Åke


Vad kostar det?                           (15 febr 2019)

En mycket vanlig fråga i Sverige, vill jag påstå, nå i alla fall i den omgivning jag tillbringar mina levnadsdagar - "Hur mycket fick du betala för det/den?"
Har till min lilla förvåning märkt att den frågan kommer före frågan om produkten eller tjänstens fördelar. Om en sådan nu ens kommer…

Kom jag att fundera kring när jag för någon dag sedan hörde frågan "Vad fick du ge för den då?" där frågan ställdes över en struntsak för några hundralappar.
Tidigare i dag fick jag anledning att återkomma till det här med folks nyfikenhet om kostnader (på småsaker men inte när det gäller betydligt större kostnader) då jag i ett blogginlägg - om invandringen och dess ofantliga kostnader - kunde läsa:

"Varför är det viktigt att känna till dessa kostnader? Det handlar om demokrati och om Sveriges nationella suveränitet. Om svenska väljare inte får veta hur mycket skattepengar som spenderas på invandring blir det omöjligt att fatta upplysta beslut på valdagen. Demokratin försätts ur spel.
Det väljarna får veta är på sin höjd vilka partier som vill öka invandringen (Mp, C och V) vilka som vill begränsa den (S och M) samt vilket parti som vill ta ner den till ett minimum (SD).
Men om väljarna ska kunna ta ställning borde det vara en demokratisk självklarhet att partierna redovisar åtminstone i grova drag hur många invandrare de planerar för och hur mycket det kommer att kosta.

Även väljare som tycker att Sverige bör betala för invandringen – avsikten är ju att hjälpa flyktingar, inte att tjäna på dem, eller hur? – behöver veta vilka summor det handlar om. Annars väljer man ju helt i blindo.
Rimligen har man en gräns för hur mycket man vill att hjälpen ska få kosta.
Hur många tycker att 1 518 000 000 000 kronor (1518 miljarder) är lagom?"


Inte jag i alla fall…
(läs gärna kommentarerna till den länkade artikeln)

Vill du ge en egen kommentar? Klicka här


Tankar om skolan…                               (14 febr 2019)

Fast just inte mina egna tankar - och dessutom borde det här inlägget ha placerats under rubriken "skolan" i vänsterspalten - men det gör jag inte enär då bara (ungefär) fyra läsare tittar in där då de övriga är lika trötta på att läsa om de svenska skolorna som jag.
Och kanske speciellt om det handlar om skolorna i Vingåker…
Men jag är av annat virke så…

…över till Patrik Engellau - som i dag skriver följande rader i ett längre inlägg på sin blogg - Det Goda Samhället:

"Jag tror att det är en organisationssociologisk järnlag att makt alltid centraliseras och att det går särskilt fort om det görs uttalade försök att decentralisera (eftersom de högre nivåerna då anar oråd och förskansar sig ytterligare). När den centrala myndigheten Skolöverstyrelsen år 1991 lades ned i ett försök att flytta makt nedåt i skolhierarkin slutade det med att den enda centrala myndigheten ersattes av två centrala myndigheter, Skolverket och Skolinspektionen som båda arbetar varje dag för att utveckla och förnya styrningen av den svenska skolan.

Den som gjort sådana erfarenheter som jag gjort blir lätt övertygad om att den svenska skolans över tiden gradvis sjunkande resultat i olika internationella mätningar, till exempel Pisa, nog till stor del beror på invandringen men att denna inte kan mäta sig med de skadeverkningar som den överdrivna centraliseringen av skolan medfört.

Förut sa jag det halvt på skoj, men nu säger jag det med alltmer äkta övertygelse. Åtgärd ett för att få ordning på den svenska skolan är att lägga ned de två centrala myndigheterna. En del skolor kommer att gå åt pipan, men de allra flesta kommer att se utmaningen och klara den alldeles utmärkt enligt den filosofiska tanke som ligger bakom subsidiaritetsprincipen.
Sedan kommer föräldrar och barn, enligt samma subsidiaritetsprincip, att välja bort de dåliga skolorna som får förintas enligt principen om de mest välanpassades överlevnad.

När jag säger lägga ned så menar jag lägga ned. Oerfarna ledare tror att det räcker med att ge de högre nivåerna nya instruktioner.
Det gör det inte. De måste läggas ned."

 

Du - glöm inte att ta del av kommentarerna…

Och - vill du ge egna - så klicka här

Vilket får mig att undra - det borde finnas "skolfolk" bland de flera hundra (unika besökare) som varje månad tittar in här hos nattgöken (922 som mest) - och förvånas över att ingen av dem ger ifrån sig minsta pip om det som skrivs.
Inte heller syns de i Kuriren…


Mänskliga och medborgerliga rättigheter
(13 febr 2019)

Läser i Kuriren att "Katrineholms samkristna råd" har sänt ett brev till till kommunstyrelsen i Katrineholm om att kommunen inte ska införa tiggeriförbud.
Det är väl en uppfattning man inte kan förhindra att de har.
Det som får mig att här kommentera saken är att de "I brevet ifrågasätter de också var solidariteten och människors lika värde tagit vägen."

Så får jag för mig att till de kristna i Katrineholm (och andra som delar deras uppfattningar) att ta del av vad Ann Heberlein skriver:

"En text på Sydsvenskans ledarsida den 12/2, signerad Sofia Nerbrand, fick mig att sätta kaffet i vrångstrupen. Nerbrand upprörs över att Ungern prioriterar ungerska medborgare framför människor som inte är medborgare i Ungern. Hon kröner resonemanget med följande slutsats: ”Retorik och politik som premierar det egna folket och stänger ute andra ska inte ha en plats i dagens Europa”.

Nerbrand avslöjar en generande okunnighet om skillnaden mellan mänskliga och medborgerliga rättigheter. Den okunskapen är hon dessvärre inte ensam om.

Jag har noterat en bekymmersam brist på kunskap angående de rättigheter som kan knytas till människans värde, respektive till medborgarskapet i ett land." (min fetmarkering)

Och, så beskriver Heberlein skillnaden - här.

Orkar du, eller vill inte, ta del av hennes text kan jag i alla fall delge dig att texten slutar så här:

"Den som inte är medborgare bör inte ha samma rättigheter. Han eller hon har rättigheter i egenskap av att vara människa – men de mänskliga rättigheterna är mindre omfattande än de medborgerliga.
När medborgares och icke-medborgares intressen står i konflikt med varandra bör medborgarnas intressen ges företräde. Ja, det är en obekväm hållning – men vuxna människor måste klara av att göra människor både arga och besvikna.
Vi behöver vuxna beslut och en vuxen politik som prioriterar svenska medborgare. Det är inte illvilja att välja svenska medborgares behov framför icke-medborgares. Det är att ta ansvar."

Så tycker jag också!
BW

När det gäller frågan om tiggeri är det lätt att hamna i bryderi. Å ena sidan vill man gärna av medmänsklighet hjälpa till men undrar samtidigt  varför de egentligen sitter hos oss och tigger.
En slant i muggen är en risk att understödja ett utnyttjande av människor i nöd och hemlandet borde ha rutiner för omhändertagandet.

Bekant är att EU de senaste decennierna har satsat miljarder på att hjälpa Rumäniens fattiga via EU:s socialfonder. Kravet från EU var att Rumänien själv också skulle bidra med egna pengar men  använde endast 20  % av det erbjudna understödet med hänvisning till utomstående inblandning.

På senare tid har påtryckningarna från bl.a Sverige börjat ge resultat och Rumänien har gjort en del insatser för att rätta till utanförskapet.
Tiggandet kanske minskar men ger ändå anledning till en splittrad attityd mot tiggarna i Sverige vilket framgår av den här artikeln.
/Åke

Tycker du annorlunda kan du ge en kommentar - här


De som gör livet lättare…                    (11 febr 2019)

En av de (många) stunder då jag har lätt att falla i funderingar är när jag kör bil. Kan jag redovisa på så sätt att när jag i morse for till återvinningscentralen med de senaste veckornas "skräp" - på hemvägen hamnade i "tänk så många människor det finns som jobbar för mig och som jag aldrig tänker på."
Återvinningscentralen i Vik, såg, när jag ankom vid halvtiotiden såg ju lika städad ut som jag har hemmavid. Fungerar oklanderligt och jag kände verkligen förnöjsamhet när jag for hemåt över att där finns en sådan möjlighet att bli av med sina "sopor".

Där sista ordet där gjorde att jag i tankarna hamnade hos alla de övriga som gör mitt liv lättare att leva - som "sopgubbarna", de som sköter och underhåller vatten och avlopp, de hos kommunen som ser till att jag har el i huset och rycker ut så fort där uppstår "problem" oavsett tid på dygnet.
Där finns massor av kunniga människor som sköter "sitt" vilket betyder att de finns där bakom mitt behagliga liv.

Lika mycket som jag uppskattar "han" som kör traktorn som plogar bort snön på gatorna gillar jag hen som ser till att kommunens gräsmattor är så fina om sommaren.

Jag behöver väl inte räkna upp alla dem som förljuvar mitt liv, utan att jag just dagligen tänker på dem, du kan säkert komma på dem alla du också.

Jag har ju sagt det många gånger förr - jag gillar måndagar…


Blandade känslor…                                       (10 febr 2019)

Jodå, det finns dagar när man upplever sådant. Jag antar att det kan hända hos dig också? Tänkte väl det.

Nåväl, den första -  något så när stora, sinnesupplevelsen var när solen bröt igenom just efter lunch och jag kände ett första pirr av vårkänsla. Fem plusgrader bidrog till det. Och vad jag förstår delade Madame denna min upplevelse - men undrar lite över varför hon suckade när jag  (igen) började prata om en efterlängtad semesterresa med bilen…

När jag senare under söndagen fick möjlighet att intressera mig för de 18 mejlen i brevlådan fanns där en del (som innehöll hänvisningar till andra bloggar) som tog över och påverkade det tidigare pirret - lite åt det dystra hållet.

Du får ett exempel - vad Patrik Engellau - skriver under rubriken:
Det största undret och dess framtidsutsikter.
Texten börjar så här:

"Det största undret i mänsklighetens historia, möjligen undantaget själva skapelsen, är de senaste tvåhundra årens magiska välståndsutveckling i västerlandet. Det handlar inte bara om en kvantitativ förändring av typ att BNP per capita gått upp något alldeles oerhört. Det handlar också om en kvalitativ omvandling. För nästan alla människor var livet tidigare en jämmerdal.

Inte ens kung Gustav Vasa slapp tandröta och stinkande pottor vid sängen. Även de rikaste kunde förlora hälften av barnaskaran i spädbarnsdöd. Nu har alla rinnande kallt och varmt vatten samt spoltoalett i lägenheten.
Om du tycker det låter prosaiskt kan du försöka föreställa dig ett liv utan dessa bekvämligheter. Ibland gör jag det och faller då i häpen förundran över vilket mirakel den moderna västerländska människan vederfarits."

Just de raderna bör väl inte åstadkomma några missmodiga tankar - och det gjorde de heller inte hos mig.
Men det gjorde de följande längre ner i Engellaus text:

Sverige är nog det sorglösaste landet av alla i sin barnsliga övertygelse att nationen åtnjuter ödets särskilda utfästelse om evig välgång."

Om du läser hela inlägget så förstår du kanske varför man kan bli (känna sig) en aning missmodig…

OK - dela gärna med dig av dina funderingar där du - numera - i högerspalten nu kan kommentera (de flesta inläggen) som vi publicerar…


Fredagsfunderingar…                                 (8 febr 2019)

Löjlig rubrik - egentligen - då jag har/får funderingar alla dagar. Men ibland vill inspirationen inte infinna sig…

Nåväl, när jag var betydligt yngre, ingick kvinnor mycket i mina funderingar. Njutbara sådana - funderingarna alltså…

Nu för tiden funderar jag mera/mest över "Jag undrar vad kvinnor funderar över". Då jag inte riktigt begriper det - alla gånger - i vårt land som styrs (sägs det) av feministiska värderingar.
Som de kvinnor jag har i min vän- och bekantskapskrets - inte alls gillar. Lika lite som de gillar tanken på att Islam ska bli mer betydande i Sverige än det är nu.

Jag förstår mina kvinnliga vänner ännu bättre nu när jag hos BBC (England) läst en artikel som har rubriken:

Iranian women - before and after the Islamic Revolution

Där texten börjar så här:

"The Islamic Revolution of 1979 brought seismic changes to Iran, not least for women. One area that has come under scrutiny is the way women dress and wear their hair - the old Shah, in the 1930s, banned the veil and ordered police to forcibly remove headscarves.
But in the early 1980s, the new Islamic authorities imposed a mandatory dress code that required all women to wear the hijab.

Here are some images showing what life was like for Iranian women before the institution of clerical rule, and how it has changed since."

Vore jag svensk flicka, tjej eller kvinna skulle jag känna starka rysningar av obehag när jag ser bilderna och läser texten.


Tankar om yttrandefriheten…                  (7 feb 2019)

…nix, inte mina utan de finns i ett inlägg på bloggen DGS (Det Goda Samhället) och är en artikel jag starkt anser att "alla människor borde läsa".
Inte minst då kommentarerna till texten.

Jag vill gärna citera några rader ur Patrik Engellaus text - som när han skriver om sig själv:
I mitt bröst bor en rebell och en fegis.
Rebellen säger att det är en demokratisk princip att även människor med ogenomtänkta uppfattningar måste få yttra sig. Fegisen säger att jag ska akta mig för annars kommer hela världen att hålla detgodasamhallet.com för en rasistsajt.

Får jag i all blygsamhet påstå att denna syn delar jag med Engellau.
(Men jag kämpar på för att försöka väcka lite mer liv i rebellen)

Liksom att jag håller med honom i:

Det finns ohyggligt många väluppfostrade men riktigt korkade medborgare.
Om alla dumskallar ålades yttrandeförbud skulle det bli tyst i Sverige.

Om jag nu, som jag skriver ovan, försöker väcka liv i rebellen kan jag inte begripa hur jag ska bete mig för att kunna väcka liv i en enda Vingåkersbo för att denne ska få för sig (våga) att komma med en kommentar till vad jag publicerar.

Så igen - lättast är om du gör det i ett mejl - och vill du inte att ditt namn ska komma med i en publicerad kommentar - så ange/skriv det i mejlet.
ELLER - varför inte ta upp ett eget ämne, dina egna funderingar?
Min mejladress hittar du här ovan.

Ska försöka få till det så att man/du ska kunna svara på inlägg som finns att läsa på "Tidigare inlägg" här i högerspalten. Kolla om det går…


Kommentar:

Hm Bjarne,
Har ett antal gånger funderat över varför det bland de som tittar in hos Göken inte finns några som vässat pennan för att skriva några väl valda kommentarer till det som publicerats.
Tycker nog att det funnits ämnen värda att ha synpunkter på. Tennisparken t.ex eller varför inte skolans dåliga resultat?
Och varför skall man behöva gå på en flera års lång utbildning för att komma underfund med hur man skall få fram en bra ordning i skolan och plan för att bli bäst i länet?

Men visst kan det vara så att det finns människor som har en åsikt trots att de inte säger något. Har ändå svårt att tro att hela kommunen består av invånare som tycker som Josefine!
/Åke

Åke - kan det möjligen bero på att…   ;-)

Från BBC, England

https://www.bbc.com/news/uk-politics-47006912

Nja, det beror kanske också en del på att inte "alla" i Vingåker tittar in här hos nattgöken. Vilket kunde - borde om du fråga mig - vara fler.
Men jag har nobbats av kommunen från att få sätta in en annons i kommuntidningen - som dock gärna tar annonser från andra.

Tidningar har all rätt att neka annonser de inte gillar…

Jag - för en så där 45-50 år sedan.
Redan då hade jag fått den första bekymrade rynkan mellan ögonen…

 

Så olika…                                                                 (5 febr 2019)

…tänkte jag där jag satt på cafeterian på Kullbergska sjukhuset. Jag agerade  sjuktransport enär Madame var på återbesök hos sin sjukgymnast.
Jag gillar att få sitta så där för mig själv i mina egna funderingar - och titta på folk och hur de beter sig.
Jag tror det kommer från alla de många pratstunder jag och min svåger (psykologen) har haft.

En av sjukhusets anställda, en en så där 55-årig kvinna, satt en bit ifrån mig och och såg glad ut. Efter en kort stund fick hon manligt sällskap. Av en betydligt yngre man - 30 så där. En synnerligen stilig sådan i 190 cm formatet. Efter en stund trodde jag mig förstå att det var mamma och son som träffades.

Jag kunde inte höra vad de pratade om - men det var livligt, ömt, med ständiga glittrande leenden. Där lyste "en stolt mamma över sin fina son". Men också en synnerligen tydlig "lilla mamma jag älskar dig" - från den ständigt pratande, men också uppmärksamt lyssnande och leende sonen.
Efter en stund började jag smått älska dem båda…

Där kom så - först - tre unga damer i 16-17-års åldern och satte sig vid ett av borden intill mitt. Så fort de satt sig ner tog de tre fram sina "smartphones" och bläddrade sig (frenetiskt) runt för att emellanåt snabbt stoppa upp och visa någonting (en snygg kille eller en gullig hundvalp tänkte jag) i sin telefon för de andra två. Som bara nickade.
Under de ca 10 minuter de satt där växlade de knappt ett ord med varandra.
Jag suckade uppgivet…

En kort stund senare kom fem andra, kanske några år äldre, unga damer och betedde sig exakt som den tre förra. Ett frenetiskt klickande/bläddrande i sina telefoner. Tysta.

Men vaf... - tänkte jag.
Men just när jag skulle ringa psykologen för att ställa frågor kom Madame - och jag fick annat att tänka på…


Årets Kålrot:

Svenne Banan                                                     (3 febr 2019)

Efter en skön och lugn helg tillsammans med Madame, innehållande synnerligen goda måltider, goda viner och förtroliga och givande samtal, och denna söndag - uppiggande snöskottning - har jag just återbördat M till hennes lägenhet på Apoteksgatan och efter hemkomsten kändes det befriande härligt - att så där för mig själv få bli - rejält förbannad. Det var ett tag sedan…

Som jag blev när jag just läste vad Patrik Engellau skriver under sin rubrik:
"Kan man begära att Svenne Banan anstränger sig mer?

För jag håller med helt i vad Engellau skriver - och det fick dessutom mina känslor att vakna till i ovanstående läge.
Läs själv vad han skriver - och missa för all del inte kommentarerna till texten…

Om du sedan vill bli en ännu mer uppdaterad Vingåkersbo (eller annan) så vinner du mycken ny sakkunskap om du läser den här artikeln - som är en intervju med Henrik Jönsson som är Sveriges (förmodligen) bäste - du får välja ord själv efter att ha läst artikeln och (som jag hoppas) du har sett några av hans videos på Youtube.(som den här)

Så en chans att ge dig själv betyget "A" (i det viktiga ämnet - nyfiken och engagerad läsare) - genom att läsa vad här står om uttrycket "Allas lika värde" - och du får något att fundera över.

Jag har bidragit på hemmavägen på mitt sätt…

PS - efter att ha gjort en kortare sväng med bilen ner till centrum  på eftermiddagen vill jag gärna skänka ge en uppskattande tanke till de som sköter om snöröjningen.

Snart är det måndag - mums!


Årets svensk:

En skolrektor…                                        (30 jan 2019)

»Han har använt sin egen erfarenhet för att förstå och försöka lösa de problem som uppstått till följd av stora invandringsströmmar, bristande integration och en långtgående segregation.
Han gör det med övertygelsen att höga krav på den enskilde är det bästa sättet att stimulera mognad och framsteg. Han gör det utan rädsla för att benämna och diskutera det svåra och med båda fötterna i den praktiska verkligheten.
Årets svensk är rektorn för Sjumilaskolans högstadium i Göteborg, Hamid Zafar«,
 lyder motiveringen.

Den som delar ut denna fina titel är tidningen Fokus, en tidning jag prenumererat på sedan dess tredje nummer vid dess start år 2005. Och den är den tidning som är den sista jag kommer att sluta läsa - då av den anledningen att jag dött.
Förmodligen av leda över ett Sverige som blivit - något jag inte klarar av längre…

Nåväl - Hamid Zafar tog över en skola där (år 2015); bara 33 procent av eleverna i nian klarade kunskapskraven. I inget ämne uppnådde samtliga elever minst betyget E. Lektioner och raster präglades av bråk och stök. Verbala kränkningar och slagsmål var vardag. Lärare som gick emellan hade blivit slagna. Elever hotade lärare. Lärare kom för sent till sina egna lektioner.

Man tilldelas inte titeln Årets Svensk - om man inte som Hamid Zafar - reder upp den röran.
Fokus berättar:
"När Skolinspektionen senast var på besök i Sjumilaskolan såg man att inför varje lektion ställer eleverna numera upp sig på led för att sedan ta läraren i hand. Man såg att det finns regler för hur man går in i och lämnar klassrummet, och att mobiltelefoner är förbjudna.
Man noterade att det finns ett system för skriftliga varningar, avstängningar och omplaceringar, och rutiner för att göra föräldrar ersättningsskyldiga om barnen förstör något.
Skolinspektionen konstaterar att lektionerna på skolan börjar i tid.
På högstadiet tre gånger i veckan inleds dagen med att eleverna sitter en halvtimma och läser. Därefter börjar ordinarie lektion.
Fyra kvällar i veckan erbjuder skolan läxhjälp mellan halv fem och sju.
Man såg att många barn går på den."

Veckans nummer kommer i brevlådorna på fredag och jag hoppas att Vingåkers kommun bums köper in tidningar (eller åtminstone PDF-på artikeln) och delar ut till alla som i kommunen har minsta beröring med våra skolor.
Eftersom det skvallras  om att ekonomin är en aning skral - så i alla fall till Barn- och ungdomsnämnden, våra rektorer och lärare - och dem i kommunfullmäktige.

För egen del kan jag inte begripa att inte Fokus har fler-miljon-upplaga och inte som nu (bara) har 77-tusen läsare.
Det är för mig lika obegripligt som att rektorerna i Vingåker inte har gjort vad Hamid Zafar har genomfört (på tre år) utan har låtit elevernas kunskapsläge ha blivit allt sämre under samma tid. Enligt vad resultatredovisningarna säger.

Och det är bara två av de många saker jag inte begriper vad det gäller Sverige och svenskarna…


Samma rubrik som igår…


Politikerförakt…                                                  (29 jan 2019)

Töntarnas mångfalds-festival?


Jag är väl ingen stor beundrare av vare sig Expressen eller Aftonbladet.
Men ibland så händer det att någon av tidningarna förvånar mig…
Känner jag när jag ser den här rubriken i Expressen:

Ann-Charlotte Marteus:
Morgan Johansson ger väljarföraktet ett ansikte

Marteus börjar sin text så här:
"Det var skakande att se migrationsminister Morgan Johansson (S) intervjuas i söndagens Agenda. Han frågades ut om den nya, generösa migrationspolitiken som ska införas och om Socialdemokraternas brutna, för att inte säga pulvriserade, vallöften. (min kursivering)
Partiet gick till val som garant för en stramare migrationspolitik.
Nu ska man genomföra C- och MP-politik."

Marteus säger sig vara skakad av vad hon sett på tv. Jag undrar jag om Morgan Johansson känner sig minsta skakad av att få läsa om sig:

"Morgan ler mjukt. Hans ohederlighet är så obesvärad. Bostadskrisen är ju inte under kontroll. Den grova brottsligheten är inte under kontroll. Jihadisthotet är inte under kontroll. Hederskulturen och moralpoliserna i förorten är inte under kontroll. Gränserna är inte under kontroll.
Lärarbristen, sjuksköterskebristen, socialarbetarbristen, polisbristen - ingenting av detta är under kontroll."

Förmodligen bryr han sig inte alls. Han är ju en ledande S-politiker - säger jag till mig själv medan jag går ut i köket för att hämta mer kaffe.
Och funderar samtidigt lite över hur man som S-politiker i Vingåker "känner" när man läser denna avhyvling av "sin" S-minister.
Och hamnar i någon slags känsla av att det skulle vara intressant att få sitta ner med Annelie Bengtsson för att få veta det - och om en sådan person som Morgan Johansson passar in i den värdegrund Bengtsson (till mig) angav som skäl till att hon inte kunde tänka sig samarbeta med vårt lokala SD:
Vissa dagar är jag mer nyfiken än andra.…

Politikerförakt
- nix det tror jag inte alls att vi känner i Vingåker om våra lokala politiker.


Kultur och annat…                                             (28 jan 2019)

Hm, mumlar jag när jag ser att det snöar idogt utanför fönstret. Klockan har just passerat 09.20 och vid halvåttatiden var jag ute och skottade bort snön från garageuppfarten och plattorna på entrégången till ytterdörren. Svettigt värre…
Jag steg alltså upp alldeles för tidigt och får för mig att jag skottade i onödan eftersom jag, som det verkar, lär få göra det igen om någon timme.
Jag får väl säga som en viss framträdande politiker "Vi har varit naiva".
Fast jag känner mig ju inte som ett "vi" och då pratade han heller inte om snöskottning utan om politikernas syn (vissa av dem) på invandringen.

Apropå naivitet så tipsar jag gärna till en text som Patrik Engellau skriver idag på DGS.

En kul och underhållande krönika som bl a innehåller dessa rader:

Kulturer, även den svenska, är mycket starkare än många inser. Det verkar som om den kultur i vilken man föds hårdkodas i generna under de första levnadsåren. Det är svårt för människan att förstå vilka drag hos en själv som är lokalt och kulturellt betingade och vad som är allmänmänskligt.

Det är därför svenska politiker ständigt kommer på sig själva med att ha varit naiva. De har inte alls varit naiva. De har följt den kulturella koden att inte tänka själva. Om de hade varit naiva skulle man ha förväntat sig att de lärt sig en läxa och slutat vara naiva. Men så är det inte. Problemet är nämligen inte naivitet utan svensk kultur. Det är socialt riskfyllt att öppna ögon och öron och att med hjärnans hjälp försöka pussla ihop en bättre förståelse av samhället än den dominerande och nedärvda.

Det var en god början på denna måndagsmorgon att läsa vad Engellau skriver och jag ler fortfarande vid tanken på just denna liknelse:
"Den legendariske ideologen Sture Eskilsson på Svenska Arbetsgivareföreningen beskrev detta som att ”svenskarna är ett stim av sniglar”, stim för att vi alltid går åt samma håll, sniglar för att det går långsamt i svängarna."

Nä du, jag kom inte alls att tänka på Vingåker där.
Varför skulle jag göra det?


Indoktrinering?                                                    (25 jan 2019)

PS - ett Youtube-inslag som handlar om indoktrinering.
Felaktig sådan…

Så det kan bli, jag kom på mig att sitta där i favoritfåtöljen och fundera lite kring det här med politik. Jo, jag håller med. jag har tjatat ganska mycket om det den senaste tiden.
Det kan bli så när (jag tycker) att det högst en gång i månaden händer någonting i Vingåker jag uppfattar som intressant underlag för egna små funderingar…

Nåväl politik och indoktrinering. Nog vågar vi väl anse att de politiska partierna försöker indoktrinera oss (lättpåverkade) väljare på så sätt att vi - smått okritiskt - ska falla för deras lockelser. Funderade jag och och plötsligt kom ordet indoktrinering  fram. Kan bero på kaffet…

Nåväl jag kom på att jag inte har någon vidare koll på hur ordet ska förklaras och gjorde som man gör när man inte vet. Man frågar någon annan.
Som en viss Leif Waara som berättar:

"Utifrån Bonniers lexikon som: ”intensiv psykisk påverkan på en person i syfte att få honom att omfatta en viss politisk doktrin.” Jag gillar inte den definitionen och föreslår tre andra.

Wikipedia: ”Indoktrinering kan betyda dels upplärning, instruering, dels politisk påverkan, hjärntvätt. Ordet kommer av doktrin som betyder lära, lärosats, åskådning. Till skillnad från annan undervisning går indoktrinering ut på att få eleven att omfatta en given doktrin utan att ifrågasätta den.”

Svensk Ordbok: ”ensidig (och ständig) intellektuell påverkan ofta indirekt.”

Svenska Akademins Ordlista:  ”genom intensiv påverkan bringa ngn att omfatta en lära, uppfattning e.d.”

Waara - Genom att kombinera dessa tre definitioner vill jag med indoktrinering avse en ständig och ensidig intellektuell och politisk påverkan för att bringa någon att okritiskt omfatta en lära, uppfattning och doktrin.

Så försökte jag få fatt i någon klok tanke kring dessa "förklaringar" och våra politiska partier i Vingåker. Försöker de indoktrinera mig?
Tja, ensidiga tycker jag nog att de är men inte ständigt. Och kan inte se att något av partierna, så här efter senaste valet, ansträngt sig det minsta för att påverka mig.

Att jag så småningom kunde enas med mig själv om svaret nej beror nog på att deras intellektuella förmåga inte räcker till för att bringa mig att okritiskt omfatta deras lära, uppfattning och doktrin.

Du - man ska ha bra kontakter för att få ta del av intressanta tankar:

Lennart Waara disputerade 1980 i ekonomisk historia på en avhandling om statligt företagande i marknadsekonomier. Undervisat vid Uppsala universitet. Arbetat som revisionsdirektör på Riksrevisionsverket. Organisationskonsult med uppdrag åt bland andra finansdepartementet, utrikesdepartementet och åt Sida i Ryssland. Företagsledare i olika företag bland annat som VD och rektor för Beckmans School of Design och näringslivsdirektör i Örebro kommun.


Att vara politiker…                                              (23 jan 2019)

…kan ha sina sidor, särskilt om man finns med i regeringen.
Suckar lite trött när jag i Nyheter Idag i en stort uppslagen artikel läser:

Socialförsäkringsminister Annika Strandhälls sambo betalade aldrig en räkning till en arkitektfirma som gjort ritningar för en altan, rapporterar flera medier.
Nu kan Nyheter Idag avslöja att två månader innan arkitektfakturan förföll fick Strandhälls sambo ett strafföreläggande om 75 900 kronor i böter.
Brottet var snatteri på Media Markt av två lampor värda 758 kronor.

Så blir jag sittandes i funderingar kring: "Kommer nu de stora tidningarna att ta upp det här - lika stort och lystet dräglande som om det hade varit sambon till en Sverigedemokrat det handlat om?"
Vi får väl se…

PS - fredag 10.30 - inte ett ord i de sex största tidningarna - eller Kuriren…

Yttrandefriheten…                                      

…är vad jag tycker mig förstå - inte är något som står högt upp på listan över saker som Vingåkersborna oroar sig för. Inte hos mig heller - vad det gäller mig själv och vad jag skriver på denna "snälla" blogg.
MEN - i alla fall jag - oroar mig kraftigt om den saken vad gäller t ex framtiden för landsortstidningarna och (ännu mer) "alternativa media" - det vill säga  de allt fler som har kunskap, förmågan och är stora nog (många läsare) för att kunna påverka hur många av medborgarna i vårt land - tänker…

Det finns krafter som försöker inskränka yttrandefriheten t ex genom att bara särskilt utvalda journalister (av myndigheterna betrodda) ska få ta del av vissa av myndigheternas "påfund". En skrämmande utveckling för de som värnar om yttrandefrihet i dess vidaste mening.

Därför blir jag glad när jag läser vad Rebecca Weidmo Uvell skriver på sin blogg idag. Som du kan ta del av - här…


Humor med mera…                                    (21 jan 2019)

…är rubriken på det inlägg som Patrik Engellau skriver i dag på DGS. Eftersom jag berättar det kan du gott förstå att jag tycker att vad Engellau skriver är synnerligen underhållande, intressant och läsvärt.
Det vill säga - sådant som Kuriren erbjuder ungefär lika ofta som det är fredagen den trettonde. Men det kan ju kanske ändras under den nye ägaren.
Men - Väl bekomme - bäste läsare - och glöm inte att ta del av kommentarerna……