"Tänk att några droppar bläck som blänker
 - kan göra att så många tänker"

Nattgöken - med sin egen värdegrund…

E-post: mitt förnamn@wilmarsgard.se


Så kan man också se det…               (14 nov 2018)


I andra kommuner ser det annorlunda ut - berättar ledarsidorna.se


Frustrerande…  
                                                (12 nov 2018)

17.30 - Blir jag då och då. Ofta när jag läser vad kloka, begåvade och kunniga människor berättar för mig. Och ju fler böcker jag läser av dem desto mer övertygad blir jag i min egna formulering "Mänskligheten är totalt korkad".

Ibland är jag lite mildare i min bedömning och skakar då bara uppgivet på huvudet - som när jag läser:

"Terrorister är mästare i att ta kommandot över människors föreställningsvärld, De dödar mycket få men lyckas ändå injaga skräck i miljardtals människor och skaka väldiga politiska byggen som EU och USA.
Sedan den 11 september 2001 har terrorister dödat omkring 50 människor om året i EU, tio i USA, sju i Kina. och upp emot 25 000 i hela världen (huvudsakligen i Irak, Afghanistan, Pakistan, Nigeria och Syrien).
Som jämförelse dödas om kring 80 000 européer i trafikolyckor varje år, 40 000 amerikaner, 270 000 kineser och totalt 1,25 miljoner världen över.

Diabetes och höga sockernivåer dödar uppemot 3,5 miljoner människor om året och luftföroreningar omkring 7 miljoner.
Så varför är vi mer rädda för terrorister än för socker, och varför förlorar regeringar val på grund av sporadiska terrordåd men inte på grund av kroniska luftföroreningar?"

Du vet inte - antar jag - för du läser förmodligen inte de böcker jag läser. Som den du ser bild på här ovan. Jag lånar inte på biblioteket utan köper - för att, när lusten faller på, kunna ta fram den ut bokhyllan och läsa om. I alla fall de många stycken jag markerat med gul färg.
Men jag vet alltså
- en liten kunskap som är en av de många byggstenar som sakta men säkert visar för mig - vi människor är allt - om just inte korkade - så i alla fall - rejält märkliga …


09.00 - frustrerande har också gårdagen varit då genom ett fel hos mitt webbhotell gjorde att jag inte på hela dagen kunde komma åt och uppdatera nattgöken. Så här, denna måndagsmorgon då jag upplever tillfredsställelsen att åter kunna störa omvärlden med  mina funderingar, kan jag le lite åt mig själv där jag i går vankade runt i huset i otålig väntan på att få komma ut "på nätet".

Jag har just upplevt det märkliga i att en text jag läste fick denna gråmulna morgon att kännas som något av en ljummen Midsommaraftonsmorgon fylld av fågelsång…
Jennifer Wegerup avslutar sin krönika med:

Om enbart ångest blir vår arvedel, då mister också målet sin mening. Vem vill kämpa för en värld och ett liv utan njutning och glädje?

Vi äger en skyldighet att ta vårt ansvar för allas överlevnad. Men vi är också skyldiga livet och oss själva att leva det fullt ut.

Vår stund på jorden.

Hur kan man undgå att inte älska en person som skriver som Jennifer?
Inte jag i alla fall…

Nå, det finns saker som kan förändra en solig morgon till en smått dystrare sådan - märker jag när jag läser en text om "dagens politiker".


Tennisparken avslut…                                 (10 nov 2018)

I april 2016  anslogs 8 miljoner till  projektet "Tennisparken" där målet var att  
"forma en levande/befolkad park som tillför nya värden i kommunen inom antagen  budget".

När nu parken är färdig har det sammanlagt investerats 15.763 tkr vilket föranlett kommunen att be revisionsföretaget EY att granska projektet i alla dess delar för att se vad som gått snett.

När man läser den rapport EY lämnat blir man förvånad över projektets genomförande. Det upplevdes som relativt okomplicerat och fordrade inte någon politisk styrning. Det skulle bara byggas en lekplats med utegym och en kramruta

När det enda anbudet kom var beloppet nästan 9 miljoner som antogs utan att man meddelade den politiska styrgruppen. Redan här föreligger ett allvarligt fel. Det måste föreligga allvarliga räknefel när dokumentet "Gemensamt framtagen strategi inför upphandlingen" anger en  budget på 12 miljoner mot anslagna 8 miljoner (som kanske skulle betraktas som riktvärde).
Hur beloppen beräknats är oklart och framför allt har de inte kommunicerats och föranlett  någon omvärdering av projektet.

Under ett projekt är det vanligt att det tillkommer omständigheter som gör att man måste göra ändringar/tillägg. Det kan handla om feltänk, ändrad ambition eller funktion. Ett överdrag på 10% är inget man normalt höjer ögonbrynen för.
Men blir det mer krävs återkoppling.

En viktig del i parken var uppförandet av allmän toalett. Det blev en standardhöjande kiosk med kök och uteservering. Hur detta gick till är enligt rapporten oklart men har varit klart kostnadsdrivande. Trist nog blir det svårt att få någon villig entreprenör att driva kiosken då köket inte är ett tillagningskök.

Även om man inom kommunen ansåg att projektet såg enkelt ut är det förvånande att det bland kommunens ledande befattningshavare inte fanns tillräcklig kompetens att se till att projektet fick den styrning regelboken rekommenderar hur projekt skall bedrivas avseende bemanning, beslutsfattande och återrapportering. Visst har man svängt sig med en del nödvändiga termer men rapporten visar tydligt att det saknats både kompetens, tydlighet och kommunikation.

Formella beslut har inte tagits av rätt instans. Projektledarens mandat var oklar och hade antagligen ingen alls. Beslut har fattats av olika personer och inte dokumenterats enligt någon skriftlig instruktion. 

Det är inte ovanligt att man i brist på egen projektkompetens hyr in denna, men man måste själv ha hand om projektkontrollen genom någon ekonom som kan pricka av utfört arbete mot det som politikerna förväntar sig bli utfört. Det duger inte att hänvisa till personalbrist eller byte av ekonomisystem. Rapporten avslutas med ett välvilligt utvecklingsförslag till kommunen. 

Nåväl, Tennisparken blev till sist färdig trots bristerna i projekt-budgetering och -styrning.
Parken kanske till och med fick en mer ambitiös utformning än ursprungstanken till båtnad för kommuninvånarna.
/Åke

Jo, Tennisparken blev till sist färdig, förhoppningsvis till glädje då för de många i kommunen. Och som jag antytt tidigare "ingen kommer att ställas till ansvar för genomförandet av parken".
Slutet på Tennisparkenfadäsen blev som jag förväntade mig:
Det var ju lite förargligt det där med de oväntade merkostnaderna (100%), men nu har vi ändrat i våra rutiner så att det inte ska kunna ske ingen.
Då vi svenskar så ogärna vill peka ut personer, rent av personliga sådana, när fadäser så småningom ska slutredovisas.
Vem som helst kan ju göra fel och att påpeka detta då det sker skapar ju bara otrivsel.
Och - f-n i mig - jag tror jag håller med om detta…


Anar ett ljus… 
                                                   (9 nov 2018)

Hur ska jag nu förklara min rubrik? Kanske jag ska börja med att lufta en och annan fördom jag dras med. Vissa njuter jag av…
Som den som viskar till mig "Svenskar i allmänhet är några jämrans dumbomar".
Förmodligen har jag fel. Återstår bara att överbevisa mig om den saken.

Nja, det är bara till viss del som denna min uppfattning beror på min vänskapskrets - det mesta kommer nog av från vad jag läser i media om hur/vad "folk säger".

Bra - då har vi rätt ut det - och jag kan fortsätta med att peka på två saker som denna fredagsmorgon fått mig att uppfatta en svagt (mycket svagt men i alla fall) ljus av framtida förhoppning.
Det första är vad Patrik Engellau skriver i sin fredagskrönika hos DGS under rubriken:
"Vad är det för märkvärdigt med Jordan B. Peterson?"

Jag när förhoppningen om att du vet vem Jordan B. Peterson är - även om ovan nämnda fördom - luftar ett litet tvivlande frö om den saken.

Hur som haver - läs vad Engellau skriver och du får ta del av en "berättelse" som i alla fall påverkar min syn på "en del svenskar" i ledande positioner.
Får jag också rekommendera att du läser kommentarerna till artikeln. I skrivande stund 39 stycken.
Där får du ta del av den goda delen av medborgarna anser om saker och ting.
Exempel:

Hej.
”Hur kan det vara möjligt att unga män över hela världen känner sig andligt pånyttfödda av sådana budskap?”
Han visar och berättar att de inte behöver acceptera att bli behandlade som flickor.

Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare

Ljusglimt nummer två får jag från min favorittidning - Fokus. Som i en artikel verifierar en sak jag "anat en längre tid" - att bloggar och alternativa media kommer att slå ut dagens mediokra dags- och kvällspress.

Dags för nya fördom - jag är synnerligen tveksam till att så många fler än jag - i Vingåker - prenumererar på Fokus. En synnerligen "seriös" tidning.
Skäms på er Vingåkersbor - ni missar ju Sveriges bästa tidning…

Hur som haver i morgonens Fokus  tillåts jag njuta av en 8-sidor-lång-intervju med Chang Frick. Som är den som äger och driver nättidningen Nyheter idag som växer så det knakar. Eller hur ska man annars uttrycka det när man har nått en siffra av 800 000 unika besökare i månaden.

Läser med viss njutning vad Emauel Sidea skriver i artikeln:
"Över tid har sajten också åtnjutit allt högre anseende. I en undersökning av Reutersinstitutet, som mätt svenskars förtroende för olika källor, hamnar Sveriges Radio (6,73 poäng) och SVT (6,68 poäng) i topp.
I samma rankning hamnar Nyheter I dag på hela (5,01 poäng).
Strax bakom i samma rankning hittas kvällstidningarna Expressen på (4,99 poäng) och Aftonbladet på (4,89 poäng).
Det säger något om resan som gjorts"

Just det - mumlar jag till mig själv - (och ändrar gärna ordet "gjorts"" där - till påbörjats) och anar en allt ljusare framtid för bloggar och alternativa medier. För jag kan inte föreställa mig annat än att allt fler kommer ta del av vad de skriver - trötta på PK-medias förljugna skriverier…
Om inte - har jag just upptäckt grunden till en ny personlig fördom…


Skolan?                                                                      (8 nov 2018)

Så har då Lärarförbundets årliga Ranking över Bästa skolkommun kommit.

Vad vill Lärarförbundet uppnå med den?

Rankingen sätter fokus på kommunernas viktiga roll som huvudmän för skolan. 
utser Sveriges bästa skolkommuner för att uppmuntra kommuner som ger sina 
elever, lärare och skolledare goda förutsättningar. Förhoppningen är att Bästa 
skolkommun ska inspirera kommuner att satsa på dem som skapar den goda 
skolan – elever, lärare och skolledare. 

Som kan ses i tabellen nedan har Vingåker under några år tagit myrsteg uppåt 
i rankingen men är ändå rätt stabilt förankrad på den nedre delen i rankingen.
Gnesta, Flen och Katrineholm renderar ett än sämre omdöme av Lärarförbundet.

Resurstilldelningen och sjukfrånvaron tillhör kommunens styrkor relativt sett, medan lärarnas utbildningsnivå och andelen elever som uppnår högskolebehörighet drar ner kommunens ranking. 

Rankingen på sjukfrånvaron och elevernas meritvärde i åk9 har förbättrats mot
föregående medan kommunen i förhållande till andra gått  bakåt på andelen
elever som fullföljer gymnasiet inom tre år och andelen godkända elever.

Varför inte göra en utflykt till Oxelösund och kolla vad de har gjort för att lyckas?
/Åke


PS - Ett tips - läs vad Patrik Engellau i dag skriver om "skolan".
Då får du bl a ta del av:

Problemet är att kommunen inte klarar detta svåra jobb eftersom det är just ett svårt jobb som inte kan hanteras som ett vanligt lönearbete mellan nio och fem. Kommunens tjänstemän – i det här fallet lärare – tycker det är jobbigt att lära ungarna tänka, vilket de naturligtvis har rätt i.
Uppfostran och utbildning är ingen dans på rosor, varken för lärarna eller eleverna. I vårt land har det så småningom lett till att eleverna inte tvingats – ja, det måste tvingas på eleverna eftersom det inte är kul – inhämta kunskap att fylla kunskapsskafferiet längst bak i hjärnan.
Ej heller har barnen tränats i att hacka och blanda och undersöka kunskapsingredienserna på det köksbord som arbetsminnet utgör, vilket således kallas att tänka, och därför aldrig tvingats att uppöva tänkandets kompetens lika lite som de tvingats lära sig att koka ägg.

Ta gärna del av kommentarerna till hans text…

Kommentarer? - det får aldrig nattgöken.se - men det borde det komma om Vingåkersborna tar del av Kurirens rubrik
Alla länkarna brast i Tennisparkkedjan
Och där ingressen berättar att:
"Nu är granskningen av miljonrullningen bakom ombyggda Tennisparken klar. Rapporten är svidande läsning för alla inom kommunen som haft ett finger med i spelet – eller borde ha haft det."

Det står inte i Henrik Wisings välskrivna text - ordet inkompetens - men där står i alla fall:

Helt avgörande, enligt revisionsföretaget EY, har varit den totala avsaknaden av kommunikation, i sin tur kopplad till att projektet helt saknat styrmodell. Ansvaret för detta vilar ytterst på de förtroendevalda i kommunstyrelsen, dess ordförande Anneli Bengtsson (S) och kommunchefen Ralf Hedin.

Enligt EY har dessa i sammanhanget brustit i sin lagstadgade plikt att hålla uppsikt över kommunens verksamheter.


Håller med…                                 
(7 nov 2018)

Florence Nightingale hade inte någon särskild medicinsk eller annan utbildning och troligen ej heller någon vidare kunskap om bakterier och smittvägar och sådant där men hon visste från sin överklassuppfostran hur man ska ordna ett hem så att det blir rent, städat, luftigt, vädrat och snyggt i allmänhet.
   Det var så hon ordnade fältsjukhusen och, för att göra en lång historia kort, fick hon ned dödligheten bland soldaterna från 42 procent till två procent (precis vad det betyder vet jag inte, men det låter imponerande). Florence Nightingale blev en hjältinna och hennes nya, moderna hygienmetoder spreds över hela världen.

Med det vill jag säga att jag tror att god utveckling för det mesta, eller i varje fall till mycket stor del, sker genom att folk gör saker som inte kräver så mycket ny kunskap utan bara driftighet, beslutsamhet, hyggliga värderingar och en hel del djävlaranamma. Kunskaperna ackumuleras under vägen.

Förresten skrev jag redan för tre år sedan en kanske överdrivet hoppfull text på om hur 10 000 svenskar som hamnade i ett flyktingläger ganska snabbt skulle reda upp sin situation just på grund av sin goda mentalitet.
Patrik Engellau  (hos DGS)

 


Fake news                                     (6 nov 2018)

Man, nej inte jag, har alldeles för lätt att tro att våra dagstidningar bara skriver sådant som är sant. Att de på ett objektivt sätt skildrar saker "som det är".
Tidigare kom tidningarna undan med att inte leva upp till den förväntningen.
Idag har de svårare med det - och deras upplagor och deras förtroende minskar.

En stor del av att det har blivit så, är alla de bloggar (bloggare) som - Rebecca Weidmo Uvell - som ständigt visar hur illa tidningarna sköter sin (som de så allvarligt själva påstår) så samhällsnyttiga insats…

Var så god - om du klickar på länkningen kan du läsa om vad Rebecca skriver - efter de inledande raderna i sin text som börjar så här:
Svenska tidningar har återigen gjort bort sig genom att okritiskt gå på en opinionsbildnings-kampanj.
Historien om tältlägret i Solna är rakt igenom fake news.om

PS - om man nu kan vrida sig lite av olust inför vad våra media har för sig så kan jag (nog) lova att ni (fyra ?) - som fortfarande orkar ta del av den märkliga svenska politiken - kommer att vrida er ännu mer av olust när ni läser vad Jenny Piper skriver - rubriken säger: Nu gott folk kommer den riktiga blåsningen.

Jo, tänker jag, det kan vi nog snart vänta oss…

Vi?                                                                                  

Vissa dagar har jag lite svårare än annars att uppbåda mitt intresse för något speciellt - vaknar lite mer av plikt som det känns. Är morgonen dessutom en smula grådaskig blir det mest att jag börjar förströ mig - först med att göra det "nödvändiga" som att bädda sängen, starta tvättmaskinen, plocka undan lite kläder som ligger där de inte ska.
Blir jag inte på ett mer livligt humör efter det så tar jag till den sista utvägen - gör en runda på internet för att se om det kan förändra läget.

Vilket händer - som idag - där jag på kkuriren.se kan ta del av rubriken:

Allvarliga brister på LSS-boende för barn i Vingåker
…där de största bristerna verkar ha varit:
"Lokalerna bryter mot lagstiftningen, brandvarnare saknas och personalen visste inte hur boendet ska utrymmas. Nu riktas Västra Sörmlands räddningstjänst skarp kritik mot Vingåkers kommun."

Robert Skoglund är - i en separat artikel intervjuad - och jag läser:

Hur kan ett korttidsboende för barn ha så allvarliga brister?

Vi måste vara självkritiska och se över våra egna kontroller. Vi har inte hanterat det här professionellt och det måste vi även från politiskt håll göra. Det är allvarligt att vi inte skött brandskyddsutbildningen, det är a och o i en sådan här verksamhet. Kraven måste vara höga och personalen måste veta exakt vad de ska göra om något händer. (min fetmarkering)

Varje gång jag läser sådana "Vi-uttalanden" blir jag nyfiken på vilka "Vi" är.
Utan att jag vet - förmodligen är det någon nämnd i Vingåker som är de som Vi-betecknas av Skoglund.
Kanske socialnämnden, funderar jag, där Skoglund är ordförande.

Nix - jag är inte ute efter att "sätta dit någon" jag kan bara ibland bli så förundrad över detta "Vi-ande".

Dessutom vill jag hellre föra ut att jag smått beundrar våra lokala politiker, och inte minst dem i våra nämnder, våra kommunala tjänstemän osv - som orkar leva med "alla dessa jävla förordningar och regler" att hålla reda på.

En av de många saker som gör att jag aldrig skulle få för mig att bli politiskt engagerad.

Och tänker så förnöjsamt på att det är bowling idag - med - vad jag vet - bara två tvingande regler:  
- Sikta på käglorna.
- Kasta inte klotet på någon medspelare
Tänk - inte minsta krav på att bära hjälm för att det senare faktiskt skulle kunna hända

PS - vill du läsa något annat - och betydligt mer intressant - så kan jag rekommendera vad Patrik Engellau skriver idag.


Att bli berörd…  
                                                    (5 nov 2018)

…blir jag inte bara av bilder utan - kanske rent av mera - av vad jag läser.
Märker jag att jag noterar - när jag läser vad Karl-Olov Arnstberg skriver.
Rubriken säger: "Livet som hund".
Där hans (långa) tänkvärda text slutar med dessa rader:

Nu är jag framme vid det jag ville ha sagt: Tocquevilles skräckvision av det totalitära demokratiska samhället förverkligas i dagens Sverige.

Hur det är med den saken i Vingåker - kan du ju fundera över när du läst krönikan…


Så…                                                                             (4 nov 2018)

…och kommer inte på nästa ord. Men av bilden blir jag på något sätt berörd.

En toalett utan spegel…

Telefonförsäljare…                                          (2 nov 2018)

…drabbas vi väl av lite till mans. Jag själv brukar inte svara om jag ser att det kommer upp ett telefonnummer jag inte känner igen - men nu på eftermiddagen gjorde jag ett undantag.
En trevlig man började med "Hej Bjarne jag ringer från (ett tv-programföretag jag glömt namnet på) hur står det till."
Jag förklarade att läget i Vingåker var gott - och lade snabbt till - "Jag vill berätta att du pratar med en som inte haft tv sedan 2009".
Jag vill bums förklara att mannen som ringde var mycket trevlig - han blev dock tyst en stund (troligen medan han i huvudet bearbetade - den får honom sannolikt osannolika händelsen att ha råkat på en sådan) men kom till sans och började ställa (snälla) frågor kring hur det var möjligt att leva ett sådant liv.
Eftersom han hade en sådan trevlig ton så svarade jag ganska utförligt.
Och lade där till (lite skämtsamt så där) att: "min svåger som är psykolog anser att jag nu är helt mentalt återställd".

Efter ett tag fick jag en svag känsla av att han (möjligen) tyckte sig ha funnit en person med ett liknande mentalt märkligt handikapp som de personer visar, de som hamnar i Lyxfällan. Och jag undrade lite fundersamt om han efter vårt samtal möjligen skulle ta kontakt med sina chefer och få dem att sända ett tv-team till Vingåker…

Men han önskade mig i alla fall en trevlig helg…

Det gjorde också den trevliga personalen hos Valla Däck i Valla dit jag for idag för att beställa nya dubbdäck inför den kommande vintern. Det var dags - de gamla var 12 år och tämligen slitna. De hade hängt med under mina senaste tre Octavia.

Jag for till Valla på rekommendation av Madame (De är bra) som varit kund där tidigare och jag blev en aning överraskad av att anläggningen var så stor.
Nå den 9 november får jag sommardäcken bytta till vinterdäcken och kan med förtröstan se fram emot ett möte med det kommande hala väglaget…



Österrike ett föredöme…                        (1 nov 2018)

Nå, kanske inte i allt, för det har jag ingen aning om, men jag gör stillsamt "vågen" där jag sitter framför datorn när jag läser vad (bloggaren) Jenny Piper skriver under rubriken Österrike vägrar att skriva under FN:s nya migrationsavtal.
Om du frågar mig - det borde Sverige också göra…

En person som är ett föredöme för mig personligen är den numera mycket kända bloggaren Julia Caesar. En av de många kloka bloggare jag ständigt läser.
Den här gången skriver Julia en tänkvärd text gången under rubriken:
Kulturmarxisternas mord på våra städer.

Två synnerligen intressanta texter du aldrig skulle kunna få läsa i Kuriren.
Jo - du har rätt - ska man få läsa (veta) något vettigt ska man läsa bloggar. Inte så märkligt då att deras läsarskara ökar…

Inte heller den här artikeln, skulle du kunna få läsa i Kuriren,  som har rubriken "Ständigt detta Miljöparti" där artikeln börjar så här:

"Man ska ju inte sparka på en som ligger, men Miljöpartiet och dess fenomenala vimsighet och bristande verklighetskontakt inbjuder till kommentarer som lätt blir raljerande. Tyvärr, ska man nog säga, för det är faktiskt mest tragiskt.
En nästan bottenlös allmäninkompetens kombinerad med förvirrad klimathotstro är ingen god grund för vettig politik.
Finns det f.ö. något parti som lyckats göra så stor skada på så kort tid och på så många områden som just Miljöpartiet?"

Bäste läsare läs själv vad Rolf Oward skriver  - och skänk (åtminstone) en snabb liten förflugen tanke kring det faktum - att MP finns med i den majoritet som de kommande fyra åren ska styra vår kommun…

En gång i tiden ansåg (vissa) att det var skämmigt att erkänna att man sympatiserade med SD. Efter att ha läst vad Rolf Oward skriver undrar jag hur det då nu är (känns) att vara miljöpartist.
De har blivit färre, 143 376 färre i riksdagsvalet - 109 i kommunvalet i Vingåker…

Kanske MP har varit medskyldiga till att det (som det sägs) finns människor med klimatångest - som då kräver samhälleligt stöd för att komma över detta.
Klimatångest - nix, det ägnar jag mig inte åt. - jo det skulle jag kanske också kunna drabbas av om ordet kunde tydas så här - klimatångest - då jag själv är mer bekymrad över att vi i Sverige har så låg egen-producerande-grad vad gäller den mat vi sätter i oss.
Nu är det mesta är importerat.

Kommentera gärna - i vänsterspalten.


Det nya samarbetet…                                 (31 okt 2018)

I morgonens runda på internet hamnade jag, som vanligt, en stund hos kkuriren.se för att få en hastig överblick om där (under rubriken Vingåker) fanns något intressant att ta del av. Jodå, det händer ju…

Men det kom sig också så att jag läste om artikeln som berättar lite om KF-mötet den 29 oktober. Och fastnade i funderingarna kring vad Lennart Andersson hos KD säger:

– Vi har suttit på avbytarbänken i tre mandatperioder. Nu har vi chansen att vara med och påverka, medverka och motverka, säger Lennart Andersson (KD).

Men också:

– Vi har inte suttit och ojat oss. Det här ska vi gå i land med.
(om kommunens ansträngda ekonomi)

Det säger Ing-Mari Frössevi, gruppledare för Centerpartiet som i sällskap av Miljöpartiet och Kristdemokraterna nu har ingått ett samverkansavtal med Socialdemokraterna om styret av Vingåker till hösten 2022.

Hm, undrar jag, vilka ingår då i det "Vi" som Frössevi nämner ska "gå i land"?
Är det ledamöterna i den nya majoriteten eller är jag som medborgare inbjuden?
I så fall är jag tacksam att få veta vad jag förväntas deltaga med.
Men det kanske kommer…

En fundering till som pockar på uppmärksamhet är att en liten (möjligen lite ogin) tanke passerar : "Vad har då kommunens största parti (S) lovat C och KD som fick dem att kliva (över) till ett samarbetsavtal med Socialdemokraterna och MP".

Tar fram KDs valprogram jag fick i brevlådan - och ser vad KD har (hade) för visioner för son kommunpolitik:

- Fler lärare - mindre klasser. Välutbildade lärare som får rimlig lön.
- Att föräldrarna själva ska få bestämma över hur deras barnomsorg skall utformas.
- Alla som fyllt 85 år ska ha möjlighet till plats på ett äldreboende. Tryggare hemtjänst med max 10 personal under en tvåveckorsperiod.
- Att en ny sporthall ska byggas.
- Fler hyresrätter - i tätorten och i ytterområdena.
- Tågförbindelsen till Örebro bör förbättras.
- Stimulera kontakten med företag och föreningar.

363 Vingåkersbor fann detta så lockande att de gav KD sin röst.
Speciellt då av 85-åringarna i sin längtan efter en ny sporthall.
Så de slipper nyttja den usla tågförbindelsen till Örebro.

Jag tror jag måste be om ursäkt - det här kommer att bli långt. Men jag kan inte låta bli att även återge vad vårt lokala Centerparti erbjudit väljarna att de vill åstadkomma under den här valperioden.
Jo:

- Ett nytt ledarskap för Vingåker.
- Barns- och ungdomars hälsa och utveckling.
- Behålla och stödja landsbygdsskolorna.
- Utveckla Slottsskolan till en kreativ arbetsplats för lärande.
- Goda möjligheter till vuxenutbildning och högre studier på hemmaplan i Vingåker.
- Stärka äldreomsorgens kvalité och kompetens.
- Öka valfriheten inom vård och omsorg.
- Utveckla hemtjänsten.
- Återupprätta Åbrogården som servicekontor för kommunal och statlig service.
- Stärka räddningstjänsten i Vingåker.
- Fler invånare som betalar skatt, inte färre som betalar allt högre.
- Attraktiva miljöer för boende och etableringar.
- Marknära seniorboenden, såväl på landsbygden som i tätorten.
- Underlätta och stimulera entreprenörskap och kreativa näringar.
- Stärka den lokala demokratin och kommundelarna genom en bygdepeng.
- Öka användningen av närproducerade varor och förnybar energi.

416 Vingåkersbor ansåg att detta (huvudsakligen floskler) är vad som bör åstadkommas (sannolikt då) under en tämligen nära framtid. Och då - utan att just ett enda av dessa "löften", av C, har beskrivits hur de ska kunna uppfyllas.

Så hamnar jag i någon slags inre meditation där bl a tanken (?) passerar "Har dessa som gav KD och C sin röst en enda sekund funderat över ordet - kostnader?"
Självklart har de det - fast de kanske inte tänkte så mycket på just det innan valet.
Det är så lätt att tankarna hamnar på annat håll - som ibland även hos mig…

Bli nu inte ledsen och känn dig utpekad (det handlar ju, som du förstår, mest om de andra - de som inte tittar in här) men jag tar det igen:
"Det sägs att 50 procent av medborgarna är dummare än genomsnittet. Jag tror att Vingåker är ett unikt undantag genom att här är den siffran är runt 57 procent".

Det finns dagar då det känns så…

PS - är inte dessa "visioner & löften" ( i alla fall lite) som att jämföra med Islams löfte om att "Om du offrar livet för Allah så hamnar du i Paradiset och får njuta av 72 oskulder"?
Gäller väl bara män då? Va f-n säger kvinnorna i Vingåker om det - tro?


Samma rubrik som i går…                       (27 okt 2018)

Tennisparken - har svårt att försvinna ur mina funderingar.
Detta pedagogiskt utförda mästerverk - och sannolikt även genuscertifierade plats - men ack så trista upplevelse.
Den poppade i alla fall upp i form av en tanke av "tänk om" när jag lyssnade på den här (på Youtube) spelglädjen - som i mina öron är betydligt mer sinnlig och hänförande än att lyssna på - den lokala PRO-kören.
Men som jag tror att du mer sannolikt - från scenen i Tennisparken - kan få tillfälle att avnjuta nästa sommar…

En skillnad i upplevelse som att jämföra dagens Kuriren med gårdagens Fib-Aktuellt  - om du nu förstår vad jag menar med det…   ;-)

KOMMENTAR

Bjarne,
Vilket fint exempel på härlig spelglädje. Eftersom det i Tennisparken finns en scen, visserligen utomhus,  som skulle kunna utnyttjas till båtnad för alla musikintresserade, fick jag en association till de möjligheter som bjuds oss i en än mer urban tillvaro. 

Hos oss kan vi njuta av "Kastanjegårdens Vänner" som på onsdagarna kl 15.00 varje höst- och vårtermin bjuder intresserade vänner på trevlig och underhållande musik. Som t.ex. programmet för nu i höst 2018.

Nåväl, kanske det är så att scenen inte är väderbeständig, men nog vore det väl
smutt att kunna ha en fin publik plats för att i parken kunna avnjuta den spelglädje
din länk hänvisar till.
Det kanske finns andra lokaler i kommunen för intresserade?
/Åke

Sinnlig Spelglädje, tänker jag för mig själv.
I en kommun som de senaste åren styrts av Socialdemokrater, Miljöpartister och Vänsterpartister?
Ja, du bäste läsare - hur kunde jag få för mig en sådan tokig och märklig tanke - att i en sådan kommun skulle kunna uppstå något mer sinnligt upphetsande än en - Mångfaldsfestival…
Det smått anade, syndiga, och den naturligt sinnliga medryckande glädjen - jag vurmar för - synes hos många här i Vingåker vara - en lika främmande tanke som lusten att blanda sina jordgubbar med sillspad …
BW



Varför så tråkiga?                                   (26 okt 2018)

Rubriken finns där för att jag just läst en artikel i morgonens Fokus. Artikeln är en intervju med Svenska Akademins nye medlem - Mats Malm. Som verkar vara en synnerligen trivsam person - men också en rejält kunnig person.

Mats Malm har roat sig med att försöka ta reda på vad det är hos vissa böcker som får dem att anses vara tråkiga.

Det händer ibland hos mig att jag läser några meningar som gör mig upprörd på något sätt.
Som när Mats Malm berättar om en präst som kunde berätta saker "medryckande" på ett sådant sätt att människor gärna lyssnade.
För, vem om inte präster, lär sig att framställa saker levande, åskådligt och gripande.
"Men när den här prästen  skrev roman lät han medvetet bli - för ett moral- och normsystem sa - att åskådlighet och medryckande framställning är sinnligt, och betyder att man ägnar sig åt något som kyrkan och normsystemet är emot."

När jag läste de raderna blev jag kraftigt påverkad av - någonting - jag inte för mig själv riktigt kunde beskriva.
Kanske - jävligt förbannad…

…på alla dessa människor med sina moral- och normsystem - som avskyr  sinnlighet. Det var väl den första tanken det - innan den andra hamnade - hos våra svenska urtråkiga politiker.
En tanke som snabbt förökade sig till att omfatta andra grupper.
Den tredje tanken sa mig att sluta skriva här - för att inte "skriva något jag kommer att ångra".
Vilket man kan få anledning att göra om man för tydligt skriver sina "egna sanningar". För - de tråkiga - med sina icke medryckande pekpinniga värdegrundsfingrar - kan vara svåra att stå ut med.
De skaver elakt på den egna sinnligheten…


Många är mycket små…             (23 okt 2018)

Nix, jag menar inte alls dagens politiker - på riksnivå - är det väl säkrast att jag menar. Även om deras ibland märkligt småaktiga agerande visst kan - liksom de små jag nedan skriver mer om - kan åstadkomma vissa sömnsvårigheter.
Men, de har sina övermän - i den bok jag just läser "En kortfattad historik om nästan allting" läste jag just dessa rader:

"De flesta levande varelser är små och lätta att missa. Rent praktiskt är det inte alltid så dåligt. Du kanske inte skulle sova lika gott om du var medveten om att det i din madrass bor bortåt två miljoner mikroskopiska kvalster, som kommer fram på småtimmarna för att supera på dina fettavsöndringar och festa om på de jättegoda, krispiga skinnflagor du tappar medan du sover och vänder dig.
Bara din kudde hyser 40 000 av dem och tro inte att ett rent örngott gör någon skillnad, på kvalsternivå ser till och med de mest tättvävda textilier ut som en fartygsrigg för oss.

Om din kudde är sex år gammal - och det är tydligen ett slags genomsnitt för kuddar - har man räknat fram att en tiondel av dess vikt utgörs av lossnad hud, levande kvalster, döda kvalster och kvalsteravföring - för att citera mannen som gjorde undersökningen, doktor John Maunder, vid brittiskt medicinskt entomologiskt centrum.
Kvalster har funnits hos oss sedan urminnes tider men de upptäcktes inte förrän 1965"

Du kanske inte skulle sova lika gott om du var medveten om att det i din madrass bor bortåt två miljoner mikroskopiska kvalster.

Jamenfan - nu vet jag ju det. Jag sover i favoritfåtöljen i natt…

För resten - några fettavsöndringar tror jag inte att jag har.
I alla fall syns de aldrig på min mycket känsliga våg - som vägrar samarbeta i mina (som jag anser) strävsamma försök att få den att visa lägre värden.
Kan det möjligen ha någonting med gravitationen att göra?


Varför gör de inte revolution?      (21 okt 2018)

De - i rubriken - är de svenska lärarna. Och de som frågar - i denna 35 minuter långa Youtubevideo - är Partik Engellau i ett samtal med Lorentz Lyttkens där de pratar om den allt sämre svenska skolan, våra politiker - och oss märkliga svenska medborgare…
Som jag smått förvånat konstaterar - här får vi ta del av oväntat raka svar på svåra frågor.
Högst njutbart!


Om månen… 
                                                    (20 okt 2018)

23.10 - Om lördagsgodis skriver jag under rubriken "Högst Personligt" som du hittar i spalten här till vänster. Och påstår där att jag inte brukar vare sig fredags- eller lördagsgodis. Men kommer på där jag sitter i favoritfåtöljen denna lördagskväll att "det beror kanske på hur man tolkar ordet lördagsgodis".

För jag har nämligen de senaste timmarna unnat mig ett synnerligen välsmakande lördagsgodis i form av att ha läst ytterligare några kapitel i - den av mig hyllade boken - som jag berättar om i inlägget (nedan) den 15 oktober.

Och känner att jag vill ge dig ett exempel på vad boken innehåller - och hur den skrivs.

"Vi är en tvillingplanet. Det är väl inte många av oss som i vanliga fall tänker på månen som en följeslagarplanet, fast det i själva verket är vad den är.
De flesta månar är pyttesmå i förhållande till sin huvudplanet. Mars satelliter Phobos och Deimos har till exempel en diameter på bara nio kilometer.
Vår måne har dock mer än en fjärdedel av Jordens diameter.
Det gör oss till den enda planeten i solsystemet som har en måne som är så förhållandevis stor. Och det innebär en enorm skillnad för oss.

Utan månens stabiliserande inflytande, skulle jorden kränga likt ett sjunkande skepp, med gud vet vilka konsekvenser för klimat och väder. Månens stadiga gravitationspåverkan ser till att jorden snurrar med rätt hastighet och i rätt vinkel för att få det slags stabilitet som krävs för att framgångsrikt utveckla liv.
Det kommer inte att vara för evigt.
Månen håller på att ta sig ur vårt grepp med ungefär fyra centimeter om året.
Om ytterligare två miljarder år är den så långt borta att den inte längre håller på oss på kurs längre och vi får hitta på en annan lösning.
Under tiden tycker jag att du ska tänka på den som ett trivsamt inslag på natthimlen.

Astronomerna trodde länge att månen och jorden antingen bildades tillsammans eller att jorden fångat in månen när den drog förbi.
Nu tror vi att ett objekt av mars storlek för omkring 4,4 miljarder år sedan dundrade in i jorden och sprängde bort tillräckligt med material för att skapa månen av skräpet.
Det var uppenbarligen väldigt bra för oss - i synnerhet att det hände för så länge sedan.
Om det hade hänt 1896 eller i onsdags vore vi säkert inte ens hälften så nöjda."

Så kan också ett lördagsgodis smaka


Hur vet man då…                                        (19 okt 2018)

Läser några rader av journalisten och författaren Lars Åberg som jag finner tänkvärda:

Hur vet man då om ett samhälle börjar gå sönder?

"Första gången jag tänkte tanken var den inte alls påverkad av migrationskriser eller handfallna myndigheter, utan kopplad till de brister i samhällskunskapen som jag mötte hos elever på högstadiet. Niondeklassarna jag träffade i en stor skola i en större svensk stad visste inte särskilt mycket om hur samhället var uppbyggt, hur dess institutioner grep in i varandra och hur beslut fattades.

En del trodde att socialförvaltningen och socialdemokratin var samma sak. Några av dem var säkra på att barnbidraget kom från FN. De allra flesta hade ingen som helst koll.

En undran väcktes då hos mig: om man inte känner till hur saker och ting hänger ihop, hur märker man då när de faktiskt inte längre gör det?"


Att hålla ett öga på…                                   (17 okt 2018)

En smått krystad rubrik som jag mest satte dig för att jag skulle få tillfälle att berätta att jag varit på Kullbergska idag för en ögonkontroll. Jag har för ett par år sedan bytt linsen i höger öga och nu vill jag få byta linsen i vänster öga också eftersom jag börjat se "dubbelt" på det ögat.
Det använder jag mest när jag tittar på Madame - två godingar är bättre än en…
Jodå - jag hamnade på väntelista…

Men det finns även annat att hålla ögonen på - som t ex Katrineholms-Kuriren - denna emellanåt så märkliga tidning. Tänker jag emellanåt - och denna gång efter att ha läst en artikel med rubriken:
Fastighet återlämnas till AB Vingåkershem

Av någon anledning blev jag nyfiken på vad det handlade om - och fick veta att
De ensamkommande ungdomarna blir allt färre. Nu lämnar socialförvaltningen tillbaka ytterligare en fastighet, där man drivit hvb-hem, till AB Vingåkershem.

Jaha - konstaterade jag - och blev sittandes i funderingar över "Vad är det här för slags hus då som återlämnas". Är det jag som är en smula underlig, blev nästa fundering, för jag förväntade mig att en artikel med den rubriken skulle berätta för mig - hur många lägenheter finns i huset - och då av vilken storlek, och inte mist är jag nyfiken på "Vad  kommer nu AB Vingåkershem att göra med det återlämnade huset?"
Men det anser inte Kuriren vara intressant att berätta för sina läsare utan informerar i stället bara om minskningen i antalet inkommande ensamstående ungdomar.
Som, om nu redaktionen tycker det är något att skriva om, borde ha fått en egen artikel. Där man då också kunde ha informerat läsarna om denna händelse får någon påverkan - ekonomiskt tänker jag då på - för en kommun som (tror jag med tanke på Tennisparken) kommer att få "brist på stålar" inom kort.
Tycker jag alltså - men Kuriren och jag - tycker sällan lika om hur man ska skriva artiklar…


Bra att veta…                                                        (15 okt 2018)

Ny kunskap är inte tung att bära - inte heller återuppväckt gammal och smått glömd sådan - tynger vare sig kroppen eller humöret…
Så när vännen Åke tipsade mig om en bok - som jag nu förväntar mig ska ge både nya kunskaper och känna att en del gamla åter tonar fram - beställde jag genast den boken.
Vilket jag berättade för honom.

Åke skriver då:
"Började läsa i denna bok idag och fastnade direkt. Synnerligen lättläst skriven och full med intressanta upplysningar som man under åren i olika sammanhang stött på.  Fint och illustrativt beskrivet så man fattar digniteten i avstånd och storlek.

Det är också förvånande hur mycket begåvat folk det tidigare har trampat omkring i tofflorna på jorden. En del har t o m kunnat sitta i sina favoritfåtöljer och räkna ut hur det hela förhåller sig. Klart imponerande.
Jag har stora förväntningar på fortsättningen.
Kommer säkert att ge dig tillfälle att fundera på tillvarons storhet i jämförelse med futtigheterna i KF i Vingåker.
Åke

Kan jag nog tro…
BW

PS - Den här krönikan borde du läsa - som har rubriken:
"Vem kan och vill skriva om stöld av Sverige?"


Om att läsa…                                                      (14 okt 2018)

Att läsa böcker är för mig lika viktigt som att andas.
Kloka och begåvade läsare begriper direkt att jag "far med överdrifter" och där använder en åsikt som man emellanåt kan höra sägas som en slags liknelse…
Jag läser ständigt. Mest böcker.
En och annan gång läser jag om vissa böcker - som den här.

Kloka och begåvade människor läser böcker - får jag veta i den enda papperstidning jag prenumererar på - Fokus.
En tidning som aldrig publicerar fejk…

Vill jag kraftigt framhålla - enär jag i senaste utgåvan läser:

"För läsandet, visar en mängd vetenskapliga studier i exempelvis psykologi, pedagogik och medicin, gör inte bara oss människor lyckligare, piggare, yngre, kvickare, godare, dunderempatiska och rent allmänt väldigt mycket bättre.
Det föder också nya, fräscha nervkopplingar i våra hjärnor; förbättrar vår intelligenskvot och koncentrationsförmågor; gör oss socialt framgångsrika och till och med oemotståndliga som sexpartners".

Jo, jag har märkt det…

Och sänder därför en väl menad varning till de ansvariga på Vingåkers bibliotek -  att det kan bli rusning nästa vecka. Kalla in extrapersonal!
Ordna med kölappar utanför entrén - och soffor till pensionärerna.
Missa inte att engagera en korvgubbe med låda på magen…
BW


Skojarbransch…                                          (13 okt 2018)

Du Bjarne,
Den 21/9 nämnde jag i ett inlägg att "det är indierna som räddar den svenska it branschen" med anledning av att det inte enbart är asylsökande invandrare som kommer till vårt land.
En hel del söker sig också hit för att arbeta.
Närmare bestämt kommer det ca 30 000 utomeuropeiska arbetskraftsinvandrare per år.

Nu visar det sig vid närmare analys att vårt system och lagrum för arbetskraftsinvandring inbjuder till oönskade effekter.  Migrationsverket har noterat att fyra av tio invandrare som fått arbetstillstånd varit outbildade. När arbetet tagit slut vet man inte vart de som inte frivilligt återvänt hem tagit vägen. Tanken var ju att Sveriges åldrande befolkning skulle få tillgång till ny kompetens.

Det visar sig att den utomeuropeiska arbetskraftsinvandringen har utvecklats till en skojarbransch där tillfälliga uppehållstillstånd säljs på nätet där t.ex. ansökningar från gatukök tänkt sig ha nyanställningar till att "skala och hacka grönsaker". Bärplockare och skogsplantörer finns det gott om men ganska få kvalificerade med "fördjupad högskolekompetens".

DGS har bett Gunnar Sandelin att kolla upp vår arbetskraftsinvandring.

Minsann är inte det här ytterligare ett exempel på att de lagar och system vi har i vårt öppna samhälle alltför lätt inbjuder till att oönskat bjuda in oseriösa typer av människor vi helst inte skulle vilja dela vår välfärd med.
/Åke




 



Tidigare inlägg hittar du - här hos:


Bustidningen

Där kan du läsa vad vi tidigare har skrivit här på nattgöken.
Välkommen in.