"Tänk att några droppar bläck som blänker
 - kan göra att så många tänker"

Nattgöken - med sin egen värdegrund…

E-post: mitt förnamn@wilmarsgard.se

Hade Sverige varit sämre om…             (18 jan 2019)

Den som ställer frågan är Mats Dagerlind hos Samhällsnytt.
Ur artikeltexten:

Det är således inte V och SD som ska jämföras med varandra, utan V och NMR, medan SD snarast ska jämföras med S, i synnerhet om man blickar en aning bakåt i tiden till innan S kastade folkhemsnationalismen överbord.

Faktum är att Vänsterpartiet inte bara är ett mycket värre parti än Sverigedemokraterna, man är också värre än NMR. Och i motsats till vad Helmerson i DN hävdar så är detta en jämförelse som borde göras varje dag till dess det blivit lika stigmatiserat i Sverige att vara kommunist som att vara nazist.

En lång artikel som avslutas med att ställa många relevanta frågor:
Hade Sverige varit sämre om…

 


Den stora rädslan…                                    (17 jan 2019)

"Varje dag våndas jag över att jag bara pratar i stället för att göra något åt situationen i Sverige. Rätt ofta frågar mig oroliga människor om jag har något bra tips om vad de kan göra för att hjälpa till att styra upp läget.
Det har jag inte.
Det finns förstås en oändlig lista med lösningar i det offentliga samtalet. Alla dessa har den gemensamma egenskapen att de är ogenomförbara eftersom det inte finns någon som tänker genomföra dem.
Till exempel vore det fint med en författningsdomstol.
Majoritetsval i enmansvalkretsar är inte heller någon dum idé.
Ett grundlagsfäst tak för skattetrycket är en annan vacker tanke.
Invandringsstopp skulle nog många sätta högst på önskelistan."

Den som skriver så är Patrik Engellau under just den rubriken.
Hans text avslutas med:
Rädslan håller oss tillbaka och gör oss långsammare och svagare än vi är – och definitivt mindre inflytelserika.

Varje medborgare som inte törs säga sin mening om än inlindat, halvkvädet och försiktigt, är en anhängare av nånannanismen, den utbredda ideologi som säger att ansvaret för hans öde ligger hos någon annan.

DU! Artikeltexten handlar om dig - så läs den. Här…


Kyligt…                                         
(16 jan 2019)

För all del - rubriken kan gälla att det är minus nio grader utanför rummet där jag har mina datorer - men ordet kommer upp hos mig som en fråga om det nu inte kan användas som beskrivning om känsloläget mellan Charlotte Prennfors och Anneli Bengtsson. Två av kommunens ledande politiker…

Funderar jag när jag i Kuriren läser att:
Majoriteten river utan förvarning och samtal upp ett gammalt avtal med Moderaterna och tar kontroll över kommunens brottsförebyggande råd. Förkastligt, tycker Charlotte Prennfors (M) som förutsatt att posten skulle förbli hennes.

Att Prennfors är sur bekommer inte Anneli Bengtsson det minsta - kan man väl tyda det som - när man i Kuriren läser:
– Jag har full förståelse och respekt för att Charlotte känner sig åsidosatt. Men det är ingen förhandlingsfråga. Det är en ny mandatperiod nu, ett nytt ledarskap. Man äger inte ett uppdrag, man sitter på väljarnas förtroende.
Så det är inget att dividera om.

Det är ingenting att dividera om? Den meningen väcker små funderingar hos mig där jag sitter och njuter av morgonfikat. För, funderar jag, kan det vara så att de orden klargör hur samarbetet inom kommunfullmäktige kommer att bedrivas den här valperioden?
Och faller i stilla funderingar över hur man kan känna sig som medlem i KF och inte tillhöra majoriteten. Så jämrans trist - skulle jag själv nog uppfatta det läget.
En aning hopplöst till och med - utan någon som helst möjlighet att påverka de politiska besluten - eller få genomslag för de egna förslagen.
Nå, i alla fall inte så många av dem…

Brottsförebyggande rådet? Vad kan det vara - undrar jag smått eftersom jag inte hört talas om det tidigare. Tittar nyfiket in på kommunens hemsida och skriver in namnet i sökrutan. Och hamnar i ett protokollarkiv.
Finner ingen beskrivning av vad rådet förväntas göra.
Nåväl i rådets senaste sammanträde 27 augusti 2018 finner jag att de beslutande inom rådet (då) var:
Charlotte Prennfors, ordförande                                       
Robert Skoglund, SN
Ralf Hedin, Kommunchef  
Anders Danielsson, BoU
Annica Petersson, Ifo-chef soc
Peter Grönlund, samhällsbyggnadschef
Pirjo Svegreus, Lokalpolisområde Katrineholm
Dennis Ejdvinsson, Lokalpolisområde Katrineholm
Marcus Asplund, Västra Södermanlands Räddningstjänst
Dan Forsberg, Dammsdalskolan
Tommy Björkdahl, område upplevelser  
Fredrik Fundberg, Fastighetsförvaltare Vingåkershem   
Ludmila Holm, Områdeschef integration
Fredrik Skoglund, Chef Elevhälsan  
Dan Ulf, IT-strateg  

OJ, tänker jag - och lite annat också. Vilket du också kan tänkas göra om du tar del av rådets protokollsamling…
Vilka som numera ingår i rådet kan jag inte finna men ordförandeposten har i alla fall fått ett nytt namn…

Ser ordet Vingåkershem där - och det påminner mig om att jag i torsdags (förra veckan) sände en fråga till Vingåkershem där jag frågade om storleken på de lägenheter som finns i huset Humlegatan 1-3 - som Vingåkershem vill riva.
Inget svar ännu så länge…


Ytterkantspartier?                                              (15 jan 2019)

De senaste veckornas usla hanterande av politikerna - om hur de försöker få till en arbetande regering - är en deprimerande upplevelse. Och den känslan lär inte försvinna de kommande dagarna - vad jag förstår.
Dessvärre tror jag inte att den - heller - kommer att tona bort särskilt snabbt när det så småningom går upp för oss vankelmodiga väljare att där - faktiskt - finns en regering som (sägs) ska styra landet.
Som jag ser det i dag - vad det än blir kommer jag att vara missnöjd.
För egen del kan bara ett extraval åstadkomma en smula - hopp.
Det verkar jag vara tämligen ensam om att tycka - och vad jag förstår är det bara SD bland partierna som gillar den tanken.

Nå - ytterkantspartier?
Ordet har fått Lennart Bengtsson att fundera lite över hur det kan tydas.
Hans text börjar så här:

"Under de senaste dagarna har vi fått stifta bekantskap med ett nytt ord i svenskan. Vem vet, kanske det finns kvar till slutet av året och då får sin rättmätiga plats i Svenska Akademiens ordlista.
Inte minst var det liberalernas partiledare Björklund som genomgående använde ordet ytterkantspartier för att på detta sätt ge mer stadga och auktoritet gentemot de övriga partierna och därigenom hamna i en mer respektabel mittsektion. Ett slags ”main stream”-partier skulle man kanske ha sagt i ett engelsktalande land.

Hade det bara rört sig om Sverigedemokraterna kunde man förstås ha hållit sig till det mer vanligt förekommande begreppet fascist- eller rasistparti eller de senaste årens mildare ”populistparti”, men med ett vänsterparti som under åren blivit mer rumsrent i sitt nära samarbete med S och MP fick man hålla sig till ett mera neutralt ord ungefär som att kalla en tidigare kriminell för en person med ett tvivelaktigt förflutet."

Bengtsson slutar sitt inlägg så här:

"Men andra ord vill jag snarare beteckna MP. C och L som landets ytterkantspartier. Av denna anledning löper de också en ökande risk att hamna utanför ytterkanten vid nästa val. Det är snarare av denna anledning som de med semantikens hjälp vill hålla sig på insidan och fösa SD och V till utsidan.
Här tror jag de är dömda att misslyckas."

Vill du veta hur han kommer fram till den åsikten - läs hela hans artikel…

Medan du funderar över om du vill det kan jag underhålla dig med några rader från en kommentar till vad Bengtsson skriver:

Ja, Lennart Bengtsson, det är förvisso C, L och MP som är landets ytterkantspartier. Och S vränger ut och in på sig för att kunna härbärgera dessa plus V under sossarnas parasoll. S är ett maktparti, snart utan politik. Maskerna har fallit på många håll. Undrar just hur S ska argumentera i kommande valdebatter. Vad är det för skillnad på nya S och nya M, så som M utformats under Reinfeldt/Kristersson ?
Johan Hakelius är en ytterst underhållande och intelligent betraktare av svensk politik. Han kallar C ett ytterlighetsparti som ska diktera politiken för en regering som man inte ens vill sitta i. Och så frågar han sig om V nu ska gå från dörrmatta till pruttkudde. V kan nämligen mycket väl vara en pruttkudde som ger ifrån sig  generande ljud när man sätter sig på den men sedan ligger slak och tom under rumpan.
Mycket fyndigt.
https://www.fokus.se/2019/01/men-kanske-pruttkudde/


Ny regering?                                                   (13 jan 2019)

Jaha, kanske det är färdigförhandlat då om vilka som ska styra landet resten av den här valperioden. Vänsterpartiets beslut återstår innan vi vet helt säkert.
Hur som haver, personligen känner jag just ingen tillfredsställelse av sakernas tillstånd utan mer en känsla av vanmakt.
Men inte värre än att jag i alla fall kan le åt den här "bilden"…


Tankar om skolan… 
                                       (11 jan 2019)

Nix, inte mina, utan kommer från en person som kan och vet "allt om skolan" som jag inte vet. Dessutom har jag näst intill noll slutat bry mig om skolorna i Vingåker - enär - jag inte förstår bättre än att ha uppfattningen "Ingen förbättring är att förvänta sig".
Jodå, jag har under många år nu läst att de ansvariga utlovat "Nu så ska det bli bättre" och resultaten, så här långt, har blivit sämre.
Varför skulle jag nu tro att det blir bättre för att man nu tagit hjälp utifrån?
Speciellt som man nu lutar sig mot "hjälp från skolstyrelsen" - en av de skyldiga bakom dagens skolelände…

Och om jag förstår vad jag läser och hör talas om - den svenska skolvärlden är ingen "kul sak". På sina håll rent av på dekis…

Nåväl, mitt dystra "tänk" om de svenska skolorna rubbades en aning till det bättre när jag läser vad Patrik Engellau skriver:

"Jag undrar varför skolpersonalen finner sig i situationen. Det blir ju inte bättre med tiden, utan sämre. Visst, en ensam lärare kan nog inte för egen del strunta i regelverket utan att det ganska snabbt slår tillbaka.
Inte ens en ensam skola kan nog göra revolution mot Skolverket och det övriga systemet. I sista hand kan ju myndigheterna ta ifrån skolan elevernas skolpeng.

Men tänk om ett antal lite mer rebelliskt sinnade rektorer som har respekt och stöd både från lärare, föräldrar och elever – sådana finns! – gick ihop och förklarade att de från och med den förste nästa månad avsåg att tillämpa eller underlåta att tillämpa regelverket i enlighet inte med vad de statliga myndigheterna kanske hade tänkt sig utan i stället efter bedömningarna hos ett Pedagogiskt Råd, som de själva inrättat och befolkat med ett antal erfarna och respekterade skolpersoner.

Det skulle vara ett slags gula västarna-protest i värdiga och organiserade former utan minsta inslag av våld, ett stycke högklassig civil olydnad närmare bestämt
."

 När jag läser sådant märker jag att mina ögon börjar glittra.
Men de slocknar snart när min fördom tar över - det är för många kvinnor i skolvärden och kvinnor gör inte sådant som Patrik föreslår

"När det gäller elevsammansättningen i skolan så är den ju i det närmaste jämställd, 50/50, i alla skolformer.
Men möter eleverna en lika könsbalanserad lärarkår?
Nej, som arbetsplats är skolan totalt sett kvinnodominerad.
I förskolan är 96 procent av förskollärarna kvinnor, i grundskolan är 74 procent av grundskollärarna kvinnor och i gymnasiet är 52 procent av gymnasielärarna kvinnor."
Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund


Det dumsnälla landet…                  (10 jan 2019)

Jo, jag pratar om oss svenskar - inte alla men de (alldeles för) - många…
Som det verkar finnas ett antal av - även i Vingåker.
Att jag skriver så beror på att jag just läst en text som styr mina tankar åt det hållet.
Läs själv och se var dina egna tankar tar vägen…


Förbjud hundar och höga sängben   (8 jan 2019)

Är en rubrik jag läser i Göteborgs-Posten.
Tisdagen börjar synnerligen uppiggande - årets första bowlingdag - och så artikeln i GP.
Som handlar om förbudet att skjuta raketer - ett förbud som synbarligen förtjuser massor av människor. Att skjuta upp raketer anses vara "farligt" - man kan skada sig - därav förbudet.
Krönikören Emanuel Karlsten skriver:

Exakt hur stort skadeproblemet är grävde sedan alla tidningar i under årets sista vecka. Det gjordes grafik, lokalt och nationellt. 121 personer i hela landet fick förra året söka vård för fyrverkerier. 121! Ok, det kanske inte är jättemycket eller tillräckligt för ett förbud, men det är kanske inte heller anledningen till allmänhetens jubel?

Och fortsätter längre ner i texten med:

Varför tänker ingen på våra hundar? Jag tänker på hundar. För när jag slog i Socialstyrelsens databas över vilka skador svensken söker vård för dök hundar upp överallt. Medan 21 personer i Västra Götaland sökte vård för fyrverkerier, sökte 498 personer vård för hundbett – nästan 4 000 personer i hela landet!

Som jag tyder kröniketexten - en ironisk betraktelse över svenskarnas lust att skapa förbud. Ni svenskar (absolut inte jag) måste vara världens mest ängsliga (löjliga) folk.
Så - bästa ni av den sorten - läs vad Karlsten skriver och ni får många tips om farligare saker än att skjuta raketer där ni kan förnöja er med att kräva nya förbud. Som:

Fall från sängen orsakar 6 000 skador – varje år! Drygt 1 600 av fallen leder till sluten vård! Hur svårt kan det vara att förbjuda höga sängben om de nu orsakar så våldsamt stor skada på samhället?


Om havsnivåerna…                                        (7 jan 2019)

…vet jag just ingenting - men det finns det ju andra som vet - och besöker man sådana personer och deras bloggar får man ta del av andra synpunkter (rent av fakta) än vad klimatalarmisterna gapar om - att havsnivåerna kommer att stiga och "dränka stora delar av världen".
Som försöker skrämma oss ovetande med siffror som inte - på minsta sätt - är troliga. Vill jag skriva efter att ha läst vad Thoralf Alfsson skriver på sin blogg.
Varför inte titta in hos honom du också?


Bottennoteras…                                                   (6 jan 2019)

Även en söndagsmorgon kan man ju få för sig att vara intresserad av politik - den på riksplanet då, konstaterar jag för mig själv när jag läser följande rader hos ledarsidorna.se:
"Har våra politiska system urholkats så mycket att de är bortom räddning? Är flertalet av de politiker som kämpat sig fram till ledningen i partistrukturerna så urusla i politisk kommunikation att allt fler av de röstberättigade antingen avstår från att välja någon av dem – eller lägger sin röst i ren protest mot dem?

Är rent av den så förhatliga ”populismen” det enda som kan stärka den västliga demokratin? Mycket handlar om hur politikerna förhåller sig till ”folket”. Italienske inrikesministern Matteo Salvini är mer populär än någonsin medan Frankrikes president Emmanuel Macron fortsätter att rasa.
Exempel på dalande stjärnor blir allt fler och svenska politiker bottennoteras."

Ett långt inlägg som först i slutet hamnar i Sverige. Kanske är det så att skribenten velat "sparat det godaste till sist".
Vad vet jag - som i alla fall håller med i hans slutsatser.

Några av hans rader får mina funderingar att hamna i Vingåker:

"Svensk politisk kommunikation är under all kritik. Därför har väljarna slutat lyssna till den. De har också tappat intresset för politik och demokratiutveckling då allt färre respekterar företrädarna för det ”politiska spelet”.

Vad får jag då för egna funderingar kring våra kommunala politiker och deras kommunikation till mig?
Just inga tankar alls - och kan inte enas med mig själv om jag tycker det är bra eller dåligt.
Vi som bor  Vingåker får ju i alla fall några gånger om året kommunens tidning - Vingåker för dig - som innehåller en del nyttigheter.
Men en oinspirerande hemsida - kommunens alltså - får aldrig mig att nyfiken hoppa ur sängen om morgonen.
Vilket jag förmodligen skulle kunna tänkas göra om där - också - fanns någon "kommunikatör" som (ofta) skrev en personlig krönika om "läget i Vingåker".

Kommunfolk, säger jag till mig själv, är lika nyttiga som havregrynsgröten jag äter om morgonen - och ungefär lika färgsprakande…
Och blanda gärna in KF-delegaterna i den kommentaren där ingen sticker ut som en "glad prick till kommunikatör".
Tycker jag alltså.
Jag kan förstås inte påminna mig om att ha läst någonting om Humor i kommunens värdegrund.

Läser en rubrik i Svenska Dagbladet som inte vill lämna mig någon ro:

Levererar inte köket kvittar det vem som har designat matsalen

Får mina tankar att vingla runt i vida svängar, och hamnar emellanåt i Vingåker, och passerar där gång på gång Tennisparken.


Oxveckorna                                                               (5 jan 2019)

Hallå Bjarne,
Nu väntar för många, som arbetar ihop till vår pension, en lång period
fylld av arbetsveckor utan avbrott för längre ledighet eller semester.
Oxveckorna,  som  den här sega perioden kallas, pågår mellan  trettonhelgen
och fram till påsk. Begreppet härstammar från jordbrukssamhället , men 
låg då mellan midsommar och höstens första helger,  en period utan varken
ledighet eller semester.

Inte oväntat kan man ta del av förslag hur man skall kunna sysselsätta sig
för att komma över den tristess som annars kan göra sig påmind under denna period.

Hitta den egna formen för återhämtning, träning, spa eller vila. Bör kännas lustfyllt..
Försöka fånga dagsljuset, ta en promenad på lunchen eller på fikarasten.
En promenad gör resten av dagen lite lättare. 
Vill man öka på adrenalinet lite skulle man kunna

Överklaga något som gör dig förbannad.
Engagera sig mer i någon lokal facebookgrupp.
Testa den egna krisförmågan genom att stänga av elen i 24 timmar.
Presentera det egna alternativet till en fungerande regering.
Göra sin demokratiska plikt och gå på ett kommunalfullmäktigemöte.
Skälla ut personer som har kvar sitt julpynt.
Promenera längs sjön och svära åt alla som är ute på isen.

En som på ett alldeles utomförträffligt sätt beskriver vad oxveckor är för något
är Annemarie Hultberg  som skriver så här.
/Åke


"Saker som jag inte vet"                                (4 jan 2019)

"En av världens längsta listor har rubriken ”Saker som jag inte vet”. Det är en jobbig lista för där blandas, huller om buller, saker som jag saknar kunskaper om, till exempel hur man tillverkar en julgran av plast, och saker som man inte kan slå upp ens på Google, till exempel om Gud finns.
En fråga som står på listan, men vars kategoritillhörighet är oklar, är det här med låglönejobb. ”Vi måste öppna för låglönejobb”, säger politikerna stup i kvarten. Vad kan de mena med det?
Eftersom jag har betyg i nationalekonomi anar jag hur de tänker."

Vill du veta vad Patrik Engellau menar med det - får du läsa vad han skriver i sitt senaste inlägg. Som är synnerligen tänkvärt och underhållande skrivet - och som slutar så här:

"I verkligheten finns bara ett sätt att inrätta låglönejobb. Det är att staten drar in bidragen. Då kommer folk att tvingas jobba för nästan ingenting. Vidare kommer brottsligheten att öka eftersom många vill dryga ut den magra lönen. En tendens till nedpressning av lönerna på den reguljära arbetsmarknaden kommer också att skönjas. Underklassen kommer att bli mer uppenbart fattig och nödlidande. Så ser det ut i många länder så det går, det också. Välkommen till Rio de Janeiro.

Jag tror att alltfler politiker egentligen begriper detta men att de inför det isande perspektivet föredrar att låtsas ett tag till. Går det så går det. Makthavare ger inte upp bara för att de anar att deras projekt är dömt till undergång."

 

Det var det det - men som får mina funderingar att hamna i ett "prat med mig själv" där jag undrar över hur många i Vingåker som på egen hand tar del av sådana här texter? Pensionärerna i kommunen? Där många verkar bygga sin kunskap om omvärlden genom att läsa Kuriren och titta på "bakprogram i teve" - och därför fortsätter att aningslöst ge S sin röst - eller ännu värre - MP…
Kanske jag ska förtydliga att jag här pratar om riksdagsvalet.

Om socialnämnden i Vingåker ska kunna klara sin budget för 2019 krävs "drastiska försämringar" av verksamheten, enligt förvaltningen.
Kan jag läsa i Kuriren - och undrar lite över  hur Vingåkersborna ser på den saken.
Lika nyfiken är jag på deras tankar om kommunens skolor och om de skänker minsta tanke kring vem det är som styrt kommunen den förra valperioden och att (nästan) samma gäng ska styra ytterligare i fyra år.

Fram till mitt hus kommer inga tecken på att någon bryr sig…

Nå, det finns märkligare saker än så - som kvinnor…  ;-)
Eller mesiga svenska män


Ekologisk mat är en bluff…               (3 januari 2019)

Om jag nu kände för att vara en smula snäll på Nyårsafton så har den känslan så här i början av januari bytts till en längtan att få vara en smula provocerande.
Därav rubriken som jag har kopierat från ett inlägg av Rebecca Weidmo Uvell som börjar så här:

"Det har funnits få röster som kritiserat ekologisk mat genom åren. Några envetna forskare från Sveriges Lantbruksuniversitet har i princip varit de enda.

Resten har velat vara med på det ekologiska halleluja-tåget.

För vi svenskar är ju så trendkänsliga. Och älskar att vara moderna. Alltså trummades det ut att ekologisk mat var både det bästa för klimat, miljö, djur och dessutom var det bättre för våra kroppar. Många upplever säkert också att det smakar godare."

Uvells text slutar så här:

"Jag vädrar en vändning faktiskt. Från nästan religiös status där den som dristar sig ifrågasätta den store eko-guden direkt inte bara av folk i debatten utan även privat får ifrågasättande om man vill mata sin unge med gift och döda planeten, till att miljörörelsen faktiskt försvarar kritik med “ekomat inte sämre för klimatet”.

Fantastiskt.

Nu inväntar jag bara på att alla former av subventioner och gräddfiler politiskt både på riksnivå och lokal försvinner.

För jag tar en gång till: ekologisk mat är inte bättre för miljön, inte bättre för klimatet, det är inte bättre för dig eller dina barn och smakar heller inte bättre än konventionellt odlad mat."

Vill du veta varför Uvell drar den slutsatsen så får du läsa hennes text.


Årets snälla dag…                             (31 december 2018)

Om jag uppfattat saker och någorlunda rätt så är de flesta människor lite extra snälla inför Julen.
Dock inte jag - som i stället alltid får en släng av snällhet om nyårsaftonen.
En aning sent kan man ju tycka - om just den snällhetskänslan bygger på någon slags tanke av att sona de tidigare årets dagar då jag inte varit lika snäll - i tankarna…

Nåväl, denna årets sista dags snällhet - tänker jag mest skänka till alla de stackars medmänniskor som säger sig lida av - klimatångest.
Detta genom att länka till  - en förtröstans full text - som förhoppningsvis kan återge dem en smula mer framtida livsglädje.
Till dem och alla ni begåvade människor som läser vad jag, Clemens och Åke har för oss:
Ett Gott Nytt År!


2018 - det infantila året                             (30 dec 2018)

För en kort stund funderade jag över om jag skulle försöka sammanställa några slags tankar om vad jag har för syn på året - som i morgon har sin sista dag.
Glömde - det skulle i så fall handla om året 2018 i Vingåker.

Alltså året 2018 - som kommer att ha haft 365 dagar även i vår kommun - men som inte lämnat några spår i mitt medvetande som jag finner värt att skriva om.
Jag har tydligen glömt det mesta, om där finns något som inte har hamnat i glömskan så är det bara några få. Som Tennisparken, och att kommunens skolor - igen - hamnade i bottenskiktet i rankingarna.
För all del - Vingåker utsågs (av vem det nu var) till Året Kommun. Vilket kommunen firade med att sätta ut flaggor som var felstavade.

Nix - rubriken handlar inte om Vingåker - utan den har jag kopierat från en blogg som drivs av en kvinna som skriver om saker som "folk bryr sig om".
Och gör det dessutom på ett alldeles lysande sätt.

Ann Heberlein heter hon och den text hon skrivit under sin rubrik börjar så här:

"2018 blev året då infantiliseringen av det offentliga samtalet fullbordades. Aldrig tidigare har väl så mycket dumheter sagts och publicerats som just detta år. Medan kvällstidningarna fyller sina spalter med grönhåriga vänsteraktivisters kränkthet över rosa flickleksaker och banala krönikor av ängsliga män och kvinnor som ser fascister i varje buske har den malliga morgontidningen fastnat i en svårartad klimatkris och det förment borgerliga alternativet gör vad de kan för att skrämma bort sina läsare genom att på nyhetsplats driva opinion för allmän amnesti för ensamkommande."

Sådana ord får mina tankar att hamna hos Kuriren - och ännu lite mer när jag  längre ner i texten läser:

"De initierade, nyanserade och komplexa analyserna lyser med sin frånvaro.
I en tid då verkligheten blir allt mer svårgripbar och oöverskådlig förfaller både journalister, opinionsbildare och politiker till banala och infantila resonemang.

Emotionella och irrationella argument fyllde både spalterna och debattprogrammen, vuxna människor klädde ut sig i fittmössor och knytblusar i barnsliga protester, politiker hänvisade till sina barn i frågor som rör regeringsbildningen och barn upphöjdes till profeter.

Samtidigt avfärdades professorer som ”Kalle Anka forskare” och uppmanades av självaste utrikesministern att ”krypa tillbaka under sin sten”.

Till min förvåning får inte Heberleins text mina tankar att genast att hamna i Vingåker. Jodå, mumlar jag till mig själv efter ett tag, visst finns där några små saker som hänt som jag vi ett tillfälle av missmod skulle ha kunnat placera under den här textens rubrik…
Men Du - varför skriva om något som just ingen i Vingåker har brytt sig om?

 



Tidigare inlägg hittar du - här hos:


Bustidningen

Där kan du läsa vad vi tidigare har skrivit här på nattgöken.
Välkommen in.