Utan skam…                                 (12 aug 2019)

Du, sa Clemens - har du haft någon skamkänsla på sista tiden?
Nix, inte den minsta, svarade jag och det skulle förvåna mig oerhört om jag skulle drabbas av någon sådan i framtiden.  Jag finner det en smula intellektuellt efterblivet med alla dessa föreslagna "skammar" och misstror vår regering å det grövsta och tillmäter dem att spela med i sitt skam-spel bara för att håva in mera av mina pengar.

Samma här, sa Clemens, och jag tror också att de flesta av dessa klimathysteriska människor är med på tåget för att de har personlig vinning av det på något sätt.
För all del - några få kanske faktiskt är starkt oroade för klimatet. De flesta egentligen utan någon speciell orsak annat än att de rent känslomässigt är påverkade av vad media skriver.
– Många tycks reagera så känslomässigt att tänkandet grumlas och
i övrigt finner jag den ideologiska spelplanen vara ungefär lika dynamisk och vital som ett zombie-disco i ett mausoleum.

Du - nu ska jag bjuda dig på något som om det missbrukas verkligen skulle leda till evig skam och som sedermera sannolikt skulle få dig att hamna i värmen en trappa ner - eftersom det kanske skulle kunna få de verkligt seriösa whiskyexperterna att önska sig detsamma som klimatfanatikerna vill - att vi skamlösa ska hamna i…
Och snart därefter höjde vi våra små glas, tittade på varandra, log och och sa samtidigt - skål på dig gamle vän…


Kärnkraftverk…                               (5 aug 2019)

Du, sa Clemens, läste du att Nyamko Sabuni i Expressen var ytterst positiv till att behålla våra kärnkraftverk och också att vi borde bygga nya?
Nej det hade jag inte hunnit läsa men framhöll att det såg jag som mycket tillfredsställande. Jag, som Clemens, är stor vänner av den tanken.


Lokalpolitik…                                  (15 juli 2019)

…är inget som våra lokala partier håller på med just alls, så här mellan valdagarna, sa jag till Clemens när vi intog vårt lunchkaffe på min veranda.
– Nä, sa Clemens, och framförde tanken att det nog berodde på att de lokala partiföreträdarna då troligen finner det helt ointressant att anstränga sig för att föra ut sina senaste politiska visioner - och i synnerhet då under sommar- och semestertider. Om de nu skulle ha några sådana,
Ingen är intresserad tror de.

Så är det nog, svarade jag, log lite menande, och lade till: som att en varm sommardag  föreställa sig att någon skulle vara intresserad av att köpa glass om vintern.
En sådan löjlig tanke…


På verandan                                (30 juni 2019)

– Kaffe eller ett glas kallt prata-strunt-vin?
Clemens rynkade kort på pannan och bestämde sig därefter att få med sig lite kallt vin ut på verandan. Precis som jag själv då.

Clemens ställde sig vid verandafönstren och så bort över fälten bort mot Hacksta-Ö. Var tyst en stund, smakade på vinet och sa sedan "Jag kan se att Madame var här i går".
– Jaså. sa jag en smula förvånat, hur kan du se det?
Dina fönster är nyputsade, sa han och log lite plirigt och satte sig i en av stolarna.

– Jag ser att du varit i gång om skolan igen - att du orkar.
Ha ha, svarade jag och lade till "Det är kanske därför jag varit helt tom på minsta klok fundering hela dagen idag."

Nja, inte bara hos dig då utan låt oss i stället skylla på värmen, för jag har känt mig likadan.

Vi lät samtalet masa sig fram genom att vi stilla kommenterade ämnen man inte behöver vara så begåvad för att kunna ha en åsikt. Som damernas fotbolls-VM, vår oförståelse över kvällstidningarnas återkommande artiklar med till intetsägande expertkommentarer om "sommarens bäst grillviner" och annat trams.

Vet inte…

Pedagoger, sa Clemens, och tittade på mig över glaset han just drack ur. Vad kan vi sägas tycka om pedagoger?
– Om pedagoger tycker vi inte, svarade jag, folk som har märkliga idéer som de vill pracka på sin omgivning. Som alla dem inom Skolverket.

– Har man Skolverket som vän behöver man inga ovänner, sa Clemens.

Hur ser siffran ut för läsare nu i juni?
Det märks att det är sommar och semestertider - bara 606 unika läsare den här månaden. Nåja, de återkommer i alla fall ofta…

Därmed övergick vi till försöka finna nya idéer att ta till när vi till hösten  kommer att mata nattgöken med våra nya - funderingar…


Värdegrunder…                             (27 juni 2019)

Du, sa Clemens, det var en intressant länkning du gjorde till Staffanstorp. Man vågar väl påstå att sättet att styra sin kommun skiljer sig en del mellan hur man tänker i Vingåker och Staffanstorp. Inte minst i att man hos det största partiet där (M) har en helt annan syn på att kunna samarbeta med Sverigedemokraterna.

Klart mer begåvat, svarade jag, som har ett horn i sidan till Anneli Bengtsson vad gäller den frågan. Hon har klart berättat för mig att S i Vingåker inte kan tänka sig ett samarbete (samstyra i KF) med SD "Då vi inte har samma värdegrund."

Clemens känner väl till detta mitt "horn" (och att jag inte röstade på SD i kommunvalet) och sade med en suckande ton:
– Detta imbecilla ord - värdegrund - ställer till en jävla massa obehag inom politiken. Som i Vingåker.
– Det är rent infantilt av Bengtsson att förespråka att det skulle skilja sig någonting alls vad gäller värdegrunder - i vår lokalpolitik - som förstås är precis densamma hos S och SD. Och förmodligen de övriga partierna också.
Alla vill Vingåkers väl - bara på lite olika sätt.
Och Bengtsson gör sig bara löjlig genom att anföra orden skillnad i värdegrund då det möjligtvis kan skilja sig i småsaker vad det gäller hur kommunen ska styras.
– Inte ens den mest förhärdade och obegåvade S-politiker i Vingåker kan få för sig att Lars-Göran Karlsson med sitt lokala SD-parti har minsta avsikt att göra om Vingåker - till något av en nazistisk kommun. Eller kan tro att de 1141 Vingåkersbor som gav SD sin röst - har minsta fascistiska funderingar.

–  S-politikerna i Vingåker, sa jag, är nog kraftigt styrda av deras rikspolitiker och vågar inte bjäbba emot i oro för att inte få vara med bland köttgrytorna på den nivån.

– Så kan det förstås vara, svarade Clemens, och jag tror heller inte att Anneli Bengtsson, Robert Skoglund har samma kraft som kommunalrådet Christian Sonesson i Staffanstorp att stå emot påtryckningar från moderpartiet i Stockholm.

– Nej, svarade jag, det behövs en karl till det…

Medborgarförslag…                       (20 maj 2019)

Du, sa Clemens, jag såg att du till Leif G V Persson under "sagt" syntes vara en smula positiva om att vi i Vingåker håller oss med Medborgarförslag

För all del, svarade jag, och menade att jag emellanåt vill föra ut positiva saker om vår kommun och inte bara vara kritisk.

Fint tänkt, sa Clemens, och fortsatte med "Nu är det ju inte så många medborgarförslag som inkommit men ett av dem som jag tagit del av väckte upp mina fördomar om en del av Vingåkersbornas kompetens."

Låt höra, sa jag.

– Du minns säkert att det förra året var en sex-sju-åtta stycken i Högsjö som en gemensam kampanj lobbade för att det skulle byggas cykelbanor mellan Högsjö och Vingåkers centralort.

Jodå, det mindes jag bra och jag framförde också att jag då undrat lite över cykelbaneförespråkarnas tankar bakom förslaget. Och om någon av dem hade haft funderingar kring kostnaderna för en sådan cykelbana.

Precis, svarade Clemens, det var just den tanken som fick mig att få en del tvivel över om det - egentligen - är så lyckat med medborgarförslag.
I alla fall de gånger där man som Högsjöborna slänger ur sig en sådan begäran utan att, själva, lag ner tid och tankar på "Hur skulle då det här kunna gå till och vad skulle det kunna kosta. Är det ett realistiskt förslag vi kommer med?"

Och det trodde varken Clemens eller jag att de hade gjort.
Mellan Högsjö och Vingåkers centralort är det en så där 12 kilometer. Och så försökte Clemens och jag föreställa oss vad en cykelbana skulle kunna kosta att bygga.
Det första vi - snabbt - kom fram till var "Det beror väl på det" dvs vilken standard det skulle vara på bygget.
En en stunds funderande trodde vi oss att svaret på den frågan kunde vara en 2 meter bred asfalterad bana. Och var nog överens om att det kanske var i smalaste laget.
Men någonstans ska man ju börja sina funderingar.
OK, nästa del blev "På vilken(s) mark ska då cykelbanan byggas?"
Vi öppnade "Google Maps" och kollade hur terrängen såg ut på sträckan. Såg inte helt lätt ut att föreställa sig hur banan skulle byggas. Vad vi tyckte oss se att i så fall skulle en hel del privat mark behöva användas. Åkrar och annat…

OK, vi gav upp den delen av projektet efter att ha konstaterat det i alla fall skulle komma att kosta "en god slant". Liksom att bygga grunden för asfalteringen.
Clemens och jag gjorde det lätt för oss - vi ställde frågan till herr Google: "Vad kostar det att bygga cykelbanor".
Fick ett tips från tidningen Ny Teknik. (2011)

En del andra förslag var något billigare - som sagt "Det beror på vad man vill ha för kvalitet". Dessutom kan man ju undra hur cykelbanan ska underhållas. Ska den plogas och sandas om vintrarna?
Där gav Clemens och jag gav upp våra spaningar liksom att försöka sätta något slags värdebetyg på förslagsställarna…



Knepiga politiker…                          (8 maj 2019)

…finns det gott om, sa Clemens. Inom alla partier, la han till efter en snabb andhämtning.
– Men jag undrar ändå om inte de knepigaste finns inom Miljöpartiet - de med sina språkrör. För du har väl läst om att de nu förespråkar att det ska bli obligatoriskt att ha solceller på varje nybyggt bostadstak?

Nix, svarade jag, det har jag inte hunnit med ännu, jag har varit upptagen med bowling de senaste två dagarna förutom lite annat smått och gott…

Fridolin, sa Clemens, och skakade på huvudet - "snillet" som utlovade att fixa skolorna på 100 dagar har nyligen bytts ut mot ett nytt språkrör vid namn Per Bolund som vid började sitt rörande med att just föreslå det här med solcellerna. Och hänvisar till Kalifornien som ett utmärkt föredöme för solceller.

Jaha, svarade jag lite undvikande eftersom jag inte hunnit få någon som helst uppfattning om huruvida det var ett bra förslag eller inte. Men lutade lite mot att det var ett hyggligt bra förslag - eftersom jag enstaka gånger haft funderingar på en sådan installation på mitt eget hus.
Att det slutat med bara funderingar var nog det att eftersom min årliga elförbrukning är så låg skulle det ta (för) lång tid innan solcellerna skulle skulle betala sig.

Du, sa Clemens, det där är ett uselt förslag från Bolund - som borde skaffa sig en jordglob så kan han se att Kalifornien ligger mellan trettioandra och fyrtioandra breddgraden.
På vår sida om Atlanten motsvaras det av Rom i norr och Tripoli (Libyen) i söder. Sveriges sydligaste punkt ligger norr om 55:e breddgraden och Treriksröset ligger strax norr om 69:e breddgraden.
I USA motsvaras detta grovt sett av Alaskas nord-sydliga utbredning.

Och dessutom är solflödet på dessa, södra breddgrader är ungefär dubbelt så stort som på våra och mycket jämnare fördelat under året."

Kort därefter enades Clemens och jag om att vare sig inköpa solceller eller att rösta på MP.

Ibland är det väldigt lätt att komma fram till kloka beslut…


Urspårade tåg…                                                   (2 maj 2019)

…sa Clemens, när vi under kvällen träffades en stund för att lufta våra erfarenheter från gårdagens helgdag. Och förstod snart att han då - rent generellt - menade gårdagens Socialdemokratiska aktiviteter runt om i Sverige. Och vi kom att prata lite kring - som vi tyckte - det märkliga att det skrevs så lite i tidningarna om deras aktiviteter i går. Kuriren på lägsta pliktskyldigaste nivå, sa vi.
Vi plirade lite leendes mot varandra när vi funderade lite över detta märkliga sammanträffande att vädret plötsligt blivit så mycket kallare (sämre) så här påtagligt - efter gårdagens S-uppträdanden…

På något sätt känns det som om luften gått ur i det här med deras förstamajtåg, sa Clemens. Vad jag kan ta del av från media så är det allt färre som går med i tågen.
Vad man kan läsa i Kuriren så uppger S i Katrineholm att 170 personer gick med i deras tåg, fortsatte Clemens, och i Vingåker hölls inget tåg alls utan man höll någon slags sammankomst i Tennisparken, efter vad jag läst att du skriver…

Och av det Clemens kunnat läsa i pressen om S-talens innehåll ansåg han att de mest innehöll stolligheter av skilda slag. Vilket jag höll med om, påverkad av att jag mindes hur märkligt jag fann det vara att den fåtaliga åskådarskaran vid Tennisparken sjöng "upp till kamp emot kvalen osv" - eftersom min uppfattning är att de dagens kval jag själv nu mest upplever har åstadkommits av den nuvarande regeringen.
Kändes faktiskt lite smålöjligt att höra de sjungande S-vännerna angripa sin egen politik, sa jag.

Det är inte förbjudet att vara löjlig, det borde väl du veta, sa Clemens och log mot mig…



Dessa märkliga udda (goda) människor…

…satt jag och funderade kring vid den stillsamma lunchen vid köksbordet. En ynnest, kände jag, att få äta i lugn och ro i den fullständiga tystnaden och njuta av maten - och de egna funderingarna som därmed får ett läge att nå fram i mitt medvetande.

Hann jag fundera på en stund innan Clemens knackade på ytterdörren, klev in och frågade snart "Hur har Påsken varit?"
När jag beskrev det så svarade han - ungefär då:
"Samma här - några stillsamma dagar med lite god mat".

Vilket vi en stund senare enades om inte kunde sägas gälla om världen utanför Vingåker. Och vi hamnade en liten stund i (vad jag vill kalla) av filosofiskt funderande - där de senaste religiösa menlösa dåden i Nya Zeeland och Sri Lanka kom på tal.
Där vi förvånades över att "inga västerländska kvinnliga politiker tagit på sig kristna huvudbonader för att visa solidaritet mot de kristna som mördades så brutalt."
Däremot har vi från kvinnor märkt förmaningar från huvudsakligen vänsterhåll att inte döma gärningsmännen utan i stället komma med uppmaningar till eftertanke och lugn. ”Ingen kan veta vad som ligger bakom!” var budskapet samt ”Sprid inga rykten!”

Rykten om vad, sa Clemens? Att det var en islamistisk organisation som låg bakom? Med andra ord: ”Sprid nu inte sanningen, för tusan!”

Den feministiska politikern Gita Nabavi lyckades också komma med en liten förmanande pekpinne:
"Minns att ingen föds till självmordsbombare."
Vilket Clemens kommenterade med:

Man kunde i alla fall hoppas, att vederbörande i så fall utlöstes i samband med nedkomsten. Om inte annat så skulle uttrycket ‘vara på smällen’ bli mer pregnant.


Irriterad eller förbannad…                  (14 april 2019)

Clemens såg mulen ut och jag frågade förstås vad det var som tyngde honom.
Du, sa han, jag vet inte om jag bara ska känna mig lite irriterad eller jävligt förbannad. Och den tveksamheten uppkom när jag läser vad Anneli Bengtsson, säger i Kuriren om det där att det planerade Pridefirandet ska byta namn till Mångfaldsfirande.

Jo, svarade jag, jag läste det också och skakade då uppgivet på mitt huvud. Speciellt när jag läste:
– Ord är jätteviktiga. De kan betyda olika saker för olika människor. Vi är stolta och står upp för att vi är en liten kommun som anordnar en prideparad.
Min tanke blev något det hållet som: "Jag blir inte det minsta stolt över om Vingåker arrangerar en Pridefestival utan tvärt om - jag skäms för att våra politiker håller på med sådant trams."

Möjligtvis kan jag vara en aning mer fördragsam om där arrangeras en Mångfaldsfestival - vilket jag, egentligen, inte heller förstår varför det skulle vara nödvändigt i "lilla Vingåker".

Bästa Anneli Bengtsson, berätta för mig, vad är det i samhället Vingåker som gör det så viktigt att de med (vågar jag skriva det?) ett smått annorlunda sexuellt beteende, än den mer sedvanliga då, måste uppmärksammas med ett eget festivaltåg? För egen del kunde jag inte bry mig mindre - och vad jag förstår är det en syn som mina vänner och bekanta delar.
Ser saken ungefär som när jag som barn blev retad för att jag var - rödhårig.
Det fick man ta och det skapade inga men för framtiden.

Det berättas för mig från andra - vad den egentliga orsaken bakom detta trams är - men det är en annan sak - så nu är jag jävligt nyfiken på hur många privatpersoner i Vingåker som är så "utsatta för (kränkning) sin sexuella hållning" att de ska beskrivas som offer - och därmed ska anses vara värd denna märkliga uppmärksamhet?
10, 30, 50, 100, 250, 500?

För vår del tror Clemens och jag att de är betydligt färre (om ens någon) än de "utsatta" medborgare som kommunen med bl.a Robert Skoglund har ansvar för i sin nämnd - socialnämnden - och därför enligt oss - betydligt mer vore värda en stödfestival.
Som ett tack till de äldre för vad de i sitt liv har åstadkommit för oss efterkommande.

Känner att jag vill slippa Bengtssons floskler typ att "Pride är ett stöd för hela Sverige". Så - kan jag få till protokollet att - jag undanber mig att min kommun lägger del av mina skattepengar på sådant trams. Vingåkers kommun ska endast lägga ner sin möda, pengar och omsorg på oss i Vingåker. Och möjligen då också med åsikten om att de som mest behöver stöd ska få det - först.

Anneli Bengtsson säger också i Kurirens artikel:

"Hon säger att måndagens diskussion och uttalanden om pride var intressanta samtidigt som andra saker gjorde henne mörkrädd.
– Varför skulle man känna sig exkluderad i att gå i en prideparad? Vad ger det för signaler om alla människors lika värde när man känner att det inte går att delta i den?"

Jag kan knappt tåla mig inför väntan på att Bengtsson ska redovisa för mig vad hon menar med "allas lika värde". (jag bjuder på fika och marsipantårta)
Som jag inte delar (floskeln alltså) - enligt min egen syn på "lika värde".
Givetvis vet Bengtsson varför folk inte gärna vill gå i ett pridetåg, men vill bara inte låta oss veta att hon mycket väl begriper det, utan passar i stället på att framhålla sin egen fina moral. Genom en inlindad moralisk anklagande pekpinne rakt in i ögat på dem som tänker - annorlunda..
Sådant gör mig - mörkrädd.

När jag märker att våra folkvalda försöker höja sitt eget anseende hos en diffus omgivning genom saker som - Pridefestivaler - ber jag att få citera vännen Clemens kommentar om vårt feministiska land:
"Har de inte tagit del av undersökningen från Ljugov som visar att en av tre kvinnliga politiker är lika enfaldig som de båda andra?"


Marsipantårta…                                               (12 april 2019)

Du, sa Clemens, jag läste nyss en text som innehöll orden "språkliga krumelurer" som vi svenskar använder för att "kunna behålla vår värdighet".
Jag själv skulle kunna använda samma ord om "svensk mesighet", fortsatte Clemens.

– Låt höra, svarade jag med viss nyfikenhet.

Vi i Sverige är kända för ordet fika, det vill säga en paus för att tillsammans dricka kaffe. Något av en helig ritual på varje arbetsplats. Och så tänker vi oss att någon har namnsdag och får för sig att bjuda fikagänget på - marsipantårta till tre-kaffet.

Då händer följande - alla skär sig en bit men rosen i tårtans mitt finns kvar efter att alla har tagit för sig.
– Ja, och?

Tänk dig då att Kalle (det är alltid en man) plötsligt sträcker ut armen och snappar åt sig rosen och stoppar in i munnen. Du skulle bums känna känslan runt fikabordet "Så GÖR man väl inte".
För du vet ju HUR det ska gå till "Den sugne ser sig omkring och frågar snällt om någon annan möjligen skulle vilja ha rosen - vilket enligt svensk fika-kultur då ska besvaras av de övriga med "Nej nej - ta den du" - och du kan känna att det är fritt fram att ta marsipanrosen. Utan att behöva skämmas…

Clemens tog ett djupt andetag och såg frågande på mig:
"Kan du tänka dig att någon annan som också var sugen på marsipanrosen skulle säga "Du, jag skulle också vilja ha en bit - kan vi inte dela?"

Nej, det kunde jag inte - för så GÖR man inte.

Vi försökte bena ut varför det är så men kom inte till just någon annan syn på saken att det faktiskt finns vissa beteenden hos svenskar som inte kan skyllas på svenska skolan - eller ens Sverigedemokraterna.
Möjligen, sa vi, kan det vara en defekt i vårt svenska DNA…


Ibland behövs det bara lite…              (8 april 2019)

Du, sa Clemens, jag läste för ett tag sedan en bok som fick mig att fundera över livets märkligheter. Att ibland behövs det bara en liten grej som åstadkommer vad jag vill kalla något av ett stort underverk.

Jaså, svarade med växande nyfikenhet för det är inte så ofta att Clemens hamnar en sådan sinnesstämning - och frågade nyfiket vad han hade läst som åstadkom dessa tankar hos honom.

– Jag läst en bok som i ett kapitel berättade om att vi människor består av celler - och citerade:

"Att en människas celler är ett land med 10 000 biljoner medborgare som var och en på något synnerligen specifikt sätt är engagerad i ditt övergripande välbefinnande."

Du, sa jag, jag kan inte föreställa mig en sådan stor siffra men anar att det inte gör så mycket utan att jag varje morgon fortfarande kan vakna lugnt i vetskap att mina obegripligt många celler står på min sida…

Rätt, sa Clemens, men i texten stod också någonting som fick mina funderingar att vimsa om kring i liknelser jag inte riktigt får grepp om.
Vad säger du när jag säger berättar att våra celler är av olika storlekar och det som fick mig att falla i funderingar var när jag fick veta att vid - befruktningsögonblicket - där en spermie möter ett ägg - är ägget 85 000 gånger större än spermien.

Visst kan man falla i märkliga slutsatser när man vet att ur detta möte av två så olika storheter blir resultatet någonting storslaget - en ny människa.

Vi satt tysta en kort stund innan Clemens fortsatte med "Jag får en smått religiös liknelse av att detta lilla bidrag av "manlighet" i dagens feministiskt dominerade Sverige gör att vår land överlever".

Jag tittade smått förvånad på Clemens men förstod ganska snart vad han menade med liknelsen.

Vad säger du om det, frågade Clemens.

Tja, sa jag efter en stund, vad säger du om jag anför att det fungerar ju bra om spermien inte har några defekter i sitt DNA - i annat fall kan det ju bli som vid det betydligt mindre MPs mentala befruktningögonblick med det betydligt större S - i regeringssamarbetet - resultatet blir sådant att ut kommer någonting man inte riktigt vet vad det är.

Clemens blev sittande i funderingar…


Om lokala idéprogram…                             (6 april 2019)

Du, sa Clemens. vad tror du om det här med att Moderaterna vill skapa sig ett nytt idéprogram?
Clemens vet att jag många gånger har givit M min röst i riksdagsvalen - dock inte i det senaste.
Nja, svarade jag tveksamt, eftersom jag läst att det lär vara en grupp på 12-14 personer som förväntas åstadkomma denna tulipanaros - och att jag så lätt minns vad en klok person sa mig "En kommitté kan inte hoppa stav" och vet ju också att M flera gånger tidigare har samlat ihop en grupper likasinnade för att ta fram ett "oemotståndligt" nytt idéprogram.
Det har gått så där…

Och jag citerar ur Fokus:
»Det snällaste man kan säga om Moderaternas idéprogram är att det mesta som står där är sant. Problemet är att det inte står något som inte också är trivialt«, skrev Andreas Johansson Heinö i Borås Tidning.

Vi får vänta och se, enades vi om, och övergick till att, lite förstrött så där, framföra några små funderingar kring de lokala partierna i Vingåker.
Ingenting begåvat dock - för hur skulle man kunna det?

– Du, om det där med nytt idéprogram - tror du att de partier som i senaste kommunvalet gick bakåt - har börjat fundera över om de också ska samla ihop ett gäng och se om de kan komma på något som de tror kan få dem att växa i nästa val? sa Clemens och tittade lite klurigt på mig.

Nja, svarade jag igen, det tror jag nog inte på, även om jag har nåtts av ryktet att i alla fall VTL har ägnat sig åt att analysera sitt valresultat. Och hamnade i en kort egen fundering kring kring hur hopplöst jag kan tro att det är att finna det där "unika vinnande" som kan (åtminstone) fördubbla rösterna i nästa kommunval för
t ex VTL och Liberalerna.

Och både Clemens och jag hade samma uppfattning - nu kommer partierna inte att lägga ner så mycket möda på att hålla väljarnas intresse uppe de kommande åren utan vaknar väl till liv igen några få månader innan valet 2022.

– Inte så begåvat, sa Clemens - lika dumt som att tro på en topp placering i Vasaloppet 2022 och börja träna tre månader innan.
– Det är ju nu, under den långa sega väntetiden fram dit, man måste få sig att träna hårt - teknik och kondition, se till att ha rätt utrustning, ta lärdom från de som nu segrar osv - för att hinna/kunna bygga upp en möjlighet som kan ge en bra placering.

Vem bryr sig, sa jag…


3 april 2019

Du, sa Clemens och norpade till sig ännu en av Madams goda kanelbullar - har du läst i Kuriren att det ska arrangeras ytterligare ett Pridetåg och festival i kommunen senare i år?

Nix, det hade jag inte sett och undrade när det då skulle äga rum men det kunde man inte få reda på i artikeltexten, svarade Clemens.
Och citerade vad upplevelsechefen Jan Tranquist säger: att det är stort att en kommun av Vingåkers storlek anordnar pride och att det har "ett mycket symboliskt värde".

– För vem då? undrade Clemens, vilket vi två var osäkra på och därför klickade oss till artikeln på kkuriren.se. Där vi trodde oss se svaret på frågan:
– Vi vill skapa en dag för mångfald där alla människors lika värde och rätt till att få finnas manifesteras, sade Tranquist - och Clemens läste högt att kommunen ordnade sin första Pride år 2016 med tanken var att uppmärksamma hbtq-personer och andra utsatta grupper i samhället.

AHA! utropade Clemens med glittrande ögon. Utsatta grupper - då finns det givetvis plats i Tåget för en stor utsatt grupp i Vingåker - de 1141 personer som röstade på Sverigedemokraterna i kommunvalet senast.
Sedda över axeln som de är av vissa i kommunfullmäktige.
För att inte tala om hur SD bemöts av de andra partierna på riksplanet.
Och hur de stora media på alla upptänkliga sätt de kan komma på - hudflänger SD.
Som vår lilla lokala Kurir också deltagit i med stor lust…

Precis,
svarade jag entusiastiskt, och fortsatte med - då ska jag ta kontakt med min gode vän Leif G V Persson som är en stark SD-anhängare med goda känningar inom SD i Örebro och be att han ser till att några hundra därifrån kommer till Vingåker för att visa sin solidaritet med de andra utsatta grupperna.

Kommunstyrelsens ordförande, Anneli Bengtsson säger ju att:
– Det har betydelse inte bara för Vingåker utan hela Sverige. Att vi tar ställning för alla människors lika rättigheter och att det här är en viktig fråga.

Du, sa Clemens, ibland är man rent av stolt över att bo i Vingåker.
Kan det vara läge att bevisa detta med varsitt glas rött?
Det är det alltid läge för, svarade jag…

Leif G V Persson, den sanne entreprenören, som ordnat arbete åt fler än 1400 invandrare…



13 mars 2019

Du, sa Clemens, om du skulle få för dig att starta ett nytt lokalt politiskt parti vilka tre saker skulle du då satsa på för att profilera partiet?

Att frågan kom upp berodde nog på att vi höll på att prata om ungefär samma fråga - vad det gäller de två lokala partierna som gick mest bakåt i senaste kommunvalet - VTL och Liberalerna - där de senare helt blev utan mandat i kommunfullmäktige. Vi frågade oss lite nyfiket; vad skulle de två partierna, kunna "hitta på" för att locka betydligt fler väljare vid nästa val?

Det gick trögt, vi kom inte alls på något revolutionerande som vi själva trodde skulle vara av den digniteten att det skull påverka väljarna i någon större omfattning.

Nå, vi var väl i alla fall ense om att nog inte räckte med "en ny idé" utan att det krävdes åtminstone tre nya kreativa förslag som grund för att bygga någon slags nytt sammanhang hos partierna som kunde skapa ett så starkt förtroende att det fick väljarna att fundera: "Hm, det var intressant och inger framtidshopp".
Eller något liknande…
Nå? sa Clemens och med plirande leende ögon "har herr Wisserbesser några förslag?"

Hm, klimatet? Går det att utveckla det här med klimatångest?
Men mindes sedan rubriken i dagens SvD:
”Ingen i arbetarklassen har någon jävla klimatångest”
Och, sa jag till mig själv, Vingåker består väl mest av arbetarklass och senila  pensionärer…

HA! - pensionärer - där dök mitt första förslag upp:
"Jag skulle utlova gratis vin till maten varje fredag- och lördagskväll på våra äldreboenden". (Det minskar seniliteten betydligt vet jag av egen erfarenhet)

Sedan blev det trögt igen och jag skummade i tankarna runt det jag läst tidigare idag. Fullträff - kom att tänka på dagens Kuriren och rubriken:
Rasrisk vid Vingåkersån kan bestå – till 2022
Ingen reparation synes komma förrän år 2022.

Som löfte nummer två skulle jag utlova att mitt parti i sin marknadsföring skulle anklaga den nuvarande majoriteten (och de andra mesarna också) med att: "Hade vi fått bestämma så hade det varit ordnat det på en månad".
Man måste sticka ut hakan lite för att synas. Och att få ge små tjyvnyp piggar upp tillvaron.

Clemens såg lite frågande ut men det påverkade inte mitt nyvakna kreativa intellekt men bestämde mig därför för att som sista löfte vara helt egoistisk
genom att låta mitt parti NL (Närodlad Livsglädje) skulle utlova att bygga om f d Svea Smides lokaler till en högmodern bowlinganläggning.

Du, sa jag, det där blev ju ganska lätt till slut…

Clemens tittade  klentroget på mig och sa två saker "Du skojar förstår jag" och "Skolan då?"
Jag tänkte "Vadå, skojar?" men sa inget om det men svarade i alla fall:
"Vadå skolan?"
– Jamen den är ju usel sägs det.

– Det är ordnat till nästa val kan jag förstå av vad ordföranden (Ing-Mari Frössevi) i Barn- och utbildningsnämnden har sagt i Kuriren "Den nya skolbyggnaden ordnar upp det" - eller något liknande i alla fall…


10 mars 2019

Du, sa Clemens kommer du ihåg när vi för tid sedan pratade om många människors svårighet, rent av oförmåga, att föreställa sig saker?

Jodå, svarade jag väl medveten om att det är åsikt vi har pratat om många gånger tidigare och då kommit fram till att de inte tror vad någon påstår därför att de i sin okunskap inte kan till sig information som så att säga går utanför deras kunskaps och därmed fattningsförmåga.

Så kommer jag plötsligt på att jag inte vill fortsätta berätta om just den saken vid mitt fortsatta skrivande - men i alla fall ge ett exempel:

OK, föreställ dig att du får ett pappersark och jag ber dig vika det på mitten och sedan det en gång till och en gång till tills du vikt det ursprungliga papperet femtio gånger. (OK, besserwisser där - det går inte att göra rent praktiskt men låt oss tänka oss att det går) Hur hög tror du att den slutgiltiga stapeln blir?

Du - du har fel! Vill du veta det rätta svaret finner du det om du länkar in dig på bustidningen som där har rubriken - att vika ett papper

Clemens och jag fortsatte vårt samtal med att prata om andra människors oförmåga att föreställa sig saker. Då menade vi bland annat politiker i allmänhet men hamnade så småningom även hos våra lokala. Och om jag nu ska informera om ett av deras alla deras tillkortakommanden (som vi tycker) så är det deras oförmåga att hos väljarna "hålla intresset uppe för partiets verksamhet och ideologi" - kanske lite annat mumlade vi så där på sidan om.

Hur som haver - vi kunde inte få in i våra huvuden partiernas ovilja att hålla en ständig berättelse levande om "vad partiet vill, tankarna bakom de beslut de tagit och vill genomföra, hur vill de de beskriva ett Vingåker om tio år och hur de kan se hur det kan gå till".
Deras totala likgiltighet att hålla intresset för kommunpolitiken levande hos Vingåkersväljarna under hela valperioden fram till nästa val och inte som vanligt vakna till liv någon månad före valet och då genom att sprida sina förväntade och intetsägande floskler kring sig.

Vi pratade förstås om annat också allt medan vi njöt av något gott att dricka. Men när Clemens höll på att ta på sig ytterkläderna för att ta sig mot det egna hemmet sa han:

– Du det där med partierna och deras ointresse - de kanske säger som vi ofta gör när vi vill föra ut våra idéer och suckande tycker oss konstatera: Det är väl ingen idé att klappa-smeka-kittla en död häst.

Men kanske det skulle kunna gå att få liv i den döda, funderade jag när jag åter satt mig i fåtöljen för att under någon timme framåt fundera kring den saken och ordet skendöd……

Hm - Raccolto - är faktiskt ett riktigt gott italienskt rött vin…


25 februari 2019

Du, sa Clemens, hur många liter vin köper du under ett år?
– Det vet jag ganska bra, svarade jag och började i huvudet omvandla 150 vinflaskor à 75 centiliter till liter vilket hamnade kring 112 liter.
Varför frågar du?

– Nu vet jag ju att du inte dricker upp all vin själv men den vinkonsumtion du medverkar till är verkligen inte bra för miljön, sa han och såg en aning klurig ut.

Och förklarade att Professor Roger Boulton från University of California har på ett möte för vinproducenter nu i januari framfört:

Kolen från vintillverkningsprocessen är fem gånger mer koncentrerad än från flygplan och bilar. En liter vin producerar 60 liter koldioxid.
En enda flaska vin innehåller 80 gram koldioxid.

Jag kände hur en liten trötthet började pocka på uppmärksamhet - en mental trötthet som säkerligen härstammade från allt miljötjat - men inte mer trött än att jag orkade fråga Clemens
– Vad säger du? Ska vi ta och dela på 80 gram koldioxid? Röd eller vit sådan?

Clemens föredrog rött, sa han, enär han hade haft en vit vecka förra veckan - och föreslog också att kvällens samtal gärna kunde cirkulera kring:
"Vad vi tror om AI".


18 februari 2019

Kulinariska förvillelser?

Du, sa Clemens, har du läst i Kuriren att man i Slottsskolan i Vingåker säger sig vilja mota klimatångesten?
Nix, svarade jag, som har haft fullt upp att läsa viktigare publikationer (bloggar) för att själv få något att ha åsikter om. Men jag frågade i alla fall artigt "Hur tänker de gå tillväga då för att klara det?"

– Tja, svarade Clemens, om jag förstår rubriken rätt så ska det ske genom att det i skolan "ska serveras hållbar mat" och fortsatte med att ordet hållbar då ska tydas med tillägget "ur ett miljö- och klimatperspektiv".

– Hm, svarade jag, jag har inte fått minsta kunskap om att den mat som tidigare serverades har givit någon av eleverna klimatångest.
Och försökte få ihop klimatångest med mat som inte smakar så gott.
Något annat skäl för ångest av något slag kunde jag inte föreställa mig…

Nu, säger man från skolrestaurangen att man, varje dag, vill ge eleverna en möjlighet att göra aktiva val för miljön - som Kuriren beskriver som:
"Varje dag kan de välja att äta mat från vad skolan kallar för sin #paybackgeneration-meny, mat som ska vara hållbar ur ett miljö- och klimatperspektiv."

Där kökschefen Sara Larsson förklarar:
Vi vill göra det möjligt för eleverna att göra ett positivt, medvetet val, säger kökschefen Sara Svensson.

Vilket då förväntas ta bort klimatångesten, känslan av att det är hopplöst, förklarar Susanne Larsson.

– Vi är för gamla för sånt här strunt, sa Clemens, och vi hamnade i en stunds resonerande kring vad det kan vara i Vingåkersluften som gör att det just här finns så många udda klimatprofeter…

Vi kom inte på några trovärdiga svar och övergick därför till att försöka bena ut hur en känsla av klimatångest kunde kännas. Det kunde vi inte heller - inte heller vad själva ångesten bygger på.
Vad, exakt, frågade vi oss, är det de är rädda för?
För det kunde vi inte föreställa oss. Inte heller kunde vi komma på att vi någonstans fått (läst) en trovärdig förklaring/beskrivning av åkomman.

– Vi kan väl lindra deras plågor genom att ge dem chansen att få läsa vad en av landets mest meriterade och kunnigaste klimatforskare, professor Lennart Bengtsson, skriver i ett inlägg, sa Clemens.
– Toppen, sa jag, så, alla ni med er ångest - här har ni länken

(ta gärna del av de 47 kommentarerna till artikeln)

Vill du själv ge en kommentar så går det bra - här


14 februari 2019          

Kulinariska upplevelser?

Du, sa Clemens, har du sett att tre företag i Dalarna ämnar satsa på att locka bussgrupper till Dalarna med hjälp av kulinariska upplevelser?
Nix - det visste jag inte, så Clemens fortsatte med:
– Företagen har tagit fram resekoncept som vänder sig till bussföretag och grupper som pensionärsföreningar med målet är att öka matturismen i Dalarna.

Vi hamnade i små funderingar kring frågan om vi trodde att det här skulle kunna vara någonting för vår lokala PRO-förening att arrangera resor till. Men var en aning tveksamma om det.
Kanske mest för att restiden kanske skulle bli en aning för lång - minst tre timmar åt vardera hållet - om man nu vill hamna i Borlängetrakten där, Sahlins Struts, en av initiativtagarna - till aktiviteterna är beläget.

Vi var också tveksamma till om "gamlingarna" skulle orka med det föreslagna programmet som de lokala företagarna gemensamt har lagt upp  - som bygger på att besöket inleds på Sahlins Struts och sedan fortsätter till Murboannas (Borlänge)  och avslutas vid Kulinariet i Stora Skedvi.
På varje anläggning får besökarna höra om verksamheten och smaka på lokala produkter – och naturligtvis kan de även köpa lokala produkter.

Så vi övergav de tankarna och började i stället fundera på om det skulle kunna gå att få till "något liknande" i Vingåkerstrakten - för att locka till oss fler besökare.
Jodå, mumlade jag (BW) lite tyst för mig själv - allt medan mina svagt glömda tankar från den långa tiden som busstidningsägare och (fortfarande) hedersmedlem i föreningen Sveriges bussresearrangörer - började dra mig i örsnibben för att påkalla uppmärksamhet.
Vi har förslag! Sa de - och det meddelade jag Clemens.
Som såg synnerligen tvivlande ut. Men sa - låt höra.

Aaah, kände jag - äntligen får jag visa upp min begåvning vad gäller turistresor med buss. Min överlägsna känsla (förståelse) för vad landets pensionärer vill ha.
i den vägen. Vad sägs om:

1 - Guidad rundvandring på Outletområdet.
2 - Därefter intagande av "Vingåkersvåfflor" gräddade från en specialsmet framtagen av kockmästarna i skolköket, med ekologiskt närodlad sylt baserad på krusbär. Fairtrade-kaffe ingår.
Serverat vid kiosken i Tennisparken
3 - Allt medan PRO-kören underhåller från Scenen med små avbrott där Linedance-gruppen uppvisar sina konster att i otakt - stegvis snurra åt olika håll.

– Och vem kan du se framför dig som skulle kunna vara intresserad av ta ansvar för att arrangera något sådant?
– Kommunens turistbyrå? Eller upplevelsechefen?

Nä, det kunde jag inte, (och ingenting annat heller) så vi övergick till att i stället prata om våra egna kommande bilsemestrar - i ljuvligt sommarväder - som vi sa att vi ville ha…


Kommentar:

"När jag ser hur du och Clemens resonerar kring möjligheten av att locka till sig
fler turister för att uppleva Vingåkersbygden kom jag osökt att tänka på en av
mina grannar.

Det är en äldre änka som varje månad bokar in sig på en eller två turer på någon
av de olika bussbolag som har som affärside´ att med en- eller tvådagarsturer
besöka olika slott, marknader eller evenemang kombinerat med hantverk och
kulinariska upplevelser. Hon har inte missat Hjalmar i Örebro en enda gång.

Visst vore det väl fint om turistbyrån och/eller kommunen kunde sy ihop något
intressant och slog ihop sig med motsvarande intressenter i Julita och ordnade
en attraktiv heldag av upplevelser som sen kunde säljas till de olika bussbolag som arrangerar resor från t.ex. bussterminalen i Sthlms City.
Någon som funderat på det?"
/Åke

Svar:

Jodå, jag har funderat på det - ibland - men ger upp ganska snart. Jag får väl anta att någon inom kommunen också har funderat på saken.
När jag ägde "Busstidningen"  gav vi ut - två gånger om året - (höst & vår) samtidig någonting som hette "Bussreseguiden" som bara innehöll annonser från företag som vill locka till sig buss-turist-grupper.
Katalogen var indelad landskapsvis och omfattade ibland över 150 sidor. De många bussföretag som prenumererade på "papperstidningen" fick katalogen gratis. Den var mycket eftertraktad.
Jodå, Vingåker fanns med under Södermanland, där Outlet emellanåt lockade med med en annons - enstaka gånger också från Fiskeboda. I övrigt glest…

Och det har jag viss förståelse för…
BW


21 januari - Ett exempel…

När jag läser i dagens nummer av Dagens Industri ser jag en rubrik som påminner mig om vad jag skrev i förra inlägget här nedan - om att till exempel kommunchefen skulle börja kommunicera med oss Vingåkersbor på ett "nytt sätt".
På ett nytt sätt är egentligen fel där så det kan du stryka.

Alltså ett exempel på hur jag menar - först rubriken i DI den 21 januari:

Babyboomen ställer höga krav – snart behövs 1 400 nya skolor

Genast när jag läste de raderna slog mig den oroliga tanken - som jag antar att det gjorde hos alla i Vingåker - hur kommer detta att påverka vår kommun?
Om du tror att jag menar att vara ironisk genom att kursivera den delen av texten - så tror du alldeles rätt…

Men skit i det nu - det här är ju bara tänkt som ett exempel. Och så föreställer vi oss - du och jag - att kommunchefen eller annan i kommunen betrodd person skulle skriva någonting (ungefär då) liknande.
I den återkommande fredagskrönikan…

"Hej, mina vänner…
Jag antar att du läst rubriken i tidningarna som beskriver (varnar för) att det kommer att behöva byggas ett mycket stort antal nya skolor i Sverige.
Jag citerar från media:

"Sveriges befolkning växer
så det knakar och inom de närmaste åren väntas både antalet barn och äldre öka dramatiskt. Det i sin tur ställer stora krav på kommunerna att ta fram förskolor, skolor och äldreomsorg. Enligt en rapport från finansdepartementet kommer det redan om sju år att behövas nästan 1 400 nya förskolor och skolor i Sverige."

Jag är klart medveten om att sådana budskap kan skapa oroliga frågor hos många i kommunen och vill därför berätta hur vi ser på framtiden för skolorna i Vingåker.
Först - nativiteten i Vingåker är tämligen svag - så av den anledningen ser vi ingen anledning till oro. (om jag nu är orolig så är det väl mera över mina funderingar om hur kärlekslivet sköts i kommunen)

Nåväl, fler barn kräver fler skolor. Inte heller där ser jag någon anledning till oro - vi har de skolor vi behöver - i alla fall för de närmast kommande åren.
Då anser jag att svårigheten att kunna anställda behöriga lärare är ett allvarligare problem. Och, ärligt talat, inte är det lättare med den saken när vi kan konstatera att våra skolor de senaste åren visat minskade resultat.

Men du - bäste Vingåkersbo - som du säkert vet - vi satsar synnerligen idogt på att förbättra våra skolor och elevernas kunskaper. En ny skola står ju snart klar och vi gör vad vi kan för att förbättra situationen på lärarfronten.
Så - vill jag påstå - jag känner stor förhoppning om att Vingåker klarar av att möta framtidens krav för kommunens skolor."

Du - ett tämligen uselt exempel - som du får tyda som att det bara visar hur jag tror att en kommunalanställd kommunchef i bästa fall skulle kunna skriva en veckokrönika.

Så skulle jag själv inte skriva det om jag vore kommunchef.
Jag tar om sista stycket igen:

"Självklart vill jag och övriga ansvariga i kommunen göra allt vad vi kan för att höja kvaliteten på våra skolor. Men vi vet f-n i mig inte hur det ska gå till.
Ta det här med svårigheten att locka hit behöriga lärare - eller för den delen de bästa läkarna till vårdcentralen.

Verkligheten är ju sådan att "de bästa - A-laget" har stora krav på tillvaron utanför själva arbetsplatsen. Vad har vi, och övriga, småkommuner att erbjuda som kan locka hit de bästa lärarna, läkarna osv?
De som ställer högre krav på ett social gemenskap som erbjuder betydligt högre omväxling och kvalitet än att lyssna på när PRO-kören framträder i Tennisparken, eller besöka vår lokala bio? Fibernätet? Kanske lockar Mångfaldsfestivalen?

Du förstår säkert, bäste läsare vad jag menar - att vi, dvs Vingåker som kommun,  står oss slätt i kampen om kompetensen om de bästa. Inte minst då det förväntas att man räknar med att 60.000 lärare kommer att fattas de närmaste åren.
Lockar vi då hit ens de näst bästa?

Nja, svarar jag själv - och vi inom kommunen vet inte hur det kan gå till.
Annat än att vi får gneta på med det vi har.
Och du, då har jag ännu inte sagt ett ord om äldreomsorgen och annat vi i kommunen har ansvar för.

Jag antar att du inte heller har några lösningar.
Men vi tar tacksamt emot alla förslag."

En kommunchef som skriver något åt det hållet blir inte kvar så länge på sin befattning. Att beskriva verkligheten kräver nämligen sina offer…
BW


17 januari 2019

Du, sa Clemens, har du läst att det kommer att bli magrare tider för kommunerna?
Nja, jo kanske lite, svarade jag  och ställde motfrågan "Varför frågar du?"
Och Clemens bad mig läsa vad man skriver om saken hos ledarsidorna.se.

Vilket jag gjorde och citerar därifrån:

"Men samtidigt har Sveriges kommuner ett strukturellt underskott på minst 43 miljarder kronor innevarande mandatperiod varav de endast fick med sig fem miljarder kronor för årets behov på tio i och med den budgetreservation från Moderaterna och Kristdemokraterna som blev det statliga ramverket fram till 2020. Det saknas därmed fem miljarder.
Kommunerna kommer, med denna regeringsuppgörelse, behöva säga upp personal och ställa in nödvändiga investeringar i bostadsproduktionen. På toppen kommer även lönekostnader för lärare drivas upp med den lärarbrist som råder vilket äter upp andra budgetposter för kommunerna."  (min kursivering)

Vi ordade lite fram och tillbaka om den förutsägelsen och frågade oss lite stillsamt undrande "Hur kommer man (vi) nu att klara detta i Vingåker?"
Och funderade lite över hur kommunen väljer att informera Vingåkersborna om de kommande tuffa tiderna.
Clemens och jag delade uppfattningen att det borde kommunen göra. I god tid, i en underhållande ton där t ex kommunchefen i en personlig stil förklarar vad som är de kommande svårigheterna för kommunen, vad det eventuellt kan komma att innebära, och hur kommunen nu agerar för att olägenheterna ska bli så milda som möjligt.
I en krönika en gång i månaden, så att vi ortsbor känner oss uppdaterade.

– Journalistik handlar ytterst om berättande. Storyn flyger först när texten berör läsarna. Skriver Expressens nye medarbetare, Patrik Lundberg, som en förklaring hur han tänker om sitt skrivande.

Kommunchefen - du läste detta va?
Varför skulle en berättande text från en kommun vara annorlunda?

På kommunens hemsida kan vi läsa:

Kommunchefens uppdrag:
"Kommunchefens uppdrag ingår att säkerställa den öppenhet i bemötande av massmedia som gäller med utgångspunkt från bland annat offentlighetsprincipen.
Kommunchefen har det primära ansvaret för kontakter med journalister i de frågor  som rör kommunstyrelsens förvaltning, men har också ansvaret för att hela den kommunala organisationen strävar efter bra massmedierelationer och att ge
fullständiga och korrekta uppgifter."

PS - vill bara förtydliga att jag känner mig (fortfarande) som en journalist efter att ha jobbat i tidningsbranschen åren 1967-2013, som, chefredaktör för olika branschtidningar (som Hundsport med 66.000 ex i upplaga) varav jag själv ägde de två senaste av dem.


9 januari 2019

Du, sa Clemens, har du läst i Kuriren att vi män i Vingåker är några riktiga tjockisar och rankas ha sämst hälsa av kommunerna i Sörmland?
Nej, det hade jag inte hunnit med, så Clemens förklarade lite mer att Kuriren skriver:

Den främsta förklaringen till varför hälsan är sämre i Vingåker, och särskilt bland männen, är den låga utbildningsnivån.

– Vi har lägre utbildningsnivå än övriga länet. Det avspeglar sig i siffrorna. Vi kanske också har längre distanser, vilket kräver bilkörning och vardagsmotionen minskar. Berättar Kuriren.

Dessutom, fortsatte Clemens, i Vingåker är 64 procent av männen mellan 18 och 64 år överviktiga eller feta. 

– En sån tur att jag är äldre än så, svarade jag, och klappade mig belåtet på min runda mage.
Och hamnade i en fundering över hur man skulle kunna förbättra utbildningsnivån i de åldersgrupperna. Vilket jag personligen tycker är ett viktigare område än - bantning…
Och min fundering hamnade i (märkliga tankehopp men det var nog ordet bantning som åstadkom det) förmodligen skulle det komma fler intresserade om kommunen ordnade vinprovningar jämfört med den skrivarcirkel kommunen bjuder in till på biblioteket den 17 januari.
Men det sa jag inte till Clemens, för han bytte ämne och sa:
"Jag börjar tycka som du att Kuriren börjar vakna till och - synes mig - förändra sitt innehåll åt det mer läsvärda hållet."
Kan nog bero på, enades vi om, att tidningen fått ny ägare.
Mera manligt styrd antar jag, la jag till…

Clemens fortsatte:
– Jag tycker mig förstå att du inte på minsta sätt lider av klimatångest?
–  Sånt skit befattar jag mig inte med, svarade jag, och fortsatte med:
"Ska jag få ångest så ska det till rejäla saker" och pekade på en rubrik i dagens digitala AB:

Forskare - Dvärggalax kan krocka med Vintergatan
Kan orsaka stor förödelse på Jorden

Clemens log brett och frågade - finns det mer kaffe?

Så kom vi att prata lite om den (påstådda) lägre utbildningsnivån i Vingåker och Clemens antydde något om att "det syns i valet".
Jag hummade med lite och kom att undra över vad Rebecca Weidmo Uvell skriver om - tillväxt - och mitt ständiga tjat om att "Den som läser lär sig något"