13 mars 2019

Du, sa Clemens, om du skulle få för dig att starta ett nytt lokalt politiskt parti vilka tre saker skulle du då satsa på för att profilera partiet?

Att frågan kom upp berodde nog på att vi höll på att prata om ungefär samma fråga - vad det gäller de två lokala partierna som gick mest bakåt i senaste kommunvalet - VTL och Liberalerna - där de senare helt blev utan mandat i kommunfullmäktige. Vi frågade oss lite nyfiket; vad skulle de två partierna, kunna "hitta på" för att locka betydligt fler väljare vid nästa val?

Det gick trögt, vi kom inte alls på något revolutionerande som vi själva trodde skulle vara av den digniteten att det skull påverka väljarna i någon större omfattning.

Nå, vi var väl i alla fall ense om att nog inte räckte med "en ny idé" utan att det krävdes åtminstone tre nya kreativa förslag som grund för att bygga någon slags nytt sammanhang hos partierna som kunde skapa ett så starkt förtroende att det fick väljarna att fundera: "Hm, det var intressant och inger framtidshopp".
Eller något liknande…
Nå? sa Clemens och med plirande leende ögon "har herr Wisserbesser några förslag?"

Hm, klimatet? Går det att utveckla det här med klimatångest?
Men mindes sedan rubriken i dagens SvD:
”Ingen i arbetarklassen har någon jävla klimatångest”
Och, sa jag till mig själv, Vingåker består väl mest av arbetarklass och senila  pensionärer…

HA! - pensionärer - där dök mitt första förslag upp:
"Jag skulle utlova gratis vin till maten varje fredag- och lördagskväll på våra äldreboenden". (Det minskar seniliteten betydligt vet jag av egen erfarenhet)

Sedan blev det trögt igen och jag skummade i tankarna runt det jag läst tidigare idag. Fullträff - kom att tänka på dagens Kuriren och rubriken:
Rasrisk vid Vingåkersån kan bestå – till 2022
Ingen reparation synes komma förrän år 2022.

Som löfte nummer två skulle jag utlova att mitt parti i sin marknadsföring skulle anklaga den nuvarande majoriteten (och de andra mesarna också) med att: "Hade vi fått bestämma så hade det varit ordnat det på en månad".
Man måste sticka ut hakan lite för att synas. Och att få ge små tjyvnyp piggar upp tillvaron.

Clemens såg lite frågande ut men det påverkade inte mitt nyvakna kreativa intellekt men bestämde mig därför för att som sista löfte vara helt egoistisk
genom att låta mitt parti NL (Närodlad Livsglädje) skulle utlova att bygga om f d Svea Smides lokaler till en högmodern bowlinganläggning.

Du, sa jag, det där blev ju ganska lätt till slut…

Clemens tittade  klentroget på mig och sa två saker "Du skojar förstår jag" och "Skolan då?"
Jag tänkte "Vadå, skojar?" men sa inget om det men svarade i alla fall:
"Vadå skolan?"
– Jamen den är ju usel sägs det.

– Det är ordnat till nästa val kan jag förstå av vad ordföranden (Ing-Mari Frössevi) i Barn- och utbildningsnämnden har sagt i Kuriren "Den nya skolbyggnaden ordnar upp det" - eller något liknande i alla fall…


10 mars 2019

Du, sa Clemens kommer du ihåg när vi för tid sedan pratade om många människors svårighet, rent av oförmåga, att föreställa sig saker?

Jodå, svarade jag väl medveten om att det är åsikt vi har pratat om många gånger tidigare och då kommit fram till att de inte tror vad någon påstår därför att de i sin okunskap inte kan till sig information som så att säga går utanför deras kunskaps och därmed fattningsförmåga.

Så kommer jag plötsligt på att jag inte vill fortsätta berätta om just den saken vid mitt fortsatta skrivande - men i alla fall ge ett exempel:

OK, föreställ dig att du får ett pappersark och jag ber dig vika det på mitten och sedan det en gång till och en gång till tills du vikt det ursprungliga papperet femtio gånger. (OK, besserwisser där - det går inte att göra rent praktiskt men låt oss tänka oss att det går) Hur hög tror du att den slutgiltiga stapeln blir?

Du - du har fel! Vill du veta det rätta svaret finner du det om du länkar in dig på bustidningen som där har rubriken - att vika ett papper

Clemens och jag fortsatte vårt samtal med att prata om andra människors oförmåga att föreställa sig saker. Då menade vi bland annat politiker i allmänhet men hamnade så småningom även hos våra lokala. Och om jag nu ska informera om ett av deras alla deras tillkortakommanden (som vi tycker) så är det deras oförmåga att hos väljarna "hålla intresset uppe för partiets verksamhet och ideologi" - kanske lite annat mumlade vi så där på sidan om.

Hur som haver - vi kunde inte få in i våra huvuden partiernas ovilja att hålla en ständig berättelse levande om "vad partiet vill, tankarna bakom de beslut de tagit och vill genomföra, hur vill de de beskriva ett Vingåker om tio år och hur de kan se hur det kan gå till".
Deras totala likgiltighet att hålla intresset för kommunpolitiken levande hos Vingåkersväljarna under hela valperioden fram till nästa val och inte som vanligt vakna till liv någon månad före valet och då genom att sprida sina förväntade och intetsägande floskler kring sig.

Vi pratade förstås om annat också allt medan vi njöt av något gott att dricka. Men när Clemens höll på att ta på sig ytterkläderna för att ta sig mot det egna hemmet sa han:

– Du det där med partierna och deras ointresse - de kanske säger som vi ofta gör när vi vill föra ut våra idéer och suckande tycker oss konstatera: Det är väl ingen idé att klappa-smeka-kittla en död häst.

Men kanske det skulle kunna gå att få liv i den döda, funderade jag när jag åter satt mig i fåtöljen för att under någon timme framåt fundera kring den saken och ordet skendöd……

Hm - Raccolto - är faktiskt ett riktigt gott italienskt rött vin…


25 februari 2019

Du, sa Clemens, hur många liter vin köper du under ett år?
– Det vet jag ganska bra, svarade jag och började i huvudet omvandla 150 vinflaskor à 75 centiliter till liter vilket hamnade kring 112 liter.
Varför frågar du?

– Nu vet jag ju att du inte dricker upp all vin själv men den vinkonsumtion du medverkar till är verkligen inte bra för miljön, sa han och såg en aning klurig ut.

Och förklarade att Professor Roger Boulton från University of California har på ett möte för vinproducenter nu i januari framfört:

Kolen från vintillverkningsprocessen är fem gånger mer koncentrerad än från flygplan och bilar. En liter vin producerar 60 liter koldioxid.
En enda flaska vin innehåller 80 gram koldioxid.

Jag kände hur en liten trötthet började pocka på uppmärksamhet - en mental trötthet som säkerligen härstammade från allt miljötjat - men inte mer trött än att jag orkade fråga Clemens
– Vad säger du? Ska vi ta och dela på 80 gram koldioxid? Röd eller vit sådan?

Clemens föredrog rött, sa han, enär han hade haft en vit vecka förra veckan - och föreslog också att kvällens samtal gärna kunde cirkulera kring:
"Vad vi tror om AI".


18 februari 2019

Kulinariska förvillelser?

Du, sa Clemens, har du läst i Kuriren att man i Slottsskolan i Vingåker säger sig vilja mota klimatångesten?
Nix, svarade jag, som har haft fullt upp att läsa viktigare publikationer (bloggar) för att själv få något att ha åsikter om. Men jag frågade i alla fall artigt "Hur tänker de gå tillväga då för att klara det?"

– Tja, svarade Clemens, om jag förstår rubriken rätt så ska det ske genom att det i skolan "ska serveras hållbar mat" och fortsatte med att ordet hållbar då ska tydas med tillägget "ur ett miljö- och klimatperspektiv".

– Hm, svarade jag, jag har inte fått minsta kunskap om att den mat som tidigare serverades har givit någon av eleverna klimatångest.
Och försökte få ihop klimatångest med mat som inte smakar så gott.
Något annat skäl för ångest av något slag kunde jag inte föreställa mig…

Nu, säger man från skolrestaurangen att man, varje dag, vill ge eleverna en möjlighet att göra aktiva val för miljön - som Kuriren beskriver som:
"Varje dag kan de välja att äta mat från vad skolan kallar för sin #paybackgeneration-meny, mat som ska vara hållbar ur ett miljö- och klimatperspektiv."

Där kökschefen Sara Larsson förklarar:
Vi vill göra det möjligt för eleverna att göra ett positivt, medvetet val, säger kökschefen Sara Svensson.

Vilket då förväntas ta bort klimatångesten, känslan av att det är hopplöst, förklarar Susanne Larsson.

– Vi är för gamla för sånt här strunt, sa Clemens, och vi hamnade i en stunds resonerande kring vad det kan vara i Vingåkersluften som gör att det just här finns så många udda klimatprofeter…

Vi kom inte på några trovärdiga svar och övergick därför till att försöka bena ut hur en känsla av klimatångest kunde kännas. Det kunde vi inte heller - inte heller vad själva ångesten bygger på.
Vad, exakt, frågade vi oss, är det de är rädda för?
För det kunde vi inte föreställa oss. Inte heller kunde vi komma på att vi någonstans fått (läst) en trovärdig förklaring/beskrivning av åkomman.

– Vi kan väl lindra deras plågor genom att ge dem chansen att få läsa vad en av landets mest meriterade och kunnigaste klimatforskare, professor Lennart Bengtsson, skriver i ett inlägg, sa Clemens.
– Toppen, sa jag, så, alla ni med er ångest - här har ni länken

(ta gärna del av de 47 kommentarerna till artikeln)

Vill du själv ge en kommentar så går det bra - här


14 februari 2019          

Kulinariska upplevelser?

Du, sa Clemens, har du sett att tre företag i Dalarna ämnar satsa på att locka bussgrupper till Dalarna med hjälp av kulinariska upplevelser?
Nix - det visste jag inte, så Clemens fortsatte med:
– Företagen har tagit fram resekoncept som vänder sig till bussföretag och grupper som pensionärsföreningar med målet är att öka matturismen i Dalarna.

Vi hamnade i små funderingar kring frågan om vi trodde att det här skulle kunna vara någonting för vår lokala PRO-förening att arrangera resor till. Men var en aning tveksamma om det.
Kanske mest för att restiden kanske skulle bli en aning för lång - minst tre timmar åt vardera hållet - om man nu vill hamna i Borlängetrakten där, Sahlins Struts, en av initiativtagarna - till aktiviteterna är beläget.

Vi var också tveksamma till om "gamlingarna" skulle orka med det föreslagna programmet som de lokala företagarna gemensamt har lagt upp  - som bygger på att besöket inleds på Sahlins Struts och sedan fortsätter till Murboannas (Borlänge)  och avslutas vid Kulinariet i Stora Skedvi.
På varje anläggning får besökarna höra om verksamheten och smaka på lokala produkter – och naturligtvis kan de även köpa lokala produkter.

Så vi övergav de tankarna och började i stället fundera på om det skulle kunna gå att få till "något liknande" i Vingåkerstrakten - för att locka till oss fler besökare.
Jodå, mumlade jag (BW) lite tyst för mig själv - allt medan mina svagt glömda tankar från den långa tiden som busstidningsägare och (fortfarande) hedersmedlem i föreningen Sveriges bussresearrangörer - började dra mig i örsnibben för att påkalla uppmärksamhet.
Vi har förslag! Sa de - och det meddelade jag Clemens.
Som såg synnerligen tvivlande ut. Men sa - låt höra.

Aaah, kände jag - äntligen får jag visa upp min begåvning vad gäller turistresor med buss. Min överlägsna känsla (förståelse) för vad landets pensionärer vill ha.
i den vägen. Vad sägs om:

1 - Guidad rundvandring på Outletområdet.
2 - Därefter intagande av "Vingåkersvåfflor" gräddade från en specialsmet framtagen av kockmästarna i skolköket, med ekologiskt närodlad sylt baserad på krusbär. Fairtrade-kaffe ingår.
Serverat vid kiosken i Tennisparken
3 - Allt medan PRO-kören underhåller från Scenen med små avbrott där Linedance-gruppen uppvisar sina konster att i otakt - stegvis snurra åt olika håll.

– Och vem kan du se framför dig som skulle kunna vara intresserad av ta ansvar för att arrangera något sådant?
– Kommunens turistbyrå? Eller upplevelsechefen?

Nä, det kunde jag inte, (och ingenting annat heller) så vi övergick till att i stället prata om våra egna kommande bilsemestrar - i ljuvligt sommarväder - som vi sa att vi ville ha…


Kommentar:

"När jag ser hur du och Clemens resonerar kring möjligheten av att locka till sig
fler turister för att uppleva Vingåkersbygden kom jag osökt att tänka på en av
mina grannar.

Det är en äldre änka som varje månad bokar in sig på en eller två turer på någon
av de olika bussbolag som har som affärside´ att med en- eller tvådagarsturer
besöka olika slott, marknader eller evenemang kombinerat med hantverk och
kulinariska upplevelser. Hon har inte missat Hjalmar i Örebro en enda gång.

Visst vore det väl fint om turistbyrån och/eller kommunen kunde sy ihop något
intressant och slog ihop sig med motsvarande intressenter i Julita och ordnade
en attraktiv heldag av upplevelser som sen kunde säljas till de olika bussbolag som arrangerar resor från t.ex. bussterminalen i Sthlms City.
Någon som funderat på det?"
/Åke

Svar:

Jodå, jag har funderat på det - ibland - men ger upp ganska snart. Jag får väl anta att någon inom kommunen också har funderat på saken.
När jag ägde "Busstidningen"  gav vi ut - två gånger om året - (höst & vår) samtidig någonting som hette "Bussreseguiden" som bara innehöll annonser från företag som vill locka till sig buss-turist-grupper.
Katalogen var indelad landskapsvis och omfattade ibland över 150 sidor. De många bussföretag som prenumererade på "papperstidningen" fick katalogen gratis. Den var mycket eftertraktad.
Jodå, Vingåker fanns med under Södermanland, där Outlet emellanåt lockade med med en annons - enstaka gånger också från Fiskeboda. I övrigt glest…

Och det har jag viss förståelse för…
BW


21 januari - Ett exempel…

När jag läser i dagens nummer av Dagens Industri ser jag en rubrik som påminner mig om vad jag skrev i förra inlägget här nedan - om att till exempel kommunchefen skulle börja kommunicera med oss Vingåkersbor på ett "nytt sätt".
På ett nytt sätt är egentligen fel där så det kan du stryka.

Alltså ett exempel på hur jag menar - först rubriken i DI den 21 januari:

Babyboomen ställer höga krav – snart behövs 1 400 nya skolor

Genast när jag läste de raderna slog mig den oroliga tanken - som jag antar att det gjorde hos alla i Vingåker - hur kommer detta att påverka vår kommun?
Om du tror att jag menar att vara ironisk genom att kursivera den delen av texten - så tror du alldeles rätt…

Men skit i det nu - det här är ju bara tänkt som ett exempel. Och så föreställer vi oss - du och jag - att kommunchefen eller annan i kommunen betrodd person skulle skriva någonting (ungefär då) liknande.
I den återkommande fredagskrönikan…

"Hej, mina vänner…
Jag antar att du läst rubriken i tidningarna som beskriver (varnar för) att det kommer att behöva byggas ett mycket stort antal nya skolor i Sverige.
Jag citerar från media:

"Sveriges befolkning växer
så det knakar och inom de närmaste åren väntas både antalet barn och äldre öka dramatiskt. Det i sin tur ställer stora krav på kommunerna att ta fram förskolor, skolor och äldreomsorg. Enligt en rapport från finansdepartementet kommer det redan om sju år att behövas nästan 1 400 nya förskolor och skolor i Sverige."

Jag är klart medveten om att sådana budskap kan skapa oroliga frågor hos många i kommunen och vill därför berätta hur vi ser på framtiden för skolorna i Vingåker.
Först - nativiteten i Vingåker är tämligen svag - så av den anledningen ser vi ingen anledning till oro. (om jag nu är orolig så är det väl mera över mina funderingar om hur kärlekslivet sköts i kommunen)

Nåväl, fler barn kräver fler skolor. Inte heller där ser jag någon anledning till oro - vi har de skolor vi behöver - i alla fall för de närmast kommande åren.
Då anser jag att svårigheten att kunna anställda behöriga lärare är ett allvarligare problem. Och, ärligt talat, inte är det lättare med den saken när vi kan konstatera att våra skolor de senaste åren visat minskade resultat.

Men du - bäste Vingåkersbo - som du säkert vet - vi satsar synnerligen idogt på att förbättra våra skolor och elevernas kunskaper. En ny skola står ju snart klar och vi gör vad vi kan för att förbättra situationen på lärarfronten.
Så - vill jag påstå - jag känner stor förhoppning om att Vingåker klarar av att möta framtidens krav för kommunens skolor."

Du - ett tämligen uselt exempel - som du får tyda som att det bara visar hur jag tror att en kommunalanställd kommunchef i bästa fall skulle kunna skriva en veckokrönika.

Så skulle jag själv inte skriva det om jag vore kommunchef.
Jag tar om sista stycket igen:

"Självklart vill jag och övriga ansvariga i kommunen göra allt vad vi kan för att höja kvaliteten på våra skolor. Men vi vet f-n i mig inte hur det ska gå till.
Ta det här med svårigheten att locka hit behöriga lärare - eller för den delen de bästa läkarna till vårdcentralen.

Verkligheten är ju sådan att "de bästa - A-laget" har stora krav på tillvaron utanför själva arbetsplatsen. Vad har vi, och övriga, småkommuner att erbjuda som kan locka hit de bästa lärarna, läkarna osv?
De som ställer högre krav på ett social gemenskap som erbjuder betydligt högre omväxling och kvalitet än att lyssna på när PRO-kören framträder i Tennisparken, eller besöka vår lokala bio? Fibernätet? Kanske lockar Mångfaldsfestivalen?

Du förstår säkert, bäste läsare vad jag menar - att vi, dvs Vingåker som kommun,  står oss slätt i kampen om kompetensen om de bästa. Inte minst då det förväntas att man räknar med att 60.000 lärare kommer att fattas de närmaste åren.
Lockar vi då hit ens de näst bästa?

Nja, svarar jag själv - och vi inom kommunen vet inte hur det kan gå till.
Annat än att vi får gneta på med det vi har.
Och du, då har jag ännu inte sagt ett ord om äldreomsorgen och annat vi i kommunen har ansvar för.

Jag antar att du inte heller har några lösningar.
Men vi tar tacksamt emot alla förslag."

En kommunchef som skriver något åt det hållet blir inte kvar så länge på sin befattning. Att beskriva verkligheten kräver nämligen sina offer…
BW


17 januari 2019

Du, sa Clemens, har du läst att det kommer att bli magrare tider för kommunerna?
Nja, jo kanske lite, svarade jag  och ställde motfrågan "Varför frågar du?"
Och Clemens bad mig läsa vad man skriver om saken hos ledarsidorna.se.

Vilket jag gjorde och citerar därifrån:

"Men samtidigt har Sveriges kommuner ett strukturellt underskott på minst 43 miljarder kronor innevarande mandatperiod varav de endast fick med sig fem miljarder kronor för årets behov på tio i och med den budgetreservation från Moderaterna och Kristdemokraterna som blev det statliga ramverket fram till 2020. Det saknas därmed fem miljarder.
Kommunerna kommer, med denna regeringsuppgörelse, behöva säga upp personal och ställa in nödvändiga investeringar i bostadsproduktionen. På toppen kommer även lönekostnader för lärare drivas upp med den lärarbrist som råder vilket äter upp andra budgetposter för kommunerna."  (min kursivering)

Vi ordade lite fram och tillbaka om den förutsägelsen och frågade oss lite stillsamt undrande "Hur kommer man (vi) nu att klara detta i Vingåker?"
Och funderade lite över hur kommunen väljer att informera Vingåkersborna om de kommande tuffa tiderna.
Clemens och jag delade uppfattningen att det borde kommunen göra. I god tid, i en underhållande ton där t ex kommunchefen i en personlig stil förklarar vad som är de kommande svårigheterna för kommunen, vad det eventuellt kan komma att innebära, och hur kommunen nu agerar för att olägenheterna ska bli så milda som möjligt.
I en krönika en gång i månaden, så att vi ortsbor känner oss uppdaterade.

– Journalistik handlar ytterst om berättande. Storyn flyger först när texten berör läsarna. Skriver Expressens nye medarbetare, Patrik Lundberg, som en förklaring hur han tänker om sitt skrivande.

Kommunchefen - du läste detta va?
Varför skulle en berättande text från en kommun vara annorlunda?

På kommunens hemsida kan vi läsa:

Kommunchefens uppdrag:
"Kommunchefens uppdrag ingår att säkerställa den öppenhet i bemötande av massmedia som gäller med utgångspunkt från bland annat offentlighetsprincipen.
Kommunchefen har det primära ansvaret för kontakter med journalister i de frågor  som rör kommunstyrelsens förvaltning, men har också ansvaret för att hela den kommunala organisationen strävar efter bra massmedierelationer och att ge
fullständiga och korrekta uppgifter."

PS - vill bara förtydliga att jag känner mig (fortfarande) som en journalist efter att ha jobbat i tidningsbranschen åren 1967-2013, som, chefredaktör för olika branschtidningar (som Hundsport med 66.000 ex i upplaga) varav jag själv ägde de två senaste av dem.


9 januari 2019

Du, sa Clemens, har du läst i Kuriren att vi män i Vingåker är några riktiga tjockisar och rankas ha sämst hälsa av kommunerna i Sörmland?
Nej, det hade jag inte hunnit med, så Clemens förklarade lite mer att Kuriren skriver:

Den främsta förklaringen till varför hälsan är sämre i Vingåker, och särskilt bland männen, är den låga utbildningsnivån.

– Vi har lägre utbildningsnivå än övriga länet. Det avspeglar sig i siffrorna. Vi kanske också har längre distanser, vilket kräver bilkörning och vardagsmotionen minskar. Berättar Kuriren.

Dessutom, fortsatte Clemens, i Vingåker är 64 procent av männen mellan 18 och 64 år överviktiga eller feta. 

– En sån tur att jag är äldre än så, svarade jag, och klappade mig belåtet på min runda mage.
Och hamnade i en fundering över hur man skulle kunna förbättra utbildningsnivån i de åldersgrupperna. Vilket jag personligen tycker är ett viktigare område än - bantning…
Och min fundering hamnade i (märkliga tankehopp men det var nog ordet bantning som åstadkom det) förmodligen skulle det komma fler intresserade om kommunen ordnade vinprovningar jämfört med den skrivarcirkel kommunen bjuder in till på biblioteket den 17 januari.
Men det sa jag inte till Clemens, för han bytte ämne och sa:
"Jag börjar tycka som du att Kuriren börjar vakna till och - synes mig - förändra sitt innehåll åt det mer läsvärda hållet."
Kan nog bero på, enades vi om, att tidningen fått ny ägare.
Mera manligt styrd antar jag, la jag till…

Clemens fortsatte:
– Jag tycker mig förstå att du inte på minsta sätt lider av klimatångest?
–  Sånt skit befattar jag mig inte med, svarade jag, och fortsatte med:
"Ska jag få ångest så ska det till rejäla saker" och pekade på en rubrik i dagens digitala AB:

Forskare - Dvärggalax kan krocka med Vintergatan
Kan orsaka stor förödelse på Jorden

Clemens log brett och frågade - finns det mer kaffe?

Så kom vi att prata lite om den (påstådda) lägre utbildningsnivån i Vingåker och Clemens antydde något om att "det syns i valet".
Jag hummade med lite och kom att undra över vad Rebecca Weidmo Uvell skriver om - tillväxt - och mitt ständiga tjat om att "Den som läser lär sig något"