Läsvärt?

 

Jodå, det finns det mycket utanför de politiskt korrekta tidningarna att läsa.
Som - som jag tycker - ett flertal intressanta bloggar som kan (och vågar) föra ut information, tankar & funderingar som innehåller sådant som mera tillhör verkligheten än de tillrättalagda texter du finner hos media.


1 februari 2019

Tänk så olika det kan vara, mumlar jag suckande för mig själv, när jag läser vad Ann Heberlein skriver om skillnaden i synen på hur man ser på det här med flyktingar och arbetskraftsinvandring…
Om du, trots att ett fredagsmys förmodligen väntar, vill få information om hur väl Kanada agerar i ämnet så läs vad Heberlein skriver.
Du kommer att baxna över skillnaden - dvs hur usla vi är i Sverige jämfört med Kanada.

Här får du ett smakprov ur Heberleins text:

"Jag menar att vi bör snegla på Kanada.
Kanada tar emot 200 000 invandrare, bestående av flyktingar och arbetskraftsinvandring, varje år. Det kan låta mycket – men Kanada är ett mycket stort land med 35 miljoner invånare.

Deras migrationspolitik är mycket strikt: de har ett tak för hur många som tas emot av humanitära skäl och välkomnar inte ensamma unga män på flykt.
Istället prioriteras kvinnliga flyktingar, hela familjer på flykt och barn i målsmans sällskap.

Det ställs mycket hårda försörjningskrav på anhöriginvandring, alltså en inställning som är ljusår ifrån den slappa hållning till anhöriginvandring som Sverige haft och nu åter inför.
I Kanada måste du kunna garantera att du – inte staten – kan försörja den eller de anhöriga du tar till landet.
Den som är dömd för grov brottslighet kan inte få asyl i Kanada.
Rimligt – och ganska självklart. I Kanada alltså, inte i Sverige som står utan möjlighet att avvisa terrorister och våldsverkare."

Nä, det tror jag inte alls…

Hm, kan det vara så att det i Sverige finns alldeles för många "tycka-synd-om-tanter" och (deras) mesiga karlar? Som inte delar Heberleins slutkläm:

Låt Kanada visa vägen! Inte minst bör svenska politiker ta intryck av Kanadas grundläggande inställning att alla beslut i första hand ska främja kanadensarnas hälsa, trygghet och välmående.
Ett land har störst ansvar för sina medborgare.
Det bör vara en grundläggande princip i varje ansvarsfullt statsskick.

En åsikt jag helt delar!


28 januari 2019

Om Astrid Lindgren varit PK?

Ja, hur skulle hennes böcker då ha kunnat läsas?
En som funderat kring det är Jan-Olof Sandgren i ett inlägg hos DGS.
Sandgrens text börjar så här:

"Astrid Lindgren var en stor författarinna men hon var inte särskilt PK vilket gett kulturskribenter, förlagsredaktörer och bibliotekspersonal en del huvudbry. Det är inte helt oproblematiskt att göra ändringar i en av våra folkkäraste barnböcker. Enklast hade förstås varit om man kunnat skicka någon tjänsteman från kulturdepartementet i en tidsmaskin tillbaka till 40-talet, och förklara för Astrid att det inte är OK att skriva ”negerkung”.

Nu var Astrid Lindgren själv inte helt nöjd med alla sina formuleringar, vilken författare är det? Men ”negerkungsdebatten” pekar på en annan intressant sak. Tydligen är det så sällsynt med rasism i vår kultur, att man måste gå tillbaka 70 år i tiden för att hitta antydningar åt det hållet."

Sandgrens inlägg är en rolig drift med PK-folket…


27 januari 2019

Det har kommit många fräcka påhopp på Annie Lööf för att hon i regeringsförhandlingarna vacklat än hit och än dit på ett till synes oförutsägbart sätt. Många har trott att hon haft en listig plan. Mitt gräv har emellertid avslöjat att hon alltid sover med en kortlek på nattduksbordet. När hon vaknar drar hon ett kort på måfå. Blir det ett rött kort så försöker hon den dagen komma överens med socialdemokraterna. Blir det svart kort så satsar hon på borgerligheten hela dagen. Däremot är det inte sant, som en del tror, att Stefan Löfvens spioner till slut bytte ut alla de svarta korten i leken mot röda och att det var därför Sverige sent omsider fick en regering. Det är bara en fånig konspirationsteori som å det grövsta smutskastar hela vårt demokratiska system.

Under mina efterforskningar har jag även kommit på en del andra fakta som media undanhållit folket. Många är förvånade att Anders Ygeman är tillbaka i regeringen. De tycker att Ygeman gjort bort sig så rejält vid minst två tillfällen att han inte borde komma i fråga. Den första tabben var när han misslyckades med att deportera 80 000 migranter enligt ett löfte som han själv avgivit. Nästa gång var när han inte informerade statsministern om skandalen i Transportstyrelsen och till på köpet hävdade att det inte fanns något rum där han kunde tala ostört med Löfven. Det verkar oförklarligt för den som inte känner till att Ygeman har mycket grav dyskalkyli. Dyskalkyli är för siffror vad dyslexi är för bokstäver. Vårdguiden ger exempel på symtom:

  • stora svårigheter med att automatiskt uppfatta antal eller mängd
  • problem med att förstå vad siffrorna står för
  • svårt att räkna ut även låga tal, tar tid men kan ändå bli fel
  • blir ofta kvar i tidiga sätt att räkna, till exempel att räkna på fingrarna
  • problem med att lära sig klockan och har en osäker tidsuppfattning

Det var därför Ygeman inte fick ihop ett möte med Löfven. De skulle träffas i rum S28 klockan 14.30 på torsdagen men Ygeman gick till rum S77 klockan 10 på fredagen. Mycket osäker tidsuppfattning och problem med att förstå vad siffrorna står för. Och han lyckades faktiskt utvisa 80 personer.
Det är visserligen mindre än 80 000 men för den som räknar på fingrarna kan det verka som samma storleksordning.
Patrull Engellau
(Det Goda Samhället)

 

18 januari 2019

Kaninpolitik?

Visst, en smått märklig rubrik, men du förstår bättre varför den står där om du läser vad Ann Heberlein skriver i dag skriver på sin blogg.
Den texten har rubriken:
Gymnasieafghanerna och den banala godheten

Och Heberleins text slutar så här:
"Den nygamla regeringen Löfven lovar att öka möjligheterna för anhöriginvandring och familjeåterförening. Jag fruktar att konsekvenserna blir förödande, både för dem som tar emot anhöriga, för dem som kommer hit och för samhället.
Vem ska försörja dessa anhöriga? Var ska de bo? Vad ska de göra?
Hur ska de integreras?
Det finns ingen plan – precis som det inte fanns någon plan för dem som fick stanna i enlighet med gymnasielagen.
Resultatet förskräcker:
Ett mänskligt lidande skapat av hycklande och poserande politiker."

Hycklare och banal godhet har vi väl en del av även i Vingåker.
Hur det är med kaninerna - vet jag ingenting om…


9 januari 2019

I tidningen Samhällsnytt läser jag att Brasilien:

"Brasilien har enligt uppgifter lämnat FN:s kontroversiella migrationsramverk. Redan i december uttryckte den nytillträdde utrikesministern Ernesto Araújo att avtalet är ”ett olämpligt verktyg” och att varje land bör på bestämma sin egen migrationspolitik."

Noterar i artikeln att det finns fler länder än Brasilien som "tycker annorlunda" än vi i Sverige…

Chile: Migration är inte en mänsklig rättighet
"Det är enbart några dagar sedan Bolsonaro tillträdde som Brasiliens president och han väljer nu att följa länder som Australien, Chile, Israel, Polen, Ungern, USA och Österrike.

Det sydamerikanska landet Chile förtydligade sitt ställningstagande mot FN-avtalet i början av december.

– Vår position är tydlig. Vi har sagt att migration inte är en mänsklig rättighet. Länder har rätt att sätta kraven för att utländska medborgare ska få komma in i landet, förklarade Rodrigo Ubilla, Chiles vice inrikesminister."

Du kan läsa mer om detta - här


8 januari 2019

Bidrag är inte lösningen på barnfattigdom.
Den socialdemokratiska mirakelkuren ordineras i en debattartikel i Svenska Dagbladet av tre debattörer från Arenakademin.
Vissa bidrag är direkt kontraproduktiva – som barnbidraget som blir allt större ju fler barn man skaffar – och fungerar som en effektiv morot för att inte jobba, att göra sig anställningsbar.
Något som syns i att barnfattigdom är störst bland utrikesfödda barn.
Lösningen stavas i stället personligt ansvar, skriver Ann Heberlein.

Rubriken säger:

Använd preventivmedel och skaffa dig ett jobb


7 januari 2018

Det är väl ingen hemlighet att allt fler svenskar blir oroade över invandringen till Sverige. Jag är en av dem - som dessutom blir J-ligt sur på SvT när jag läser vad Ann Heberlein skriver på sin blogg. Rubriken säger:

Europas märkligt porösa gränser

Artikeltexten börjar så här:

"Ett inslag i SVT Rapport, den 5/1 2019, gjorde mig förbryllad. Inslaget handlade om att den illegala invandringen till EU minskat kraftigt, från 1,8 miljoner 2015 till 150.000 personer under 2018. Italiens restriktiva migrationspolitik, med deportering av människor som befinner sig illegalt i landet och förbud för flyktingsmugglarnas skepp att angöra italienska hamnar angavs som orsak till minskningen.
Efter detta konstaterande klipptes en uppbragt aktivist från frivilligorganisationen ”Open Arms” in som naturligtvis var synnerligen negativ till EU:s nya hållning. Avslutningsvis fick tittaren veta att ungefär tvåtusen personer drunknat i Medelhavet under 2018.

Hela inslaget präglades av en svårbegriplig moralisk indignation. Ja, självfallet är det tragiskt att människor drunknar – men det i sig är ju ett av skälen till att försvåra den illegala migrationen in i Europa. I övrigt har jag svårt att förstå varför den underliggande premissen i all rapportering om migration är att målet är att som många som möjligt ska ta sig till Europa och beredas bostad och försörjning här.
Man skulle ju kunna tänka sig att det finns andra hållningar i frågan."

Och inlägget slutar så här:
Lösningen på globala problem med ojämlikhet och orättvisor är inte att hela världen tränger ihop sig i Europa.
Varje land måste i första hand ta ansvar för sina egna medborgare.
Det gäller länder både inom och utom Europa
.

Trist att så många svenskar (politiker) inte förstår det…