3 september 2018

Journalistik - tidningar - media är jag intresserad av och njuter därför smått upphetsad när jag läser vad Erik vad der Heeg i dag skriver på ledarsidorna.se under rubriken:
Journalister som herre eller tjänare.

Om du gör dig möda att klicka dig in till artikel kan du få läsa om "två olika skolor om journalistik".

Den ena beskriver van der Heeg så här:

I korthet gick deras perspektiv ut på följande: Lippmans ståndpunkt var att journalisten borde fungera som ett slags förmedlare – eller med hans egna ord, översättare – mellan allmänheten och de krafter som sätter agendan i världen. När politiker, forskare, experter och opinionsbildare talar skall journalister sammanställa och redigera vad som kommer till uttryck och föra detta vidare till allmänheten.

Skälet till detta var att medborgaren, enligt Lippman, inte är förmögen att ta till sig den växande mängd av information som präglar dagens samhälle. Medborgaren behöver någon som kan filtrera, sortera och värdera nyheterna. Allmänheten kommer aldrig att vara intelligent och insatt nog för att förstå komplexa politiska händelser och för upptagen med sitt dagliga liv för att förstå eller ens bry sig om komplicerade samhällsfrågor.

Den andra så här:
Deweys position var radikalt annorlunda. Han menade att allmänheten inte bara är förmögen att förstå samhällsskeendena som skapas av politiska eller ekonomiska eliter, utan också borde vara en medaktör i dessa processer.
Detta kan bara ske om medborgaren kan ta del av ett ofiltrerat nyhetsflöde.
Journalistiken bör fungera som ett öppet forum där diskussioner och debatter kan ta plats i så oredigerat och lite tillrättalagt skick som möjligt.
När väl olika idéer och perspektiv kommit fram så sakligt som möjligt är medborgaren mycket väl förmögen till att ta ställning till de frågor som rör hans liv och värdera vad han anser vara viktigt eller oviktigt.

Nå, bäste läsare, står du på Lippmans eller Deweys sida?
Läs artikeln och du får mer information om skillnaderna i synen på hur journalistiken bör vara.

Jag personligen föredrar Dewey - för som Heeg beskriver det:

En journalist bör givetvis förhålla sig så sakligt som möjligt till alla skeenden. Han bör i sin redogörelse svara på de frågor som en läsare kan förväntas ställa. Vad har hänt?, var ägde det rum någonstans?, när skedde det?, hur gick det till?, vem gjorde det? och varför?

Vilket inte alls får mig att tänka på Katrineholms-Kuriren…


1 september 2018

Ursäkta att jag tjatar om det igen - men jag har varit i tidningsbranschen sedan 1967 vilket bl a har inneburit att jag varit tidningsägare (flera olika) sedan 1973 fram till 2013.

Jag fick för mig att det kunde vara en information som gör att du eventuellt förstår mig bättre när jag nu skriver "Så förbannat trött jag är på medias bevakning av det kommande valet".
Som ni vet, ni som följt mig en längre tid - jag har inte haft tv sedan 2009. Och vad jag förstår är jag tacksam för det kloka beslutet när jag "hör & läser" vad som skrivs om dessa ofta återkommande "TV-dueller med partiledarna" där det till utmattningens gräns debatteras kring ämnen som inte intresserar (tänkande) väljare det minsta.

Det var det om det det…

Vilket får mig att hamna hos vår "lokala medium" Katrineholms-Kuriren. Denna sorgliga produkt där chefredaktören med sina allt oftare förekommande "krönikor" där hon skriver läsarna på näsan om att "tidningen är viktig för demokratin".
Jag får där för mig att hon där menar "viktig för demokratin i tidningens spridningsområde - Flen-Katrineholm och Vingåker."
Du - det har jag aldrig begripit. Nå, det är väl en sak, men däremot begriper jag att Kuriren hatar Sverigedemokraterna.
Och inte på minsta sätt försöker dölja denna sin avsky.

När media, som Kuriren, gör sig märkvärdiga över sig själva så menar de att en tidning ska vara "objektiv" i sina skriverier. Då menar de (och jag) vad gäller nyhetsmaterialet. Vad ledartexten anbelangar är det platsen för tidningens egna ställningstaganden.

OK - lite till - i dagens kkuriren.se finns chefredaktören på bild intill rubriken "Nyheter är inte politiskt styrda" - och menar då i sin egen tidning.
I hennes pladdriga text ser jag: "Allt som du läser i vår nyhetsrapportering ska alltså vara sakligt och opartiskt."

Du såg ordet "ska" där va? Men det är den inte - om man läser Kurirens innehåll med sådana ögon som jag har. Kuriren tar politisk ställning även i "form av vilka artiklar de väljer att ta med".
Låt mig ge ett exempel:
I går kunde vi läsa rubriken "Förbjud adresserad politisk reklam" - där ingressen säger:
"Majsan Wickert vänder sig starkt emot det reklamutskick som Sverigedemokraterna gjort direkt till henne och alla andra svenska medborgare som fyllt 66 år."

Jag antar att redaktionen gnuggade sina händer i vild förtjusning över att ha fått kontakt (hittat?) en läsare som hjälper tidningen att kritisera SD.
Jag kan aldrig föreställa mig att "Majsan" hade hört av sig till Kuriren om det varit ett annat parti som sänt "adresserad politisk reklam".
Som om det om det hade handlat om MP-reklam
I dagens tidning nagelfar man i sin ledartext SD på ett sätt man inte gör (gjort) med något annat parti. Inte heller kommer att göra före valet.

Likaså, skulle jag gärna vilja få höra Marie Hillbloms "tankar" kring det här att tidningen inte tar i annonser från SD - "på grund av deras förflutna" men att jag ser att Vänsterpartiet  (med sina synnerligen dödliga kommunistiska rötter) med sin införda annons anses vara helt OK.

Vilket visar att Hillblom inte lever med i dagens kunskaper om kommunismen som - har åstadkommit döden för ett otal fler miljoner människor än vad nazismen sägs ha gjort.
Och som fortsätter att ställa till elände för mänskligheten - som i dagens Venezuela och Nord Korea.

Och jag begriper heller inte varför inte Kuriren ifrågasätter det märkliga Miljöpartiet - med sina människofientliga idéer.
(Orkar man med att bli förmanad om genus och ras och sopsortering av miljöpartisterna en mandatperiod till?)
Nå det finns ju andra som gör det. Fast mera då dem som väljer MP…
Som Johan Hakelius i Expressen.

Jag tar det igen:
"Om de dummaste och och minst upplysta får sätta ribban, kommer de någorlunda intelligenta att dö av leda"

Vad jag förstår av kurirens ständigt minskade upplaga är att - allt fler drabbas av denna leda För egen del tänker jag avsluta min digitala prenumeration vid årsskiftet - innan ledan hinner ta död på mig…

KOMMENTAR

Finner det märkligt att inte Kuriren ställer sig frågan vilka det är som röstar på SD.De flesta röstar inte på SD av ideologiska skäl utan har funnit en plattform för att vädra sitt missnöje mot det rådande etablissemanget.

En hel del SD-sympatisörer finns i gruppen mellan 50 - 75 och särskilt bland unga
pensionärer mellan 65 och 75. Många LO-väljare har lämnat S och vänder sig till
SD. Ett stort antal M-väljare anser att SD är näst bästa parti liksom det omvända
råder bland SD-sympatisörer.

Med hjälp av data från de fyra senaste valundersökningarna har Politologerna
försökt ge ett relativt precist svar på varifrån SD-väljarna kommit i samband med
valen 2006, 2010 och 2014. Resultatet visar att SD-väljarna inte oväntat främst 
kommer från de två stora partierna, Socialdemokraterna och Moderaterna.

Det skall bli intressant att läsa Kurirens kommentarer till valresultatet i Vingåker
och tidningens kommentarer till förändringarna mot valet 2014.
Väljarna har ju haft möjlighet att inhämta saklig och objektiv information från andra media än Kuriren.
/Åke

Informationsinbördeskriget - av Henrik Jönsson…


29 aug 2018)

Det är in ofta jag tänker positiva tankar om dagens dags- och kvällstidningar - eller för den delen Kuriren. Men det händer.
Som när jag läser vad Peter Kadhammar skriver. En av de journalister jag alltid läser - och har förväntningar på innan jag börjar att läsa vad han skriver.

I dagens AB skriver han under rubriken:
Antalet skuldsatta ökar - men ingen vill prata om det.

Kadhammars text börjar så här:

"Under ytan på valrörelsen rör sig en mörk skugga som ingen talar om. Ingen vet hur den ska tolkas och därför nämner ingen den.
Den mörka skuggan kan beskrivas som ett tal.
8 013 449 892.

Det är summan av de skulder som ligger hos kronofogdemyndigheterna i Sverige. Det är en ökning med en och en halv miljard kronor på ett år.
Den mörka skuggan kan beskrivas med ett annat tal.
273 000.

Det är antalet personer som nu har ärenden hos Kronofogden. En ökning med tio procent på ett år.

Så under alla utspel, påståenden och löften, under allt hojt och all konstruerad dramatik som är en valrörelse, finns ett verkligt drama med ytterst osäker utgång. För vad är innebörden i att antalet skuldsatta personer plötsligt ökar? Mitt under en fantastisk högkonjunktur?"

Vore jag redaktör för Kuriren - och hade läst vad Kadhammar skriver - skulle jag bums sätta min bästa grävande journalist på att ta reda på för läsekretsen intressanta siffror - Hur ser det ut med den saken då - i Flen-Katrineholm-Vingåker?

Och när jag fått ta del av de uppgifterna ha en bra grund för att ställa frågor till politikerna i respektive orter. Som t ex:
- Hur har det kunnat bli så här?
- Vad kan ni göra åt det?

Men det är jag det - som gillar riktig journalistik…


13 aug 2018

Sitter och funderar, rent av resonerar med mig själv, över frågan:
"Finns det kvar några hederliga dagstidningar längre?"
Nu läser jag ju inte alla de svenska - men fråga poppar upp efter att jag läst ledartexten i dagens Katrineholms-Kuriren.

Det är ju så, anser jag, att de dags- och kvällstidningar jag läser är helt agendastyrda. Man driver frågor som företräder vad redaktionen brinner för - inte för att ge läsarna objektiva och sanna nyheter.

Vilket är tydligt att se när man läser Kuriren.
En tidning som hatar Sverigedemokrater och vars redaktion mest verkar vara befolkad av personer som klart sympatiserar med Miljöpartiet.
Vilket syns i alla de vinklade ledare jag läser men även i de "nyhetsartiklar" (bah) som de publicerar.

Bara en kort avslutning. Kuriren skriver:

SD:s budskap är att det inte får göra det minsta ont för svenskar att ställa om till en mer klimatvänlig livsstil. Bensinen får inte kosta mer.
Och så universalargumentet: Sveriges del i den globala klimatskulden är så liten att en minskning av våra utsläpp inte är värd ansträngningen.

Helt korrekt uppfattat - och är beskrivning av hur över 80 procent av svenskarna ser på saken. Och så förvånas Kuriren över att SD växer…
Men det fattar inte redaktionen i Katrineholm.

Så över till något annat. Läser rubriken:

”Gammelmedia dör, och det går fort”

Den som skriver texten till rubriken är Julia Caesar - som du kan läsa här.

Gammelmedia - det är vad man kallar mossiga tidningar som Kuriren.
Vad man kallar läsare av sådana tidningar - vill du inte veta…

Men du kanske vill veta lite mer om klimatet än vad de mossig tidningarna - och Miljöpartiet - för ut.
Klokt - då ska du läsa vad Lars Bern skriver på sin blogg (anthopocene) - glöm inte att också läsa kommentarerna till hans text.
Bern skriver bl a dessa rader:

Main Stream Media idag är renodlade propagandaorgan för den globalistiska politiska agendan. Man förmedlar inga objektiva nyheter som inte stödjer agendan. För det måste ni söka er till bloggar som denna.

Här Bjarne har du som gammal journalist ett par färska (12/8) inlägg på DGS att suga på. De handlar om sanning, vem kan man lita på och hur pass neutrala är journalisterna egentligen?
Åke

Var så god - bästa läsare.

– Vad är sanning?
Journalisterna har osynliggjort den svenska underklassen


4 aug 2018

Media? Funderar jag - och konstaterar för mig själv - tja, inte är det som förr.
Annorlunda, jovisst - men f-n i mig inte bättre.

Kolla på vad Henrik Jönsson berättar om DN.
(Jag prenumererar på Henrik Jönssons Youtube-kanal)
Och mina egna tankar hamnar i Katrineholm efter att ha sett videon.


3 augusti

12.30 - Hm, funderar jag, när jag förvånat kan konstatera att Katrineholms-Kuriren inte med ett endaste pip har kommenterat de sista dagarnas stora nyhetshändelse - Sverigedemokraternas släpp av filmen Ett folk Ett parti där SD redovisar Socialdemokraternas "rötter" under 100 år.
Lite slarvigt uttryckt då efter som filmen mest handlar om tiden 1900-talets början fram till - och just efter andra världskriget.

Filmen avslutas med "slut på del 1" vilket i alla fall får mig att tro att där "kommer mera".

Men jag - som mångårig chefredaktör för ett flertal tidningar, mångårig tidningsägare - är förstås synnerligen nyfiken på varför Kuriren inte med ett ord kommenterar denna "märkliga händelse" som fått ännu mer uppmärksamhet då "någon" lyckats förmå Youtube att ta bort filmen.

Vilket inte fått någon som helst effekt, då där nu, på nätet finns många, många nedladdningar av filmen på andra medier att få se.
Berättas det på Facebook med redovisning av just dessa länkningar.

Kan det möjligen vara så att man på redaktionen på Kuriren - som på flera andra tidningar - inte riktigt vet hur man ska hantera denna "händelse" som drabbat S. En för S svidande örfil som bara växer…

Vill du få en länk till SD-filmen kan du finna den i Lars Berns krönika med rubriken Socialdemokratins självmål där han ger sin syn på den här "delikata affären".
Enligt uppgift finns filmen åter upplagd hos Youtube…

Det finns mer som jag ifrågasätter när det gäller Kuriren och tidningens "moral".
Noterar jag när jag ser att Kuriren i sin intervjuserie bland Flens lokala partier har intervjuat företrädare för det nystartade partiet - Rättvisa i Flen.
Som är bildat av avhoppare från Sverigedemokraterna, berättar Kuriren.

Dock, i alla de övriga partiintervjuerna har texten avslutats med frågan: "Vilka partier kan ni tänka er samarbeta med efter valet?
Där partiföreträdarna lydigt svarar vad Kuriren önskar - ingen kan tänka sig samarbeta med SD.

I intervjun med det nya partiet saknas - märkligt nog - den avslutande frågan.



20 juli 2018

Blev inspirerad att komma med ett inlägg när jag återläste vad vännen Åke skrev i förra inlägget på den här sidan. Då menar jag tanken att tidningar som Kuriren har begränsad livslängd. Att de inte går under snabbt beror - enligt mig då - på en kombination av "gammal vana" och nyfikenhet på lokalt skvaller.

Två argument som - i alla fall det första - gör att läsekretsen sakta dör bort. Nyfikenhet på skvaller tror jag också minskar efterhand som Kurirens (gamlingar) läsekrets förändras över till den nya generationen som bara umgås digitalt med sådant - genom t ex smarta mobiler. Där de inte behöver vänta till nästa dags utgivning av Kuriren (eller sen uppdatering på kkuriren.se) när de själva skvallrar till (mellan) sig själva inte bara med ett sms utan kan lägga till bilder. Många bilder…
Jag antar att de flesta av er läsare begriper vad jag menar med den beskrivningen.

Det är inte bara ungdomen som förändrar sina medievanor - även "modernt fungerande gamlingar som jag själv"  ;-) - har slutat ta del av nyheter på papper.

Men även hur jag kommer att vilja få uppleva mitt framtida nyhetsflöde.

Nu tar jag mig ut på gungfly - för jag tänker hänvisa till mig själv.
Jag prenumererar på kkuriren.se - Kurirens digitala utgåva.
Kostar mig 99 kronor i månaden.
Att jag har en prenumeration är till 100 procent för att jag vill få kunna ta del av "viktig information" om det som händer i Vingåker. Är inte det minsta intresserad av material om Katrineholm, eller ta del av tidningens annonser, eller "sport & skvallermaterial" om Vingåker.

Låt mig konstatera att över 95 procent av det jag prenumererar på är helt ointressant.
Lik förbannat måste jag betala för det - då jag (ännu) inte bara kan betala för det artiklar jag finner "prisvärda".
I Kurirens nuvarande läge skulle det väl bli en två-tre artiklar i månaden.
Och det kan ingen tidning överleva på - om läsarna blir sådana.

Jag vill kunna prenumerera (bara) på sådant material jag vill ta del av.
Ett exempel - låt mig säga att jag är intresserad av ledarsidor.
Inte bara den i Kuriren då utan från många olika tidningar - för att få många olika intryck.
Kuriren skriver:

Du som är prenumerant på Katrineholms-Kuriren kan läsa lokala nyheter från Skellefteå i norr till Markaryd i söder på fler än 40 sajter och appar – helt utan extra kostnad. Allt du behöver göra är att skapa ett konto på respektive tidningskoncerns sajter och appar som ingår i samarbetet.

Totalt ointressant - för mig - som inte har minsta lust att klicka mig in på varje tidning och där leta upp deras ledartext.
Varför erbjuder inte Kuriren mig möjligheten att bara få prenumerera på dessa tidningars ledarsidor - i ett lätthanterat paket. Vi lever ju en digital miljö där sådant inte kan vara någon teknisk svårighet.
Då skulle Kuriren få behålla mig som prenumerant efter septembervalet.

Nu kommer jag att sticka ut min uppkäftiga näsa ytterligare ett stycke.
För - här - har jag länkat till en företeelse som sprider sig sakta men säkert.
Direkt till Henrik Jönssons Youtube-kanal.
En (av flera liknande) saker jag prenumererar på.
Kompetenta personer som kallas "Youtubers" dvs de har en egen kanal på You Tube där de underhåller oss med vad de erbjuder. Underhållande - medryckande…

Det en aning trista (tycker jag alltså) med just det här exemplet jag länkar till att det:
- ställer krav på tålamod då inslaget tar runt 60 minuter.
- kräver att den som tittar på det är intresserad av (engagerad i) ämnet
- Är minst normalbegåvad

Vilket gör att jag inte tror att så många klickar sig in - när jag berättar att "Henrik Jönsson & Rebecca Uvell pratar om media och dess framtid".

Om du som jag - är intresserad av ämnet - vill jag säga - Det är förbannat bra!

Vilket du kan få beskrivet också i den här videon där Henrik Jönsson samtalar med (komikern) Aron Flam

PS  - Rekommenderas speciellt för redaktionen på Kuriren och Vingåkers politiker…


5 juli 2018

Hej Bjarne,
Bra skrivet av Anders Leion som trycker på en öm tå och förklarar varför bl.a.  tidningar som t.ex. Kkuriren har en begränsad livslängd.
Det är en ny tid nu för massmedia där det på nätet ständigt skapas nya alternativ till de traditionella. Lägre kostnader och mer direktkontakt mellan läsare och de som skriver.
Lojaliteten mellan sändare och mottagare blir större och man behöver inte vara rädd för någon diffus allmän opinion.
Åke


Sitter i natten och gör en sista runda på internet. Som alltid - en snabb koll bland de stora drakarna (tidningarna) och ser hos AB att en av de få journalister jag har viss respekt för - som Peter Kadhammar, har skrivit en kolumn.
Läser:
Så bisarr är vår tid att det som är viktigt ofta inte förekommer i medierna men det som skriker och fladdrar på ytan lyfts upp och syns mest.

- Gå ner i vikt utan att banta - 4 enkla råd från experten
- Vännens oro för Bianca Ingrosso
- "Noppes” styvson vände klubbens förlust till vinst
- Isabella Löwengrip har gjort slut med kärleken
- Jessica Andersson om sorgen efter mammans död

Rubriker från Expressen och Aftonbladet. Vem fan läser sådant?

Inte jag i alla fall - och tar därför gärna med Kadhammars avslutningsrader om det här med artificiell intelligens (AI):
För att inte tala om alla möjligheter till övervakning som tekniken ger regeringar som vill trycka ner sina medborgare.
– Vi måste lära oss att samarbeta med robotar med artificiell intelligens. Människor och robotar kompletterar varandra, sa Daniel Akenine, teknikchef på Microsoft i Sverige. Men i vissa fall kommer robotarna att ta över. Som i självkörande bilar. Yrkeschaufförerna får utbilda sig till annat, inom sjukvården till exempel.

Så bisarr är vår tid att ödesfrågor som dessa hamnar i skymundan. För att inte tala om alla möjligheter till övervakning som tekniken ger regeringar som vill trycka ner sina medborgare.
– Vi måste lära oss att samarbeta med robotar med artificiell intelligens. Människor och robotar kompletterar varandra, sa Daniel Akenine, teknikchef på Microsoft i Sverige. Men i vissa fall kommer robotarna att ta över. Som i självkörande bilar. Yrkeschaufförerna får utbilda sig till annat, inom sjukvården till exempel.

Så bisarr är vår tid att ödesfrågor som dessa hamnar i skymundan.

Medan några män i samhällets periferi som anser att mörkhyade är en fara för "den nordiska rasen" får enorm publicitet.


27 juni 2018

Är man en smula intresserad av tidningar - alltså utanför vad de skriver - utan ser på annat som t ex det "förtroende" som allmänheten anser att de har så kan jag rekommendera att du tar del av vad ledarsidorna.se skriver under rubriken:

Valet 2022 kan Sverige ha flera nya mediaaktörer.
Där dagens kommer vara historia

Ingressen säger:
"Varje år publicerar Reuters Institute for the Study of Journalism studien “Digital news report”. Rapporten granskar i år både globala och lokala trender för digitala nyhetsmedier.
Årets rapport skiljer sig från tidigare, dels genom de utvidgade fokusgrupperna men även genom att Reuters Institute låtit mäta varumärkesförtroende i fokusgrupper även för nyetablerad media.
Årets mätning, den första i sitt slag, visar på dramatiska förändringar."

Vilket lite visar sig i textstycket:
En annan trend bland tabloiderna är Aftonbladets i det närmaste totala genomklappning i samband med #metoo. Aftonbladet rankades av Alexa som nummer åtta av de mest besökta svenska webbsidorna men är sedan en vecka nere på en elfteplats samtidigt som Expressens och Nyhter Idags trafik ökar. Aftonbladet tappar till Expressen men mest till Nyheter Idag som för närvarande befinner sig på plats 243.
Dessvärre, för Aftonbladet, ser trenden inte ut att brytas.

Vilket fick mig i dag att betala en prenumeration på Nyheter idag. För jag är ju som så många andra - jag vill synas bland vinnarna…


20 juni 2018

Oj, tänker jag när jag läser rubriken:

”Det allra största ansvaret för katastrofen har journalisterna”

Och jag ojade mig lite till när jag under rubriken läser:


Jonas W A Andersson är manusförfattare till serien ”Söders Hjältar”, krönikör på Samtiden, före detta lektor på Konstfack, grafisk designer och mycket annat.

I sitt senaste inlägg på Facebook skriver han:

”Hade vi haft en frisk journalistkår så hade förfallet inom myndigheter och förvaltningar aldrig kunnat hända. Naiva politikers destruktiva visioner om att “avskaffa Sverige”, hade aldrig kunnat verkställas. Massmigrationen från Mellanöstern och Afrika hade aldrig blivit verklighet.”  

”Jag skulle tro att den gamla insuttna, privilegierade, räddhågsna, politiskt korrekta, välavlönade, feministiska, vänstersympatiserande och helt igenom urusla svenska journalistkåren länge och på allvar har trott att det är de själva – just i egenskap av sina priviligierade och tidigare statusfyllda yrkestitlar – som bestämmer vilket “narrativ” som återger verkligheten."

Den som skriver dessa rader är Julia Caesar - välkänd skribent som är lika populär hos ansvariga för PK-media (dagspressen) som en böld i häcken under en cykelsemester…

Läser du vad hon skriver förstår du varför.


15 juni 2018

Jag tycker jag skulle kunna vänja mig, men det verkar svårt efter som Katrineholms-Kuriren ständigt förvånar mig. Genom att bli allt sämre.
Då mest genom att i sina ledartexter så tydligt visa att "de hatar SD och gör allt vad de kan för att motarbeta partiet".
Som i dag då redaktionen till sin negativa ledartext sätter rubriken:
På Åkessons nåder
och där ledarskribenten hoppar på Moderaterna för att Kristersson inte utnyttjade sin replikrätt när Åkesson hade hållit sitt andra anförande och vill pådyvla läsarna att det "är ett tydligt exempel på att M undviker konflikt med SD" och att detta starkt misstänkliggör M som parti.
Vem vet - kanske man kan få för sig att de båda partierna rent av kan tänka sig samarbeta efter valet. En totalt förbjuden tanke hos redaktionen på Kuriren - tydligen.
”Den grundläggande orsaken är att jag inte tar repliker för att jag vill diskutera min egen politik. De flesta repliker är till för att förvanska motståndarens uppfattning och sedan tjafsa om den. Det tycker jag är meningslöst”, säger moderatledaren till TT.

Sådant kan alltså inte gå för sig och ledartexten förklarar därför:
"Ett sådant resonemang flyttar fokus från att SD är ett hårt toppstyrt parti med ett nazistiskt rotsystem, öppna spjäll mot hatsajter och vit makt-miljö och internationellt samarbete med Putinväldets västeuropeiska understödjare."

Och så kommer det:
Moderaternas tystlåtenhet och tassande gentemot Sverigedemokraterna är dock logisk. M har valt att söka regeringsmakten med stöd av SD. Följden blir att motkrafterna mot SD försvagas.

OK det ovan handlar om politiken på riksplanet, och Kuriren har ju all rätt i världen att ha sina åsikter. Men jag blir i alla fall smått undrande över ett par saker:
- undrar hur de 1017 SD-väljare i Vingåker tänker när de läser sådana glödande påståenden och uttalanden om "sitt parti". Eller de 903 som gav M sin röst?
Känns det OK att förnya prenumerationen?
Om de nu har någon - jag kan inte tänka mig att Kuriren har så många betalande prenumeranter i Vingåker.
Antalet prenumeranter (2017) för tidningens hela spridningsområde (Katrineholm-Flen och Vingåker med tillsammans 60.239 invånare) är endast 9200 - en minskning med 500 från året innan.
Och där endast 7100 är fullbetalande prenumerationer.

Läser igen: SD är ett hårt toppstyrt parti med ett nazistiskt rotsystem, öppna spjäll mot hatsajter - glödande hat som inte påverkar mig det minsta vad det gäller min syn på SD.
Men det gör det vad gäller Kuriren - vars rotsystem jag inte har en aning om, men där tidningens menlösa innehåll gör att jag numera huvudsakligen besöker alternativa medier - de som av redaktionen betecknas som hatsajter.

Jo då - det är en inte helt ovanlig reaktion hos den som är på väg att förlora slaget - man börjar hata vinnaren…


11 juni 2018

Ja, vad ska man säga om dagens media? För egen del har jag den senaste tiden blivit allt mer uppgiven i min tidigare syn - att de stora tidningarna spelar stor roll för samhället. Lite om min åsikt om Kuriren finner du förra inlägget.

Nåväl, jag önskar inte alls livet ur Kuriren, som vad jag förstår av antalet prenumeranter (9200 år 2017 - en minskning med 500 ex 2016) att de känner glädje och tillfredsställelse när de läser tidningen.

Nå, jag har just läst vad Kurirens chefredaktör, Marie Hillblom skriver i en krönika som har rubriken:

Så kan du ta ansvar i ordkriget
Och i ingressen läser jag:
En av tre är osäker på sin förmåga att upptäcka fejknyheter. Katrineholms-Kurirens chefredaktör tipsar om hur du skyddar dig i det digitala ordkriget.

Minsann - mumlar jag till mig själv när jag läser detta.
Och ännu en gång när Hillblom skriver:


Katrineholms-Kuriren är media som tar fajten mot fejk news.
Vi står upp för källkritik och en journalistik som du kan lita på.
Vi strävar efter att ge många perspektiv och ha en öppen debatt, grundad i uppfattningen om alla människors lika värde.
Vi står för oberoende och jobbar inte på uppdrag av någon annan än läsaren, och vill ge information som bidrar till människors möjlighet att fatta beslut och delta i samhällsbygget.

Som mångårig (nu fd) tidningsägare får jag smått tårfyllda ögon när jag läser sådan vacker beskriven redovisning.
Som - dock - inte betyder just annat än att det är vackert formulerat.

Och jag blir inte minsta berörd av vad Hillblom använder för (fejk) argument för att försvara de vackra orden ovan. Klicka dig in så får du ta del av dem.
Där Hillbloms text slutar med:
"Ja, stå upp för oberoende journalister och för oberoende journalistik genom att betala för det vi gör. Dela det vi publicerar och fyll på så vis de digitala kanalerna med schysst innehåll. Att stötta oberoende journalistik är att ta ansvar i ordkriget."

Du, dessa ord påverkar mig ungefär lika mycket som jag påverkas av tiggartjejens blick utan för Ica i Vingåker. Det vill säga - inte alls.

Nix - i stället börjar jag varje dag med att bl a läsa:

- Det Goda Samhället

- Ledarsidorna

- Anthroprocene

- Ulsansblogg

- Nyheteridag

För att visa några jag besöker - innan jag tittar in på olika Facebook-sidor för att se om där finns angelägen information. Det gör det ofta…
Jo, det tar en del tid. Men det är det ansvar jag tar för att slippa fejknyheter.
Och för att ha bredare underlag när jag ska besluta om vilket parti som - på riksplanet - ska få min röst
När jag gjort det blir det "en fika" medan jag tar itu med dagstidningarna och annat skräp…
Går snabbare.

TV och radio har jag ju inte.

Kommentar:
När jag läser det Hillbom skriver i sin krönika undrar jag om det finns 
någon journalist som inte skulle ställa sig bakom den deklarationen. 
När läsaren uppmanas att betala för det som publiceras tror jag att 
det däri ligger en önskan om att förlänga svanesången då antalet 
läsare fortsätter att minska vilket därmed undergräver ekonomin. 

Kvällstidningarnas digitala utgåvor har fått ökade TV-inslag av korta
videofilmer som tittaren delges efter att ha tvingats se någon minuts 
oönskad reklam. Kvaliteten är oftast låg och saknar helt uppföljande
frågor och analyser. 

Pressens betydelse för spridning av information och trendsättning i
dagens samhälle minskar alltmer. Helgprenumerationer får ge önskad
kultur och analys av det som hänt. De yngre generationerna ägnar sig  
allt mer åt att följa den information som sprids och delas till följarna i de
sociala medierna.

En miljon av Sveriges invånare är inte digitaliserade och bor företrädesvis
en bra bit från händelsernas centrum och inte sällan i ”tryggt förvar” på
boende med ett minimum av digitalt utbud. Samma personer är också de 
som fått problem med det alltmer kontantlösa samhället när man inte kan
få tillgång till fysiska pengar från sitt konto. Därför har krav har ställts att banker 
själva eller via ombud skall erbjuda möjligheter till kontantuttag inom 2,5 mil.

Det välfärdssamhälle som utmärkta politiker (ofta S) byggde upp under 
1900-talet har gjort att det idag inte finns samma behov av att ideologiskt
tillhöra något särskilt parti. Känslan av att vilja ”tillhöra” ett parti har idag
sjunkit ner till 30-35%. Politikerna och deras partier har problem med att
formulera nya mål att identifiera sig med och även svårt att peka ut färd-
riktningen för och åt vilket håll samhället skall utvecklas.

Därför har väljarna idag en inställning som mer ansluter till Orsa kompani
och intresserar sig för frågor som för dagen känns aktuella och försöker 
komma underfund med vilket parti som verkar mest trovärdigt. Bristen på
konsensus om vilka mål vi gemensamt vill sträva mot har ger upphov till 
onödigt och föga produktivt politiskt käbbel och framför allt osäkert 
parlamentariskt läge. 

Trist nog har samhället ingen möjlighet att snabbt kunna svara upp med
åtgärder för att tillhandahålla lösningar på aktuella problem. Det tar tid
att bygga fängelser, utbilda tusentals lärare, poliser etc. Enklare och
billigare för att t.ex. lösa personalbehovet i vården vore att importera
utbildad vårdpersonal från utlandet. (Arbetskraftinvandring.)

Statsvetarna som följer partiernas och politikernas agerande inför årets
val har noterat politikernas bristande följsamhet och ser gärna att de 
talar mindre till väljarna och mer med dem i dialog för att utveckla sin
politik och då helst göra det i de nya digitala kanalerna.
/Åke



28 man 2018

00.15 - Mitt i natten, konstaterar jag när jag tittar upp på klockan i mitt datorrum. Där jag sitter för att runda av den bortflyende söndagen med en sista runda på internet.
Hamnar hos kkuriren.se, (tidningens digitala utgåva) som jag prenumererar på för 99 kr i månaden.
Gud vet varför - frågar jag i skrivande stund för jag kan inte komma överens med mig själv om jag tycker "nyttan" jag upplever är värd de pengarna.

Antagligen borde jag väl svara ja på den frågan eftersom jag fortsätter att prenumerera, men det är inte alltid jag begriper mig på mig själv.
Konstaterar jag när jag gluttar in på kkurirens söndagsinnehåll.

Fastnar för en rubrik som säger: "Nu kan du få Kurirens nyhetsbrev i din mejl" och eftersom jag varit i tidningsbranschen mest hela mitt liv så blir jag nyfiken på vad Kuriren berättar om detta i sin text.

Artikeltexten börjar med:
Papperstidningsprenumeranter får sin tidning i brevlådan sex dagar i veckan. Samtidigt publiceras nyheter dygnet runt på kkuriren.se. För att vara säker på att inte missa viktiga nyheter kan du som läsare nu få ett nyhetsbrev på mejl.

Jaha, mumlar jag till mig själv, och känner hur en blandad känsla av förvåning och växer fram.
Som växer ännu mer efter att ha läst:
– Det här är en bra service för den som vill hålla sig uppdaterad om vad som händer i Katrineholm och Vingåker, säger Katrineholms-Kurirens chefredaktör Marie Hillblom.
Liksom:
– För en ganska liten peng kan man få tillgång till ett väldigt stort och brett digital nyhetsutbud, säger Marie Hillblom.

Läser också:
I mobilen är det enklast att läsa oss via vår app. I den kan du också få pushnotiser.

Det var antagligen den texten som fick mig att (igen) få funderingen över att flytta till en smått öde ö i nordvästra Skottland (du förstår säkert andemeningen i det påståendet) FÖR jag kan inte påminna mig att jag någonsin läst en artikel eller notis i Kuriren som har varit av den digniteten att innehållet i den har varit värd värd en så kallad "push".

VAD, frågar jag mig, är det för märkliga människor som kan tänka sig beställa detta nyhetsbrev? Allra helst om du bor i Vingåker.
Jag, som varit tidningsägare och chefredaktör för olika tidningar, är tydligen av helt annat slag än de människor som i min närhet som kan tänka sig beställa detta nyhetsbrev.

För all del - det kan förstås bero på att jag synnerligen ointresserad av lokalt skvaller. Ännu mindre då i form av en "push" - om det nu inte skulle handla om dagens lunchmeny hos Joans. eller rabatterbjudande från systembolaget på utsökt  goda viner…


10 maj 2018

I bland kan jag bli lite velig i mina beslut - som - när jag skulle bestämma mig för på vilken plats jag skulle publicera dessa funderingar.
Nå det blev ju här, som du ser…

Anledningen till dagens fundering finner sin början i att jag läste dessa rader:

"DN hade på nyåret en märklig linjeledare som skrivits av de nya ledarskribenterna Per Svensson och Amanda Björkman. Ledaren handlade om den avgörande roll som DN enligt dessa skribenter spelar i den liberala demokratin och vilka krafter som hotar denna demokrati: Trump, Putin, Polens och Ungerns reaktionära nationalister, Jimmie Åkesson och de svansar och trollfabriker som utgör fan clubs åt dessa. Trump och Åkesson är populister, det vill säga lågpannade individer med faiblesse för att komma med enkla svar på komplicerade frågor. DN skrev:"
Vill du veta vad skribenten Björn Stolt sedan skriver får du klicka här.

Men om du ni inte vill det så vill jag gärna delge dig dessa rader:
"Få saker synes mig så förkastliga för PK-eliten som att komma med enkla svar på komplicerade frågor. Politiska makthavare piruetterar ofta med utsagor av typen ”man måste beakta en rad olika faktorer, det går inte att bryta ut en enskild faktor, man måste simultant beakta alla komponenter i helheten”. Att sådana utsagor får en starkt dämpande verkan på handlingskraften är knappast överraskande."

OM - du nu till äventyrs läser vad Stolt skriver och sedan fortsätter med att läsa kommentarerna till hans text kan du läsa:

"PKelitena favoritbegrepp  ” komplicerade problem ” beror på deras simultana acceptans av fler inbördes helt motstridiga mål. Man kan t ex inte både försörja 9000 afghaner och hävda att svensk välfärd är det viktigaste. Man kan inte både låta bli att utvisa utländska brottslingar och samtidigt hävda att vår trygghet är det främsta målet. 
PKeliten är globalistisk och har tilldelat utlänningar rättigheter i Sverige, vilka mål står i direkt motsatsförhållande till målet om nytta för vårt folk. För att undvika intellektuell härdsmälta blir PKelitens metod att aldrig tillåta att målen vägs mot varandra.
Därför uppfinns en massa begrepp för att förhindra detta, t ex som att inte ställa grupp mot grupp, det öppna samhället, humanism, allas lika värde,   främlingsfientlighet, fiska i grumliga, populist och Gud vet allt.
Därtill en massiv smutskastning av de som låter målen vägas mot varandra.

Inför folket söker PK sedan lossas som om alla de motstridiga målen kan uppnås. Blir PK sedan pressade i i ett hörn så blir det ett rikligt pladder där just begreppet ”komplicerat problem” och ”utmaning” är frekvent förekommande. PKelitens synsätt bakbinder också deras händer för de har inga svar, eller lösningar att komma med.

Speciellt SD räds inte målkonflikterna och har dessutom fräckheten att ta tydlig ställning.  Det gör SD särdeles förhatliga för de avslöjar PKelitens falskhet och visar på deras tomhet och oförmåga. När statsministern i tv-debatten ska bemöta Åkesson om våldtäkterna så blir det svar i nivå IQ fiskmås. Inte för att statsministern är ointelligent. Han har bara inte mer att komma med.
Samma fenomen förklarar också varför Kristersson i samma debatt säger att ingen nog vet varför överfallsvåldtäkterna exploderat i omfattning. Medger han insikt så har han accepterat målkonflikten, vilket i sin tur  framtvingar ett ställningstagande som Kristersson i sitt  PKtänkande gör allt för att undvika."

Du - visst är det bra att vi inte har sådana problem i vår lokala politik?
- Eller finns där målkonflikter som vi (jag då) inte känner till?
- Finns här något "förhatligt" parti (eller annat) som inte räds dessa och som dessutom avslöjar "tomhet och oförmåga"?
(Va? - Nej jag menade inte där - "deras egen")

Plötsligt började jag - fundera.
Det var bara det - för stunden…

Ha - det kom genast en  ny "stund" där jag inte kunde motstå frestelsen att ta med ytterligare ett stycke ur det som Björn Stolt skriver.
"Om nu samhällsfrågorna är så komplicerade som DN vill att de skall vara, kan väljarna då förvänta sig att riksdagsledamöter med endast grundskola skall ha förmåga att avgränsa en fråga, formulera den, utreda sambanden mellan de interrelaterade faktorerna med hjälp av multipel regression, tolka resultaten, och till slut formulera och genomföra ett relevant åtgärdsprogram?
Jag skulle inte tro det."

Och så hamnade mina funderingar - som vanligt - i Vingåker…


23 april 2018

Propaganda har förekommit i alla tider inför val etc. Det är naturligt att envar argumenterar för sina åsikter och sin övertygelse. Det farliga är när propagandan är statskontrollerad eller monopolistiskt styrd, och söker hindra oppositionella åsikter och inskränka yttrandefriheten.

Det största hotet idag, för PK-etablissemanget och makteliten är kritiskt analyserande människor som har förmågan att tänka själva, och givetvis internet som erbjuder såväl nyheter som ett spektra av information som går stick i stäv mot maktelitens hegemoni.

Sanningen är tydligen alltid svårast, och ve och fasa om människor upptäcker att media och våra politiker ljuger.

 

9 april 2018

Läser med viss förvåning vad Katrineholms-Kurirens chefredaktör, Marie Hillblom, skriver i en krönika den 7 april.

Nåväl - först - Har du hört talas om ordet Förtroendebarometern?
Kanske - men i alla fall - Barometern sägs visa hur stort förtroende svenska folket har för olika myndigheter, media m fl. Högst förtroende får Polisen med 65 procent.

Hillblom skriver:
Förtroendebarometern 2018 visar att människor har fortsatt förtroende för media. Förtroendet för dagspressen (28 procent) som institution hamnar på en sammanlagd nionde plats och förtroendet för den lokala dagspressen är stabilt och högt. 41 procent har förtroende för den lokala dagstidningen. Det är vi glada över och är noga med att förvalta. Vi strävar alltid efter korrekta nyheter, både i tuffa nyhetshändelser som terrorattacken och i lugnare stunder.

 Är inte det att koka soppa på en spik? - frågar jag mig själv.
Alltså att vara stort nöjd över en siffra som visar - att långt under hälften av oss i
t ex Vingåker har förtroende för t ex Kuriren.

På min tid - när jag själv ägde och ledde tidningar, skulle jag har gjort i brallorna av oro vid en sådan låg förtroendesiffra…

Vad är då min egen "förtroendesiffra" på Kuriren?
Vikande, vill jag skriva, för att säga det en aning vänligt - men medvetet otydligt.
Men är där påverkad av att Hillblom inte mer förtydligar sin text med att ge information som kan få läsarna att "fundera" - som att:
- Aftonbladet får låga 14 procent
- Expressen bara 10
- TV3 usla 9 procent.

Visst kan man väl fråga sig - Hur kommer det då sig att så många köper AB och Expressen? 


16 mars 2018

Jag letar efter ett speciellt ord som inte vill komma fram - det där ordet som så tydligt kan förklara hur man känner inom sig när någon man egentligen gillar så mycket, som är så förstående, som vill så väl men inte riktigt får den framgång man så innerligt vill att den ska förunnas.
Som när ens underbara, söta och gulliga och hjärtegoda dotter spelar badmintonmatch, men trots sina alla flitiga träningstimmar, hennes förmåga ändå inte riktigt räcker till för framgång.
Ja jo, jag skriver för att försöka kunna locka fram det ovilliga ordet. 
Det vill sig inte - så får jag väl skriva ändå - om Katrineholms-Kuriren.

Jag gillar, rent allmänt så där, tidningar som företeelser. Helst i form av papper.
Vilket då givetvis även omfattar Kuriren. Och som jag gärna unnar framgång.

Ordet jag inte kommer på, var tänkt att beskriva den känsla jag upplever när jag läser vad Kuriren i dag berättar under rubriken: Katrineholms-Kuriren når fler läsare - och jämför med de upplagesiffror som tidningen får hos TS, dvs Tidningsstatistik.

Det är säkert, som Kuriren skriver, att siffran för deras räckvidd dvs hur många som läser ett exemplar av pappers- och e-tidningen har (2017) ökat med 1000 läsare jämfört med år 2016. Vilket ju är trevligt för tidningen, men där jag är mera osäker på om det på något sätt förbättrar tidningens ekonomi.
Påverkar annonsörerna?
Hur som haver - andra och förmodligen viktigare - siffror visar annat

Som att antalet prenumeranter på tidningen har (2017) minskat med 500 exemplar jämfört med 2016. Från 9700 exemplar till 9200, (minus 5.2 procent) varav den digitala e-tidningen står för 500. En ökning från 2016 med 100 prenumeranter.

Sammantaget - inte så där övertygande siffror om en lysande framtid.
Det vet jag inte heller om jag ska säga om mina egna siffror, dvs antalet unika besökare här, som jämfört med augusti 2017 (365) i alla fall ökat till 922 i januari i år.