8 februari 2019

Tidningar i kris…

…skrev jag en del om i går. Och i dag får jag mer fakta om den saken när jag i Expressen läser om att Mittmedia (28 lokaltidningar) ser ut att få ny ägare. Expressen skriver:

"Mittmedia befinner sig i djup ekonomisk kris och utan en ny ägare, och kraftiga besparingar, går företaget sannolikt i konkurs i år, enligt flera uppgifter i branschmedier. ”Mittmedia har stora ekonomiska problem”, skriver Medievärlden på fredagen. Ledningen för tidningskoncernen har däremot förnekat att pengarna inte räcker till personalens löner.

Medieanalytikern Robert Rosén, tidigare chefredaktör GD och expert på Mittmedia på “Utkiksbloggen”, medverkar i Expressen TV.

Om Medievärlden och Journalisten har rätt i sina uppgifter – vad betyder det för Mittmedia?

– I första hand att koncernen förhoppningsvis räddas. Den befinner sig nära konkurs på grund av sina finansiella problem, säger Rosén.

Den eventuella försäljningen till Bonnier räddar utgivningen av de 28 lokaltidningarna, men Medievärlden skriver samtidigt: 

”Enligt Medievärldens uppgifter planerar Bonnier att spara in genom att göra sig av med chefer och annan överbyggnad men behålla den redaktionella styrkan. Det ska, enligt uppgifter, krävas besparingar på 250 miljoner svenska kronor för att få koncernen på fötter igen.”

Minsann - det är tufft att ge ut lokaltidningar- vilket vi då nyss har fått vetskap om då Katrineholms-Kuriren vid årsskiftet fick nya ägare - på grund av finansiella problem - som i sin tur berodde på?
Ja - vad tror du?


Läser också en rubrik hos Nyheter idag som fångar mitt intresse:

Mediernas auktoriteter har alltid lurat oss

Ingressen berättar:
Vad är det som gör att väletablerade och till synes ”seriösa” medieaktörer har så fel i stora och viktiga frågor? Hur kan en lögn fortsätta framhållas av politiker, tyckonomer och det samlade etablissemanget? Vad är mekanismerna bakom? Svaret kan vi hitta i en bok om ryska ubåtskränkningar.

Svaret kan du få om du läser här


7 februari 2019

Lättpåverkad?

Jag kommer på att jag är väldigt lättpåverkad. Nja, kanske inte vad det gäller att försöka påverka mig till "onödig" konsumtion men desto lättare att jag bli påverkad av saker och ting och att den påverkan lätt hamnar i mina fingrar.

Konstaterar jag med ett litet leende väl medveten om att innan det når mina fingrar har de passerat något ställe i hjärnan som jag inte riktigt kan placera. Men om du nu är intresserad - ett ställe som i alla fall skapar en slags känsla av välbefinnande…

Ett välbefinnande som kan kännas en aning kluvet - i alla fall när det gäller tidningar. Jag har, så långt jag kan minnas tillbaka, ansett att (alla) tidningar är en nyttig del av livet. De har gett mig relevant information från skickliga skribenter, blandat med en smula underhållning och en liten nypa - skvaller.
Den tanken har ändrats en hel del de senaste åren.
En del tidningar är jag fortfarande väldigt förtjust i - andra är mig (numera) tämligen likgiltiga.

Under senaste åren har jag allt oftare fått tecken på att många tidningar "har det svårt" att få ekonomi på sin utgivning. Och så kommer deras erbjudanden om "förmånliga prenumerationer" allt oftare - och till allt lägre priser. Ibland medförande (deras) påståenden om hur viktiga de (Kuriren) är för den "seriösa journalistiken" och därmed den "lokala demokratin".

Att ämnet kom upp idag beror på att i brevlådan fanns ett erbjudande från Teknikens Värld (biltidning) - en tidning jag prenumererat på under många år men som jag avslutade för ett par år sedan.


Jaha - jag sparar 967 kronor om jag tecknar en prenumeration. Men om jag redan nu har en bra klocka, och de verktyg jag behöver så  minskar värdet - för mig - en hel del. För all del jag kan ju få hem varorna och skänka dem till någon "nysvensk" - men det lockar liksom inte. Det är inte sådana saker som får mig att vilja prenumerera på en tidning.

Nå, nu vill jag inte hoppa på den här tidningen för vad de erbjuder mig utan tar med det bara som ett exempel som visar att (även bra) tidningar får allt svårare att överleva. Konkurrensen från internet blir allt mer mördande, inte minst då, annonsörerna numera hellre placerar sina pengar där.

Men andra tidningar - som dags-, kvälls-, och lokalmedia - hjälper till med att gå mot svårare tider - för dem. Vill jag påstå efter att ha sett hur deras innehåll förändrats från "viktiga nyheter" till mest underhållning och kändisskvaller.
De läsare - som av försynen förärats en uns av begåvning-  har allt fler av dem tröttnat på den förvandlingen.
Ett hälsotecken - om du frågar mig.

Så försöker jag komma överens med mig själv vad jag (då) ska ha för åsikter om Katrineholms-Kuriren som nyligen fått nya ägare. Tillsammans med de övriga tidningarna och verksamheterna i Sörmlands Media AB. Som under flera år fått allt sämre ekonomi och till slut tvingades sälja sig till mediekoncernen MTM i Norrköping.

Nå, för mig som Vingåkersbo har den (så här långt) varit lika kaloririk (nyttig) och smakfull som en enstaka oblat (Katrineholms-materialet har aldrig lockat mig) och hoppas väl på att den nye chefredaktören snart ska förse mig med lite mer och fylligt välsmakande "mental näring".
Kanske jag ska berätta att mina åsikter om Kuriren bygger helt på innehåller i den prenumeration jag har på (digitala) kkuriren.se


5 februari 2919

Efter att ha unnat mig en lång stund av fundering över varför dagens bowling inte blev så lysande - började jag fundera kring en annan sak jag inte heller finner är så lysande - Katrineholms-Kuriren…

Kom jag att tänka på när jag i e-posten fann dessa rader:

"Hej Bjarne!
Din lokaltidning är en av fundamenten i vårt demokratiska och öppna samhälle. Genom att du prenumererar på Katrineholms-Kuriren värnar du demokratin och (1) tillsammans gör vi skillnad.

Samtidigt står tidningen nu inför förändringar – och då är det viktigt för mig att berätta att vi kommer att fortsätta vara dina ögon och öron i maktens korridorer, vi (2) kommer fortsätta vara din röst.
Min förhoppning är att samarbete med tidningskoncernen NTM ska ge dig en bättre tidning – vårt fokus kommer att ligga på (3) det som är viktigast för dig, den lokala journalistiken.

Med vänlig hälsning,
Eva Burman
Chefredaktör och ansvarig utgivare
Katrineholms-Kuriren"

(Det är jag som lagt in nummer och kursiverat i texten)

Du, det händer att även jag funderar över (i mitt fall - lite) varför jag så ofta är kritisk till omvärlden och dess människor.
Men det går snart över eftersom jag tycker det finns anledning till det…

(1) Om jag då där vänder mig till "våra" läsare i Vingåker så är det väl jag som  huvudsakligen är (utgör) skillnaden.
För det är bara jag som ger Vingåkersborna någonting viktigt att läsa, sådant som verkligen "värnar demokratin" genom att ge dem möjlighet att läsa texter (mina länkningar till andra bloggar och fria media) som till exempel de här skribenterna som skriver om verkligt viktiga frågor - som bör vara av stor vikt för Vingåkersborna att få ta del av!

- Att sätta demokratin i andra hand  

- Att vila på ovetenskaplig grund

- Förbjudna tankar   - och - I Hans Roslings fotspår

- Bara matriarkatet kan rädda oss

- Allas lika värde  

(2) Kuriren har aldrig varit "min röst" - för det som tidningen har skrivit om Vingåker (de senaste åren) och som jag möjligen har kunnat tyda som angeläget för mig - är ungefär lika ofta som jag har handlat på Coop (dvs någon enstaka gång i månaden - och då bara för att jag skulle handla begärligare varor hos grannbutiken) och om jag ska luta mig mot Eva Burmans första egna "krönika" här om dagen ser det heller inte ut som att Kuriren kommer att bli min röst inom den närmaste framtiden.
Den som lever får se…

(3) Hm, jag undrar jag om redaktionen i Katrineholm någonsin kommer att förstå vad jag anser vara viktig lokaljournalistik. För utom att den (nog) aldrig är den viktigaste för mig.
Med den lilla förståelsen "Vad finns det för viktigt att skriva - om Vingåker?"
Och aningen om att (antagligen) runt 99 procent av Vingåkersborna inte tycker som jag…
Och då är det väl utmärkt att det finns en lokaltidning som många av dem gillar.
Så där är jag väldigt generös i mitt sinnelag.  ;-)

PS - kanske jag bör förklara att mina intryck av Kuriren bygger på det jag kan läsa som prenumerant på kkuriren.se - jag läser alltså inte papperstidningen.


3 februari 2019

Efter att ha varit engagerad av annat över helgen fick jag denna kväll tid att "läsa i fatt" bland de många mejlen men även skumma igenom de senaste dagarnas nyheter på kkuriren.se.
Efter att för en tid sedan fått veta att Katrineholms-Kuriren fått ny ägare och att tidningen bemannats med ny chefredaktör - vaknade en liten förhoppning om att tidningen skulle ändra innehåll - till det bättre…

De tre sista orden där bygger helt på min egna egoistiska syn på vad "bättre" är för en tidning som Kuriren. Jag har de senaste åren - under Marie Hillblom - förstått att hon och jag inte har samma uppfattning om vad man ska/bör ge sin läsekrets.

När jag och Clemens, vid våra pratstunder, har tagit upp det ämnet (en ointressant tidning) och undrat lite över varför just ingen annan (utom jag) har framhållit att de tycker/anser som jag - har Clemens mestadels upprepat "Det beror på att 67 procent av läsekretsen är dummare än genomsnittet".

I början så protesterade jag mot det påståendet genom att anföra att det är ju "statistiskt omöjligt" (bara 50 procent kan vara dummare än genomsnittet) log han stillsamt och svarade:
"Om du tror att det är omöjligt - hur förklarar du då att läget i Sverige är som det är för närvarande?"

Jag svarar numera med ett snett leende och orden - Tänkte inte på det  men man kan ju inte förneka fakta…
Och så ler vi förnöjt emot varandra.

Annan fakta kan jag bidra med själv - efter att ha läst den nya chefredaktörens första krönika. Patetisk!


16 januari 2019

Hm, mumlar jag för mig själv, när jag läser att det kommer att bli personalneddragningar hos Sörmlands Media - som står som ägare till Katrineholms-Kuriren.
Inte alls oväntat, då koncernen under många år visat negativa siffror och självklart vill den nye ägaren av Sörmlands Media städa upp i ett försök att få tillbaka en vinstnivå.

Kuriren skriver:

– Det är naturligtvis ett tufft och känslomässigt besked att ge. Samtidigt gör vi det här för att värna den lokala journalistiken och säkra utgivningen i framtiden. Det är ett måste för att överleva i det tuffa medielandskap vi lever i och är inget unikt för oss i Sörmland. Så här ser det ut i hela Sverige, säger Jenny Hoflund Bergvall.

Förändringarna beräknas beröra ett 60-tal anställda inom Sörmlands media.

Det ser ut som om de flesta nerdragningarna hamnar utanför journalisterna. Den tidigare chefredaktören Marie Hillblom är dock uppsagd.
Ett antal funktioner – däribland ekonomi, it, annonsproduktion och privatmarknad – försvinner och kommer att centraliseras till NTM i Norrköping.

Hur det kommer att slå bland de anställda på Katrineholms-Kuriren redovisas inte - beroende på att förhandlingar om det ska äga rum.

För egen del ser jag - med viss nyfikenhet - fram emot hur det här kommer att slå för K-kurirens läsare - men den nye ägaren säger att målet är att kunna leverera ännu bättre tidningar.

Ett bra "mål" där jag personligen är oerhört nyfiken på hur innehållet i dessa "bättre tidningar" skulle beskrivas av de nya ägarna…

För egen del hoppas jag att det innebär att det ska innebära en tuffare hållning mot "våra floskelpratande politiker" på så sätt att de snart får tampas med följdfrågor (Vad exakt menar du med det?) på vad de påstår.

Sörmlands Media ger ut dagstidningarna Eskilstuna-Kuriren med Strengnäs Tidning, Södermanlands Nyheter och Katrineholms-Kuriren sex dagar i veckan.
Den nye ägaren till Sörmlands Media är:

NTM  - som är en av Sveriges största mediekoncerner med verksamheter i Östergötland, norra Småland, Sörmland, Uppland, Gotland och Norrbotten.
NTM omsätter 1,8 miljarder kronor och har cirka 1400 anställda.
Huvudkontoret ligger i Norrköping.


13 januari 2019

Igen - jag har sysslat med tidningar från 1967 till december 2012 då jag sålde den tidning jag då sålde - av huvudsakligen åldersskäl som - som jag själv ser det - lika gärna kunde beskrivas som en "aning trött på att ha ansvaret för en tidning - även om den är lönsam". De tidningar jag varit redaktör för  - där jag var ensamägare till de tre sista - har alla varit i gruppen "branschtidningar", dvs deras innehåll var huvudsakligen riktat mot vissa speciella grupper av människor.

Den sista hette Busstidningen (som jag startade 1995) - som riktade sig till Sveriges bussägare, ledande personer inom kollektivtrafiken men också i hög grad skrev om bussturism. I den formen då att den ville ge information till bussresearrangörerna om bra resmål men och tips på hur man "får fler bussresenärer".
Om du undrar - lönsam hela tiden…

Men, som jag ser det, det är lättare att göra en efterlängtad branschtidning än en lokaltidning. En branschtidning riktar sig till en (tämligen) utvald läsekrets som delar ämnet som branschtidningen skriver om. Ett ämnesområde som starkt intresserar de människorna. De ser den som nyttig och inspirerande. Och - det viktiga - den är (om tidningen är bra) intressant för annonsörer som vill nå just tidningens läsare.
En lokaltidning saknar den mer bestämda inriktningen och blir därför mer diffus i sitt innehåll. Den ska på något sätt uppnå den märkliga förmågan att vara efterlängtad av en spretig läsekrets som (kanske) delar ett tämligen svagt intresse för "någonting som mera liknar skvaller kring lokala händelser".
Jag själv skulle vara en usel redaktör för en sådan tidning.

En lång inledning för att hamna i att jag just läste att Marie Hillblom, Katrineholms-Kurirens chefredaktör (sedan 2015) inte längre bli kvar på den posten.
Det kunde jag mycket väl tänka mig, sa jag till mig själv, när jag hörde att tidningen fått nya ägare.
Det är väl en sak att jag (sedan jag återkom Vingåker 2014) aldrig blev betalande prenumerant på papperstidningen (sedan ett år tillbaka dock som betalande prenumerant på kkuriren.se för att få veta saker att gnälla om) - tidningens innehåll var inte sådant att det intresserade mig - som Vingåkersbo - då menar jag inte bara artikelvalet som redaktionen gjorde - utan dessutom att jag fann artiklarna var för mesiga i sin framtoning. Mycket sällan innehöll de relevanta följdfrågor på de intervjuades "påståenden".
"Tidningen innehåller väl en liten smula "näring" men den saknar helt kryddor" - sa jag till dem som orkade lyssna - och kallade den för en snäll "popcorntidning - en stunds förströelse utan just några nyttiga kalorier…

Vad jag tycker  mig förstå är att det sakta men säkert blivit så - att allt fler fått samma känsla som jag "Att man kan tänka sig ett liv utan Kuriren" - då upplagan minskade år efter år.
Liksom tidningens ekonomi - med efterföljande redaktionella indragningar.

Men kanske kan "skutan vändas" - har jag funderat de senaste veckorna, eftersom jag tycker mig uppleva en uns av förnyelse av tonen i tidningen. Lite här och där har jag en känsla av - den har blivit "lite bättre".

Vilket väcker en stilla förhoppning om att senare bli en entusiastisk betalande prenumerant. Till en lokaltidningen med "bett" där jag också kan ana en road glimt i redaktionens ögon - är vad jag ser fram emot. Men ännu är det är långt kvar…


7 januari 2019

Mycket kan man säga om svensk media - och i mitt fall blir det då mest negativa saker - om det handlar om dags- och kvällstidningar.
Och, vad jag känner, är jag  ständigt förnöjd över att inte inneha tv…

Fast, kanske skulle jag kunna ha det - bara jag lät bli att titta på SvT…
Tänker jag, när jag läser en artikel om hur norsk tv arbetar



30 dec 2018

Jag antar att du har hört talas om vår "världsberömda 15-åring" Greta Thunberg, som enligt media "höll tal inför världsledarna" under klimatmötet i polska Katowice.

Vi, som läser annat än Kuriren och övriga PK-tidningar, får veta annat än vad dessa publikationer förmedlar.
Tydligen kan jag lägga SVT till den lista - för jag ser en rubrik som säger:

Klimat-Gretas tal ”inför världsledarna” förefaller vara fejk

"Inför Thunbergs medverkan på klimatmötet i Katowice rapporterade flera medier att 15-åringen skulle tala inför världsledare. ”Greta Thunberg kommer också att tala till världens ledare på klimatmötet i Katowice”, rapporterade exempelvis Aftonbladet på nyhetsplats. Och under fredagens SVT Morgon upprepas påståendet om tal inför just världsledare.

Debattören Henrik Alexandersson som tittat på SVTs inslag från Thunbergs tal ”inför världsledare” noterar att talet förefaller ske helt utan publik. I tv-bilderna syns ett halvfullt presidie och i lokalen, där publiken väntas sitta, är det praktiskt taget helt folktomt.

Ej heller syns någon världsledare till i de tv-bilderna som SVT visar.

– Är detta något som har arrangerats av Sveriges Television, för att framställa Klimat-Gretas tal till farbröderna som något mer och annat än det verkligen var? frågar han retoriskt."
(ur Nyheter idag)

Ja, vem kan man lita på i dessa dagar? Frågar jag mig och där menar jag då - bland svenska "gammelmedia". För egen del finns det inga av dem jag litar helt på. Deras (av mig) förväntade objektivitet vad gäller nyhetsrapporteringen har övergått till "agenda-journalistik".
Får jag ge ett nära exempel på det? Tack.

Vår lokala storhet Katrineholms-Kuriren, som så ofta slår sig för bröstet med sina egna påståenden om att vara en ovärderlig röst för den lokala politiken, skriar t ex högljutt pekfingerpekande så fort de får veta att en (typ) "SD-politiker roffat åt sig en kanelbulle mer än de andra på ett KF-möte" finner ingen anledning att berätta för läsarna - detta:

Skräcksiffror i förtroendemätningar ser ut att avsluta året för centerledaren Annie Lööf. ”Sedan oktober har andelen som har stort eller mycket stort förtroende för centerledaren halverats till 19 procent.
Det är ett ras som saknar motstycke under de mer än 20 år som Aftonbladet mätt förtroendet för partiledarna”, skriver Aftonbladets Lena Mellin.
(ur Nyheter idag)

Varför omvandlar i Kuriren detta till lokalpolitik och frågar t ex centerpolitiker i Vingåker (som nu ingår i majoriteten i KF) om : "Hur kommenterar du detta?"

Varför gör inte Kuriren något liknande med  frågor till de lokala MP-politikerna i tidningens bevakningsområdet när de i Aftonbladet kan läsa:

Fyra av regeringens fem sämsta ministrar tillhör Miljöpartiet.
Fridolin, Lövin, Eriksson och Skog har inte skött jobbet bra, enligt väljarna i Aftonbladet/Inizio.

Inte då - de driver ju agenda-journalistik.
Och då väljer man noga vad man vill undvika att berätta för läsarna.

Varför tror du det är så?

Är du en aning intresserad av media och dess framtid så kan jag tipsa dig om en av de blivande vinnarna - Henrik Jönsson - som på Youtube har publicerat en video (en nyårskrönika) med rubriken:

Media äger inte längre den huvudsakliga samhällsberättelsen


29 dec 2018

Även en smått gråtrist lördagsförmiddag ska man väl företag sig något, sa jag till mig själv, och valde mellan att dammsuga huset eller slå mig ner framför datorn.
Du ser ju här vad jag valde…

Och så kom det sig att jag hamnade hos kkuriren.se dvs den digitala tidningen där man kan ta del av just ingenting viktigt alls. Vilket passade mig bra, en dag där mitt mentala läge är sådant att jag inte har några större förväntningar på (eller orkar ta del av) några omvälvande nyheter från min nära omvärld.

Ber om ursäkt för att jag kan upplevas som lite tjatig, men jag berättar igen (det har ju tillkommit nya läsare) att jag under 45-års tid varit i tidningsbranschen som redaktör för (och ägare av flera) branschtidningar.
Vilket jag då vill ge som förklaring till att jag "kastade mig över" vad Kurirens chefredaktör skriver i sin krönika i dagens utgåva. Jag kan få för mig att vad vi (chefredaktörer) skriver är lite extra viktiga rader - därav denna nyfikenhet…

Rubriken till Marie Hillbloms text säger:
"Året som gått i KK-rubrikernas värld".

Hillbloms text börjar bra, tycker jag:
Trehundraen, 301. Så många dagar har vi fyllt en pappersutgåva av Katrineholms-Kuriren med färska lokalnyheter hittills i år. Ytterligare en hinner det bli innan vi skriver 2019. Lägg dessutom till kkuriren.se som är i gång dygnet runt och fylls med ännu fler nyheter.

Kommer på att jag känner en smula beundran över att redaktionen har lyckats åstadkomma allt detta. Att så ofta kunna fylla de många sidorna med text, bilder och annonser.

Hillblom förklarar för mig hur det går till:
Visst händer det tillräckligt med saker för att fylla nyhetsflödet. Och långt mycket annat än rapportering av försvunna katter, vilket är mångas nidbild av vad lokaljournalistik är. (Nu ska det i sammanhanget också erkännas att nyheter om försvunna katter – som helst kommit tillbaka på ett mirakulöst vis – tillhör de mest lästa).

Och så ger chefredaktören oss smakprov (eget urval) ur tidningens rubriker under 2018 där artiklarna har lockat många att läsa - som - skriver Hillblom:
Välläst var rapporteringen om Majsan Wickert i Vingåker, som upprördes över Sverigedemokraternas direktadresserade kampanjtidning i brevlådan. Förbjud den typen av kampanjande, manade hon och rapporteringen delades flitigt i sociala medier.

Och som får mig att åstadkomma ett leende som (som jag förstår) är en blandning av "uppgivenhet och hur f-n orkar hon" då jag förundras inte över att Hillblom inte vill missunna sig detta tillfälle att ge "SD lite smisk".
Hillblom har ett flertal gångar klart visat att hon inte gillar SD.
Agenda-journalistik kallas det.
MEN - jag kan inte tro att så värst många av tidningens läsare  boendes i Katrineholm har tagit del av den artikeln.
(Hur vet Hillblom att just den artikeln blev välläst)

Och är det händelsevis så att några prenumeranter i Vingåker som läst den texten, och funnit den betydelsefull, så placerar jag dem i gruppen "som gillar att läsa om bortsprungna katter".
Vilket du får tyda som du vill…


26 nov 2018

Intervjun är ett intimt samtal mellan en journalist och en politiker där journalisten försöker dra fördel av politikerns pratsjuka och politikern av journalistens godtrogenhet.

Dagens Journalistik går i stort sett ut på att säga "lord Jones är död" till folk som inte kände lord Jones när han levde.


8 nov 2018

Tror du på de stora media?
DN. SvD. SR, SVT, Expressen och Aftonbladet?

Det borde du kanske inte - kanske även du kan tycka om du läser vad Rebecca Weidmo Uvells skriver om det uppmärksammade Tältlägret i Solna…

"Tältlägret visade sig inte vara ett läger alls och ingen bodde där.
Istället var det en tältkampanj.

En social strejk arrangerad av en vänsteraktivistisk bostadsgrupp som heter Ort till Ort, nära associerade med de gamla vanliga i kretsen kring AFA. Mer om vad en social strejk är kommer längre ner.

Jag kan idag bevisa att samtliga redaktioner som skrev om det fejkade tältlägret i Solna visste om att det var en kampanj. För Ort till Ort skickade nämligen ett pressmeddelande."

Vill du, som allt fler, få ta del av hur det "egentligen ligger till" - läs bloggar…

Kommentar

Det som är sant och ligger till grund för medias tillspetsade rapporter är
regeringens mål om att de nyanlända efter en 2-årig etableringsperiod
förväntas ordna sitt boende, utbildning och arbete själva.

Nyanlända ska jobba eller utbilda sig efter två år. Så lyder regeringens 
mål för nyanländas etablering. Tidigare insatser har dock varit av föga 
effekt – i dag har endast var tjugonde nyanländ en anställning utan 
subvention efter två år. En siffra som inte har förbättrats på fem år.

Det är lätt att anta att ett antal nyanlända inte uppfattar allvaret i de regler
som gäller hos oss och tror att det löser sig nog om de själva inte kan, vill
eller orkar fixa det själva.

För två år sedan flyttade ett antal flyktingar, främst från Syrien och Kongo,
in på ett tillfälligt boende i Älta i Nacka kommun. Boendet var tidigare en 
förskola som för några år sedan byggdes om till bostäder för nyanlända. 
Nu har den tvååriga etableringstiden löpt ut och samtliga personer på boendet 
kommer att tvingas flytta, vissa så snart som 1 april. I ett första steg placeras 
de tillfälligt på hotell i väntan på nytt boende någonstans i landet.

Som en protest mot detta har de drabbade tillsammans med andra Nackabor
samlats utanför Nacka stadshus för att visa sitt missnöje under fyra dagar.
De
flesta vill stanna kvar i kommunen och inte flytta till annan kommun.

Problemet som bl.a Haninge, Nacka och nu Solna har att lösa är att det står nya 
nyanlända och trampar utanför de tillfälliga boenden som finns.
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6804678
Gissar att det är en svår ekvation att lösa för ansvariga inom kommunerna.
/Åke


27 okt 2018

Crowdfunding - är ett ord som starkt irriterar PK-media (som Kuriren) men också många politiker. Och det finns krafter som jobbar idogt för att misskreditera att "vanligt folk tillåter sig att frivilligt med egna pengar stödja sådana aktiviteter - som stör PK-folkets nattsömn".

En som med inlevelse berättar om motståndet mot crowdfunding är Henrik Jönsson som i den här Youtube-videon tydligt förklarar varför PK-eliten vrider sig av olust iför denna nyhet som påverkar - rent av förstör - deras tidigare möjlighet att ensamma kunna styra nyhetsflödet.
Titta på den och du har unnat dig en "god halvtimme" i ditt liv.

För egen del älskar jag allt vad crowfunding heter - och ännu mer när jag i dag hos Kuriren läser chefredaktörens märkliga rader:

I Sverige pågår arbetet med regeringsbildningen och vissa vill att Sverigedemokraterna släpps in. I så fall skulle styrande i Sverige också öppna för ett parti som vill strypa det fria ordet. Det som är kärnan i en fri opinionsbildning, i ett fritt tänkande, i en demokrati.

Om du tittar på Henrik Jönssons video så förstår du hur hon och tidningen allt mer (desperat) kämpar för att överleva.
Därutöver undrar jag hur tidningens läsare tar emot dessa - av Marie Hillbloms (i sin text) obevisade påhopp på SD.
Den IQ-befriade delen av dem lär väl ta hennes ord för "sanning". Förhoppningsvis är de övriga - de mer informerade läsarna - benägna att bara låta påståendet passera förbi som ett "tanketomrum formulerat i ord"
Varför vågar Hillblom inte tydligt beskriva vad det är SD vill åstadkomma för att hindra "det fria ordet?"
Det vore ju ett perfekt läge för chefredaktören att försöka få sina läsare att förfasa sig över SD.

För det fria ordet är världens vassaste vapen, med en enorm kraft att påverka. säger Marie Hillblom i sin krönika.

Håller helt med - men det hittar man numera bara på de viktigaste bloggarna.
Här får du tips på några av dem:
ledarsidorna.se

Det Goda Samhället

Och den mest retsamma av alla:
Jens Ganman - På Facebook

För egen del ser jag gärna att SD bjuds in i hur regeringsfrågan ska lösas - och om jag nu förfasas över någonting - så finns Kuriren med på den listan…

PS - om du nu i tanken har snuddat vid frågan - så är svaret nej - den här bloggen finansierar jag helt med egna pengar.
Annonsen du kan se här till höger - för Äppelgården - finns där av den anledningen att jag var på besök där, fattade tycker för personerna och vad de höll på med - och tanken kom upp - "Dem gynnar jag gärna med en gratisannons hos nattgöken".


25 okt 2018

En tidning slutar komma ut…
En liten lokaltidning som heter Laholms Tidning, har efter 90 års utgivning i går begärts i konkurs och idag kommer det sista numret ut.
Förbannat trist, tänker jag inom mig, trots att jag inte haft den minsta kontakt med LT, utan den känslan kommer från en av mig stark allmän tilltro/längtan till tidningar över huvud taget.

Jag, som varit i tidningsbranschen sedan 1967 och är glad över att haft förmånen att finnas där när papperstidningar fortfarande var populära. Inte minst då som annonsorgan.

Tiderna förändras för papperstidningarna. För en så där sju-åtta år sedan prenumererade jag på sjutton tidningar. En del för att vara uppdaterad i de branscher mina egna tidningar bevakade - men de allra flesta enbart för att få information och underhållning - i form av - läsnjutning.
I dag prenumererar jag bara på en papperstidning - Fokus - plus betalar en mindre summa pengar för att få ta del av Katrineholms-Kuriren - på internet.
På Kuriren - till 99 procent av den anledningen att där få ta del av de (fåtaliga) artiklar som ger mig inspiration att skriva inlägg här på nattgöken.
Den sista procenten - för att få ta del av lite "lokalt vingåkers-skvaller".

Martin Jönsson, hos DN, skriver en fin text om nedläggningen av Laholms Tidning, där han bl a bekymrar sig över att "just ingen bryr sig".
"Det är ett sorgligt bevis för att talet om tidningsdöden och den lokala journalistikens utarmning är något som händer här och nu."

I hans text läser jag också förklaringen till varför så många lokaltidningar har lags ner - och fler lär det blir:
"LT var den hyperlokala tidningen, som alltid värderade en division VI-match i fotboll högre än en landskamp – och som inte såg någon lokal händelse som för liten."

Den typen av läsare blir allt färre - de dör bort - och (som jag tror) de yngre väljer att ta del av de nyheter och den (gratis erbjudna) information de är intresserade av - via dator, surfplatta - eller som det verkar - mest via sina mobiler.
Dit har även annonsörerna flyttat sina annonser.
Förflyttningen av annonser från papper till digitalt har gått allt snabbare – och det är globala, skattebefriade jättar som Facebook och Google, som numera tar nästan alla pengarna, inte minst på lokal nivå.
Två tredjedelar av annonspengarna hamnar hos Facebook och Google, säger en ny undersökning.

Hur det går för vår lokala storhet Katrineholms-Kuriren får väl framtiden utvisa…


21 okt 2018

"Varför gör inte folk som vi?"
Den frågan kan du höra i den här 35 minuter långa videon (Youtube) där Patrik Engellau, Jens Ganman och Lotta Gröning resonerar om politikens och medias tillkortakommanden och brister.
Deras fråga bygger att de är förvånade att folk inte sätter sig ner - som dem - och resonerar på ett öppet och frimodigt sätt om "bristerna i Sverige".
För de är många - där både politiker och media inte gör sitt jobb…


10 okt 2018

Om du är en smula intresserad av media - (kanske rent av - nya media) så kan jag rekommendera att du läser en text som beskriver hur man på tv arbetar - som finns här


29 sept 2018

Jisses Amalia - hamnade jag inte även denna dag hos Kuriren igen…
Låt mig få tillägga - eftersom du tittar in här vågar jag tro att du är - åtminstone en aning - intresserad av tidningar. Då har vi två - du och jag - i alla fall ett gemensamt intresse.

Som vi förmodligen delar med Katrineholm-Kurirens chefredaktör, Marie Hillblom. Tänker jag när jag läser hennes krönika som går att läsa - här.

Där jag, när jag läser vad Hillblom skriver, känner att hon och jag inte tänker lika vad gäller tidningar. I alla fall inte vad det gäller Kuriren.
Och skriver så:
Varje tidningsägares (första) krav är att denne vill "tjäna pengar."
På sin affärsidé - kanske jag ska tillägga.
Nå - det finns ju en annan slags tidningar där utgivaren av egna medel bekostar utgivningen av "sin tidning" för att få möjligheten att "få ut sina budskap".

Den synen har jag inte på Kuriren - som jag ser som en kommersiell tidning - som som sin affärsidé är just att ge ägaren vinst på verksamheten. Fast det finns stunder då jag en aning tvivlar på att jag har rätt där - ibland verkar lust att få sprida "ett politiskt budskap" vara viktigare…

Som jag förstår det - det går inte helt bra för Kuriren - ekonomiskt då.
Och tidningens upplaga har minskat de senaste åren.
Från 2016 till 2017 med 500 prenumerationer.

Detta skrivet bara för att få mjuka upp skrivarfingrarna…

Det finns en del rader (påståenden) i Hillbloms krönika som gör mig fundersam.
Hillblom lobbar i sin krönika för - jämställhet.
Rubriken säger:
Kvinnor, ta till orda och skapa jämställdhe
t

Det sympatiserar jag med och läser med visst intresse:

Sedan våren 2016 finns Katrineholms-Kurirens nyhetssajt med bland de svenska nyhetssajter som varje dag scannas av Shamebot ur ett jämställdhetsperspektiv. Siffrorna redovisas på Twitter. Vissa gånger har vi varit bäst av alla och haft kvinnor med i 50 procent av de scannade artiklarna. Men de allra flesta dagarna har vi långt kvar till jämställdhet.

Precis som de flesta nyhetsredaktioner har vi en regel om att all vår journalistik ska genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv. Som lägst ska 40 procent av nyhetsmaterialet ha med kvinnor, men målet är 50 procent. Shamebot visar att vi de flesta dagar når upp till runt 30 procent kvinnor i vår rapportering. Jämställdhet har inte infunnit sig trots robotens tydliga siffror.

Bland de saker i livet jag inte sympatiserar med så är det här "j-la Genustramset."

Däremot är jag för jämställdhet mellan könen.

Läser vad Hillblom säger:
Precis som de flesta nyhetsredaktioner har vi en regel om att all vår journalistik ska genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv.
Ingen bra affärsidé enligt mig.
Vilket får mig att ängslas en smula över att det i Kuriren  - på grund av "jämlikhet" i stället för angelägna saker - kan bli så att redaktionen väljer att (nu ett övertydligt exempel) väljer att ta in ett "Pladdrig artikel om en syjunta" och i ställer en "manlig artikel" som ger möjlighet till intressanta tankar.
Bara för att hamna nära 50-procents-gränsen.
Jag skrev ju ett - övertydligt exempel - så tagga ner.

Kurirens redaktion styrs ju av en kvinnlig chefredaktör - så lite förundrad är jag över att tidningen hamnar (oftast under antar jag) på 30 procent vad gäller att kvinnor förekommer i artikeltexterna.

Blir sittandes i förbjudna tankar som jag först inte vet om jag vågar skriva - men:
"Kan det bero på att det inte finns tillräckligt många kvinnor i bevakningsområdet som har något intressant att säga?"
Som läsarna finner så intressant att de vill förnya sina prenumerationer.

Så skyndar jag mig snabbt in till garderoben för att ta på mig en hjälm och suspensoaren och smyger in till favoritfåtöljen för att fortsätta omläsningen av den här boken…

PS - om man som företag vill kunna ta betalt för vad man erbjuder måste det erbjudna uppfattas som angeläget. Gäller även tidningar.
Gäller inte mig, som kan skriva vad min lust bestämmer att jag vill skriva. Om ingen inte vill läsa mina "funderingar" så drabbar det inte mig - ekonomiskt.

Men jag skulle bli sur som f…   ;-)


28 september 2018

Jisses Amalia - på måndag redan oktober. Ibland känns det som att jag inte riktigt hänger med i tempot. Nå - ett och annat hinner jag i alla fall notera under mina rundor på internet. Som ett antal gånger, per dag, gör att jag tittar in hos Kuriren i form av deras digitala kkuriren.se.
Snabba tittar för att se om det hänt något  intressant i Vingåker. Det har det sällan.

Men det finns ju annat i Kuriren som kan få mig att stanna upp och läsa artikeln.
Som idag där rubriken:

Sörmlands Media växer digitalt – analys ger stor ökning för nyhetsapparna: "Läsare stannar längre"

…väcker mitt intresse. Tidningar och tidningsutgivning finns med på min 5-i-topp lista av intresse. Efter att ha läst tidningens egna rader om sig själva lägger jag till ett sjätte intresse "De märkliga människor som prenumererar på Kuriren".

 

Nåväl - dagens "egen-beröm-artikel" berättar om Sörmlands Medias stora framgångar med sina tidningar vad gäller antalet digitala prenumerationer.
Får jag göra ett litet avsides hopp innan jag fortsätter så vill jag (eftersom att antalet besökare har ökat efter annonsen i Vingåkersbladet) åter poängtera att jag, som varit tidningsägare i över 40 år givetvis är glad när det går bra för någon tidning.
Även Kuriren…

Men, detta ibland så trista ord, poppar förstås emellanåt upp bland mina smått illvilliga (tycker vissa) funderingar. Där den första spontana funderingen blev:
Kan det möjligtvis påverka upplagan negativt för papperstidningen?
Svaret på den frågan lär jag/vi inte få förrän TS-siffrorna (tidningsstatistik) för 2018 kommer nästa sommar.

Antalet digitala prenumerationer har ökat med 129 procent på ett år, berättar Sörmlands Media. Imponerande, tänker jag, och antar att det gäller tillsammans för de tre lokaltidningarna koncernen ger ut.

Jag besöker alltid kkuriren.se via min dator har inte laddat ner den app som Kuriren erbjuder den som vill kunna läsa tidningen i sin "smartphone".
Jag utgår från att den som vill läsa tidningen på det sättet får betala en summa pengar för det.
Vilket öppnar för fler funderingar. Så här skriver Sörmlands Media:

– Nyköpings kommun har 55 000 invånare och Södermanlands Nyheters app har laddats ner 17 200 gånger. Det säger mycket om intresset. Samma andel nedladdade appar i förhållande till befolkning finns även hos Katrineholms-Kuriren. Eskilstuna-Kuriren har hela 27 000 nedladdade nyhetsappar i en kommun på 100 000 invånare, förklarar Jens Werner.

Vilket enligt min huvudräkning (för Nyköping) ger att runt 31 procent av invånarna där har laddat ner en app för att kunna läsa sin lokaltidning.
27 procent i Eskilstuna.
Om jag då tillåter mig att sätta 30 procent som ett snittvärde kan det betyda att cirka 2700 Vingåkersbor har laddat ner appen för Katrineholms-Kuriren.

Jag har letat lite men finner inte några prisuppgifter - men antar att "nyhetsappen" är gratis precis som den är om man tittar in på kkuriren.se via en dator.
Som en slags grundservice då. Vill man läsa de många artiklar som ligger bakom en betalvägg - som jag gör - kostar det 99 kronor per månad.
Hur jag ska tyda "60 procent tillåter pushnotiser" är lite tveksamt men antar att det innebär en viss merkostnad.
Sörmlands Media anger också:
en fjärdedel av befolkningen i respektive spridningsområde har laddat ner koncernens nyhetsappar.
Vilket (väl) inte stämmer med grunden till min antagna siffra (ovan) om 30 procent.
Men jag kanske inte begriper vad/hur Sörmlands Media egentligen menar…

Får jag avsluta den delen av texten med "Jag struntar faktiskt fullständigt i just det ovanstående med appar" (och undrar förstås själv varför jag då skriver om saken) för det finns annat i artikeln som intresserar mig mer - som:

– Att ge läsarna avslöjanden, nyhetshändelser och underhållande reportage är fortfarande viktigast och det som kommer bygga ökningen även i framtiden, säger Jens Werner.

Intressant, mumlar jag för mig själv, och faller i en stilla undran över när Kuriren ska börja med det. Nå, jag ber att få begränsa mig till - om Vingåker - där.

Och börjar så intensivt fundera över hur jag ska skriva när det gäller vad jag tycker om:  De märkliga människor som prenumererar på Kuriren".

Nä, jag känner hur jag veknar. Jag vill inte förarga någon, tänker jag, och lägger till som en slags förklaring till mig själv om den veligheten:
"Det finns ju för fan värre saker. Det finns ju folk som tittar på TV".

Va? Jo, det är kanske så att din och min värdgrund skiljer sig åt en del - i alla fall vad gäller - synen på och konsumtionen av - media…
Men du är säkert en hyvens person i alla fall.

Precis som Johan Hakelius när har skriver - detta…


3 september 2018

Journalistik - tidningar - media är jag intresserad av och njuter därför smått upphetsad när jag läser vad Erik vad der Heeg i dag skriver på ledarsidorna.se under rubriken:
Journalister som herre eller tjänare.

Om du gör dig möda att klicka dig in till artikel kan du få läsa om "två olika skolor om journalistik".

Den ena beskriver van der Heeg så här:

I korthet gick deras perspektiv ut på följande: Lippmans ståndpunkt var att journalisten borde fungera som ett slags förmedlare – eller med hans egna ord, översättare – mellan allmänheten och de krafter som sätter agendan i världen. När politiker, forskare, experter och opinionsbildare talar skall journalister sammanställa och redigera vad som kommer till uttryck och föra detta vidare till allmänheten.

Skälet till detta var att medborgaren, enligt Lippman, inte är förmögen att ta till sig den växande mängd av information som präglar dagens samhälle. Medborgaren behöver någon som kan filtrera, sortera och värdera nyheterna. Allmänheten kommer aldrig att vara intelligent och insatt nog för att förstå komplexa politiska händelser och för upptagen med sitt dagliga liv för att förstå eller ens bry sig om komplicerade samhällsfrågor.

Den andra så här:
Deweys position var radikalt annorlunda. Han menade att allmänheten inte bara är förmögen att förstå samhällsskeendena som skapas av politiska eller ekonomiska eliter, utan också borde vara en medaktör i dessa processer.
Detta kan bara ske om medborgaren kan ta del av ett ofiltrerat nyhetsflöde.
Journalistiken bör fungera som ett öppet forum där diskussioner och debatter kan ta plats i så oredigerat och lite tillrättalagt skick som möjligt.
När väl olika idéer och perspektiv kommit fram så sakligt som möjligt är medborgaren mycket väl förmögen till att ta ställning till de frågor som rör hans liv och värdera vad han anser vara viktigt eller oviktigt.

Nå, bäste läsare, står du på Lippmans eller Deweys sida?
Läs artikeln och du får mer information om skillnaderna i synen på hur journalistiken bör vara.

Jag personligen föredrar Dewey - för som Heeg beskriver det:

En journalist bör givetvis förhålla sig så sakligt som möjligt till alla skeenden. Han bör i sin redogörelse svara på de frågor som en läsare kan förväntas ställa. Vad har hänt?, var ägde det rum någonstans?, när skedde det?, hur gick det till?, vem gjorde det? och varför?

Vilket inte alls får mig att tänka på Katrineholms-Kuriren…


1 september 2018

Ursäkta att jag tjatar om det igen - men jag har varit i tidningsbranschen sedan 1967 vilket bl a har inneburit att jag varit tidningsägare (flera olika) sedan 1973 fram till 2013.

Jag fick för mig att det kunde vara en information som gör att du eventuellt förstår mig bättre när jag nu skriver "Så förbannat trött jag är på medias bevakning av det kommande valet".
Som ni vet, ni som följt mig en längre tid - jag har inte haft tv sedan 2009. Och vad jag förstår är jag tacksam för det kloka beslutet när jag "hör & läser" vad som skrivs om dessa ofta återkommande "TV-dueller med partiledarna" där det till utmattningens gräns debatteras kring ämnen som inte intresserar (tänkande) väljare det minsta.

Det var det om det det…

Vilket får mig att hamna hos vår "lokala medium" Katrineholms-Kuriren. Denna sorgliga produkt där chefredaktören med sina allt oftare förekommande "krönikor" där hon skriver läsarna på näsan om att "tidningen är viktig för demokratin".
Jag får där för mig att hon där menar "viktig för demokratin i tidningens spridningsområde - Flen-Katrineholm och Vingåker."
Du - det har jag aldrig begripit. Nå, det är väl en sak, men däremot begriper jag att Kuriren hatar Sverigedemokraterna.
Och inte på minsta sätt försöker dölja denna sin avsky.

När media, som Kuriren, gör sig märkvärdiga över sig själva så menar de att en tidning ska vara "objektiv" i sina skriverier. Då menar de (och jag) vad gäller nyhetsmaterialet. Vad ledartexten anbelangar är det platsen för tidningens egna ställningstaganden.

OK - lite till - i dagens kkuriren.se finns chefredaktören på bild intill rubriken "Nyheter är inte politiskt styrda" - och menar då i sin egen tidning.
I hennes pladdriga text ser jag: "Allt som du läser i vår nyhetsrapportering ska alltså vara sakligt och opartiskt."

Du såg ordet "ska" där va? Men det är den inte - om man läser Kurirens innehåll med sådana ögon som jag har. Kuriren tar politisk ställning även i "form av vilka artiklar de väljer att ta med".
Låt mig ge ett exempel:
I går kunde vi läsa rubriken "Förbjud adresserad politisk reklam" - där ingressen säger:
"Majsan Wickert vänder sig starkt emot det reklamutskick som Sverigedemokraterna gjort direkt till henne och alla andra svenska medborgare som fyllt 66 år."

Jag antar att redaktionen gnuggade sina händer i vild förtjusning över att ha fått kontakt (hittat?) en läsare som hjälper tidningen att kritisera SD.
Jag kan aldrig föreställa mig att "Majsan" hade hört av sig till Kuriren om det varit ett annat parti som sänt "adresserad politisk reklam".
Som om det om det hade handlat om MP-reklam
I dagens tidning nagelfar man i sin ledartext SD på ett sätt man inte gör (gjort) med något annat parti. Inte heller kommer att göra före valet.

Likaså, skulle jag gärna vilja få höra Marie Hillbloms "tankar" kring det här att tidningen inte tar i annonser från SD - "på grund av deras förflutna" men att jag ser att Vänsterpartiet  (med sina synnerligen dödliga kommunistiska rötter) med sin införda annons anses vara helt OK.

Vilket visar att Hillblom inte lever med i dagens kunskaper om kommunismen som - har åstadkommit döden för ett otal fler miljoner människor än vad nazismen sägs ha gjort.
Och som fortsätter att ställa till elände för mänskligheten - som i dagens Venezuela och Nord Korea.

Och jag begriper heller inte varför inte Kuriren ifrågasätter det märkliga Miljöpartiet - med sina människofientliga idéer.
(Orkar man med att bli förmanad om genus och ras och sopsortering av miljöpartisterna en mandatperiod till?)
Nå det finns ju andra som gör det. Fast mera då dem som väljer MP…
Som Johan Hakelius i Expressen.

Jag tar det igen:
"Om de dummaste och och minst upplysta får sätta ribban, kommer de någorlunda intelligenta att dö av leda"

Vad jag förstår av kurirens ständigt minskade upplaga är att - allt fler drabbas av denna leda För egen del tänker jag avsluta min digitala prenumeration vid årsskiftet - innan ledan hinner ta död på mig…

Informationsinbördeskriget - av Henrik Jönsson…


29 aug 2018)

Det är in ofta jag tänker positiva tankar om dagens dags- och kvällstidningar - eller för den delen Kuriren. Men det händer.
Som när jag läser vad Peter Kadhammar skriver. En av de journalister jag alltid läser - och har förväntningar på innan jag börjar att läsa vad han skriver.

I dagens AB skriver han under rubriken:
Antalet skuldsatta ökar - men ingen vill prata om det.

Kadhammars text börjar så här:

"Under ytan på valrörelsen rör sig en mörk skugga som ingen talar om. Ingen vet hur den ska tolkas och därför nämner ingen den.
Den mörka skuggan kan beskrivas som ett tal.
8 013 449 892.

Det är summan av de skulder som ligger hos kronofogdemyndigheterna i Sverige. Det är en ökning med en och en halv miljard kronor på ett år.
Den mörka skuggan kan beskrivas med ett annat tal.
273 000.

Det är antalet personer som nu har ärenden hos Kronofogden. En ökning med tio procent på ett år.

Så under alla utspel, påståenden och löften, under allt hojt och all konstruerad dramatik som är en valrörelse, finns ett verkligt drama med ytterst osäker utgång. För vad är innebörden i att antalet skuldsatta personer plötsligt ökar? Mitt under en fantastisk högkonjunktur?"

Vore jag redaktör för Kuriren - och hade läst vad Kadhammar skriver - skulle jag bums sätta min bästa grävande journalist på att ta reda på för läsekretsen intressanta siffror - Hur ser det ut med den saken då - i Flen-Katrineholm-Vingåker?

Och när jag fått ta del av de uppgifterna ha en bra grund för att ställa frågor till politikerna i respektive orter. Som t ex:
- Hur har det kunnat bli så här?
- Vad kan ni göra åt det?

Men det är jag det - som gillar riktig journalistik…


13 aug 2018

Sitter och funderar, rent av resonerar med mig själv, över frågan:
"Finns det kvar några hederliga dagstidningar längre?"
Nu läser jag ju inte alla de svenska - men frågan poppar upp efter att jag läst ledartexten i dagens Katrineholms-Kuriren.

Det är ju så, anser jag, att de dags- och kvällstidningar jag läser är helt agendastyrda. Man driver frågor som företräder vad redaktionen brinner för - inte för att ge läsarna objektiva och sanna nyheter.

Vilket är tydligt att se när man läser Kuriren.
En tidning som hatar Sverigedemokrater och vars redaktion mest verkar vara befolkad av personer som klart sympatiserar med Miljöpartiet.
Vilket syns i alla de vinklade ledare jag läser men även i de "nyhetsartiklar" (bah) som de publicerar.

Bara en kort avslutning. Kuriren skriver:

SD:s budskap är att det inte får göra det minsta ont för svenskar att ställa om till en mer klimatvänlig livsstil. Bensinen får inte kosta mer.
Och så universalargumentet: Sveriges del i den globala klimatskulden är så liten att en minskning av våra utsläpp inte är värd ansträngningen.

Helt korrekt uppfattat - och är beskrivning av hur över 80 procent av svenskarna ser på saken. Och så förvånas Kuriren över att SD växer…
Men det fattar inte redaktionen i Katrineholm.

Så över till något annat. Läser rubriken:

”Gammelmedia dör, och det går fort”

Den som skriver texten till rubriken är Julia Caesar - som du kan läsa här.

Gammelmedia - det är vad man kallar mossiga tidningar som Kuriren.
Vad man kallar läsare av sådana tidningar - vill du inte veta…

Men du kanske vill veta lite mer om klimatet än vad de mossig tidningarna - och Miljöpartiet - för ut.
Klokt - då ska du läsa vad Lars Bern skriver på sin blogg (anthopocene) - glöm inte att också läsa kommentarerna till hans text.
Bern skriver bl a dessa rader:

Main Stream Media idag är renodlade propagandaorgan för den globalistiska politiska agendan. Man förmedlar inga objektiva nyheter som inte stödjer agendan. För det måste ni söka er till bloggar som denna.

Här Bjarne har du som gammal journalist ett par färska (12/8) inlägg på DGS att suga på. De handlar om sanning, vem kan man lita på och hur pass neutrala är journalisterna egentligen?
Åke

Var så god - bästa läsare.

– Vad är sanning?
Journalisterna har osynliggjort den svenska underklassen


4 aug 2018

Media? Funderar jag - och konstaterar för mig själv - tja, inte är det som förr.
Annorlunda, jovisst - men f-n i mig inte bättre.

Kolla på vad Henrik Jönsson berättar om DN.
(Jag prenumererar på Henrik Jönssons Youtube-kanal)
Och mina egna tankar hamnar i Katrineholm efter att ha sett videon.


20 juli 2018

Blev inspirerad att komma med ett inlägg när jag återläste vad vännen Åke skrev i förra inlägget på den här sidan. Då menar jag tanken att tidningar som Kuriren har begränsad livslängd. Att de inte går under snabbt beror - enligt mig då - på en kombination av "gammal vana" och nyfikenhet på lokalt skvaller.

Två argument som - i alla fall det första - gör att läsekretsen sakta dör bort. Nyfikenhet på skvaller tror jag också minskar efterhand som Kurirens (gamlingar) läsekrets förändras över till den nya generationen som bara umgås digitalt med sådant - genom t ex smarta mobiler. Där de inte behöver vänta till nästa dags utgivning av Kuriren (eller sen uppdatering på kkuriren.se) när de själva skvallrar till (mellan) sig själva inte bara med ett sms utan kan lägga till bilder. Många bilder…
Jag antar att de flesta av er läsare begriper vad jag menar med den beskrivningen.

Det är inte bara ungdomen som förändrar sina medievanor - även "modernt fungerande gamlingar som jag själv"  ;-) - har slutat ta del av nyheter på papper.

Men även hur jag kommer att vilja få uppleva mitt framtida nyhetsflöde.

Nu tar jag mig ut på gungfly - för jag tänker hänvisa till mig själv.
Jag prenumererar på kkuriren.se - Kurirens digitala utgåva.
Kostar mig 99 kronor i månaden.
Att jag har en prenumeration är till 100 procent för att jag vill få kunna ta del av "viktig information" om det som händer i Vingåker. Är inte det minsta intresserad av material om Katrineholm, eller ta del av tidningens annonser, eller "sport & skvallermaterial" om Vingåker.

Låt mig konstatera att över 95 procent av det jag prenumererar på är helt ointressant.
Lik förbannat måste jag betala för det - då jag (ännu) inte bara kan betala för det artiklar jag finner "prisvärda".
I Kurirens nuvarande läge skulle det väl bli en två-tre artiklar i månaden.
Och det kan ingen tidning överleva på - om läsarna blir sådana.

Jag vill kunna prenumerera (bara) på sådant material jag vill ta del av.
Ett exempel - låt mig säga att jag är intresserad av ledarsidor.
Inte bara den i Kuriren då utan från många olika tidningar - för att få många olika intryck.
Kuriren skriver:

Du som är prenumerant på Katrineholms-Kuriren kan läsa lokala nyheter från Skellefteå i norr till Markaryd i söder på fler än 40 sajter och appar – helt utan extra kostnad. Allt du behöver göra är att skapa ett konto på respektive tidningskoncerns sajter och appar som ingår i samarbetet.

Totalt ointressant - för mig - som inte har minsta lust att klicka mig in på varje tidning och där leta upp deras ledartext.
Varför erbjuder inte Kuriren mig möjligheten att bara få prenumerera på dessa tidningars ledarsidor - i ett lätthanterat paket. Vi lever ju en digital miljö där sådant inte kan vara någon teknisk svårighet.
Då skulle Kuriren få behålla mig som prenumerant efter septembervalet.

Nu kommer jag att sticka ut min uppkäftiga näsa ytterligare ett stycke.
För - här - har jag länkat till en företeelse som sprider sig sakta men säkert.
Direkt till Henrik Jönssons Youtube-kanal.
En (av flera liknande) saker jag prenumererar på.
Kompetenta personer som kallas "Youtubers" dvs de har en egen kanal på You Tube där de underhåller oss med vad de erbjuder. Underhållande - medryckande…

Det en aning trista (tycker jag alltså) med just det här exemplet jag länkar till att det:
- ställer krav på tålamod då inslaget tar runt 60 minuter.
- kräver att den som tittar på det är intresserad av (engagerad i) ämnet
- Är minst normalbegåvad

Vilket gör att jag inte tror att så många klickar sig in - när jag berättar att "Henrik Jönsson & Rebecca Uvell pratar om media och dess framtid".

Om du som jag - är intresserad av ämnet - vill jag säga - Det är förbannat bra!

Vilket du kan få beskrivet också i den här videon där Henrik Jönsson samtalar med (komikern) Aron Flam

PS  - Rekommenderas speciellt för redaktionen på Kuriren och Vingåkers politiker…


5 juli 2018

Hej Bjarne,
Bra skrivet av Anders Leion som trycker på en öm tå och förklarar varför bl.a.  tidningar som t.ex. Kkuriren har en begränsad livslängd.
Det är en ny tid nu för massmedia där det på nätet ständigt skapas nya alternativ till de traditionella. Lägre kostnader och mer direktkontakt mellan läsare och de som skriver.
Lojaliteten mellan sändare och mottagare blir större och man behöver inte vara rädd för någon diffus allmän opinion.
Åke

 


Ja, vad ska man säga om dagens media? För egen del har jag den senaste tiden blivit allt mer uppgiven i min tidigare syn - att de stora tidningarna spelar stor roll för samhället. Lite om min åsikt om Kuriren finner du förra inlägget.

Nåväl, jag önskar inte alls livet ur Kuriren, som vad jag förstår av antalet prenumeranter (9200 år 2017 - en minskning med 500 ex 2016) att de känner glädje och tillfredsställelse när de läser tidningen.

Nå, jag har just läst vad Kurirens chefredaktör, Marie Hillblom skriver i en krönika som har rubriken:

Så kan du ta ansvar i ordkriget
Och i ingressen läser jag:
En av tre är osäker på sin förmåga att upptäcka fejknyheter. Katrineholms-Kurirens chefredaktör tipsar om hur du skyddar dig i det digitala ordkriget.

Minsann - mumlar jag till mig själv när jag läser detta.
Och ännu en gång när Hillblom skriver:


Katrineholms-Kuriren är media som tar fajten mot fejk news.
Vi står upp för källkritik och en journalistik som du kan lita på.
Vi strävar efter att ge många perspektiv och ha en öppen debatt, grundad i uppfattningen om alla människors lika värde.
Vi står för oberoende och jobbar inte på uppdrag av någon annan än läsaren, och vill ge information som bidrar till människors möjlighet att fatta beslut och delta i samhällsbygget.

Som mångårig (nu fd) tidningsägare får jag smått tårfyllda ögon när jag läser sådan vacker beskriven redovisning.
Som - dock - inte betyder just annat än att det är vackert formulerat.

Och jag blir inte minsta berörd av vad Hillblom använder för (fejk) argument för att försvara de vackra orden ovan. Klicka dig in så får du ta del av dem.
Där Hillbloms text slutar med:
"Ja, stå upp för oberoende journalister och för oberoende journalistik genom att betala för det vi gör. Dela det vi publicerar och fyll på så vis de digitala kanalerna med schysst innehåll. Att stötta oberoende journalistik är att ta ansvar i ordkriget."

Du, dessa ord påverkar mig ungefär lika mycket som jag påverkas av tiggartjejens blick utan för Ica i Vingåker. Det vill säga - inte alls.

Nix - i stället börjar jag varje dag med att bl a läsa:

- Det Goda Samhället

- Ledarsidorna

- Anthroprocene

- Ulsansblogg

- Nyheteridag

För att visa några jag besöker - innan jag tittar in på olika Facebook-sidor för att se om där finns angelägen information. Det gör det ofta…
Jo, det tar en del tid. Men det är det ansvar jag tar för att slippa fejknyheter.
Och för att ha bredare underlag när jag ska besluta om vilket parti som - på riksplanet - ska få min röst
När jag gjort det blir det "en fika" medan jag tar itu med dagstidningarna och annat skräp…
Går snabbare.

TV och radio har jag ju inte.

Kommentar:
När jag läser det Hillbom skriver i sin krönika undrar jag om det finns 
någon journalist som inte skulle ställa sig bakom den deklarationen. 
När läsaren uppmanas att betala för det som publiceras tror jag att 
det däri ligger en önskan om att förlänga svanesången då antalet 
läsare fortsätter att minska vilket därmed undergräver ekonomin. 

Kvällstidningarnas digitala utgåvor har fått ökade TV-inslag av korta
videofilmer som tittaren delges efter att ha tvingats se någon minuts 
oönskad reklam. Kvaliteten är oftast låg och saknar helt uppföljande
frågor och analyser. 

Pressens betydelse för spridning av information och trendsättning i
dagens samhälle minskar alltmer. Helgprenumerationer får ge önskad
kultur och analys av det som hänt. De yngre generationerna ägnar sig  
allt mer åt att följa den information som sprids och delas till följarna i de
sociala medierna.

En miljon av Sveriges invånare är inte digitaliserade och bor företrädesvis
en bra bit från händelsernas centrum och inte sällan i ”tryggt förvar” på
boende med ett minimum av digitalt utbud. Samma personer är också de 
som fått problem med det alltmer kontantlösa samhället när man inte kan
få tillgång till fysiska pengar från sitt konto. Därför har krav har ställts att banker 
själva eller via ombud skall erbjuda möjligheter till kontantuttag inom 2,5 mil.

Det välfärdssamhälle som utmärkta politiker (ofta S) byggde upp under 
1900-talet har gjort att det idag inte finns samma behov av att ideologiskt
tillhöra något särskilt parti. Känslan av att vilja ”tillhöra” ett parti har idag
sjunkit ner till 30-35%. Politikerna och deras partier har problem med att
formulera nya mål att identifiera sig med och även svårt att peka ut färd-
riktningen för och åt vilket håll samhället skall utvecklas.

Därför har väljarna idag en inställning som mer ansluter till Orsa kompani
och intresserar sig för frågor som för dagen känns aktuella och försöker 
komma underfund med vilket parti som verkar mest trovärdigt. Bristen på
konsensus om vilka mål vi gemensamt vill sträva mot har ger upphov till 
onödigt och föga produktivt politiskt käbbel och framför allt osäkert 
parlamentariskt läge. 

Trist nog har samhället ingen möjlighet att snabbt kunna svara upp med
åtgärder för att tillhandahålla lösningar på aktuella problem. Det tar tid
att bygga fängelser, utbilda tusentals lärare, poliser etc. Enklare och
billigare för att t.ex. lösa personalbehovet i vården vore att importera
utbildad vårdpersonal från utlandet. (Arbetskraftinvandring.)

Statsvetarna som följer partiernas och politikernas agerande inför årets
val har noterat politikernas bristande följsamhet och ser gärna att de 
talar mindre till väljarna och mer med dem i dialog för att utveckla sin
politik och då helst göra det i de nya digitala kanalerna.
/Åke