"Tänk att några droppar bläck som blänker
 - kan göra att så många tänker"

Nattgöken - med sin egen värdegrund…

E-post: mitt förnamn (plus) @wilmarsgard.se


"Att överse med okunnighet är att ge den makt."

Alltid i Vingåker (22 juni 2018)

09.20 - Rubriken står där för att jag just för mig själv konstaterade att "Vad jag än läser så hamnar jag till slut i Vingåker". Jag grunnar lite över hur nu det kan komma sig - och hamnar i funderingen att det beror nog på att jag bryr mig om Vingåker - som jag gillar.

Nåväl - läste just i DNs nättidning en krogrecension kring en nyöppnad restaurang i Stockholm - ett stycke som snabbt fick mig att hamna i Sörmlands pärla - Vingåker. Så här står det:

Bland varmrätterna kan man med fördel välja den stabila ryggbiffen (295 kr), ett rejält stycke välbehandlat kött, fint krönt av riven tryffel. Tillsammans med stuvad savojkål och en distinkt ankleversky är det en fantastisk uppdatering av den arketypiska kombinationen kött-sås-potatis med både milda och moderna smaktoner. (min fetmarkering)

Jo, jag håller med matskribenterna om att kombinationen kött-sås-potatis är något av en stabil svensk paradrätt för vilken husmor som helst.
Kanske med den lilla förändringen att köttet emellanåt byts ut mot köttbullar.

Tänk, säger jag till mig själv, om jag i det kommande lokala valarbetet kunde få ge något parti kommentaren att där ser jag - en fantastisk uppdatering av de sedvanliga valfläsket - genom att.
Ja med vad då - frågar jag mig själv - och gläds lite över att just den saken inte är mitt ansvar. Men drömma kan man ju alltid.
Milda och moderna smaktoner - ja, varför inte…

Det var bara det - tidigt denna Midsommarafton.


Om humor… (21 juni 2018)

10.22 - Jag har ett flertal gång framhållit min förvåning över bristen på humor i vårt lokala politiska liv. Eller åtminstone att saker och ting förs fram, med en tydlig "glimt i ögat". Där jag hoppas att du vet vad den saken betyder - men nix helt osynligt.…

Nåväl - läste just i en text nedanstående rader:

"Så är stormen mot studentbanderollerna traditionsenligt igång. Många kan inte tåla att feminismen hånats. Och visst, den här är till exempel i grövsta laget: ”#METOO – för tjejer som försökt ligga sig till framgång men misslyckats.”
Men ändå går det att förstå grabbarna.

Humor handlar om tillvarons absurditet, och såsom diskussionen om könsroller och sexualitet utvecklats, finns ingen brist på knasigheter.Det finns alltid många perspektiv, där kanske de mest relevanta är så undanträngda att de måste pysa ut som dåliga skämt. Att angripa humor är, även om den är dålig, nästan alltid en dålig idé.
Humor kan tala om för oss vad vi vet men inte vill erkänna.
Sådana påminnelser är vi inte bortskämda med.
(min fetmarkering)

Om det sitter jag just nu och funderar över, i sällskap med en kopp fika…


Samma rubrik som i går (20 juni 2018)

09.10 - Tycker jag är en lämplig rubrik denna morgon - då jag läser vad Lennart Bengtsson skriver under sin rubrik:

Vedeldning och kärnkraft och andra farliga och mindre farliga saker
Läs gärna kommentarerna till texten…


Kunskap är inget entydigt begrepp
(19 juni 2018)

22.10 - Det ser ut som att debatten om vad som är bäst för att höja  kunskapsnivån i skolan har gjort intryck på Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson som i dagens DN menar att Faktakunskaper ska bli viktigare i grundskolan..Har nu beslutat att gå vidare med efterfrågade förändringar av kursplaner och kunskapskrav.
Kunskap är inget entydigt begrepp.
   Den senaste definitionen är att:
Kunskap kommer till uttryck i olika termer - såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet - som förutsätter och och samspelar med varandra.
   Sant är att faktakunskap utan någon form för förståelse har begränsat värde och förståelse utan faktakunskaper är en omöjlighet. Det utesluts inte att debatten handlar om okunskap hur kursplaner och kunskapskrav hänger ihop.

En kursplan har 3 delar "ämnets syfte, centralt innehåll och krav på kunskap.”Skolverket ska nu prioritera grundskolan och genomföra 4 förändringar.
Betona faktakunskapen mer.
(Bättre formulering av de mål som skall nås).
Anpassa det centrala innehållet
. (Konkretisering av innehållet).
Tydliggöra skillnaden mellan årskurser i kursplanernas centrala innehåll.

(Bättre tydliggörande av kunskapskraven mellan årskurserna).
Förbättra kunskapskraven.
(Formuleringen av kunskapskraven skall underlätta helhetsbedömningen.) Förändringar av kursplaner och kunskapskrav är en process som tar tid och kräver dialog med lärare, forskare och experter.
Under nästa år ska förslag till förändringar föreläggas regeringen för beslut.
Men som känt är behövs det två för att dansa en tango, både lärare och elever.

Den 12 april skrev Ulla Sandberg i sin blogg:

Den allmänna skolplikten i Sverige är en rättighet och en möjlighet. Det är en förmån att få en fri utbildning och att få grundkunskaperna som behövs i vuxen- och yrkeslivet. Förstår de unga detta? Uppskattar de skolplikten? Via skattemedel bekostas deras utbildning. Vi vuxna bekostar denna utbildning via skattsedeln.

Men … jag läser ofta att de unga klagar på lärare, skoltider, läromedel, läxor, betyg, prov och rent allmänt på att det är så jobbigt att gå i skolan.
De är så trötta och känner sig stressade.
De klagar på att de inte hinner ha någon fritid pga läxor.
Varför uppskattar inte en del svenska elever att få gå i skolan? 
Varför uppskattas inte rättigheten och möjligheten? 
Varför använder en del elever skoltiden till att bråka och stöka? 
Varför lär inte den svenska skolan eleverna att skolan är en möjlighet för en bättre framtid?

Man kan undra.
/Åke

Jo, visst kan man väl också undra hur det är med den saken i Vingåker…
BW


Attan vad det blåser… (19 juni 2018)

11.00 - Jo, attan vad det blåser ute, märker jag när jag tittar ut genom fönstret i rummet där jag har mina datorer. Och tänker då för mig själv "det borde det väl göra inne på barn- och ungdomsförvaltningen också" då dess verksamhet inom skolområdet är satt under kritik.

Det kan nog vara så att jag - utan att ha fått diagnos från någon auktoritet - har drabbats av någon mental bokstavskombination vars beskrivning innehåller ordet "storhetsvansinne" för jag får ibland för mig att jag vill försöka påverka.
Vad som händer i kommunen.

Jag i min tur är - tror jag - kraftigt påverkad av dels av att samtliga våra lokala politiska partier så ofta och då så självförhärligande tjatar om att de - samtliga - just inte tänker på annat än den mindre goda verksamheten inom kommunens skolor. Och alla vill de satsa - dock oklart vad…
Som du snart kommer att märka mer av i kommande närodlat valfläsk…

Ännu mer blir jag sannolikt påverkad av vad - som jag anser - begåvade människor skriver på nätet om den svenska skolan - och hur fel den sköts.

Vilket är den direkta orsaken till dessa mina rader.
Och länkar så till vad professor em Torsten Sandström skriver under rubriken:
Pedagogiskt hasardspel om ungdomars framtid

Om du klickar dig in till Sandströms tex så kan du bl a läsa:

"Varför har detta inlärningsfientliga system inplanterats i den svenska skolan? Det hjälper inte att svara att syftet med kritisk analys av ett delvis självvalt material är gott. Ideal är en sak. Verkligheten måste ändå vara styrande. Och här ger PISA negativa besked. Vem eller vilka är ansvariga för detta stolliga program med så allvarliga konsekvenser för elevernas inlärning av kunskaper och deras framtid i arbetslivet?

Ytterst ansvariga är förstås politikerna, som fastställt de planinstrument som gäller för skolan. Men de är normalt inga experter på hur kunskaper bäst inhämtas. Därför lyssnar de, som sagt, på forskningen.

Och nu kommer politik och åsikter in i bilden. Politikerna lyssnar på de forskare som lovar lösningar som bäst passar in i rådande politiska ideal. Så växer drömmar fram. Elev och lärare ska ges frihet i skolsalen.
   Och kritiska studier låter så skönt. Vem vill inte att det egna barnet ska lära sig analysera jobbiga problem. Och om en professor säger att resultatet i slutändan blir ökade kunskaper måste man väl satsa på denna pedagogs visdom.
   Låt vara att man tycker att idéerna verkar luftiga. Pedagogik väljs alltså inte efter det sunda förnuftet, utan efter en politisk drömplan om hur barn ska bibringas kunnande. Och så leder läroplanerna skolbarnen ut på ett gungfly.
Vem kan vänta sig att ungdomarna ska få en positiv bild av sina studier?"

"Om du tror att du är för liten för att kunna påverka har du aldrig gått till sängs med en mygga i sovrummen"

Den sista frågan har jag också ställt till barn- och ungdomsförvaltningen - och förstås andra också - dels genom ett mejl den 11 juni men också i dag genom att sända dem ovanstående länk till Torsten Sandströms inlägg.

OK - bou kan ha annat att jobba med än att svara en näsvis lokal bloggare med näsan i vädret - men jag hade uppskattat ett första svar som "vi återkommer i frågan".

Antagligen - tänker jag mig - att de anser att jag inte har med saken att göra och inte kommer att svara.
En annan fundering kan ju vara att det inte vet vad de ska svara…

Kommentar:

Det är inte bara Sandström som anser att politiker och experter
har hamnat fel när det gäller skolan. Idéhistorikern Ingrid Wållgren
skriver i Kunskapssynen och pedagogiken att auktoritet ses som 
något suspekt vilket har givit upphov till att lärarens roll har omvandlats
från att vara en kunskapsförmedlande auktoritet till en social coach för
eleven. Det går hand i hand med moderna pedagogiska idéer om att
eleven själv ska ta ett större ansvar för sin egen inlärning och lärarens
uppgift är att skapa en miljö som främjar lärandet.

Enligt hjärnforskaren Martin Ingvar är det direkt destruktivt då skolbarns
hjärnor kräver en tydlig struktur och studiero. En lärare med auktoritet
kan leda undervisningen framåt medan den ordning som nu gäller i skolan
ger upphov till ojämlikheter där de största förlorarna på stökiga klassrum
och flummig pedagogik är de elever som inte har välutbildade föräldrar.

/Åke


Från Åke… (17 juni 2018)

Hej Bjarne,
När jag ser dina funderingar om den lokal politiken i Vingåker slås jag av skillnaden mot rikspolitiken där man verkligen kan följa politikernas ansträngningar att locka oss väljare till mer eller mindre realistiska förslag och sen via mätningar se hur väljarna vänder sina kappor efter vindarna.
   Man kan inte påstå att förtroendet för de politiska partierna har ökat de senaste åren så frågan om varför man skall rösta är högst relevant. Det är många som önskar sig en förändring och man kan undra om partierna är beredda på en förändring.
   Inför valet 2006 hade alliansen bestämt sig att valet skulle vinnas och tillsatte arbetsgrupper som förberedde sig för ett praktiskt övertagande. Maktövertagandet var välplanerat och det omsattes snabbt i verklig politik. Miljöpartiet hade inte alls samma koll på läget när de väl hamnade i Rosenbad 2014. Resultatet har ju blivit därefter. (Kolkraften, Bromma t.ex)

När Kristensson (M) nyligen fick frågan om han har en kader som är beredd att ta över i höst blev svaret ”jag vill inte att någon ska ha en känsla av att vi intecknar någonting i förväg”. (Alla politiker väljer att avvakta valresultatet.) Den politik som blir verklighet handlar inte om vad som står i partiprogrammet eller på flygbladen utan mer hur man lyckas styra förvaltningen så att förslagen också blir realiserade.

Väljarna bör därför både bestämma sig för vilket parti som har den bästa politiken och som också har förmågan att omsätta det man föresatt sig.
  Det är här skillnaden mot den lokala politiken t.ex i Vingåker blir tydlig. Har inte kunnat se att partierna marknadsfört sig särskilt tydligt hittills. Är de partier som tycker det är dags för en förändring i politiken förberedda och har de kompetens att axla fallna mantlar. Oftast sköts de praktiska sysslorna av opolitiska tjänstemän men beslutsfattarna är i de flesta fall partimärkta.
   Om inte marknadsföringen från partier som önskar en förändring av KF:s sammansättning ökar under den tid som återstår till valet kan man undra om det blir någon skillnad mot de senaste valen.
/Åke
(BW - min fetmarkering)


Nå, bästa ni i Vingåker - vad får ni för funderingar av vad Åke skriver?
Några över huvud taget?
Får jag föreslå att ni - eftersom Sverige inte spelar i dag - tar er tiden att då i stället läsa tre inlägg som antagligen kan hos några få en och annan förflugen tanke att hamna i Vingåker.
Kanske rent i Katrineholm med frågan "Varför får jag inte läsa om sådant här i Kuriren?"
Håll till godo:
- hur mycket får det kosta?
- var tid har sin egen ondska
- flyktingbarn och faktaresisten

Tysk turistbuss på besök i Sverige - hur länge vågar vi tro att den får stå orörd?



Lördag bl a… (16 juni 2018)

15.00 - "Vill du hjälpa mig och bära ut den här tunga köksmattan? - frågade Madame med sin allra lenaste röst till mig där jag satt vid datorn beredd på att just börja göra uppdateringar.
Vilket förstås väckte upp "mannen inom  mig" han som fixar att bära ut tunga mattor. Hm - tänk om den lugna inställsamma tonen i stället hade väckt en känsla misstänksamhet så hade jag inte hamnat som inkvoterad deltagare i en storstädning av huset.
Sådant är läget just nu och har varit en lång stund. Att man aldrig lär sig.

Hinner i alla fall smyga in till datorn en kort stund medan kaffemaskinen brygger lite nytt livgivande fika. För medan jag sopade den stora altanen på huset baksida så funderade jag lite över Kuriren och dess arroganta ledartext i går de misstänkliggjorde SD (mest) och Moderaterna.

Det vore intressant, sa jag till den hårdborstande piasavakvasten, att få veta hur man på tidningens ledarredaktion ser på vad Göteborgs-Postens Alice Teodorescu skriver under rubriken "Därför vinner SD valet".

Kanske, mumlar jag, blir det någonting liknande som Teodorescu skriver om media och politiker den 10 september kommer att föra ut:
Det kommer läggas många timmar på att försöka förstå vad som hände och hur det kunde ske. Förlorarna kommer göra sitt yttersta för att konstruera komplicerade förklaringsmodeller som syftar till att bortförklara det egna ansvaret och därmed skulden.

Nå, det lär jag aldrig få ta del av - men unnar mig den lilla sidoblicken åt Katrineholmshållet till och berättar att jag anser att vad GP skriver i ämnet är både mer allmänintressant och trovärdigt än vad Kuriren för fram i ämnet SD…

Och gnuggar mina händer i en liten spänd förväntan över det kommande valresultatet (på riksplanet) och hur Kuriren i september kommer att vrida till sina ord för att beskriva den kommande framtiden.
Kaffe  ropar Madame, och jag kommer på snabba fötter ut på verandan…

Nostalgi…  (13 juni 2018)
(Uppdaterad 12.00)

10.30 - Inte så ofta - men vissa dagar vaknar jag med en tydligt trötthetskänsla kring allt var politik heter. Mest den på riksplanet då - eftersom den lokala politiken inte gör så mycket väsen av sig. Men den är inte mindre viktig för det…

Nåväl, nostalgi - under morgonens runda på internet hamnade jag plötsligt hos Spårvägsmuseet i Stockholm - och började titta i det rikliga bildmaterialet.
Jag tar det igen - jag körde ju spårvagn i huvudstaden åren 1960-67 - och kände när jag (allt mer lystet) bläddrade mellan bilderna att en stark känsla av vemodig nostalgi som krånglade sig fram i tankarna.
Inte minst när jag - länge - tittade på den här bilden som visar "Mustanger vid Tegelbacken". Just den typen av spårvagn körde jag hela tiden.


Om du nu har besökt huvudstaden under de senaste åren tror jag att du, som jag, smått förundrad noterar hur lite folk där är på Tegelbacken mitt på dagen en sommardag.
Som det blivit gör att jag undviker att besöka Stockholm nu för tiden…

Men det gör jag inte med min födelsestad, Västerås, som jag snart ska åka till för mitt årliga kontrollbesök hos "min" tandläkare. Där jag varit kund sedan 1976…
Så hamnar jag (högst motvilligt vill jag berätta) i alla fall i små funderingar kring politik. För jag plötsligt kommer tanken upp: "Undrar hur en miljöpartisk skulle kommentera den saken".
Det blir ju i alla fall en bilresa på lite över 200 km, (10 liter diesel) fram och tillbaka då, för att få mina tänder kollade. Borde jag inte - för miljöns skull - skaffa en tandläkare i Vingåker eller åtminstone i Katrineholm - får jag för mig att en MP-sympatisör kan tänkas tänka…

Nej, det har jag ingen som helst tanke på. För just i dag finns det ingenting som känns viktigare än att få sätta mig i bilen (i sällskap med Madame) och få njuta av en stunds bilkörning och efter tandläkarbesöket en stund få strosa runt lite i stadskärnan - och få uppleva lite - nostalgi…

Kommentar:

Ibland undrar jag vad det är för märkvärdigt med Vingåker som  gör att trakten av Göken beskrivs som så utomordentligt trivsamt. Jag menar, vad är det för skillnad mot t.ex. Färila, Grums, Säffle eller Vankiva?
Göken får ju först i årets val förmånen att uttrycka sin mening om det kommunala styret i Vingåker då tidigare verksamheter i livet varit förlagda på en hel del olika platser i Sverige.
 Kan det vara lugnet och det föga upphetsande politiska klimatet som bidrar till den angenäma tillvaron? :-)

/Åke

Svar - ja vad kan det vara?
Jag tror nog att din sista mening bäst svarar på frågan.
Där den lilla upphetsning som Vingåker kan erbjuda mig nog bör stavas - Madame… ;-)
/Bjarne

 

Val på gång…  (12/6 2018)

13.40 - För egen del har jag på senare tid blivit allt mer intresserad av att få ta del av våra lokala politiska partiers "Vallöften", Nja inte som du kanske får för dig - för att jag är intresserad av vad de kommer att lova. Mera då hur de kommer att bete sig när de vill förföra oss med sina framtidsvisioner.

Därför letade jag fram ur bokhyllan den här boken och började läsa om den i går kväll. Och till skillnad från förra genomläsningen så gulmarkerade jag stycken - och enstaka ord - som jag anar att jag kan behöva tänka på när partiernas valinformation hamnar i min brevlåda.

Att jag började skriva de kommande raderna beror nog mycket på att jag läste:
"I vårt land associerar vi av någon anledning tråkighet med kompetens och hederlighet med trögtänkthet. Inget i verkliga livet ger fog för den uppfattningen, men i den mån man vill komma någonstans i svensk offentlighet bör man fundera över saken."

Ett kapitel i Häggs bok har rubriken: "Att ha skrattarna på sin sida" och att där få tips på hur man kan använda humor när man vill föra ut sina budskap.
Jag som många gånger har efterlyst humor i vår lokala politik börjar ana att det inte alla gånger är så lätt med den saken. I texten får vi många tips och idéer om när & hur det kan fungera bäst med humor.
Men, som Hägg skriver "Ingenting i verkligheten blir roligare för att du sätter på dig en rolig hatt eller lösnäsa."

Och det är väl ungefär där som man (jag då) förväntar sig att vår lokala humor skulle hamna.
Men skulle älska att bli överbevisad om att jag har fel där…

I Sverige väntar sig folket ett rejält sömnpiller när det erbjuds politiska talare, skriver Hägg. Och för egen del tror jag att det är så - i alla fall för mig.
För, skriver Hägg: "Den lutherskt skolade svensken betraktar det som en sorts medicin för själen som inte tar om den inte smakar illa.
Man måste lida och ha rejält tråkigt, ungefär som om det gällde en bantningskur eller en stund på motionscykeln."

Och vad gäller politiken antyder Hägg att - där publiken tvivlar på djupet om man omedelbart begriper eller rentav har roligt vid avlyssnandet."

Nja - att vara extra tydlig eller rent av visa humor - är kanske inget att rekommendera för våra lokala politiker. Kanske mer då en annan sak att fundera över. Hägg skriver:
"I den amerikanska reklamjargongen talar man om "The seven year old mind", sjuåringens intelligensnivå, som varje framgångsrikt reklambudskap måste anpassa sig till för att få rimlig effekt."
Och så får vi vet att: "Var och en som har något viktigt att säga måste ta hänsyn till denna masskommunikationens första lag."
För som Hägg säger det: "Det är nästan omöjligt att underskatta folks fattningsförmåga."

En kul och intressant skriven bok som den - som vill föra ut sitt budskap - har glädje av.


Äntligen lite regn…
(11 juni 2018)
Uppdaterad 20.40

10.15 - Jag hade gärna skrivit "äntligen ett rejält ösregn" i rubriken. Och då av den helt egoistiska orsaken - det hade mina brända gräsmattor verkligen behövt. Och i ett kort ögonblick får jag för mig att finns många fler som håller med mig om detta. Även andras gräsmattor har ju behövt få lite vatten på sig.


Nå - lite är bättre än inget.
 Så blir jag lite fundersam hur jag ska komma på en vettig förklaring till varför lite regn kan få mig att så gärna citera Alice Teodorescu i GP som i går inleder sin ledartext med:

"

Låt oss vara uppriktiga; det är inte de eventuella vinsterna i välfärden som är det primära problemet för vänstern. Det är maktförskjutningen som de inte tål. Maktförskjutningen från stat och politiker till vanligt folk. Makten för den enskilde att ta ansvar och själv få välja - och inte minst välja bort - skola, vård och omsorg. Det är en frihetsreform att värna."



När jag läser sådant så - blir jag uppiggad - men också som vanligt började jag tänka fritt (vilket inte nödvändigtvis betyder att jag tänker rätt) men - hur som haver - jag själv tänker nog som Teodurescu i min syn på vänstern.


Vilket då kanske förklarar för dig att jag i tankarna hamnade hos Vänsterpartiet i Vingåker.


Som jag inte vet mycket om annat än att jag vet att de har en synnerligen trist hemsida som sällan uppdateras. Men om deras lokalpolitik vet jag - just intet.

Vilket inte alls bekymrar mig ett dugg - att trots denna brist blir sittandes i funderingar kring de 202 personer som i valet 2014 gav vårt lokala V sin röst.

Jag förstår inte (vet inte då jag inte bodde i kommen då) vad V i Vingåker hade för övertygande argument i förra lokalvalet som fick dessa 2002 att rösta som de gjorde. 

Och grunnar över frågan (som förstås kan ställas till samtliga partier) hur skulle Vingåker ha sett ut i dag om V vid valet år 2014 fått egen majoritet i kommunen?
Vore jämrans intressant att få ta del av vad de här 202 personerna skulle svara på den frågan.

För min egen del få jag små rysningar inför vad mina egna funderingar hamnar.


Kommentarer är välkomna…

Jaha - och hur då då?

Läser en insändare i Kuriren där, Stefan Blomkvist, Transport, facklig ledare socialdemokraterna Katrineholm skriver:
Sverige ska konkurrera med kunskap och kompetens - inte med låga löner.

Hur f-n ska då det gå till, vore det intressant av att få veta vad Blomkvist skulle svara på - med tanke på de usla skolor som dagens majoritet (med S som största parti) ansvarar för.
Och med tillägget att
"S vill ju förhindra vinster inom skolan" - vilket jag inte ser som lösningen på att våra elevers kunskaper stiger med 100 procent på några år.
Så - varifrån ska vi då hämta de
n efterfrågade "Kunskap och kompetens" som Transport efterfrågar.

För all del - jag som varit ägare till en busstidning - vet ju i alla fall att det inte (ens) krävs mer än en grundskola för att kunna lära sig köra buss eller lastbil.

Har dock svårt att föreställa mig att buss- eller lastbilsförare är den yrkesgrupp vi kan bygga landets framtid på.
I någon högre grad.

Kan man ju få för sig att undra över - liksom över ryktet som säger att den nuvarande regeringen vill förbjuda ordet valfläsk för att inte kränka -
du vet nog vilka jag menar……

Kommentar:
Jag vet inte vad det krävs för utbildning för att starta och driva en Busstidning! Nej det krävs inte ens mer än grundskola för oss buss och lastbilschaufförer men en sak är helt klar! Vi skulle inte sköta landet lika illa som vissa som säkert klarat grundskolan men inte en hel svetskurs!
Vi chaufförer är Street Smarta! Det har räckt rätt långt för mig!
Med vänlig hälsning, Persson


Visste du att?

  • New York är polistätheten 42 poliser per 10 000 invånare.
  • I Sverige som helhet är polistätheten 19,5 per 10 000 invånare.
  • I 136 kommuner är det färre än 5 poliser per 10 000 invånare
    (varav 72 då helt utan poliser).


Sommarmjölk, sa Madame  (9 juni 2018)

13.45 - Clemens, Madame och jag satt på verandan och intog en enklare lunch där jag blev lysten på ett glas kall mjölk.
På Arla-förpackningen stod det lockande ordet - sommarmjölk - i tydliga röda bokstäver.
Vilket uppmärksammades av M och så förvandlades till en fråga till Clemens och mig "Vad får ni för tankar av ordet sommarmjölk?"

- jag ser framför mig glada frigående kor på en grön äng, sa Clemens. Och det är nog meningen från Arlas sida att just en sådan positiv känsla ska framkalla goda vibrationer hos oss mjölkdrickare, fortsatte han.

- Samma hos mig, sa jag och vi tre hamnade i ett samtal om hur, lätt och omedvetet, vi människor påverkas av ord.
Men om det tar jag upp en annan gång - eftersom den egenskapen kommer att använda flitigt i den kommande valrörelsen…

Och så övergick vi att prata om annat - som vad vi fick funderingar när vi läser:

Om det saknas ett ekonomiskt överskott går det inte att investera i utökad produktion. Men det betyder inte att investeringar i ny produktion är det enda sättet att förbruka ett ekonomiskt överskott.
Det finns mycket annat ett samhälle kan göra med eventuella överskottsresurser, till exempel att föra krig mot sina grannar, att bygga katedraler eller att försörja människor som inte arbetar eftersom a) de anses överlägsna och därför får stipendium av staten eller b) de, som i Sverige idag, anses inkompetenta och underlägsna och därför måste omhändertas på skattebetalarnas bekostnad.

Den allmänna teorin om det ekonomiska överskottet säger att detta överskott är ett slags störning som samhället strävar efter att på enklaste sätt neutralisera.

Tänk dig att du har ett rent och nydiskat provrör. Så kommer det en bakterie och undersöker om det finns något att äta. Det gör det inte så parasiten lomar iväg. Sedan häller du en näringslösning i provröret vilket bakterien upptäcker på tillbakavägen.
Han (bakterien) faller då i extas och börjar föröka sig exponentiellt. När han fått vid pass några miljarder avkommor har släkten ätit upp hela näringslösningen varvid alla parasiterna dör av svält.
Den ekologiska störning som representerades av näringslösningen är tillintetgjord och den ursprungliga ordningen återställd.

Invandringen, svarade Clemens och jag med en mun. Och nickade medhållande till varandra.
Madame fick just telefonsamtal som gjorde att vi inte fick ta del av hennes funderingar.
Men det gör ingenting för hon gick efter avslutat samtal och fixade till rackarns lagom starkt gott kaffe. Med sommarmjölk till i min kaffemugg…
Gott!


Fredags-pytt… (8 juni 2018)

12.50 - Det blir lätt så att mycket i dagsläget hamnar om politik. Mest rikspolitik då - för det finns inte mycket i den lokala politiken att ha som ett ämne för "funderingar". Tycker i alla fall jag och Clemens kanske jag ska förtydliga.
För vi kunde i går gemensamt känna att ämnen som att:
Vingåkers kommun föreslås få en gemensam organisation för överförmyndaren med Flens och Gnesta kommuner. Förhoppningen är att det ska leda till högre kvalitet.
Eller som Kuriren också skriver: "kommunen avvecklar stiftelser, säljer aktier och delar ut pengarna" är ett ämne som får fart på lusten att kommentera.
Även om, kan jag berätta, vi under någon sekund undrade lite över till vem de pengarna skulle delas ut.
Men vi förstod ju snabbt att det inte var till oss och då blev det hela ointressant på något sätt…

Ännu mer ointresserade var vi över Gillbergatorpsbornas ängslan över trafiksäkerheten vid Viala badplats. Kuriren skriver:
Föreningen har påtalat flera allvarliga brister och riskmoment i området där den enskilda vägen, västra stambanan, Viala badplats, två busshållplatser och den hårt trafikerade väg 52 är samverkande riskfaktorer.
Man har också påtalat den dödsolycka som inträffade vid en busshållplats i Viala 1983, då en kvinna förolyckades efter att ha blivit påkörd av en bil.

Clemens och jag har ringa förståelse för ängsliga människor som med sin "oro" vill påverka till förändringar - som är irriterande för oss mindre oroliga. Speciellt då de är av "digniteten" där den enskilda vägen, västra stambanan, Viala badplats, två busshållplatser och den hårt trafikerade väg 52 är samverkande riskfaktorer.

Och att hänvisa till en dödsolycka år 1983 som skäl till för sin oro är för oss direkt löjeväckande.
Som, tycker vi, mest bygger på känslor.
Känslor - en paradgren för alldeles för många svenskar - som i går just erövrade guldmedalj i elände genom att tillåta 9000 afghanska "barn" att få stanna kvar i landet.
Ett beslut helt byggt på känslor av typen "tycka synd om".

Vännen Åke - en hedersman som alltid har torrt på fötterna och delger oss gärna sina tips på intressanta saker - som en artikel i Expressen som har rubriken "Statsminister Åkesson - ingen omöjlighet". Och vi läser girigt:

"Sverigedemokraterna kommer inte vara ett av riksdagens mindre partier i höst.
Mätningar är mätningar och valresultat är valresultat; det går inte att fastslå särskilt mycket i en miljö där allt är föränderligt, men mycket talar för att vi om tre månader har en riksdag med tre ungefär lika stora partier och så lite skrap på botten.
En sådan omvälvande framgång för nationalisterna skulle förändra mer än många vill ta in. Vill man vänja sig in i nästa mandatperiods situation bör man tänka en del otänkbara tankar.

En sverigedemokratisk enpartiregering är nog en sådan."

Johan Hakelius på Fokus ställer en intressant fråga om Åkesson under rubriken:
Får Åkesson frågan om SD blir störst?
Där frågan då är om Åkesson får frågan om att bilda regering och själv då bli Statsminister. Spännande läsning - här

Otänkbara tankar - finns det några otänkbara tankar vad gäller det kommande kommunvalet?
- Vad tror om att "S & SD bildar union i kommunfullmäktige nästa valperiod?", frågar Clemens med ett leende. Och lägger till "Om valsiffrorna ser ut som för 2014 skulle de ju få en övertygande majoritet på runt 56 procent".
Och småpratade vi lite över "tänk så lätt det skulle vara för dem att sköta kommunens angelägenheter utan att behöva tjafsa med småpartierna".

Nå vi småpratade också lite över det kommande KF-mötet den 20 juni. Det sista innan valet i september. Vi undrade lite svagt över "undrar hur känslorna då går hos KF-delegaterna". Och konstaterade att vi har för dålig koll på det politiska spelet i kommunen" dvs vad händer vid nästkommande KF-mötet den 17 september om den nuvarande oppositionen blir störst?
Clemens var mest nyfiken på hur man gör för att hantera - kommunstyrelsens ordförandepost - Kan Anneli Bengtsson sitta kvar?
Och lika ovetande är vi om hur styrelserna i de olika nämnderna påverkas.
Omval där, kan vi tänka oss som svar på våra frågor, men vet inte hur/när sådant kan ske.

KD då, funderade vi lite över - eftersom KD på riksplanet inte ser ut att komma upp till nödvändiga 4 procent för att fortsättningsvis finnas kvar i riksdagen.
När vi kollade "procenten" i kommunvalet 2014 ser vi att KD i Vingåker fick 3,96 procent av de avgivna rösterna - vilket räckte till en plats i KF.
De lär nog få behålla sitt mandat, sade vi oss, inte minst då när vi ser att Liberalerna med sina erhålla 2.81 procent av rösterna också erhöll ett mandat.

Sådant funderande kan hålla på och underhålla sig med allt medan man njuter av en kall öl…


En fläkt av det gamla Sverige

(7 juni 2018)

09.45 - Jämrans så bra, tänker jag inom mig själv när jag läser vad Steven Jörsäter i dag skriver hos DGS.
En text
jag hoppas du tar dig tid att läsa. Den börjar i alla fall så här:

I dagarna får alla svenska hushåll en broschyr med den allvarsamma titeln ”Om krisen eller kriget kommer”.  Jag började läsa i den och insåg snart att den innebar en förflyttning till en annan tid.

Rubriker som ”Din krisberedskap”, ”Totalförsvarsplikt” och ”Om Sverige angrips krävs motståndskraft” anger ett helt annat samhälle än det vi möter i våra media. Bara att ordet ”plikt” används. Och Sveriges Riksvapen!

Det finns osannolikt nog inte en enda politiskt korrekt mening eller floskel i hela skriften. Allt präglas av allvar, beslutsamhet, endräkt och saklig information.
En fläkt av det gamla Sverige.

Tänk om det är så. Att det är avsaknad av en verklig kris som gör att politik och samhällsdebatt domineras av påhittade eller självförvållade problem?
Att i en verklig kris så skulle diskussioner om jämställdhetsplaner, HBTQ-rättigheter och klimatångest spårlöst gå upp i rök saknade av ingen.
Faktum är att det i listan av mat för hemberedskap i broschyren finns köttkonserver uppräknade, helt oblygt, utan att det ens ges några alternativ för veganer!

Förmiddagskaffet svalnar då jag blir sittandes tyst i en slags stark längtan efter "det gamla Sverige"…


En bra dag? (6 juni 2018)

10.25 - Nationaldagen (Svenska flaggans dag) - menar jag i rubriken - som väl inte borde ha ett frågetecken efter sig. Jag kanske då ska förklara att det sitter där eftersom mitt eget svar på frågan klart kan beskrivas som frågande. I alla fall om jag ser längre bort än Vingåker.
Som till Oslo, där jag som "halvnorsk" ett flertal gånger deltagit i firandet av deras "Sjuttonde maj", och med tårar i ögonen låtit mig dras med av den "överdådigt  glada stämningen". Barntåget missar jag aldrig vid mina besök, där tusentals barn under mer än två timmar tågar förbi bakom "skolorkestrarna" - eller hur jag nu ska beskriva dem.

Jo, den norska nationaldagen är alltid en bra dag. Men den svenska?
En liknelse pockar på uppmärksamhet: "Du Wimsegård, är det nu inte så att du tycker att du vill fira nationaldagen med samma frånvarande engagemang som din namnsdag nu den 18 juni.
Det vill säga - inte alls?"

Jo, svarar jag min inre röst - för kan det finnas mindre orsak att fira mig än - att min norskfödda mamma en gång i Västerås gav mig mitt vackra förnamn?

Därifrån stammar min (egen) begåvade slutsats - namnsdagsfirande är ett lika påhittat trams som den svenska nationaldagen.

Både jag och Sverige har goda sidor som bättre förtjänar att firas.
I alla fall jag - Sverige som land är ju på klar nedgång.
Vilket jag inte anser om Vingåker.

Det finns fler än jag som inte deltar i nationaldagsfirandet.
Konstaterar jag från att ha läst en krönika i DN.

Kommentar:
Har inhämtat att den här dagen firas måttligt av en blandad skara, främst invandrare, kristdemokrater och äldre män. 25% av befolkningen firar den här dagen mot att ca 86% firar midsommar. 3% tar sig an en första maj-demonstration. (säkert minskande i dessa tider).
Mest av alla firar invandrare och då särskild de som kommer från ett utomeuropeiskt land. De vill gärna manifestera att de tillhör oss när de etablerat sig.
Invandrare från grannländerna firar däremot nästan lika lite som vänsterpartister - har noterats i SOM-undersökningar.
Åke


En bra fråga… (5 juni 2018)

07.45 - Rubriken tänker jag - när jag på annan plats läser:

"Dagens Nyheter hade för några decennier sedan en serie artiklar om klimat. Den första raden i den första artikeln på den första sidan började sa här: ”Inte på 800 år har det varit sa varmt som det varit i…. ”.      

800 år sedan; då talar vi om runt år 1100. Fråga: varför var det så varmt då?
Det var ju långt innan industrialiseringen och associerad miljöförstöring?
Svaret är att det finns också naturliga variationer i klimatet."

Om det nu är så att du eventuellt har dina funderingar om denna varma majmånad vi upplevt, så läs gärna vad Lennart Bengtsson skriver om den saken hos DGS.

Det är väl få ämnen som brukar åstadkomma fler kommentarer än - vädret - som ju alla har åsikt om.
Så - var så god - här kan du ge din kommentar

 


En liten fegis är jag… (4 juni 2018)

17.30 - …tänker jag när jag ser den här bilden på Facebook. Mest för att jag, som är hyggligt duktig på Photoshop, inte riktigt har modet att åstadkomma några små ironiska bildmanipulationer - på lokal nivå…
Kanske borde jag byta leverantör för "Husets vin"?    ;-)

Bra Photoshop-jobb…


Listor? (2 juni 2018)

11.35 - Kom jag att fundera vi morgonfikat. Antagligen för att jag, som jag mindes det, fnyste lite avvisande, eller möjligen överlägset, över gårdagens "mindre goda placering" för Vingåker i en lista - jag själv inte bryr mig ett smack om.

För, frågade jag mig, finns där någon Vingåkersbo som funderat det minsta över kommunens naturvård - och blivit synnerligen missnöjd? Inte jag i alla fall, har heller inte hört att någon av mina vänner eller bekanta - någonsin - har har framfört minsta åsikt i ämnet.
Inte heller kan jag påminna mig någon ilsken insändare i Kuriren eller att tidningen själv har "ondgjort sig över Vingåkers bristande intresse för naturvården".
Mitt eget enda intresse vad gäller kommunens naturvård består nog av att jag är glad över hur bra kommunens sköter (underhåller) sina gräsmattor.

Fast, undrade jag, om det inte hos mig uppstod ett kort intresse för naturvård - när jag hos BBC kollade på denna underbart fina berättelse  under rubriken:

Tales from the far-flung Faroes
The people who live on remote rocks in the North Atlantic

…och kände hur en flyktig känsla av "Aah - dit vill jag flytta" uppbackad av den växande lusten att slippa det som dagligen gnager så illa på det goda humöret  - som Annie Lööf, Miljöpartiet, den svaga regeringen, Batikhäxor, Feminism, Islam och invandringen - som jag tror är frågor de inte bryr sig så mycket om på Färöarna - innan jag fick en andra tanke:
"Då blir det f-n så långt till tisdagsbowlingen i Katrineholm".

Alltid finns där något som ställer till det…


Bästa naturvårdskommun (1 juni 2018)

22.05 - Nix - inte Vingåker…

"Sträckte lite extra på mig när jag såg att min egen hemkommun (Huddinge) toppade Naturvårdföreningens rapport för 2018 om ”Sveriges bästa naturvårdskommun".
Kändes bra med tanke på kommunens omväxlande landskap med skogar, sjöar blandat med urbana miljöer.

Blev genast intresserad av att ta reda på vilken plats en så fin landsorts-kommun som Vingåker skulle kunna finnas på.
Eftersom det är valår har man gjort en enkät med ett antal frågor om kommunernas naturvårdsarbete inom olika områden som Inventering och kartläggning, Planeringsunderlag, skyddade områden, strandskydd, information till invånare, dialog med andra aktörer, specifika satsningar, kommunägd tätortsnära skog, ansvar för vården.

Rapportens f
örord, sammanfattning och metod är en väl värd läsning inte enbart för de ansvariga inom kommunen utan också för övriga naturintresserade.

I den här tabellen  hittar man Flen på plats 43 med 35 poäng.

På en mindre framträdande plats 209 återfinns Vingåker med 7 poäng och undvek därmed jumboplatsen 210 som Krokom fick med sina 4,5 poäng.


Det kunde vara intressant att få ta del av en kommentar från Vingåkers naturansvarige om varför kommunen med sin landsbygd inte återfinns i den övre delen av listan."
/Åke

En liten bilrunda…
08.05 - Alltid retar det väl någon miljöpartist, tänkte jag när jag skrev den rubriken. Jag kanske har en elak dag i dag? Också…
Nåväl, 08.30 tar jag min bil och kör en gammal god vän (och hans fru) från Vingåker till Huddinge sjukhus, får vänta där en så där tre timmar medan han genomgår en större provtagning, innan återfärd.
På måndag är det tänkt att han ska genomgå en (smärre) hjärtoperation. Man går in genom ljumsken och för upp någonting till hjärtat och "fixar något" som ordnar till någonting…
Han är ängslig inför detta - rent av rädd…
Kan man ju förstå.

Jag fick för mig att du kanske kunde vara intresserad att läsa vad Patrik Engellau skriver i dag - under rubriken -

Vem försöker skapa en känsla av kris och instabilitet som berättigar totalitärt styre?
En intressant text, tycker jag, som till viss del handlar om att styra genom att skapa en känsla av rädsla…

 

Så kan det förstås vara… (31 maj 2018)

21.05 - Det finns ett talesätt som säger att världen ser så jävlig ut pga att det bara är goda människor som dör. Man hänvisar då till de tal som hålls vid begravningar där den dödes levnadsteckning oftast ger intryck av att det är ett helgon som gått hädan.
Sällan eller aldrig sägs vid dessa förrättningar att den avlidne var en skitstövel och att världen är en bättre plats nu när vederbörande har ryckts bort från det jordiska.

Du kanske tycker jag tänker lite märkligt - men mina funderingar hamnade någonstans kring: "Undrar hur kommentarerna kommer att se ut efter det kommande valet."
Där jag vill tro att det blir stora förändringar emot hur det ser ut i dag. Kommer förlorarna att betecknas som missförstådda helgon och vinnarna som?
Ja, vad då?
Det får vi veta den 10 september…

Sommaren 2017 läste jag dessa rader:
En fungerande demokrati förutsätter informerade väljare. I det moderna samhället har media en framskjuten roll som informationsbärare och ett stort ansvar för att inte missköta och missbruka den uppgiften. Om folket väljer partier och politiker utifrån ett från media levererat bristfälligt eller felaktigt informationsunderlag, får vi ett samhälle med inkompetenta beslutsfattare och politiskt vanstyre.
Om media sedan lierar sig med den politiska makten och är den behjälplig med att dölja sin inkompetens, då kan det ta lång tid innan tillräckligt många medborgare förstår vad som pågår och kan välja bort de inkompetenta politikerna. Samhällsskadan kan vid det laget vara omfattande.”


En vardagshändelse… (30 maj 2018)

09.40 - Så här i valtider har jag blivit mer än vanligt uppmärksam på - människor - och hur de beter sig. Där jag kan konstatera hos mig själv, och andra, att sympatiska personer, eller kanske jag ska skriva - människor med en generös inställning till sina medmänniskor gör min (vågar jag skriva vår?)  vardag lite angelägnare.
Gäller politiker i högsta grad.

Nåväl, Madame och jag  blev i går varse om den saken - skillnaden mellan hur vi behandlas av skilda personer - när Ms mobiltelefon gått sönder.
Jag gör det lätt för mig genom att skriva "gått sönder på ett oförklarat sätt".
Telefonen hade M köpt i mars hos Dialect i Katrineholm och därför for vi till butiken för att - åtminstone - kunna utnyttja garantin.

Nobben, för att uttrycka det korrekt. En sådan märklig skada på en telefon hade han aldrig sett tidigare och, lade han till, med 99-procents säkerhet skulle telefonleverantören inte godta att se detta som ett garantifel.

Allt framfört i en deltagande ton som man upplever hos en begravningsbyrå.

Läget blev alltså något liknande som hos begravningsbyrån - telefonen var oåterkalleligen död…
M, reagerade med en suck, i ett misslynt tonläge jag känner till, och vi lämnade butiken. Elgiganten nästa - för M reagerade som jag tidigare gjorde i ett liknande läge - akutläge och ny telefon måste inhandlas - NU!

Efter en kort bilfärd masade vi oss in i den butiken, en aning missmodiga som kan ha berott på den förutfattade meningen att "här kan man väl inte förvänta sig någon vidare service".

Men det fick vi, för bakom den lilla disken bland alla dessa otaliga mobilmodeller lyste en ung man som utstrålade glädje i en kombination av överdådigt självförtroende.
- Jaha, Madame vill köpa ny mobil - någon speciell?
Jo det ville hon och hon hade funnit att där fanns en som var av exakt samma modell som den som obegripligt märkligt gått sönder.
Den unge mannen kollade att telefonen fanns i lager - det gjorde den om M kunde tänka sig godta att den var vit. Den trasiga var ju "kvinnligt röd"…
M kunde tänka sig en vit - och undrade lite försynt om hon kunde få hjälp med att flytta över SIM-kortet.

Ha, det var som att fråga en Tomte, om han delar ut Julklappar. Hans generösa attityd var sympatisk, Madame hade säkerligen charmat honom - minst lika mycket, som hon charmar mig…
Telefon betalades (400 kr billigare än hos Dialect), SIM-kort hamnade på plats och M ville så kolla att telefonen fungerade. Det gjorde den - genom att efterfråga "pin-koden". M tittade smått uppgivet på den unge mannen - som bums förstod läget och sa med spelande glada ögon:
"Det kan jag fixa".
Och så gjorde han det…


Överskott? (27 maj 2018)

11.45
- Även en söndag kan man ju unna sig en stund vid datorn och ta del av vad andra människor har för tankar.
Vill jag konstatera efter att ha läst många intressanta inlägg.
Som det här:

"Om ett privat företag får ett överskott så är det helt nödvändigt enligt aktiebolagsslagen och reinvesteras oftast i verksamheten för att skapa ett större överskott kommande år. Alltså ett slags omvänt pyramidspel.
Men om en skattefinansierad verksamhet får ett överskott så betyder det att de åderlåtit skattebetalarna på pengar som högst sannolikt skulle ha använts klokare av dem.
När en kommun säger att ”de gått med vinst” måste medborgarna skrika högt i protest, för det betyder att att de har beskattats för hårt och de pengarna skall omedelbart betalas tillbaka, eller åtminstone sänka kommunalskatten kommande år.
Dessutom kan endast vinstdrivande företag gå med vinst och aldrig stat och kommun.

Eller varför inte klicka på den här länken och få dig till livs en lång berättelse om  kvinnor.
Som inte alls är positiv för dem…

Vingåker klättrar… (24 maj 2018)

19.30 - Jag har fått lite förhandsinformation från tidskriften Fokus om deras stora undersökning som redovisar "Här är bäst att bo" där Fokus rankar landets kommuner.
Vingåker förbättrar sin position från plats 265 förra året (av 290) till plats 244 - redovisas i den tidning som kommer i brevlådorna i morgon.
Av våra nära grannar är Katrineholm bäst med placeringen 111 (131) och Flen får placeringen 200 (216)

Se där - något att glädjas åt…
Men det finns även annat för oss i Vingåker att fundera över - som när Fokus skriver:


Solsidan, inte bara
den som är känd från tv-serien, finns på många sätt i Stockholmsregionen. Flera andra regioner har en negativ utveckling, med minskande och åldrande befolkning, krympande service och färre arbetstillfällen.

Det finns inga konsulter som kan komma och berätta hur man ska göra. Förutsättningarna sätts i hög grad av platsens befolkningsstorlek, hur tätt man bor och hur lång det är till närmaste ekonomiskt starka region eller stad.
– Ju mindre befolkning man har, ju glesare man bor och ju längre bort man befinner sig från ekonomiska centra, desto tuffare är det.


I går, en tisdag… (23 maj 2018)
(uppdaterad 15.55)

00.50 - Visserligen är jag van vid mina egna funderingar, men det händer i alla fall vid sällsamma tillfällen att jag undrar hur de - funderingarna - uppstår. Där jag t ex frågar  mig själv varför jag i himmelens namn håller på med den här bloggen.
Om man nu kan kalla den för en blogg - tänker jag emellanåt.
Men när jag inte tänker så så kommer jag varje gång till samma slutsats - vad det än är jag håller på med - jag tycker helt enkelt att det är roligt att hålla på…

Ett slags tidsfördriv, för att försöka ge mig själv en stunds daglig meningsfullhet i tillvaron. Som jag själv ser det alltså…
Och så ser jag, då och då, på mina jämnåriga vänner och bekanta, och undrar varför inte jag, också som dom, nöjer mig att läsa Kuriren och efter (som jag ser på dem) en tämligen intellektuellt händelselös dag, utan något större intresse för omvärlden utanför Vingåker, så småningom hamnar de framför teven när kvällen infinner sig.

Jag ryser av obehag när jag ser vad jag skriver och hoppas att jag dör knall och fall innan jag själv hamnar i det läget.

Och så har jag, igen, suttit några timmar på min veranda och funderat kring gårdagens händelser. Som bl a innehöll:
Klockan 10.20 transporterat en person från Vingåker till Kullbergska, och därefter blivit sittandes i cafeterian till 11.45 för återfärd.
Klockan 13.00 -14.30  bowling i Katrineholm, på återfärden hem inköp av blommor att plantera - med avsikten att de ska förhöja njutningen av att titta ut på/över huset/tomten, kämpat med gräsklipparen en halvtimme ungefär för att snygga till gräsmattan, lagat pannkaka (och ätit) tillsammans med Madame under stimulerande samtal och så småningom ensam hamnat på verandan för att, under små blandade funderingar, se hur kvällen övergått till natt.

OK, jag antar att få av er läsare under en sådan avslutning på dagen skulle hamna i funderingar kring lokalpolitik. Men det gjorde i alla fall jag - där jag plötsligt kom på att "i går var det KF-sammanträde" och att jag inte har nåtts av någon information om vad som hände där.
Varför man som Vingåkersbo nu skulle vara intresserad av det.

Men av någon obegriplig anledning händer det att jag blir det. Och hamnade där i en liten fundering om jag skulle sända in ett "Medborgarförslag till KF" där jag föreslår att kommunen på sin hemsida omgående berättade vad som hände vid det senaste mötet.
Varje KF-möte sker ju på måndagar och varför skulle inte  någon "kommunikatör" hos kommunen få i uppdrag att senast fredagen samma vecka på kommunens hemsida utförligt (och personligt underhållande) berätta om vad som tilldragit sig vid KF-mötet. "Och vad besluten kan innebära för dig som Vingåkersbo"

Jag menar - Kuriren är ju ingen pålitlig rapportör av våra KF-möten, som när de gör det, numera oftast väljer att skriva om enstaka punkter från dagordningen.
Som jag förstår det, om inte KF-mötesberättelsen inte kan läsas tämligen omgående har ortsborna snart glömt bort att där varit ett KF-möte.
Om de nu ens vetat om att det varit ett…
Jag anar att du, flera veckor efter mötet, normalt inte får tanken att du nu kan logga in på kommunens hemsida och klicka dig vidare till en redovisning som finns där i en form av ett PDF-KF-mötes-protokoll.
Som eventuellt kan vara skrivet i en utformning som får ett besked om kvarskatt att i jämförelse framstå som kul läsning…

Och en som bra kan förklara varför det känns så är Peter Kadhammar som i Aftonbladet skriver om kanslisvenska:

Detta är ett språk som vänder sig inåt, in i sig självt, intellektuell onani. Språket syftar inte till kommunikation utan blott till självbespeglande bekräftelse: vi finns, det vi gör är viktigt. Och ju mer man säger det, desto osannare blir det."


Denna onsdagsmorgon sitter jag och läser på BBCs nätutgåva och finner den här bilden som jag blir funderande kring - och undrar:
Är det så här eleverna i Vingåker får sin utbildning?


Vingåker? (20 maj 2018)

13.45 - Bjarne,
har noterat att du emellanåt uttryckt din odelade förtjusning över att bo i Vingåker. Eftersom det lät lite smörigt i mina öron undrade jag så hur allmänt en sådan åsikt kunde vara i kommunen.
Det är ju val i höst och resultatet kanske inte bara påverkas av vad de lokala politikerna utlovar de närmaste 4 åren utan också hur väljarna trivs.
SCB gör årligen en medborgarundersökning där invånarna får tycka till om kommunen och dess verksamheter inom 3 områden: Kommunen som en plats att bo och leva på  Kommunens verksamheter Medborgarnas inflytande i sin kommun.

Senaste undersökningen gjordes hösten 2017 och svar erhölls från131 kommuner. Trist nog fanns inte Vingåker med i den listan.
Våren 2015 deltog Vingåker
. Mycket kan ha ändrat sig sen dess men några värden finns att hämta liksom jämförelse med kommuner i samma storleksklass.
Ett sammanfattande index visade på 49%:s nöjdhet av att bo i Vingåker.
23% av invånarna kunde starkt rekommendera vänner och bekanta att flytta till kommunen medan 38% ville avråda från det.
Ett sammanfattande index visade på 51%:s nöjdhet med kommunens verksamheter. Förbättringar önskades för gator och vägar, motionsanläggningar, äldreomsorgen, stöd för utsatta personer och inte otippat grundskolan.

Ett sammanfattande index visade på 40%:s nöjdhet över möjlighet till inflytande i kommunen. Man önskade mer möjlighet till påverkan och förtroende. Med underlag av ovanstående senaste medborgarundersökning i  Vingåker kanske något vaket parti skulle kunna hämta inspiration till att locka fler väljare i kommunen att både rösta och välja rätt parti.
/Åke  


Glömde… (19 maj 2018)

Så förargligt - jag har ju helt glömt bort att berätta för omvärlden att Madame var inbjuden till slottet Windsor för att - som representant för Vingåkers kommun - övervara prins Harrys och Meghans bröllop…
"Jag blev väl omhändertagen", berättar M…


Mest i bilen… (17 maj 2018)

19.00 - Känns det som, när jag lite smått pustande slår mig ner framför datorn. För de senaste dagarna har det varit mycket bilåkande till olika sjukvårdsinrättningar där jag skjutsat vårdbesökande till behövliga läkarbesök. Som i dag då jag 08.15 hämtade upp Madame för färd till Universitetssjukhuset i Linköping för ett sedan länge bokat möte (kontrollbesök) av specialist.

Ett bokat möte 10.30 blev försenat till 11.00 som efter en halvtimmes undersökning blev så att M behövde vänta ytterligare en timme för en avslutande enkel kompletterande åtgärd.
Jag personligen har begåvats med en rejäl portion tålamod och blir inte alls otålig över att få vänta. Vilket jag inte vill säga om de många som satt i samma väntrum som jag satt i. En smått surmulen stämning där suckarna - inte tydligt hördes men syntes - fyllde väntrumsluften.
Tills - en nykommen äldre dam oförväget började samtala med M och mig. Och ser man på f… - efter en kort stund så anslöt allt fler till samtalet och stämningen i väntrummet blev snabbt smått glädjefull.
En märklig förvandling skapad av en "märklig kvinna"…

Nåväl på hemvägen unnade vi oss en senkommen lunch på vägkrogen Tuppen i Herrbeta och en avstickare till Blomsterlandet i Norrköping för att köpa oss pelargoner - som nu pryder utsidan av mitt hus.

Vad gäller Madame och mig blir vi ofta fikasugna under våra bilresor, så även denna gång, vilket fick oss att som hemväg välja väg 51 mot Finspång (via Rejmyre hamna i Vingåker) för att i Svärtinge få stanna till för att få vår kaffelust justerad.

I Svärtinge finns Ninas Café som blev vårt stopp. Vi beslöt att njuta av vårt kaffe inomhus. På väggen bakom M såg jag denna reklamskylt, bland många andra exemplar av gamla skyltar - och blev sittandes i funderingar.
Jag har berättat det förut, och tar det gärna igen (så att du vet) jag är ingen större beundrare av den - numera påbjudna statliga - feminismen.
Det är en sak, men jag kunde inte låta bli att låta tankarna gå i gång på min fundering "Undrar hur feministerna, av båda könen, skulle reagera om där publicerades en liknande annons i dag?"
För att skriva det med snälla ord - jag kan föreställa mig en del sura miner…

Vad M anser om frågan får jag inte skriva, säger hon
Men om du undrar - jag gillar den!
Annonsen alltså - och gläds lite över att jag fortfarande har kvar den - förmågan…


Vingåker och Kina… (16 maj 2018)

16.55 - Allt handlar inte om Vingåker, eller för den delen Kina, börjar jag med för att förklara varför jag låter rubriken finnas kvar trots att de  nya raderna handlar om - annat. Nå kanske lite om Vingåker ändå, funderar jag, när jag här delar med mig några rader av Johan Hakelius:

"Han (författaren Tom Wulfe) var av den sällsynta sort som begrep från allra första början att den som tar världen på allvar måste göra det med ett leende på läpparna och en finstämd känsla för det absurda.
De som tror att man tar världen på allvar genom att helt enkelt ta den på allvar, blir aldrig mer än statister. Tråkiga sådana."

00.40 - Jo, det kan nog ses vara en märklig rubrik, men den kommer sig av att jag i den sena natten läst två - låt mig kalla det för artiklar - där den ena höjer Vingåker till skyarna (nåja) för att kommunen, som Kuriren skriver det:

Vingåker tar största klivet i företagsenkät
"Den kommun som tar det största klivet i årets undersökning är Vingåker. Betyget för det sammanfattande omdömet har ökat med 0,3 enheter till 3,5.Björn Lindgren, regionchef i Svenskt näringsliv, berättar att det innebär att Vingåker lyfter 52 platser, från plats 177 i fjol till plats 125 i år.
Han tycker att Vingåkers kommun ska vara stolta men inte nöjda."


Jaha, tänker jag, det var ju trevligt att läsa - men vad betyder det egentligen för kommunen? Kommer denna ökning att locka hit fler företag - eller vad i består den viktiga fördelen med denna bättre placering?
Har några företagare hotat med att lämna kommunen för dess (tidigare) mindre goda placering? Och nu ändrat sig…
Fast rent allmänt, visst ger det en trevlig känsla att få en bättre placering…


Kuriren skriver:
Kommunstyrelsens ordförande Anneli Bengtsson är givetvis också glad över det stora klivet.
– Äntligen. Efter allt arbete vi har lagt ner börjar det nu sakta men säkert att märkas utåt, säger hon.

Kanske natten är för sen, och jag är kanske för trött, men jag begriper inte att denna förbättring är mer betydelsefull för kommunen än Sveriges vinst i går kväll över Ryssland i Hockey-VM.

Dock - för egen del är jag lika förnöjd över båda framgångarna…

Dock blir jag betydligt mer påverkad av vad jag läser att Anders Thorén, som bor i Shanghai, skriver under rubriken "Mina intryck av Kina". En, som jag anser, synnerligen intressant (mycket lång och detaljerad) berättelse om ett land som vi i Vingåker förmodligen inte vet så mycket om. Skriver jag med den lilla misstanken att här faktiskt kan finnas någon som har betydligt mer kunskap om det stora folkrika landet - än i alla fall jag…Unna dig att läsa den här långa berättelsen. För den borde, som jag ser det, ge dig en tänkvärd inblick från en omvärld som ligger en hel del längre bort än Flen…

Och jag tror f-n i mig att vissa saker är omöjliga, tänker jag, när jag i Kuriren läser en intervju med Martin Larsson, som, Kurirens skriver det "Gör comeback i Vingåkerspartiet VTL" och som i artikeln berättar:

Bland annat har Martin Larsson jobbat som lärare i Högsjö skola, under en dryg termin.
– Då fick jag se skolverksamheten inifrån. När vi var med och styrde under perioden 2002 till 2006 gjorde vi ett väldigt lyft på näringslivsrankingen, från nästa sista plats till plats 52. Och jag tänker att man kan göra samma lyft med skolan. För det behövs ju i Vingåker, säger han.
– Det vore inte någon omöjlighet, fortsätter han.

Jo, Martin Larsson, tänker jag - det är nog en omöjlighet.

Hur jag än låter mina funderingar fara runt kan jag omöjligtvis tänka mig att skolorna i Vingåker, de kommande 10 åren framåt, kan i "skolrankningarna" stiga från den sedvanliga platsen bland "botten 5" till en plats bland "topp 50".

Och jag antar att jag som grund för den pessimismen bland annat finns för att jag just läst:
Jag kallar det för funktionell dumhet, det är när kommunala och statliga tjänstemän bara utför sina uppgifter med skygglapparna på, utan att någonsin snegla åt sidorna och fundera över vad deras handlingar kan få för konsekvenser i samhället. Sagt av den svenska integrationspolisen Ulf Boström.
Men kanske också i min känsla av hur de ansvariga - inklusive de lokala politiska partierna i KF - under den här valperioden har hanterat skolfrågorna.

Det vill säga - lika intetsägande som Kuriren skriver de flesta av sina artiklar.
Utan följdfrågor som ger "kött på benen".
Varför fick inte t ex Martin Larsson frågan "Hur har du, eller ni inom VTL, då tänkt att det skulle kunna gå till? Kommer ni att ge väljarna besked i frågan i god tid före valet?
Med det exemplet vill jag tydliggöra att både våra lokala politiker som Kuriren mest kommer med ord utan att de ger svar på de frågor som en (som jag anser) en normalt intresserad Vingåkersbo självklart ställer sig.
Vad vi huvudsakligen får veta från våra lokala politiker är deras "önskedrömmar" i form av ordramsor som - dessvärre - alldeles för många inte bryr sig om att fundera ifrågasättande över.
Och så röstar man som - vanligt…

Och varför skulle man nu inte göra det - eftersom det politiska livet ju rullar på "som vanligt". Och med det menar jag att jag inte förväntar mig att något av våra politiska partier kommer att finna en avgörande viktig fråga att vinna valet på.

Om det nu ens kan finnas en sådan…


En vanlig söndag… (13 maj 2018)

Eller har det inte varit det? - frågar jag mig själv där jag sitter på verandan och njuter av kvällen. Blev sittande i funderingar kring vad jag kallar "en vanlig söndag"  och kommer just inte på vad en ovanlig söndag då skulle kunna vara…

22.40 - Låt oss strunta i just det för hela denna helg har varit till stor förnöjsamhet, konstaterar jag för mig själv, och minns gärna någonting så trivialt som gårdagens tur till "soptippen" för att bli av med ett antal säckar innehållande grenar och löv.
Jag kan förstå varför jag tycker om att bo i Vingåker, tänker jag, när jag minns den trevliga stämningen bland dem som samtidigt som Madame och jag samsades bland många andra för att bli av med vår skräp.
En vänlig stämning där folk pratade glatt med varandra, den hjälpsamma attityden bland dem som skulle ta sig fram med sina bilar för att komma nära med sitt avfall.
Jo, jag gillar verkligen Vingåkersborna…

Söndagen har varit lika förnöjsam med jobb i trädgården som blir allt mer trevlig att vistas i. En aning ommöblerad då vissa växter har flyttats till nya platser, nu med välansade rabatter och gräsmattan har fått en dos "vitaminer" med avseende att hålla mossan borta.
Vi unnade oss ett avbrott för att åka och titta på Vingåkers gulsvarta tjejlag (14-åringar så där) som spelade match mot ett blåklätt lag vars namn jag glömt.
Madame har två barnbarn i laget.
Vi
förlorade med 6-5 i en underhållande match inför en entusiastisk publik.

Nu väntar i veckan en tur till Ingvaldstorp för att inhandla Pelargoner till utelådorna som ska upp utanför fönstren.

Jo, en stilla söndagskväll på verandan efter en skön helg får mig att bli smått lyrisk över Vingåker…


Kristi himmelsfärdsdag… (10 maj 2018)

17.35 - Det finns mest bra dagar i mitt Vingåkersliv - och kom jag på - det finns andra dagar som känns ännu lite bättre.

Som i går
när jag och Madame gjorde oss en tur med bilen. Ett första stopp i Västerås för att hämta upp min nyrenoverade "gamla dator" som - visade det sig - fått en rejäl vitamininjektion av de kunniga teknikerna hos Mac Support i Punkthuset i min födelsestad.
Den är numera lika rask i sinnet/agerandet som vilken Vingåkerskvinna som helst som fått doften av en "realisation" i Katrineholm i näsborrarna.

Vidare till Köping för att M skulle få möjlighet att göra ett besök hos en av sina bröder, "Pelle", som med sin fru bor förnämligt till mitt i stadens centrum - "När vi ändå är i närheten" - som M inte alls uttryckte det - men lyckades få mig att uppfatta ändå.

Det är alltid livgivande att få prata med personer som har förmågan att skapa trivsam stämning kring sig. Och dessutom har intressanta saker de vill "ta upp".


Som idag
- efter en "synnerligen givande dag" - som lockade fram den nämnda känslan - i samarbete med att jag satt på verandan och njöt av "Sill med färskpotatis och gräddfil" i trivsamt sällskap med ett glas Mariestad…

Att solen värmde gott behöver jag väl inte nämna - det gör den ju på något sätt - alltid i Vingåker.
Eller hur?

08.55 - På den tiden då jag gick i den svenska skolan fanns på läroplanen "kristendomsundervisning". Vill jag i alla fall minnas då jag tydligt minns att vi måste lära oss (utantill) psalmverser. Något annat minne - eller kvarvarande kunskaper - från de lektionerna har jag inte. Konstaterar jag denna morgon då jag blir medveten om mina grunda kunskaper i religion då jag inte med bestämdhet vet varför "man" firar en sådan dag.
Om man blir nyfiken och vill få veta är Wikipedia ett av de ställen på internet där man kan få svar på sina funderingar. Så:

Kristi himmelsfärdsdag
(latin: Dies sanctus ascensionis Domini), förr även Helgetorsdag[1], är inom kristendomen dagen då Jesus efter uppståndelsen enligt Nya Testamentet lämnade jorden, och fördes upp till himlen inför elva av apostlarna och har firats sedan 300-talet. [2]
Dagen infaller 39 dagar (på den 40:e dagen) efter påskdagen. [3] Liksom påsk och pingst bygger dessa båda helger på måncyklerna och infaller därför vid olika datum olika år. Någon egentlig årsdag av Kristi himmelsfärd, kan man alltså inte tala om. Den liturgiska färgen är vit på den här dagen. [4]


Jaha, säger jag till mig själv, och känner mig just inte mer informerad än tidigare. Men blir i alla fall sittandes med egna frågor kring vad Wikipedia mer berättar:

’Jag skall sända er vad min fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden.’ Han tog dem med sig ut ur staden bort mot Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem. Medan han välsignade dem lämnade han dem och fördes upp till himlen. De föll ner och hyllade honom och återvände sedan till Jerusalem under stor glädje. Och de var ständigt i templet och prisade Gud.

Skapar frågor hos mig.
- Vad har "fadern lovat"?
- Vad innebär en välsignelse?
- Vad var det apostlarna hyllade?
- Varför prisade apostlarna Gud?


Eftersom jag är övertygad ateist skulle jag fara med osanning om jag säger att jag är starkt intresserad av att få ta del av svaren på frågorna. Men undrar allt oftare över de människor som bekänner sig till någon av de många olika religioner som erbjuds.
Det kan väl inte ha undgått någon att Islam är på tillväxt i Sverige…


Eftersom jag är övertygad ateist skulle jag fara med osanning om jag säger att jag är starkt intresserad av att få ta del av svaren på frågorna. Men undrar allt oftare över de människor som bekänner sig till de många olika religioner som erbjuds. Det kan väl inte ha undgått någon att Islam är på tillväxt i Sverige…

Så känner jag hur en tydlig känsla av likgiltighet (över religion) kommer smygande som i känsla överstiger den jag emellanåt känner inför lokalpolitiken. Och lägger där gärna till - den svenska pressen.

Bjarne,
Tänkte på din kommun när jag i DGS läste Lars Hässlers inlägg om kommuners ansvar.

Enligt lagen bestämmer kommunerna själva över sina angelägenheter men 
frågan är hur det är i praktiken. Det finns ett omfattande regelverk med lagar
och restriktioner som begränsar kommunernas handlingsfrihet.

1965 togs kommunernas ansvar för polisen bort och 1991 fick man ansvaret 
för skolan. Den grundlagsfästa rätten att beskatta sig själv är satt ur spel då
riksdagen beslutat att delar av kommunens skattepengar skall skickas  till
annan kommun. Det kommunala självstyret urholkas alltmer av de restriktioner
som omger alla fattade beslut.
 
Eftersom det är valtider lovar både de kommunala- och rikspartierna att satsa
stora summor på diverse projekt som sen via detaljstyrning inte får den verkan  
som man avsett.

Frågan är vem som är bäst skickad att ha ansvaret för kommunens verksamhet
som till övervägande del ändå bestäms av riksdagen. Länsstyrelsen kanske?

Frågan blir då om vi skall ha en lokal politisk nivå eller inte?
Åke

Visst ser det ut som att SD är inne i en positiv trend. Det har alltid lönat sig att stå fast vid sin uppfattning och inte vingla hit och dit. De tidigare så stabila partierna har både ändrat sina uppfattningar efter vad de tror väljarna önskar och kan dessutom inte bestämma sig för med vilken partner de skulle vilja tråda dansen.
Att de inte ser att Jimmie Åkesson verkar vara en högst dansant partner kan visa sig bli ett dilemma i höst.
/Åke


Fairtrade… (8 maj 2018)

09.20 - Oj, tänkte jag när jag just i Kuriren läste rubriken:

"Varför vill Vingåker ha rättvisemärkning?"
smått förvånad över att i lokaltidningen finna en rak och ifrågasättande artikel.
Kuriren skriver:
"Ambitionen är lovvärd men metoden tveksam. Frågan är om Vingåker, och andra kommuner som hakar på, har funderat kring och tagit ställning till invändningarna mot Fairtrade."
Och avslutar sin artikel med:

För effektivt, rent ekonomiskt, är Fairtrade inte. Handeln lägger på en slant och det är många led mellan den extra summa som konsumenten betalar om det som kommer bonden till del.
Har Vingåkers kommun vägt in allt detta i sitt beslut om sin Fairtrade-kampanj?
Eftersom jag själv ett flertal gång fört fram kritiska synpunkter på kommunens agerande kring Fairtrade - där hela Kommunfullmäktige - finns bakom beslutet att kommunen skulle ansluta sig till "märkligheten" svarar jag själv - nej det tror jag inte.
Som jag ser det - ett KF-beslut som huvudsakligen bygger på "känslor av att vilja vara snäll" (läs gärna känslopjunk) mer än nyttoeffekten för kaffeodlarna - eller kommunen.
Den typen av beslut är jag ingen beundrare av.

Daggmaskar… (7 maj 2018)

13.00 - Kan det möjligen bero på att jag är en starkt introvert person? Funderade jag nyss där jag satt på verandan för en fikastund. Att jag började fundera om daggmaskar, menar jag. Jag har en viss läggning att vilja skylla ifrån mig på "annat" när jag kommer på att jag kanske har udda funderingar.
Och, tror jag, kom den funderingen upp enär jag - efter att (på internet) ha läst alla (jodå, jag överdriver men den du förstår ju vad jag menar) "de hundratusen" negativa kommentarerna kring Stefan Löfven och hans fadäs i gårdagens partiledardebatt i tv.
Jag såg den ju inte själv men tycker mig förstå av de många kommentarerna att Löfven där åstadkom någonting han kommer att få "äta upp" - åtminstone tiden fram till den 9 september.

Nåväl, det kan ju tyckas vara ett långt hopp mellan ett tv-inslag med politiker och daggmaskar. Men då har du kanske inte full kunskap om introverta personer - som när som helst kan hamna på sin veranda och tydligt framför sig kan se frågan: "Hur andas daggmaskar, varifrån får de sitt syre?"

Jag fick nämligen för mig att våra rikspolitiker befinner sig i sin verksamhet på samma jämförbara nivå som daggmaskar - där jag inte förstår riktigt hur de får i sig det syre (i form av intryck utifrån från oss vanliga människor) de behöver för att kunna tänka klart. Och därmed kan för oss medborgare åstadkomma vad en daggmask kan bidra med för att berika den svenska jorden.

I skrivande stund vet jag nog mer om daggmaskar än våra rikspolitiker - efter att ha läst:

"Daggmasken är ett av våra viktigaste djur och en ovärderlig medhjälpare i våra odlingar. Mellan ett halvt och två ton daggmaskar per hektar finns det i vanlig åkerjord, men daggmasken finns i de flesta miljöer.
Av världens 2000 daggmaskarter lever 15 i Sverige.

Daggmasken har en enorm betydelse för jordens fruktbarhet och struktur. Den sönderdelar och blandar växtrester med mineraljord. Den transporterar den "förädlade" jorden till markytan. Den frigör växtnäringsämnen. Den luckrar jorden och kittar med sitt slem ihop jordpartiklarna till aggregat och den utsöndrar växtstimulerande ämnen.
Syret tas upp genom huden från luft och vatten. Daggmasken drunknar alltså inte i vatten. Döda maskar som hittas på marken efter ett regn har inte klarat solens ultravioletta strålar.
Masken har ingen hjärna, men från en nervknut längst fram går en kraftig nerv längs buken med förgreningar i hela kroppsväggen."

Vilket får mig att tänka "Jaha, det förklarar möjligen tillståndet i Mellanmjölkens land"…
Vad jag menar med det får du försöka fundera ut alldeles själv.
Jag själv återgår till verandan.


Helt nöjd (6 maj 2018)

23.10 - För en gångs skull känner jag - vad du säkerligen känner alla dina dagar - tanken "det här var en väl använd dag". För under ledning av Madame har jag (vi då) åstadkommit en trivsam omvandling av min trädgård - från en av vintern trist sliten historia till en välstädad och ansad plats.
Och jag har under den allt mer mörka kvällen suttit på verandan och njutit av vad jag sett - och är fortfarande överförtjust förvånad över miraklet - att gräsklipparen startade på första rycket.

Och när kvällen blivit sådan att det blev dags att ta sig inomhus så kunde jag konstatera att jag inte tänkt den minsta tanke på skolorna eller den lokala politiken.
Och kunde också nyss (via internet) få en av (mina) dagens fördomar bekräftad:
"Det var en jämrans tur att jag inte tittade på på partiledardebatten på tv."

Vilket på sitt sätt är en feltanke - eftersom jag inte innehar någon tv.

Men som i alla fall, om du vill, kan uppfattas som att jag därmed har anledning till att känna dubbel glädje…
Och i morgon är det dessutom måndag…

PS
- läser en kommentar på nätet:
"Partiledarna i Sjuklövern lider alltid av en gigantisk kollektiv minneslucka, vilket leder till att de står och slår sig för brösten över hur bra de är eller hur bra de kommer vara om de bara får bestämma – i total avsaknad av reflektion över deras egna katastrofala handlingar, beslut och politik de senaste decennierna.
Programledarna gör samtidigt sällan sin plikt och synar Sjuklövern, trots att det vore väldigt enkelt, samtidigt som Jimmie Åkesson ofta inte får en syl i vädret.

Det hela blir ett spektakel där sju partiledare mer eller mindre ljuger eller rabblar floskler."


Avbruten…
(5maj 2018)
14.35
- Nej det står inte nedbruten utan avbruten. För just som jag skulle skriva - som jag anser - en synnerligen begåvad kommentar kopplad till Vingåker kring den här textsnutten:


"Att valrörelsen ter sig så förutsägbar beror nog på att det går bra för Sverige, i alla fall vid en ögonblicksbild. Tillväxten är god, sysselsättningen ökar och statens finanser är i bra skick. Partierna väljer därför att positionera sig i de frågor där de spårar ett missnöje och där de tror sig ha förtroende. Det har handlat om sjukvård, skola, polis, bostäder och integration.

Det är viktiga frågor, men inte allt vi behöver tala om.
"

…blev jag avbruten av Madame som meddelar att "det är dags för arbete i trädgården". Vem är jag att våga säga emot?
För resten är sanningen den att utan Ms kraftfulla ledning skulle  min trädgård vara betydligt mer lik den där platsen vi åker till med våra sopor.

Men om du nu är vänlig och byter ut ordet Sverige i den kursiverade texten mot (politiken i) Vingåker så hamnar du kanske i samma tankeläge som jag befann mig i när jag just skulle börja formulera mina "funderingar" - dvs: Hur är det i vår kommun då?

Som du säkerligen förstår - jag ber att få återkomma i ämnet.


Postmodernism?


Jag tror mig ana att du, som jag, har läst ordet Postmodernism ett antal gånger utan (som jag) att ha förstått det  minsta av vad det står för. Därför klickade jag mig nyfiket in hos DGS för att få ta del av hur Patrik Engellau beskriver - företeelsen.
Jag tycker mig sedan känna att jag därefter har ett bättre hum om ordets värdering.
Som alltid när det gäller texter hos DGS är det ett nöje att ta del av de varierande kommentarerna efter den artikel man just har läst.
Kom jag på att jag ville berätta - efter att ha läst vad signaturen Christer Hanefalk skriver:

"Tack för tänkvärd text Patrik!
Jag håller (som oftast) med dig, men jag delar inte uppfattningen att politikerväldet utgår från någon slags ”elit” som vet vad de håller på med. Om man kopplar det du skriver till att det idag är helt OK att utse fullständiga medelmåttor till vilket viktigt uppdrag som helst, så tror jag att bilden blir klarare. I den tidigare rädslan för framtiden fanns en övertygelse om att vi måste ha ledare med mycket hög förmåga på de högsta posterna, men eftersom vi idag tror att välståndet är för evigt säkrat, så kan man ha ”vem-som-helst” som ledare – allt enligt principen ”en-ann-är-så-god-som-en-ann”.

Samma tänkande styr vårt skolsystem. En läsning av LGR11 ger en skrämmande upplevelse. Den utgår från att det inte finns någon kunskap, att eleverna själva ska välja vad de vill lära sig med läraren som en slags handledare – där själva sökandet efter kunskap blir viktigare än kunskapen i sig eftersom man kommit fram till att det inte finns några absoluta sanningar.

Isaac Newton skrev ett brev till Royal Society år 1675 följande: ”If I have seen further it is only by standing on ye shoulders of giants” – dvs ”Om jag har kunnat se längre så beror det bara på att jag har stått på giganters axlar”.
Dagens barn får aldrig – enligt våra ledande pedagoger – ställa sig på andras axlar.

Eftersom de (pedagogerna alltså!) inte förstår ett samhälle utvecklas! Men – tror jag – det gör ingenting, för i deras sinnevärld är allt redan utvecklat. Välståndet är ”fixat” och för evigt säkrat!
Att en (1) procent av svenska 8:e-klassare presterar på internationell elitnivå i naturvetenskapliga ämnen och över 45 procent gör detta i flera asiatiska länder gör således ingenting!

Att ”medelmåttan” idag är styrande är – tror jag – vårt största problem!"

Map of first higher education degrees of European country leaders.



Vi som vi sjunker… (23 april 2018)

09.10 - Måndag - veckans bästa dag - enligt mig då. Då borde ju humöret vara på topp när det gäller oss - som tycker som jag. Men det sviktar lite - i alla fall denna måndag - då jag läser vad Jennifer Wegerup skriver i Expressen:


Mina föräldrar var
 båda lärare och upplevde under sina drygt 40 år i yrket en skola på nedgång, kring både disciplin och kunskapskrav, något som alltid drabbar de svagaste eleverna hårdast.

Skolan speglar dock samhället och samtiden. Kunskapsföraktet, avsaknaden av historiska perspektiv och större sammanhang. Varför lära sig något utantill när man kan googla? Kuggas många på teoriprovet när de ska ta körkort? Gör provet lättare, sänk kraven! Vad spelar det för roll om man inte kan alla skyltar och trafikregler? Enkelriktat? Rött ljus? Tuta och kör!

En attityd som sprider sig överallt när det via sociala medier tycks så lätt att synas och bli känd utan att egentligen kunna någonting alls. 

Kravlösheten verkar så förrädiskt lätt och skön. Men den är en kvicksand där vi sjunker så långsamt att vi först inte märker det. 

Men som vi sjunker.

Jag vet ju inte hur det är med dig - men sådan text tär lite på mitt "optimistiska jag". För att ingen tveksamhet ska funnas - jag håller helt med Wegerups syn på Sverige.

Nå, en som lätt kan få mitt (goda) humör att återkomma är Patrik Engellau, som driver bloggen DGS (Det Goda Samhället) som med sina kloka funderingar ger mig material för att få egna nya tankar.
Vilket får mig att göra det gnälliga inpasset "Vilket ingen lokal politiker lyckas åstadkomma".

Om du har tid och lust så kan du här få ta del av hur Engellau skriver. En orädd skribent som vågar gissla  - läs så får du veta vilka…

För övrigt har jag under helgen ett flertal gånger provat det här med "Valkompassen" - där du genom att svara på 20 frågor får veta vilket riksdagspartis frågor  som du ser ut att mest sympatisera med.
Hm - samtliga gånger får jag resultatet SD till 86 procent
Det var som f…


Fin söndag…
(22 april 2018)

18.47 - Jo, en solig och därmed inspirerande söndag, ansåg Madame denna morgon och förespeglade genast "En dag i arbete i trädgården".
Vilket har givit en nystädad trädgård, och en bloggare som sitter vid den just startade datorn med ömma muskler. Mest sådana som glömt att jag hade…
Då blir jag tacksam för att den gode vännen Åke har hjälp mig med att åstadkomma en uppdatering av en nattgök som inte denna dag haft möjlighet att fundera ens på - den lokala politiken.
Så det kan bli…

Nåväl Åke skriver:

Hallå Bjarne,
Fick lite funderingar kring kommande val som ju både omfattar riksdagsval och kommunalval. Har noterat skillnaden på den hittillsvarande aktiviteten mellan riks- och lokalpolitikerna och undrade så lite över valdeltagandet.
Det händer ju att det är skillnad på valdeltagandet mellan olika områden beroende på vilka som bor i områdena. Det är ju också fler som röstar i riksdagsvalet än till kommun och landsting. Trots att det är betydligt fler som enbart får rösta i valet till kommun och landsting. Det räcker ju med att ha varit skriven i Sverige i 3 år för att få rösta i val till kommun/landsting. 

En väljares vardag påverkas mer av kommunens beslut än av riksdagens. Det handlar om skola, gatan utanför, huset, lekparken, motionsspåret eller simhallen och äldreboendet. Det är skäl nog för att rösta kommunalt. 

Valdeltagandet är oftast starkt kopplat till utbildning, hälsa och inkomst. Både kommunen och de lokala partierna borde vara intresserade av att medelst dialog och aktiviteter se till att så många som möjligt blir delaktiga i kommunen. 

Bor själv i en kommundel där man i en allmän park i maj ordnar en kokande gryta med aktiviteter av olika slag. Loppisen finns självklart i mitten av parken där tälten omkring visar upp den kommunala verksamheten, lokala partier, företag och föreningsliv. Hur kul är det inte att få provsitta en brandbil, kolla på polisens utrustning. rida på en ponny eller bara ta en fika i det tillfälliga caféet. Hur svårt kan det vara att intressera väljarna? 

Hur aktiv är man i Vingåker? Tittar man så på hur deltagandet var 2014 kan man notera ett flitigt deltagande i Vingåker med sedvanlig spridning på alltför många partier.
/Åke


Fördomar har man ju…
(21 april 2018)

13.15 - Jo jag vet - det anses negativt att ha fördomar. Men jag har tydligen sådana. Vet det ännu tydligare efter att ha läst en krönika av Linnéa Claeson i AB. Det hon skriver fick mig att haja till och tänka: "Jag har ju för f-n tydliga fördomar".
Det här läste jag:
Finns det något roligare än en man i kvinnokläder? En video på Instagram visar rödmålade läppar ovanför skäggiga hakor. Given succé. Manliga komiker behöver bara glida upp på scen i peruk, bärande en storblommig klänning och skrattsalvorna haglar. Ännu mer om han dessutom går som en dam, talar i falsett och lägger sig till med ett feminint kroppsspråk.

Publiken viker sig dubbelt. Han ser ju så löjlig ut!

En man i kvinnokläder är uppenbarligen fortfarande ett skämt på riktigt.
Men eftersom en kvinna i manligt kodade kläder inte frambringar några skratt vågar jag dra slutsatsen att det inte enbart är lekfullheten med modenormer som roar oss. Nej, de kvinnliga kläderna blir en symbol för den förlegade kvinnosyn som genomsyrar samhället på alla plan
.
Jag tror att de flesta män i Sverige skulle vara obekväma med att gå till jobbet i kjol. Det skulle kännas förnedrande.

Blev sittandes i funderingar - först i ett konstaterande att "Det är ju precis så jag tycker - att det är löjligt med kvinnokläder på en karl."
Och tycker mig också kunna konstatera att kvinnor skattar lika gott åt manliga komiker som uppträder i "storblommig klänning". Inte bara åt komiker förresten utan åt alla män i sådana situationer…
Försöker så få lite ordning på vad jag tycker:
- Jo, jag tycker att karlar i kvinnokläder är löjligt.
- Jo, jag tycker oftast att det är lite tufft när kvinnor har manliga kläder på sig.
Emellanåt - rent av lite gulligt…

Och jag tycker så mig höra en ljuv (kvinnlig) röst som lite försynt viskar:
"Det tycker jag du gott kan fortsätta tycka".

Ibland är det löjligt lätt att övertala mig…


Vem behöver åka fort?
(20 april 2018)

Noterar med intresse att både Leion och Engellau (DGS) är lite oroliga för våra politikers förhållande till verkligheten. Förnöjda som dessa verkar vara och filar lite på sin tillvaro samtidigt som verkligheten dånande rullar fram utanför deras fönster.

Visst är det så att våra lokala politikers handlingsfrihet är begränsad av alla regler
och restriktioner som omgärdas alla anslag och utjämningsbidrag. Desto större
krav kan vi ju så ställa på rikspolitikerna som har att dra de större penseldragen.
Allt fler löften ställer partierna nu ut för att få väljarna att vandra över i önskad riktning.

En fråga med avsevärd dignitet är frågan om höghastighetståg där MP hävdar att 
den största nyttan är att det blir ett minskat utsläpp av växthusgaser.

Som tur är finns det bildat folk som har betalt för att fundera kring vårt lands välfärd i en större kontext och se konsekvenser av olika alternativ. Sju professorer och forskare har i en (låst) artikel i DN redovisat ett antal synpunkter och fakta som inte är så alldeles uppenbara och som väljarna behöver ta del av innan man väljer just MP i höst.

Kostnaden uppskattas idag till 230 miljarder. Blir sannolikt mer med tanke på tidigare Hallandsåsen och Karolinska. Antingen lånar man pengar och bygger fortare eller så bygger man på längre sikt med egna medel. Oavsett vilket belastar det landets ekonomi i sådan grad att det riskerar att andra angelägna uppgifter blir eftersatta. T.ex underhåll av broar, vägar, välfärd, skola, försvar etc.

Under tiden fram till 2040 t.ex har bilismen hunnit bli mer elektrifierad  som t.ex. i Norge. Efterfrågan på tågresor kommer att minska rejält p g a alla nya elbilar och även av att inrikesflyget kan komma att drivas elektriskt. (Planlagt i Norge till 2040).

Nya spår sägs frigöra de gamla spåren för regional trafik och fler godståg. Godstrafiken har minskat med 12% de senaste 10 åren beroende på den pågående omvandlingen till mer tjänster och produkter med högre varuvärde och som huvudsakligen fraktas med bil.
Då är det betydligt billigare att elektrifiera befintliga motorvägar för frakt med bil. Det kostar mindre än en tiondel av höghastighetsprojektet och är en bra klimatåtgärd.

Om bangårdar och fler mötesspår ordnades kan 50% längre  godståg köras och 
fraktkostnaden minskas med 20%. Dagens snabbtåg har plats för 300 säten och
kan med längre tåg ta samma 500 säten som höghastighetstågen. 

För vem är höghastighetstågen bra? Det är samhällsekonomiskt lönsamt att stödja
lokaltrafiken och då också subventionera glesbygdslinjer för att hålla ihop landet. Men det finns inga skäl, t.ex. ur miljösynpunkt, för staten att subventionera resor mellan landets storstäder.
Fördelningspolitiskt är det tvivelaktigt att den fattigaste fjärdedelen av befolkningen får vara med och subventionera den rikaste kvartilens resvanor, oavsett det är flyg eller höghastighetståg.


Trafikverket har visat att klimateffekten kommer att bli mycket liten. Höghastighestågen kan bli en gökunge för andra utgiftsområden. Det är bäst att ta till sig alla fakta i förväg innan man går till  valurnorna i höst.
/Åke


PK?
(18 april 2018)

08.05 - PK i rubriken menar jag ska stå för "Politiskt Korrekt" ett uttryck jag emellanåt använder - och när jag använder det så är det ofta med en nedsättande attityd. Jag är ingen större beundrare av det PK-aktiga…
Det är ju klart att jag vet vad jag själv menar med PK - men har nog aldrig funderat över vad den uppfattningen har kommit ifrån.
Det är som att jag tror att denna min uppfattning är medfödd…
Att jag nu här skriver om PK beror på att jag just läst ett blogginlägg som behandlar den saken. Patrik Engellau på DGS har funderat över uttrycket - som du kan läsa här.

 

I en av kommentarerna till vad Engellau skriver kan jag läsa:

"I samhället är inte all samvaro frivillig. Runt oss har vi medarbetare och släkt, rentav andras vänner, som kan hänföras till kategorin fullblodstroende.
En del av dessa mänskliga möten har rentav bestått i en längre samvaro med en helgjutet politisk korrekt människa. 

Det som då slagit mig, som en helt dominerande egenskap hos dessa människor, är bristen på öppenhet gentemot ny information och kunskap.
De saknar helt det förutsättningslösa sökandet och tvivlet. Och äkta hungern efter ny kunskap.
Jag upplever de dem som helt färdiga. Som om det funnit sanningen med stort S. Det går inte att diskutera gemensamt trevande och sökande, där var och en bidrar med sin kunskap. Där man hjälper varandra framåt. PK-individer upplever jag som koagulerade. Som individer som stelnat. Som slutat att utvecklas på ett mentalt plan."
 

Kanske är det något liknande som jag också tycker - funderar jag.
Och kommer säkerligen att fundera lite till om detta…

Engellau avslutar sin text med:
Politikerväldet gillar således de idéer som dess motståndare benämner politiskt korrekta, men det gillar inte själva uttrycket ”politiskt korrekt” eftersom benämningen drar ett löjets skimmer över politikerväldets ambitioner och antyder att makthavarna inte alls styrs av godhet utan i stället av ren maktlystnad.

Kanske är även det något liknande som jag också tycker - funderar jag. 
Och kommer säkerligen att fundera lite till om detta… ;-)

 


Skillnader… ( 17 april 2018)

En tämligen tam rubrik som inte säger så mycket, för det är väl mycket i livet som består av skillnader. Som du bl a märker om du läser vad vännen Åke berättar om "sin" lokaltidning…


Hej  Bjarne,

Lagom till 3-kaffet skramlade det till i brevlådan. Vår kommundels lokala
tidning ”Mitt i” anlände och ganska snart kom jag att tänka på din kommun.
Rubriken jag fastnade för var ”Här är de hetaste valfrågorna”. Tidningen
hade gett sig ut och frågat några av de 14000 invånarna om vilka
ämnen de tycker är viktigast. 

Jag fastnade för tidningens intresse att ta reda på vad vi tycker och den 
fortsatta uppmaningen att ”Gör din röst hörd!” -”Hör av dig till oss - eller
skriv en insändare! På www.——— hittar du allt om valet i just ditt område.
Och på  Mitt I:s lokala Facebook-sidor kan du diskutera och tipsa om dina 
viktigaste valfrågor.” Dessutom fanns hänvisning till Kommun-politikernas
svar på invånarnas frågor som tidningen vidarebefordrat.

Tittade så som hastigast in på K-Kuriren/Vingåker som förutom allmänt gods
också redovisade att:
- S tyckte det kunde bli problem att en M-kandidat både kunde vara politiker och tjänsteman.
- 17 st Högsjöbor hade anmält sig till en  trygghetsvandring.
- C Pennfors husbygge vid Kolsnaren hade väckt viss oönskad uppmärksamhet. 


Vad tyckte då våra tillfrågade väljare? På ett helt uppslag med fina färgbilder 
redovisades så sammanfattningsvis synpunkter inom 9 vanliga ämnen.

Susann, 53 år menade att pensionen var viktigast. Politikerna borde skämmas
för att det finns pensionärer som har det så dåligt. Jan, 75 år vill ha fler billiga
hyresrätter och bostäder till ungdomarna. Kerstin, 83 år vill ha fler serviceboenden.
Lena, 59 år vurmar för äldrevården. Det behövs större personaltäthet. 
Stefan, 29 åvärnar om miljön och vill att man cyklar mer och åker mindre bil. Jenny, 39 år vill ha en fungerande barnomsorg och att grupperna blir mindre. Ove, 72 år är handikappad och multisjuk. Önskar att landstinget släpper sjukvården till kommunen. Nu är det för stort och tungrott.  Annica, 54 år hade helt tröttnat på pendeltågstrafiken.
Berit, 75 år ville att skolan skulle bli mer jämlik och borde förstatligas.

Känner mig faktiskt bekväm med den möjlighet vi väljare i kommundelen har att, via lokaltidningen/nätet, få ta del av den dialog med kommunpolitikerna som är nödvändig för att få ett bra underlag inför höstens lokalval.
Känner du dig lika bekväm?
/Åke

Svaret på frågan blir ett klart - nej
. I alla fall vad gäller Kuriren och dess agerande inför valet. Och kanske speciellt då vad gäller Vingåker.
Men - det kan ju bli bättre vad det lider - även om jag är en aning tveksam om det. Inte för att Kuriren inte skulle vilja utan mera över frågan om de har tillräckliga redaktionella resurser för att klara av det.
Vår tidigare lokalredaktion har ju t ex stängts ned och jag kan föreställa mig att tidningen väljer att lägga det mesta av sin valbevakning på Katrineholm.
Vilket jag har viss förståelse för.

Hur ska vi väljare i Vingåker då kunna få möjlighet till en dialog med våra lokala politiker? Är det några väljare som vill?
En spontan tanke som passerade mumlade någonting om att:
"Tänk om kommunen öppnade en ny Facebook-sida (eller blogg) där vi ortsbor som är lite intresserade av lokalpolitik bl a kunde ställa frågor till de olika partierna - som snabbt kunde gå i svaromål."

En annan möjlighet är ju att partierna på något sätt öppnar en kanal till sig - med möjlighet till frågor och (snabba) svar…

 

I skrivande stund är jag en aning dyster i min syn på om något parti på något sätt - förutom de sedvanliga broschyrerna i brevlådan - kommer att lägga ner så mycket mer jobb på att informera oss väljare. Utom möjligen då något enstaka uppträdande på central plats i kommunen.
Antagligen då utan någon möjlighet för åhörarna att ställa frågor.

Med följdfrågan - vad har de, partierna, egentligen för nytt att komma med?


Det visste jag inte…
(16 april 2018)

 

10.55 - Tankar utan studier är farliga, säger VingÅke här till höger. Ska jag möjligen själv tänka lite mer på i framtiden, känner jag när jag läser en debattartikel i SvD som har rubriken:
Det kommunala självstyret är en illusion.
Artikelförfattarna Caspian Rehbinder och Jacob Lundberg skriver bl a:
I en rapport vi släpper i dag, "Släpp kommunerna fria – det kommunala självstyret som aldrig fanns", visar vi att Sverige inte har något kommunalt självstyre att tala om. Det gör att kommunerna inte har rätt förutsättningar att lösa problemen.
Makten är kringskuren. Kommunernas möjlighet att påverka sin verksamhet är reglerad in i minsta detalj. För varje område som kommunerna ansvarar för finns det mängder av regler, lagar, statliga myndigheter, riktlinjer och detaljerade föreskrifter som styr hur verksamheten ska drivas.

Kan nog förklara varför det ser ut som det gör i kommunerna…

Om du läser det här inlägget på DGS så lär du kanske fundera lite över vilket slags samhälle du vill ha - eller kommer att få…


Hur många har varit aktiva? 
(15 april 2018)

 

Rubriken kommer från den text som vännen Åke skriver:

Hallå Bjarne,

Hm, det var en lång lista med politiker kommunen håller sig med.
Man kan fråga sig hur många av dessa som varit aktiva? 

Den som är ledamot av kommunfullmäktige anses vara aktiv politiker.
Men om den enda politiska insats man gör är att närvara vid
ett eller annat fullmäktigesammanträde är aktivitetsnivån nära noll.
Är man heller inte med i en enda nämnd eller styrelse utan enbart
i fullmäktige kan man som väljare börja undra.

Att ställa upp i valrörelse vart fjärde år och där lova både det ena
och det andra, för att sedan när valet väl är över dra sig tillbaka
in i skuggorna är knappast vad väljarna har rätt att förvänta sig.

Nerikes Allehanda har frågat sina läsare vilka egenskaper de 
tycker att politikerna skall ha. Av de 3000 som svarade rankade
man dessa egenskaper högst:

Påläst, 72 %; Seriös, 57 %; Ärlig, 57 % och Lyhörd, 50%;

Vill man som politiker bli framgångsrik gäller några enkla regler:

Stå fast vid det man tror på. Om verkligheten är oförändrad är
det inte förtroendeingivande att göra tvära kast.

Hålla sig till ett fåtal frågor. Visst är det bra att ha en heltäckande
politik för hela spektrat. Men alla frågor kan inte vara lika högt
prioriterade. Att ofta ändra sitt prio ger ett diffust intryck.

Att verka engagerad. Ingen lätt uppgift att ge väljarna intrycket av
att det man säger är både viktigt och angeläget. Det finns många
grupper som vill känna sig prioriterade och inte bortvalda.

Hur ska väljarna kunna bedöma sina kommunpolitikers insatser under
den senaste mandatperioden?
Vilka löften kommer dessa politiker att ge för nästa period?
Här skulle säkert Kuriren kunna vara behjälplig!
/Åke

Jo, Kuriren skulle kunna åstadkomma något av ett medialt åsknedslag om de hade resurserna att fråga varje KF-ledamot i Vingåker bara den lätta frågan:
"Vad är det du personligen är mest nöjd med att ha åstadkommit den här valperioden?"
Och där då inte nöja sig med de sedvanliga floskerna "att vi inom partiet har osv" utan ställa tuffa följdfrågor som gör att den intervjuade inte kan slingra sig undan utan tvingas stå där med -  det ärliga resultatet.
Har du kommit med några egna förslag som du tycker har varit viktiga (borde vara) för de boende i Vingåker?

DET vore, på många sätt, intressant läsning av att få ta del av…

Efter en stund kommer jag på mig att fundera lite kring frågan: "Vad är det som gör att man gärna kan tänka sig bli KF-ledamot?"
Nå, lite snällt kan jag skriva "Det finns förmodligen olika personliga skäl för det".
Men om jag skriva lite mindre snällt - så finns det stunder där jag undrar om alla verkligen brinner för lokalpolitiken på det sättet jag föreställer mig att man - borde…

För tänker jag mig - då med återblick på vad jag här ovan hoppas att Kuriren har resurser (och vill) göra - ställa just den frågan.

För egen del skulle jag aldrig tacka ja till en sådan förfrågan - huvudsakligen för att jag känner att jag inte har någon personlig fråga (idé) om Vingåker som jag brinner för.
Och jag undrar jag, om där finns någon annan fråga - av dagens lokala partier - som jag finner så engagerande och viktig och därför skulle kunna få mig att engagera mig politiskt. Kommer inte på någon just nu.

Hur många av dagens KF-ledamöter, tror du, skulle i ett eventuellt Kuriren-reportage klart framstå som att de är brinnande?

Inte så många vill jag anse, men det bygger på det lilla jag har sett av dem på de KF-möten jag besökt. MEN  - det kan ju vara så - att de uppträder eldigt och engagerat under partiernas möten - men bara inte offentligt…


En intressant fråga…
(14 april 2018)

 

Hej Bjarne,
Vem vill du helst fredagsmysa med? Jag kan gissa vem!

Yougov har tidigare i en väljarundersökning noterat att flest svenskar vill 
fredagsmysa med Annie Lööf - men nästan ingen med Jan Björklund.

27% av svenska folket delar gärna en påse  grillchips med Annie Lööf. Hon
framstår som både trevlig och nyfiken. Det gillar väljarna. Endast 3,8 % vill
krypa upp i soffan med Jan Björklund. Orättvist om nån skulle fråga mig.
Kan inte vara helt fel med ordning och reda. Fd klassföreståndare och militär.

Nåväl, finns det någon som skulle vilja mysa med någon av politikerna i kommunen.
Det finns ju 31 st ordinarie att välja bland.
Bara att välja!  :-)
/Åke

Socialdemokraterna
Anneli Bengtsson (S)
Robert Skoglund (S)
Helena Edrenius (S)
Mensud Vrana (S)
Kristina Jonsson (S)
Stefan Granetin Westin (S)
Marie-Louise Thyberg (S)
Jörgen Larsson (S)
Therese Palm (S)
Håkan Persson (S)
Caisa Sävheden Larsson (S)
Viking Jonsson (S)

Moderaterna
Kim Fröde (M)
Timo Granetin (M)
Christer Nodemar (M)
Björn Andersson (M)
Iréne Sandqvist (M)

Vägen till livskvalitet
Anders Lundström (VTL)
Hans Averheim (VTL)

Kristdemokraterna
Lennart Andersson (KD)

Miljöpartiet
Linus Larsson (MP)
Håkan Östlund (MP)

Liberalerna
Lars-Gunnar Karlsson (L)

Centerpartiet
Gunnar Österberg (C)
Lars-Ove Winberg (C)

Vänsterpartiet
Åke Tholin (V)

Sverigedemokraterna
Ulrika Grave (SD)
Lars-Göran Karlsson (SD)
Roger Eriksson (SD)
Vakant (SD)
Vakant (SD)

Hm, en svår fråga känner jag. Det är nog så att jag tycker mig ha bättre uppfattning om våra rikspolitiker än "mina" kommunpolitiker. De i regeringen, partiledarna för de övriga partierna får jag ju viss vetskap om hur de "verkar vara" som personer genom att de förekommer i media.
Vilket jag inte kan säga om dem som sitter i vårt kommunfullmäktige.
Någon enstaka gång figurerar Anneli Bengtsson och Roberg Skoglund i Kuriren men i övrigt är de tämligen okända.
Hur skulle de kunna vara annat - de hörs, syns inte på något sätt i media - eller på de egna partiernas hem- eller FB-sidorna

Så jag skulle hellre, någon dag i veckan, få sitta ner med en av de ledande personerna från varje parti för en pratstund där de kunde ge mig svaret på min fråga "Berätta nu varför man ska rösta på ditt parti i det kommande valet".

För att sedan berätta här hos göken vad som hände under vårt möte.


Fredagsmys… (13 april 2018)

 

11.35 - Rubriken står där för vad jag personligen förväntar mig av denna fredag. Om där i Vingåker finns så mycket annat mys att skriva om vet jag just ingenting om vid den här tiden på dagen.

Nå, det finns ju annat att få funderingar kring, märker jag när jag tar del av information från omvärlden. Där det hos mig lätt uppkommer funderingar om "politiken i Vingåker" från de mest oväntade håll.
Tryck fast hatten lite bättre så åker vi. 

Vad vi häller i vinglaset är nästan lika viktigt som vad vi har på tallriken. En tydlig tendens är att allt fler väljer dyrare flaskor och ratar det monotona boxvinsdrickandet. Samtidigt växer intresset för vin som är hållbart producerat. Här är vårens vintrender.
Berättar SvDs vinexpert
Mikael Mölstad.

 

För Vingåkers självutsedde lokalpolitiske expert är det lika enkelt att få tankegångar av sådan text som det skulle vara för Zlatan att göra mål på Vingåkers fotbollslag - medan dess målvakt har smitit in på muggen…

OK, vi tänker oss en vardaglig Vingåkersbo inför valet. Och så försöker vi tänka oss (förvandla) "vad vi häller i vinglaset" till vad denna hederlige ortsbo kan tänka sig att det skulle kunna motsvara - vad gäller partiernas vallöften.
Det där som får honom/henne att se bortom det monotona boxvinsdrickande.
Som då kan översättas till "se bortom det monotona politiska livet (med sin tallrik innehållande tämligen smaklösa köttbullar med brunsås) som vi nu har erbjudits under snart en valperiod."
Finns där några politiska trender att notera? Visst, alla partier tycker lika…

Finns där någon tendens till att väljarna nu kommer att välja lite dyrare flaskviner som är hållbart producerade? Kanske rent av - närodlat. Och så försöker, du och jag, föreställa oss hur ett vallöfte skulle kunna se ut som skulle få oss att tänka i de banorna.
Jag kan inte heller.
Så jag är rädd för att det blir ytterligare 4 år med köttbullar.

Du får använda din egen fantasi - men vad jag försöker göra är att skriva så att du enkelt förstår att det är den lokala politiken med sina lokala politiska partier jag hela tiden avser.
Hänger du med? Utmärkt. Då ska vi se om jag själv också gör det…

Då lämnar vi köksbordet och närmar oss sovrummet. Och kanske föreställer oss att en kvinna befinner sig där, framför garderoben. Med sitt ständiga velande kring frågan "Vad ska jag ha på mig". Om hon nu inte tänker "Jag har ingenting att ta på mig".

Det sista där står där för att nu tänker jag försöka få med dig in i ämnet - Parfymer. Och börjar med en liten utvikning - för i morgonens Fokus finns där en artikel som handlar just om "Parfymvärlden".
Jag vågar nog skriva att ämnet parfymer har tidigare i mitt liv varit lika ointressant som att rösta på MP i riksdagsvalet. I alla fall nästan.
Men Fokus har den fina egenskapen att den kan få mig att ta del av sådant som jag (tidigare) inte alls varit intresserad av. Och så blir jag en aning klokare.
Nu kommer en pekpinne till våra smått osynliga lokala politiska partier - Fokus har den sällsynta förmågan att genom sitt sätt att föra ut sitt budskap kan få mig att ta del av sådant som jag totalt ointresserad av. Som parfymer.
Och världen bakom denna - mest hos kvinnor då - så attraktiva doft som hon vet kan sprida attraktion. 
(Jag vågade inte skriva åtrå) 
Och kanske även avundsjuka. Som en handväska av rätta märket.

De personer som åstadkommer denna "attraktion" - som erbjuds i sina förföriska flaskor - kallas parfymörer. "För att tillverka en parfym behöver man ha en kemists kunskap om komponenter men en konstnärs känsla för balans", skriver Caroline Hainer i Fokus.

Så lutar jag mig lite tillbaka i stolen vid datorn, smuttar på det nu ljumma kaffet i muggen och funderar (ungefär då) "Hur f-n kan jag nu få detta att hamna i en slutsats som visar att jag vill få er läsare att förstå att vad, alla, våra lokala politiska parter helt saknar är - en slags parfymör".

En som har begåvningen att, (från material ur sitt partis valda blomma) kan åstadkomma eftertraktade "lokala parfymer" (herr & Dam) som skapar "köplust hos väljarna" i sina lockande förpackningar.
Unisexdofter lockar inte många.

Jo du har rätt - en fullständig omöjlighet - inte minst då för att Åbrogården inte erbjuder den rätta stimulerande miljön för att ens smärre underverk ska kunna födas. Så Vingåkerspensionärerna får väl som vanligt - även den kommande valperioden handla sin väldoft - hos Coop. 
Från hyllan just intill tvättmedel.

Man vill trots allt ju gärna lukta lite gott medan man kollar på Let´s Dance.…


Svenska akademin - 2
(11 april 2018)

 

21.20 - När den egna inspirationen inte riktigt vill tända till, är det förstås bekvämt för en lat bloggare att hänvisa till vad någon annan har skrivit.
Bara så att du ska veta varför jag länkar till ett blogginlägg som erbjuder en läsning om Svenska akademin som har en oväntad vinkling.
Men en underhållande sådan - en berättelse som erbjuder en "liknelse" (av akademin agerande då) att fundera kring…
Texten, av Patrik Engellau, börjar så här:

Det var en gång en kyrklig kammarorkester med arton musiker. En dag förklarade försteviolinen att han inte hade lust med vidare repetitioner eller föreställningar överhuvudtaget men att han avsåg att behålla sin position och förhindra att någon annan försteviolin tog hans plats.

Det var ett streck i räkningen, sa orkesterchefen och började fundera på om det skulle bli nödvändigt att ändra repertoaren nu när orkestern var en man kort.

Strax efter denna besvärliga händelse blev orkesterchefen kontaktad av de övriga stråkarna som krävde att klarinetten fick sparken eftersom hennes man var åtalad för skattebrott.

Texten ser ut att handla om en orkester men det är förstås Svenska akademin som avses.


Svenska akademin…
(10 april 2018)

 

08.55 - Jag vet ju inte om du är det minsta intresserad av Svenska Akademin, men för dig som, som jag, är det länkar jag gärna till en text av Patrik Engellau där han bättre än hela den samlade svenska (skvaller) pressen beskriver hur eländigt den uppträder.

Jag förstår inte riktigt varför Engellaus text får mina morgonfunderingar att hamna hos vårt lokala kommunfullmäktige. För vad jag förstår uppträder delegaterna i KF helt enligt de paragrafer som styr en sådan verksamhet.
Men om det ska jag fundera vidare när hjärnan släpper fram annat än funderingar över dagens kommande bowling…

Apropå skvallerpress - vi som hellre vill få ta del av viktigare ämnen och klokare tankar - läser t ex ledarsidorna.se 
(jo jag är donator)

Vad säger du bäste läsare - kan du se framför dig en (ledar)text i Kuriren som börjar så här?

Jimmie Åkessons reformering av Sverigedemokraterna sätter naturligtvis fokus på SD som parti. Detta samtidigt som den interna kannibalismen inom Alliansen blir tydlig i opinionsundersökningarna och kanske framför allt, hur såväl partier som politiska journalister hanterar den uppkomna situationen.
Såväl journalister som partistrateger talar mer i termer om att ”vinna tillbaka väljare” partierna tappat till varandra, främst SD istället för att vinna förtroende för sin samhällsanalys och politik.

Det är en stor, avgrunsdjup, skillnad i synsätten.

Att ”vinna tillbaka” betyder en defensiv politisk försvarsstrid. Att vinna förtroende för innebär att bryta ny mark och gå framåt.
Taget ur den här artikeln.

Hur partistrategerna i våra lokala partier resonerar får vi väl (heller) aldrig veta…


En söndagskväll…
(8 april 2018)

 

20.00 - …kan förstås vara en skön kväll, vilket den är så här långt, och jag förväntar mig förstås att den ska fortsätta så.
Efter en överraskande varm dag där Madame och jag - bara för att jag satt på sommardäcken - unnade oss en tur med bilen. En ren njutning som lite grand så där väckte funderingar kring en lång sommarfärd. Där M grunnade på Ungern som hon har viss anknytning till och jag med mitt alltid återkommande favoritland - Skottland. Om det nu inte - igen - blir en tur upp i Norrland för att M ska få beskåda Midnattsol…

Ser till min lilla glädje att VTL har infört någonting de kallar "Fredagsnytt" på sin FB-sida. Ett bra initiativ tycker jag, men inte alla gånger i vad de för ut för budskap. Som nedanstående förslag:

Fredagsnytt från VTL

Vingåkerspartiet VTL värnar om dom lokala företagen i kommunen, så på förekommen anledning vill VTL att det skall införas en riktlinjer/policy som talar om hur man skall gå tillväga när det gäller tex. kurser, utbildningar och konferenser. För politiken och förvaltningen.

VTL anser att dessa skall/bör hållas inom kommunens gränser då det finns ett antal alternativ för detta. Varför skall skattekronan läggas i en annan kommun och gynna ett utomsocknes företag ?

Policyn bör gälla så att allt utgår från dom lokala entrepenörerna.

Hm, mumlade jag för mig själv när jag läste detta och ställde två frågor:

- Vem ska då sammanställa dessa "riktlinjer/policy?
(vad har VTL för egna förslag?)

- Ska/borde inte "skattekronorna" läggas där de ger "mest för pengarna?"

VTL är snabba med att svara - bra - och där kom:

Svar: 1) personalen tillsammans med politiken. 2) som texten ovan. 3) jo.

Konsekvensanalys? - var ordet som poppade upp när jag läste svaret.

Låt mig säga så här - det är ju utmärkt om de politiska partierna i Vingåker offentligt för ut sina "funderingar" så att vi väljare får saker att fundera över.
Som t ex att VTL värnar om de lokala företagen i kommunen.
Vilket de förstås ska förväntar sig ska ge dem "ortsbornas uppskattning" och kanske därmed få fler röster i kommunvalet. 
Och det, vill jag påstå, är ett förväntat sätt för partierna att agera på.

Fast kvällen är ung kanske jag redan sitter där och yrar i nattmössan när jag funderar kring VTL-svaret.
Personalen och politiken är alltså de som ska ordna fram riktlinjerna för hur man ska gå tillväga för att kommunen ska leva upp till VTL-förslaget.
Personalen - vilka är det?

"Idag har Vingåkers kommun cirka 700 anställda medarbetare. För att kunna ge Vingåkersborna god service av hög kvalitet behöver vi kompetent personal som trivs med sitt arbete och mår bra.

De flesta av oss arbetar inom vård, omsorg och utbildning, men det finns också många andra yrken. Alla medarbetare erbjuds goda möjligheter till friskvård och kompetensutveckling."
Från kommunenens hemsida.

Är det de här VTL menar som ska ha huvudansvaret för att skriva en Policy?

Som då, tror jag att VTL menar, sedan ska föreläggas ett KF-möte för beslut…

Medan jag hämtar en mugg kaffe hinner några småtankar passera.
Hur många "
kurser, utbildningar och konferenser. För politiken och förvaltningen." - är det det handlar om? Kan ju en nyfiken Vingåkersbo fråga sig.
För att få en aning om vad det hela handlar om - ekonomiskt. Hur mycket skulle det hela gynna de lokala företagen.
Liksom undrande - betyder det att VTL menar att allt ska genomföras i befintliga lokaler i kommunen?
Och i alla fall jag är nyfiken över funderingen - finns det lokal kompetens som kan genomföra dessa "kurser & utbildningar"?
Jag har ju ingen aning om detta, men det torde väl VTL ha. 

I alla fall om de nu genomfört det ord - konsekvensanalys - som först poppade upp hos mig.
Men det är jag nog inte helt övertygad om  - utan denna vackra vision har nog kommit till i ett ögonblick av "valfläsk" vill jag tänka mig.
Och denna min funderingen bygger förstås på "nr 2" i VTLs svar på mina frågor.

Inte alls ovanligt inom politiken - någon får en, som man tycker "formidabel idé som de snart  brinner för". En idé som är snäll, god, välmenande - och som ingen kan ha något elakt att säga om.
Inte jag heller - men det betyder väl inte att de idéerna tvunget måste genomföras - och åtminstone då - inte av just de skälen. Om man nu inte, som eventuellt gäller VTL, inte själva har många genomtänkta gedigna egna idéer (tankar) kring hur man kan se sitt förslag kunna genomföras.
Då skulle nog VTL ha berättat om det på sin FB-sida.

 


Om det ska jag nu fundera vidare på medan jag tar mig ett rejält pass på motionscykeln. 


Det eviga…
(7 april 2018)

 

Ser i DG att Anders Leion är något intressant på spåret när han skriver om att
en påtaglig nervositet sprider sig inom det politiska livet. Det gäller både inom
statlig och kommunal administration och massmedia vilket leder till mycket 
pratande och lite verkstad.

Förklaringen är så enkel som att partierna inte har någon uppfattning om vilket samhälle vi skall sträva mot. Sedan byggandet av välfärdsstaten har avslutats har man inte funnit något nytt att ta ställning till för eller emot. Det talas vagt om globalisering och en identitet men några visioner eller nya mål är svårt att hitta. När problemen inom olika områden fortsätter att uppröra skruvar man lite på rattarna utan att ta itu med väsentligheter. Fler exempel nämns.

I skolan talas det alltför lite om den nödvändiga omorienteringen som behövs, dvs att minska elevernas och öka lärarnas (inte rektorernas eller politikernas) inflytande.
Skolan diskuteras ständigt samtidigt som sikten blir allt dimmigare. Skolverkets 
lösning för att slippa ta ställning är att vara så otydlig att ingen förstår vad som menas eller vilka krav som gäller.

Socialstyrelsen gav ut välmenande broschyr om barnäktenskap vilket lett till kraftiga reaktioner. Många politiker frågade sig hur man kan ge råd om äktenskap med en minderårig flicka. Ingen föreslog vad som istället borde göras som t.ex. det självklara i att helt förbjuda sådana äktenskap.

Svenska partier visar oftast entusiasm och framåtanda när de tar sig an frågor som
de inte behöver kunna något om. Sverige vill gärna vara med när alla andra är med.

Entusiasmen för invandringen var i början stor innan skildringar och vittnesmål om dess konsekvenser började redovisas. Nu pratas det om detaljer och inte väsentligheter.
Tiotusentals flyktingar vistas utanför samhället utan synbarliga mål/lösningar samtidigt som alla talar om ordning och reda men inte om vilka mål som skall gälla för invandringen och hur de skall nås och motiveras. Asylrätten är helig och kan inte ifrågasättas samtidigt som man gör det omöjligt för medellösa att utnyttja den.

Kriminaliteten och dess orsaker är också ett förtigit område. Det är bekvämt att tala om fattigdom i utsatta områden. Resultat från modern forskning aktar man sig för att beröra.

Tycker nog själv att samhället i stort (både politiker, media och allmänheten) ägnar för lite uppmärksamhet till de konsekvenser den pågående digitaliseringen kan medföra.
Kontanterna är på väg att försvinna, vi tittar i affärerna på prylar vi vill ha och handlar sen på nätet. Flera yrken kommer att försvinna och vården kommer att kompletteras med digital och visuell rådgivning som konkurrens till nuvarande VC. 
Vart är vi på väg?
/Åke


Konsten att fråga…
(6 april 2018)

 

00.05 - Jo du har rätt - rent allmänt är det ju inte så svårt att ställa en fråga. Men som bekant finns det två skäl till mänskligt handlande; det skäl människor anger och det verkliga.
Kom jag att tänka på där jag satt overksam i favoritfåtöljen utan någon speciell lust att företa mig något. 
För mig blir det gärna då så att jag börjar fundera. Nja, just inga djupa tankar alla gånger men ibland så kommer där förbi någon fundering som stannar kvar en stund.

Så kom det sig att jag hamnade i lokalpolitiken och började fundera kring frågan "undrar om våra lokala partier har lagt ner tid på att försöka ta reda på - i alla fall försökt tänka sig - varför väljarna röstade som de gjorde i förra valet."

Jag skulle själv vilja få veta vad det var som fick 360 personer att välja det lokala Miljöpartiet. Eller varför inte - de 1017 som gav Sverigedemokraterna sin röst.
Det var då som jag kom ihåg att för att få veta det verkliga skälet måste man fråga på ett visst sätt.

Tänk dig att du frågar en person "Varför kan du tänka dig köpa en Mercedes?"
Självklart får du ett förståndigt svar som att bilen är säker, har hög kvalitet och är billigast i längden.

Tänk dig så att du i stället frågar: "Varför tror du folk köper Mercedes?"
Då blir svaret säkert ett annat, kanske som "De vill väl markera sin status och framgång".

Min svåger, psykologen, förklarar det med att den svarande där projicerar sin egen uppfattning på andra och därmed ger ett sannare svar.

Efter en stunds velande bland funderingarna börjar jag så småningom bestämma mig för att det skulle nog kunna gå att använda samma sätt att fråga även när det gäller de olika frågorna här ovan.
Men jag antar att inget lokalt politiskt parti har lust, ork eller  bryr sig om att ta reda på varför väljarna röstade som de gjorde - för att se om de kunde finna några insikter som skulle kunna leda till…
Och till min lilla förvåning kom jag på svaret själv:
Varför skulle de göra det?

Fast jag undrar ändå - om det kan vara tillämpligt på de väljare som röstade på MP. Så sitter jag där och undrar över frågorna:
- Varför röstade du på MP?
- Varför tror du folk röstade på MP?

Borde det inte ge samma svar?  

Som en avrundning i natten. Vad ska vi ge för svar - till oss själva (?) när vi läser vad min favorit-ironiker Jens Ganman på sin FB-sida skriver om dagens journalister:

Orwell hade inte kunnat fantisera ihop något så här absurt.

Och det intressanta är att så många av mina f.d journalistkollegor är FULLT medvetna om vilka galenskaper de medverkar till, och i det tysta – kramande sin älskade Foot of Africa-BIB – hatar de sig själva för sin institutionaliserade feghet.

Jag hör dem säga det privat, men ... utåt skulle man aldrig våga inta en kritisk hållning.

Det är lustigt.

Att amorteringskrav på alldeles för stor och dyr villa + bil + utlandsresa vid jul skulle visa sig vara det bästa sättet att hålla en hel yrkeskår i schack – INTE gevär och stålhättade kängor.

(BIB = Bag In Box)