7 december 2017

Hm, mumlade jag för mig själv, där jag velade med frågan "ska jag ta med det här på första sidan eller ska jag - lite fegt - ta med det här på Högs personligt?"
Ja, du ser ju vad jag valde…

Jag har just läst tre utomordentligt intressanta inlägg på DGS (Det Goda Samhället) som påverkat mig på olika sätt. Den första reaktionen blev "Hur fan ska folk kunna veta hur de ska rösta om de inte läser sådana här texter?"
Och så kom där en blandad känsla av att vara sorgsen, förbannad och en smula uppgiven.

Efter en stund lugnade jag ner mig och blev då mer intresserad av att försöka förstå varför de flesta - i Vingåker - inte gör det.
Jag vet ju inte det men tror inte att så många gör det…
Du - jag begriper det inte - men kan nog förstå varför. Att "snacka politik" är för många ungefär lika kul som en rotfyllning hos tandläkaren. Med den skillnaden att ett tandläkarbesök är nödvändigt för det egna framtida välbefinnandet - men så uppfattar inte alla det där med politik.
Och så ser också Sverige ut som det gör idag.
Korkskallar! För att uttrycka det lite belevat…

Nåväl - håll till godo - tre kloka människor skriver kloka saker:

1Ordets och bildens makt över tanken

2 -  Återigen huvudmotsättningen

3 - Något är skumt med alla dessa kampanjer

PS - tycker du inte som jag - sänd ett mejl: bjarne@wilmarsgard.se 


Ett utmärkt sätt att skaffa väljare för en politiker är att säga en massa vackra saker och samtidigt göra något annat. För att få så många röster som möjligt måste man säga en sak, vilja en annan sak och göra en tredje. Då attraherar man så många som möjligt. Den dåliga nyheten är att väljarna oftast är slugare än vad politikerna ibland  tror.
/Åke

5 december 2017

Hej Bjarne,
Läser i en Sörmlands-krönika följande,
Våra frågor ska göra dig bättre rustad inför valet 2018”. Journalisten menar att debatten illa nog mer handlar om spelet än om sakfrågor och pekar på att politiker gärna svartmålar det andra blocket för än det ena eller andra problemet som dyker upp i vår omvärld.

"Vad vill då väljarna ha? Gissningsvis helst klara besked .
Med tydliga politiska budskap och vad de politiska partierna vill prioritera samt hur de tänker finansiera sina förslag.
Det låter onekligen som en våt dröm.
Tidningen i fråga planerar därför att koncernens journalister skall bli ännu mer pålästa på de politiska partierna och deras budskap. De vill veta vilka frågor som står på dagordningen och hur de politiska partierna tänker finansiera sin politik. Om journalisterna gör sitt uppdrag på rätt sätt kommer väljarna att få veta, inte bara vad politikerna lockar med utan även vad de tänker satsa på och vem som skall få betala.

Det var här jag kom att tänka på Kuriren och Vingåkers politiska partier. Gick nyligen igenom partiernas hemsidor för att se om där fanns någon information som svarade mot ambitionen som beskrivs ovan. Utbytet var synnerligen klent. Frågan blir därför hur t.ex. Kuriren skall kunna vara påläst och leva upp till sitt uppdrag och förse väljarna i Vingåker med information när partiernas hemsidor inte innehåller något politiskt budskap att meddela.

Krönikan avslutas pessimistiskt med slutsatsen att väljarnas förtroende sjunker, inte bara för politiker utan också för media som rapporterar.
Vem gagnar det?
/Åke

4 december 2017

Jo, jag gillar tidningar - och menar förstås då - sådana som jag anser vara "bra och angelägna tidningar".
Trots att jag så ofta klankar ner på Kuriren så vill jag nog anse att den är en angelägen tidning för "vårt område".
Men den kunde vara betydligt bättre…

Hur som haver - ser med viss förundran på Kurirens framtid. Då menar jag den ekonomiska framtiden.
Eller vad säger du själv när du ser de här siffrorna?
Årets resultat (2016) - minus 67,2 miljoner kronor
År 2015 - minus 3,6 miljoner kronor
År 2014  - minus 29,5 miljoner kronor

Nja siffrorna gäller inte Katrineholms-Kuriren utan Eskilstuna-Kuriren AB - som är ägare till Sörmlands Media AB, (minus 10,5 miljoner 2016) där Katrineholms-Kuriren ingår.
KK redovisas inte separat så där vet jag inga siffror.

Framtiden för koncernen ser tung ut - inte minst då tidningarna tappar upplaga…

Vännen Åke bidrar med följande information:

"räckvidd" anger uppskattat antal läsare per nummer"

 
Frågan är om tillströmningen av digitala prenumeranter kan uppväga tappet av pappersläsare.
Kuriren har i alla fall en positiv förhoppning om en lyckad satsning på nyhetsappen.

/Åke

Från år 2015 till 2016 förlorade Kuriren 300 betalande prenumerationer. Antalet digitala prenumeranter år 2016 var 400. Som, förmodar jag, betalade mindre för det än en papperstidning hem i brevlådan…

2 december 2017

Ja jo…

En av mina bästa vänner och f.d arbetskollegor är svårt allergisk mot ägg. Har alltid haft stor sympati för honom och de inskränkningar i hans liv det innebär. Varje gång vi varit på restaurang tillsammans måste han t.ex noga förhöra personalen om huruvida de olika rätterna på menyn innehåller ägg och när man börjar tänka efter gör  ju faktiskt rätt många delikata maträtter det.

På samma sätt borde man kanske ha sympati för de som lider av så svår kränkthetsallergi att de inte ens kan se en ICA-kalender utan att gå i spinn och ta våra största tidningars spaltutrymme i anspråk för att ondgöra sig över sina problem. Om man reagerar så häftigt på en ICA-kalender måste man ju löpa en överhängande risk över att drabbas av akuta kränkthetsanfall så fort man vistas utanför sin lägenhet.

Det finns dock en avgörande skillnad. Min äggallergiske vän inser att inte alla lider av samma åkomma som han själv, accepterar att andra uppskattar ägg och kräver inte att restaurangerna ska ta bort alla rätter där ägg ingår bland ingredienserna ur sitt sortiment.

Så storsinta är sällan kränkthetsallergiker efter som det verkar finna en stark korrelation mellan kränkthetsallergi och total humorlöshet, bristande respekt för andras uppfattningar och avsaknad av den välgörande förmåga att värdera digniteten hos olika spörsmål som de flesta andra besitter.

Patetiskt.

Skriver Hans Thannerstig på Facebook…


30 november 2017

Torsdagkväll utan vare sig ärter eller pannkaka. Visst kan man bli irriterad av sådant? Nå i alla fall jag, när jag är på det humöret. Vilket ökar av att jag vet att jag - som våra politiker - inte kan skylla denna fadäs på andra. I det hus jag bor i är det jag som ensam är ansvarig för mathållningen.
Om nu inte Madame är närvarande…

Har under dagen försökt förstå varför jag också har irriterat mig på Kurirens chefredaktör, Marie Hillblom, som i dagens tidning låter sig porträtteras enär hon - som det står i ingressen under den stora bilden "blev fysiskt och verbalt attackerad när hon under onsdagen träffade läsare i Vingåker."

En besviken läsare, en man, "en återkommande insändarskribent" enligt redaktören var förbannad för att - som han ansåg - hans insändare "stoppades" av Hillblom och gav henne ett knytnävsslag i bröstet.

Jag vet inte om ska nämna det - men - under en kort stund rannsakade jag mitt minne med frågan "kunde det vara jag?" - som mestadels vaknar kritisk till vår lokaltidning.
I alla fall den sida i tidningen som har vinjetten "Vingåker" - resten struntar jag i.
Och jag skriver insändare där alla inte kommer in.
Men eftersom jag inte dricker vin - eller sprit - på vardagarna vågade jag dra slutsatsen att det måste ha varit någon annan
Allra helst som jag också vet att jag är en fridsam person - fysiskt sett…

Så började jag ana varifrån min irritation kommer.

– Jag kan inte acceptera att jag får ta emot ett slag bara för att jag står upp för min yrkesroll, för de pressetiska reglerna och för att jag berättar hur vi arbetar, säger hon.

Händelsen bör också ses i ett större sammanhang av hot och hat mot journalister, menar Marie Hillblom.

Det var de orden som fick det att skava lite i mina funderingar.
En klar beskrivning av en sak Kuriren är expert på "koka soppa på en spik" och kanske jag bör tillägga - låta ett - som jag tyder det - ett tämligen ofarligt knytnävsslag förvandlas till "hat och hot mot journalister"…

Jo du, Marie Hillblom, vi Vingåkersbor är inte att leka med…

29 november 2017

För en tid sedan fick brev om att min kamin skulle sotas. I brevet stod att sotarbesök kunde förväntas mellan 07.00 till 10.00.

Eftersom jag är välförsedd med fördomar kunde jag inte tänka mig att någon sotare - frivilligt - skulle kliva upp på husets tak vid 07-tiden. I mörkret - frågade jag mig - och funderade i går kväll på att ta sovmorgon till klockan 08.00 denna onsdag…

Men man vet ju aldrig - tänkte jag sent i går kväll och satte mobilen på väckning 06.30. Det var bra tänkt av mig - för inte så värst många minuter efter klockan sju hörde jag en bildörr slås igen - och en svartklädd person närmade sig entrédörren.

En rejält trevlig sådan, visade det sig, där han efter utfört arbete unnade mig en stunds samspråk där jag fick svar på mina nyfikna frågor om sotaryrket. Det finns inga problem med feminism inom yrket kunde jag förstå…

–men det tycker jag mig ana att det finns inom kommunen. Att jag kom att tänka på det är att:

En rubrik i dagens Göteborgs-Posten säger: "Chefen måste bli bättre – och roligare" Följt av: "Chefen är en av de viktigaste personerna för personalens hälsa och välmående."

Där vill jag först gardera mig med några rader (för att inte hamna i #Metoo) att jag gillar kvinnor, några har jag rent av älskat och Madame är en av dem i denna lilla mycket exklusiva grupp - MEN ska det till några "riktiga förbättringar" av sedan länge pågående besvärligheter (snygg omskrivning tycket jag själv) så krävs det karlar med hår på bröstet.

Var vad jag nu? Jo, mitt långa liv har bl a inneburit att jag under många år hade ingående kontakter med barnomsorgen - i Stockholm då.
Som enbart hade kvinnliga ledare/chefer. Du, sämre arbetsplatser än de barnstugor (dagis) jag då hade anledning att bevaka - har jag svårt att föreställa mig.

Mer får du inte veta - just nu i alla fall - men sedan dess har jag varit uppmärksam på hur mjäkiga kvinnliga ledare/chefer är. Smått oförmögna att sätta ner foten och kunna genomföra drastiska, nödvändiga, förändringar. I någon slags ängslan över att någon ska känna sig förfördelad - eller kränkt - för att välja ett för dagen mer populärt ord.

Många ord om en av mina fördomar - men lyser inte det igenom inom Vingåkers kommun - som under sina många kvinnliga chefer (av båda könen) visar upp oroväckande höga sjukskrivningstal?

Jodå, det finns duktiga kvinnliga chefer - men de är nog inte lika många som mina fördomar i ämnet…
Om där finns "roliga chefer" inom kommunen har jag ingen som helst aning om.

Någon som har en annan mening? Sänd mig ett mejl i så fall…

PS - det finns anledning att berätta om män också - där kanske någon rent av har hår på bröstet - men som i alla faller in under rubriken "En bottenlös dynghög" - som du kan läsa om här

PS-2 Vännen Åke tipsar om:
Tycker att sotarna som yrkesmän under de senare åren kommit lite i skymundan. Menar därför att det kan vara på plats att peka på deras historia http://www.sotarna.nu/historia
och även länka till en artikel om deras vardag.
https://www.expressen.se/nyheter/kvinnan-pa-taket-sotar-for-din-brandsakerhet/
/Åke

28 november 2017

Hm, känner mig synnerligen delad i vad jag ska tycka.
När jag läser vad Jens Ganman skriver om gårdagens S och MP överenskommelse om Afghanbarnen blir jag ömsom irriterad över att jag inte kan/får skriva på det sättet vad gäller politiken i Vingåker. Det går inte. I nästa sekund är jag glad över det…
Ganman skriver, bl a, på sin FB-sida:

"Jag menar Miljöpartiet – der grüne Tyrann – som fortsätter att topprida landets genom tiderna svagaste regering likt en rabiessmittad babian topprider en förståndshandikappad elefant.

Men det är bara att gratulera: miljöpartiet ÄR extremt skickliga utpressare. Jag menar… förhandlare.
I och för sig får väl motståndet betraktas som tämligen klent.
"

Och så kan jag framför mig se hur jag sent om Annandagens natt ensam sitter där och funderar över hur jag till nästa års kommunvalsbevakning ska hitta en "egen ironisk och bitsk ton" som till några procent kan matcha Ganmans överdåd…
Man kan väl i alla fall få drömma lite?

 

24 november 2017

Läser vad Ann-Charlotte Marteus skriver i en ledare i Expressen - och lyfter smått förvånad på ett ögonbryn.
Minsann, tänker jag, tongångarna börjar ändras. Eller vad säger du när du läser:

Det var ingen annans ansvar att lilla Sverige attraherade en så osannolikt stor andel av migranterna - inte bara under 2015, utan år efter år. 

Utfallet var en helt logisk följd av den migrationspolitik som i omgångar klubbats i Sveriges riksdag, ofta i stor enighet och i en anda av varm humanism, blågul hybris och kopiös inkompetens. 

Kopiös inkompetens - brukar jag aldrig tänka när jag lyssnar på våra kommunpolitiker - men "tämligen okunniga" har passerat i tankarna ett par gånger…

Nå - det förekommer emellanåt hos mig också…

Läser:
"Redan Platon pekade på demokratins risker: hur okunskapen kan tillåtas breda ut sig och dominera över de upplysta experterna. Hur demokratin skulle kunna övergå i tyranni, om en majoritet röstade för det".

Tänkvärt - eller hur?

21 november 2017

Varför blev det inte så här i…

I Tennisparken?
Vid Hjälmaren i Läppe?

19 november 2017

Det är märkligt, tänker jag för mig själv, där jag sitter i favoritfåtöljen och summerar helgen. Det jag just finner märkligt är jag aldrig kan komma över min förvåning över att där finns religiösa människor. I Sverige!

Att tanken kom upp just i kväll beror på att jag läste en artikel i Kuriren där journalisten Cecilia Touhy intervjuar Thore Rosenberg - den nye kyrkoherden i Västra Vingåker och Österåkers församling. Som jag ser det - en fin skriven och vänlig artikel om en trevlig man. Där det sista stycket i artikeln var det som väckte upp några små funderingar.
Så här avslutas artikeln:
— Många frågar sig varför de ska gå i kyrkan på söndagen. Men gudstjänsten är viktig. Kontinuiteten är viktig. Vi har funnits som kyrka i 2000 år. Det är en styrka.

OK - varför ska man gå i kyrkan på söndagen? En ickefråga för mig som är övertygad ateist.
Men skulle trots det gärna ha velat få svar på frågorna:
Varför är gudstjänsten viktig. Hur och för vem?
Jodå - kontinuitet är viktigt. I alla fall ibland och vill jag väl påstå att det förstås gäller rent generellt i vardagen.
Men även där får jag inom mig själv frågan: Varför är det så viktigt med kontinuitet just inom kyrkan?

Vi har funnits som kyrka i 2000 år.
Det är en styrka.

Det första har jag ingen riktig kunskap om men blir sittandes i funderingar kring om jag i så fall vill anse att det är en styrka.
På vilket sätt då?
frågar jag mig själv lite undrande så där…

Och svarar mig sedan själv med en egen fråga: "Är inte det inte i stället bevis på årtusenden av mänsklig dumhet, vidskepelse osv?"

Den frågan ställde aldrig Kuriren…


15 november 2017

Jag har lätt för att bli en smula entusiastisk när jag ser sådant som "aldrig skulle kunna förekomma i Vingåker" - vilket du inte alls ska ta personligt - utan det är en formulering jag valde och som får stå för något som jag finner fyndigt - som

- men ännu hellre - "provocerande kul".
Som…


…vilket förstås kan få vissa känsliga medborgare att ifrågasättande rynka på näsan åt mig. Men - jag tänker inte då göra som den nuvarande regeringen emellanåt gör "skylla sina märkligheter på SD" - utan skriver i stället - mina finns nog mest där - tack vare goda gener från min norskfödda mamma! ;-)

13 november 2017

Hm, mumlar jag för mig själv när jag läser vad den för mig okända personen Bo Svensson skriver i en kommentar hos Det Goda Samhället:

”Allas lika värde” är ett favoritbegrepp bland floskelfjantar men det saknar innebörd.

Jag har försökt få dem som menar annat att definiera begreppet och alla svamlar till något men inte samma sak. – Man landar i likhet inför lagen eller att man inte skall behandla folk olika om det inte finns starka skäl till det och det räcker ju inte för att motivera brösttonerna.

Det är väl egalitetstänkandet det handlar om och tanken att ingen är förmer än någon annan vilket innebär att alla har samma rang i flocken mänskligheten.

Men det är ju nonsens.

Drivkrafterna som håller allt igång och utan vilka ekonomin skulle pysa ihop, är strävan efter andras uppskattning – högre rang. – Även strävan efter vinning – utöver vad som behövs för bekvämlighet och trygghet – handlar om göra saker eller köpa saker som ökar självkänslan.

Och vad skall man ha en floskel till med innebörden att man inte är värd mer än det värsta kräk man kan tänka sig.

För den som kan ha glömt bort det: Rang handlar om vem som är bäst lämpad att sprida sina gener. – Vems genetiska arv som är värdefullast att förmedla till framtidens mänsklighet.

Och om vilka som kanske gjorde bäst i att avstå från att skaffa barn.

Kan ju vara värt att fundera över - liksom vad PM Nilsson skriver i en ledartext på Dagens Industri

"Meningen med företag och arbete är inte att bidra till det offentliga utan att förverkliga idéer, produkter och försörja sig själv och familjer. Skatt är en bieffekt, visserligen viktig men aldrig huvudsaken. Människors självförverkligande utanför det offentliga och utanför politiken är för de flesta mycket viktigare.

Därför är strävan efter minskad skatt också en strävan efter en ökad egen sfär. Företag och privatpersoner som minskar sina skatter gör nämligen något annat med pengarna. Kanske till och med något bättre, mer långsiktigt och mer kvalificerat än vad finansministern kan drömma om."


8 november 2017

Det händer emellanåt att jag sitter där med smått nöjda tankar om mig själv. Den nöjda tanken kan ungefär se ut så här:
"Visst är det så att jag gör mina läsare mer välinformerade om verkligheten - klokare - med de många länkningar jag gör till andra skribenter?

Och så tänker jag mig - smått lystet - att "Välinformerade medborgare är inte lika mesigt medgörliga för politikerna som de som bara ser på tillvaron genom Katrineholms-Kuriren och tv."

Vilket jag då anser som en stor fördel.
Med viss tvekan måste jag dock inför mig själv så småningom medge att jag där i mindre grad tänker på våra politiker i Vingåker och vad de "har för sig" utan mera på riksplanet.

Men under nästa år tror jag att min ambition att grotta ner mig på vår lokalpolitik blir växande. Du och jag ska ju även rösta i kommunvalet och då tror jag att det är bra - rent av intressant - om vi ägnar några stunder till funderingar kring de vallöften vi har att ta ställning till. Hur troliga är de?

Men det är ju ingenting som hindrar oss från att vi redan idag börjar att fundera lite mer om vår tillvaro…
Så, var så god - några läsvärda (tänkvärda) texter:
- Vad fan får jag för mina pengar?

- En farlig men kanske nödvändig medicin

- Vägen till ansvarstagande

- Tack Göran Persson för skatteflykten till Malta

6 november 2017  
Uppdaterad 21.00

Håller jag på att vakna? Har jag funderat lite över en stund. Detta då jag de senaste dagarna har publicerat lite - som jag själv tycker, ifrågasättande text om "ditten & datten" i politiken.

Nåväl, f d Scaniachefen Leif Östling har nu offentligt sagt vad jag själv mest bara mumlat om här framför datorn "Va fan får jag för pengarna?"
Jag skriver i jagform eftersom jag inte helt säker på hur många svenskar (Vingåkersbor) som håller med mig i den frågan.

Så mycket tycker jag mig ana att allt fler "medborgare" allt oftare visar en stigande olust över hur regeringen sköter det här med invandringen. Förutom att det i många kommentarer skrivs åsikter om invandrarnas "olika kultur" så ondgör sig kommentarerna mest över hur mycket skattepengar som invandringen kostar. 100-tals miljarder pratar vi om.
Pengar som i stället borde gynna det svenska folket.

OK, så du vet, jag tillhör dem som tycker så.
Du har vi rätt ut det - och jag kan då fortsätta med att länka till vad Katerina Janouch skriver på Nyheter idag där hon - enligt rubriken - "Jag önskar ett skatteuppror på riktigt" och i sin text bl a skriver:
"Dont get me started kring vad mer våra skattepengar slösas på! Annat vi också mer får för att vi plikttroget betalar miljarder i skatt varje månad är genusvetenskap, som likt cancer infekterat i princip alla offentliga myndigheter, institutioner samt utbildningsväsende i Sverige.
Plus arbetsmarknadsåtgärder med satsning på jobbcoacher, som kostat tre miljarder, men som renderat totalt tre jobb. Tre miljarder, tre jobb – alltså en skattemiljard per jobb."

Och så mitt sedvanliga tankehopp - från den stora omvärlden till lilla Vingåker.
Jodå - det slösas med skattepengar i Vingåker också. Kan jag bl a läsa att framträdande Vingåkersbor skriver på Facebook. Vilket för en stund får en liten fundering att glida förbi "Tänk om nattgöken skulle - under det kommande valåret - ägna lite av sin vakna tid att kolla hur det är med den saken."
Förutom att - förstås - nagelfara alla de floskelfeta vallöften vi nästa år kommer att få ta del av.
Från samtliga partier kan jag föreställa mig. Vallöften som de - utan att skämmas - basunerar ut trots att de har vetskap om att just inget av det kommer att kunna genomföras. Men de vet ju också att "tjusiga visioner lätt förför många väljare".

Se där - där fick jag något att fundera över och ska höra med min gode vän Åke - som bl a tidigare har varit revisor - om han vill hjälpa mig med att titta på hur kommunen har hanterat våra skattepengar. (Där var det nära att jag först skrev "sina skattepengar")

Ha, även jag kan stundom få tjusiga visioner…

Oj, mumlar jag när jag läser de här raderna, (nedan) och funderar på om det blir så lätt att leva upp till vad jag skriver här ovan.
Det där - att kolla hur kommunen sköter sin ekonomi - vilket inte alls betyder att jag nu menar det måste vara så att den missköts.

Men från VtL skriver de nu:

"Man pratar om att ha en budget i balans, i Vingåker finns det inte ens en budget att prata om.
Det skall bli intressant att få ta del av hur majoritetens koalitionen skall lösa frågan om budgeten i fullmäktige 27 nov! Det är nämligen endast kultur och fritidsnämnden som hittills har skickat en budget till Kommunstyrelsen för beredning som sedan skall gå vidare till fullmäktige.
På onsdag har vi möte i Barn och Utbildningsnämnden. I ärendena som kommer upp finns ingen punkt om att ta en budget.

Detta är ett verkligt lågvattenmärke som händer för andra året i rad. Att ingen medborgare tycker detta är pinsamt och allvarligt att en kommuns ekonomi flyger fritt utan styrning!
För att inte tala om att ingen politiker bland sossarna, miljöpartister, vänsterpartister eller ens liberaler gör något åt situationen. Man bara går till budgetfullmäktige och låtsas som det regnar. Majoriteten lägger inte fram en budget i nämnderna utan man får den på bordet i KF och dom anser att det räcker för att ta beslut, inga ändringar inga förslag godkännes
 
Dessutom angriper de oss i oppositionen - våra extra budgetförslag - som om de (själva) var i opposition!
Den som lever får se - och höra!

Jo, om de läser vad nattgöken skriver så får medborgarna "se och höra" en del sådant som inte kommunen eller Kuriren vill berätta om.
Men annars inte - och jag är inte helt övertygad om att så många medborgare heller bryr sig om detta. Och minns då det nyligen avhållna mötet på slottet där medborgarna var inbjudna att lyssna på de olika partiernas framtidsplaner. En så där 5-6 - utöver de inblandade arrangörerna med enstaka vänner - kom för att lyssna.
Då är jag en aning mer övertygad om att de - medborgarna - (mest) går hemma och är nöjda med sakernas tillstånd i Vingåker.

3 november 2017

Jag har förstås berättat om det tidigare - jag är sedan många år tillbaka Hedersmedlem i föreningen Sveriges bussresearrangörer.
Det blev jag av två anledningar - vet jag - jag var ägare och redaktör för en fristående "Busstidning" dels att jag där (emellanåt) var "ironisk och en smula elak" i vad jag ansåg om bussresearrangörernas reseutbud - som jag så kärvänligt beskrev som "mediokra resor för mediokra människor".
Det uppskattades av de ledande inom bussresebranschen - för det ledde till - nytänkande.
Du får nöja dig med det - men som hedersmedlem får jag framgent ta del av föreningens alla utskick, nyhetsbrev osv.
Där jag i dag fick veta att landets bussresearrangörer är inbjudna ordna resor till: (med specialpriser/erbjudanden förstås) en Korvfestival i mars.
Du får veta lite mer om festivalen här.
(Det som kommer upp kan du klicka dig vidare på)


Att vara kreativ är (ibland) att stjäla. I alla fall om det gäller goda idéer.
Så, funderade jag, varför arrangerar inte Vingåker en egen Korvfestival i stället för den (som jag tycker) PK-trista Mångfaldsfestivalen för alla mediokra PK-människor…
Kivik är vida känt för sin "Kiviks Marknad" liksom Jokkmokk för sin Vintermarknad. Och pekar också på alla dessa Julmarknader runt om i Sverige och norra Europa.

Varför, frågar jag mig själv, kan inte Vingåker då se till att bli världsberömt för någonting riktigt festligt - som en korvfestival då - lägger jag till…

Och ser framför mig någonting storslaget i Slottsparken där socialförvaltningen (som är de som ger serverings- och alkoholtillstånd) i någon slags påkommen festival-yra medger alla utställare att under festivalen - till korvfrossandet - även får tillhandahålla (sälja) vin och öl.

Bilden har jag (kreativt) snott från Hyllinge Buss i Åstorp…


Funderar lite över om jag ska lämna ett medborgarförslag till kommunfullmäktige. Tveksamt eller hur?
Nytänkande går bättre fram när det gäller företag som kan utvecklas och tjäna pengar på sitt nytänkande.
Som jag ser det - gäller mindre när det gäller kommuner…

2 november 2017

Det var som fan, mumlade jag för mig själv när jag nyss på Facebook läser vad en kvinna som heter Maria Bergh skriver:

"En riktig svensk kvinna vill inte ha feministmännen som gör handhjärtan och har fula fittmössor på huvudet. Vi är inte intresserade av mysputtar som dräller runt och ropar om att skäggiga barn från Afghanistan ska få stanna i Sverige.
En riktig kvinna vill ha en riktig man, en Viking, en man som står stabilt och vågar vara man!
Snippmännen med svettiga handflator som hoppar till så fort kärringen höjer rösten tänder ingen kvinna på. Jag är för jämlikhet men män är män och kvinnor är kvinnor och det ska vi vara stolta över. Dessutom är vi alla sexobjekt för varandra. Det är naturligt att vi attraheras av det andra könet.
Så larvet om könsneutralitet och hen är det som är konstruerat av några bittra kärringar på ett genus-universitet.
Så män, ni ska vara stolta!"

Om du nu är lite nyfiken - jag håller helt med ;-)

1 november 2017

Se där - ny månad som ger nya tankar. I alla fall hos mig… ;-)
Tycker jag mig märka när jag denna morgon läser de här raderna:

"Min uppväxt på 70-talet präglades av fredsrörelsen och tesen att män skapar krig, medan kvinnor vill ha fred. Mer makt åt kvinnor var ett självklart recept för en fredligare värld. Men de senaste årens nyhetsflöde har fått mig att tvivla något på den kopplingen.

Aldrig tidigare i historien har vi haft så många kvinnliga makthavare som nu. Och aldrig i modern tid har Sverige varit så otryggt, inte minst för kvinnor. Beror det på olyckliga omständigheter? Beror det på att patriarkatet hämnas, genom att sätta käppar i hjulet? Eller är kvinnor helt enkelt inte speciellt bra på att skapa fred? I varje fall inte bättre än män."

Nix - det handlar inte alls om min uppväxt utan ovanstående har jag kopierat ur det inlägg som Jan-Olof Sandgren just har fått publicerat på Det Goda Samhället.

Hm - där fick jag något att fundera över.
Fast just nu vågar jag nog inte berätta vad mina funderingar tar vägen…

30 oktober 2017

Det händer lite då och då att jag blir lågsinnad på andra skribenter som - jag tycker - skriver saker som får mig att sucka lite av avund och tänka "Varför kan inte jag åstadkomma något liknande begåvat".
Tänkte jag t ex nyss när jag läste:
"Stora delar av Västerbotten kan bli utan snöröjning i år, samtidigt som vintern spås bli hård. Jag föreslår att vi skickar dit en Södertörnfeminist att skrika åt snön att den är vit och privilegierad tills den smälter av skam."

Andra skribenter skriver så insiktsfullt om skilda ämnen att jag mera beundrar deras kloka funderingar än blir avundsjuk.
Som en av mina favoriter Patrik Engellau på Det Goda Samhället och vill då gärna lägga till alla de goda gästskribenter han släpper fram.

Den här gången vill jag också peka på de många begåvade människor som ger kommentarer till vad Patrik och hans gästskribenter för ut. Och berättar gärna att jag satt funderande en lång stund när jag läste vad en av dem kommenterar a propå att Patrik skriver om "skolk & Blondinbella":

"Blondinbella och hennes miljonhövdade följare är ett exempel på hur flärd prioriters före samhällsförkovran som då DGS representerar. Engellau nämner att Blondinbella har ungefär 10 ggr så många besökare som DGS. Jag skulle tro att det är en siffra som hyfsat fångar upp proportionen mellan flärd och fördjupning, dvs en tiondel väljer att anstränga sig med engemang och förkovran, nio tiondelar vill få mer praktiska tips samt drömma sig bort till en värld av flärd.
Ett samhälle är dess värderingar, attityder och beteenden, och är det inte så att det successivt skett en förflackning vilket bl.a. syns i skolan som ju har klart sämre studieresultat?

Dvs det är inte bara inställning till skolk från skola och arbete som försämrats, man skolkar också mer från de intellektuella ansträngningarna."

Om du vill veta lite mer precis så var det de här orden som fick mig att bli sittandes i funderingar:
"man skolkar också mer från de intellektuella ansträngningarna."

Ännu mer fundersam blev jag när jag klickande mig in på Engellaus länkning till - Blondinbella.

Som - enligt egen uppgift - sägs ha 1,3 miljoner läsare i veckan…
Jag kände hur en snabb tanke passerade - kan det möjligen vara de som skolkar från de intellektuella ansträngningarna?

Vad tror du - bäste läsare?

Nåväl - i eftermiddag tänker jag lyssna på folk som kommer att redovisa sina intellektuella ansträngningar - några av kommunens duktiga tjänstemän och kommunfullmäktigeledamöterna - på dagens KF-möte…

27 oktober 2017

11.40 - och förmiddag. Och utanför fönstren hänger en tämligen gråmulen dag.
Inget av sakerna påverkar mig det minsta. Kan heller inte komma på varför jag skulle låta mig påverkas av en verklighet som ingen kan påverka. Är det fredag så är det och vädret är som det är…

MEN - jag har just låtit mig - återigen - påverkas av en för mig sedvanlig fredagsmorgonsupplevelse. Att ha läst tidningen Fokus. En tidskrift som emellanåt ger mig någon slag läsorgasm som väl bäst kan beskrivas som att jag inom mig ropar ut "Låt aldrig artikeltexten ta slut". Som denna förmiddag.

Jag är i den lyckliga belägenheten av att jag vara färdig med livets smått påtvingade uppgifter -  bildat familj, åstadkommit rekorderliga barn (moderns förtjänst) jobbat flitigt, varit vänlig mot mina medmänniskor och rent allmänt varit tämligen skötsam. Vilket jag ser som skäl till att för detta nu erhållit min belöning - att helt kunna råda över min tid.
Och därmed bestämma över vad jag vill göra…

Som att låta en torsdagskväll övergå till fredag och krypa till sängs vid 02.15-tiden, kliva upp ur sängen 08.30, ila ut till brevlådan och hämta in "tidskriften" och låta mig lockas in i dess synnerligen underhållande och intressanta innehåll - under ett par timmar.
Jag måste ju hinna med att, stryka för vissa avsnitt, och fundera och tänka kring det jag läser. Som:
"Idéer är begränsande för politik. Väldigt mycket handlar trots allt inte om idéer. Gör man ändå idépolitik av det, skapar man skenproblem och menlösa konflikter."

Eller:
"Argument kräver kunskap och förmåga. Etiketter kräver ingenting. Om debatter handlar om etiketter, snarare än argument, finns ingen väg fram. Ett argument kan vägas mot ett annat och ratas, ändras eller bli grund för kompromiss.
En etikett är statisk."

Och avslutar med något som fick mig att fylla på med ytterligare en mugg kaffe (vilket jag sällan unnar mig) när jag läser:
"Ett sätt att förklara Sverigedemokraternas framgångar är att partiet inte alls lockar därför att de uppfattas som extremt, utan tvärtom därför att det uppfattas som normalt, i förhållande till folks direkta erfarenheter".

Jo - det finns saker att fundera över…

26 oktober 2017

– Jag: "I år längtar jag efter en vit Jul".
– Hon: "Din jävla rasist…
"

25 oktober 2017

Hm, ser den här bilden på Facebook och tittar på den - länge…

Bilden gör mig glad - över att få se någonting som är fullständigt otänkbart i Sverige.
Jodå - i Vingåker också ber jag tydligt att få påpeka.
Trappan finns i Belgien där man i någon stad finner det helt naturligt att omvandla en lång trist trappa till något - annat.
Vad gäller mig - klart positivt.

OK, nu kör vi. Kan du tänka dig någonting liknande - inte just trappor då - utan överhuvud taget tanken att där finns någon svensk kommun skulle våga sig på någonting sådant här?
Nå, det kan i alla fall inte jag.
Men däremot kan jag mycket tydligt föreställa mig alla dessa gråa fantasilösa kommunmänniskor som får frossa bara vid tanken på någonting "så här farligt" - när de ser den här bilden.

För resten - jag ska inte bara hacka på kommunfolk - för jag kan lika tydligt se framför mig hur - de många - ängsliga människor som finns runt oss genast skulle åstadkomma någon slags manifestation för att få bort "detta livsfarliga".

Jag personligen har lite svårt för den sortens människor liksom manifestationer över huvud taget.
Men det kan vi ta upp en annan gång…

23 oktober 2017

Batteridrivna bilar - det är finemang det?

Det finns stunder då jag blir "smått upprörd" över sakernas tillstånd. Allt oftare visar det sig…
OK - du får ett exempel.
Jag och vännen Thomas Johansson har varit på studieresa ner i Europa och haft många kvällar för resonemang om "politik och politiker" - där vi lätt kunde enas över den gemensamma tanken att "de inte alltid var/är så kunniga i det de vurmar för". Som det här med miljön.Och den växande "vurmen" hos våra politiker om det här med eldrivna bilar.

Även här i Vingåker vill våra ansvariga framstå som lite extra miljövänliga och far runt i bilar som sägs vara "mindre skadliga för miljön". 

OK - väck mitt i natten vilken MP-politiker du vill och ställ frågan "vad anser du om eldrivna bilar?" och du får en lång uppräkning av dess fördelar och en ännu längre beskrivning av det elände som orsakas av bilar som drivs av bensin och/eller diesel.

Nu gör jag det lite lätt för mig och kommer att länka till en (lång) text som vännen Thomas Johansson skrivit i sin tidning - Modern Stadstrafik - som ger en liten annan syn på det här med batteridrivna bilar och dess påstådda uppgivna fördelar.
Läs vad han skriver och du vet mer i ämnet än hela Kommunfullmäktige…

PS - läser vad kommunen skriver inför KF-mötet 30/10 2017:
"Vi har genomfört ny upphandling av leasingfordonen. Vi
kommer att leasa elbilar som både personbilar och
arbetsfordon. Vi kommer dessutom att leasa mindre
personbilar istället för de relativt stora Skoda Octavia som vi
använder idag. Vi räknar med att målet på 75 % uppfylls
under leasingperioden
."


Från fotboll till skolan…

7 oktober 2017
(kommentar finns - här)

Från landslagsfotboll till Vingåker kan ju synas vara ett märkligt tankehopp - dock inte hos mig. I ett ögonblick av vankelmod började jag kolla på internet och tabellen över den kvalificeringsgrupp till fotbolls-VM som Sverige spelar i, nyfiken på hur jag tror att chanserna är att "vi" ska gå vidare och så småningom bli VM-kvalificerade.

OK - Sverige möter Luxemburg och vi tror nog lite till mans att där ska väl "vi" vinna med ett par mål. Men om vi nu inte gör det så lär det bli ett jämrans gnöl från folket och speciellt då från förståsigpåarna i pressen.

Det är inte alls ovanligt att den som ryker först (får sparken) när det går dåligt för ett lag är "tränaren". Mycket sällan någon av spelarna - som väl egentligen är de skyldiga (ansvariga) till de dåliga matchresultaten. Vill i alla fall jag tycka.
Nåväl - det är när jag tänker på det, det är då jag hamnar i Vingåker.
Och (ledsen) våra skolor…

Eftersom jag bara har varit Vingåkersbo i en så där 5-6 år vet jag inte hur bra skolorna i kommunen var för - låt mig säga 10-15 år sedan. Som jämförelse med fotbollen - vilken division man spelade i då.
Allsvenskan?

Lite mer säker är jag om dagens läge och anser nog att "vi" i alla fall sjunkit ner i skolseriedivisionerna en hel del - och grunnar lite på ordet "Gärdsgårdsserien" - men kan inte bestämma mig vad jag tycker.
Men förstår i alla fall varför "publiken" inte strömmar till och att de få - i den allt mindre skaran av trogna i "supporterklubben" - allt mer högljutt klagar över sakernas tillstånd. Som de anser kräver byte av tränare.
Några kanske också sneglar ilsket mot klubbstyrelsen och kräver att där ska "köpas in bättre spelare". Några kanske också rent av kräver att - den okunniga - styrelsen ska avgå.

Över till skolorna i Vingåker.
Finns det någon ansvarig "tränare" vi kan sparka?
Vet inte - men sannolikt nej. Det handlar ju om anställningsförhållanden.
Och vi har ju de "spelare" (lärare) vi har som ska spela matcherna - så vad skulle en ny tränare kunna åstadkomma, funderar jag. Det finns heller inte pengar för - nyinköp.
I fotbollen får man inte behålla sin plats i "laget" om man inte är "i form".
Hur är det då inom barn- och utbildningsnämnden?
Funderar jag lite nyfiket.

Ett nytt tankehopp. Vilken/vilka är det då som - egentligen - har det högsta ansvaret för hur skolresultaten blir.
Kan jag ju undra - nu när de ständigt sjunker menar jag.
Är det inte Kommunfullmäktige?
Jo, det vågar jag nog tro.

OK mer blir det inte just nu. Det finns nämligen de som anser att jag skriver för - långt.
Nå - då det bara är kloka och begåvade personer som tittar in här så är jag helt säker på att ni av ovanstående lite slingriga tankegångar ändå drar era egna självklara slutsatser. 
Men visst är det väl så att "när man städar en trappa så börjar man uppifrån?"  ;-)

6 oktober 2017 (kommentar finns - här)

Vissa saker fastnar i mitt funderingssinne och jag börjar älta det. Som vad jag skrev här den 4 oktober.
"Är det någon som tror att det kommer att få några politiska konsekvenser för dagens styrande partier i Vingåker - för att endast 48 procent av de elever som gick ut nian i våras uppnår kunskapskraven i alla ämnen?"

Hur jag än grunnar så kommer jag inte fram till något annat eget svar på den frågan än ett - nej. Och det retar mig som f-n att jag inte klart och tydligt kan komma på varför jag är så säker på det. Eller, frågar jag mig, är det helt enkelt så att jag - egentligen - nog tror mig veta det men inte vågar skriva ut vad jag tror om just den saken? Vill inte såra hyggliga människor som gör så gott de kan?
Kanske…

Om du nu läst vad jag hittills publicerat om skolorna i Vingåker så framgår ganska tydligt att jag är en som gillar en skola som påminner om min egen skoltid i Västerås och Råsunda i Solna åren 1945-1953. Ordning och reda och utan en jämrans massa "pedagoger som förvirrade lärarna med sina märkliga läror".

Jag gör det lätt för mig och länkar därför igen  till skolan i England som blivit så framgångsrik.
Ungefär så skulle jag gärna se att skolverksamheten i Vingåker bedrevs. Bara så du vet…

OK - lite stöd får jag också av vad jag skrev den 4/10 under "skolan" i vänsterspalten:
"Hjärnforskaren Martin Ingvar menar att ”elever lär sig bäst av att ha lärare med auktoritet och att de största förlorarna är elever som saknar välutbildade föräldrar.
Rejäla baskunskaper är en förutsättning både för förståelse av helhet och kreativt tänkande."

OK, bäste läsare, är det en sådan skola vi har i Vingåker? Där har jag betydligt lättare att känna varför jag igen vill svara med ett tydligt - nej. Och där kommer så upp en fråga jag inte har någon vidare kunskap om för att kunna svara på - Varför då då?
Men fundera kan jag ju göra ändå:

– Ingen förälder i Vingåker är tillräckligt starkt intresserad av skolan (eller kunniga) att de bryr sig om hur det går för eleverna och ställer därför inga krav på förändring.
Sannolikt så ja…
– De ansvariga för skolverksamheten - inbegripet KF-ledamöterna - är inte tillräckligt kunniga för att ha möjlighet att kunna förändra skolornas framtid?
Sannolikt så ja…
– De ansvariga för Vingåkers skolor är för styrda av regler och förordningar utfärdade av t ex skolöverstyrelsen och lärarfacket?
Sannolikt så ja…

– Kraftigt motstånd från lärarna i Vingåker?
Sannolikt så ja…

Så här skulle jag kunna fortsätta bort emot Första Advent i en uppräkning med frågor och argument som skulle få samma svar.
Och rundar av med att: även fast den senaste informationen att skolresultatet i Vingåker visar på allt sämre siffror så kommer det inte att ske några förändringar till det bättre.
Däremot kommer du även i framtiden att i Kuriren kunna läsa hur ansvariga för skolan berättar om: "alla dessa pågående lysande framtidsplaner och satsningar, med inbjudna konsulter, och alla dessa ständiga undersökningar - som ska leda till strålande resultat - om några år då". Typ:
"Och framför allt har vi organiserat om elevhälsan för att stötta lärarna i undervisningen."

Får jag i stället föreslå och barn- och utbildningsnämnden tar med sig Vingåkers rektorer och åker till Michaela Community School i London och lär sig hur man gör för att  för verksamheten i Vingåker - vid kontrollbesök skulle få betyget:
Som en av få skolor lyckades de få högsta betyg, ”outstanding” i samtliga kategorier.
Som Michaela Community School i London fick av Ofsted, den brittiska motsvarigheten till svenska Skolinspektionen…

Va?
Jo, jag är nog en smula galen. Tycker kanske de som hör att jag vill att åtminstone 80-90 procent av eleverna i Vingåker ska gå ut 9:an med kunskaper som kan beskrivas - betyg som är betydligt högre än den mediokra räddningsplankan "godkända i samtliga ämnen".
Varför ska vi ha lägre ambitioner?
Ansvariga är varmt välkomna hem till mig för en pratstund - och ge svaret på den frågan…

(Här tänkte jag först lägga till bildtexten "Det är inte bara jag som är bakom flötet". Men vågade inte)

PS - lite senare in på natten kommer jag att tänka på detta - som står i beskrivningen till den som söker jobbet som ny förvaltningschef för skolverksamheten i Vingåker:
"Som person har du mod i ditt ledarskap som du använder när svåra oväntade eller tidspressade situationer uppstår. Du trivs med att driva förändringsarbeten, men uppskattar även den mer förvaltande delen av ditt uppdrag.
Du anammar politikernas vision och arbetar för att uppfylla mål, följa upp resultaten och tar ansvar för att såväl ditt eget som förvaltningens uppdrag genomförs.
Min fetmarkering.

Det kan bero på att det är sent om natten -  men jag kan inte påminna mig ha hört, eller läst, någon "politikernas vision" om skolorna i Vingåker.
Tar tacksamt emot information om jag har missat det

4 oktober 2017

Idag är det den 4 oktober. Nej, för mig och många andra är det inte kanelbullens dag. Utan löntagarfondernas minnesdag. Varje år den 4 oktober ska vi påminnas om vad som egentligen hände den 4 oktober 1983.

Just denna dag stod nämligen kriget mellan marknadsekonomi och fritt företagande och en slags planekonomi.

Socialdemokraterna och LO hade planerat att stjäla hälften av landets företag. Men företagar-Sverige lyckades mobilisera och 100 000 personer deltog i demonstrationen den 4 oktober, som blev början på slutet för det socialistiska projektet.

Den som skriver så - är Rebecca Weidmo Uvell på sin blogg som jag läser med stigande intresse.

Det kan vara den goda lunchen med sin goda bearnaise-sås som gör att jag mest skakar på huvudet i någon slags känsla av "jävla sossar" i stället för att låna mellansonens jaktgevär och åka till Stockholm. Men det kanske bara är min goda uppfostran som egentligen hindrar mig…

Nåväl, en fundering gör sig gällande (om det nu inte är en tanke) SD får på skallen av samtliga övriga rikspartier där de beskylls för sin tidigare "historia" och så använder man argument (?) som har den avsikten att "det - därför - ska kännas skämmigt" att ens tänka tanken att sympatisera med SD.

Funderingen - som nog är en tanke låter Varför skäms nu ingen S-väljare ögonen ur sig efter att ha läst vad Uvell skriver om "Socialdemokraternas och LO:s plan att stjäla hälften av Sveriges företag?"

Märkligt - lika märkligt som min nästa fundering "Är det någon som tror att det kommer att få några politiska konsekvenser för dagens styrande partier i Vingåker - för att endast 48 procent av de elever som gick ut nian i våras uppnår kunskapskraven i alla ämnen?"

Ledsen men jag måste sluta skriva - för jag ställde den frågan till Clemens som just tittade in.
Akuten nästa? - för han kan inte sluta skratta.

3 oktober 2017

I bland blir jag en aning nyfiken på mig själv i frågan varför jag har/får funderingar kring så mycket av vad jag läser. Hänvisade ,  nyss på annan plats att kommunen söker ny chef till barn- och ungdomsförvaltningen och kom plötsligt på vad som skrivs där:
"Vidare är du förtrogen med berörda styrdokument och deras tillämpning samt har erfarenhet av kvalitetsarbete i en politiskt styrd verksamhet." (min fetmarkering)

Vilket pockar på uppmärksamhet och trängde sig in och rubbar min uppladdning inför dagens bowlingmatch…

Blir så sittandes med konstaterande att allt som sägs vara "politiskt styrd verksamhet" får taggarna att resa sig på mig.
N
å, jag måste ju erkänna att "allt" vet jag inte om det ämnet men kan just inte komma på någonting som pekar åt det hållet.
Om jag skriver - polisen, skolan, försvaret, arbetsförmedlingen, migrationsverket - och hoppar över alla de många andra politiskt styrda sektorerna - så förstår i alla fall jag varför jag inte direkt är någon beundrare till politiskt styrda verksamheter.

Blir faktiskt mer nyfiken på hur den politiska styrningen av Vingåkers skolor ser ut. Är den så att säga "lokalt styrd" eller mest styrd från "skolministern"?
Strunt samma - vilket som - det fungerar ju inte bra i Vingåker.

Så får det goda förmiddagskaffet mig att hamna i någon slags drömmeri - att de skolansvariga på kommunens hemsida utförligt berättade om skolverksamheten i Vingåker:
- varför det blivit som det blivit
- så här vill vi att det ska bli
- och för att nå dit gör vi det här

Va? Jo du har rätt - förr flyttar Jultomten till Läppe…

29 september 2017

"En sak som händer i takt med att man blir äldre, är att man hittar allt färre åsikter att hålla med om."

Vem som sa det har jag glömt men jag håller i alla med om det. Liksom vad jag läser i veckans nummer av Fokus:
"För ingenstans låter tystnad så högt som när den är resultatet av konsensus inom konsten.
Det är ju åsikterna som jagar på skapandet."

Byt bara ordet konsten där till kommunpolitiken i Vingåker.

När du läser detta och så läser vad en Vingåkersbo skriver i ett mejl till mig:
"Då diktatur råder i Vingåker i fyra år - för dagen efter våra demokratiska val så har inte oppositionen en chans att påverka. Dessutom när allt oppositionen säger är paria för den styrande koalitionen.
Då kommer tystnaden.
I vår kommun råder en, som jag brukar säga, sektbetonad diktatur. Här är det inte som på ett normalt jobb, där erfarenhetsutbyten råder. Samverkan och klokskap startar processen att lösa problem.
Här i kommunen är kompetensnivån på en sådan nivå så du skulle bli skräckslagen ifall du satt med i vissa möten - har det berättats för mig från trovärdiga källor."

Jag vet inte om jag bor alldeles för avsides men där jag bor är tystnaden total vad det gäller "väsen från lokalpolitiken". Ingenting hörs där jag njuter av tillvaron på min veranda.
En tystnad som brer ut sig även på "Vingåkerssidan" i Kuriren.

Det sägs att den världsberömde saxofonisten Charlie Parker en gång, lite vresigt uppgivet, slängde sin saxofon i soffan med orden "jag har redan spelat de här tonerna".
Så får jag den märkliga funderingen om majoriteten i kommunen, vissa höga tjänstemän och några fler (antar jag att jag menar) någon gång - efter ett ännu ett bortkastat möte  - har fått samma slags uppgivna känsla som Parker - och hemma på köksbordet vresigt slängt ifrån sig senaste mötesprotokollet?

Vore jag t ex ansvarig för skolorna i Vingåker - och läser dagens ledare i Kuriren - skulle jag nog göra det - och kanske trött tänka om mötet: "samma jävla skit som inte leder till någonting".

Vilket får mina tankar att hamna i sista meningen i mejlet jag fick…