29 november 2017

Undermålig utbildning…

Tycker Ann-Charlotte Marteus i en intressant text i Expressen.
Rubriken säger:
Jämlikhet enligt S: Alla får en usel utbildning

Marteus skriver bl a:

"Stefan Löfven, utbildningsminister Gustav Fridolin och Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning, känner förstås till att standarden vid lärosätena redan har sjunkit. Och i det läget är de alltså beredda att tulla ytterligare på kvaliteten. Det är bortom ofattbart.  

Men varför gör de på detta sättet? Ja, Socialdemokraterna har aldrig haft respekt för akademisk excellens. Däremot gillar partiet jämlikhet. Och ingenting är väl jämlikare, om än på låtsas, än att alla svenska studenter - oavsett förkunskaper, fallenhet eller egen ansträngning - får en akademisk titel?"


28 november 2017


Hej Bjarne,
Hänvisade nyligen åter till en bra artikel skriven av Isak Skogstad där han bl a skrev att de "kunskapskrav som anges i läroplanen är både svårtolkade, abstrakta och ställer ouppnåeliga krav."
Tycker för egen del att lärarna har ett problem då de själva är ”barn” av den negativa utvecklingen i skolan.

Det har tidigare också skrivits artiklar om högskoleelevernas dåliga kunskaper och mindre goda förmåga att tillgodogöra sig den högre akademiska utbildningen.
I dagens Debatt skriver också Tünde Puskás om att lärarstudenter saknar läs- och skrivfärdigheter.

Hela 20% har uppenbara svårigheter med grundläggande färdigheter och trist nog är det lika illa bland elever med svenska som modersmål som med elever med annat modersmål.
Enligt Lärarna Tidning år 2015 räcker det på vissa program att ha 0,05 poäng på högskoleprovet för att bli antagen samtidigt som regeringen i ett lagförslag vill att högskolorna aktivt skall främja ett brett deltagande i utbildningen.

Riktigt illa är det när man "allt oftare inom lärarkollegiet får diskutera huruvida man kan godkänna svar på skriftliga examinationer där det inte står klart vad studenten egentligen menar, eftersom den språkliga framställningen är så bristfällig.”

Lektorerna menar att ”det inte kan ingå i uppdraget att lära ut grundläggande läs- och skrivfärdigheter och att man hindras i sitt egentliga uppdrag att ge hög akademisk utbildning.” Som det nu är finns risk för att läraryrkets status sjunker ytterligare.

Det är inte lätt att i artiklarna hitta möjliga vägar att rätta till de uppenbara problemen då de sannolikt har med samhällets utveckling i stort att göra. Det är väljarna och politikerna som har att fundera på och välja vägar och metoder för att undvika en
ytterligare kunskapsförsämring.

Tünde Puskás anför att en möjlig åtgärd till att förbättra de usla läs-och skrivfärdigheterna vore att ”inrätta ett basår för att ge studenterna verktyg för att klara studierna”.

Tänk att det skulle behövas ett extra år för att få lärare som kan läsa och skriva bra nog för att kunna fungera som lärare på våra skolor. Inte utan att man tycker att det var bättre förr i skolan där man visste vem som bestämde och kunde meddela kunskap.
/Åke

23 november 2017

Vännen Åke mejlar mig detta:

Kunskap
Om resultatet av  lärande kan liknas vid ett träd skulle förståelse utgöra stammen. Den om förstår blir både vilt förgrenad och stabil i sin kompetens, samtidigt som det är djupt tillfredsställande att förstå.
Trots detta lägger många utbildningar fokus på lövverkets detaljer. Resultatet är visserligen färgsprakande lövskrud imponerande vid en ytlig betraktelse. Men precis som löven faller och sprids för vinden och multnar, kommer alla dessa löst uppknutna kunskaper att försvinna. Utan att lämna ett spår.
Ett stadigt träd överlever hösten och utgör hemvist för nya blad. På samma sätt är förståelse något bestående och användbart.

KTH-stud 1996

22 november 2017

Många artiklar har skrivits om den svenska skolan och det sjunkande resultatet.
När elevernas dåliga ämneskunskaper påtalas så bortförklaras det med att eleverna åtminstone är kreativa och bra problemlösare. Det förväntas vidare att eleverna ska uttrycka egna åsikter framför att tillgodogöra sig ämneskunskaper och ställa egna
frågor i stället för att besvara andras.

En som skriver väl och dessutom bra artiklar om skolan är läraren Isak Skogstad som i dagens inlägg drar slutsatsen att ”Oklar läroplan gör att elever kan prata sig till höga betyg”.

Han anser att de dokument som styr skolor och lärare krockar med den skollag och läroplan som gäller vilket gör att eleverna presterar sämre.

Enligt läroplanen skall eleverna ha ett reellt inflytande på såväl arbetssätt, arbetsformer och undervisningens innehåll. Skolverket hävdar att ”elevernas möjligheter att lära och utvecklas ökar när lärare utgår från deras intressen och erfarenheter”. En uppfattning som Skogstad tror är kontraproduktiv.

De kunskapskrav som anges i läroplanen är både svårtolkade och abstrakta samtidigt som de ställer ouppnåeliga krav. En intressant artikel som borde läsas av alla som är intresserad av dagens skola.

Har svårt att förstå hur dagens lärare skall kunna ta tillbaka initiativet och maktenatt lära ut ämneskunskaper då de själva är ”barn” av den negativa utveckling som skett i skolan. Tråkigt nog kommer generationer av okunniga elever att få det svårt att hävda sig på såväl arbetsmarknaden som i den demokratiska samhällsdebatten.
/Åke

9 november 2017

Lärarbristen är en stor utmaning för kommunen.
Står som rubrik i Kuriren där vi i artikeln får veta att antalet behöriga lärare i våra skolor minskar och är betydligt lägre än riksgenomsnittet. Och enligt artikeltexten kan vi förvänta oss att det läget kommer att förvärras.
Och journalisten Johannes Tångeberg skriver "Och det är inte någon uppmuntrande läsning för politikerna."

Det kan vi gott hålla med om, liksom att bygga på med att - det väl inte är någon uppmuntrande läsning för någon Vingåkersbo.

Givetvis får vi ta del av begåvade lösningar för hur det här kan lösas: "En plan för att öka andelen behöriga lärare bör arbetas fram, konstateras det i kvalitetsredovisningen."

Nämen - utropar jag förvånat - den lösningen skulle jag själv aldrig ha kunnat komma på…

Nåväl, Annica Roxström som är tillförordnad chef för barn- och utbildningsförvaltningen redovisar lite mer handfasta funderingar i ämnet.
"Hon menar att det krävs flera åtgärder för att få fler behöriga lärare i kommunen. En kan vara att se till så att de som i dag är obehöriga skaffar sig rätt utbildning. Men även att som helhet höja kommunens och skolornas attraktivitet." (Min fetmarkering)
Och Roxström lägger till den bästa kommentaren till hur våra politiker bör tänka för att fixa - inte bara skolornas framtid - utan kommunen som helhet:
– Det är ju den stora frågan: hur ska vi bli en attraktiv kommun som folk vill flytta till?

- Fler kramrutor?
- Riksomfattande tv-reklam för kommunens Mångfaldsfestivaler?

Mitt eget förslag är - anställ modigare människor:
Företrädesvis - män med lite hår på bröstet…

Av den här typen…

Män är viktiga av annat skäl också - kan du läsa här  ;-)

7 oktober 2017

Lördag och trots min ambition att inte skriva om det i dag  - skolan alltså - så hamnade jag där lik förbenat.
Jag läste nämligen i GP bl a dessa rader:

"Ändå talar ganska lite för att utvecklingen håller på att ändras. Så sent som förra året föreslog Liberalerna en kommission för ordning i skolan, som om en sådan skulle kunna berätta något vi inte redan vet. Från rikspolitikerna har fokus hamnat på helt andra åtgärder, så som diverse riktade statsbidrag från stat till kommuner.
Jag har sökt med ljus och lykta efter tydliga samband mellan den sortens satsningar och förbättrade skolresultat, hittills utan att lyckas. Och visst, om systemet är trasigt så hjälper inte mer pengar. Man kan inte fylla ett såll med vatten, hur länge man än låter kranen rinna.

Kanske måste förändringen komma underifrån, snarare än från politiken. Kanske är det därför vi ställer bebisar i kö till framgångsrika friskolor, som Internationella Engelska Skolan där nu 130 000 barn väntar på en plats. Och kanske är det därför skolval och friskolor är så smärtsamma för vänsterns politiker och debattörer.
För en bättre påminnelse om den kommunala skolans brister finns helt enkelt inte."


  

5 oktober 2017

Hej Bjarne,
Gjorde iordning en tabell för att visa hur uselt det är
med skolan i Vingåker. Man är faktiskt sämst i klassen
både bland pojkar, flickor och totalt.

Tabellen kan vi använda nästa år om det inte  kommer
upp något läge nu när VtL ser ut att kliva in på banan. :-)
Åke

Vingåkers siffror överst…

4 oktober 2017

Fick just ögonen på en utmärkt ledare i GP som är värd att läsa och fundera kring.

I en nyskriven bok hävdas att lösningen på skolans problem ”varken är mindre klasser eller mer pengar” utan man måste börja med ”att ifrågasätta de grundläggande idéer och föreställningar som skolans läroplaner och styrdokument vilar på”.

Idag betonas mer att ”eleverna ska uttrycka sina egna åsikter framför att tillgodogöra sig ämneskunskaper och eleverna förväntas ställa egna frågor i stället för att besvara andras.” 

När elevernas dåliga ämneskunskaper påtalas så ”bortförklaras det med att eleverna åtminstone är kreativa och bra problemlösare”. Det känns onekligen tveksamt om man sneglar lite på eleverna i Japan och Sydkorea som både är kreativa och kan mycket.

Lärarna har numera fått ändra sin roll från att vara ”kunskapsförmedlare till att vara sociala coacher för eleverna”. 

Hjärnforskaren Martin Ingvar menar att ”elever lär sig bäst av att ha lärare med auktoritet och att de största förlorarna är elever som saknar välutbildade föräldrar."

Rejäla baskunskaper är en förutsättning både för förståelse av helhet och kreativt tänkande.

Det blir mycket att tänka på om politikerna vill ha upp kunskapsnivån i Vingåker.
/Åke

Jodå, politiker "vill mycket" men det är inte alltid de förmår åstadkomma så mycket av vad de vill. Eller lovar.
Jag orkar inte bry mig mycket nog för att göra en sökning - men - nog tycker jag mig minnas att de ansvariga för Vingåkers skolor under de senaste åren "utlovat satsningar" som "snart" skulle åstadkomma kraftiga förbättringar.
Senast här om dagen kunde vi i Kuriren läsa sådant med anledning av den senaste publicerade statistiken om hur många 9-klassare som slutat med godkända betyg.
Vingåker utmärker sig - men inte positivt…

29 september 2017

I dag (28/9) har Skolverket släppt en del statistik från skolan. 
Bl.a hur det gick med slutbetyget i Grundskolan för årskurs 9.
Dvs hur många som 2016/2017 uppnått kunskapskraven i samtliga ämnen.

Någon förbättring totalt under senaste året kan inte märkas även om pojkarna nått bättre meritvärde. Det finns mycket att jobba med i kommunen om man ska nå de uppsatta målen. Man ligger en bra bit under värdena för länet.
Återigen finns i statistiken underlag för Kuriren att göra en journalistisk insats.


För samtliga huvudmän i Vingåker gäller att:

Av 101 elever var det 48,5 % som klarade kraven.
Meritvärdet var 174,6.
Av 39 flickor klarade 56,4 % detta  (meritvärde 198,6),
och av 62 pojkar 43,5 % (159,2).

För länet var det 70,5 % som nådde målet (meritvärde 215,5).
75,8 % av flickorna klarade målet (233,2) och 65,6 % sav pojkarna (199,2)

Så här såg det ut 2015/2016 i Vingåker

Av  85 elever var det 52,8 % som klarade kraven.
Meritvärdet var 175,9 %.
Av 46 flickor klarade 66% detta (med meritvärde 209) , och av 39 pojkar 42,4 % ( 146,3.)

För länet var det 68,1 % som nådde målet. 74,9 % av flickorna klarade det och av pojkarna 62,2 %
För Riket var det 74,2 % som klarade målet. 79,9 % av flickorna klarade det och av pojkarna 69,3 %.

Så här såg det ut 2014/2015 (Vingåker)

Av 93 elever i årskurs 9 nådde 55% kunskapskraven i alla ämnen. (161,7)
Av 37 flickor klarade  51% detta (161,9) och av 56 pojkar 57%. (161,6)

/Åke

28 september 2017  (uppdaterad)

Läser en intressant artikel i Expressen skriver av Frida Boisen - som har rubriken "Lösningen finns, Fridolin - den stavas digitalisering" och börjar så här:

"Vad väljer du? En skola med stenciler och gamla inaktuella lärobok där alla tvingas plugga på samma nivå? Eller personaliserade digitala, aktuella läromedel där eleven själv kan välja svårighetsgrad utifrån egen nivå och där quizen rättar sig själva – utan att värdefull lärartid går till manuell rättning av prov?
Gustav Fridolin, hör min bön: Bränn stencilerna – ge oss en modern skola i dag!"

Det är inte så ofta jag suckar så djupt, av någon slags uppgivenhet, som jag gjorde när jag läste vad Boisen där skriver.
O
ch skakar ännu lite mer uppgivet på huvudet när jag läser vad hon också säger:
Jag har sagt det förut: Svenska skolan av i dag är ingen modern verksamhet. Vilken arbetsplats som helst skulle gå ikull på en dag, om vi hade de verktyg våra skolbarn har att hålla sig i.

OK - låt oss strunta i hela den svenska skolan och bara tänka oss skolan i Vingåker. Till exempel genom att fråga oss själva: "Vad är det som hindrar att skolorna i Vingåker - snarast - inför det som Boisen pläderar för?

Jag ska f-n i mig fråga de ansvariga och höra vad de säger…

PS - vilket jag gjort genom att (i dag) till barn- och utbildningsnämnden - Helena Edrenius ordförande och Hans Averheim, vice ordf - ställa frågan:

Vad svarar ni efter att ha läst vad Frida Boisen skriver i Expressen?
Kan vi förvänta oss att skolorna i Vingåker - snarast - blir "digitaliserade"?
Om inte - vad är det som hindrar det?
undrar en nyfiken
Bjarne Wilmarsgård

Läser i mötesprotokollet från barn- och utbildningsnämndens möte den 17 september 2017 följande:

Kommunfullmäktiges mål om att Kommunen ska erbjuda barn och ungdomar goda skol- och uppväxtvillkor är riktad till Barn- och utbildningsnämnden genom att andelen elever med
gymnasiebehörighet ska öka.
Barn- och utbildningsnämnden strävar efter att alla elever ska lyckas med sin skolgång och bli behörig till gymnasiet.
Målet är inte uppnått och kommer inte att uppnås under detta kalenderår. Det pågår en mängd olika insatser och utvecklings-områden för att öka behörigheten. Insatserna pågår inom alla verksamhetsformer, från förskoleålder upp till åk 9.

"Under 2017 var det ungefär 19 000 niondeklassare som lämnade grundskolan utan att vara behöriga till gymnasieskolan. Det motsvarar 17.5 procent av alla niondeklassare under året och resultatet är en försämring med 0,6 procentenheter jämfört med 2016, det uppger Sveriges Radio."

20 september 2017

När det handlar om skolor vill gärna en del politiker - i välfärdsdebatten - kritisera det här med våra svenska friskolor och att de tillåts göra vinst.

Om det kan man ju ha sina åsikter - men det är sällan man får ta del av berättelser om våra kommunala skolor.
Och att de sköts "mindre bra".
Det kan du i alla fall göra om du klickar - här - och tar del av vad Rebecca Weidmo Uvell skriver - om skolorna i Stockholm.

15 september 2017

(Öppet brev till Stefan Löfven)
GÄSTKRÖNIKA hos Svenskt Näringsliv.

Hej! Jag är lärare sedan drygt 35 år vid gymnasieskolan i Sundsvall. Efter 20 år bestämde jag mig tillsammans med 10 kolleger att ansöka om att starta en friskola pga den i våra ögon inkompetenta styrningen och ledningen av skolorna i Sundsvalls kommun. Vi satsade egna pengar och tog personliga lån för att kunna förverkliga detta. Vi har nu i 15 år bedrivit en skola som är den mest populära i Sundsvall.     

Vi har en slimmad organisation och ser till att de pengar vi får går dit de bäst behövs. Vi ägnade två år till att diskutera hur vi ville utforma vår skola innan vi startade. Vi följer skollagen till punkt och pricka. Vi genar inte någonstans och fuskar inte. Vi har samma lärartäthet och tjänstgöringsskyldighet, etc. som kommunen, men vi har en väsentligt mindre överbyggnad i form av förvaltning, skolledning och administration. Vi kan inte slösa med våra pengar eller vara frikostiga någonstans utan måste vända på varenda krona.

Vi tar inte ut några höga löner eller utdelningar, men har på dessa 15 år lyckats skaffa oss en buffert på 3-4 miljoner (på en årlig omsättning på ca 35 miljoner), vilket är helt nödvändigt för att t.ex. kunna klara förlustår, eller kunna genomföra nödvändigt underhåll eller ombyggnationer, större investeringar som IT, labutrustning, etc.

Under dessa år har kommunens gymnasieskola –med bättre ekonomiska förutsättningar än vi – gått med underskott i stort sett samtliga räkenskapsår. Vi har med vårt sätt att bedriva skola under samma period därmed sparat uppskattningsvis 7-8 miljoner av skattepengar jämfört med om våra elever hade gått i den kommunala skolan.
Dessutom når våra elever bättre resultat – såväl i faktiska som förväntade (med hänsyn till bakgrund) siffror. Om förslaget om vinstbegränsning i form av några få procent på satsat kapital hade gällt när vi startade så hade vi fått packa ihop redan efter första året, med personliga skulder i halvmiljonklassen som följd. Ett lärarkollektiv utan ett mycket stort eget kapital skulle aldrig klara av att starta en skola med dessa regler. Det är ekonomiskt vansinne att kräva att en verksamhet med en omsättning på 35 miljoner endast får generera en vinst på några tiotusentals kronor per år, eller gå med förlust!

Hela debatten kring vinster i skolan har blivit snedvriden och förs framför allt av folk som inte förstår förutsättningarna. Om förslaget blir verklighet så kommer det endast att gynna skoletableringar av stora aktörer med stora ekonomiska muskler, medan mindre företag, lärarkollektiv, föreningar, etc. kommer att slås ut. Skolor som vår sparar ju dessutom pengar åt skattebetalarna!

I vår ägargrupp är de flesta politiska partier representerade. Vi diskuterar ofta frågan kring skolans huvudmannaskap och ekonomi, både internt och i hela personalgruppen. Vi har i vår närhet exempel på bra och mindre bra, seriösa och oseriösa skolor, såväl i kommunal som privat regi. Det som stör oss är att kvalitetskontrollen av skolor är så bristfällig. Enda chansen att tjäna stora pengar på skolverksamhet är att gena eller fuska, genom att t.ex. anställa obehöriga lärare med låg lön, ge omänsklig tjänstgöringsskyldighet, eller låta lektioner bedrivas utan lärare, etc.

Vi är övertygade om att en bättre kontroll av skolan snabbt skulle rensa bort de oseriösa aktörerna och komma till rätta med det som sticker i ögonen på folk när detta debatteras – att några få tjänar pengar på att bedriva en oseriös verksamhet. Kom dock ihåg att de flesta friskolor drivs på ett seriöst sätt.

Personligen skulle jag välkomna förslag som att:

  • Koppla bort kommunerna från styrningen av skolan, det finns ingen kompetens i de flesta kommuner att klara det arbetet. Det skulle dessutom spara massor av pengar som kunde användas inom skolan till mycket större nytta.
  • Låt skolor eller skolområden vara självstyrande, det skulle öka engagemanget både bland lärare och föräldrar, vilket är absolut nödvändigt för en positiv utveckling.
  • Utveckla samtidigt den nationella kontrollen och stöttningen av skolor. Fråga lärare och föräldrar! De vet mycket väl vad som bör följas upp.
  • Inför regler liknande de som gäller för t.ex. revisions- eller advokatbyråer; endast pedagoger får äga friskolor (eller åtminstone vara i majoritet). Vår skola är ett lysande exempel, men det finns många fler.

Jag tycker att det är synd att skoldebatten har blivit mer partipolitisk. Tyvärr har frågan om friskolevinster förstärkt detta, eftersom få sätter sig in i frågan utan enbart tar ståndpunkt utifrån någon allmän ideologisk syn. Man kunde i så fall lika gärna diskutera om skattepengar överhuvudtaget kan gå till vinstdrivande företag.

Jag tror att kloka människor med kunskaper om skolan, eller mångårig skolerfarenhet – men utan partioveraller, relativt enkelt skulle komma till samstämmighet om hur den svenska skolan bör utvecklas. Det är dock väldigt sällan man hör den gruppen komma till tals i debatten.

Jag hoppas att du har orkat läsa igenom detta och åtminstone tagit till dig något av det jag försökt föra fram. Frustrationen är stundtals stor hos oss som arbetar ute i verksamheten och när man lyssnar till debatt och förslag så undrar man ibland var verklighetsförankringen finns. Du är mycket välkommen att besöka oss på Skvaderns Gymnasieskola i Sundsvall om du har vägarna förbi så kan du få höra flera röster än min och samtidigt få se en skola som vi är stolta över.

Med vänlig hälsning

Jan Nordin, matematiklärare och styrelseordförande, Skvaderns Gymnasieskola, Sundsvall

Vågar man/vi nu tro, rent av hoppas på, att de ansvariga för skolorna i Vingåker snarast gör sig en tripp till Sundsvall?

11 september 2017

Jag vet ju inte hur det är med dig, men jag har lätt för att bli sittandes i "små funderingar" när jag läser vad andra skriver. Och väldigt ofta hamnar så mina tankar, med ett litet hopp, i Vingåker.
Som när jag läser vad Anna-Karin Wyndhamn skriver i ett inlägg hos SvD. Rubriken säger "Sluta sabotera föräldrarmöten".

Om du tittar in där så kan du bl a läsa:
"Låt oss börja mötet med att vi alla lyfter blicken. Ser du det jag ser? Det finns en massa andra föräldrar på plats. Lägg därför genast ner din plan om att ställa krav kring förändringar av hela upplägget om ett visst moment; fruktstund, rast, öppning, stängning, med referens till vad som passar dig och din gullunge bäst.
Om alla gör som du kommer vi vara kvar i det här kvava rummet till midnatt. Vill du ha förändring, lägg fram klara motiv och solida argument.
Framförallt måste du förstå något alldeles grundläggande: lärarens uppdrag är inte att underlätta din vardag, det är att lära barnen väsentligheter och rusta dem till blivande samhällsmedborgare."

Där står mängder av andra kloka saker - också.

Och när jag sitter och funderar så passerar tanken  - Varför - Anneli Bengtsson, kan man/jag/vi - inte få läsa "sådana självklara klokheter" på kommunens hemsida?
Eller i kommuntidningen?

8 september 2017
Kommentar har inkommit…

Den svenska skolan är alltid "på tapeten" - ifrågasatt och utsatt för politisk påverkan av eländig art.
Tycker många, bland andra Patrik Engellau som i ett blogginlägg bl a skriver:

"Om jag varit rektor skulle jag ha blivit alldeles rasande över att staten ska lägga sig i vilka åsikter jag tillåter uppträda på den skola där jag är chef.
Om jag är bigott nog att bara släppa fram Feministiskt initiativ så ska staten, enligt min mening, skita i det. Kanske skulle jag få problem med ekonomin om eleverna i så fall valde andra skolor, men det är väl inte statens huvudvärk?"

Även Anders Leion har i sitt blogginlägg åsikter att fundera över och anför bl a:

"Man har förnekat men framförallt blundat inför uppenbara problem. Det har varit tydligt i diskussionerna om tillståndet i skolorna. Det finns inte en kommunalpolitiker som inte sett hur skolan har påverkats negativt av invandringen. Några har också vågat påpeka problemen. Det har inte varit välkommet.

Länge förteg och förnekade den statliga skolbyråkratin det uppenbara: att skolans resultat måste försämras när en allt stötte andel av dess elever börjar på olika nivåer med helt otillräckliga förkunskaper."

Är du minsta intresserad av den svenska skolan och den inhemska politiken så läs båda. Och du - glöm inte att ta del av kommentarerna…

Kommentar:

Hallå Bjarne,
Det är många nu, (även namnkunniga proffstyckare), som har synpunkter på den svenska skolan och där man finner alla möjliga orsaker och felkällor  (Politiker och systemfel t.ex.).
Läste själv med  förvåning denna artikel i DN där man tror på sikt att lämplighetsprov  kommer att sprida sig till fler svenska
lärarutbildningar. (Trodde det redan fanns).
Lärarna har ju angetts som en av orsakerna till den låga kunskapsnivån bland våra elever men gissar att det inte lätt att vara lärare med det elevmaterial som nu finns. 

Rollfördelningen och ansvaret mellan hemmet och skolan för utbildning och uppfostran av  eleverna vacklar ju lite beroende på vilka politiker vi har men i alla lägen borde lämplighetsprov förekomma och inte bara klara betyg.

Förr blev vi rekryter under en dag granskade avseende kunskaper, fysik och konstitution. Det blev snabbt klart att undertecknad inte platsade på Arméns Hundskola i Sollefteå  :-) men väl att som sjvbef  försöka hålla kvar rekryter i båren vid övergång av Almaån vid T4 i Hässleholm. Testerna syftade till att optimera tillgängligt humankapital till att matcha det materiel som fanns och placera rätt man på rätt plats.

Anställningar på jobb sker många gånger hellre efter test och personligt möte än snygga CV:n. Tråkigt nog finns det skolor som sätter högre betyg (med tveksamma avsikter t. ex. som att locka till sig flera elever) och därmed  konkurrera ut elever från skolor med god utbildning och korrekt satta betyg.

De höga resultat som asiatiska länder uppvisar är en kulturell fråga där disciplin och hård konkurrens är motorn. Alternativen för den som inte kan eller orkar med det tempot är inget att eftersträva och inte sällan tragiska.

Inom vår kulturkrets är mätningar inom OECD ett bra rättesnöre. Det kommer att ta flera generationer att nå toppen i de mätningarna med tanke på att nivån på våra elevers föräldrar också sjunkit kraftigt de senare åren.

Det ropas på flera poliser. Många söker men de flesta klarar inte proven och man kan inte ens fylla de få utbildningsplatser som finns  tillgängliga.

Det skall ju finnas upp till 40 miljarder nu för reformarbete. Varför inte ta efter Macrons ide´ om att halvera antalet elever i skolklasserna? Kanske det också vore ide´ att pröva Schweizarnas modell att på tim-basis ta in duktiga yrkesmän inom olika ämnesområden för att kompetensmässigt fylla ut bristerna?
Då kanske vi skulle få fler elever med tillräckligt goda kunskaper.

Snart nog måste vi nog inse att lika väl som att alla poliser inte måste vara akademiker behöver vi skikta kunskapsnivåerna och ta efter framgångsrika länder i vårt närområde.
/Åke

(Hm - Arméns Hundskola? Kan det vara en pik till mig som fördrev mina lugna militäriska 11 månader där - bland mina favoriter - hundarna?)

5 september

Det kan vara intressant att besöka vissa bloggar för då kan man få information som"förvånar en"…
Och nog skulle det vara intressant att få ta del av vad "Vingåkers skolexperter och våra skolkramare i KF" anser om denna upplysning om skolorna i Schweiz:

"Eftersom det verkar finnas en del intresse för Schweiz här, kan jag ju berätta om hur systemet där fungerar.

Det sker en ganska hård gallring efter årskurs 6, när barnen delas upp efter betyg. Endast 15-20% går till det som kallas gymnasium och varar 6 år. Övriga elever går till olika former av lärlingsutbildning, som i princip slutar när de är 16 år. Men även dessa har flera olika nivåer. Av intresse från ett svenskt perspektiv är möjligen att skolan i de lägre årskurserna och på lärlingsprogrammen styrs väldigt lokalt. Att säga att de är kommunaliserade räcker inte, utan ansvaret ligger ytterligare en nivå ner. Två grannbyar kan ha stora skillnader. Att förstatliga skolan skulle nog ingen ens drömma om här. Det finns inte på kartan.

De som går vidare på den teoretiska vägen hamnar i kantonala gymnasier. Det finns inte så många, men nivån är VÄLDIGT hög. Betygsättningen är ganska hård och man måste prestera varje termin, annars åker man ut. Cirka 25% drabbas av detta. Utbildningen avslutas med väldigt omfattande slutprov, som pågår i flera veckor. Dessa prov är rättas inte av de vanliga lärarna. De som lyckas där har då slutligen vad som motsvarar en studentexamen.

Det finns mycket att säga om dessa gymnasier, men här är två saker som förvånar de flesta svenskar:

1. Det finns inga lärare. Ja, dvs. det finns inga som har genomgått motsvarande lärarhögskolor. Istället har de väldigt höga kvalifikationer inom sina ämnen. Mattelärarna är t.ex minst civilingenjörer, men många har betydligt högre nivå, t.ex doktorsexamen. Lönerna ligger i linje med detta och 100 tusen sek i månaden är inget konstigt.

2. Dessa offentliga skolor är gratis, men likväl de som har mest prestige. Att gå på privatskolor har förlorarstämpel, dvs. det indikerar att man inte klarar av de offentliga skolorna. Nivån är även klart högre än t.ex IB skolor.

De som då har tagit sin studentexamen har i princip fri tillgång till alla universitet, utan betygskrav. Men på universiteten gallras det sen friskt! Ofta slås upp till 50% ut under första året. Den stora tekniska högskolan ETH, är stadigt rankad som Europas bästa och trea i världen men de ser också till att ungarna får jobba. Det är absolut stenhårt och vissa av utbildningarna har upp till 70% utslagning. Men om man går ut, står företagen i kö för att betala rena fantasilöner.

Likväl är universiteten i Schweiz finansierade av staten och det är inga avgifter för inhemska studenter. Men exakt vilka metoder de har för att styra finansieringen, vet jag inte. Fast helt klart strävar universiteten absolut inte efter att maximera antalet som får examen utan snarare motsatsen.
De verkar helst vilja kugga alla…"

DET - verkar inte vara saken i Sverige - tänker jag när jag läser vad Gerhard Miksche skriver - här… (läs gärna kommentarerna)

En som i alla fall har synpunkter - och vågar föra ut dem - är vännen Åke.
Som skriver:
"För mig verkar det Schweiziska systemet vara inriktat på ren elitism vilket jag tror illa passar den svenska traditionen/kynnet som är mer inriktat på att ge så många som möjligt en rimlig utbildning.
Har svårt att tro att fördelningen 15 - 20 % gymnasister mot 80 -85 % yrkesutbildade gäller i Schweiz. Efter att ca 25 % av de 15 - 20 % som går till gymnasiet slagits ut kan man fråga sig vilka alternativ som då finns kvar för de som som kvalade in för studier vid första gallringen och som helst inte vill gå någon yrkesutbildning.
Frågan är också om inte de 50 - 70 % som slås ut vid de högre utbildningarna borde ha fångats upp redan innan de antogs till den högre utbildningen. Hur fångas dessa elever upp?
Tror heller inte på att utbildningssystemet saknar någon form av pedagogisk utbildning för de som tjänstgör som lärare." 

/Åke

4 september 2017

Ser att Högskolan i Kristianstad tänker dra ett strå till stacken för att vända svenska skolans negativa trend genom att arrangera en 
Skolledarkonferens den 28 -29 september 2017.

Av rubrikerna i programmet kan man förstå att man tänker promota professionen  genom att ”lyfta fram det professionella kapitalet som redan finns i verksamheten för att öppna upp för en positiv skolutveckling."

Bra ledarskap och praktiska styrinstrument är säkert en bra grund att stå på men minst lika viktigt är det att få till en bra dialog med eleverna och väcka deras intresse för den materia som meddelas i skolan.
Risk för en del snömos under 2 dagar.
/Åke

29 augusti 2017

Skolan - vad det verkar - upplevs vara ett problemområde i Vingåker. Kommunens skolor har ju under flera år hamnat i bottenträsket i de rankingar som upprättats över landets kommuners skolor.
När jag läst den här artikeln
så blir jag först irriterad och sedan en smula förbannad…

Det borde du också bli - om du nu bryr dig om dina barns skolgång/utbildning - när du i artikeln bl a kan läsa:

"Alliansen hade åtta år på sig att bevisa sin förståelse för de bakomliggande principerna hur utmärkta skolor skapas och drivs men misslyckades.
Den rödgröna regeringen har sedan valet för tre år sedan även de bevisat sin totala oförståelse för detsamma.
Ovetenskapliga flumområden tillåts tyvärr dominera skolverksamheten som till exempel identitetspolitik och floskler om alla människor lika värde och mångkultur, vilket slutar i katastrof, med andra ord konstant försämrad skola, vilket numera är väldokumenterat."

Det är ändå ett av de mera snälla partierna i texten…

OK - i föregående inlägg frågar vännen Åke:
Betyg och kunskaper är ju inget som delas ut av välvilliga lärare, Eleverna har själva ett ansvar.
Det där en sak att väcka deras intresse och motivation men viljan att bli en produktiv del i samhället måste ligga på den enskilda individen. Undrar just hur partierna i Vingåker skall kunna motivera sina ungdomar att lyfta sig i den årliga rankingen.

Och ber att jag ska fråga Clemens vad han anser om det
Och Clemens svarar:
"De gör inte ett skit åt detta. Alla partier slår sig för bröstet och säger att de vill barnens och skolans bästa. Bara munväder - politikerna verkar ha mindre kunskap om skolverksamheten i kommunen än vad de som är kursledare har om hunduppfostran vid valpkurserna här på hundklubben .

Tror du att någon av dem i KF eller ansvariga för skolan i kommunen kommer att läsa vad Björn Norström skriver i krönika. (på avpixlat dessutom - hemska tanke) och känna inspiration för nytänkande.
Eller att någon av dem därmed skulle komma på en för dem så främmande tanke att sända några ansvariga till Singapore för att få fördjupade kunskaper om hur den bästa skolverksamheten i världen bedrivs?
Aldrig i livet - det skulle ju kunna kosta pengar som hindrar en ny kommunalstödd pridefestival nästa år…

Verkar förresten inte allt bortom Flen skrämmande i Vingåker?

Jo, svarade jag…

27 augusti 22017

Patrik Engellau skriver:
"Man slutar aldrig förundra sig. Man tror man har fattat något. Så plötsligt gör man en observation som slår allt över ända. Ens kloka funderingar faller i bitar, allt går till spillo. Allt är förgänglighet, säger Predikaren, en av mina favoritfilosofer.

Låt mig ge ett exempel. Jag har funderat mycket på varför det går åt pipan i den svenska skolan. Jag har kommit fram till att det i sista hand beror på det senaste halvseklets välståndsexplosion. När allt går så bra orkar man inte besvära sig med gamla trista dygder.
Föräldrar som förverkligar sig själva orkar inte med att uppfostra barnen, som för övrigt inte är barn, utan jämlikar med jämlikars rätt att bestämma över läxläsningen, som för övrigt kanske är upphävd.
Och lärarna har förlorat status eftersom föräldrarna inför sina barn skrattar rått åt lärarnas rapporter som inte ens är rätt
stavade varefter barnen inte känner någon aktning för lärarna."

Läs hela Patrik Engellaus artikel här

Hej Bjarne,
Nästa gång Clemens cyklar förbi skulle du väl kunna fråga honom om han också tycker att skolan får för mycket pengar. Skolverkets nye chef, generaldirektören Lars Göran Fredriksson 55 år menar att ”ibland kan mer resurser till och med förvärra problemen”.

Vi har ju tidigare blivit delgivna att orsaken till elevernas dåliga resultat varierat från eleverna själva till föräldrar, skolan och politikerna. Nu har skolverket gett ett nytt statsbidrag för ökad jämlikhet i grundskolan och fördelat det bland 250 kommuner och 160 fristående skolhuvudmän. 500 miljoner skall det kosta att få fler elever att bli gymnasiebehöriga. 

Frågan är om det är rätt åtgärd att lyfta kunskapsnivån.

I Finland satsas betydligt mindre pengar på skolan och ändå slår de oss i alla kunskapsmätningar.
Där framhålls som förklaring till framgången att respekten för lärare, utbildningens status och högre ställda krav på eleverna är högre än hos oss. Det är inget axiom att mer pengar ger bättre resultat.

Våra främsta idrottare har ju oftast fått slita hårt för att nå sina framgångar. Varför skulle det inte gälla våra skolelever? Log själv i mjugg när jag fick höra vad som  väntade mitt äldsta barnbarn
som nu började gymnasiet. Varje morgon börjar med en genomgång av förmiddagens block.
För att inte bli störda låses klasrumsdörren under genomgångens 20 - 30 minuter och de som sen släpps in får klara sig själva.

Betyg och kunskaper är ju inget som delas ut av välvilliga lärare, Eleverna har själva ett ansvar.
Det där en sak att väcka deras intresse och motivation men viljan att bli en produktiv del i samhället måste ligga på den enskilda individen. Undrar just hur partierna i Vingåker skall kunna motivera sina ungdomar att lyfta sig i den årliga rankingen.
/Åke

Ha ha - det var intressanta frågor det. Ska höra med Clemens vad han säger om saken nästa gång han dyker upp.
Då speciellt om din sista fundering……
BW

21 augusti 2017

Hej Bjarne,
Nyligen kunde vi läsa att universiteten uppmanats att sänka kraven så att fler kan ta del av undervisningen. De har ju tidigare högljutt klagat på att eleverna p g a av för dåliga kunskaper inte kan tillgodogöra sig undervisningen. Nu skall det på universiteten också skapas kurser i konsten att skriva begriplig svenska.

Vår flitigt citerade skribent Patrik Engellau frågar sig i detta inlägg om utbildning är en rättighet eller skyldighet? Hans viktigaste slutsats är i alla fall att ”en första och nödvändig förutsättning för att det skall bli ordning på den svenska skolan, alla nivåer, är att skolan bara ska behöva ägna sig åt elever som
verkligen vill.
Vad är det för mening att ge utbildning till den som inte vill, som inte önskar tillvarata sin rättighet att på skattebetalarnas  bekostnad utveckla sig själv som människa”. 
Ett inlägg väl värt att läsa.

I Tyskland sker en medveten selektering redan innan början av gymnasiet så att man där säkerställer att bara elever med fallenhet för studier tas in. Övriga elever erbjuds skolor med hantverksutbildning kombinerat med ämnesstudier.

Kan bara erinra mig att det enda parti hos oss som förespråkar en tydligare selektering av eleverna är Liberalerna medan S i sin iver att utbilda så många som möjligt tvingas sänka nivån vilket gör att vi som kunskapsland sjunker inom OECD.
Hoppas det kan bli ändring på den inställningen i nästa val.
/Åke

17 augusti 2017

Den analys som  Successful schools Sverige gjort av Sveriges skolkommuners måldokument visar bland annat att:
Fokus ligger på tre ämnen och årskurs 9. Enbart 14 procent av kommunerna har mål i alla ämnen för de tidiga årskurserna. 50 procent har enbart mål för årskurs 9.

Fokus ligger på årskurs – inte på årskull och förbättringar. En (1) skolhuvudman visar att de följer varje årskulls utveckling från årskurs 1 till 9. Istället jämför kommuner generellt årskurser, det vill säga man jämför årskullar med olika elever.

Otydliga mål. Enbart 18 procent av skolhuvudmännen har tydliga och tidsatta mål. 
Många kommuner har vad som kan uppfattas som otydliga mål som riskerar att inte vara relevanta, motiverande eller förpliktiga till något ansvar för att de nås.

Många mål. Det finns kommuner som har både 50, 60 och 70 olika mål för grundskolan.

Man tittade på resultatet av andelen gymnasiebehöriga elever till nationellt program vårterminen i årskurs 9. Ett nyckeltal som summerar °slutleveransen° av grundskolans uppdrag. 

75 kommuner nådde 90 % eller högre 2015/2016
101 kommuner låg under 90 % varje läsår 2011 till 2016
13 kommuner förbättrade resultaten mellan 2011 till 2016

Vingåker då?
Under åren 2011 till 2016 nådde man 92, 79, 87, 63, 59 resp 79 % gymnasiebehöriga till nationellt program, (samtliga skolor). Kommunala skolor 2015/2016 nådde 79 %.

Man uppmanas att titta på kommunens (Vingåkers) måldokument
och jämföra hur andra kommuner gjort. Måhända kan man få intryck och hjälp att förbättra skolans styrning och få ett bättre resultat.
/Åke

16 augusti 2017

FACKFÖRBUND HOTAR LÄRARE MED SPARKEN OM DE FÖLJER LAGEN EFTER 2018 VID SD-SEGER

Nu är jag så jävla förbannad att jag skakar!!!

En kvinnlig företrädare för Lärarnas Riksförbund hade föreläsning på vår skola idag om ”yrkesetik” 13:30-16:00 och uppmanade under föreläsningen alla lärare att SLUTA följa demokratiska beslut angående skolan om Sverigedemokraterna vinner valet 2018, utan i stället fortsätta med fackförbundens ”värdegrund"! Hon uppmanade m.a.o. till lagbrott vid en SD-seger! En facklig företrädare som talar om yrkesetik vid en obligatorisk föreläsning för lärare!

Hon menade att det var den officiella hållningen hos både Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund och hänvisade till en motion som Sverigedemokraterna nyligen hade lagt, som hade ett förfärligt innehåll enligt henne. Hon menade att Sverigedemokraterna ville begränsa vad lärare får och inte får säga. Hon kunde/vågade dock inte berätta exakt vad motionen sade som var så upprörande, kanske visste hon inte ens vad den innehöll, eller så var hon rädd att lärarna skulle gilla innehållet i motionen.

En titt på den misstänkta motionen visar dock att den bl.a. handlar om att lärare INTE SKA FÅ BEDRIVA POLITISK ARGUMENTATION utifrån personliga preferenser, vilket Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund således vill att lärare ska få göra, även om SD skulle förbjuda dem att demonisera/hylla partier utifrån egen övertygelse!

Hon hänvisade till en mening i Lärarförbundets och Lärarnas Riksförbunds folder ”Lärares yrkesetik”:

”Lärare arbetar i enlighet med det samhällsuppdrag de fått, där det fastlagts genom demokratiska beslut och OM DET INTE STRIDER MOT DESSA YRKESETISKA PRINCIPER”, vilket hon tydligt sade var skrivet av den händelse att Sverigedemokraterna skulle vinna valet 2018.

Grädden på moset blev när hon sade att den lärare som FÖLJER den lagstiftning som Sverigedemokraterna eventuellt kan införa, RISKERAR ATT BLI AV MED SIN LÄRARLEGITIMATION eftersom den riskerar att bryta mot den ”yrkesetik” som fackförbunden har kommit överens om!

När jag frågade om detta innebär att jag skulle kunna förlora min lärarlegitimation genom att jag följer lagen, så lyfte hon sagda finger och svarade: ”Du ska följa etiken!” Sedan började hon dilla om att lärare har dödats efter Erdogans kupp i Turkiet!!! Snacka om vinklad föreläsning utan vetenskapliga ambitioner alls. Sedan tog hon upp att ”man” ofta ”utnyttjar” lärare till att sprida sin politik. Och snackade om att i MOTSATS till SD så vill Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund att lärare ska vara politiskt neutrala! Ja ja, en stor lögn är bättre än en liten som någon sa!

Jag tog nog femton minuter av föreläsningen för arg kritik och hon hade inga svar alls på mina frågor, utom att peka med ett finger i luften och säga ”etik!” mumla om ”värdegrund” och snacka en massa snömos om "lärares ansvar” och komma in på att barn med "annan etnisk bakgrund" kan råka illa ut. WTF? Belägg för det, tack! Nähä, inga belägg, men ett finger i luften och ”Tänk på etiken!”

Ännu en lärare valde att konfrontera henne och hon kunde inte ge några svar. En heder åt denne kollega. Resten satt tysta. Det är så här demokratin dör. Men jag tänker fan inte låta den dö i tystnad! Om jag får sparken så är det värt det.

Jag. Tänker. Inte. Vara. Tyst.

I skrivande stund kokar jag av ilska. Jag lämnade salen när det var fika och vägrade gå in igen, kosta vad det kosta vill i form av löneförhöjning, jobb, arbetskamrater… De flesta kollegor är trevliga fast det finns några som hatar mig för att jag har rapporterat om missförhållanden tidigare. Inga namn nämnda. Vad in i helvete är det för Bolsjevikisk dynga de håller på med!? De hotar med arbetslöshet för att TVINGA lärare att bryta mot lagen vid en eventuell Sverigedemokratisk valseger! GÖR DE VAD SOM HELST FÖR ATT BEHÅLLA MAKTEN, T.O.M. AVSKAFFAR DEMOKRATIN FULLSTÄNDIGT?

Till alla goda medborgare som bryr som om annat än lönekuvertet: Skriv artigt till Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet och ställ dem mot väggen. Till alla medborgarjournalister och bloggare: gräv! Eleverna är vår framtid! Skriv trevligt till skolorna i ert närområde och fråga hur de tänker agera, tänker de följa lagen eller tänker de skita i lagen vid en eventuell SD-seger och skapa total anarki i landet? Få varenda rektor i landet att ge ett svar, få dem att meddela hur de ställer sig till fackförbundens agerande och krav. Meddela SD-kansliet hur Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet agerar som värsta typen av maoistiska rödgardister för att sabotera för dem vid en eventuell valseger. Uppmärksamma dem på motståndet från de anti-demokratiska krafterna om de inte redan känner till hur Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund agerar i förebyggande syfte för att skrämma lärare att bryta mot lagen.

Jag å andra sidan följer kulturvänsterns lagar i min yrkesutövning även om jag inte håller med om allt de står för eftersom jag tror på demokrati och följer spelreglerna. Det gör tydligen inte Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet som uppenbarligen SKITER i allt vad demokrati heter!

Dessutom står jag för vartenda ord jag skriver. Jag var där. Jag hörde allt. Och när jag insåg att det var ett eko av 1900-talets värsta mördarregimer som var inbjudna att tala om det positiva med att krossa demokratin under täcknamnet ”yrkesetik", då gick jag.

”Det finns många som gör konster och krumsprång för dom som har makten
Och det finns många som fjäskar för smulor från de härskandes bord.”

Sannare har det aldrig sagts.

John Dübeck
Gymnasielärare

4 augusti 2017

Hej Bjarne,
redan augusti, en månad då det äntligen börjar hända saker.Ser t. ex. fram emot att få sätta tänderna i olika slags skaldjur. Tillhörande drycker finns redan i kylen.

Om någon vecka börjar skoleleverna återvända till bebyggda trakter för att förhoppningsvis taggade åter ta del av nya kunskaper av likaledes utvilade lärare. Har av barnbarnen hört att en del elever som inte platsade i gymnasiet  lyckats övertala föräldrarna att boka in sig på svenska skolan i Nairobi för att på ett mer lättsamt sätt inhämta felande betyg/poäng.
Andra åter har skrivit in sig på en fordonsteknisk linje för att där trötta ut lärare med tjat om att få bli omplacerad till linjer med mer passande utbildning.
Kan inte påminna mig att sådana kreativa och oortodoxa metoder tillämpades förr.

Vi har länge matats med uppgifter om hur dåliga kunskaper eleverna har som tagits in för högre utbildning och det är alltid är lika oklart vems fel det är.

Har bläddrat lite försiktigt på nätet för att se vad våra lärare kan ha för  synpunkter. Fastnade så för två bra artiklar skrivna av Isak Skogstad. En här  och den andra här.

"Lärarna kan inte, och kommer aldrig kunna, lösa alla samhällsproblem vi har. Samhället utanför skolans väggar måste ta mer ansvar för Sveriges ungdomar.
Lärarkårens förutsättningar gör det redan tillräckligt svårt att fokusera på huvuduppdraget - undervisningen.”
Har själv alltid ansett att ett stort ansvar ligger på föräldrarna som bör ge goda grundförutsättningar och respekt. Det är oacceptabelt att  "Det är oroligt i de svenska klassrummen. Eleverna sticker ut i internationella jämförelser med mer skolk, sena ankomster och förekomsten av hot och glåpord mellan eleverna är bland de högsta i hela OECD.”

Det duger inte att lärarna skall var kompisar med eleverna om man vill behålla auktoriteten och inte heller "att lärare ska underhålla eleverna och utforma undervisningen efter deras fritidsintressen i syfte att fånga deras engagemang." 

Engelskläraren Sara Bruun i Höör har skrivit en läsvärd artikel
om att det inte räcker med auktoritet i klassrummet. Hon menar att det går att vara sträng och ha god ordning i klassen samtidigt som man har en bra relation.
En bra lärare har ofta, förutom goda ämneskunskaper, också talangen att väcka intresset hos eleverna. Tricket är bara att hitta rätt medel/metod för det.
/Åke

3 augusti 2017

Har man inget annat för sig en torsdag kan man ju alltid se om man kan lära sig något - nytt.
OK -den absoluta nollpunkten (vad gäller temperatur) kan de flesta eller i alla fall ha en tämligen nära uppfattning om.
Om du nu har glömt det - så beskrivs den absoluta nollpunkten vid 0 Kelvin. (Nix - inte på viss adress i Katrineholm) Eller omvandlat till Celsius som minus 273,15 grader.
Temperatur är ett mått på hur snabbt molekylerna rör sig.

Om detta hade jag en diffus kunskap innan jag googlade (man ska vara ärlig) men frågan som poppade upp hos mig var "Hur varmt/hett kan det bli?"

Som för det mesta - svaret finns i din dator.
Och jag hittade snabbt denna informativa video på Youtube.

Är du nyfiken på hur hett det kan bli så titta på videon och kanske du som jag suckar lite och drömmer om en svensk skola där lärarna agerar som mannen - han som med en sådan inlevelse berättar om en ofattbar - hetta…


23 juli 2017
(uppdaterat)

Vem orkar bry sig om den svenska skolan när det är sommar och sommarlov? OK - just inte jag heller - som har en allmän känsla av att ämnet är uttjatat och kommenterat av otaliga förstå-sig-påare till nära utmattningens gräns.
Min utmattningsgräns i alla fall…

Så hamnar framför mina ögon en intressant text skriven av Björn Norström, en svensk som arbetar som lärare i den amerikanska delstaten Vermont - och delger oss vad som gäller för en lärare i den delstaten. Läs och fundera kring:

"Som lärare i USA har jag åratal av erfarenheter och kunskaper om självkritik och formella processer kring detta. Varje år måste jag nämligen själv genomgå en självkritiksprocess där min chef, alltså rektorn, slutligen avgör mitt öde där min lärarlegitimation och slutligen mitt jobb står på spel.

När legitimationen som krävs för att utöva yrket samt jobbet står på spel ökar trycket på att man besitter kompetens i sitt yrkesområde och kontinuerligt arbetar för att förbättra sig. Om jobbet aldrig står på spel oavsett hur undermåligt och ohederligt man presterar saknas anledning och motivation att vilja förbättras. Svensk media är ett paradexempel på det.

Processen för min del innebär i korthet:

  1. Jag utvärderar mig själv i början av skolåret, mao självkritik, genom en s k ”rubric” som baseras på diverse förväntningar på lärare. Dessa typer av självkritik”rubrics” är norm för lärare i USA.
  2. Jag dokumenterar även i skrift ett par konkreta mål i början av läsåret som jag ämnar åstadkomma.
  3. Sedan delar jag min självkritik och mina mål med rektorn för att i ett möte samtala om dessa där jag även måste förklara hur jag resonerade under betygsättningen av mig själv samt hur jag planerar att åstadkomma målen.
  4. Under läsåret arbetar jag kontinuerligt för att uppnå målen och förbättra mig i de områden där jag gav mig själv lägre betyg. Vidareutbildning är nödvändig som till exempel genom universitetskurser, seminarier, konferenser, formella observationer av en skicklig kollega, osv. Rektorns uppgift är samtidigt att formellt och informellt regelbundet under läsåret observera mig i klassrummet i syfte att få en bild över hur jag sköter mitt arbete.
  5. Under läsåret sammanställer jag diverse material som bevisar att jag uppnår mina mål och förbättringar som lärare.
  6. I slutet av läsåret utvärderar jag mig själv igen genom samma ”rubric”, alltså återigen självkritik, där jag även måste reflektera över huruvida jag uppnådde målen. Jag samtalar även med rektorn där jag redogör bevismaterial och reflektioner huruvida jag uppnådde målen och förbättrades som lärare. Rektorn skriver slutligen en rapport utifrån dennes perspektiv, alltså om min egen självkritik och om bevismaterialet var verklighetsförankrat."

Bjarne,
Som komplettering till de säkert stressande vedmödor läraren Björn Norström skriver om för att få behålla sitt jobb och som tvingar honom till egen utveckling kan sägas att: det normala tillståndet i USA är att ingen går säker på sitt jobb.

En arbetsgivare kan när som helst utan att ange speciellt skäl be en arbetstagare rensa skrivbordet och ta med sig blomkrukan på vägen ut. Man får ofta en andra chans efter förklaring till ett misslyckande med försäljning eller resultat. Om resultatet vid nästa granskning inte håller måttet ser det mörkt ut.

Detta  premierar starka individer och skapar ett prestationssamhälle där alla inte får eller kan vara med vilket ger stor utslagning som följd då all form av försäkring av nordisk modell är socialistisk vilket får USA att se rött.
/Åke

5 juli 2017

Hej, Om den svenska skolan har det skrivits mycket. DN har lagom till Almedalsveckan gett ut ett Temanummer med en del intressanta synpunkter.
Tycker så själv att det idag råder en obalans mellan skolans lärare och elever. Förr var det lärarna som hade makten medan det i dag ser ut som om föräldrar och elever tagit över initiativet vilket skulle kunna vara en orsak till det sämre kunskapsläge som råder.

De elever som utfrågas tycker att det är för lite elevinflytande och att de vuxna lyssnar alldeles för lite på eleverna. Många elever tycker att det är för stressigt i skolan och att kraven är för höga. Ca 30.000 elever (en tredjedel) tar ingen gymnasieexamen vilket är oroande då det är svårt att i Sverige få ett bra arbete utan denna examen.

Politikerna talar om att det måste skapas fler enkla jobb där kraven på utbildning inte är så hög. Vad man då glömmer bort är att Sverige som nation idag tillhör det postindustriella samhället där de enkla jobben inte längre finns i tillräcklig utsträckning.
Cirka 20.000 elever i Sverige har ogiltig frånvaro i skolan skriver DN. Av dessa har nästan 1700 elever en sammanhängande ogiltig frånvaro på en månad eller mer. Dåliga relationer och utanförskap är bidragande orsaker  till frånvaron.

Elevens roll i skolan har förändrats över tiden i takt med samhällets förändringar. Fem mer framträdande årtal kan skönjas. 1862 bildades i Borås Sveriges första elevkår på Tekniska läroverket. Inflytandet var dock lågt då lärarens och rektorns ord var skolans lag.
Efter världskriget ville politikerna fostra kritiskt tänkande demokratiska medborgare för att utveckla samhället. Elevorganisationer bildades.
1960 bildades elev- och klassråd för att öka medbestämmande så att eleverna skulle lära sig hur en demokrati fungerar. Skolan kritiserades för att vara ineffektiv och inte ge föräldrar och elever tillräckligt inflytande.
1990 kom FN:s barnkonvention vilket ändrade elevens roll från att vara en del i ett kollektiv till att mer handla om barnets rättigheter.
På 2000-talet understryks i läroplanerna att eleverna själva skall ta ett personligt ansvar för sina studier och sin arbetsmiljö.
Hur resultat blev har Pisa redan redovisat och alla undrar nu hur det skall kunna förändras och bli bättre.

Kanske den digitala utvecklingen av skolan är lösningen. Man skulle bli mindre beroende av den enskilde lärarens kompetens, fusket skulle kunna minskas och granskningen/kontrollen av elevernas kunskaper skulle bli mer neutral och likvärdig för alla.

Noterar så till sist att många kommuner och skolor gärna berättar i pressen om vad och hur de gör för få bra resultat i skolan. Hur det är och vad som händer i Vingåkers skolor är det svårt att få en uppfattning om då den informationen inte ser ut att vara lika publik.
/Åke

30 juni 2017

Om den svenska skolan - skriver Claudia de Longueville på Facebook:

"Det finns ju sedan länge drösvis med elitgymnasier.
Dock, mestadels inom det idrottsliga området.
I dessa går den utvalda skara, som rent fysiskt äger sådana företräden, att de är snabbare, spänstigare och starkare än den stora massan.

Varför inte dito gymnasier för den grupp, som råkar vara välmöblerade i hjärnkontoret? (min fetmarkering)
Det är sorgligt nog så, att minst en fjärdedel av eleverna i den svenska skolan inte får den utbildning, som motsvarar deras kapacitet.
En lärarkår, som förvandlats till underklass och som rekryteras från flumstudenternas absoluta bottenskrap kan inte förmedla de kunskaper som krävs.
För övrigt har oredan, röran, kaoset och kakofonin i klassrummen nått en nivå, som omöjliggör all vettig undervisning.

Aldrig har det släppts ut grupper av så obildade elever och aldrig har medelgoda och duktiga elever fått så lite stimulans.
Den svaga tredjedelen, som inte bara stör all undervisning får dessutom praktiskt taget alla resurser.

Så länge som elitskolor inte skapas för dem, som är teoretiskt begåvade, så kommer detta stackars rike snart att degenerera på alla plan."

Någon som har en annan uppfattning? - får gärna komma med inlägg till nattgöken men du måste skriva in mejladressen själv - goken@nattgöken.se

Kommentar:

Elitskola - fullträff  eller stolpskott
Frågan om hur man bäst skall kunna höja kunskapsnivån i den svenska skolan har ventilerats ofta under många år. I Lärarnas Tidning 2012 behandlades i en längre artikel frågan om det är framgångsrikt för ett land att bryta ut de teoretiska begåvningarna och sätta dem i en elitskola.

Anna Wedestig, lektor i matematik på Luleå gymnasieskola, är odelat positiv till ”spetsklasser”.
Jan Björklund anser att ”Jantelagen har lagt en våt filt över utbildningssystemet. De studiebegåvade eleverna är en försummad grupp i skolan i dag.” 

Tyskland och Österrike praktiserar en skiktning av eleverna efter 10-års-åldern beroende på betyg och förväntad studieförmåga. Antingen lärlingsutbildning till yrken eller Gymnasium för vidare
studier. Pisa-undersökningar har inte visat att den uppdelningen varit odelat framgångsrik.’'

Finland och Kanada presenteras av OECD som paradexempel på att det är framgångsrikt att kompensera för ogynnsam bakgrund, ha höga förväntningar och satsa resurser där behov behövs.

En spetsskola skapas genom profilering av skolan och dess arbete med elever och inte av att den blir utnämnd av statsmakten. Det är inte heller inte klarlagt om vilken påverkan införandet av det
fria skolvalet har haft på Sveriges försämrade resultat vid kunskapsmätningarna.

Så frågan är om det är bra att bryta ut eliten eller inte?

"Att det inte är bra för dem som bli lämnade kvar finns det mycket som pekar på. Om det leder till någon avgörande framgång för de begåvningsmässigt gynnade råder det mer delade meningar. Enligt Anna Wedestig på Luleå gymnasieskola är det inte alls säkert att alla hennes elever skulle gå vidare till högre studier utan en spetsutbildning.
/Åke

29 juni 2017

Läser i en krönika:

"Att undervisa om samband bör man göra i största allmänhet. Nästan all samhällsvetenskap hänger ihop på olika sätt, men elever blir inte uppmärksammade på det genom undervisningen som den nu är upplagd.
När man lär sig om alla gamla kungar vi haft genom svensk historia så bör lärarna utmana eleverna att tänka på hur en viss kung eller en viss händelse påverkat hur Sverige ser ut idag (geografiskt, kulturellt eller politiskt).

Och hur hade Sverige sett annorlunda ut idag om Vasaätten behållit tronen? Vilken effekt hade det haft på Sverige ekonomi idag om vi aldrig förlorat Finland?

Jag har inga exakta svar på de här frågorna då de är hypotetiska; tanken är att en elev som möts av dem måste börja fundera och inse att historia inte bara är en samling kungar vars namn man måste memorera, utan snarare så är historia berättelsen om hur vi kom dit där vi är idag.

Först när man förstår det, så blir ämnet faktiskt intressant."

Ja du - bäste besökare - vad ska vi tro om ovanstående om vi överför det till skolorna i Vingåker?

Får eleverna lära sig att se sammanhang - och tänka?

13 juni 2017

Att skolan är ett problem har vi länge förstått och påmints om, inte minst i Vingåker då som nu har en ansenlig deficit att hantera förutom att skolchefen inte oväntat kastat in handduken.

Nyligen skrev Alex Schulman i Expressen att det var bättre förr - utan föräldrar.
Nu understryker Ann-Charlott Marteus i samma tidning att vi "måste sluta låtsas att skolbarn är vuxna light.
Det är lätt att hålla med hennes slutsats.
"En rimlig ordning borde vara att lärare och föräldrar får möjlighet att utvecklingssamtala utan elevens närvaro i de lägre stadierna. Då kan läraren vara ”subjektiv” och kalla en spade för en spade.
Hon kan ta i, om föräldrar inte kan eller vill lystra till milt klingande varningsklockor. Om eleven skulle känna sig kränkt av detta utanförskap, kan de vuxna kanske passa på att avslöja för eleven att eleven är ett barn.” 

Tänker så i mitt stilla sinne att det nog var bättre förr. Ann-Charlotte har också undrat Vem väcker eleverna när de vuxna sover? Det ser inte ut som att den alltmer välbeställda medelklassen ropar efter ”mer läxor och bildning åt alla. Utan efterfrågar bättre service. Dvs mer och snabbare mejl-information av lärarna, högre betyg åt barnen, ledighet när Thailandsresorna är billiga eller när hunden ska ha valpar.”

Om skolresultaten ska förbättras räcker det inte med mer resurser. Mentaliteten måste förändras. Den bortskämda medelklassen måste vakna ur sin lyxlirar-koma. Politikerna måste tala vuxenspråk med medborgarna i stället för att tvångsmässigt stryka dem medhårs. Görs inte det, kan de vakna en dag i framtiden och upptäcka att Sverige verkligen tronar på minnen från fornstora dar!

Det är inte svårt att hålla med om dessa åsikter. Det finns säkert en koppling mellan att ha behöriga lärare och elever som finner lärandet lustfyllt.
Många elever tror att talang och bra lärare avgör om de lyckas. Fel!
Egen ansträngning spelar roll.
/Åke

Får jag (Bjarne) komma med en liten sidokommentar som handlar om "bristen på studiero under lektionerna" dvs stökiga elever stör lektionerna.
Nu får du en smått udda jämförelse:
En gång i tiden var jag "jävligt bra" på hundar. Jag gjorde lumpen på Arméns Hundskola och har haft ett otal kursen i "lydnad för hemmahunden" i samarbete med t ex Stockholms kommun.
Till dessa lydnadskurser kom t ex usla hundägare med sina "olydiga" 18-månader gamla schäfrar för att få hjälp av mig att få "ordning på dom".

Jag vågar ha åsikten att det finns minst lika många okunniga föräldrar som det finns usla (okunniga) hundägare.
Nu kommer det viktiga - om dessa hundägare hade begripit att för att få sin valp till en trivsam och lydig krabat (familjemedlem) måste man börja "uppfostra den" redan tidigt - från 3-månaders ålder - och framåt.
Då kan man på ett milt men bestämt sätt lära - den lilla och hanterbara - valpen vad man kräver av den. Behövs inget skrikande eller hårda tag utan bara mild röst och varsamt hanterande visa vad man vill. Hur lätt som helst - om man bara har begrepp om - just det.

De som kom till mina kurser var ofta en 40 kilos ostyrig hund som skulle "dresseras" - sitta på kommando, komma när man kallar in den, gå i koppel utan att dra hysteriskt osv.
Jag tror nog att du förstår att det då inte räcker med mild röst och milda tag för att reda ut sådant utan lite "tuffare tag" för att få fason på en varelse som inte bringats minsta - uppfostran

OK - om du tillhör den grupp som finns ovanför "svenskarnas genomsnittliga IQ" förstår du säkert att översätta mitt sätt att "uppfostra" valpar är lika användbart när det gäller - ungar.
Jodå - jag har tre egna och har varit både "lärare i fritt valt arbete", som klasspappa i sönernas klasser
Problemfritt…

Några frågor på det?