Skolan 2017

9 november 2018

Den nya strategin för digitalisering av skolan måste stoppas av en ny
regering då den riskerar inte bara att få stora negativa konsekvenser
för elevernas kunskapsresultat utan också för elevernas digitala kompetens 
eftersom det inte finns någon generell digital kompetens. 

Det är läraren Isak Skogstad som anser att forskningen om digitaliseringen
är för okritisk och utvecklar sina farhågor i DN Debatt.

Strategins första mening "Digital kompetens är i grunden en demokratifråga"
innebär inte att vi som inte ställer oss bakom den är anti-demokrater.
Av de många mål som satts upp (en hel del bra) är det två mål som är
problematiska:

"Barn och elever ska i alla delar av skolväsendet ges förutsättningar att
utveckla adekvat digital kompetens.

Barn, elever och personal ska ha god och likvärdig tillgång till digitala
verktyg och resurser i syfte att förbättra utbildningen och effektivisera
verksamheten" 


Skogstad menar att tidlös kunskap och bildning borde dominera skolan
i stället för att "ha förmåga att följa med i den digitala utvecklingen och
dess påverkan i ens liv." 

"Studier visar att vår förmåga att hantera stora mängder information, att
granska källor kritiskt samt att söka upp ytterligare relevant information
huvudsakligen avgörs av våra ämneskunskaper.

Internet är fantastiskt för att det tillgängliggör mycket information. Det
betyder inte att vårt behov av ämneskunskaper har minskat - tvärtom!
Forskning visar att elever blir sämre på källkritik, då många bedömer
en websidas trovärdighet mer från sidans visuella utseende snarare
än källmaterialet.

Det andra målet gäller tillgången på digitala verktyg. Enligt OECD
ligger Sverige i framkanten  när det gäller uppkopplade skolor och
datortäthet. Samtidigt har OECD visat att inte ett enda land som 
har satsat mycket på teknik under de senaste åren har lyckats höja
resultaten i ett enda ämne. Dessutom är tekniken dyr i inköp på
bekostnad av läromedel.

OECD menar också att det finns inga belägg för att digitaliseringen
minskar de orättvisa kunskapsklyftorna. Regeringen anser att inköp
av teknik bidrar till likvärdighet då alla elever inte har tillgång till
teknik i hemmet vilket i sin tur motsägs av en studie som säger att
lågutbildade familjer äger både fler tekniska prylar och ägnar mer
tid med dem framför högutbildade familjer.

Än värre är att fler datorer i skolan leder till att den lärarledda
undervisningen i skolan minskar. Katederundervisningen minskar
och den övriga tiden ägnas åt olika former av eget arbete och
grupparbeten, en typ av pedagogik som är särskilt dålig för
socioekonomiskt missgynnade elever.

Hur har vi hamnat här?

Isak Skogstad tror att det beror på att digitaliseringen av skolan
har drivits av kommersiella aktörer snarare än vetenskapliga
intressen. En lukrativ marknad som satsat på lobbyism.
Satsningarna kommer också oftast ovanifrån och inte från oss lärare själva.

En ny regering måste våga stå emot de starka intressen som driver digitaliseringen framåt."
/Åke


4 november 2018

"Landets rektorer vet mycket väl vad de kan vidta för disciplinåtgärder - men de föredrar att jobba förebyggande, med samtal, dialog, stödinsatser och elevhälsa, enligt rapporten.
Inte undra på att Skolverketdamen var glad.
"Jobba förebyggande" är ju rena förvaltningsporren.
Finare än så blir det inte."

Ann-Charlotte Marteus i Expressen.

Förvaltningsporr?
I Vingåker?


3 november 2018

Oj - en bloggare som(fortfarande) orkar skänka den svenska skolan några tankar.
Ulla Sandeberg heter hon och roar oss svenskar med sin blogg "ulsansblogg" - som jag besöker varje dag…
I dag är Ullas rubrik:
Hur löser man krisen i den svenska skolan?
Och hennes text börjar så här:
Politikerna har en universallösning på allt – mer resurser. Vi har hört tjatet om fler fritidsgårdar, mer resurser till polisen, mer resurser till vården och mer resurser till skolan. Men vad har det utmynnat i? Har alla dessa resurser gett resultat? Varför har det då gått utför för den svenska skolan?

Och slutar så här:
Varför har den svenska skolan blivit en flummig förvaringsplats? Det kan bero på att flumpedagogiken har fått ett fäste i skolan. Det kan också bero på att genuspedagogiken och jämställdheten har blivit viktigare i skolan än kunskapsförmedling. Eller att politiken har fått för stort inflytande över undervisningen. När snällisterna tog över den svenska skolan så började den spåra ur. Nu måste kunskapsförmedlingen sättas i fokus för att rädda de unga och deras framtid!

Någon som har en en annan åsikt?


30 september 2018

Låt mig denna halvt grådisiga söndagsmorgon få fantisera lite - som att några ansvariga för Vingåkers skolor tittar in här och läser vad Patrik Engellau skriver denna dag på sin blogg DGS.
Genom att klicka på den här länkningen skulle de då få läsa de här raderna:

Om jag vore utbildningsminister skulle jag göra skolorna fria vilket betyder avreglera så mycket att världen skulle kippa efter andan. Jag skulle vidare inrätta ett statligt kunskapskontrollsystem för betygssättning och sedan skulle jag varje år offentliggöra alla skolors resultat på internet.
Under en övergångstid skulle det kanske bli lite rörigt. En del skolor skulle bli som BMW och Audi, andra som SAAB.
Ganska snart skulle de bästa pedagogiska metoderna utkristallisera sig och föräldrarna skicka sina barn till skolor som levererade bra undervisning.
De andra skolorna skulle gå under.

Engellau skriver förstås fler kloka saker om skolvärlden där han bl a raljerar i en liknelse mellan hur våra skolor sköts idag och hur det skulle ha sett ut om samma "sätt att tänka" hade använts i ett försök att rädda biltillverkaren Saab.
Mycket underhållande - för sådana med samma sinneslag som jag…

Rubrik i morgonens kkuriren.se:

Averheims kritik mot skolsituationen i Vingåker: "Siffrorna är katastrofala"


24 september 2018

Vinster i välfärden - verkar vara ett stort problem för många människor. Många och många, jag vet inte om det är det rätta uttrycket men i alla fall är det några politiska partier som har svårt för den frågan…

För egen del finner jag det intressant att få ta del av personer som har insikt i ämnet.
Som Inger Enkvist…


23 september 2018

Landet med OECD:S sämsta läroplaner

I dagarna har den årliga statistiken över ”Education at a glance 2018” publicerats.
Inger Enkvist har tagit del av vad professor H Schmidt från Michigan State University kommit fram till beträffande Sverige.

"Sveriges läroplaner är med marginal de sämsta bland OECD-länderna. Gällande läroplaner för grundskolan ger både elever och föräldrar rätt att påverka skolverksamheten. Den avser att vara demokratisk men frågan är om vi då har
en nationell läroplan?

Läroplanen innehåller långa listor på vad lärare och skolledare ska göra, men det står inte att elevernas inlärning är den övergripande uppgiften.

Kursplanerna betonar bara till en del ämneskunskap och att elevernas kunskap tänks växa år från år.

Däremot framhålls diskussion och rätt att uttrycka sin åsikt.  Det saknas med andra ord ett fokus på skolans huvuduppgift som kunskapsförmedlare.

De som tar över ansvaret i den kommande regeringen behöver både energi och uthållighet därför att det arbete som väntar är minst sagt omfattande."
/Åke

Hm - en första spontan känsla är jag blir förbannad när jag läser vad Åke skriver.
Jag förstår ju av vad jag läser på andra ställen att den svenska skolverksamheten inte direkt kan beskrivas som lysande - och även om jag inte är vidare bekant med skolorna i Vingåker så framkallar den lilla information som jag får om dem - smått samma reaktion.

Plus att jag då också  stilla brukar skaka på huvudet och undra:  "Hur fan kan det ha blivit så här - och hur låter de ansvariga det hela fortgå?"
Inte bara de ansvariga - utan ännu mer förvånad över att lärarkåren vill ha det så här. Eller i alla fall låter det fortgå…

Det finns medborgare som drar till med ordet rasister när de ska framhäva sitt nedlåtande av människor de inte gillar.
Jag tillhör inte dem - men använder i stället gärna " tramsiga genuspedagoger" av samma anledning…

(Problemen med genusvetenskap - kan du läsa om här) Läs kommentarerna.

/Åke


21 september 2018

Det är inte bara i Vingåker som skolan är ett område av intresse.
Även på riksplanet har skolan fått berättigad uppmärksamhet.
Förhoppningsvis dröjer det inte alltför länge innan taburetterna för olika ansvarsområden kan fördelas och inte oväntat har det redan börjat lanseras lämpliga kandidater.

Skolan står nu inför ett vägval menar Benjamin Dousa, ordförande i MUF. Moderaterna måste våga kräva makten över utbildningen så att arbetet mot en kunskapsskola kan börjas på riktigt.

"Efter fyra år med misslyckad utbildningspolitik måste nu skyndsamt en ny väg stakas ut för det svenska skolsystemet.

1. En moderat utbildningsminister.
M lanserar 3 lämpliga kandidater,
Tomas Tobe´ (partisekreterare), Anna König Jerlmyr (talesperson för
utbildning), Magnus Henrekson (forskare, professor i nationalekonomi).

2. Satsa på lektorer i förorten.
För att stärka likvärdigheten i den svenska
skolan och bryta den sociala snedfördelningen till högskolor och universitet.

3. Införa elitär utbildning.
Lärarutbildningen präglas av alltför stora brister i kvaliteten. Innehållet är alltför abstrakt, den vetenskapliga förankringen för svag och kopplingen till verkligheten är nästan obefintlig.

Den svenska skolplanen måste förändras så att den betonar kunskap i stället för abstrakta förmågor. Det är orimligt att skolor som går emot all forskning och beprövad erfarenhet får tillstånd att experimentera med barns utbildning och dessutom på skattebetalarnas bekostnad."
/Åke


19 augusti 2018

Sverige stod en gång för en av världens främsta läroambitioner, präglad av strävan att alla skulle kunna läsa och ha grundkunskaper och att föräldrars bakgrund inte skulle spela någon roll. Men så kom nya postmoderna idéer, som innebar att kunskapen blev underordnad, egalitära ambitioner blev en fråga om att bedöma alla prestationer som likvärdiga, och elevers eget sökande efter kunskap gjordes till utgångspunkt för lärandet.[1] Förändringen kom gradvis. Lärare med god utbildning och motståndskraft mot de postmoderna idéerna fanns kvar i skolan, så katastrofen dröjde.

Nu är den emellertid här i full kraft. Medan elever i andra länder tagit stora kliv framåt, går snart en femtedel av svenska elever ur grundskolan utan att ha tillräckliga betyg för att nå gymnasiet. Och utbildningen har blivit ojämlik – föräldrars utbildning spelar en allt större roll för barnens prestationer.[2] Mer än en av tre av dem som inte når gymnasiet kommer att om tio år varken vara arbetande, arbetssökande eller studerande.

Ovanstående kan du finna i den artikel som Martin Ingvar skriver under rubriken:

Tre insikter om hjärnan för skolpolitiken     

Är du det minsta intresserad av den svenska skolan - och då - hur den kan förbättras. Läs artikeln

…som slutar så här:
Vi kommer inte till rätta med skolans problem om vi inte kraftfullt reformerar skolan, lärarutbildningen, skolans styrning och ställer ordentliga krav på skolan som system. Det är inte möjligt om vi inte tar hänsyn till kunskap om kognition, hjärnan, psykologi och andra vetenskaper.

Är det möjligt i Vingåker?

 

 9 augusti 2018

Från en läsare får jag tips om den här texten:

"Har arbetat i nästan 20 år som lärare i den stockholmska förortsbetongen och vi som arbetade i början av 2000:talet varnade redan då för att situationen höll på att gå överstyr! Vi fick inget gehör från någon, och den debattartikel som vi samskrev blev inte publicerad någonstans pga att den pekade ut invandring och kommunaliseringen av skolorna som grundproblemen.
Redan då så höll alltså värdegrundsdiktaturen på att ta över!

Nu så är jag lärare på Åland istället och det är en rejäl skillnad på hur det ser ut i våra klassrum jämfört med de rikssvenska! Lugnt, existerande arbetsro, god disciplin (För det mesta iaf), vetenskaplig utbildning hålls som viktigare än flummiga marxistiska värdegrundsteorier, och att en elev ens skulle våga svära åt en lärare är mer än ovanligt!!
Kort och gott: De åländska skolorna fungerar ungefär som de svenska skolorna gjorde när jag var grabb på 70-80:talet!
Paradiset för en förortstorterad lärarsjäl!"
Anders Lindh


3 augusti 2018

Det har skrivits mycket om det svenska skolsystemet och vådorna av den förändring av ansvarsfördelningen som skett för att tillgodogöra
sig utbildningen.

I Tyskland pågår inte samma debatt då man mer konsekvent ser till
att ge eleverna, med sina olika förutsättningar, den utbildning de behöver.
Grundskolan omfattar 4 år och man väljer sen mellan:
 
”Hauptschule" som därefter övergår i en yrkesutbildning inom hantverk eller
industri.
”Realschule" påminner om vår realskola och omfattar 6 år vilket berättigar till
fackskola eller motsvarande för inträde inom näringsliv eller offentlig tjänst.
”Gymnasium" är nioårig och motsvarar vårt gymnasium med språk och 
vetenskapliga  grenar  vilket underlättar övergång till universitet och högskolor..
Dessutom finns ”Gesamtschule” som en kombination och ”Särskola”.

Till skillnad från Sverige selekteras eleverna tidigt för att de skall få den utbildning som bäst svarar mot deras förutsättningar.
Ansvaret ligger inte hos eleverna.
/Åke

Läser ett intressant inlägg av Patrik Engellau som fått rubriken "Det står fel i regeringsformen" - en "form" jag själv inte har minsta begrepp om.
Men det har Engellau - som skriver:

"regeringsformens första kapitel, andra paragraf, står till exempel, förkortat,
så här:

Särskilt ska det allmänna trygga rätten till utbildning.

Det allmänna ska trygga en massa andra saker också, men nu koncentrerar jag mig på utbildningen.
Stadgandet innehåller minst fyra svåra begrepp.
Det första är ”utbildning”. Det andra är ”rätten till utbildning”. Det tredje är ”trygga rätten till utbildning”. Det fjärde är ”det allmänna”.
Puh, det här blir jobbigt."

Varför han tycker så kan du ta del av om du klickar här


30 juli 2018

Ännu är det några veckor kvar av sommarlovet och lärare (?) och elever kan fortsätta njuta av sin ledighet. Men efter att ha läst en artikel i SvD om en skola i England undrar jag lite över vad de ansvariga för skolorna i Vingåker har för sig. Nu - i den kvava sommarvärmen.

Sitter de och funderar över hur de ska agera för att våra skolor ska - som den engelska skolan artikeln handlar om att av - landets skolinspektion lyckas uppnå betyget/omdömet "Outstanding",

SvD skriver:

Har det alltid gått så här bra?
– Oh no!
Rektorn Louise Nichols skrattar. "Out of control" är uttrycket hon använder för tiden när hon tog över ledningen för tio år sedan, okontrollerbart.
Gick hon in i ett klassrum flög det saker.
Elever och föräldrar flydde skolan.

Kingsmead Primary var långt ifrån den enda skolan med problem. I början av 2000-talet låg Hackney i botten på landets resultattabeller. Situationen var så katastrofal att kommunen fråntogs ansvaret för skolorna. Istället avsattes pengar till en stiftelse som skulle få skolorna på fötter.

Det var hårda tag, berättar Åsa Melander, tidigare skolplaneringschef och jobbade med bland annat Hackneyprojektet.
Hon är svensk men sedan över tio år bosatt i England.  

Skolor stängdes, rektorer sparkades, lärare utvärderades.

Det är, i alla fall för mig, lätt att få en snabb fundering som "Vingåkers skolor har ju under många år harvat i bottenträsket när det gäller omdömet om skolornas kvalitet. Borde kommunen fråntas ansvaret för skolorna?"

Om du är intresserad av hur det kan gå till att ändra en skola från botten till toppen - läs artikeln. Och sitter du i kommunfullmäktige efter den 9 september - se därefter till att skolorna i Vingåker tar efter Kingsmead Primary.

Skolor stängdes, rektorer sparkades, lärare utvärderades.
Hårda tag.

En i  Sverige/Vingåker fullständigt osannolik tanke.
Tråkigt nog…




16 juli 2018

Jag sitter här denna varma måndag och mina känslor hoppar mellan att vara urförbannad och till döds uppgiven. Emellanåt ilsken som ett bi för dagens läge och uppgiven för att jag tycker mig förstå att "läget" högst sannolikt inte kommer att förändras på många många är.

Det handlar om den svenska skolan.

Som, tror jag, inte många svenskar, sommartid, skänker en enda tanke.
Normalt, inte jag heller - tills jag får läsa artiklar som upprör mig.
Vill lägga till - vilket jag just inte begriper hos mig själv - eftersom jag inte har det minsta med den svenska skolan att göra. Blir smått skrämd av min egna förflugna tanke "Kan jag ha drabbats av den måttligt spridda (?) mentala defekten - att jag bryr mig om Sveriges framtid?"
Som till stor del, säger många, handlar om den svenska skolan.

Hur som helst - när jag läser vad professor Kjell-Åke Forsgren skriver under rubriken "Likhetsdoktrinen är orsaken till skolans kris" blir jag kraftigt upprörd.

Här är några meningar ur den (långa) artikeln som bl a åstadkommer denna min upprördhet:

Likhetsdoktrinen gällde alls inte på samma sätt när enhetsskolan infördes. Den stämmer helt enkelt inte med verkligheten. Människor är inte mer lika inuti än utanpå.
   Om vi drar en parallell med idrottens värld, vem skulle väl vilja tvinga en tyngdlyftare eller en sumobrottare att delta i ett maratonlopp och av dem kräva jämförbara prestationer med maratonlöparna? Och omvänt, vem skulle vilja se maratonlöparen tävla mot tyngdlyftare eller sumobrottare?
   Med ytterligare ett exempel från musikens värld: vem skulle väl vilja tvinga den tondöve att lära sig att framföra en operaaria?
Och ändå är var och en av idrottsmännen framstående inom sin egen gren och den omusikaliske kan mycket väl vara en duktig matematiker.
Men i skolans värld förväntas alla kunna tävla mot alla i alla ämnen och nå ungefär samma mål på samma tid.

Eftersom jag just läst vad Forsgren skriver blir jag kvar i mina funderingar:
- Läser de ansvariga för skolorna i Vingåker sådana här artiklar?
Om de nu gör det - varför är det då, fortfarande, i Vingåkers skolor som det är?
- Samma fråga funderar jag på - kring våra KF-ledamöter

Där de - i alla fall på KF-mötena - står upp som en man och bedyrar att deras syn på våra kommunala skolor bekymrar dem ständigt och om du i dagarna hade frågat någon av dem om det hade du kanske fått veta att; de har därför inte fullt ut kunnat njuta av vare sig  fotbolls-VM, eller sin semester - just av det skälet.
Fan tro´t…

Samma kommentar vill jag ge när jag funderar lite över om de "ansvariga" och KF-ledamöterna kan ha läst vad Sture Eriksson är docent i psykologi vid Uppsala universitet och numera pensionerad forskare i testmetodik och intelligenstestning. Han skriver om mänsklig olikhet och intelligens. Den här gången i tidningen Fria tider under rubriken:
"Lågt IQ förklarar varför invandrare inte integreras"
Ingressen säger:
Att invandrare misslyckas i skolan och på arbetsmarknaden behöver inte bero på diskriminering. Istället måste förklaringen sökas i att de största invandrargrupperna har en genomsnittlig IQ-nivå som ligger långt under den hos etniska svenskar.
(hela listan här)

Vilket påverkar den svenska skolan.

I Vingåker gillar inte bara våra politiker att ömma för skolan - det gör man också om miljön. Närodlat, ekologiskt odlat - och dessutom gärna lite Fair Trade i topp - får jag för mig.
Och så får vi ta del av (anser jag) tjusiga floskler om detta - med tämligen obevisade utvikningar om att ovanstående tre inte bara "räddar vår planet" utan sannerligen också även Vingåker.

Jo, det finns stunder då jag undrar över det.

Nåväl - ekologiskt odlat - läser i AB:

Om normen ska vara ekomat kan vi inte producera tillräckligt för att alla ska bli mätta.

OK, artikeltexten är skriven av en M-politiker (Europarlamentariker) men är trots det värd att läsa…


6 juli 2018

Unnar mig en stund ute på nätet och slökollar lite på rubrikerna hos SvD.
Oj, är tanken som snabbt far förbi, när jag läser de här raderna:

"Intagningspoängen till lärarhögskolan är så låg att en apa kan göra högskoleprovet med en tärning – och komma in. Alla kan. Allt annat är tabu.
De låga kraven i skolan är dumheten i sin yttersta prydo."

Den som skriver det heter Lotta Lundberg, som jag inte vet vem det är, och jag har heller inte läst artikeln så jag känner inte till vilka argument hon för fram för att understödja de raderna. Artikeln ligger nämligen bakom betalvägg…

Men, funderar jag, det vore väl märkligt om det inte efter den utskåpningen där uppstod en större "hetsjakt" på Lotta Lundberg. Nja, kanske inte i PK-media som har svagt engagemang för skolvärlden - om nu inte någon skolelev, någonstans, har känt sig kränk av någon skitsak. Då jäv…

Det är väl en sak - men (nu gör jag mig rent löjlig när jag skriver) vågar vi tro att lärarkåren i Vingåker hyr in sig i Tennisparken och från den inlånade kommunala mobila scenen spyr galla över Lundblad. Och alla andra till skolan negativa skribenter. Och därefter framhålla hur bra skolorna i Vingåker kommer att bli inom bara en mycket kort framtid.
(Och i  mina ögon ungefär lika sanningsenligt som vad våra politiker just nu håller på att slå i oss - om vad som händer med Sverige, om du bara ger just deras parti din röst.)

Det är, för vem som helst, fullkomligt självklart att något sådant märkligt inte skulle kunna hända. Dessutom har de ju sommarledigt just nu…

Ja, det vara det för stunden…


3 juli 2018

Hej,
Den här annonsen hade Malin Alsing Brånn satt in i DN Debatt idag. 3/7
Vi som under en tid följt resultaten ser lätt en sammanfattande lista i Google.
/Åke

Kan man möjligen säga det så: "Två bilder kan - visa en hel del…"


En bra skola - mot…
…mindre bra skolor?


29 juni 2018

 

Håhåjaja, gnäller jag för mig själv, när jag märker att kritiken mot våra skolor och hur de agerar - faller som ett surt regn över tillvaron. I alla fall skolornas då - tänker jag när jag läser vad Patrik Engellau denna dag skriver om den svenska skolan - vad jag förstår - där skolorna i Vingåker ingår.
Därför kan det ju för den Vingåkersbo som är intresserad "skolorna" med fördel ta del av vad Engellau skriver.

Ett smakprov:

"Nyligen skrev jag om Alliansens förslag till ny skolpolitik.
Jag hävdade att Alliansens tänkte fel:

Jag tror nämligen att den sortens politik [som Alliansen föreslår] bygger på ett felaktigt tänkande, just det tänkande som gradvis förött den svenska skolan. (Jodå, visst blir det sämre med migrationen, men grundproblemet är inte migrationen.)…

Det här är ett fundamentalt problem som inte kan lösas med mer av samma slags åtgärder, typ reviderade läroplaner. Problemet kan över huvud taget inte lösas med hjälp av diktat från myndigheter och departement."

Men också:
"Man hade kunnat tro att nationens pedagogiska expertis vid det här laget borde ha nått någon sorts slutgiltigt konsensus om vad som fungerar och inte fungerar inom utbildningen – mänskligheten har ändå flera tusen års erfarenhet av sådan verksamhet och någon teknisk utveckling som kastar allt över ända har veterligen inte inträffat – men så är det inte."


28 juni 2018 (uppdaterad)

Läser hos DGS:

"Min eventuellt romantiska föreställning är att dessa kårer, fram till kanske 1970 eller däromkring, hade ett slags självständighet och att de faktiskt också tog ansvar för sig själva, hur det nu gick till. Lärarna värnade om sin auktoritet och utnyttjade den på ett sätt som visserligen kunde kritiseras – se Ingemar Bergmans film Hets om läraren Caligula – men oftast höll noggrann ordning på varandra (vilket faktiskt också dokumenteras i filmen Hets där den onde läraren Caligula disciplinerades av sina lärarkollegor)."

"Av någon sorts politiskt korrekta skäl bestämde sig emellertid samhället – vilket i det här fallet betyder ledande politiker med stöd av befolkningen i allmänhet – att reducera de professionella kårerna till allmänna löntagare och därför utan ansvar för självdisciplinering. Det tog några decennier men nu är det klart.
Lärarnas pinsamma degradering till hjon är uppenbar."

Om du läser Patrik Engellaus inlägg så finns där också 44 kommentarer att ta del av… Som:

Själv har jag varit aktivt arbetande läkare sedan slutet av 60-talet, fram till min pension 2010. Jag kan bekräfta PEs beskrivning av sjukvården under dessa år.

Dessutom har jag haft god insyn i skolvärlden, från såväl lärarhåll som elevhåll, från 50-talet till idag. Jag har också sett skolsystem i andra länder än Sverige.  Även PEs synpunkter om skolan delar jag.

Den byråkratins kräftsvulst, som infiltrerar hela vårt samhälle med sin förlamande effekt på i stort sett alla verksamheter har vi sett resultatet av på nära håll och i närtid. Det är DDR samhället , där professionella personer reduceras till betjänter, och styrs av människor utan annan utbildning än utövande av makt. Där lydnad uppåt och sparkar nedåt gäller.
Vi är snart där, vi är redan framme vid avskedande pga yttrande som  ej gillas av PK-samhället.
Nästa steg blir Stasi.

Det tar tyvärr lång tid innan de normala människorna välter av sig sitt ok. Att anklagas för rasism, med mera befängdheter skrämmer, liksom tidigare brännmärkningar i historien, kulak, revisionist, anti-krist, har gjort.
Det täpper till munnen på förnuftet.

Läser mer hos DGS - där "gästskribenten Anders Björnsson" bl a skriver:

"Problemet är att det i sfi, svenska för invandrare, nästan alltid saknas läroböcker, ”undervisningsmaterial”, och att lärarna därför själva måste skrapa ihop vad de kan och (smyg-)kopiera detta.
Problemet tas upp i en ny bok av Karin Ulveson, Svenska för främlingar. En utforskning (Celanders förlag, 2018), och det torde inte vara begränsat till invandrarundervisning.
Tilltron till digitala och självinstruerande hjälpmedel är för närvarande överstor bland skolledare och skolpolitiker, och enligt min ringa mening är det detta som är den verkliga pedagogiska omdömeslösheten.


25 juni 2018

Sommarlov…

Ett fint ord som jag - trots att det är många år sedan jag hade ett - minns med stor glädje. Jag antar att dagens elever i Vingåker känner samma frihetsglädje.

Nåväl - hur är det med lärarna då med, lärarna, rektorerna och de ansvariga för kommunens skolverksamhet? Känner de att de går till sommarvilan med den sköna känslan av att - igen - avslutat ett framgångsrikt skolår?

Funderar jag när jag från kommunens kanslichef i dag får ett svar på mina tre tidigare översända frågor. Där de sista löd så här:

I min, som det känns, oförtröttliga lust att försöka påverka hur skolorna i Vingåker kan förbättras - får ni här en länk till en text som innehåller - sannolikt för er - kontroversiella åsikter.
Bästa bou - vad anser ni om Engellaus text?
Undrar
Bjarne Wilmarsgård
(nattgöken.se)

https://detgodasamhallet.com/2018/06/20/ett-politiskt-reformpaket/#more-12523

Hej Bjarne!
Tack för dina synpunkter!
Svar på dina tre mail om att efterlikna en engelsk skola med en bootcamp/startläger innan skolstart, svar på elevaktivt lärande samt Engellaus text.
I Vingåkers kommuns skolor jobbar skolornas rektorer samt all personal tillsammans med barnen regelbundet med värdegrundsarbete dvs jobbar för en trivsam och trygg miljö. Kränkningar accepteras inte men om det uppstår hanterar personalen situationen omgående och vidtar åtgärder. En anmälan görs till huvudman som följer upp och avgör om ärendet är avslutat.
Vi har därför andra sätt att jobba med värdegrund och förhållningssätt än just en bootcamp.

Tack för läsningen om det elevaktiva lärandet. Vi kommer att lyfta detta i våran gemensamma ledningsgrupp, för att se om vi kan ta in detta  undervisningssätt ännu mer i våra verksamheter. Idag jobbar vi så mycket vi kan med elevaktivt lärande genom bland annat tematisk undervisning för att eleverna ska få många olika perspektiv på ämnet.  Ämneslärarna planerar tillsammans hur de ska arbeta inom temat i de olika ämnena. Eleverna upplever ett tydligt sammanhang och koppling mellan alla ämnen.

Vi jobbar också med digitalt lärande där eleverna inhämtar fakta själva och eleven övar då upp sin förmåga att ta till sig informationen och bearbeta den. Eleverna jobbar då källkritiskt med informationen.

Generellt i undervisningen: För att få i gång elevernas reflektioner under lektioner så lyssnar, läraren, fångar upp, utmanar eleverna i sina reflektioner för att eleverna ska bli aktiva i sitt lärande.

Angående Engellaus text så handlar det om ett politiskt reformpaket och som tjänsteman på Barn- och utbildningsförvaltningen så tar jag inte ställning till olika politiska reformpaket.
Med vänlig hälsning
Malin Alsing Brånn
Kanslichef

Med vänlig hälsning

Kanslichef
 
Jaha, tänker jag lite uppgivet när jag läser svaret. Och anar att den ovanstående beskrivningen av hur de ansvariga ser på skolans arbete är just det som gör att våra skolor ligger i botten när landets 290 kommuner rankas.

Och medan jag funderar vidare på vad jag kan tänkas vilja svara läser jag en kommentar till den text som Patrik Engellau skrivit:

Ett förslag till lösning:
1. Tag bort skollagens formuleringar om värdegrund. Sätt istället dit formuleringar om karaktär och fostran.
Kunskapssträvan, flit och gott uppförande är tre värden som tydligt skall återfinnas i skollagen.
2. Skriv de nya kursplanerna så att de tydligt anger kraven på kunskaper och färdigheter på varje nivå, i respektive ämne. Studera hur framgångsländer som Finland och Tyskland har formulerat sina krav för olika årsgrupper. Tillsätt sedan kunniga personer (med samma fokus som Finland/Tyskland) för att skriva de nya kraven.
3. Formuleringen i skollagen om att eleverna ska vara med och bestämma innehållet i undervisningen avlägsnas omedelbart. Lärarna skall bära kunskapen (för eleverna kan inte veta vad de inte vet, men behöver lära sig).
4. Rektors ställning skall vara Verkställande Ledare. Rektorer skall aktivt agera mot dem som ‘förstör’ för andra i skolan.
5. Ändra skollagen så att elever med grovt kriminellt beteende i skolan kan avstängas permanent. (inte som nu högst två veckor under ett läsår).
6. Öka lärarbunden undervisningstid i grundskolan. Ta bort onödiga ‘värdegrundsfostrande’ ämnen.
7. Ge betyg från första klass. Resultat skall mätas, så att man tidigt säkrar att eleverna inhämtat de kunskaper och färdigheter de ska ha, enligt tydliga kursplaner.
8. Lägg ner de DDR-inspirerade lärarutbildningarna och utveckla nya vägar in i läraryrket, inklusive att välkomna utländska lärare från Finland och Tyskland
9. Röj upp i skolmyndigheterna (ut med MarxistLeninisterna). De nya ansvariga skall sätta de kunskapsmässiga resultaten i centrum för skolans arbete.

Så suckar jag ännu en gång, ännu djupare, när jag inser att någon framtida förbättring vad gäller "niornas avgångsbetyg" inte lär komma de kommande 10 åren.
DET - bygger jag på ett ord i svaret - värdegrunden - som är just det som ställer till eländet i våra skolor. Plus feminismen…
Och - om jag vore rektor i någon av kommunens skolor skulle jag samla lärarna och säga "Nu skiter vi i vad skollagen säger och gör som vi tycker är bäst".

Som bygger på några av de ovanstående nio punkterna.

PS Sände svaret till Patrik Engellau och bad om en kommentar - där svaret blev:
Jag vet inte vad hon menar annat än att hon som tjänsteman inte kan göra revolution vilket är alldeles korrekt tänkt.
Patrik

Kommentar:

Det finns en poäng i att det är rikspolitikerna som sätter de allmänna spelreglerna för skolan. Inom de reglerna borde ju sen Vingåker, i likhet med många andra kommuner, kunna göra mer för att få bättre ranking.
En alternativ fråga till bou kunde ha varit ”vad anser ni är den huvudsakliga orsaken till den ständiga och mindre smickrande skolrankingen kommunen får och vilka planer har ni att förbättra den?"

Turligt nog tycker jag att hon i sitt svar till dig redovisar anledningen till den dåliga rankingen.
De jobbar med elevaktivt lärande genom tematisk undervisning och digitalt lärande där eleverna själva inhämtar fakta och värderar informationen. Så arbetar man när man lämnat ifrån sig den traditionella katederstyrda inlärningen och överlämnar ansvaret till eleverna.
När gör man det? Jo om man har för få och/eller inkompetenta lärare. Lärarna coachar eleverna i stället för att själva meddela kunskap. Det finns inget motsatsförhållande till att inhämta faktakunskaper och att via elevaktigt lärande nyfiket ifrågasätta och resonera.

Men auktoriteter som Inger Enkvist (Skolan 7/6, 9/6) och Martin Ingvar, Ingrid Wållgren (Mina kommentarer 19/6 Attan vad det blåser) menar att lärarna måste vara kunskapsförmedlande auktoriteter och Martin säger att det är direkt destruktivt att eleverna får ansvar för inlärningen då deras hjärnor kräver en tydlig struktur och studiero.

Så ett svar på hennes mail skulle kunna innehålla  passusar om att det är inte helt fel att eleverna tränas i digitalt lärande och att själva gruppvis träna nyfiket ifrågasättande och resonerande. enligt namnkunnig expertis (ovan nämnda) är det dock tveksamt om den traditionella katederstyrda (eller något bättre ord) undervisningen i någon större utsträckning skulle prioriteras ner av mer elevstryd inlärning.

Avslutningen skulle så kunna vara något i stil med. Av den i flera år mindre smickrande rankingen att döma kan man undra hur pass effektiv den elevaktiva resp. digitala lärandet du nämner har varit?
Vilka slutsatser har ni dragit av det och finns det några planer att ge det katederstyrda lärandet större utrymme?

/Åke

Jag har  i kväll sänt Åkes kommentar till kanslichefen med en undran om hon har någon kommentar till de "fetmarkerade" raderna…

Hej Bjarne!

24 juni 2018

Mer om Nytänkande om skolan
Det är lätt att se hur politiker tävlar om vem som kan strössla mest pengar över klassrummen och inte har fattat, att det inte är pengarna som är problemet utan 
vad rektorer och lärare gör med dem.

Varför skulle inte Vingåker kunna ta efter Biskopsgårdeni Göteborg och Norrköping som lyckats vända utvecklingen i grundskolan?

Rektor Tomas Stenberg i Norrköping räddade lärarna ur administrationsträsket genom att ge dem fria tyglar och ett tydligt uppdrag:  se till att varje elev får ett så bra betyg som möjligt.

Områdeschef Päivi Malmsten i Biskopsgården satsade på systematiskt kvalitetsarbete med minskad personalomsättning, starkt ledarskap och kompetenta lärare. Resultatet blev att andelen elever som gick ut med godkända betyg i alla ämnen höjdes med 10%.

Behöver det vara svårare än så?
/Åke

Nja - det behöver nog inte vara svårare än så - i alla fall om man inte - som någon skriver det: slutar att vattna konstgjort gräs, för man tror det blir finare.
BW

Patrik Engellau skriver:

"Nyligen träffade jag en lärare som just sagt upp sig från en skola en bit norr om Stockholm. ”Det gick inte att jobba där”, sa han. ”Åttio procent av eleverna var invandrare. I min klass på tjugotvå barn slutade sex elever för att gå till andra skolor.” Jag frågade vilka barn det var som sagt upp sig. ”Gissa”, sa han med ett snett leende. ”Svenska barn med hyggligt utbildade föräldrar, förstås.”

Jag har hört flera likartade historier. Ofta handlar det om folk som flyttar till ”svenska” stadsdelar till exempel för att de bor i ett område där det hänger invandrarkillar på tunnelbanestationen så att de inte törs ta tunnelbanan hem på kvällarna. Dessa historier är nog sanna. Men representerar de ett nytt normalt eller är de undantag och överdrifter? Det går inte att veta eftersom politiker, media och staten i allmänhet, alltså de krafter som sätter agendan i det offentliga samtalet, inte vill fördjupa sig i folks levnadsförhållanden. Vi lever i ett land där man måste gissa hur det ligger till eftersom man troligen inte kan lita på överheten. Eller rättare sagt: man vet inte när och om man kan lita på överheten.

Då får man tänka själv på basis av de skärvor av kunskap som man hittar här och där. Till exempel läste jag följande märkliga två meningar i Expressen:

En lärare hade plötsligt upptäckt att en ny, okänd elev gick i en av högstadieklasserna. Han hade följt med på flera lektioner utan att någon visste vem han var.

Det är alltså möjligt att en okänd person ansluter sig till en högstadieklass utan att någon reagerar. Lärarna märket inget. ”Klasskamraterna hade redan accepterat honom som en i gänget”, står det sedan. Det känns på mig som total upplösning av ordning och reda. Sedan visar det sig att killen är rånare, bedragare, kidnappare plus en del annat. Men det svenska samhället, en gång ett under av ordning och personkontroll, står handfallet och kliar sig i huvudet. Man vet inte en gång vilka personer som går i en viss klass. Skolan blir som en biograf. Det kommer olika personer till olika föreställningar och han som river biljetterna, alltså läraren, är lika vänlig mot alla.

Sådant får mig att tro att de lösryckta historierna nog kan vara sanna och att situationen gradvis förvärras eftersom myndigheterna inte kan hantera den.


20 juni 2018

Nytänkande om skolan
…var orden som passerade när jag läste vad Patrik Engellau skriver i sin blogg denna dag.

OK, man kan bli jämrans trött av att ständigt ta del av artiklar som beskriver situationen i dagens svenska skolor.
MEN - i alla fall jag - blir inte minsta negativ i mitt tänkande - när jag läser alla dessa (god) förslag som publiceras på många håll.
Som när Engellau bl a skriver:

Det här är ett fundamentalt problem som inte kan lösas med mer av samma slags åtgärder, typ reviderade läroplaner. Problemet kan över huvud taget inte lösas med hjälp av diktat från myndigheter och departement. Det finns nog bara en lösning och det är att lärarna rycker upp sig och genom heroiska ansträngningar räddar skolan. Hur ska det då gå till? Jag tror att utbildningsministern ska göra tre saker och sedan kan han lugnt rulla tummarna under resten av sin mandatperiod.

För det första ska han ta bort all uppifrånstyrning av skolan. Lärarkåren får, tillsammans med rektor, göra som de vill. De ska inte kunna skylla på dumma regler om saker och ting inte fungerar. Skolan får som idag ersättning per inskriven elev, så kallad skolpeng.

För det andra ska staten inrätta ett system för kunskapsprövning som är lika för alla elever och som till skillnad från dagens betygssystem inte kan manipuleras av den enskilda skolan. Jag vet inte om proven ska göras efter varje årskurs eller om det räcker med slutprov i grundskolan och gymnasiet. (Moderaterna har faktiskt föreslagit något slags återinförande av en gammaldags studentexamen vilket är ett steg åt rätt håll. Äras den som äras bör.)

För det tredje ska staten på en skolsajt i tydliga tabeller offentliggöra resultatet av kunskapsproven per skola. På det viset blir alla skolor öppet utvärderade så att elever och föräldrar får korrekt information om vad varje enskild skola duger till när de ska utnyttja sin rätt att välja läroanstalt.

Du, om du är intresserad av skolorna i Vingåker - läs hela artikeln och dessutom gärna kommentarerna under texten. Två reaktioner kan jag se framför mig:
1 - du bryter ihop inför en känsla av "omöjligt att införa i vår kommun"
2 - Du gör som jag - börjar ställa krav på de ansvariga genom att t ex sända dem - bou@vingaker.se - t ex en länkning till Engellaus text och ställa frågor - som - när blir det så här i våra skolor?


14 juni 2018

Det är många nu som på riksplanet redovisar hur de vill ta sig an problemet med skolan. Att det inte är någon quick fix fick utbildningsministern erfara när han 2014 slog fast att han skulle rädda skolan på 100 dagar.
Det har nu gått 1000 dagar och andelen elever som inte nådde tillräckliga kunskaper 2017 var högre än någonsin.

Alliansen försöker nu med sina glada nunor i DN ge väljarna ett intryck av att man har en idé om hur det skall gå till att vår skola inom 10 år skall vara bland de 10 bästa vid Pisa-mätningen.
I alla sammanhang nämns att det viktigaste är att ha en bra lärare. En bra lärare är kunnig och får då både respekt och lyssnande elever vilket automatiskt ger en bra miljö med ordning i klassen. En bra lärare är också en lämplig lärare.
Vem minns inte den praktiske Överfuriren som hela tiden hade beväringarnas öra till skillnad mot den skolade men mindre lämplige Löjtnanten.

Alldeles för länge har de allt lägre intagningspoängen, för att fylla lärarintagningen, medfört att många kandidater skulle ha lyckats bättre om deras talanger utnyttjats i andra verksamheter. Man vill ha fler nationella och digitaliserade prov med extern rättning för rättvisare bedömning och komma till rätta med fusk.

I Tyskland producerar man årligen en bataljon ”doktorer” som numera får sina inlämnade avhandlingar granskade av speciella dataprogram som jämför lämnade alster med redan tidigare registrerade dokument.
När det så 2011 avslöjades att försvarsministern Karl-Theodor zu Guttenbergs avhandling i stort sett enbart innehöll plagierade sidor och passusar blev det ett stort hallå och han åkte ut direkt i kylan med huvudet före.

Alliansen vill ha en10-årig skola och införa reformpaket för ökad kunskap, ordning och reda, samt lärare. Kända långsiktiga och kostsamma ambitioner som redan stötts och blötts i åtskilliga sammanhang.

Under tiden rikspolitikerna ägnar sig åt dessa långsiktiga skolfrågor vore det av intresse att ta del av vilka planer för förbättring av skolresultaten i Vingåker som både de ansvariga inom kommunen och även intresserade partier har. (Se Gökens inlägg i Högst personligt 11/6)!
/Åke 


Håhåjaja - tänker jag när jag läser Åkes sista rader. Detta då jag själv har funderingar om skolverksamheten i Vingåker - kanske mest då om de ansvariga för verksamheten men även om KF-ledamöternas engagemang. Och kunskaper.

Tänker jag lite extra på i dag då jag i Göteborgs-Posten läser en synnerligen intressant intervju med "Professor emerita Inger Enkvist" - en erfaren lärare och skoldebattör, som har skrivit ett flertal böcker om skola och utbildning.
Hon menar att den svenska skolan är i stort behov av radikala reformer, skriver Isak Skogstad i GP.

Så tillåter jag mig att citera ur GP:

Vad tycker du om den svenska läroplanen?

"– Den svenska läroplanen håller inte måttet och den måste förändras i grunden. Den måste bli mycket tydligare. För det första måste läroplanen präglas av ett starkare fokus på själva ämneskunskaperna. För det andra måste läroplanen klart peka ut vilka kunskaper det är som eleverna ska behärska i de olika årskurserna.  

– Att som nu säga att eleverna förväntas kunna diskutera och analysera olika ämnen blir tomma ord, om eleverna inte först har arbetat in en bas av ämneskunskaper. En sådan bas borde vara målet i grundskolan.
De abstrakta förmågorna, som exempelvis att kunna reflektera och analysera, är inslag som passar bättre för studenter på universitetet. De har uppnått den kognitiva mognad som sådana förmågor förutsätter. Och när studenterna ska diskutera och analysera behöver de ha med sig grundkunskaper från skolan. Dagens läroplan har kastat om ordningen mellan vad som bör komma först och vad som kan vänta till senare."

 När jag läser sådant så blir jag sittandes i funderingar - lätt beskrivet som "Vad vet man om sådant hos de ansvariga för skolan i Vingåker?"

Och undrar förstås också över om våra KF-ledamöter, som samtliga "värnar så stort om våra skolor" och deltagarna i utbildningsförvaltningen läser sådana här artiklar. Jag är faktiskt en aning tvivlande. Alldeles för ofta i alla fall.
Samma ord använder jag också om min syn på min egen fråga:
"Hur är det då med elevernas föräldrar då?"

Och hamnar i en stilla fundering kring hur det skulle vara att - hemma hos mig - få besök av ordföranden i Barn- och utbildningsförvaltningen för ett lugnt samtal om hur de tänker inom förvaltningen och vad det är för regler som hindrar dem att åstadkomma en av Sveriges bästa skolor.
För - något måste det väl vara…
Bjarne

"Att överse med okunnighet är att ge den makt."


9 juni 2018

Det stundar sommarlov nu för många svenska elever när de sjungit ”den blomstertid nu kommer”. På andra håll fortsätter debatten om den svenska skolan inför höstens val som en av de hetare frågorna.
En som lyft på bänklocket och synat de värderingar som styr den svenska skoldebatten är Eva-Lotta Hultén på DN. I läroplanerna för skolan står att den skall vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra till att de förs fram. Det ifrågasätts numera från flera håll med motiveringen att man först måste skaffa sig en massa faktakunskaper innan man kan ifrågasätta. En inte helt ogiltig tanke.

Men det finns inget motsatsförhållande till att inhämta faktakunskaper och ifrågasättande som främjar nyfikenhet och resonerande. ”Kan det här verkligen stämma”.
En ifrågasatt lärare kan vara trygg i sin kunskap och svara.
En pedagog kan använda elevers debattlystnad till att lära ut hur man ifrågasätter på ett konstruktivt sätt.
Läroplanens stadgar slår också fast att skolan ska fostra och förmedla demokratiska värderingar i såväl teori som i praktik avseende rättskänsla, tolerans och generositet. Trots det finns debattörer som menar att skolan enbart skall förmedla kunskap.

Där kanske föreligger en hopblandning mellan skolans uppdrag och vad man själva önskar att det vore. Ibland påstås att skolan i sitt värderingsarbete skall förvalta och förstärka de värderingar elever får med sig hemifrån vilket grundar sig på tanken att det är hemmet som har huvudansvaret för barns fostran.
Det fungerar inte då en del hem har värderingar som skolan inte bör förstärka. (islamistiska, rasistiska eller homofober)

Det blåser en auktoritär vind över världen med idéer om hårdare straff, mer övervakning, fler regler och kontroll som universalmedel till att åtgärda de flesta problem i samhället. Den kan inte appliceras på skolan då eleverna är levande, kännande individer med tankar och behov. Vilken miljö vi bäst utvecklar dem i beror på vilket samhälle vi vill att de skall vara med att utforma.
God kunskap och ett tränat konstruktivt tänkande borde vara en god förutsättning. Det är många frågor att fundera kring för politikerna i valrörelsen där många tävlar om att plocka billiga poäng.
/Åke


7 juni 2018

Skolan är det ämne vi alltid prioriterat högt - säger alla våra lokala politiska partier. Utan att du på minsta sätt kommer att få veta (se) - i de kommande valmanifesten hur denna "vurm för skolorna i Vingåker" - får en begriplig förklaring på hur de mindre bra skolresultaten i Vingåker ska/kan ändras.

Får jag då här ge ett tips på vad Inger Enkvist skriver i GP  i ett exempel på en framgångsrik skola - och så tar den vinnande majoriteten i september och - gör precis så…

Inför valet i höst borde väljarna noga lyssna när politiker talar om utbildning.
Går det att rycka upp dagens skolsystem och är man beredd att ge skolan de 
resurser som svarar mot skolans betydelse för samhället? Det är många som
kommer att lyssna om partierna har förstått vilka åtgärder som behövs för att
förbättra utbildningsresultaten.

Det har flera gånger redovisats exempel på hur skolor på det lokala planet
med rätt små åtgärder har åstadkommit förändringar som genererat bättre
resultat. I GP beskriver Inger Enkvist, professor emerita, ännu ett exempel från Storbritannien som av dess skolinspektion bedömts som ”outstanding” och vore lärorikt för våra politiska partier att snegla på.

Man har teoretiskt och praktiskt visat varför en kravlös grundskola leder fel.
Fasta rutiner och regler med mottot ”Work hard, be kind” gäller. Rätt skolmiljö
ger lärarna möjlighet att koncentrera sig på själva undervisningen. Ständig kamp
förs mot glömska. Prov ses som ett ”kvitto” på nedlagt arbete.
Det behöver inte vara svårare än så. Inte minst i den egna kommun
en.
/Åke

För den som tror att svensk skola och lärarutbildning är socialt progressiv torde det vara en ögonöppnare att stifta bekantskap med Katharine Birbalsingh.
Som bl a berättar att:

"Skolan bygger på att gott uppförande är en förutsättning för god inlärning. För elever som kommer från primary school och är 11 år gamla inleder man därför med en bootcamp. Eleverna ska förstå vilka skolans normer är och varför.
Dag 1 lär man ut skolans rutiner och regler.
Dag 2 fokuserar artighet och självkontroll. Inga nedlåtande ord eller gester tillåts. Mottot är work hard, be kind.
Dag 3 talar man om hygien och prydlighet. Skolan använder uniform, och inga märkesnamn av något slag är tillåtna i klädseln.
Dag 4 berättar man hur inlärning går till.
Dag 5 inskärper man att ingen form av trakasserier tillåts.
Dag 6 trummar man in att alla måste kunna lita på varandra på skolan.
Dag 7 lär man sig tacksamhet.
Dag 8 ägnas åt vikten av att ha långsiktiga mål och inte ge sig. Eleverna lär sig också två berömda dikter utantill, som handlar om hur man styr sitt liv, så att de har de raderna till hands, när något känns tungt."

Det kan tilläggas att Michaelaskolan är en friskola.

OCH -  bästa ansvariga för skolorna i Vingåker från Utbildningsnämnden, rektorer, lärare och pedagoger och ner till fan och hans moster (dvs KF) - jag lägger nu ut den här texten på bustidningen där ni kan kommentera vad ni har läst.
Och det vore väl själva f om ni nu inte bubblar av - åsikter, en så där hundra bortförklaringar eller hur ni nu reagerar.
Låt oss nu få ta del av det…



2 juni 2018

Sen tidigare är det känt att finska barn klarar skolan bättre än de svenska barnen. Nästan alla barn (99,7%) slutför och får avgångsbetyg från grundskolan, att jämföra med (74 %) i Sverige.
Leg. lärare Elias Glaveby har i ett inlägg pekat på vari skillnaden ligger och ger tips om möjlig ändring. Alla barn i Finland är enligt lag läropliktiga och det är vårdnadshavaren som ansvarar för att barnet fullgör sin läroplikt.
För att kunna fullfölja läroplikten erbjuder kommunerna grundläggande utbildning i grundskola som vårdnadshavaren avgör om man vill acceptera den eller inte. Alternativet är att man skolar sitt barn i hemmet.

I Sverige har vi i stället för läroplikt en lagstadgad skolplikt. Alla barn är ålagda att genomgå grundskolan.
Väl i skolan är det huvudmannen som har ansvaret för att barnen fullgör sin skolgång och anpassar utbildningen till varje barns behov. Synen på skolan skiljer sig därför åt mellan länderna.

I Finland ses skolan som något vårdnadshavarna skall vara tacksamma för medan skolan i Sverige ses som något som skall tillhandahållas som en service. Läraryrket i Finland är därför ett statusjobb medan det i Sverige av flera skäl är så oattraktivt att det inom några år framåt kommer att saknas 10.000-tals lärare, förskolelärare och pedagoger.

Införande av en läroplikt skulle stärka lärarnas status och locka fler till yrket. När lärarna får vara lärare och inte servicestation, försäljare, administratörer eller klagomåls-hanterare skulle respekten öka. Fler elever skulle slutföra grundskolan med godkända betyg.
Nödvändig förändring kan ske genom ändring i lagen och blir ingen administrativ börda för skolan.
/Åke


14 maj 2018

Tänk den dagen då någon kunnig person skriver en text om en framgångsrik skola i Vingåker och illustrerar med t ex den här  bilden - typ…


Bilden har jag kopierat från omslaget till boken "Det lilla landet som kunde" där det är illustratören Tomas Arfert som formgivit omslaget

Kan väl ta några år innan en sådan text kan skrivas, kommenterar Clemens, och ler lite illmarigt…









5 maj 2018

Det har inte blivit någon uppdatering på den här sidan på ett tag. Beror kanske på att jag  den sista tiden inte känt några inspirerande vibbar i ämnet.
Men så läste jag nyligen en text - med citat från vice VD i Svenskt Näringsliv - som på basis av egna erfarenheter och undersökningar som organisationen gjort sa ungefär att, visst, det finns fantastiska ungdomar i vårt land, men på det hela taget är de självupptagna, mobilringande morsgrisar som inte har fattat att jobb är på allvar och att en anställd är skyldig att leverera och detta dessutom i tid.

Jaha, funderade jag, är det sådana de blir av den svenska skolan - och kände att jag ville dela med mig av vad jag läst…


12 april 2018

Märkligt, noterar jag när jag i Kuriren läser dessa rader:

I dag hoppar en tredjedel av tonåringarna av gymnasiet eller går ut med ofullständiga betyg. Med ett sådant facit spelar det ingen roll hur välmenande och genomtänkta de treåriga programmen är.
Eleverna tar ändå inte del av hela paketet, och alla kommer inte att göra det oavsett hur mycket resurser som sätts in för att underkända ska bli godkända.

Jag läser igen "Eleverna tar inte del av hela paketet", och märker att jag inte alls har någon vetskap vad det paketet innehåller. Men förmodligen gratis erbjudna kunskaper. Som då eleverna tackar nej till.

De saknar nyfikenhet, mumlar jag för mig själv. Och med min medfödda begåvning för insinuant elakhet kommer funderingen "Jaha, där har vi gruppen kommande tv-tittare som ostbågsätande i soffan kollar på På Spåret och liknande intellektuella storheter."

Eller blir sådana som 
(Kuriren berättar) stövlar in på Charlotte Prennfors tomt för att stilla "den typ av nyfikenhet" som evolutionens märkliga vägar har försätt dem med.

Vet du vad bäste läsare, nu ska jag berätta hur de flesta av mina morgnar börjar. Att nyfiken få lära mig något nytt.
Och redan före klockan 09.00 i dag hade jag läst:

- Jakten på stenåldern i Nordsjön.

- Hur gammalt DNA förvandlar vår syn på det förflutna

- Och uppdaterat mina glömda kunskaper om Galilei

Därefter övergick jag till att göra den sedvanliga rundan bland de många kloka bloggare och alternativ media som det finns för att stilla sin nyfikenhet hos - för att få ta del av tankar som jag själv inte förmår åstadkomma.

Jo, det är en klar fördel att vara pensionär och tycka sig känna den underbara känslan av att: "Jag har all tid i världen att stilla min nyfikenhet efter nya kunskaper på"

Och undrar lite för mig själv, medan jag väntar på att ytterligare en tänkvärd blogg ska öppna sig, hur ska nu skolorna i Vingåker kunna förmedla/väcka denna min känsla hos eleverna…
Det kan de förstås inte. Men vill de ens?

För egen del skyller jag allt på min norskfödda mamma…

Ulla Sandberg är en klok dam som har en egen blogg - där läser jag denna dag:

Den allmänna skolplikten i Sverige är en rättighet och en möjlighet. Det är en förmån att få en fri utbildning och att få grundkunskaperna som behövs i vuxen- och yrkeslivet. Förstår de unga detta? Uppskattar de skolplikten? Via skattemedel bekostas deras utbildning. Vi vuxna bekostar denna utbildning via skattsedeln.

Men … jag läser ofta att de unga klagar på lärare, skoltider, läromedel, läxor, betyg, prov och rent allmänt på att det är så jobbigt att gå i skolan. De är så trötta och känner sig stressade. De klagar på att de inte hinner ha någon fritid pga läxor. Varför uppskattar inte en del svenska elever att få gå i skolan?
Varför uppskattas inte rättigheten och möjligheten?
Varför använder en del elever skoltiden till att bråka och stöka?
Varför lär inte den svenska skolan eleverna att skolan är en möjlighet för en bättre framtid?


5 april 2018

Kanske inte varje dag, men lite då och då tänker jag "Svenskarna finns i den del av mänskligheten som saknar humor". Och vill lägga till "och saknar totalt lusten att skoja och överraska omvärlden med sin finurlig kreativitet"
Och tänker då nu särskilt på våra lokala politiska partier och de ansvariga som jobbar inom kommunens skolor.
Anledningen till det konstaterandet finns i de här två bilderna:


Nå, bäste läsare, kan du ens föreställa dig att någonting sådant skulle har kunnat uppstå i Vingåker? Bara spontant så där. För att det är KUL?

Nej - inte jag heller…


26 mars 2018

Bjarne,
det är inte utan att jag blir lite orolig när jag i DN läser att vår gymnasieminister Anna Ekström (S) vill att betygsättningen i grund- och  gymnasieskolan ska bli snällare genom att elevernas svaga insatser inte ska få någon större betydelse.

Eleverna tappar sugen genom alltför stor focus på den sämsta prestationen.
Ett misslyckande bland en rad toppresultat kan innebära att eleven mister ett A och halkar ned ett eller flera steg på betygstrappan. Bättre vore med en samlad bedömning av elevens kunskaper.

Luddiga och högt ställda kunskapskrav har kritiserats och värdeorden i kunskapskraven behöver ses över.

Så här bestäms dagens betyg.

Elever får betyg från och med årskurs 6.
Betygsskalan går från A (högst) till F (lägst).
Betygen sätts terminsvis i (grundskolan) och i slutet av en kurs i  (gymnasieskolan).

Kunskapskraven för A, C eller E är att eleven uppfyller kraven i sin helhet.
För betyget B krävs kraven för C och till övervägande del för A.
För betyget D krävs kraven för E och till övervägande del för C.

Gamla tiders betygsskala (A,a,AB,Ba,B,BC med tillägg av + eller - för extra markering känns visserligen avlägsen men fungerade alldeles utmärkt.
Kanske också (1,2,3,4,5).

Dagens betygssättning hämmas av den betygsinflation som konkurrensen mellan skolor gett upphov till då det är svårt att hitta ett objektivt mått på kunskap. När elever ses som ”kunder” kan man misstänka att skolor som ett konkurrensmedel drivs till att sätta betyg som inte har en egentlig motsvarighet i elevernas kunskap.

Undrar så till sist om vad det  beror på att eleverna i Vingåkers skolor hittills visats så klena resultat. 
Har lärarna kanske inte varit snälla nog utan haft alldeles för höga krav?
/Åke


21 mars 2018

Jodå, jag slötittar varje dag på de stora tidningarnas nättidningar för att - lite snabbt så där - försöka bilda mig en uppfattning om "det mentala tillståndet i landet" och ryser smått mest varje gång.
Jag vill förstås också få ta del av ny kunskap, av andras (kloka) funderingar osv - och därför lägger jag ner ganska mycket tid varje dag till att besöka alternativmedia och bloggar.

Så därför har jag just läst ett intressant inlägg om den svenska skolan - som du inte kan (kommer att) finna bland morgon- och kvällspressens kändisskvaller - eller i Kuriren…
Men i Göteborgs-Posten


17 mars 2018

Tänkvärda ord av David Eberhard - ur tidningen Fokus


Och så känner jag en smygande lust att skriva "Ni som bestämmer över skolorna i Vingåker - läs det här och ta er felaktiga syn på undervisning, och edra jämrans analyser, och stoppa upp dem där solen aldrig lyser."
Men det skulle jag förstås aldrig få för mig att våga skriva offentligt…


Kommentar:

Hm, det sägs att läraryrket är landets viktigaste yrke. Faktiskt lätt att hålla med om.Trist nog går det att komma in på en lärarutbildning med under 0,1 på högskoleprovet.
Många av studenterna kan inte ens stava, säger en universitetslektor till Agenda.

Sveriges skollag slår fast att ”utbildningen ska utformas på ett sådant sätt att alla
elever tillförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero”.
OECD:s råd till den svenska skolan är att den skall vara strängare.
https://pedagogiskamagasinet.se/ska-det-vara-tyst-i-klassen/

Den lärarreform man 2011 sjösatte i Sverige syftade till att öka yrkets attraktionskraft, kvalitet och status. Av alla artiklar som skrivits om lärarnas/skolans situation kan man fråga sig om resultatet blivit det förväntade. Ännu har inte elevernas resultat blivit bättre jämfört med andra länders.

Man har nu kommit på att antagningskraven till lärarutbildningen måste höjas. 
Helst bör man vara lämplig som lärare och dessutom också minst ha betyget C i det ämne man skall utbilda i. Tycker inte att det verkar vara några ohemula krav.

Konsten att undervisa med gott resultat kräver sannolikt mer kunskap i psykologi och ämneskunskap än tråkiga akademiska metoder. Hur det är i Vingåker är obekant men den allmänna lärarbristen är bekant och det är inte utan att man tänker på Cajsa Warg.
/Åke



8 mars 2018

Du Bjarne,
när vi gick i skolan tyckte vi nog att det var ordning och reda som gällde. Man kände till reglerna och vem som basade.
En viss list krävdes hela tiden för att obemärkt kunna busa.
Det är inte utan att man blir lätt förvånad när man läser allt som idag skrivs om skolan. Det verkar som att det hela tiden pågår en lågintensiv krigföring mellan lärare och föräldrar/elever där de senare genom åren tillskansat sig en hel del terräng på lärarnas bekostnad och kräver ständig insyn och kommunikation. 

I många artiklar, bl.a. i Skolvärlden, DN, SVD kan man läsa att lärare och föräldrar kastar mycket grus på varandra därför att rollfördelningen mellan dem har förskjutits.
Föräldrar pekar på skolans brist på kunskaper, stöd och vettiga åtgärder för deras barn. Skolan, som kanske har svårt att erkänna problem med sin egen miljö, gör kanske en orosanmälan i stället när barn uteblir från skolan.
Socialförvaltningen, å sin sida, har svårt att göra någonting om det inte finns några dåliga hemförhållanden och då blir det eleverna som drabbas, inte sällan med depression eller andra problem. 

Kan man inte göra barn utan föräldrar?

Det är här alla bokstavskombinationer kommer in som t.ex. Adhd, Add, Autism, Aspergers syndrom, Tourettes syndrom och OCD. Dessa var inte lika uttalade förr och dagens lärarkår och pedagoger har tydligen inte fått tillräckligt med utbildning för hantering av sådana diagnoser.
Inte undra på att tiden för undervisning har minskat när alerta föräldrar hela tiden hänger på och har synpunkter. Under 2017 fick Skolinspektionen in ca 5000 anmälningar varav ca 40 % gällde kränkande behandling och flera gällde bristande stöd till barn som behövde det. 

Kan av de artiklar som skrivs inte se att man någonstans beskriver hur regelverket kring skolan som en vanlig arbetsplats kan förbättras med rättigheter respektive skyldigheter för lärare som ger och elever som tar emot.
Borde kunna förbättras lokalt utan långa utredningar och analyser. Rollfördelningen mellan lärare och föräldrar har med tiden också blivit för luddig där de senare borde hållas utanför skolans domäner.
Först när politikerna på riks- och lokalplanet stramat upp gällande regelverk borde man satsa  sina medel för att ordna med de verktyg som behövs för att verksamheten skall fungera.
/Åke 


5 mars 2018

OK, du behöver ju inte tro på precis allt jag skriver - men du kan väl i alla fall låtsas som att du gör det när jag påstår - att jag en gång i tiden var en välrennomérad hundexpert - redaktör för Hundsport och allt det där…

Bra - då är vi på samma kunskapsnivå du och jag. Hoppas jag när jag berättar att  "För att lyckas med sin hunduppfostran så använder man sig av ett belöningssystem (i stället för bestraffningar) när hunden gör som "man vill".
Belöningar gör att hundarna med glädje tar till sig nya färdigheter.
I alla fall om det är en normalbegåvad hund med en ägare som har en kunskapsnivå som är högre

Nu kommer du att få ta del av ett nytt vetenskapligt rön - samma förhållande gäller när det gäller barn. Här tänker jag då mest på skolelever som, får jag för mig, ibland befinner sig på hundars mentala nivå.

Det vill säga de lär sig betydligt bättre-snabbare osv om de belönas när de gör vad "vi vill" dvs att de gärna tar till sig nya lärdomar. 

I går skrev jag på ingångssidan lite om det här med att vara PK, dvs man uppför sig på ett Politiskt Korrekt sätt - som landets tråkmånsar gillar.
Och även till ärendet tillhörande pedagoger.

En liten utvikning där - men jag har fått för mig den revolutionerande tanken att om man inom skolvärlden i Vingåker vore lite mindre PK så skulle elevernas kunskapsnivå stiga brant.
Du får ett exempel - ett enkelt sådant för att skolvärldens pedagoger ska hänga med.
Säg att vi pratar om lektioner i Engelska. Där, uppeggade av våra PK-pedagoger, lärarna i dag plågar eleverna med (för dem) högtravande ointresserat material. Eftersom jag beslutat mig för att ha en dag utan svordomar får du tänka dig vad jag menar med den omskrivningen.

Då återkommer jag till mina hundar och belöningar. Hur skulle det vara om vi delgav eleverna att läsa engelska texter - som fick dem att känna den ljuva känslan av en belöning? 
Som:

"Norman comes home utterly drunk one night. He lurches through the door and is met by his scowling wife, who is most definitely angry.

“Where the hell have you been all night?” she demands.

“At this unbelievable new bar,” Norman says. “The Silver Night Bar. Everything there is silver. It’s got huge silver doors, a silver floor, the works – even the urinal’s silver!”

The wife still doesn’t believe her husband’s story, and the next day checks the internet, finding a place across town called The Silver Night Bar. She calls up the place to check her husband’s story.

“Is this The Silver Night Bar?” she asks when the barman answers the phone.

“Yes it is,” barman answers.

“Do you have huge silver doors?”

“Sure do.”

“Do you have silver floors?”

“Most certainly do.”

“What about silver urinals?”

There’s a long pause, then the woman hears the barman yelling, “Hey, Steve, I think I got a lead on the guy that peed in your saxophone last night!”



1 mars 2018

Se där, ny månad med nya förväntningar. Har vi väl?
Om än, för stunden kanske lika oklara som läget för de ansvariga för Vingåkers skolor, funderar jag när jag i Kuriren läser:
Skolverkets insatser för att hjälpa Vingåkers kommun börjar under våren.
Exakt vilka åtgärder som kan sättas in för att förbättra skolresultaten är än så länge oklart.

Du, är vi inte lite trötta på det här med den här spridda trista synen på våra skolor och elevernas sjunkande resultat? Nå, i alla fall jag - och märker att jag inte kan föreställa mig att det inom de kommande åren kommer att bli så mycket bättre.
Inte heller tycker jag mig få höra några inspirerande framtidsplaner från de ansvarige utan i stället lite mer uppgivna toner. Som när Kuriren skriver:

Kommunen vill ha hjälp med att förstå varför skolresultaten inte blir bättre, trots de insatser som görs, säger kommunalrådet, Anneli Bengtsson.
— Vi försöker ju. Nämnden gör det den ska, pedagogerna gör det de ska och politiken har skjutit till resurser.
Trots detta går utvecklingen inte åt rätt håll.

OK, alla gör vad de ska - utom ungjävlarna då.
Och den självklara lösningen på skolproblemen blir då förstås - byt ut eleverna mot några bättre.
Om nu någon mespotta tycker att det låter för "brutalt" kanske en mildare lösning skulle kunna vara - att införa den slags (tuffare) skolgång som jag själv fick glädje av. Och - som jag minns med välbehag eftersom vi lärde oss saker.
Inte minst då något så - i dagens skolliv så märkligt frånvarande -  som disciplin.

20.35 - OK, det vill sig inte för skolverksamheten i Vingåker, som Anneli Bengtsson säger, "Det hjälper inte att pumpa in en massa pengar".
Om man inte kan, eller förmår, är det en god tanke att be om hjälp.
Och det har nu Vingåkers kommun gjort genom att vända sig till Skolverket, som sänder representater till Vingåker för (planerat) möte i slutet av mars.

Jag kan emellanåt få kommentaren: "Du har en märklig fantasi du" när jag kommer med snabba lösningar på - nå - enklare problem då. Men jag har under dagen inte känt att där funnits minsta fantasi som har knackat på för att lämna en idétanke.
Vad kan då en expert från Skolverket tänkas kunna uträtta, har jag frågat mig, annat då än vad Kuriren berättar "Läget ska analyseras" för att man senare ska kunna sätta in "rätt åtgärder". Kuriren skriver:

Annica Roxström är tillförordnad chef för barn- och utbildningsförvaltningen förklarar att man efter det första mötet kommer att sätta samman en analysgrupp med representanter från förvaltningen och från skolorna.
I sommar ska en första nulägesanalys vara klar.

, är det någon som drar mig i vänstra örsnibben och viskar "Du Wimsegård, kan inte det där med att ta hjälp av en expert från skolverket jämföras med att rallyklubben i Vingåker skulle ta hit den svenska mästaren i rally för att få visa hur man blir en vinnare - och så kör man fram övningsbilarna - traktens epatraktorer?"

Du, svarade jag strängt, du har allt en märklig fantasi du"



25 februari 2018

Kommer på mig att tänka: "Jobbar man inom skolan i Vingåker är man förstås oerhört intresserad av att få läsa texter som handlar "om skolan".
Och därför kan du nu här läsa en text som har rubriken:
"Varför slår ni oss inte?"
Det är en högstadieelev från Iran som frågar sin svenske lärare…

Jag själv läste med viss förundran:
Som min 14-årige elev noterat. Sverige och Iran är ganska olika. Båda tillämpar nolltolerans mot våld i skolan, men i Iran gäller nolltoleransen barnen.
Lärarna däremot verkar ha ganska fria händer att skapa disciplin.
I Sverige gäller nolltoleransen för lärarna. Barn kan utöva hot, våld och till och med sexuella övergrepp utan åtgärd, men en lärare får inte klå upp en 14-åring, trots att han förtjänat det och själv tycker det är rättvist.

Kanske jag också ska förvarna dig som betecknar dig som feminist - där förekommer kritik i Jan-Olof Sandgrens artikel. Som:
"Jag misstänker att vi målat in oss så långt i det feministiska hörnet, att till och med en totalitär stat som Iran kan ha något att lära oss."



14 februari 2018

Skolan, skolan - det finns stunder då man kan få för sig att de svenska skolorna är orsaken till allt elände i landet.
Tillsammans med föräldrarna till barn och ungdomar…

Jag länkar här till ett inlägg som fått mig att fundera i de banorna.
Eller vad säger du själv när du läser vad Lars-Göran Johansson, vice VD på Svenskt Näringsliv bl a skriver:


Efter att nyligen pratat med både unga och arbetsgivare som anställer många unga, och har gjort så under en lång tid, kan vi konstatera att det finns en stor samsyn på hur det ser ut. Det finns fog att prata om en ny och förändrad arbetsmoral. Men, det går en röd tråd i många av intervjuerna med både företagare och ungdomar. Varför förbereder inte skolan bättre för livet på en arbetsplats
?  (min fetmarkering)

Eller:
Tidspassning och frånvaro är ett annat problem. Arbetet uppfattas som någon valbart, inte en överenskommelse.
De har vant sig i skolan att man kan vara borta av massor med skäl
. 

Hm - det kanske finns fler att skylla på som finns bakom det nuvarande läget i skolan - som pedagogikprofessorerna.
Hur som helst - kritiska funderingar kring skolan finns att läsa även här

Som avrundningen egen egen fundering. Jag är medlem i paneler som är knutna till företag som genomför opinionsundersökningar - som Sifo, YouGov och några till och får då frågor om min uppfattning om många andra ämnen utanför politiken.
Ett av dem brukar ställa frågan "Vilket/vilka av följande företag skulle du vara stolt över att jobba för?" 
Så finns där en 15-20 företag att välja mellan. Det går att välja flera av dem.
När jag svarat på den frågan kommer nästa "Vilket/vilka av följande företag skulle du skämmas för att vara anställd hos?"

Clemens och jag har lite funderat över frågan "Hur skulle de anställda inom skolorna svara på frågorna om bland svarsalternativen fanns - skolan i Vingåker?" 

Nä, du får inte veta vad vi tror…



8 februari 2018

Vad var det jag sa!
…säger Martin Ingvar (professor i neurofysiologi) om den svenska skolkrisen i en intervju med Ann Lagerström i Modern Psykologi.

Martin Ingvar blir ofta beskylld för att vilja ha tillbaks den gamla skolan vilket är
helt fel. Han vill ha unga kunskapstörstande människor. För att få det måste de kunna läsa, skriva, räkna och fortsätter;

Att lära sig gå gör ett barn av sig själv, programmerad som det är att resa sig och
ta sitt första steg. Men att lära sig läsa är ingenting som hjärnan känner igen då
den inte är organiserad för att låta ett ljudande språk symboliseras av små
grafiska former på ett papper. Därför måste hjärnan hela tiden träna och åter träna.

De pedagoger och politiker som tröttnat på gamla skolan lanserade på 1980-talet
nya ovetenskapliga metoder och missade då skillnaden mellan kunskaper och
färdigheter. Kunskaper behöver man idag inte belasta hjärnan med lika mycket,
de kan man slå upp i Wikipeda, men färdigheten att lära sig läsa och skriva går inte utan att traggla. Man slutade också med att mäta barnens kunskaper (läsförmågan) och kunde då inte veta var barnen står och därför heller inte ge rätt hjälp.

Lärarnas främsta samhällsuppdrag är att locka och milt tvinga barnen att hålla på
att träna tills att de får flyt i läsningen. När texterna i högstadiet blir alltmer 
komplicerade räcker inte ett gott minne till och det går inte längre att bluffa. Det är illa om samhället efter nio år fortfarande släpper ut elever som inte kan ta sig
igenom en dagstidning.

Det är nonsens att påstå att statistiken beror på att vi fått så många invandrare. Det
är felinformation att det är svårt för dem att lära sig svenska. Det handlar om 
pedagogik och engagemang. Det finns inget fysiskt hinder för en hjärna att lära
sig flera språk.

Det finns skolor som använder vetenskaplig pedagogik som tex Bornholmsmodellen eller egna fungerande metoder som gett närmare 100 % läskunnighet bland elever.

Frågan är om det behövs så många fler analyser för att punkta ner vad som behövs
göras för att förbättra skolresultaten. Det finns redan åtskilligt skrivet av både de som kan och de som har erfarenheter av vad som fungerar.
/Åke




5 februari 2018

Till min egen lilla förvåning märker jag att känslan - "Fan vad trött jag är på allt snack om Vingåkers skolor" - passerar genom huvudet.
Och - märkligt - det sätter igång precis det jag inte är någon stor beundrare av hos vår skolverksamhet - lusten att analysera.
Tanken (känslan) kan ha uppstått när jag läser vad vännen Åke skriver i dag:

"Bjarne,

I tider där kommunen på olika sätt försöker komma till rätta med skolresultaten
fokuseras ofta frågorna mer kring resurser än på eleverna själva. Landstinget i
Sörmland har som mål att vara Sveriges friskaste län år 2025. Under 2017
genomfördes för sjätte gången Liv & Hälsa ung undersökningen, en
enkätundersökning om barns och ungas levnadsvanor, livsvillkor och hälsa.

Elever i årskurserna 7 och 9 i grundskolan deltog i enkäten under skoltid.
Av 63 skolor i Sörmland deltog 59 med drygt 7800 elever och en återkoppling 
finns nedan till eleverna i Vingåkers skolor.

Generellt sett mår barn och unga i Sverige bra och är nöjda med sina liv.
Den psykiska ohälsan har sedan 1990 blivit sämre än hos andra åldersgrupper,
uppväxtvillkoren är inte jämlika varför risken för att råka illa ut är större.

Frågor som ansvariga för barnen i kommunens tjänst kan fundera över är bl.a:
- Skiljer sig kommunen åt från länet?
- finns skillnaden mellan tjejer och killar?
- Vad kan eventuella skillnader bero på?
- Vad betyder resultaten för oss?
- Framträder et mönster som går att vi kan behöva arbeta särskilt med något område?

Tabellerna ger bra underlag inför kommande val för både politiker och lokala partier  som t.ex de nedan för årskurs 7 resp årskurs 9.
/Åke



Min egen analys av "varför tycker jag nu så här - då?" är förmodligen - som jag anar det - lika undermålig som de som kommunen åstadkommer i en förhoppning att våra skolor ska bli synnerligen framgångsrika. 
Till min fördel vill jag dock framhålla att jag kommer fram till mina usla analyser utan hjälp av vilsna, överbetalda pedagoger…

Ingen skugga ska dock falla på vännen Åke som så idogt bidrar till vad kommunen så innerligt önskar sig.
Att Vingåkers skolor snart ska hamna i 10-i-topp i kommande rankingar.

Så kommer jag att tänka på vad jag skrev i förra inlägget:
"I en artikel berättar Kuriren att en ny barn- och utbildningschef har rekryterats. Anders Danielsson heter han och han säger i Kurirens artikel apropå våra elevers mindre goda studieresultat:

– Man får analysera vad det beror på. Jag tror inte att lärarna i Vingåker är sämre än på andra håll, eller att eleverna är dummare."

För funderingen poppade upp "Vem - eller möjligen vilka - är det som har det absoluta ansvaret för det nuvarande läget inom Vingåkers skolor?" - men också i dagens läge.
Smått irriterad på mig själv måste jag erkänna att jag inte vet det - eller ens förstår hur jag ska ta reda på det. Men som jag ser det - det måste finnas någon enstaka person, eller möjligen några få - som har det reella ansvaret.
Som jag minns det verkar alla skylla på någon annan.
Kan det beteendet vara skäl för en kommande analys?



3 februari 2018

Skolan kan inte bara handla om jämlikhet - är rubriken på ett intressant inlägg hos DGS som är  skrivet av Inger  Enkvist, som är professor em. i spanska samt utbildningsdebattör.

Enkvist berättar om en debattartikel i DN  som - skriver Enkvist:

Artikeln är värd att se närmare på, eftersom den uttrycker en politisk vision för skolan som omfattas av en stor del av den svenska vänstern. Huvudidén är att det fria skolvalet leder till negativa konsekvenser. Skolan skulle inte kunna utjämna sociala skillnader och därför bli mindre likvärdig, betygsättningen mindre korrekt och lärarna mer ofria i förhållande till skolledningen
.

Skribenterna nämner inget annat mål för skolan än att skolan ska vara så likvärdig som möjligt, det vill säga att deras syn på skolan är politiskt instrumentell.
De beskriver inte skolan som en institution där eleverna ska inhämta så mycket kunskap som möjligt så att de senare i livet kan ta bra beslut och bli skickliga yrkesmän.
De talar inte om att eleverna för att lära sig behöver tydliga mål, stark vilja att lära sig och dessutom bra lärare.
De diskuterar inte att svensk skola skulle behöva en klar och ambitiös målsättning mätt objektivt i en gemensam examen för hela landet. 
(min fetmarkering)

Det här får mina tankar att hamna i Vingåker och - rätt eller fel - det beskriver tämligen väl vad jag själv har för funderingar kring varför det inte blir någon förbättring i våra skolor.
Just det som debattörerna i DN inte tar upp verkar heller inte tas upp i Barn- och utbildningsnämnden. Eller i kommunfullmäktige som - väl - har det yttersta ansvaret för våra skolors kvalitet.
Hur man ser på det hos våra lärare har jag inte en aning om. Men det är lätt att dra slutsatsen att de är nöjda med sakernas tillstånd som de är.
Annars borde jag väl någonstans ha uppmärksammat att de - offentligt då - starkt protesterat och vill få till en förändring.
Eller varför inte ha tagit kontakt med en viss nattgök för att få hjälp med detta…

Enkvist slutar sin text med:
Tyvärr är detta situationen i ett antal svenska skolor. Om den situationen säger skribenterna ingenting.
Ingen i Vingåker heller…

Min stilla förhoppning blir då förstås att de ansvariga för Vingåkers skolor ska läsa vad Enkvist skriver. Och varför inte - igen (?) - också läsa de artiklar jag länkar till den 29 januari.
Och därefter sätta en jävla fart…

MEN - när jag läser vad kkuriren.se skriver idag tror jag inte det kommer att hända. I en artikel berättar Kuriren att en ny barn- och utbildningschef har rekryterats. Anders Danielsson heter han och han säger i Kurirens artikel apropå våra elevers mindre goda studieresultat:

– Man får analysera vad det beror på. Jag tror inte att lärarna i Vingåker är sämre än på andra håll, eller att eleverna är dummare.

Nåja, säger jag till mig själv, eftersom det är lördag och jag känner mig en aning snäll så säger jag bara - det kan väl i alla fall diskuteras. Och det där med analyser tror jag Vingåkers skolverksamhet har fått för många av.

Vore jag den nye skolchefen skulle jag ge blanka f i allt vad analyser heter och i stället samla elever och lärare och säga - Från och med nu är det det här som gäller!

För jag antar att Danielsson vet hur man driver en bra skola som åstadkommer välutbildade elever. Varför har man annars anställt honom?
Om inte - så tror jag inga som helst analyser åstadkommer en förbättring de närmaste fem åren…



31 januari 2018

Denna sista dag i januarimånad vill jag för egen del beskriva som - normal.  ;-)
Vad man anser vara normalt skiljer sig väl sig lite mellan oss i Vingåker kan jag förmoda  och jag vet ju förstås inte om du anser att en som - fullkomligt frivilligt, sitter och funderar på skolorna i Vingåker - kan betecknas som normal.
Låt oss i alla fall inte gnabbas om det…

Men det som fick mina tankar att hoppa till ämnet var att jag tröttnade lite på att sitta framför datorn och gick in till min bokhylla för att se om där fanns "något gammalt intressant jag kunde läsa om".
Och det gjorde det. På en smått undanskymd plats fann jag den här boken du ser till vänster. Och så fick jag tanken att se om den kunde inspirera mig till - förändring.

Det kanske den kan göra när jag snart läst om den, men redan i det inledande kapitlet fanns där de rader som fick mina tankar att hamna i Vingåkers skolor.

"Problemet med psykologins och psykiatrins strategier för att lösa mänskliga problem är att:
- De ger dig förklaringar i stället för konkreta lösningar.
- De sätter fokus på sådant som inte går att förändra, den tidigare livshistorien eller grundläggande personlighetsdrag."

OK, kanske inte helt glasklart att du förstår vad jag menar, om jag nu menar något, men mina funderingar tar i alla fall vägen så, att det jag hört och läser om hur man resonerar om vägen till "den stora förändringen" mest handlar om förklaringar men betydligt mindre om konkreta lösningar.

Och på något sätt tycker jag att de ansvariga huvudsakligen sätter fokus på sådant som inte går att förändra - som de själva har fått för sig - då genom att ta för mycket hänsyn till "gårdagen". 
Hänger du med? Bra då ska jag också försöka med det…

Efter det första smått förklarande ingångskapitlet börjar det lärorika innehållet med - rubriken "Problemlösning - att göra saker på ett nytt sätt."
Bästa ansvariga för skolorna i Vingåker - svårare än så är det inte.
Då gäller det bara att finna de kloka och begåvade personer som kan göra det.

Kanske jag ska tillägga att boken propagerar en del för vad författaren kallar "Lösningsinriktad terapi".
Om det nu finns sådan någonstans i Sverige - varför då inte sända iväg…


29 januari 2018

Läser ett debattinlägg i Kuriren som får mig att stöna uppgivet. Inlägget handlar om skolorna i Vingåker och har rubriken: "Vingåkers skolor - låt oss vända oss till proffsen!
En text som är underskriven av Fredrik Andersson (M) förstakandidat till BoU Vingåker 2018-2022 och oppositionsrådet Charlotte Prennfors (M)

Deras text börjar så här:
"Bilden av våra skolresultat som presenteras i artiklar, jämförelser och meritvärden kan väl inte ses som annat än dyster.

Det är uppenbart att krafttag måste till för att stoppa och vända de här tendenserna och här är samtliga partier överens.
Det är dags att faktiskt försöka åstadkomma något konkret. Inte för att sittande majoritet och opposition har suttit overksamma men man kanske ska försöka utnyttja de resurser som vi faktiskt har att tillgå på ett bättre sätt?"

Det är dags att faktiskt försöka åstadkomma något konkret.
Dags?, väser jag och håller på att göra i brallorna av irritation.
Det har det varit i åratal nu.

Inte för att sittande majoritet och opposition har suttit overksamma men
INTE?
Nå, låt mig då i stället beskriva det som totalt okunniga och frånvarande.

"Moderaterna i Vingåker vill att vi i högre utsträckning ska ta tillvara på den erfarenhet och den mångåriga kompetens som våra pedagoger besitter.
Vi tror att det inom hela förvaltningens organisation finns individer och arbetslag som har många kloka tankar, förslag och åsikter på vad som behöver förbättras. Vem vet bättre än lärarna och fritidspersonalen?"

Tja, låt mig svara på den sista frågan med "Tydligen alla utanför Vingåker"
Och jag frågar mig "Varför i H har inte pedagogernas mångåriga kompetens använts tidigare då?"

Och så kommer det jag tycker mest illa om: i samband med detta bör också en översyn göras över hur vi i dag använder våra resurser – prioriterar vi rätt områden? Satsar vi på rätt saker för att uppnå en ökad måluppfyllelse och mer konkurrenskraftiga meritvärden?

Svaret på frågorna är - nej!
Översyn? Vem ska då utföra den?
Andersson & Prennfors - 
"hur tänker ni er att genomförandet ska gå till?"

Varför har då inte allt detta redan gjorts? Är de inom nuvarande BoU totalt obegåvade?  Rektorerna? Och för egen del tror jag inte alls att lösningen på skolans problem finns att få hos de nuvarande ansvariga.
Vare sig politiker eller nämnder.

Lästips för vankelmodiga pedagoger (och andra) att läsa:

Ölyckeskolan i Eslövs kommun

Lampton School, London

Kingsmead Primary, London

Michaela Community School, London


27 januari 2018

Den svenska flumskolan - finns det en sådan? Jo, det är i alla fall jag benägen att hålla med om. Liksom skribenten Isak Skogstad i GP.
Som avslutar sin krönika med:

Det är helt enkelt hög tid att borgerligheten erkänner sina misstag och lär sig av sina tidigare felsteg. Det krävs inte minst för att bygga förtroende i skolfrågan. Hur jobbigt det än må vara, även för mig som liberal, så går det inte att blunda för att den svenska flumskolan till stor del är en borgerlig skapelse.




25 januari 2018

OK, en märklig inledning som har för avsikt att hamna i en länkning till ett blogginlägg som handlar om "ytterst begåvade svenska studenter". Med en typisk svensk "defekt" - de är ytterst konflikträdda.
Patrik Engellaus text slutar i:
Om Sveriges mest framstående gymnasieelever har sådan motvilja mot konflikter så anar man hur mycket mer anrikad den motviljan måste vara högre upp i skolsystemet. Kanske förstår man därmed också varför skolan har så svårt att komma till rätta med oordning och stök.

Kan man ju tro…

Du, bäste läsare, jag finner det en smula märkligt att en person, boendes i Stockholmsområdet, lägger ner mer engagemang på att delta med åsikter och funderingar här hos "göken" - än någon från Vingåker.

"Bjarne, det har ju flera gånger här på Göken skrivits och hänvisats till artiklar
om de klena skolresultaten och om orsaker till det. Ny skola, ny rektor och
fler pedagoger är säkert bra men det räcker inte om barnen inte har tillräcklig
vana att ta till sig det skrivna ordet när de kliver in i vårt skolsystem.  

Både S och VTL har ju nu också var för sig, på olika media (Kuriren och FB) 
och på lite olika sätt uttryckt sin oro för skolresultatet och orsaker till det.
 
Som ett litet tips till ett konkret förslag för de ansvariga i kommunen att i 
anpassad form ta sig an problemet på en mer grundläggande nivå hänvisas
till denna debattartikel  i dagens DN (dessvärre bakom betalridå) där företrädare för LO föreslår ett ”införande av lärfritids”

Syftet är att skapa en mer jämlik skola där även resurssvaga får samma chans
som de bättre gynnade eleverna vilket skulle kunna ske genom att skapa en
fritidsverksamhet med fler anställda, fler stimulerande aktiviteter och där fler
elever än i dag får möjlighet att vistas. En åtgärd Göken redan tidigare vallat för.

Kommunen måste se skolan och fritids som en helhet med stark samverkan
för att gemensamt uppnå läroplanens mål. Skoldagen skulle behöva ses som
en helhet mellan skola och fritids och varför inte bibliotek.

En jämlik skola är bra för kommunen och grundskolan är avgörande för vilka
möjligheter barnen kommer att ha senare i livet.

Ovanstående artikel ger de lokala partierna ett utmärkt tillfälle att innan 
valet formulera sig kring ett åtgärdsprogram som är anpassat till de förut-
sättningar som finns för att på sikt lyfta kommunens skolresultat. Väljarna
kommer att ställa sig bakom det/de parti/er som lyckas kommunicera 
ett tydligt förslag."
/Åke

 


23 januari 2018

Bjarne, nog för att man har förstått att det finns elever som inte gillar läxor men här finns en lärare som också ogillar läxor.
Anders Ernström är lärare i matematik, NO och teknik på högstadiet i Skogås. Trivs med jobbet - att undervisa, diskutera och väcka elevers lust att lära sig mer och utvecklar här  hur det kan gå till.
Man kan på goda grunder anta att hans metod inte skulle kunna tillämpas av flertalet lärare och heller inte skulle accepteras som en nationell ny undervisningsmetod.
/Åke

22 januari 2018

En lärare har skrivit ett "personlig brev" till Stefan Löfven - vår statsminister.
I det brevet som är en s k öppet brev som då är tänkt att kunna läsas av alla - börjar så här:

"Efter 20 år som lärare i den kommunala skolan i Sundsvall bestämde sig Jan Nordin och tio kollegor för att starta en friskola. De satsade egna pengar och tog personliga lån. Efter 15 år är Skvaderns gymnasieskola en av Sundsvalls mest populära skolor. Men hade regeringens vinstförslag varit verklighet hade det inte blivit någon ny skola, konstaterar Jan Nordin i en krönika.

Läser du hela "brevet" kan du också se de här raderna:

Personligen skulle jag välkomna förslag som att:

  • Koppla bort kommunerna från styrningen av skolan, det finns ingen kompetens i de flesta kommuner att klara det arbetet. Det skulle dessutom spara massor av pengar som kunde användas inom skolan till mycket större nytta.
  • Låt skolor eller skolområden vara självstyrande, det skulle öka engagemanget både bland lärare och föräldrar, vilket är absolut nödvändigt för en positiv utveckling.
  • Utveckla samtidigt den nationella kontrollen och stöttningen av skolor. Fråga lärare och föräldrar! De vet mycket väl vad som bör följas upp.
  • Inför regler liknande de som gäller för t.ex. revisions- eller advokatbyråer; endast pedagoger får äga friskolor (eller åtminstone vara i majoritet).
    Vår skola är ett lysande exempel, men det finns många fler.
  • Läs första meningen efter den första punkten - och du tänker?


Kanske rent av som jag - frågan - varför har vi inte fler friskolor i Vingåker?


15 januari 2018

Läser på ledarsidorna.se ett inlägg, av Ann Heberlein, som har rubriken Kaos i skolan. En förskräckligt skrämmande text som berättar om skolor i Malmö men som man lätt kan ana det finns delar av även i Vingåker. 

Och om inte - så finns den nog snart här…

Ta gärna del av kommentarerna till artikeln - och du blir antagligen ännu mer - skrämd…

Borde det inte - bara - vara så här? 
Läshungriga, väluppfostrade elever som suktar efter mer kunskaper? 
Där föräldrarna uppmuntrar sina barn att sköta sig väl i skolan?
Är det så i Vingåker?
Om inte - kanske som en föreslår i en kommentar:

Jag har länge hävdat att man i skolan skall anställa "problem-solvers" som tar hand om all skit. Är det någon som stökar i klassrumet trycker läraren på en knapp och då kommer omedelbart "problem-solvern" och tar ut den bråkande eleven, kontaktar föräldrar och allt som skall göras.
Problem-solvers" är också dom som är rastvakter och äter med barnen/ungdomarna i matsalen.
Läraren skall enbart ägna sig åt undervisning och inget annat, dom skall inte på sina pauser vara rastvakter utan då skall dom förbereda nästa lektion, läraren skall inte vara "kompis" med eleverna utan vara den auktoritet som krävs för att på bästa sätt förmedla kunskaper till elever. 


"Problem-solvers" skall vara personer som kan ta hand om stökiga ungdomar och som framförallt kan inge respekt, i de flesta fall tror jag att det skall vara stora män för detta jobbet."

11 januari 2018

Jag velade lite över om jag skulle ta med det här inlägget under rubriken "skolan" eller "politik" för det handlar ju både om skolan och politiken…
Nå, nu finner du det här - och om du klickar dig in till vad Björn Norström skriver - från sin plats som lärare i Vermont i USA kan du bl a läsa:

"I en demokrati är det naturligtvis viktigt att alla åsikter får framkomma, även de som är obekväma för vänsterliberala politiker, journalister och rektorer. Detta respekteras dock inte i Sverige och i svenska skolor. Vissa skolor förbjuder elever att bära kläder med den svenska flaggan.
Som lärare kan man även förlora jobbet om man uttrycker åsikter som inte ligger i linje med den politiskt korrekta åsiktskorridoren. Många vill porta SD och SDU från skolor i samband med valkampanjer.
Detta visar att svenska skolor helt enkelt inte begriper och respekterar begrepp som yttrandefrihet och demokrati."

Svenska skolor har mycket att lära om åsikts-och yttrandefrihet av min amerikanska hemkommun - är rubriken till Norströms krönika…

8 januari 2018

Vännen Åke tipsar mig emellanåt om läsvärda artiklar - där den första leder till en annan…
Den första artikeln har rubriken:
Grymt att förneka att det finns svagbegåvade barn - och där kan vi bl a läsa:

I 1969 års läroplan för grundskolan användes ord som begåvning och intelligens. Inte överdrivet mycket, och med insikt om att det finns olika sorters begåvning och att exempelvis sociala problem kan förväxlas med intellektuella. Men det fanns en acceptans av att barn skiljer sig åt, intelligensmässigt.

Dåtidens relativa betygssystem (5-1), med sin normalfördelningskurva, manifesterade den insikten.

I dagens läroplan, Lgr 11, får man ingen träff på "begåvning" eller "intelligens". Däremot finns ordet "förutsättningar" i riklig omfattning. Kanske som en vänlig synonym? Nja, inte riktigt ändå. 

Det talas mycket om att eleven ska "ges förutsättningar". I matte, exempelvis, ska eleven "ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att föra och följa matematiska resonemang".
Det hade varit lättare att förstå en omvänd formulering: "alla elever ska utveckla sin matematiska förmåga - utifrån sina förutsättningar."

Läs artikel vill jag puffa för - för att få vidare förståelse om skolresultaten i Vingåker…

Den andra artikeln handlar om ordet kunskaper - tycker jag - och vidare att brist på kunskaper "har ett pris". Patrik Kronqvist ger ett exempel genom att berätta om vår landsbygdsminister. Där texten slutar med:
Visst kan Sverige ha statsråd med svaga engelskkunskaper.
Ingen bör dock inbilla sig att det inte har ett pris.

Där blir jag sittandes i mina sedvanliga "Vingåkersfunderingar" - och det är faktiskt så att jag tvekar att skriva:
"Visst kan vi ha okunniga kommunfullmäktigeledamöter.
Men har det något pris?"

Du hinner fundera på ditt svar enda fram till den 9 september…

4 januari 2018

Ett totalt olösligt problem verkar vara "den undermåliga svenska skolan", tänker jag med en djup suck när jag läser vad Patrik Engellau skriver i sitt inlägg på DGS i dag. Och när jag läser första stycket i hans tänkvärda text - hamnar mina funderingar inom en nanosekund i - Vingåker.

Nu har jag läst alltför många obehagliga skildringar och hört alltför många skrämmande vittnesmål om hur det kan gå till i svenska skolor för att avskriva varningarna som överdrifter och förtal.
Ännu oroligare blir jag när jag studerar vad de politiska partierna vill göra åt situationen.
Det verkar bara vara mer av det gamla som misslyckats i decennier: ökade anslag, mer myndighetsstyrning och, som grädde på moset, besvärjelser.

Och när du läser detta får du ta del av en (sorglig) berättelse om hur de politiska partierna på riksplanet strör floskler kring sig, som visar att de inte kan erbjuda minsta lösning på skolproblemen.
Precis som våra lokala politiker - tjänstemän, pedagoger - i Vingåker då.

Läs vad Engellau så utförligt beskriver - om hur staten motarbetar föräldrar som vill själva vill kunna ge sina barn en bra skolgång - genom att ordna den själv.

"Om du vill undervisa dina egna barn, säger Rohus, så kan du räkna med att det blir bråk. Hemundervisning är enligt svensk lag tillåtet om ”synnerliga skäl” föreligger, men svenska domstolar har aldrig upptäckt några synnerliga skäl, så föräldrar som ansöker om att hemundervisa får nobben.

Men om man har en lärare? frågar jag Rohus och berättar om Ewa Grönlund-projektet.

Inte en chans, säger Rohus. Om barnen inte dyker upp i den kommunala skolan går det en orosanmälan till socialen. Ungarna kan bli omhändertagna och satta i hem. Eller också får föräldrarna viten i hundratusenkronorsklassen. Det har hänt. Det är därför folk blir skolflyktingar."

Synnerliga skäl? Nog fan har vi väl synnerliga skäl i Vingåker - tänker jag…

OCH - tänker jag - tänk om man kunde får läsa sådana här "berättelser" på något av de lokala partiernas FB- eller hemsidor. Det skulle högst troligt få min röst.
För det, tyder jag, skulle visa att de bryr sig om Vingåkers skolor - på riktigt

2 januari 2018

Vid morgonfikat  började jag plötsligt tänka på den kommande "nye rektorn" från gårdagens inlägg - och vad som beskrivs som han/hennes arbetsuppgifter.
(Ordet "hen" är till för hönshjärnor)
Som av kommunen beskrivs så här:

Arbetsuppgifter                 

"Är du en nytänkande rektor som vill få möjlighet att bygga klart och utveckla vår nya skola? Då kanske det är dig vi söker. Slottsskolan 7-9 står mitt i en spännande utvecklingsprocess. Vi bygger en helt ny högstadieskola och under tiden har vi flyttat in i en paviljongskola i väntan på den nya skolbyggnaden. Med ett nytt hus, som beräknas stå klart 2019, öppnas nya, spännande möjligheter för pedagogisk och organisatorisk utveckling.

Slottskolan 7-9 ligger i Vingåker och är vår enda högstadieskola. Vi har ca 300 elever och här arbetar ämneslärare och speciallärare. Som rektor hos oss kommer du har det övergripande operativa och strategiska ansvaret för skolans verksamhet.
Du har det yttersta ansvaret för att skolan följer lagar och förordningar samt att leda arbetet med verksamhetsplanering, personal, arbetsmiljö och elevvård.
Du kommer att arbeta för att verkställa målen i läroplanen och de kommunala besluten om skolverksamheten och genom ett systematiskt kvalitetsarbete analyserar, utvecklar och leder du skolans dagliga verksamhet mot de resultat och mål som är satta.
Som chef för skolan bidrar du aktivt till att vidareutveckla samarbetet mellan föräldrar, personal och elever och du är skolans ansikte utåt."    

Redan i första meningen blev jag fundersam över hur jag (man) ska tyda orden "Är du en nytänkande rektor". Jag tror mig ana att de ansvariga för skolorna i Vingåker tänker sig (vill) att den nye rektorns nytänkande ska leda till att betydligt fler elever ska slutföra grundskolan med godkända betyd i alla ämnen.
Hur jag än puffar mig själv för att anamma en sedvanlig floskel att "man ska se det nya året med positiva tankar" så har de svårt i det här fallet att riktigt tränga fram vad gäller skolorna i Vingåker.

För, frågar jag mig själv - hur mycket nytänkande kommer det "gamla gänget" att tillåta.
Med gamla gänget menar jag de som som nu under många år har haft "makten" att påverka skolresultaten.
Jodå, det har de ju - men inte åt rätt håll.
Hur står det till med nytänkande där då - funderar jag.
Borde inte nytänkande först komma (vakna) hos dem?

PSNär jag ser de orden Bjarne, tänker jag på att DN nyligen i en ledare skrev om Filosofiprofessorn Åsa Wikforss som i sin nyutkomna bok ”Alternativa fakta-Om kunskapen och dess fiender”menar att man en gång för alla borde göra upp med idén om att kunskap är något som är upp till var och en.
Varför inte minska stressen för lärarna och eleverna genom att garantera arbetsro i klassrummen och säkerhet på skolgårdar och korridorer samt att återupprätta läraren som auktoritet?

Åsa Wikforss menar också att de pedagogiska idéer som haft så starkt inflytande
över svenska skolan de senaste decennierna - skepsis mot fakta, synen att
kunskap inte kan förmedlas utan måste formuleras av eleverna själva, under-
visning som grupparbeten och projekt, otydliga krav på eleverna - varit
direkt skadlig. 

Det är livsfarligt att vi lär våra barn att fakta är det som passar just mig och
att det är kränkande att du påstår att dina fakta är bättre oavsett om de är sanna
eller inte. Hur ska eleverna då kunna motstå propaganda och rena lögner? Lögn 
finns ju inte ens som begrepp, det är bara alternativ kunskap.

Den nye rektor som kommunen söker kommer att få en hel del att jobba med.
Finns det tillräckligt med förutsättningar (förutom nya snygga lokaler då) till att
åstadkomma t.ex. en av länets bästa skolor?
/Åke

PS-2 - Bra avslutande fråga Åke. Som väcker en egen fundering kring hur - rent praktiskt - ett nytänkande skulle kunna komma till stånd inom Barn- och utbildningsnämnden. Som är den som har ansvaret för skolorna i kommunen.
Försöker föreställa mig hur det skulle kunna gå till under ett av nämndens möten.
Går inte.
Inte heller hos KF, hos någon rektor eller i ett lärarrum - om det fortfarande finns sådana kvar…

Att få för sig - tanken - att en ny rektor skulle uppstå i Vingåkers skolors värld som en slags frisk fläkt (typ då) svensk "Trump" närmar sig väl galenskap. Vilket kanske beskriver mig  som person - eftersom det är just någonting sådant jag ser som den enda lösning på skolproblemen i kommunen…  ;-)

1 januari 2018

Ser att Vingåkers kommun (30/12) annonserar i Katrineholms-Kuriren efter rektor till Slottsskolan. Och beskriver hur deras krav på en sådan person ser ut:
"Vi söker nu en nytänkande rektor som vill bygga klart och utveckla vår nya skola".
Ansökningar ska vara inne senast den 14 januari vilket får väl sägas vara tämligen snabbt. Vilket man kan förstå eftersom den förra rektorn slutade sin tjänst "lite hastigt".

Med tanke på den "senaste tidens" turbulens kring skolorna i kommunen är i alla fall jag nyfiken vad man vill ha för kvalifikationer på sin nye rektor.
Så här står det i annonsen:
Vi ser att du har en relevant högskoleutbildning, gärna med en pedagogisk inriktning eller annan utbildning som vi bedömer likvärdig. Du behöver ha tidigare erfarenhet av att ha arbetat som rektor/biträdande rektor, alternativt annan chefserfarenhet från pedagogisk verksamhet. Vi ser gärna att du har rektorsutbildning. 

Vi i Vingåker söker dig som brinner för skolan och som förstår vikten av att vara en tydlig och engagerad ledare.
Du behöver vara resultatorienterad och initiativtagande med ett strategiskt och brett perspektiv på skolfrågor.
Som person är du trygg, kommunikativ och har självinsikt samt mod att agera efter din egen övertygelse.
Du är en person som lätt skapar relation och kommunicerar på ett tydligt sätt mot både elever, medarbetare och vårdnadshavare.
Vi kommer att lägga stor vikt vid personlig lämplighet.

Inga konstigheter i det, mumlar jag lite för mig själv, tills de här orden hinner sorteras i hjärnan: och har självinsikt samt mod att agera efter din egen övertygelse. (min fetmarkering)
Och undrar efter en stund hur de orden passar ihop med den sista meningen:
Vi kommer att lägga stor vikt vid personlig lämplighet.

Och ler lite för mig själv vid tanken på att "jodå, jag har modet att agera efter min egen övertygelse men - som förmodligen inte alls passar samman med kommunens värdegrund".
Stryk förmodligen där.
Så jag kommer inte att söka tjänsten…  ;-)

Men undrar lite över min föraning - att det spelar nog väldigt liten roll vem som får jobbet eftersom den nye rektorn kommer att styras av "samma gamla regler" - och samma människor - som skapat nivån på nuvarande skolan.
Tycker jag  mig förstå av "arbetsbeskrivningen" som finns med på kommunens hemsida.

PS - 22.40 - Hej Bjarne, Rätt tänkt igen! Tror att det blir svårt att genomföra de ”frihetsgrader” som underförstått ligger i annonsens platsbeskrivning om kommunen samtidigt önskar sig en rektor med passande lämplighet och som skall arbeta efter beprövat regelsystem och värdegrund. 
/Åke
         


26 december


Clemens kom på besök i går kväll och vi hade en lång trevlig stund framför kaminen där vi fick tid att lufta en del - funderingar…
Bland de saker som kom upp påminde mig Clemens om vad jag skrev här i förra inlägget.

– Jag är helt övertygad om att det inte beror på barnen. Det måste vara någonting annat som vi gör fel, säger Helena Edrenius (S), ordförande i barn- och utbildningsnämnden(min fetmarkering)

Jag har funderat, sa Clemens, förutom att det vore intressant att få ta del av vilka personer Edrenius bakar in i ordet "vi" - borde hon inte inte stället ha sagt:
"Vad är det som är fel?"

Om det nu är så att det inte är barnens fel och vi läser:
Vingåker är fjärde sämsta kommun av landets 290 kommuner. 
Under 2016 nådde 64,7 procent av eleverna i årskurs nio upp till kunskapskraven i alla ämnen. 
I år (2017) är motsvarande siffra 48,5 procent. 

…gjorde att vi började fundera kring tanken - det kanske inte bara är så att man gör fel - det kanske också kan bero på att där finns fel slags medarbetare - som då åstadkommer detta - göra - fel?

– Man kan ju i alla fall göra ett lite tankehopp till frågan: Är det fel människor som styr skolverksamheten i Vingåker -  sa Clemens.
– Från barn- och utbildningsnämnden, usla rektorer och - så lärarna - som jag inte vågar ha någon egen uppfattning om - men där jag fått ta del av en del negativa synpunkter de har om skolans ledning, fortsatte han.

– Och f-n vet om inte Kommunfullmäktige ska med i den tankelistan också?
Kanske rent av på första plats. För som ordspråket säger "Ska du städa en trappa ska du förstås börja uppifrån".
– För hur kan KF-ledamöterna sitta där och vara tillfreds med att kommunens skolor huserar i bottenträsket av rankingarna. Inte bara enstaka år utan under lång tid. Det har funnits tid att åtgärda detta och hade några begåvade åtgärder satts in borde det ju synas i rankingen för 2017.

Men det har det ju inte, resultaten har ju i stället blivit sämre senaste året. Bästa KF-ledamöter - det räcker inte med bara era vackra ord "Vi månar om barnen". Eller Kommunstyrelsen då?
Borde ni inte göra så här?


Om det nu är så att det inte är barnens fel - så?

Så - kan du ju bäste läsare börja med ge din röst till dagens fråga - om du nu vågar det - och därefter får du tänka vidare själv - medan jag och Clemens funderar på om vi i ett kommande inlägg ska ta oss för att berätta om:
 "Så här skulle vi göra för att förändra skolverksamheten i Vingåker".

Vi har för avsikt att samla på oss intressant information - som den här - och är förstås ytterst tacksamma för tips från er inom skolorna i Vingåker - ni som vill få till förändring. Varför inte mejla - goken@nattgöken.se

Det där tog jag med från 2017 för jag tycker det kan hänga med en stund till…