"Vår tröstande övertygelse -  att världen är begriplig vilar på en stabil grund -
vår nästan obegränsade förmåga att strunta i vår okunnighet."

epost: bjarne@wilmarsgard.se

Som Sverige…                     (22 jan 2021)

…är orden som kommer upp när jag ser den här bilden. Som jag fann i Katrineholms-Kuriren för någon dag sedan. (Jag vet inte fotografens namn så jag kan inte ge "kredit" till annan än just tidningen själv)

Att jag börjar skriva om just den här bilden beror på flera saker. Den första är att jag blev sittandes länge och glo på bilden medan jag kände hur alltmer irriterad jag blev. "Så jävla löjligt fånigt", tänkte jag, och försökte så hos mig själv finna ut vad det egentligen i bilden är som så kraftigt störde mitt humör.

Jag blir alltjämt "störd" i sinnet när jag ser bilden och tycker fortfarande att den på ett tydligt sätt visar något svenskt. En löjlig del av Sverige.

Eftersom jag inte (längre) prenumererar på Kuriren vet jag inte vad artikeln i tidningen handlar om men anar av bildens innehåll att kvinnan är en lokalpolitiker (Katrineholm) som nu ska klippa något slags band för att inviga den försenade utbyggnaden av dialysmottagningen vid Kullbergska sjukhuset.

Inget att säga om det - säkert en slags "gest" som ger de för bygget ansvariga en stunds välbehag. Om du tittar på bilden så ser (i alla fall jag) att bakom bandet väntar en helt nybyggd avdelning och det är då jag kommer på min "tanke/orden i rubriken" Varför i h-te har kvinnan en bygghjälm på sig?.

Och hamnar i mitt konstaterande att bilden visar tydligt det "löjliga Sverige".
För jag antar att tillbyggnaden är helt färdig och stabilt byggd.
Och jag antar likaså att kvinnan på bilden har kommit till platsen för "bandklippandet" genom att ha gått på helt säkra vägar genom sjukhuset och inte via någon byggarbetsplats.
Varför då bygghjälmen?
Som ska bevisa vad?
Jo, för mig…

…att Sverige inte bara blivit ett (på många sätt) löjligt land utan också ett gediget ängsligt land där ingenting är för obetydligt för att inte utsättas för "skyddsregler".
Som ger våra politiker oändliga möjligheter att visa upp sig - på ett löjligt sätt…


BONUS - Det klokast, och finaste, jag läst om "Mångkulturen"…

Usla media…                       (13 jan 2021)

Va - har du ingen tv? Säger de flesta när jag berättar om den saken - och lägger gärna till - "Då missar du ju mycket intressant att se".
Då frågar jag gärna - som vad då?
Och får då svävande svar som:
- Alla fina djurprogram
- Gripande filmer (mest kvinnor)
- Sportprogrammen (mest män)
- Let´s Dance-Mellon-Skavlan-matprogrammen-allsångsprogrammen-På spåret-tävlingar av olika slag-Fångarna på fortet
- och liknande "underhållning".

När jag då förklarar att mitt behov av underhållning (av det slaget) är lägre än minimalt tittar de konstigt på mig. Och stirrar ännu mer frågande när de får höra att jag bor "ensam" - har någon enstaka ställt frågan "Vad gör du då om kvällarna?"

Vilket enligt mig antyder att där står en begåvad person.
Ett tecken på en begåvad person är att denne är - nyfiken…

Vilket gör att jag får ett skäl att förklara rubriken - och att jag aldrig skulle få för mig att betala för att betala för att få läsa "De-fyra-stora-tidningarna".
Det finns stunder då det retar mig "som f-n" att jag tvingas betala för något jag inte använder - tv.

Nu tänker jag vara lat - och låter en för mig okänd person - beskriva varför rubriken blev som den blev:

"Frågekvaliteten haltar betänkligt inom journalistkåren. Framför allt saknas frågor som ifrågasätter rimligheten i politikers påståenden och göranden. Exempel på frågor som aldrig ställs till politikerna:

– hur kan du säga att invandringen är lönsam när invandrarstaden nr 1 Malmö får mer än 5 miljarder varje år för att klara sig, annars skulle det vara en stad i misär?
– hur kan du säga att mångkultur är bra då det ingenstans har varit en framgångsfaktor?
– hur kan du samarbeta med Vänsterpartiet med dess kommunistiska bakgrund? Än idag vill de socialisera stora delar av de privata företagen.
– hur kan du hävda att det är en okay strategi att hjälpa både på plats och genom att här hemma ta emot invandrare då varenda krona på plats hjälper så många fler människor? Varför vill du inte för varje peng hjälpa så många som möjligt?
– hur kan du säga att hårda straff inte hjälper då för varje år som en livsstilskriminell sitter inne besparas vi mängder med brott? Varför säger du så?
– hur kan du säga att man inte kan ställa grupper mot varandra? Det måste väl ändå vara något av essensen inom politiken att väga gruppers behov mot varandra?

Frågorna ställs inte därför att journalisterna har en agenda. Public services devis om oberoende journalistik består m.a.o. av mycket luft. Politikernas (medvetna) oförmåga att se sanning i det uppenbara måste lyftas fram vilket frågeexemplen ovan visar.

Behovet av frågvisa Sokratesjournalister är megastort."

Detta står som en kommentar till en krönika hos DetGodaSamhället som har rubriken "Vi borde fråga mer" - och som du kan läsa här.

Om du klickar dig in till den läsvärda texten - av Patrik Engellau - får du bl a läsa:

"Trots att Sokrates nog upplevdes som en bålgeting av många samtida har hans envetna frågvishet hållits för ett föredöme i mer än två och ett halvt årtusende.

Trots obehaget att ställa och utsättas för inträngande frågor har mänskligheten fattat att nyfikenheten är vägen till samhällets förkovran.
Därför är jag bekymrad över att det numera ställs så få frågor.
"

Jag med - och då speciellt att det saknas hos journalisterna…

Tonen i Vingåker?                 (7 jan 2021)

Man borde vara begravningsentreprenör - mumlade jag till mig själv när jag var på kort besök hos en bekant med jättestor tv - som var på medan jag var där på ett kortare besök - där det i alla fans tid för en fika…

Under hela besöket var tv:n på och under hela tiden rabblades det siffror om Covid-19 där jag kunde se att snart passerar antalet döda 10-tusen.
Vilket förstås väckte funderingen ovan…

Som, när jag kommit hem igen - snart övergick till en jämförelse med mitt tidigare arbetsliv som ju - som du vet - huvudsakligen har handlat om att producera branschtidningar.
Det har varit fantastiskt roligt där jag fått möta så många intressanta personer - för att inte nämna alla "gratisresor" (företagsbesök) jag bjudits med på av företagen inom buss- och bussturismen.

Då, (2013) när jag klev av mitt "tidningsmakeri" prenumererade jag på 17 tidningar. Idag bara två - Fokus och Språktidningen. Kom jag att tänka på när jag blev sittandes i favoritfåtöljen överväldigad av en oemotståndlig längtan efter att få göra - ingenting.

Och hamnade i små funderingar över varför det blivit så - med mina prenumeration menar jag. De funderingarna blev inte långa, för jag är helt klar över varför jag inte längre finner det angeläget att läsa de bortvalda.

Några för att deras bevakningsområde inte längre intresserar mig - men lika ofta för att "tonen" i tidningen förändrats - från något som tjusat mig (lite buspojkeaktiga med den humoristiska glimten i ögat) - till något pk-trist och pekpinnigt innehåll.
Ofta för att där anställts en ny chefredaktör. Som tydligen inte förstår att man som kund hellre återkommer till en krog där man serveras (god mat) av folk som ler i stället för att mötas av ett trist korrekt beteende.
Jag älskar att få strö liknelser kring mig…

Men jag har en (förmodligen) mental defekt - ständigt när jag funderar, eller skriver, hamnar jag i Vingåker. Och så blev det förstås även denna gång när jag masat mig ur fåtöljen för att brygga mig lite kaffe.

"Hur är "tonen" i Vingåker då" frågade jag mig själv - utan att bums komma på ett svar. Jo, jag kunde snabbt konstatera att jag inte finner den - vara "lite buspojkeaktig med en humoristisk glimt i ögat" - men heller inte särskilt pekpinnig.

Under en lång stund vägde jag mina ord kring om jag skulle våga mig på att likna "tonen" i Vingåker som den som jag upplever så tydligt i Katrineholms-Kuriren.
"Småtråkig och utan just något intressant innehåll."
(Generellt då - det finns förstås  - några få - undantag)

Kuriren har jag nyss slutat prenumerera på - Vingåkersborna lär jag ju få fortsätta umgås med - eftersom jag trivs så förträffligt bra att bo här.
En plats som passar mig - som ofta får den där oemotståndliga lusten att göra - just ingenting…

Snart skolstart igen…           (4 jan 2021)

Var en tanke som dök upp när jag läste de här raderna hos DGS:

"Jag har frågat erfarna läkare hur många covidsjuka äldre som de tror hade överlevt, åtminstone ett tag, om de fått medicinsk behandling. Läkarna har sagt mellan en fjärdedel och hälften. Sådana bedömningar är förstås skott från höften men min slutsats är att fördelarna med en friare förskrivning av syrgas åtminstone inte varit försumbara.
Men det blev alltså inte syrgas, allt enligt principen att vi i Sverige låter bli att lösa problemen där de uppträder. (min kursivering)
Det finns många exempel på det.
I skolan uppträder de flesta problemen i klassrummet men lärare törs ofta inte lösa dem av rädsla för att bli anmälda till någon myndighet."
(min fetmarkering)

I en annan artikel - som också har funderingar kring den svenska skolan läser jag:

"Att friskolor gör vinster och ibland delar ut pengar till sina ägare är en het potatis som svenska politiker har svårt att hantera. En del vill förbjuda den heta potatisen, andra säger att äsch, det är väl inte så farligt med vinst, vi kan väl tala om något annat? Vi kan väl tala om att förstatliga den kommunala skolan i stället? Andra åter menar att vinsterna är ofarliga, värre är att friskolorna inte har så många behöriga lärare.

Det förefaller mig osannolikt att sådana debattörer ska kunna komma fram till något praktiskt som kan lösa den svenska skolans problem."

Nå - det är en sak det - men vad ska man då anse om den svenska skolan när man läser:

"Jag tror att det är ett stort problem i svensk skoldebatt att ansvariga politiker betraktar det som något illavarslande att en del skolor lyckas sköta verksamheten så bra att det till och med blir pengar över (om de nu inte grejat överskotten genom att sparka lärarna och trixa med betygen).
Överskotten är bara ett tecken på att vinstskolorna fungerar bättre än andra.

Svantorp (Ordföranden i Riksdagens utbildningsutskott) skulle nog invända att det till stor del beror på elevunderlaget. Såklart det gör.
Men det beror också på att de flesta friskolor genomsyras av en annan mentalitet än kommunala skolor. (Ja, en generalisering, men utan en del praktiska förenklingar kommer man ingenstans.)

Bara en sådan sak som att friskolorna har färre behöriga lärare än kommunskolorna kan vara ett sundhetstecken. Endast lärare som gått på lärarhögskola räknas som behörig. Svenska lärarhögskolor är kända indoktrineringsnästen för politiskt korrekta teser som för det mesta undergräver ordningen i klassrummen och försvårar inlärningen."

Hela den artikeln kan du läsa - här

En artikel jag hoppas att de skolansvariga i Vingåker läser.

Även den här lilla berättelsen om den usla skolan i London som blev "outstanding"

En sista skoltanke…           (29 dec 2020)

Kommentar finns.

Jo, i alla fall för i år. Vill jag tro när jag börjar skriva dessa rader.
Som har sin grund i att jag läser:

"Det är inte lätt uppgift att mäta och bedöma vad kunskapsintensiva företag producerar. När en bil går sönder är et tydligt att du har ett problem. Om den fungerar igen efter att du tagit en till verkstaden har problemet blivit löst.

Det är långt svårare att veta när en revisionsrapport eller ett råd från en konsult inte når upp till rätt standard. Det är svårt att greppa vad kunskapsintensiva företag gör, eftersom det de producerar är så abstrakt.

Ta ett konsultföretag. Exakt vad är det som produceras?
En rapport? En handfull powerpoint-bilder? Möten?
Substansen är tunn.
Ofta bidrar den inte till mycket mer än en känsla hos högre chefer att något har utförts och en lättnad hos mellancheferna att de har kommit undan
."

Kan man se skolverket som en slags konsultverksamhet? Frågar jag mig själv. eftersom jag givetvis i mina funderingar åter hamnade hos Vingåkers skolor.
Och eftersom det är jag som bestämmer över innehållet på den här sidan - svarar jag mig själv med ett - "Jo, det anser jag".

Att jag hamnade i det svaret beror på att (vad jag tycker mig förstå) barn- och utbildningsnämnden i Vingåker har vänt sig till skolverket med en begäran om "hjälp" för att lösa vår kommuns svårigheter med att få tillräckligt många elever att uppnå "godkänd nivå".

OK, jag erkänner att jag nu ägnar mig åt "spekulationer" när jag fortsätter med:
"Vad jag har förstått av artiklar i Kuriren har skolverket sänt ett antal av sina "pedagoger" till Vingåker och haft flera möten med utbildningsnämnden för att se om de tillsammans kan kunna komma fram till några goda förslag på hur "problemen kan lösas."

Om jag nu minns rätt så har jag för mig att - barn- och utbildningsnämndens ordförande, Ing-Marie Frössevi, i Kuriren har framfört att "man har beslutat om förändringar" men jag minns inte om vad eller hur…

Nu har det här samarbetet mellan skolverket och utbildningsnämnden pågått ett par år (?) men ännu har vi inte kunnat notera någon förbättring vad gäller en förbättring vad gäller antalet elever som uppnått godkänd nivå.
Snarare tvärtom som du kan se här till vänster…

Vilket väckte en ny fundering till livs - som jag tidigare inte ägnat någon större uppmärksamhet:
"Vem är det - egentligen - som i Vingåker har makten över våra skolors verksamhet?" Då menar jag mer specifikt - som har den (riktiga) makten att se till att skolresultaten förbättras…

Kommunfullmäktige? Först höll jag på att skratta på mig ett pungbråck vid den "tanken" innan jag lugnade ner mig och sa "kanske, egentligen" - och fastnade i "hur kan det komma sig att KF inte slår näven i bordet - och synnerligen skarpt - "kräver bättring?"
Ja, säg det, svarar jag mig själv - och undrar lite över till vem/vilka det kravet i så fall skulle riktas…

Barn- och utbildningsnämnden? Skapar hos mig en bild av en "lam anka" i form av brist på - ja vad - frågar jag mig. Reell makt kanske…

Våra rektorer? Det var väl där ungefär jag kom till "min känsla" av att - det finns ingen som kan (har makt att) påverka våra skolor - att stiga uppåt i kommande rankningar.

Kommentar:

Jag som har varit mycket ute i skolorna, och som dessutom har 18 utbildningsår bakom mig från gamla goda tiden, vet var felet finns! Mycket enkelt!
Eleverna skall i dag inhämta kunskaperna själva genom grupparbeten.
Läraren bara lullar omkring i klassrummet som något slag av coach.
Läxor? Nej, sådana är i princip avskaffade. Eventuella läxor skall i stället klaras av i klassrummet.
Hur mycket lär man sig av detta? Knappast inget. Och finns det några störiga elever som inte klarar av att arbeta i grupp så är loppet kört.
Men kan inte lärarna kräva något av eleverna?

Nej, gamla tiders skolundervisning från katedern vore att kränka elevernas frihet att inhämta den information de själva känner för. Inte undra på att lärarna tröttnar och går i däck!! Och inte undra på att skolresultatet blir obefintligt!
Det är så beklämmande med undervisningen i dag att man inte tror att det är sant. Det finns bara ett sätt att lösa det hela på!

Att återgå till gamla tiders skolundervisning.
Tänk vad pengar vi skulle sparar på det! Alla elever skulle då komma ut ur nian med både skriv- och läskunnigheter, i motsats till idag!
Och vi skulle därmed få ett bättre samhälle! 
Mats Karlssson

Dumhetsparadoxen…        (27 dec 2020)

Är en bok jag inte kan tro att du har läst. Speciellt inte om du är anställd inom kommunens skolverksamhet - för då skulle våra skolor skötas på annat sätt.

Det här är ingen bok man "lånar på biblioteket" (om den nu ens finns på Vingåkers bibliotek) och läser och sedan låter den glömmas bort - utan det är är en bok du måste ha hemma i din bokhylla när den där märkliga dagen kommer när du märker att du blir förvirrad över "saker och ting" dvs när du plötsligt blir medveten om att det finns "tvivel" bland  dina funderingar som kan se ut så här "Vad fan är det vi håller på med - egentligen!"
Och så tar du fram boken för att se om där finns svar på frågor du ställer inom dig själv…

Och det tror jag att du finner - nå, i alla fall jag - eftersom jag under den Julen drabbades just av "Vad fan håller jag/vi på med - egentligen?"
Som poppade upp efter den nyss avslutade Julen…

OK, jag kan kort berätta att jag inte kommer att delta i flera av det slags "Julfirande" - jag nu upplevt de senaste 50-åren…

Men, även denna (återhämtningens) söndag blev jag sittandes i funderingar som (så ofta) hamnade Vingåker. Och mest då hos våra skolor…

OK, några rader ur boken:
"Att stänga ner delar av hjärnan medan du arbetar kan verka som en dum idé, men den medför ofta stora fördelar.
När funktionell dumhet tar över blir anställda skonade från den betungade uppgiften att använda sina intellektuella resurser.
I stället kan de kryssa kognitivt kryssa lugnt och hålla sig undan betungande tvivel. De ses inte som bråkmakare som ställer jobbiga frågor.
"

Va? Jo du har rätt i dina "aningar" - jag har alltid varit en bråkmakare. När jag var anställd - vilket fick mig att säga upp mig ett par gånger - innan jag begrep att min bråkmakarsida skulle dämpas om jag startade egna företag.

Vilket ger mig anledning att citera några rader till ur boken:
"Samtidigt som dumhet kan vara bekvämt har det också sin tydliga baksida.
När människor börjar ignorera motsägelser, undvika omsorgsfullt resonerande och misslyckas med att ställa undersökande frågor börjar de också blunda för problem.
På det sättet kan de kortsiktigt bevara friden, men långsiktigt kommer problemen att läggas på hög
."

Så sant - för…

"När det sker blir klyftan mellan retorik och realitet svår att förneka.
Det triggar i sin tur igång en grundläggande känsla av besvikelse och bristande engagemang hos de anställda.
När detta blir överväldigande kan känslan lätt spridas till kunder och intressegrupper.
Resultatet blir att folk slutar lita på organisationen
."

Den sista meningen stämmer på mig - om jag får stå för "folk" där - och skolan i Vingåker - för "organisationen".

Den här boken - skriven av Mats Alvesson och André Spicer är på 272 sidor och borde läsas av alla som jobbar inom Vingåkers kommun - åtminstone.
Anser jag då…

Staten är bättre…              (22 dec 2020)

…som ansvarig för våra skolor. Kan jag ta del av i en intervju i DN där Nyamko Sabuni får förklara varför regeringen nu tillsätter en utredning om att förstatliga skolan.

När jag i artikeln läser nedanstående rader känner jag en stark lust att få ta del av vad våra kommunalt ansvariga skulle svara på frågan - Vad säger du om det här - då?

"Den huvudsakliga orsaken till att staten bör ta över de offentliga skolorna är att kommunernas ekonomiska förutsättningar varierar så mycket, menar Sabuni.

 – Det har lett till stora problem med likvärdigheten och att kvaliteten i undervisningen varierar så mycket beroende på vilken kommun barnen bor i, om det är ute på landsbygden där det är glest med barn eller om det är förorten med många nyanlända, säger Nyamko Sabuni.       

Framför allt behöver staten ta över som arbetsgivare för lärare, rektorer och annan personal i de offentliga skolorna, menar hon.

 – Staten skulle bli en bättre arbetsgivare för den här stora och viktiga akademiska gruppen som behöver en arbetsgivare som har ekonomiska möjligheter att betala en lön som motsvarar deras utbildning."

Nå - finns där någon i vår kommun som kan tänka sig att svara på min fråga?

Jag finner mer intressant att läsa - om våra skolor. I den nystartade tidningen "Bulletin" finns en synnerligen läsvärd artikel som har rubriken:
"Det finns ingen ursäkt för dåliga skolor"

Klickar du in till artikeln kan du bl a läsa:

"För att höja kvaliteten krävs en kontraintuitiv strategi. Ofta läggs nästan allt fokus på att hjälpa de svagaste eleverna, och det är förstås nödvändigt med sådan stödundervisning, men man behöver också göra satsningar på de starkaste eleverna. Det räcker inte att lyfta botten, varje grundskola måste också vara en språngbräda till de bästa gymnasierna.

Skolledaren är den enskilt viktigaste personen i den här omställningen. Och frågan är: Var är rektorn? På sitt rum, böjd över budget och personalärenden, eller i klassrummen?
En administratör eller en pedagogisk ledargestalt?

En rektor som vill vända utvecklingen måste finnas där undervisningen bedrivs, ständigt uppmuntrande och konstruktivt kritiserande. Det är kanske inte alla lärare som hoppar jämfota av glädje inför tanken på att bli bedömda och utvärderade, men på sikt gör regelbunden återkoppling att undervisningen blir bättre och arbetet både roligare och mindre ensamt."

Nå, styrelsen i barn- och utbildningsnämnden. Vad väntar ni på?
Vårterminen startar ju snart…

PS - Japanska skolor är omtalade i västvärlden för att de ska ha en jämförelsevis hård disciplin. En japansk skolungdom går i skolan hela 243 dagar om året till skillnad från en svensk som går 180.
Skoluniform är obligatoriskt fram till universitet.



Musik som förebild…       (20 dec 2020)

SKOLAN! Jodå, jag hör du suckar, men nu får du f-n i mig ta dig samman och ta del av den bästa liknelse om skolan jag har kommit på.
Kolla på den här videon, som bjuder på musik. Magnifik musik!

Kolla på dirigenten - och så ser du framför dig en sådan entusiastisk ledare för våra kommunala skolor - som jag drömmer om.

Kolla sedan på musikerna, suveräna sådana, som spritter av spelglädje. (Hur -f-n kan de göra något annat med en sådan ledare)
Och är du riktigt uppmärksam så kan du se att de - alla - framför denna härliga musikupplevelse utan ha nothäften framför sig.

De "kan själva" genom att ha lärt sig vad de ska framföra - med sin medfödda musikalitet - och förstår så väl hur de (tillsammans) ska spela för att åstadkomma detta utmärkta "resultat" - ledda av sin energiske ledare.

Du - har du bara en tiondel av "min fantasiförmåga" - kan du inte undgå att förstå vad jag menar med den här - liknelsen…

Jodå, det är ofta min fantasi drar i väg mot märkliga liknelser - men den här borde vara en av de mest tydliga att förstå.
Dirigenten - motsvarar (har jag tänkt mig utan att peka ut dess ordförande) styrelsen i barn- och utbildningsnämnden som med samma energiska "kroppsspråk" och inlevelse (och dessutom med en klar egen uppfattning om vad han vill få ut av dem) förmår att framkalla "det bästa" ur lärarkåren (musikerna).

Du kan se att de  duktiga musikerna som i videon framför den vackra musiken utan att behöva ha notblad framför sig - det kan det hela utantill - och de har en klar förståelse för hur de tillsammans ska agera för att få det bästa resultatet.
Det är klart att jag med den liknelsen menar att lärarna kan (borde kunna) åstadkomma någonting liknande vackert resultat (från eleverna) med sin medfödda begåvning att lära ut - stödd på sitt kunnande och förmedla det på ett lika glädjefullt sätt musikerna i videon uppvisar.

Jo du har rätt - det är inte vilka klåpare som helst som blir antagna som medlem till en sådan orkester utan det är förstås synnerligen kunniga, väl utbildade musiker.
Som dessutom brinner för - musik.

Vingåker, tänker jag så, och suckar djupt. Och förstår att jag är helt bort i tok i mina fantasier om jag tror att det i våra skolor skulle kunna gå att få dess verksamhet att omvandlas till något; "lika fint vad gäller elevernas skolresultat som på minsta sätt skulle kunna jämföras med vad Svenska kammarorkestern kan åstadkomma med sin musik"

Våra kommunskolor har inte de resurser - som krävs i motsvarande grad - för att  kunna uppnå den nivån.
Och då hamnar vi på en "musiknivå" som passar att framföra på estraden i Tennisparken.
Och jag tror - f-n i mig - att det är precis vad de flesta Vingåkersbor tycker är OK - rent av är nöjda med…

Vill jag tror jag - till någon har övertygat mig om att jag har - fel  ;-)




Allas lika värde?                 (10 dec 2020)

Hänvisar till en text som starkt ifrågasätter uttrycket "allas lika värde" och som borde få dig att bli en smula "grubblande" - över Sverige…

Klickar du dig in till vad Lennart Waara skriver kan du bl a läsa:

"Ingenstans i naturen, kulturer och civilisationer finns i realiteten jämlikhet. Den saknas tydligast i socialistiska regimers praktik. Ojämlikhet är normen och det normala. Den politiska och ekonomiska historien och den samtida globala utvecklingen uppvisar en social, politisk och ekonomisk ojämlikhet som ytterst är resultatet av vad man åstadkommer av produktion, innovationer, kultur, samhällsbygge och mänskliga framsteg.

Den politiska jämlikhetsideologins värdegrund är konsekvent föreställningen/frasen/lögnen om ”allas lika värde”. Den är dessutom en medvetet vald felöversättning av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna."

Fundera på det du - men också över:

Varje människa har INTE samma värde inför alla andra människor. Det är en omöjlighet. I verkligheten, utan undantag, värderar vi vår egen familj högre än andra människor. Våra vänner högre än andra. Vi värderar sannolikt svenskar och andra skandinaver högre än exempelvis muslimska araber och afrikaner.
En persons värde avgörs i första hand av vederbörandes relation till oss själva och därefter till hans gärningar och konkreta handlingar som avgör om han/hon är värd vår respekt.
Värde är vad en person förtjänar. Det finns inget automatiskt i detta.
Det finns inget ”allas lika värde”.

Precis så! Gäller även - anser jag - det Waara skriver om annat - som:
Varifrån stammar den märkliga idén att alla kulturer är lika värda, en superrelativism bortom all historisk praktik och empiri?
Och du kan läsa vad han anser om detta.

Gråmulet…                             (8 dec 2020)

…är ju en trist och oinspirerande rubrik. Som så mycket annat här i livet, konstaterar jag för mig själv, efter att denna morgon tagit del av olika saker som påverkar mina funderingar. Jag är storkonsument av "sociala medier" som jag finner stor glädje att ta del av - jag får ju ta del av lite andra vinklingar på tillvaron än vad PK-medierna förser mig med.

Du får några exempel. Först från DGS (DetGodaSamhället) där skribenten Gunnar Sandelin bl a skriver:
”Tänk om det aldrig vänder. Vad gör vi då?”, frågade han sig:  

Tänk om vi faktiskt alla blir lika jämlikt fattiga, identitetslösa och könlösa. Tänk om svenska folket även fortsättningsvis tvingas finansiera Miljöpartiets globala klimatmål. Tänk om de demografiska förändringarna fortsätter accelerera och om svenskarna en dag blir en minoritet i sitt eget land. Tänk om gängkriminaliteten fortsätter breda ut sig. Tänk om islamismen fortsätter vinna inflytande. Tänk om andelen barn som börjar skolan med urusla kunskaper i svenska fortsätter öka. Tänk om alla arbetande människor i Sverige tvingas fortsätta finansiera en importerad underklass som lever på bidrag.

Vem "han" är får du veta om du läser hela Sandelins text - men han misströstar om framtiden och skriver också:

"Svensken tycks ha undfallenhetens och konflikträdslans sigill instämplade djupt i själen. 2012 uttryckte sig journalisten och populärhistorikern Herman Lindqvist så här frispråkigt":

Om du ska räkna upp våra extrema sidor så glöm inte att svenska folket är extremt fegt, det saknar civilkurage, människorna är extremt konflikträdda, få vågar säga vad de tycker, detta har gjort att beslut fattas ibland högt över huvudena på folket eftersom folket inte säger ifrån. Det skulle behövas mycket mer djävla anamma och riktig finsk sisu. 

Bara så du vet - detta håller jag med om.

Patrik Engellau hos DGS skriver:

"Sammanfattningsvis är Sverige på nedgång och det beror på att vi svikit våra goda värderingar. Om vi gjort det av egen bekvämlighet eller för att politikerna förlett oss är inte lätt att veta men jag skulle snarast tro det förra. För övrigt kan det vara nästan samma sak. Kanske har vi valt att låta oss korrumperas av politiker eftersom det är så bekvämt.

Den stora frågan är om Sverige (och andra drabbade nationer) kan göra en återställare. Går det att återskapa bra värderingar som delvis fallit i träda? Jag har resonerat om detta med ett antal kloka personer och upptäckt att det finns två distinkta åsiktsriktningar, den liberala och den konservativa."

Vill du veta mer om dessa två "åsiktsriktningar" får du läsa vad han anför i sin text. Det är tänkvärda rader, anser jag…

Mer orkar du väl inte - antar jag  ;-)

Bra lärare betyder mest     (7 dec 2020)

Ok, snart är det Jullov vilket antagligen tas emot tacksamt av både elever och lärare. Man kan ana att denna höst har varit påfrestande för många…
Kom jag att fundera lite över efter att ha läst ett långt inlägg om våra svenska skolor skrivet av Rebecca Weidmo Uvell.

Den svenska skolan debatteras på många håll viket får Weidmo att skriva följande:

"En sak alla dock verkar vara eniga om är den konstiga uppfattningen att alla barn i skolan är bra i skolan och de som inte är det är det bara för att de har en dålig skola. 

Ursäkta? När blev detta en vedertagen sanning?

Barn till högutbildade är inte bättre i skolan bara för att de går i bättre skolor och har föräldrar som har hög utbildning. De är bättre i skolan för att de har högre intelligens.

Men det får man ju inte säga högt i det här landet. Att vissa barn, som ju är vuxna i vardande, helt enkelt inte är lika smarta som andra barn. Eftersom alla vuxna inte är smarta.

Talang för saker går i arv, det är i hög grad genetiskt. Vad du sedan gör av den talangen är upp till dig och här kommer betydelsen av bra lärare in. 


Alla barn kommer inte klara skolan.
Inget skolsystem kommer ta bort detta och det är helt okej, det är inte ett självändamål att alla barn ska bli läkare eller ens gå en teoretisk linje på gymnasiet.

Det är för övrigt bra lärare som gör skillnaden. Inte skolform, inte huvudman, och inte heller huruvida många elever på skolan är studiebegåvade. 

Allra mest spelar bra lärare för just de som har de tuffare i skolan. 

När ska vi prata om det?"

Om du nu är en av dem som är en smula fundersam över skolorna i Vingåker och deras bottenplacering i rankingar rekommenderar jag att läsa hela Weidmo-Uvells text.

Det är inte svårt i dessa dystra covid-tider att få "dystra funderingar" - hur kan det komma sig att våra elever inte klarar sig bättre?
Har vi helt enkelt för få bra lärare?
Är en fråga som jag gärna skulle vilja få höra att styrelsen för barn- och utbildningsnämnden förklarade för mig…


Jaha!                                          (4 dec 2020)

Tänker jag ibland - och i det här speciella fallet med tillägget - varför får det då mig att hamna hos dem i regeringen?
Och deras svar om den ökande brottsligheten…

1 + 1 = 2 - sa den upplyste medborgaren.
Nja, sa regeringen, det beror väl på det. Det kan också bli - ett.
- Jaha - hur?
- Ta en sandhög och lägg till en annan sandhög och du har fortfarande bara en sandhög.
- Jo, men den är dubbelt så stor.
- Helt korrekt iakttagelse - men det är fortfarande bara en sandhög.

Goda tecken…                 (4 dec 2020)

Vill jag gärna se det som att det kommer att byggas två Padelhallar i Vingåker.
Det finns alltså människor som tror på vår kommun och vågar satsa.
I början av november kunde vi få veta att:
"Det hade undertecknats ett köpekontrakt i Vingåkers kommunhus. Kommunen säljer 5 004 kvadratmeter etableringsmark på Brene industriområdet och köpare är det nybildade aktiebolaget Vingåker arena.

Det ägs av mångsysslande entreprenören Thomas Widén, Anders Bergelin från Elmontage, Christer Redfors från KS bygg och Jim Lindström, banktjänsteman. Nu ska de förverkliga sina planer på en padelhall.

I går kunde Kuriren berätta att: Legosmides gamla lokaler genomgår nu en Askungeförvandling. Här ska en padelarena öppna redan i april, om allt går i lås.

För nu ger sig glasmästaren Tomas Ekengren och Mattias Eriksson från Vingåkers elektriska in i matchen. Lite i skymundan finns en tredje person.
Och i lokalerna som Svea legosmide lämnade 2016 pågår nu renoveringsarbetet för fullt. Innerväggar har rivits och taket ska höjas för att möta framtidens krav på padelbanor.
Fastighetens 1 645 kvadratmeter ska byggas om till två padelhallar med totalt fem banor, tre dubbla och två enkla.

Vet du inte hur man spelar Padel kan du se en video på Youtube - här.

Hm - kanske jag i vår ska byta bowling i Katrineholm mot padel i Vingåker. Förmodligen kommer det att finnas lämpliga tider (dagtid) för oss "pensionärer".

Ser kul ut och lite motion behöver jag ju…

Just inget viktigt…                  (3 dec 2020)

…har hänt i Vingåkerstrakten som jag finner mödan värt att kommentera - och fick därför en liten lust att bli lite personlig…
Den som följt vad jag skriver här - och på andra platser - vet att jag emellanåt berättar lite om min favoritkvinna - Madame - och nu då, specifikt den dagen/stunden då jag blev förälskad…

Det kom sig av att M (vi var då bara bekanta) ville (av skäl jag glömt) få med mig ut till sin fina sommarstuga som är belägen en bit bortom Regna vid sjön Björklångens norra vik.
Madame hämtade mig i sin bil och vi for iväg. Då, när vi kommit upp för "Vannalabacken" gasade hon på och "växlade från treans växel direkt till växel fem". Jag minns att jag - förvånat - suckade av välbehag.

Jag har otaliga gånger blivit skjutsad av kvinnor men ingen som så elegant obekymrad (på de smala vägarna) har mött stora långtradare med släp utan att anse sig (ängsligt) behöva minska ner hastigheten - mycket väl medveten om var hon "har högerhjulen". På de vita kantlinjerna…

Efter en stund tänkte jag "Detta är kvinnan i mitt kommande liv, den perfekta reskamraten vid mina ofta långa bilresor runt om i Europa."

Och som alltid - när det gäller mig - jag hade rätt…   ;-)

Håller med…                            (2 dec 2020)

Men vaf.., säger jag till mig själv, när jag förvånat konstaterar att jag för tredje gången i år (tror jag) håller med om något som står i Aftonbladet.
Där jag läser:

"I morse fick jag svårt att andas. Rubrik i Svenska Dagbladet:

Män är ofta sämre på samtalets viktigaste del - att lyssna och fråga

En psykolog uttalar sig. Han tittar med mjuk blick på läsaren. Jag läser inte artikeln. Det behövs inte. God läsning är att lyssna och fråga. Ett tyst samtal mellan läsare och skribent. Men jag har inte tid med folk som på anser att jag ska lyssna på deras påståenden som ligger precis i tiden, ofarliga påståenden oavsett om de är sanna, falska eller meningslösa eftersom de bara är just påståenden som varken går att bevisa eller avvisa.
När vi omges av dumhet blir vi själva dummare.
"

Den som skriver så är Peter Kadhammar, som emellanåt kan vara riktigt vass i det han skriver. Och vad gäller den sista meningen - jag värjer mig så gott det går.

För mig - det blev detta en god början på denna onsdag att få läsa vad Peter Kadhammar skriver…

Och som jag skriver i rubriken - jag håller med om det han skriver.

OK - jag vet att många personer är ointresserade av politik, som jag dock finner underhållande, så jag tänkte runda av med några rader från vad jag läst i ett inlägg hos Det Goda Samhället där ett ord fick mina funderingar att hamna i Vingåker.

"Om man försöker förstå Moderaternas roll som (idémässigt) tomrum i dagens svenska politik, så är det möjligt att förklaringen finns någonstans i den här ideologiska miljön: en sorts ljummen liberalism, i allt väsentligt närd av vänsterliberala PK-värderingar om än lite på efterkälken, alltså mera av Jan Björklund och ärkebiskop Antje Jackelén än Gösta Bohman.

Moderaternas förslag till nytt idéprogram blev också en vattvälling, trots att en mer självständig tänkare som Alice Teodorescu satt i arbetsgruppen. och trots att kraven på invandringen/integrationen i någon mån har skärpts.

Programmet är i övrigt substanslöst och har ganska innehållslösa men politiskt korrekta honnörsord som enda konsistensgivare." (min kursivering)

Det är M på riksplanet som i den texten får stå för vad jag själv kom att fundera över - nämligen:
"Finns det något enda lokalt politiskt parti i Vingåker som har ett idéprogram över Vingåkers framtid?"
Som inte "passar in under" vad som står i sista stycket ovan…

Jag ska se vad jag finna om den saken när jag snart besöker deras hemsidor.
Och funnes där någon "självständig tänkare" i något av våra lokala partier vore det förstås intressant att få möta denne för ett stilla samtal…

Citerat…                                    (1 dec 2020)

De styrande i Vingåker ser gärna att kommunen får fler besökare utifrån. Någonting som ortens affärsmän (vågar man skriva det?) sannolikt också önskar. Vad ortsborna tänker om den saken har jag ingen aning om.

Läser en mycket intressant artikel i Göteborgs-Posten som handlar om "Turism". Dessvärre artikel bakom betalvägg - så jag länkar inte till den.

Hur som haver - jag citerar i alla fall några rader jag finner tänkvärda:
"Åren före pandemin var överturismen det vanligaste diskussionsämnet bland turismforskarna.
De större turistmålen, som Barcelona, Venedig och Florens, hade tröttnat på att bli helt invaderade av människor och Harald Pechlaner  (
Professor i turism på universitetet i Eichstaett-Ingolstadt och ordförande i AIEST, samarbetsorgan för världens turismforskning) tycker att det är helt fel att utgå ifrån att man ska fördubbla antalet gästnätter när man tar fram en plan för besöksnäringen.
I stället bor
de man utgå ifrån vilka gäster man vill ha och vad man vill erbjuda dem."

(Nu är det väl inte gästnätter som gäller för Vingåker men kanske "gästbesökare".)

– Stadens själ kommer att bli viktigare. Det genuina. Det innebär att vi måste vara försiktiga med siffersatta mål. Det kommer inte att vara den viktigaste ledstjärnan för att utveckla ett turistmål.

Han tror inte att morgondagens turister kommer att acceptera trängsel och stora grupper på samma sätt som gårdagens.

– Vi måste gå tillbaka och fokusera på mötet mellan de som bor på orten och besökaren. Det betyder att vi kanske måste ha färre besökare, för att kunna ta hand om dem på ett bra sätt.

Nå, bäste läsare - har Vingåker någon genuin själ att visa upp?
Får för mig att jag själv ska leta…


Man kan göra bort sig på   (29 nov 2020)

…flera olika sätt. Jag på mitt sätt andra på sina sätt. Blev jag sittandes i funderingar över och vill gärna berätta vad jag menar med den saken.
Jag dristade mig till att raljera lite över "kvinnor" i ett personligt inlägg hos Facebook-gruppen "Vingåkers Nyheter".
Som såg ut så här:

Jag vill att du ska veta att jag är stor beundrare av kvinnor. Och en av anledningarna är att de är så förtjusande - roliga. Rent av underhållande - kom jag att tänka på när jag följde Madame till Rusta i Katrineholm för att hon skulle inhandla en Julstjärna - tror jag det kallas.

Att se kvinnor parkera utanför Rusta, speciellt när det är trång mellan parkeringarna, är f-n i mig mer underhållande än det man ser på tv.
Hur jag nu kan veta det - som varit utan tv sedan 2009…

Nåväl, Julstjärna skulle inhandlas varvid vi efter en "seg runda" (kvinnor ska alltid titta på så många saker) så småningom kom fram till avdelningen "Lysande Julsaker" - med ett synnerligen rikligt utbud av Julstjärnor.
Jag tittade lite på smyg på Madame - och såg någon som såg ut som ett förväntansfullt spädbarn - just inkommen på en "toples bar".
Hur jag nu kan veta det (undrar jag också)
Men Julstjärna hade vi med oss hem.

Jag kan måhända hålla med om att det inte är ett av mina mest begåvade inlägg på den platsen - men det åstadkom saker som gör mig förbryllad - för att använda ett neutralt ord.

En ung "dam" svarade mig med en kommentar som ser ut så här:
Jennye Larsson
Vet att du vill att det är precis så här vi vanliga människor med ett liv ska reagera. Men du måste ju vara helt jävla tappad,tycker att du kan krypa in i arselet och försvinna eller åtminstone sluta skriva ditt trams på den här sidan
.

Nedanstående personer fann att det "ordvalet" var värt en "tumme upp"
Richard Ringqvist
Ebba Ajax
Yvonne Yvis Oldgren
Emilia Blomkvist
Therese Larsson
Wilma Larsson
Andre Larsson
Cajsa Hjalmarsson
Malin Ajax
Kristin Edvinsson
Gayla Feeney

OK - det kom mera:
Jennye Larsson
Måste kanske förtydliga att det är i ditt eget arsel du ska krypa in i för ingen annan vill ha en parasit som dig i sig.


Ulrika Ulla Ridell - gav tummen upp

Minsann!
Jennye Larsson
Kanske förresten är du som är admin för denna sida,isf kan du ju ta bort namnet Vingåker för du drar skam över oss.

Belönades med två tummar upp och ett "rött hjärta" av dessa tre damer
Cajsa Hjalmarsson
Susanne Nordström
Fotini Fotoula Koutaiks Wohlin. (Med hjärta)

Där blev jag en smula nyfiken och svarade Jenney med: "Av ren nyfikenhet på viket sätt?" Svaret blev:
Jennye Larsson
typ allt du skriver är ju bara negativt och tråkigt. Jag är förbaskat stolt över min hembygd och trivs man inte här så har jag hört att Lesjöfors är vackert jag är också stolt över att vara kvinna men glad över att det finns ”riktiga” män därute som inte är lika inskränkta som du.

Jenney inkasserar flera tummar upp - från:
Charlotte Prennfors
Caisa Hjalmarsson
Ulrika Ulla Ridell
Malin Ajax


Hm - Charlotte Prennfors - då ligger jag riktigt illa till. ;-)
Hm - inskränkt jag?

Nåväl det var några fler personer till som gav negativa omdömen om "min person och åsikter" och som också fick en eller annan "tumme upp"för sina åsikter.     ;-)

Men ganska många ger mig positiva signaler - det vill säga att de tar (och som jag hoppades) vad jag skriver med en nypa "humor".

Men jag är fortfarande en aning förvånad över att bara en av 1013 (läsare) har funnit anledning att kommentera Jenneys - ordval. Men OK -  jag som är en produkt av den goda svenska skolan "anno 1940" - skulle ha använt andra ord.
På ett annat sätt.

Och jag skulle ha ställt mig upp och applåderat uppskattande om personerna Jenney med tummar i stället hade valt att - ge sig på mina "utsagor" -  med  fyndig och begåvad ironi/satir - där jag åtminstone kunnat ana en liten glimt av humor bakom utförandet.



Vingåkers skolor…             (12 nov 2020)

…intresserar mig allt mer, konstaterar jag en smula förvånad, eftersom jag egentligen själv inte har minsta anledning att - bry mig. Med det menar jag att jag då inte har egna barn eller barnbarn som går i någon av skolorna.
Nå, efter att nu återigen fått ta del av att vår kommuns skolverksamhet tillhör "bottenligan" i de skolrankningar över landets 290 kommunen som redovisas blev jag en smula förbannad - för att beskriva det med ett lämpligt ord…

Vilket fick mig här om kvällen bli sittandes i favoritfåtöljen i ett försök att se om jag - från vad jag t ex läst i artiklar i Kuriren - kunde vaska fram ett svar på frågan: Vem - Vilka är det - egentligen - som är ytterst ansvariga för våra skolors förfall?
Kom på att jag nog vet för lite om hur skolorna sköts i kommunen för att kunna veta den saken. OK - vet man inte så får man väl fråga.
Och försökte tänka mig hur just den saken skulle kunna gå till.
Vem, eller vilka, kan jag ställa frågor till.

Ha - lärarna förstås!
Klart att lärarna är ansvariga för studieresultaten.
"Nej" - ropar de högt - och lägger till sina argument varför det är så.
- Varför ser ni då inte till att det som inte fungerar blir åtgärdat?
Och jag antar att jag strax har hamnat hos rektorn som utpekas som bromskloss för en behövlig förändring.

"Nä, inte jag heller", svarar förstås rektorn och framför förstås sina förklaringar till varför studieresultaten inte förbättras. "Vi har inte resurser för några förbättringar".

Och när jag frågar hur det kan komma sig så hamnar jag hos barn- och utbildningsnämnden. Vars ordförande Ing-Mari Frössevi ger mig följande:

"Skolan är en komplex verksamhet som det finns olika åsikter om. Ska skolan debatteras så anser jag att åsikterna ska bygga på fakta. Vingåkers politiker är på lokal nivå eniga om skolan och jag anser att politiken har skapat förutsättningar för att barn/elever i Vingåkers kommun ska få en bra skolgång. (min fetmarkering)

Vingåkers politiker har ett antal år satsat på att öka resurserna till skolan. Kostnaden per elev i Vingåker ligger över medelvärdet för kommuner i Sverige och enligt senaste statistiken från Skolverket (år 2018) så var kostnaden totalt för en elev i grundskolan 127 700 kronor (för Katrineholm 119 800).
Lärartätheten har dessutom ökat i Vingåker. Antal elever per lärare var år 2019 10,2 (i Katrineholm 11,9) enligt samma statistik.


Samtidigt har andelen elever som uppnått kunskapskraven i årskurs 9 stadigt minskat sedan år 2011. Hur kan det komma sig?

Enligt skolforskning och enligt den analys som Skolverket har gjort i samband med projektet ”Bästa skola” samt enligt min egen erfarenhet efter 50 år i skolan som lärare, rektor och förvaltningschef, så har elevernas resultat och utveckling inte enbart med ekonomiska resurser att göra.
Styrning och ledning av skolan har stor betydelse för skolresultaten.

Oj, tänker jag - bättre exempel på en "käftsmäll" får man leta efter, mumlar jag till mig själv - för som jag ser det - här får ju rektor och lärare skulden för att våra skolor hankar i gärdsgårdsserien…

Och ber att få runda av med några rader ur en artikel i Svenska Dagbladet som besöket en engelsk (fri)skola:

"Tvärtom så tror han att academies kan driva skolor på ett hel annat sätt än kommuner. En academy skulle helt enkelt aldrig tillåtas att sjunka så lågt, menar han.
– Om jag inte sköter mitt jobb, då får jag sparken. Men skolor som drivs av de lokala myndigheterna har fått fortsätta även om det går dåligt. Folk får sitta kvar på sina poster för länge. Och eleverna får tre, fyra år med dålig utbildning."

Mitt barnbarn - Nimit - och hans skola i Luang Prabang i Laos. Skolan drivs av kineser och utbildningen är - beundransvärd…




PS - och jag har börjat läsa i den här boken igen och tycker mig förstå av vad Isak Skogstad berättar att där finns smått oöverstigliga problem inom "tyckandet om hur skolorna ska drivas" som gör att jag inte framför mig kan se en snar lösning/förbättring på tillståndet för de svenska skolorna. Om ens alls - när det gäller Vingåker…

Vilket lite senare får mig att längta efter en lokal "skolornas Trump". En man som säger som (Trump lovade USA) "Gör Vingåkers skolor bäst igen". I en förhoppning att du förstår den liknelsen.
En man som har egna klara idéer över hur han vill att en "överdådig skola i Vingåker ska vara" - en som förmår tänka utanför "Skolverkets snöpta tankar" och som lugnt vågar säga - om Skolverket kommer med anmärkningar - "Ni kan ta era regler och stoppa upp där solen aldrig lyser". Eller kanske en aning mer artigt - bara de klart förstår att vad han gör i Vingåker är att vara helt fokuserad på att - uppnå resultat.
Och för sådant krävs det - en karl!

Lösningen?                           (11 nov 2020)

…för att komma bort ifrån bottenläget är det meningen att den här lilla textsnutten ska förmedla. Vilket den förstås inte går eftersom den - trots sin "sanning" - aldrig skulle godtas av de ansvariga.Ok - se det då som en stunds underhållning - men i boken du kan se på bilden här till vänster läser jag

"Om man ska hitta på något som inte finns tidigare måste man vara klar över att majoriteten alltid har fel. 97 procent av alla människor tänker normalt - de ställer normala frågor och får normala svar. De tänker innanför boxen. (min fetmarkering)

Just det, det är bara det att det är väldigt liten box det handlar om och den har starka väggar i flera lager. Ett slags kassaskåp och det är verkligen ingen lätt sak att lämna den boxen - att verkligen i ordets egentliga mening tänka utanför den.

Frågar jag dig t ex om vad vi ska äta, så får jag kanske tre eller fyra förslag.
Att vi ska ät något ur kylen, att vi ska gå till en pizzeria eller kanske att vi ska äta indiskt. Sedan tar det slut.  Du ger svar som ligger innanför boxen.
Ingen skulle svara - vi går och tittar vid stora landsvägen om vi kan hitta något påkört djur som vi kan bära hem, tillreda och steka till middag.
Det skulle till och med vara lite äckligt.

Men för de människor som inte är i samma box som du är det ett normalt svar.
Man måste bryta med det normala.

Du menar "att om jag vill ha ett annat svar än den som majoriteten ger, krävs det att jag gör på ett helt annat sätt - jag ska ta mig till en plats där majoriteten aldrig varit?"

Precis, svarade Christer, med andra ord, ska du uppfinna något, så måste du vara medveten om att majoriteten alltid har fel.
Man måste alltså göra sådant man aldrig har gjort förut.
Förstår man inte det, så kan man aldrig bryta sig ur den berömda boxen.

…kom ut - nu ska vi göra något som ni inte har gjort förut!


Bottenkänning…               (11 nov 2020)    

Bor man i Vingåker är det väl en ganska naturlig sak att man vill kommunens väl.
Att den ska utvecklas positivt.
Tänker jag i bakgrunden allt medan jag tar del av kommunens placering i Lärarförbundets rankninglista - Bästa skolkommun 2020 - som visar den bistra verkligheten att Vingåker har (bland landets 290 kommuner) placeringen 282.
Ytterligare en sänkning efter att 2019 placerats som 262.

Efter att ha skrivit raderna ovan blir jag sittandes i en lång fundering över hur jag nu ska fortsätta skriva.
Ska jag fastna i den vanliga svenska åkomman "Tycka-synd-om" och skriva förstående rader om hur svårt det är för skolorna i Vingåker - och jamsa medkännande över: (ur Kuriren)
Det är inte dagsläget som beskrivs i rankningen, och jag tycker att vi är på gång i Vingåker. Den nya skolan och förskolan har betytt oerhört mycket för barn, lärare och elever, säger Ing-Mari Frössevi (C), ordförande i barn- och utbildningsnämnden.
– Baracktiden på Slottsskolan var arbetsam för både elever och lärare, säger Frössevi.

Som i Kuriren också för ut att:
– Det finns ingen quick fix för hur Vingåkers skolor ska bli bättre. Det handlar om metodiskt och strategiskt arbete och det kommer att ta flera år.

Jaha, igen, säger jag till mig själv, eftersom jag tycker mig känna igen de tongångarna från tidigare års - bortförklaringar.
Då jag fått mig berättats att  "NU minsann" kommer det att bli bra för vi har tagit hjälp utifrån. I form av kunnigt folk från Skolverket - tror jag det bl a var…

En blind leder en blind - är en formulering som poppar upp - från min mindre medkännande del av hjärnan. Som tagit över från tycka-synd-om delen - och viskar i mitt öra att "skriv nu någonting som innehåller ordet - klåpare"…

Vilket jag avvisar enär (fint gammalt ord) jag tänker berätta några rader från min egen skolgång med början i "första klass" i augusti 1945. På den tiden fanns inga klåpare i den svenska skolvärlden - inte heller några busiga elever.

Då var lärarna auktoriteter som hade som (enda? - vill jag tro) uppgift att lära - oss tysta och uppmärksamma busgrabbar - relevanta kunskaper.
Som jag njöt - är ett diffust men förmodligen sant minne som kommer fram.

Och ingen elev hade minsta tanke på annat än att ständigt ta del av vad lärarna ville att vi skulle lära oss. Utom en då - jag - som redan på den tiden var "frispråkig" - vilket fick med sig att under en engelsk-lektion med "magister Sillèn" fick honom att lämna sin kateder för att gå ner till min plats och tillrättavisande (måste det väl ha varit) grabba tag i min vänstra axel och klämma till.
Tja, inte helt ovanligt på den tiden - med möjligen det lilla undantaget att han då knäckte av mitt nyckelben. Vilket åstadkom tre händelser:
1 - ner till skolsköterskan (Silléns fru) för att fixa till den "fadäsen".
2 - kära mor och jag blev hembjudna till Sillens för  - jag minns inte annat än att än att de pratade vänligt med varandra - allt medan jag mumsade i mig nybakade kanelbullar.
3 - Under ett par veckor gick jag och sprätte - stolt - omkring på skolgården iförd min Mitella. Kände mig förmodligen som en en skadad krigshjälte…

Jo - det var bättre förr! I den svenska skolan menar jag.
Vi fick lära oss det vi skulle lära oss. Annat var inte att tänka sig…

Då återstår den självklara frågan - blir det bättre i framtiden?
Om du frågar mig - och det handlar om skolorna i Vingåker - så blir mitt svar:
Ytterst tveksamt…
Här om Vingåker…

Hög sjukfrånvaro och låg andel godkända elever gör att Vingåker placerar sig lågt i Bästa skolkommun

  • Vingåkers kommun ligger på 282:a plats bland landets 290 kommuner i 2020 års Bästa skolkommun, med en generell utveckling i negativ riktning.
  • Undersökningen bygger på en jämförelse av tio kriterier. Andelen barn i förskolan och resurstilldelningen tillhör Vingåkers styrkor relativt sett, medan nivån på sjukfrånvaron och andelen godkända elever drar ner kommunens rankning.
  • Vingåker ligger sämre till än samtliga tre grannkommuner: 
    Finspång (183), Örebro (211) och Katrineholm (242).
    I hela Södermanlands län är Vingåker rankad som nummer åtta av nio kommuner. Trosa lägger sig bäst i länet (48).



                   2020  -    2019
Trosa               48         59
Nyköping      247       176
Flen               197       172
Eskilstuna      234       218
Katrineholm   242       217
Oxelösund      271       225
Strängnäs        276      285
Vingåker         282      262
Gnesta             289      290


Ett tristare liv…                     (9 nov 2020)

Det är inte ofta jag håller med om något som står i Aftonbladet - men smått överraskad måste jag medge att dessa rader av Robert Aschberg gillar jag…

"Vad ska vi göra nu på kvällarna framför datamaskinen, när den fria världens hårfagre ledare byts ut mot en tråkmoster?

Vi har knarkat Trump som heroinister, dagligen kollat CNN och Fox med skräckblandad förtjusning, gått in på MSNBC och New York Post för att hitta smaskiga nyheter, besökt Breitbart och Washington Post i jakten på sensationer.

Nu sitter vi här, hänvisade till imbecilla tårt- och bantningstävlingar i tv och flinande selfies i sociala medier, där den genomsnittliga grandiositeten inte ens når till fotknölarna på den notoriske narcissisten Trump. (min kursivering)

Vi har förlorat underhållningen. Livet har blivit tristare."

Lutar mig tillbaka i kontorsstolen och ser i alla fall två saker som skulle kunna beskrivas med "Det drabbar i alla fall inte oss i Vingåker"

- För vi har inte förlorat någon underhållning - det har aldrig funnits någon…
- Livet kan heller inte bli tristare än vad det redan är…

En kort film…                                     (8 nov 2020)

…där Stefan Sauk förmedlar åsikter jag helt ställer mig bakom.


Hur kommer det sig att…
   (4 nov 2020)

Är en fråga jag emellanåt ställer till mig själv - när jag bl a hamnar i funderingar över folk och företag/organisationer. Och den frågan poppande upp i går kväll när jag satt och funderade över vår lokala PRO-avdelning.
Som jag, efter många stilla försök från bekanta, just låtit mig övertalas att bli medlem i. Att jag inte tidigare, självmant, valt att bli medlem beror till en del på att jag inte har blivit "uppvaktad" från någon inom PRO om att bli medlem.
En annat - starkare skäl - är att jag har haft fördomar om att PRO är ingenting för mig.
Vilket får mig att göra en liten utvikning till tidningsvärlden.
Jag har en bekant som har varit ägare av ett tryckeri i runt 40-50 år och jag (som då var i början av min egen tidnings-makar-karriär) frågade nyfiket vilka branschtidningar han läste.
Ingen, svarade han, och såg undrande på mig av en sådan märklig fråga…
OK - ett hopp till - senare i livet (1972) kom jag att undra över "Hur kan det komma sig att av - landets 700-tusen hundägare - bara 28.000 är medlemmar i Svenska Kennelklubben." Alltså 4 procent av de svenska hundägarna.

Och av någon anledning jag inte minns så klart - såg jag i det konstaterande - en affärsidé. En konkurrerande hundtidning - till SKKs synnerligen ointressanta medlemstidning - Hundsport. Vilket fick mig att 1973 starta en tidning vid namn - Vi hundägare. Som år 1975 hade en upplaga på över 35.000 exemplar.

Jag gör ännu ett hopp - livet blev sedan så att jag (i nov 1976) värvades över till SKK för att bli chefredaktör för (för klubbens olönsamma) medlemstidning.

Det ger mig anledning att återkomma till min vän - tryckeriägaren - som fann att hans "branschtidningar" - inte var något att ha.
När jag då frågade honom "vad skulle de då skriva om för att du skulle bli en av deras läsare?"
Så kunde han inte på något begripligt sätt förklara den saken.

En sak han inte alls är ensam om. Under mitt långa liv som tidningsägare har jag lite då och då frågat "mina läsare" den frågan:
"Vad vill du att vi ska skriva om?"
Ingen har vetat (vill jag påstå) och när jag då lite lirkande frågat varför de prenumererat på mina tidningar har svaren varierat men om jag sammanför dem så blir svaret - de är underhållande och intressanta.
På något märkligt vis - har jag begripit den saken - att om jag gör en tidning jag själv skulle vilja läsa så…
Eftersom du är nyfiken berättar jag gärna att när jag i juni 1980 slutade på Hundsport var dess upplaga 66.600 exemplar och tidningens decembernummer - 1979 (jag minns inte exakt) omfattade över 350 sidor varav 202 var annonssidor.

Då är det dags att återgå till vår lokala PRO-avdelning. Den 31 december 2019 var det 2396 personer i Vingåker som var 65 år eller äldre.
263 av dem är medlem i PRO. Färre vill jag tro under 2021.
Och lutar mig där mot PROs budget för 2021.
Nåväl - 10-11 procent av dem är alltså medlemmar i vår lokala PRO-förening.
Borde det inte vara fler? Har jag frågat mig. Vilket därefter fått mig att fråga bekanta i Vingåker "Varför är inte du medlem i PRO?"
- Det är ingenting för mig!
Inte heller de har den minsta aning om vad PRO skulle kunna göra för att få dem som medlem.

Va?
Jodå, självklart vet jag… ;-)

För all del:



Elakt - eller?                     (29 okt 2020)

Det är inte utan att jag är glad över att jag inte hamnat som lokalpolitiker någonstans - som t ex Vingåker. Tänker jag, och släpper ut en djup suck av belåtenhet över att slippa få vara med om en sån här sak
(skärmdump ur Kuriren 29/10)

Jag förmodar att lokalpolitikerna i båda orterna är nöjda över att redovisningen är neutral utan angivande av person-namn, även om det sannolikt kan bli så att samtliga politiker i Vingåker får en "släng avskeden" dvs kan misstänkas vara en av dem som inte lyckats särskilt bra i Högskoleproven. 0,84 är ju ett genomsnittsbetyg vilket betyder att någon/några har haft ännu lägre.
Inte så kul, skulle jag själv tycka…

Och känner, märkligt nog, ett litet sting av obehag över att Kuriren publicerar den här artikeln. Märkligt av den anledningen att jag - som mångårig tidningsutgivare - tidigare har stått på barrikaderna och tjatat om "Fega tidningar som inte vågar skriva sanningen."

Förmodligen kommer min obehagskänsla från att "sanningen den här gången kommit lite för nära".
Eller har jag själv - måhända - blivit för mesig?

Så det kan bli…
Tänker jag och lutar mig tillbaka i stolen för att lyssna på The King´s Singers när de sjunger "Den lille trumslagarpojken"
Som jag emellanåt gör när jag vill fundera…


Om framtiden…
                   (19 okt 2020)

Den här bilden har legat på skrivbordet (på datorn) sedan i fredagsmorse då jag såg den i den dagens utgåva av tidningen Fokus. Jag tittar och försöker förstå "Hur fan kan 47 % av svenskarna (de som svarat ja och vet inte) inte svara ett rungande NEJ på frågan är Sverige på väg åt rätt håll?"

Har stundom vridit mig av olust över denna  min egen fråga som - självklart - emellanåt har besvarats av mig själv med den begåvade slutsatsen (när man inte förstår) - idioter!

Har under helgen också börjat läsa boken du ser här till vänster - skriven av Karl-Olov Arnstberg - som har undertiteln "Om makt och vanmakt i Sveriges offentlighet".
Arnstberg är etnolog, författare och samhällsdebattör. Professor 1994.

Boken är en guldgruva att läsa - för mig/oss/den som sätter förnuft och fakta framför känslor.
Och en liten tröst i mitt känslostormande finner jag när jag i boken läser:

"Om man förstår att dumheten är en normalitet, så behöver man inte bry sig. Man kan läsa tidningarna, utan att låta sig provoceras, inse att det som pågår är den sedvanliga reguljära dumheten. Hittar man en och annan gång något klokt, så är det bara en statistiskt sett "normal" avvikelse.
Som en filosofiprofessor jag har kontakt med kommenterar.

"Personligen har jag svårt att förstå varför du känner samhörighet med det slaget av människor och institutioner som dominerar i Sverige eller att du regerar så starkt på deras dumhet.
87% av folket röstar på dem och de andra 13% har andra slags anfäktelser.
Kan du verkligen läsa en enda svensk tidning eller läsa en debattartikel, skriven av en makthavare och känna - Det är mitt land de skriver om?
Eller kan du se framsidan av Expressen eller Aftonbladet med sportnyheter och tv-idoler och känna - Detta är min kultur och mitt folk?

Filosofiprofessorn konstaterar att Sverige, som under några decennier styrdes av en alldeles utmärkt reformbyråkrati, inte bara återvände till den sedvanliga dumheten utan till och med fick ännu dummare makthavare än andra länder.
Vi fick ideologituggande floskelmaskiner. (min fetmarkering)

Jag läser vidare…


Om IQ och Jante…            (15 okt 2020)

Nu har jag läst färdigt boken jag fick i brevlådan i tisdags - "Smart - vad vetenskapen säger om intelligens".
Förutom att den är synnerligen underhållande skriven har den gett mig mängder av information som jag hoppas - hos mig då - ska förvandlas till - kvarbliven kunskap. Nyttig för framtiden.

Den mindre trevliga insikten blev - att jag klart förstår att jag inte alls platsar inom föreningen Mensa.

Men blev senare mer gladlynt är jag fick veta att "bara för att man har högt IQ betyder det inte att man är - kreativ i någon högre grad".

Kreativitet som boken beskriver som:
"De ledande teorierna om kreativitet säger att - kreativa idéer uppstår när vi kan ta in och kombinera många orelaterade saker på nytt sätt."

"En exakt beskrivning av mig själv" tänkte jag sent om kvällen i går när jag läste de orden och belönade mig därför genast med en "liten skvätt Glenfiddich".

Och skålade med bokens författare Maria Gunther - som i sin text visar upp en personlig egenskap jag älskar "inte rädd för att visa att hon är bäst" genom att berätta om när hon deltog på någonting en tv-kanal kallade "Genikampen" - där ett antal personer med synnerligen högt IQ tävlade emot varandra.
Läs och njut:

"Nu är vi två som tävlar mot varandra och den av oss som förlorar måste åka hem i morgon.
Men det här är verkligen min grej: Att skapa ord.
Klossarna har bokstäver på fyra sidor och ska sättas ihop till torn så att de bildas ord på alla kanter - tre, fyra och fem bokstäver långa.
Mina lagkamrater sitter i bänkar bakom mig i mörkret - kanske glömmer jag att andas. Men jag är inte medveten om någon eller någonting omkring mig
Att lösa sådant här är den ultimata kicken och tillfredsställelsen."

Jag gör ett litet inpass där innan slutklämmen - när jag läste de orden var det snudd på att jag slutade andas också - levde mig in i berättelsen.
OK  - över till de orden jag älskar:

"Senare fick jag höra att de övriga fått veta att det skulle ta 25-30 minuter.
Jag var färdig med de tre tornen på sex minuter"
.

En sådan person umgås nog aldrig med - Jante


Uppförsbacke…                (14 okt 2020)

Min första tanke till rubrik var - Hopplöst läge. Men efter en stund ändrade jag till den du läser. Ok - bakgrunden till dagens funderingar finns i Kuriren som föredömligt berättar om en (kommunjämförelse - WSP-rapporten) som visar bl a följande uppgifter:


Andelen av befolkningen som är yngre än 55 år  (2019)
Eskilstuna 68,9 %
Strängnäs 65,5
Katrineholm 65
Gnesta 64,7
Nyköping 64,2
Trosa 63,6
Oxelösund 59,7
Flen 59,1
Vingåker 30,3

Meritvärde årskurs nio 18/19
Trosa 236,4
Strängnäs 226,8
Eskilstuna 219,8
Nyköping 218,4
Flen 212,8
Gnesta 208,9
Katrineholm 206,8
Oxelösund 194,6
Vingåker 174,8

"En jävla massa gamlingar i kombination med okunniga ungar" - är ingen perfekt kombination för en kommun som vill blomstra och utvecklas.
Var det jag tänkte när jag funderade över rubriken - Hopplöst läge.
Och inte blev jag just mer positiv när jag läste att Kuriren berättar:

"Vingåker är den kommun i Sörmland som placerar sig längst ner i rankningen, på plats 287 av landets 290 kommuner.
– Vingåker hamnar där man hamnar på grund av att man har en jämnt låg prestation i jämförelse med övriga kommuner. Det finns många kommuner som är bra på något men Vingåker har det tufft i väldigt många av de här avseendena som mäts i Regionernas kamp, säger Mattias Frithiof.
"
(WSP-rapporten)

Jo det håller man gärna med om om man tagit del av samtliga de "delar" som rankingen bygger på.

Det som fick mig att ändra rubrik var när jag i Kuriren också läste:
– Det här är ju inte nödvändigtvis ett betyg på hur människor som bor där uppfattar det, det kan ju vara så att människor som bor där är väldigt nöjd med Vingåker ändå.
För jag tänkte "Jag är ju en av dem".

Men visst kan jag trots det tänka "Nog har Vingåker som kommun en rejäl uppförsbacke framför sig vad gäller framtiden".
Men hopplöst känns som fel ord…
Eller vad säger Du?
För mycket av vändningen beror på vad du och jag vill göra.

Och så ska jag berätta vad jag kan tillföra - med de kunskaper jag har.
Det handlar om kommuntidningen som kan förvandlas från någonting som helt saknar ett innehåll som "sprudlar av glädje och framtidstro" till en som just gör det. Jag kan åstadkomma den förändringen.
Jodå, jag har flera gånger gjort sådant förr - med urtråkiga organisationstidningar!

Jag antar att de styrande någonstans bland sina vardagliga "suckar" över sakernas gråa läge även får enstaka ögonblick av "hopp inför framtiden".
Men det får vi i kommunen sällan ta del av.
Men det skulle kunna bli fallet om tidningen förändrades från att vara någon slags "kommittégröt" till någonting som drivs av en chefredaktör med ett brinnande intresse - för att "göra en bra tidning" - är allt du får veta just här.
Upprepar mig "En kommitté kan inte hoppa stav".

Och ser framför mig en kommuntidning (6-8 ggr/år) som innehåller massor av positiva artiklar (Underhållande krönikor från kommunchefen) där företrädare för kommunen förmår att skapa lite "jävlar-anamma" hos de kommunanställda, KF-ledamöterna och en glödande framtidstro hos oss läsare…

Förmodligen en skrämmande tanke hos en del.


Jag tänker…                    (9 okt 2020)

…emellanåt en och annan tanke. Om jag nu får tycka själv så vill jag anse att jag funderar mer än jag tänker. Hm, en lurig formulering som kan användas av den som inte gillar vad jag skriver. OK - jag bjuder på den saken…

En av morgonens första funderingar väcktes av vad Johan Hakelius skriver i sin krönika i morgonens utgåva av tidningen Fokus. Hakelius skriver om "politiken i USA" där han så underhållande också beskriver de amerikanska väljarna.
De för Trump och de - emot honom…

Krönikan börjar så här:
"Politik är ett intrikat spel, oftast om triviala frågor. Skär man igenom den politiska retoriken, ner till själva benet, låter det ungefär som vilken småbarnsfamilj som helst:
Det var inte jag som började!
Jag vill inte!
Pappa, han slog mig!
Är vi framme snart?
"

Jodå, klart att mina "tankar" hamnade i den svenska rikspolitiken som jag anser befinna sig på just det stadiet, med små hopp över till sandlådor - och åstadkommer hos mig själv små stillsamma funderingar kring (jämförelser med) lokalpolitiken i Vingåker.
Det senare då förmodligen påverkad av att Hakelius skriver:
"Trump mobiliserar människor av ett slag som traditionellt inte tror på politik.
En stor grupp, ofta en amerikansk majoritet, som tänkt på politiken i defensiva termer: hur ser jag till att den lämnar mig i fred?"

Det kan vara en fördom hos mig, men det är ungefär så jag uppfattar väljarna i Vingåker (som grupp): man masar i väg och röstar vart fjärde år. En del gör det inte. Politiken har, under alla omständigheter inte varit deras favoritsysselsättning, ett hopp eller ens ett intresse.
Och hamnar i funderingen om det finns någon enskild lokalpolitiker som förmår "mobilisera någon större grupp av Vingåkersväljarna".
Vilket får mig att redovisa "fördom nr två" man röstar i stället mest som man alltid har gjort.
Vilket i Vingåker synes gynna Socialdemokraterna - som förmodligen får de flesta rösterna av/från ortens pensionärer.
För all del - S-rösterna minskade ju i senaste kommunvalet och SD ökade…

Rundar av dagens funderingar med att citera vad jag för någon dag sedan skrev under "Högst Personligt":

”Vad är intelligens? Den som har hög IQ mår också bättre, lever längre och har andra fördelar i livet, visar forskning. IQ-test är det bästa mått vi har för att mäta intelligens. Ändå vet vi mycket lite om vad intelligens egentligen är. Forskningsområdet är fullt av polariserande frågor om människovärde, kön, ras, arv och miljö.”

Att ämnet intresserar mig beror nog på min ständiga undran ”Varför beter sig så många människor så konstigt?”.
Jag hoppas att boken kan ge mig några tips på svar. Den kommer i brevlådan kommande vecka…  

Maria Gunther är vetenskapsredaktör på Dagens Nyheter och doktor i partikelfysik.


Jag hatar…                      (7 okt 2020)

Ingenting - men det finns en del saker jag kraftigt ogillar. Som när  - företag, staten, myndigheter eller när min hemkommun försöker uppfostra mig och mitt sätt att leva genom att med sina pekpinniga "uppnästa moraliska påpekanden" försöker - påverka mig.
Är kanske orden jag söker, funderar jag en stund, innan tankarna går till att "de"  kanske mest bara vill - värdegrundssignalera.
Att förmedla att deras "varumärke" står för de mest moderna, progressiva värderingarna, som debattören (nedan) skriver det.

Och det som denna morgon så tydligt väckte denna fundering var att jag i Göteborgs-Posten läste de här raderna:

"Om till och med mataffären på hörnet försöker styra över din livsstil, kommer du till slut knappt att höja på ögonbrynen när staten gör detsamma. Skillnaden är att du inte kan välja bort staten.
Däremot står det oss fritt fram att välja bort Hemköp – och det är just vad vi borde göra"
, skriver den kvinnliga debattören - Blanche Sande.

Sådant väcker kraftigt min läslust och jag läser hela debattinlägget.
Som avslutas med:

I en intervju i SvD får Hemköps vd Simone Margulies frågan varför Hemköp inte bara slutar att sälja rött kött, om köttätande nu är en så ”icke-god” handling. Hon svarar att Hemköp då skulle riskera att förlora sina kunder.
Det ger uttryck för ett visst mått av hyckleri – om man tycker att kött är så dåligt borde man ha betänkligheter kring att tjäna pengar på det.

Men det är också en påminnelse om att kunden har makt. Skulle köttätare välja bort Hemköp redan nu, skulle det signalera att pekpinnarna inte går hem.
Vissa sfärer måste hållas fredade från politiska pekpinnar, och dit hör våra matbord.

Jag nickar kraftigt medhållande och konstaterar - belåten med mig själv - att jag själv redan har börjat utnyttja min - konsumentmakt…


Tankar på tippen…
                  (5 okt 2020)

Nå, det behöver ju inte alls hänga ihop det där med att jag besökte återvinningen på Vik och att jag just då kom att tänka på att jag inte fått något svar på en fråga jag - för ganska länge sedan - ställde till kommunen.

Nåväl - ibland väcks min nyfikenhet av vad jag läser vad andra bloggare skriver.

Som när jag läste vad Rebecca Weidmo Uvell i ett inlägg skrev den 19 september och som handlade om Fairtrade. Om du du inte har så god kännedom om vad Fairtrade står för så - lite kort - är det är organisation som värnar om småföretagare i främmande länder - som kaffeodlare i Columbia.
Ett ämne jag följt sedan Weidmo skrev följande år 2014.

Så kom det sig att vår kommun - enligt ett beslut i kommunfullmäktige för ett par/tre år sedan - anslöt sig som "medlem" till Fairtrade. Liksom att - om jag nu minns siffran rätt - ett 60-tal andra kommuner också gjort.

Nå, uppväckt av Weidmos senaste blogginlägg om Fairtrade ställde jag - den 19 september - en fråga till kommunen om "vi" fortfarande är anslutna till Fairtrade.
Den 23/9 fick jag följande svar:
Tack för ditt mail.
Jag har vidarebefordrat frågan till chef för Mat och Måltider, och återkommer med svar.

Efter som inget hördes från chefen för Mat och måltider skrev jag den 30/9 en påminnelse:

Hej igen
Hm, ännu inget svar från "den ansvarige chefen".
Kan verkligen en fråga som kan besvaras med ett nej, eller ja, vara så besvärlig att svara på?
OK - jag passar väl då på att ställa följdfrågan - om JA - vad har det inneburit för kommunens "mathållning"?
undrar
Bjarne Wilmarsgård

Och fick då samma dag ett svar från nämndsekreterare Emma Bergström enligt följande:
"Jag ber om ursäkt att svar på din fråga dröjer, jag skickar en påminnelse".

Det kan mycket väl vara så att chefen för Mat och Måltider är överlupen av jobb - så här i Coronatider - men jag vill i alla fall tro att ett svar innehållande ett ja, eller, ett nej - borde ha kunnat avges.
Och uppriktigt sagt är jag en smula förvånad över "icke-svaret" då kommunen vid tidigare kontakter alltid har varit föredömligt snabba och välvilliga att ge information.

Nåväl - om jag inte får något svar så överlever jag den saken.
Men om du är nyfiken på varför jag frågat så klicka här och skrolla ner till vad jag skriver där den 22 september under rubriken "Tycka-synd-om".

Lite senare under dagen tog jag del av att Ockelbo, med runt 5800 invånare har fått den fina nyheten att glasögonföretaget Synsam har bestämt sig för att flytta hem sin produktion av glasögon från Kina till just Ockelbo.
Det uppges att det kommer att ge kommunen 150 nya jobb…

Och att Säffle, med sina runt 9400 invånare, kan glädjas åt att:

"Sveriges första landbaserade laxodling kan komma att byggas i värmländska Säffle. Företaget Premium Svensk Lax har fått klartecken i en miljöprövning och räknar med att starta bygget i år.
   Målet är att anläggningen ska vara klar 2024, och kunna producera 10 000 ton hel fisk per år. Det motsvarar ungefär en femtedel av den svenska årskonsumtionen av lax, enligt ett pressmeddelande från företaget.
Satsningen väntas kunna ge hundratals nya jobb
."

Jodå - visst tänkte jag "Vad har då de kommunerna som Vingåker inte har?"
Tur?

 



Smartaste…?                 (29 sept 2020)

Sveriges smartaste landsbygd - är tydligen Vingåker. (Se förra inlägget)
Tycker tydligen några inom kommunen - de som godkänt att de tre orden ska vara det som är den mest rätta beskrivningen av just Vingåker och som därför finns med när man marknadsför vår kommun.

Smart, funderade jag, vad är då den rätta betydelsen av det ordet - och gjorde vad jag alltid gör när jag inte vet - frågar Herr Google
Som ger mig följande synonymer att begrunda:

skicklig, listig, slug, slipad, fiffig, klipsk, klyftig, klok, förslagen, driven, bakslug, finurlig, fullflätad, företagsam, intelligent, påhittig, raffinerad, rävaktig, rävig, sinnrik, skarptänkt, skärpt, vara skärpt, kunnig, skarpsinnig, klurig.

Goggle erbjuder också  s k motsatsord:
Korkad, dum, naiv
- men då den här texten inte handlar om regeringen hoppar vi över de orden.

Själva grunden till dagens funderingar kommer från att jag i tidningen Kvartal - läst en krönika vars rubrik ser ut så här:

och där jag läser i ingressen:
"Tre viktiga innovationer som ligger till grund för vårt moderna tänkande har sitt ursprung i tre brittiska män under 1600- och 1700-talen. Tre metoder: statistik, exakt tidmätning och vetenskapliga experiment verkar bottna i samma miljö. Kvartals Henrik Höjer frågar sig i sin söndagskrönika hur detta hänger ihop."

Sådant gör mig glupskt (omättligt) intresserad och jag började läsa själva texten som börjar så här:
Varifrån kommer idéer, eller rättare sagt, varifrån kommer riktigt bra idéer?
(min fetmarkering)

OK - för dig som inte är så intresserad av att ta del av krönikan vill jag i alla fall citera följande rader:

"Graunt, Harrison och Lind – tre män som de flesta inte känner till, och tre banbrytande historiska innovationer. Vi tar idag deras sätt att tänka för givna; de flesta av oss tänker i statistiska banor så gott som dagligen, vi tittar på klockan och uppfattar dagligdags tiden i exakta sekunder och minuter, och vi tänker oss experiment i massor av sammanhang. Den moderna världen är obegriplig för de flesta av oss utan dessa tänkesätt: statistikens, exakthetens och experimentets.
På så sätt provar vi oss fram och lär oss att förstå världen.

Men varifrån kom dessa nya idéer? De tre var alla praktiker, intresserade av tillämpad kunskap, inte av filosofiska system. De skrev inga tjocka böcker som blivit klassiker, de citeras inte i universitetens kurslitteratur. Likväl medförde deras innovationer ett mer abstrakt sätt att se på världen – som summan av en mängd små siffror, som tid som kan fastställas exakt och som en pågående process av trial and error.

Om man lyssnar på intelligensforskaren James Flynn, mannen bakom begreppet ”Flynn-effekten” (att IQ i världen har ökat under 1900-talet) så nämner han intelligens som ett sätt att kunna tänka hypotetiskt, och ständigt ställa sig frågan what if…? och att ta det hypotetiska på allvar.
Någonstans handlar dessa tre mäns innovationer om föreställningsförmåga och kanske rentav fantasi att våga tänka just tänk om…?"

När jag läser sådant har jag viss belägenhet att bli sittandes i - nix jag kommer inte på någon bra beskrivning - men i alla fall - det slutar oftast med att mina grumligheter stannar när ordet Vingåker kommer upp.

Och den här gången hade jag svårt att släppa en envis tanke "Inte f-n vill jag bo i en kommun som beskriver sig som smart" - det vill säga - anser sig vara:
skicklig, listig, slug, slipad, fiffig, klipsk, klyftig, klok, förslagen, driven, bakslug, finurlig, fullflätad, företagsam, intelligent, påhittig, raffinerad, rävaktig, rävig, sinnrik, skarptänkt, skärpt, vara skärpt, kunnig, skarpsinnig, klurig.

Som kan få människor som (som jag) inte har "godkända värdegrunds- och genusintyg" på vårt tänkande - och kan därför fastna för "fel ord" i den uppräkningen.

Men jag själv bor gärna i…


Ja du bäste läsare - varifrån kommer bra idéer?
Kommer det några från Vingåker?
Det borde vi väl kunna förvänta oss - så smarta som vi är…

(Sinnrik - fyndig, finurlig, skarpsinnig, påhittig, uppfinningsrik, fiffig, raffinerad, kreativ, konstrik; invecklad, konstfärdig)



Smarta killar…                                    (28 sept 2020)

Du, sa Clemens, kommer du ihåg att vi för några år sedan pratade lite kort runt tanken att starta en Facebook-grupp som vi ville kalla någonting liknande som "Vi smarta i Vingåker"?

Jodå, svarade jag, och fortsatte med "Det blev bara en tanke för vi kom inte på hur vi kunde få till det annat än en vag förhoppning om att vi skulle kunna engagera Vingåkersborna att delta i något vi ibland kallade debattforum."             

– Jag kom att minnas den saken när jag här om dagen läste om  "smarta killar" (proffsuppkörare) som kommit på ett smart sätt där de kan ordna svenskt körkort åt invandrare genom att han helt enkelt åtog sig att genomföra körkortsbeställningen i beställarens namn och då sända med ett foto på sig själv. Och därmed kunde han senare genomföra det obligatoriska förarprovet.
Mannen från Transportstyrelsen kunde ju se på det färdiga väntande körkortet att det var rätt person som "körde upp".  

Grunden är att de här proffsuppkörarna hade sett till att skaffa sig ett otal olika identiteter och har med hjälp av dessa ordnat körkort till många invandrare.

Nu kommer vi till det fiffiga, sa Clemens, som såg att jag såg undrande ut "De här körkorten kunde ju inte användas av dem som fått körkorten då det var fel foto på dem.
Smarthet kombinerad med en liten smula tålamod fixade till den saken…
   Den som hade det olagliga körkortet med fel foto på anmälde efter ett tag till Transportstyrelsen att "de tappat bort det" och ombads då inkomma med nya handlingar för en ansökan om att få ett nytt.
Dessa nya handlingar innehöll då förstås ett foto på den som skulle få det nya kortet - det vill säga "en bild på den person vars namn fanns med på det nya utfärdade körkortet".

Så hamnade vi i en liten gemensam fundering över hur det kan komma sig att det är så lätt att lura svenska myndigheter. Och hamnade därefter i tankar kring vår kommuns påstående -
att vi är:

            

Hade inte Clemens blivit sugen på ett glas vin hade vi väl skrattat ännu en god stund…