Man gör sig inte intressant genom att göra som alla andra.

Nattgöken - med sin egen värdegrund

E-post: mitt förnamn@wilmarsgard.se

 Vitsen är en lek med ord, kvickheten är en lek med folk och fakta,
humorn är en lek med livet.

Bring me sunshine


Champagne är bra…                (10 dec 2019)

…läser jag på nätet i form av nedanstående information:

Forskarna ense: Därför är champagne rena hälsodrycken

Champagne är inte bara gott. Det är också nyttigt. Nu kommer nämligen vetenskapliga bevis på att vi borde dricka mer bubbel.

Vi dricker mer och mer champagne i Sverige. Den svenska marknaden är betraktad som en av de viktigaste för champagnehusen, inte minst för att vi kan vår champagne och att vi är villiga att betala mer och mer för det mousserande vinet.

Nu kommer också vetenskapliga rapporter som visar att vi gör helt rätt, för champagne är nyttigt, rena hälsokuren faktiskt.

Det är nämligen så att champagne innehåller så kallade fenoler. Detta ämne motverkar att vi människor drabbas av demens, alltså åldersrelaterade minnesproblem. Anledningen till detta är att fenolerna stimulerar de signaler som människans hjärna behöver för att minnas saker.

Men det tar inte slut där.

Om man jämför med vitt vin har champagne dessutom en betydligt större mängd fenoler. Det gör också att vinet, enligt tidigare forskning, är bra för både blodcirkulation och hjärtat. Den som konsumerar champagne minskar risken att drabbas av både hjärtfel och stroke.

Men som vanligt gäller i måttlig dos. Vetenskapen rekommenderar två till tre glas. Det blir två flaskor i månaden.

Samtidigt kan vi aldrig bortse från den psykologiska aspekten. Bara att ha champagne i glaset framför sig gör en lite gladare.
Inte minst viktigt.   

Det är tidningen Vinliv - som meddelar detta. Ibland är det så att jag tror på vad jag läser i tidningarna. I alla fall om jag själv gynnas av det…
Ska jag nu byta ut två (flaskor) av månadens normala rödvin till champagne?
Där fick jag ju något att fundera över när jag nu sätter mig i bilen för en bowlingresa till Katrineholm…

Varför får man aldrig ta del av sådana här viktiga nyheter i Kuriren?


En pensionärs funderingar…         (9 dec 2019)

Sistlidna helg blev jag med hustru sedvanligt inviterade till en jullunch, denna gång på Fjäderholmarna beläget vid inloppet bortom Nacka Strand med utsikt mot Kaknästornet och Lidingön.

Färden dit anträddes med en av stadens gamla (1910) ångslupar från Nybroviken och man fick direkt en känsla av skärgård med havsutsikt och lantlig miljö.

Stjärnkrogen hade ansträngt sig med trevlig och förekommande personal och en meny som passade både oss normalätare och de mer udda veganerna. 
Då sällskapet bestod av 9 personer föreslog jag senare, som hyggligt välbeställd pensionär, att bestrida kostnaderna för oss 2 personer och gissade på ca 12- 1500 kronor varpå dottern replikerade att vår andel var 1995 kr.
 Även om kunskapen om kostnadsutvecklingen är god så blev det spontant ett
Oj då!

Det är vid sådana  tillfällen jag tänker tillbaka på ett samtal jag vid 40-års åldern hade med en kollega  om  att det kanske skulle vara hälsosamt att fortsättningsvis och kontinuerligt avstå från en del av lönen för att senare i livet betala mindre skatt när man njöt sitt otium.
Det är också ett tillfälle att tänka på våra framsynta politiker, av olika kulörer, som på 1900-talet fattade att vi behövde en stabil pension som också lät sig finansieras. 

Som pensionär blir man hela tiden påmind om att intäkterna inte alls håller samma tempo som kostnadsökningen.
I Tyskland har pensionärerna det knapert då pensionen enbart grundar sig på familjeförsörjarens (mannens) inkomst. I Berlin t ex har man infört hyresstopp i 5 år för att folk skall ha råd med hyran. 

I Frankrike protesterar man mot Macron för att han vill höja pensionsåldern. 
De som jobbar vid järnvägen går i pension vid 56 årsålder och det finns 42 olika reglementen för att folk skall kunna pensionera sig. 

Det förvånar mig att dessa stora länder inte tidigare har sneglat mot hur vi i Norden tar hand om våra medborgare.
Åke


Regeringen för samtal…               (8 dec 2019)

…om hur man skall kunna undvika en möjlig kris som tas upp i flera media.

"Det är vänsterns kris som  förändrat västvärldens politiska landskap. Det är en idékris där socialdemokratin förlorat sitt grepp om själarna  Krisen har också uppstått därför att väljarna som har röstat fram välfärdsstaten har  uppfattat att deras företrädare har förlorat greppet över detta stora projekt.

Bidrag och socialförsäkringssystem framstår idag som en global nyttighet och en gratislunch för oinbjudna. Så var det inte tänkt och så ser hotbilden ut idag.

Att väljare som tidigare haft nära till vänsterradikala lösningar nu i stället söker sig till andra lösningar bör inte komma som någon överraskning.
Den nuvarande regeringen har försvagats då den den tvingas föra en politik den i allt väsentligt är emot men bedömde att makten var viktigare än politiken.

Det behövs föras fler diskussioner i sakfrågor för att en efterlängtad ändring ska kunna ske."
Olof Ehrenkrona


Fångad…                                     (6 dec 2019)         
Läser de här raderna och jag är fångad - direkt.


204 kr inkl frakt hos Bokus.se

"Vision, kompetens, tillit, kunskapssamhället. Språket skvallrar om högtflygande ambitioner i dagens politik, arbetsliv och organisationer. Men gör de skäl för sina namn?

Idén om varumärket väger idag tyngre än hur bra en organisation faktiskt är. Vi lever i en tid då att låta bra förhindrar organisationer att vara bra.

Samtidigt är behovet av stöd och hjälp till synes oändligt. I rädslans kultur är allt fler offer - vilket anses motivera en stor apparat för att reglera och riskminimera tillvaron.

Vår tids människa och arbetsliv präglas av en märklig blandning av tjusiga ambitioner titelinflation, värdegrundsprat och polerade sociala medier-konton och rädsla för allt möjligt stress, krav och kränkningar.  Allt oftare blir vad som lanseras som lösningar på problem i själva verket orsak till eller förstärkare av problem. Redan för 60 år sen kritiserades den jäsande administrationen i större organisationer när Northcote Parkinson formulerade ett flertal lagar som beskrev den byråkrati som styrde och sysselsatte oss på arbetsplatsen. Går det att göra någonting åt det här?

Mats Alvesson, organisationsforskare vid Lunds Universitet, menar att vi inte bara lyder lagarna, vi upprätthåller dem. I Extra allt formulerar han nya lagar för vår tid som uppmuntrar till självständigt tänkande, och kanske till och med, att våga tänka om."

Han har sökt efter mönster i hela samhället för att sätta fingret på sådant som sker med goda avsikter men som ofta skadar mer än det hjälper. Mats Alvesson är en organisationsforskare som gillar drastiska formuleringar, och i sin bok vill han avslöja tomheten och godhetsposerandet i mycket som sägs och görs i både offentlighet och näringsliv.

Man säger att man ska ha tillit i en organisation, samtidigt har man väldigt mycket regler och förordningar och policyer och kontrollmekanismer som antyder att tilliten saknas.

– Om jag på något sätt kan stödja fler människor att tänka själva tycker jag att jag har gjort skäl för min professorslön vid Lunds universitet.

Jo. jag blev fångad direkt - och boken är nu på väg till mig…

En glad svensk…

MEN - det finns mer som fångat mig denna snuviga fredagskväll. En text som väckte någon slags känsla av stolthet inom mig. Stoltheten över att vara - svensk.
DET kan jag inte minnas att jag tidigare har känt under 2000-talet…

Här kan du också läsa denna märkligt fina text (6/12) - om svensk mentalitet.


Varför debatterar vi inte              (uppdaterat) mångkulturbeslutet?                    (6 dec 2019)

Den som ställer den frågan är Patrik Engellau hos DGS.
Ja, inte vet jag, var tanken som passerade när jag läste den rubriken, men efter att ha läst vad han skriver ställer jag mig bakom hans fråga
. Läs vad Engellau skriver om du vill ta del av hans "funderingar.

För min del blev det så det jag minns bäst av vad han skriver är den här "förklaringen":

Hur kunde en enig riksdag fatta detta beslut? Jag tror att de svenska riksdagsledamöterna var oskyldigt okunniga om vad kulturskillnader kan innebära.
Troligen begränsades deras erfarenheter av andra folk till att de på en charterresa till Kanarieöarna på engelska lyckats beställa en öl av en spansk kypare.
De trodde nog att den kulturintegration de fattade beslut om bara skulle ge oss intressanta kryddor och exotiska frisyrer.
De trodde att alla människor från främmande kulturer innerst inne var svenskar.  

En av de bästa ironier av våra makthavare jag läst på länge. Och nickar medhållande till vad en av kommentatorerna skriver:

Makthavare måste förstå vad de inte förstår. Om man vet att man är okunnig så låter man bli att fatta beslut. (min fetmarkering)
(gäller även i kommunpolitiken - men vet de ansvariga att de är okunniga?)
Om ditt antagande stämmer borde de aldrig fått ha makten eftersom de uppenbarligen var inkompetenta.    

Vad vågar vi då ha för åsikt om dem som valt dem?

Kommentar:

Helt rätt Bjarne, vi har de politiker vi förtjänar dvs valt. På valsedlarna  finns kanske en eller ett par personer vi känner till men resten är rätt anonyma. De är internt nominerade efter grunder vi som väljare föga känner till.

Att vara politiker är en grannlaga uppgift där det gäller att både kunna sin sak, ha karisma och förmåga att trovärdigt kunna förmedla detta till oss kunniga och ibland obildade väljare.

Det är inte utan att jag saknar den förmåga som finns utomlands att snabbare kunna korrigera ett uppenbart stolpskott. EU drog i veckan igång sin nya 5-års-verksamhet med sina nyvalda 29 kommisionärer. (Ett från varje land, från Sverige Ylva Johansson, känd dynamisk sosse med karisma och som får saker att hända). 3 länder fick bakläxa med sina underkända 
kandidater efter 2-3 timmars  utfrågning och fick vaska fram nya kompetenta personer.

I Tyskland har SPD (S) på 2 år avverkat 2 partiledare och nu valt en duo (språkrör) som företrädare för partiet. Schulz, som var en lysande stjärna i EU-parlamentet tog med sig ton och retorik när han med acklamation valdes till SPD:s ordförande.
Efter ett halvt år klev han av och satte sig ner bland de  övriga i riksdagsbänken.
Efterträdaren Nahles saknade  sannolikt både karisma och pondus för att matcha koalitionspartnern CDU/CSU och har också tvingats kliva av.

Trist nog är vi i Sverige för lite militanta för att kräva korrigeringar när politiken inte går i den riktning vi väljare föreställt oss eller blivit lovade.
Än värre är det med lokalpolitiken där de valda för en mer anonym tillvaro än de i rikspolitiken som i alla fall ständigt är utsatta för den mediala granskningen.

Det är skönt att veta att  myndigheterna inte kan avskaffa oss pensionärer och vår rätt att fritt kunna tycka om sakernas tillstånd.
Åke



Kommande slottsmiddagar?        (3 dec 2019)

Kanske vi kan avnjuta den kommande sommaren - tänkte jag förnöjsamt när jag på kommunens hemsida läste:

"Under våren 2020 kommer Säfstaholms slott i Vingåker stå klart efter en omfattande renovering. I slottet kommer Vingåkers kommun erbjuda en mångfacetterad kulturverksamhet för en bred målgrupp. Nu söker kommunen en restauratör som kan driva restaurang och café i det nya konceptet.

2017 tog Vingåkers kommun beslut om att totalrenovera slottet. Renoveringen har bland annat inneburit ny ventilation, nya ytskikt och ett nytt restaurangkök på slottets entréplan. Ombyggnaden av hela slottet beräknas vara klar under våren 2020 och öppnas för besökare i början på sommaren. För att komplettera besöksupplevelsen med en högkvalitativ måltidsupplevelse söks nu en restauratör till slottet:

– Ett slott som har präglats så mycket av fest och kalas under greve Gustav Trolle-Bondes dagar förtjänar en förstklassig matupplevelse tillagad av en stjärnkrögare, säger Johan Tranquist, upplevelsechef i Vingåkers kommun.

Förväntningarna på den nya restaurangverksamheten är höga, dels vad gäller omfattning och variation i utbudet, dels på en ökad kvalitetsnivå. Förhoppningen är att den nya entreprenören ska arbeta aktivt med att ytterligare öka slottets attraktionskraft."

Förstklassig matupplevelse? Jodå, det ser jag fram emot att (även) få uppleva under den kommande sommaren.
Men jag kan ana, för min egen del, att de flesta som inte äger rum den egna trädgården - mest kommer att avnjutas hos Joan´s…

Men, visst är jag nyfiken, och ser med viss förväntan på att det i Vingåker så småningom kommer att finnas en "Matupplevelse" som förhoppningsvis kan locka till sig besökare från vida omkring.

 


Mera vin…                                     (2 dec 2019)

Bara den tomma flaskan kvar - men vi har en till…

Kan det bero på att mitt hus i går kväll var "Julpyntat" som fick mina funderingar att hamna i lokalpolitiken?

Eller kan det bero på att jag just då delat en flaska - 31 år gammalt ungerskt vin - Tokaji ASZU 6 Puttonyos - från 1988?
Gott? Himmelskt gott…

Hur som haver - jag har under de senaste åren ett flertal gånger ifrågasatt våra kommunala politiska partier för "bristande visioner". Och denna söndagskväll kom jag att fundera över den - kanske smått märkliga tanken - "Hur skulle kommunpolitiken i Vingåker förändras om Vänsterpartiet fick absolut majoritet i kommunfullmäktige?".

Tanken skrämmer mig men jag kunde inte släppa den.

I senaste kommunvalet var det 333 personer som gav V sin röst. Och jag blev sittandes i funderingar över hur de tänkte (?) när de valde den röstsedeln. Vad såg de framför sig att det skulle kunna leda till - för dem - vad gäller för dem positiva förändringar i kommunens verksamhet?

Och så blev jag allt mer intresserad av min undran. Vilket fick mig att i den sena natten skriva ett mejl till Vänsterpartiet i Vingåker för att efterhöra om de kunde/ville förklara för mig sin "vision av deras Vingåker" - i fall de fick majoritet i KF.
Nå, i alla fall något som: "Då skulle vi se till att" - och berätta  om hur det skulle gå till…

Om jag får svar får du ta del av det…


Mjölk!                                           (30 nov 2019)

Vingåker är som mjölk, tänkte jag plötsligt. Förmodligen för att jag för en stund sedan varit inne på kommunens hemsida och igen sett raderna:

Upplevelser i härliga Vingåkersbygden

med tillägget:
"
Det finns alltid en ny vacker plats att upptäcka i Vingåkersbygden"

Det kan också lite bero på att jag och Madame till kvällen i går skulle laga och äta oss en god "Laxmåltid" - som enligt vår syn på tillvaron - då kräver vitt vin som medföljande måltidsdryck.

Vitt vin är jag ingen expert på - så jag blev velandes en stund framför de lockande etiketterna - och försökte ta del av de olika sorternas (smak) fördelar. Lite på måfå valde jag en flaska av den sorten du kan se här till vänster - kanske påverkad av att där fanns en bild på en fisk på etiketten.
Ungdomlig, något aromatisk, mycket frisk smak med inslag av päron, krusbär, nektarin och lime. Serveras vid cirka 8°C till rätter av fisk och skaldjur.
94 kronor - och om du vill veta så fann både jag och Madame att det var ett lyckat val till vår lax.

Det finns många människor som dricker vin - och många av dem finner ett nöje i att veta lite mer om vinet de dricker - vilken druva det är, på vilken sort av mark växer vinstockarna och lite annat jox som hur vinet har förvarats något år eller så…

Nu kommer mjölken. Jag dricker 1,5 liter mjölk i veckan. Lika mycket som jag dricker vin.
Jag gillar helt enkelt mjölk. För jag tycker om smaken av - mjölk.
(men ingen kan beskriva smaken annat än att det smakar mjölk)
Och hamnade i tanken på: "Tänk om Arla skulle få för sig att erbjuda oss mjölkdrickare en ny "sort" där vi fick veta att (minsann) den här mjölken kommer från utvalda kor i norra Dalarna - som utfodrats med en speciell sort av gräs."

Så köpte man nyfiket en kartong och konstaterade förnöjd - det smakar mjölk.

Om man - som jag - har besökt ett otal länder runt om i världen har man sett vackra platser. Det har jag aldrig gjort i Vingåker.
Men ett par gemytliga sådana.

Och - precis som med mjölken - jag gillar Vingåker för vad det är.

 

Om bromsklossar…                       (29 nov 2019)

…byråkratiska sådana, har jag denna dag läst om i tidningen Fokus. Den som skriver de tänkvärda orden jag nu berättar om, och citerar, har skrivits av Charlotta Mellander, professor i nationalekonomi på Handelshögskolan i Jönköping.
En krönika som handlar om just - byråkratiska bromsklossar - "De dödar utveckling och nya idéer och de lägger en blöt filt över den plats de dominerar."

Och för en kort stund passerade mina funderingar "Vingåkers skolor" (Jo jag vet att du är ointresserad av det - ungefär som grannarna till den man som låg död i sin lägenhet i tre år innan han upptäcktes, eller som jag om klimatfrågor) - men jag bestämde mig för att jag har för grunda kunskaper om de ansvariga för skolorna och deras (eventuella) hos de här bromsklossarnas mycket vanliga svar - som:
– Bra, men så brukar vi inte göra här
– Du får göra det någon annanstans
– Nej, vi gör som vi bestämt

…och Mellander fortsätter med:
"Bromsklossarna har en fantastisk förmåga att dränera eldsjälar på energi, tills eldsjälarna helt enkelt tröttnar eller flyttar någon annanstans".
Jo tack jag vet…

Mellander ger två exempel:
Ett hotell låg nära en kanal, där ägaren tänkte att det kunde vara trevligt med en utomhusservering vid kanalen, kopplad till hotellet. Gästerna skulle rent av kunna ta sig ett dopp och därefter en drink i badrock på serveringen.

En bromskloss dök snabbt upp och "att hotellet låg några meter för långt ifrån kanalen för att detta skulle kunna godkännas".

En restaurangägare ville ställa ut lite infravärme och filtar på sin uteservering, så att han kunde ha en utomhusverksamhet där också på vintern.
En bromskloss tittade fram och "pekade på ett beslut som fattats något decennium tidigare, som säger att på den här platsen har vi inte uteservering på vintern eftersom det försvårar snöröjningen."

Charlotta Mellander avslutar sin krönika med ord som borde ge henne en plats bland kandidaterna till Nobelpriset i litteratur:

"Om ingen uppenbarligen skadas och värdet av något är stort, borde vi kanske helt enkelt försöka blunda för en regel eller två, så att nya och kul idéer får frodas.
För ofta är det summan av alla initiativ som gör våra platser roliga och intressanta. Det är alla initiativ som är med och skapar attraktionskraft och som gör att vi tycker att platsen blir bättre att leva på
"

OK - ni i kommunstyrelsen, ni i kommunfullmäktige - jag struntar i hur ni under nästa år sköter våra skolor - men f-n ta er om jag får höra talas om en enda lokal bromskloss…
Då släpper jag lös de här två!  ;-)

Mina två bästa vänner…


Rubriker…                                  (28 nov 2019)

…lockar till läsning - vet bland andra varenda tidningsmakare. Vill man locka till läsning betyder rubriken en hel del. Nja, kanske inte för bloggare då…
Att jag kom att tänka på det var att jag vid frukostbordet inte kunde komma på en enda intressant sak om Vingåker att kunna skriva om.
Vilket förstås kan skyllas på en oförmåga hos mig - men det tror jag faktiskt inte själv på. I alla fall där i köket.

Du, sa jag till mig själv, är inte Vingåker lika ointressant som en Lussebulle utan saffran - och undrade varför ska jag ägna en enda rad att skriva om en sådan kommun när jag i de stora media läser rubriker som får mig att smått rysa av välbehag:

”Ska du bara äta en middag i Stockholm i år är det hit du ska gå”
Och tar del av en text i SvD som får mig (om det skulle behövas) att kunna tänka mig att vilja cykla till krogen Viggo Cavling berättar om - för att få uppleva…

"Zlatans bostad vandaliserad i Stockholm – polis på plats"

"Zlatan Ibrahimovics fastighet i centrala Stockholm utsattes för vandalisering under natten mot torsdagen.
Ett plakat beslagtogs av polisen som även dokumenterade klotter och uthälld surströmming.
– En förundersökning om skadegörelse är inledd, säger Bengt Dahnell, jourhavande förundersökningsledare."
Berättar Aftonbladet.

Gud så spännande tänker jag - det är i Stockholm man ska bo om man vill få uppleva saker…

När jag ändå är inne hos AB kan jag inte låta bli att ta med:

"Ingen förstår den märkliga straffen"
Det hela handlar om en brasiliansk fotbollsspelare som klantar sig
.
Som en videosnutt visar…

Sådant kan man ju inte leva utan…

Liksom att Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg i sin ledartext kraftigt dissar S för deras politik:

"Kära S-ledning, väljarna ser er som Darth Vader"
När S och SD ligger jämsides är det dags för omprövning, inte av typsnittet på affischerna utan av innehållet i politiken

AHA! utropar jag förtjust när jag finner en artikel som har Vingåkersanknytning. (Expressen)
Charlotte Pirelli kommer ju snart till Vingåker - och jag slukar ivrigt:

"Charlotte Perrelli födde yngsta sonen Alvin för ett år sedan, efter en komplicerad och riskfylld graviditet, där hon medicinerades med kortison.

Nu har fyrabarnsmamman kämpat för att komma tillbaka till den form hon hade före graviditeten, med hjälp av en strikt diet och järnvilja.

Har gått ner 26 kg (bara graviditetskilon) och har ett par kvar, sedan är jag helt tillbaka, skriver Charlotte Perrelli i ett inlägg på sin blogg."

Så håller det på - och i tv bakar man får jag höra av bekanta - vilket får mig att falla i stilla funderingar över hur det skulle vara att bli - munk…

En fundering som sviktade en aning när jag i Kuriren kan läsa att det inte blir någon skattehöjning i Vingåker nästa år - förstärkt av artikeln med rubriken:
Gröna bilister lyfter Vingåker som föredöme -
Ökad andel laddbara bilar och minskad bilkörning


PS - vännen Åke tipsar om en rubrik i SvD:
Sänk skatten på öl - för att eliminera smugglingen och rädda systembolaget.

Vore inte det en anledning för några Vingåkerselever att "strejka för?"


Underhållande läsning…              (26 nov 2019)

…piggar upp mina dagar och jag är glad och tacksam över att det finns så många personer som kan förgylla mina dagar med sin skrivkonst - och sina underhållande tankegångar.
Tänkte jag redan kl 06.47 när jag läst vad Patrik Engellau skriver under rubriken: Framtidens könsmaktsordning.

Texten börjar så här:

"I årtionden har jag svikit min roll som framtidsforskare, det är bara att skamset erkänna. En riktig framtidsforskare drar ut trender och chockerar världen med förutsägelser om hur det kommer att gå om det fortsätter så här, till exempel att Sydpolen smälter och havet stiger femton meter så du kan lägga fast din roddbåt i sovrumsfönstret om du inte dessförinnan blivit utplånad av en fallande asteroid som rört upp så mycket damm att solstrålarna inte tränger igenom varvid jorden förvandlats till ett isklot.

På ett område har jag underlåtit att göra sådana självklara och robusta förutsägelser. Det området är det här med kvinnor och feminism och genus. Jag har tyckt att talet om könsmaktsordning varit så larvigt att det varit dömt på förhand att snart gå över av sig själv. Men gradvis har jag insett att jag haft fel. Målmedvetet har feminismen steg för steg flyttat fram positionerna medan sådana som jag i vår manliga arrogans sagt ungefär att ”Jaha, lilla stumpan, hur länge ska du orka hålla på med det där?”

Ha ha - jag antar att vi män tycker Engellaus text är mer underhållande än kvinnor. Men - läs själv innan du som jag - flinar lite överlägset…

"Snart måste vi börja ta den grundfråga på allvar som vi hittills smusslat undan: Vad ska samhället egentligen ha männen till? Rent objektivt bidrar männen bara med en massa obehag och stök. De är våldsamma och kriminella och ibland startar de krig. Kvinnor och barn får lida. Dessutom verkar de genetiskt oförmögna att hålla sina lidelser i styr. Inte ens på arbetsplatserna, som borde vara fredade från deras djuriska drifter, klarar de av att respektera de kvinnliga medarbetarnas integritet."

Slutet på Engellaus text kan vara en smula skrämmande - mest för kvinnor får jag för mig…

En ny dag, med nya funderingar, har just börjat…


Småttigheter…                              
(25 nov 2019)

Krokodiltårar, väser jag till mig själv, om vad de hycklande gråterskorna får ur sig så snart en lokaltidning hamnar i svårigheter. Den här gången handlar det om att Tidningen Östra Småland och Nyheterna läggs ner - och det alldeles bums.

På grund av stora ekonomiska förluster under lång tid har Gota Media bestämt sig för att det inte längre är hållbart att ge ut tidningen, utan i stället läggs den ned.” säger man från Gotia Media som är ägare av tidningen. 
År 2018 gjorde tidningen en förlust på 4 miljoner kronor.

Tidningens chefredaktör säger.
– Det är en sorgens dag för tidningarnas duktiga och lojala medarbetare, men också för journalistiken i Kalmar län, som nu blir en röst fattigare, säger Gunilla Persson, chefredaktör på Östra Småland/Nyheterna.

År 2011 hade tidningen en upplaga på 13.000 exemplar nu vid nedläggningen har upplagan minskat till just över 6000 exemplar.
För all del Kalmar län har blivit en röst fattigare - men det finns förstås en förklaring till det - tidningen har inte givit läsarna vad de ville ha för att fortsätta köpa/prenumerera på den.
Och vem har det yttersta ansvaret för den saken om inte - chefredaktören?
Katrineholms-Kuriren hade 2015 10.000 ex i upplaga - år 2018 hade den minskat till 9000 varav 600 var digital prenumeration
(Krokodiltårar är ett uttryck för hycklad eller spelad sorg.)

 x     x     x

Jag vågar väl framföra att jag antar att det gråts tårar lite här och var i landet (hos S-sympatisörer) när de läser rubriker som:

SD jämsides med S efter ny rekordnotering
Sverigedemokraterna får med 25 procent av väljarstödet sin högsta notering hittills i DN/Ipsos och är därmed jämnstora med Socialdemokraterna. Moderaterna ligger hela 8 procentenheter bakom de två största partierna.
(DN 26 nov)

Statsministrar träder fram i kris – Löfven tar bakvägen

Lotta Gröning i Expressen

Stefan Löfven valde att gå ut bakvägen efter krismötet på Socialdemokraternas partikansli i fredags.
En statsminister träder fram när kriminella tar över stadsdelar, när dödskjutningar och sprängningar gör landets otryggt, en statsminister har en strategi för hur problemen ska lösas och han omger sig med kompetenta medarbetare.
En statsminister räds inte sina egna väljare, han ser dem i ögonen och berättar varför politiken ibland måste fatta svåra beslut.

 

Socialdemokraterna drabbade av kollektivt vansinne
Johan Westerholm på ledarsidorna.se

Fredagens partistyrelsemöte i Socialdemokraterna gav ingen vägledning på när partiledningen inser krisens vidd. Såväl vad avser kriminalitet som opinionssiffror för statsministern. Tvärtom har partiet visat alla tecken på kollektivt vansinne genom att gå tillbaka till perioden innan flyktingkrisen för att möta Sverigedemokraternas tillväxt och för att hitta lösningar

Velar lite och skruvar lite på mig - men nog det känns stundom som om drevet just har vänt från SD mot ett ensamt S…

 

 

Elak i sinnet…                         (24 nov 2019)

…jo, denna morgon vaknade jag med ett elakt sinnesläge. Det gjorde mig en smula glad - för en tämligen stark känsla av "nu jävlar" fick mig att - en smula girigt vill jag beteckna det som - genast stiga upp ur sängen. Nu skulle den sedvanligt mesige Wilmarsgård f-n-i-mig - skiva vad "han egentligen tänker"!

Gick ut i köket och bryggde mig extra starkt kaffe och bredde mig - i någon slags protest - en synnerligen miljöovänlig och icke närproducerad limpmacka och satte mig vid köksbordet och tittade ut över åkrarna mot Bergahållet till.

Jag är inte säker på vad det var som fick mig att tänka annorlunda. Kanske den totala friden i form av tystnaden, eller det grådisiga vädret (som jag gillar)? Kanske båda plus något mer som jag inte är fullt medveten om. Någonting positivt som har med Vingåker att göra anade jag - när jag med en suck avslutade frukosten och gick den korta promenaden till rummet där jag har datorn.

Och börjar min sedvanliga morgonrunda bland de stora tidningarnas digitala utgåvor för att skumma om där finns något viktigt att läsa. Det gör det sällan varför jag snabbt kan flytta mitt intresse till alternativa media och de bloggar jag gillar.

En artikel i Dagens Industri väckte i alla fall mitt intresse - och rent av mitt funderingsläge - när jag läste:

”Hur många gånger kan man egentligen ertappas med att vara komplett verklighetsfrånvänd utan att man blir avsatt”, säger han.

”Hur många gånger ska han komma undan med sådana bortförklaringar?
Alltså, hur naiv kan man vara och ändå fortsatt ha väljarnas förtroende?”

”För mig är det fullständigt obegripligt att någon tänkande människa överhuvudtaget fortfarande kan rösta på dessa människor”, säger Åkesson.

Jimmie Åkesson angrep Löfvens kommentar nyligen om att ”vi såg det inte komma” när det gäller gängkriminaliteten.

Det sista stycket i den kursiverade texten skapade funderingar.
I går deltog jag i en av vårt lokala PRO anordnad bussresa till Stockholm där vi på Oscarsteatern skulle låta oss förföras av föreställningen Så som i Himmelen (en härligt gripande upplevelse som jag är glad över att jag lät mig övertalas att åka med på).
Det är bättre att ha nästan rätt än komplett fel har det sagts mig. vilket jag kom att tänka på när jag tittade mig om kring i den fullsatta bussen - 49 resenärer.
"Här sitter jag nu bland idel socialdemokrater" tänkte jag, eftersom min uppfattning är att PRO tillhör den socialdemokratiska sfären.

Vilket jag tänkte igen när jag i DI läste: ”För mig är det fullständigt obegripligt att någon tänkande människa överhuvudtaget fortfarande kan rösta på dessa människor”.
Och minns de synnerligen trevliga människor som var mina reskamrater på bussresan till Stockholm. 

36 procent av rösterna i kommunvalet gavs till S.
33,4 procent gav S sin röst i riksdagsvalet.

Undrar hur de tänker nu för tiden…

Medan du funderat över det har jag läst en artikel i Kvartal med den synnerligen lockande rubriken:

Så skapade den svenska skolan en lärdomsgigant
Artikeltexten börjar så här:
Torsdagen den 21 november begravdes akademieledamoten, språk- och litteraturforskaren och översättaren Göran Malmqvist. Han gick i skola i Borås men världen skulle bli hans arbetsfält. Malmqvist ”dog levande”.

De intresserade kan ta del av artikeln - här.
Kanske du då, kan känna en liten tår hänger i ögonvrån.
Så drabbas i alla fall jag när jag får starka känsloupplevelser - som på teaterbesöket i går…

Men det får jag sällan när jag tänker på - katter. Konstaterade jag nyss.
Jag kanske inte direkt älskar katter men kan nog i alla fall skriva att jag gillar katter. Av alla raser vill jag nog tycka.
Grannen har två katter - som passerar min tomt dagligen på väg till för mig okända trakter. De sitter ibland på min garageuppfart och tittar, lite avmätt så där, på mig när jag hukar mig ner och försöker få kontakt. Jag finner det skönt att gulla lite med katter, få klia dem lite bakom öronen så där och prata lite trams till dem medan jag gör det.
Som så många andra människor.

En del (andra) katter lyckas jag få kontakt med men inte dessa två. Kanske de rent intuitivt känner att jag är en tydlig "hundmänniska" och därför undanber sig närmare kontakt. De uppför sig som (tror jag) att Stefan Löfven gör när har anar en SD-sympatisör som söker kontakt.
Och om det nu är så är det en mycket korrekt iakttagelse. Att katterna känner så menar jag men bryr mig just inte om det.
Inte heller att de använder min tomt som transportled.

Men så har jag uppmärksammat något jag missat förut. Katterna skiter i mina välansade blomrabatter. Det börjar gnaga på min kattsympati - i alla fall vad gäller grannkatter - men inte mot katter i allmänhet.

Och kommer på att jag därefter försöker överföra mina nya väckta känslor till hur jag ser på det här med - invandrare.
När jag vet mer om det kanske jag återkommer i ärendet…


Politik - är dötrist…                      (22 nov 2019)

…är en känsla som under den senaste tiden funnits på en framträdande plats i huvudet. Mitt alltså. Och då menar jag nog mest den kommunala politiken i Vingåker. Och måste korrigera mig själv igen till - de osynliga lokala politiska partierna som (för mig) är lika frånvarande som Stefan Löfven på SDs träff i Örebro det här veckoslutet.

En gång i tiden bemödade jag mig att - tämligen tätt - göra besök på partiernas hem- och Facebook sidor. Det har jag slutat med eftersom de (då) av mig upplevdes som ännu mindre kul än att sitta i väntrummet hos min tandläkare i Västerås. För den delen, tandläkarebesöken har de senaste 10 åren har bara handlat om lite "finputsning" - dessutom utfört av en synnerligen gladlynt kvinnlig tandläkare - som ofta visar ett leende som kan smälta glaciärer.

Det är annat det än vad "hemsidesbesöken hos partierna" kunde bjuda mig.
Inte ens lite finputsning på det gamla trista innehållet…

Att jag hamnade i den här långrandiga inledningen beror på att jag i dagens utgåva av tidningen Fokus fann en text som BUMS fick mina tankar hamna hos våra lokala politiska partier. Som en slags föredöme för dem då - vill jag framhålla…

Fokus vill att fler ska prenumerera på tidningen och det gör man genom att bl a skriva: 

"Hej!
Välkommen till Fokus! Vi är ett nyhetsmagasin som har ett annorlunda löfte till dig som läsare. Vår ambition, vårt löfte är att vi ska börja vår redaktionella bevakning där morgontidningarna slutar.
Kanske tycker du att din morgontidning består av många telegram från TT eller att rapporteringen bli alltmer ensidig. De långa reportagen, de specialiserade reportrarna som kunde skriva reportage värda att tala om - hittar du dem längre?

Eller så kanske du upptäcker att du mer och mer konsumerar dig journalistik via kvällstidnings-sajterna samtidigt som du saknar ett nav, en fast punkt som kan erbjuda något annat än än den snabba rapporteringen.

På Fokus tror vi mer på nya perspektiv än gamla sanningar. På djuplodande, berättande och inkluderande journalistik. Vi är trötta på snäv självrefererad kunskap. 
De vida perspektiven, berättande och fakta. Det är kärnan i Fokus.
Vi skriver, analyserar och försöker skapa förståelse för vår omvärld."

Byt orden som gäller Fokus som tidning och tänk dig i stället att du läser en text skriven av ett av våra politiska partier i Vingåker.
Du förstår säkert hur jag menar.

Tänk om man hos något av dem skrev något liknande i ett försök att klargöra varför vi ska lyssna på dem - och därför ge dem vår röst.

Och så börjar man med det man "lovat" den 1 januari 2020 i stället för att som hittills, några månader för nästa kommunval bedöva vårt intresse med sina flödande floskelramsor

Va?
Jo, du har rätt - jag är en idiot…

Vilket på intet sätt förhindrar att jag också citerar vad Maria Arnstad, redaktör på Språktidningen skriver i Fokus:

"Pragmatik är den del inom språkvetenskapen som studerar språkets användning - hur ett yttrande ska tolkas i sitt speciella sammanhang.
En pragmatisk sats ska bara i vissa fall tolkas bokstavligt.
Ett vanligt exempel är satsen "Kan du öppna fönstret? som är formulerad som en fråga trots att den egentligen är är en uppmaning: Öppna fönstret!
I sin frågeformulering låter uppmaningen mindre brysk, vilket också är syftet.

När barn lär sig sitt modersmål, eller när vuxna lär sig ett nytt språk, har de ofta problem med just pragmatiken, eftersom den kräver lång språklig erfarenhet och bara kan övas upp i sociala situationer.

Pragmatisk kompetens inkluderar också sådant som ironi och humor - språkets absoluta finlir"
(min fetmarkering för att påpeka att jag emellanåt finner de två sakerna är en bristvara inte bara i Vingåker utan landet runt)


Skadeglädje…                              (20 nov 2019)

…är ingen fin egenskap - har det sagts mig - men lik förbannat är det nog vad jag känner när jag läser vad Johan Westerholm skriver på ledarsidorna.se denna morgon. Texten börjar så här:

"Statsministerns kritiserade intervju i SVT Agenda lever vidare. Statsministern kom med en rad med påståenden som kritiserats av flera parter. Men mest graverande är att informationen om utvecklingen i främst utanförskapsområdena och ökande destabiliserande faktorer fanns i regeringen efter regeringsskiftet 2014. Hos hans egna experter. En ökning som flera aktörer pekade på var utom kontroll.
Statsministern visste. Något annat går inte rimligen att sluta sig till.
Bevisen på detta är helt enkelt överväldigande."

Och så följer en text som får mig att skämmas och väcker känslan av skadeglädje - inte bara för den statsminister vi har - utan (som det känns) hela regeringen…
Och citerar från förra inlägget:

"Snart, alldeles snart, tänkte jag - kommer det att vara lika "skämmigt" att berätta att man röstar på S eller MP som det tidigare av vissa ansågs vara att medge att man gillade SD."
Lägg gärna till C och L där…

Peder Kadhammar skriver i dagens AB en krönika över samma "SVT Agenda - där han avslutar sin text med de här raderna

"Löfven är statsminister men det var en förlorare som talade.
För det är ju den som bäst beskriver verkligheten så att väljarna känner igen sig som vinner val.
102 år av socialdemokratisk dominans är slut."

Vilket fick min skadeglädje att klinga bort och bytas ut till - något annat…

som i sin tur fick mig att titta in hos vårt lokala socialdemokratiska partis FB-sida.
Där de tidigare så (ofta) helhjärtat uttryckt sin beundran för vår statsminister och hans vänner i partiet. Jodå, bakom den tanken fanns en lite "elak fundering" som undrade om jag där nu skulle finna något som minsta sätt kommenterar dagens utsatta läge för Löfven och S som parti.
Kanske en liten gnutta självkritik.
Nej, det fanns det inget om…


Det var den veckan det…            
(17 nov 2019) 

…tänkte jag nyss för mig själv där jag satt i favoritfåtöljen och lät tankarna gå som de ville och noterade att klockan snart skulle bli 23. Hade innan jag satte mig ner där för att i stilla funderingar avsluta kvällen, gjort en runda på internet för att få ta del av veckans sista intryck".

En sådan runda innehåller inte bara besök hos de stora tidningarnas nätutgåvor utan i lika hög grad besök hos Alternativa Media och de bloggare jag finner seriösa.
En första fundering kring veckan som gått, och som genast pockade på uppmärksamhet, var förstås den stora nyheten att Sverigedemokraterna i en opinionsundersökning (som ingen har kommenterat som oseriös eftersom den var initierad av Aftonbladet) för första gången blivit större än Socialdemokraterna och att Moderaterna minskat ytterligare någon procent.

Tja, sa jag till mig själv, vem kan vara överraskad av det, eftersom tecknen varit tydliga under en lång tid nu. Under den senaste tiden har jag läst en mycket stor mängd synnerligen negativa kommentarer om den nuvarande regeringen och speciellt då - Socialdemokraterna - och statsministern - som speciellt dumförklaras i hårda ordalag. (ett exempel här)
OK det finns exempel från närmare håll. Kuriren skriver  bl a i en ledartext:

"Vingåkers kommun bidrar med 500 000 kronor till TV4:s julkonsert i Västra Vingåkers kyrka. Varför gör kommunen detta? När kommunstyrelsens ordförande Anneli Bengtsson (S) ska förklara blir det svajigt.

Det handlar om att visa upp Vingåkers kulturskola för hela Sverige, säger Bengtsson, eftersom elever från kulturskolan medverkar vid konserten. Om man sedan lockar ett fåtal elever som annars väljer andra skolor till Vingåkers kommunala grundskola, så har kommunen tagit hem den halvmiljon som har lagts på tv-produktionen.

Och så säger hon detta:
– Vi har fantastisk verksamhet i våra skolor. Det behöver vi lyfta. Bara för att vi har ett dåligt betygsresultat innebär det inte att skolan är dålig."

Snart, alldeles snart, tänkte jag - kommer det att vara lika "skämmigt" att berätta att man röstar på S eller MP som det tidigare av vissa ansågs vara att medge att man gillade SD.

Och dumstrutar finns det även i de andra partierna, tänkte jag, eftersom jag nyss läst att Liberalernas partiledare som utlovat att (om L fick bestämma) "år 2030 finns inte längre några utan-förskaps-områden".

Då är mycket troligare att Liberalerna det året inte längre finns med i riksdagen, tänkte jag och reste mig för att unna mig ett glas Amarone.
Klockan är ju bara 23,30 noterade jag och vet att natten är lång…


OJ då…
                     (15 nov 2019)

…mumlade jag för mig själv denna morgon. Av två orsaker där den första bygger på att jag, synnerligen uppiggad, tänkte "nu blir det intressant" - att få följa hur det i mellanmjölkens land (Sverige alltså) tas emot att Sverigedemokraterna blivit största parti i Aftonbladets senaste mätning.
Väntar med spänning på att få läsa vad de stora media - inte minst då de SD-negativa (som Kuriren) nu åstadkommer - medan de vrider sig av olust för att nu finna orsaker för att kunna bortförklara en sådan sak. Och idiotförklara 24 procent av svenska folket.
Snart får jag/vi se…

Anledning nr två är lite mer dyster då jag för första gången kände att min absoluta favorittidning - Fokus - med innehållet i dagens utgåva - gjorde mig synnerligen misslynt. 
Läste:
"Överklass tjejen Anna från Göteborg blev IS-fru. Nu sitter 26-åringen fast i ett fångläger i Syrien med sina två barn. Vad ska hända med IS-fruarna och deras barn?"

Jag kunde inte bry mig mindre om den saken. Men Fokus tycker saken är värd sex sidor.

Så får jag över tre sidor veta att:
"En sak har upproren i Latinamerika gemensamt. Till slut omvandlas de till sitt eget syfte."
Som vi i Vingåker har bekymrat oss över den saken…

Det som fick "droppen att rinna över" hos mig - var den följande åtta sidor långa artikel om hur vi människor beter oss över klimathoten. Artikeln beskriver: "Därför har vi så svårt att rädda Jorden från katastrofen".

Jag har fått nog av - skulle jag beskriva det fick du läsa en timme - men alla dessa "varningar", miljötjatet, värdegrunder, allt mjäkande med invandringens effekter, den växande kriminaliteten som vare sig regeringen eller annan verkar klara av att stävja (och några hundra andra orsaker) vet jag nu kommer att få mig i framtiden - i ren protest - bete mig "tvärtemot". 
Allt står mig upp i halsen.
Men inte att SD blivit störst - det roar mig av flera anledningar…

Lite till!
Psykologer har sedan länge identifierat starka tankemönster som blockerar handlingskraft och har sammanfattat det i fempunkter.
Ett första kallas för distans - de riktigt drabbande effekterna av den påstådda ligger för långt fram i tiden.
Det andra kallas för apokalypströtthet - vi har lyssnat på larmen för länge för att orka prioritera dem.
Ett tredje är dissonans - vi vet allt det här och det väcker en inre olust, men vi hittar rättfärdigheter som dämpar dem (grannen har ju större bil) och litar dessutom inte på klimatforskarna.
Ett fjärde försvar är förnekelse - om vi håller tyst, ignorerar det vi hör, känner vi oss befriade från rädsla och skuld.
Det femte försvaret har med vår allt starkare vakthållning av vår identitet att göra. Om klimatförändringarna kräver höga skatter och överstatliga lösningar, då slår människor med konservativa värderingar dövörat till.

Allt citerat - om än inte ordagrant - från Mats Holms artikel i Fokus.

Jag själv innehar sannolikt alla fem "tankemönstren".

Nå, det händer att jag funderar över funderingen "Vilka är det då som släpper ut mest koldioxid i landet?" Och eftersom jag googlat på den frågan så kan du - här - ta del av det. Om nr ett på listan "ståltillverkaren SSAB" skriver tidskriften Svensk Natur så här:

"Stora utsläpp från enskilda industrier står för nästan hälften av Sveriges koldioxidutsläpp och 37 procent av alla växthusgasutsläpp. 
(min fetmarkering)

På plats ett på listan över Sveriges värsta utsläppare finns fortfarande ståltillverkaren SSAB, som släppte ut 4,9 miljoner ton koldioxid förra året. 
Det innebär att SSAB står för nästan tolv procent av Sveriges koldioxidutsläpp. Det mesta kommer från kol- och koksmasugnarna i Oxelösund och Luleå, inklusive förbränning av processgaser i Lulekraft."

Och du, begåvade läsare som tittar in här, vad kan lättast minska ner Sveriges utsläpp? Förstås - stäng ner alla industrier.
Va -går det inte?
Säger du det.
Varför då?



Nyfikna funderingar…                  (13 nov 2019)

…upplever jag att jag ofta har. Det antar jag att många andra människor också har. Kanske mina avviker en del från deras eftersom mina har en märklig förmåga att ofta "hamna i Vingåker".
Tänkte jag lite undrande så där - efter att i Dagens Industri läst:

"Det ekonomiska läget i huvudstaden är på kraftig tillbakagång. Det visar Stockholmsbarometern, som faller för andra kvartalet i rad och landar på femårslägsta.

”Vi ser nu en bred nedgång, dystra tongångar och framför allt är det så att hushållens uppfattning om hur arbetsmarknaden förväntas utvecklas utmärker sig negativt”, säger Stefan Westerberg, seniorekonom på Stockholms Handelskammare som står bakom undersökningen."

Och försöker påminna mig om jag någon gång har läst om en liknande undersökning om hur Vingåkersborna ser på olika saker och ting i tillvaron.
Men nej, jag kommer inte på någon - men jag själv är t ex nyfiken på deras syn på "det ekonomiska läget i kommunen."
Det skulle de själva t ex kunna ge uttryck för på Facebook och där gruppen - "Vingåkers Nyheter".

Nå, en och annan gång har jag väl läst uttalanden från kommunföreträdare att "det ekonomiska läget är en smula ansträngt" men kan inte minnas att någon ortsbo (offentligt på något sett) har visat upp någon direkt oro för den sakens skull.

Och finner det personligt vara en smula "besvärligt" att jag själv inte heller (hittills) har ägnat den saken just någon tanke alls. Och jag undrar jag om jag kommer att bry mig så värst mycket om den saken inom den närmaste tiden heller. Om läget nu inte blir så ansträngt att "snöröjningen" i vinter dras ner till ett minimum. För då jäv…

Nå, bäste läsare - vad kan du tänkas ha för åsikt/synpunkt på de här raderna, skrivna av Johan Hakelius på Fokus:

Vi är fortfarande genant dåliga på utkrävande av ansvar i Sverige. Varje krav på ansvar beskrivs som något ofint och vulgärt och brukar kallas att ”utse en syndabock”.
Men Bibelns syndabock var en ställföreträdande skyldig: ett oskyldigt djur som offrades för andras skuld.
Att utkräva ansvar att den som faktiskt är ansvarig är något helt annat.
Det är att lägga skulden där den faktiskt hör hemma.

Hakelius svara i alla fall själv så här:
Svensk statsapparat har ägnat de senaste tio åren åt att skriva värdegrundsdokument om det ena och det andra.
Överst på alla listor om viktiga värden borde det stå ”
Sköt ditt jobb och ta ansvar för det”.

Och mina tankar gör en snabb sväng förbi Tennisparken…

…innan de hamnar hos - Alice Teodorescu:
"Det fascinerande med Sverige är att ingen här anges, fängslas eller mördas för sina åsikters skull. Ändå handlar den vanligaste frågan jag får när jag föreläser om - hur man ska våga stå för sin åsikt." 

Du - varför inte prova med att ge en kommentar på FB och gruppen "vi som läser nattgöken"?


Hur kan vi…                                                  (11 nov 2019)

 …bli bättre? Frågar mig chefredaktören för Katrineholms-Kuriren mig i ett mejl - och ber att jag fyller i en enkät genom klicka på vissa ställda frågor med svarsmöjligheter i skala från 0 till 10.

"Vår strävan är att verka för nöjda kunder och att ständigt utveckla och förbättra våra produkter. Därför är det viktigt för oss att ta reda på hur du tycker det är att vara kund hos oss eller varför du har valt att avsluta din prenumeration.
Vi skulle uppskatta om du tog dig tid att svara på några frågor som hjälper oss i vårt förbättringsarbete.
Enkäten tar ca 5-7 minuter att besvara.

Stort tack på förhand!
Eva Burman
Chefredaktör och ansvarig utgivare Katrineholms-Kuriren"

Lätt som en plätt tänkte jag snabbt - genom att göra en bättre tidning. Och klickade i mina svar som där visade vad jag ansåg om den nuvarande tidningen.
Och så gav jag också - eftersom det fanns plats för det - några förslag på förbättringar som skulle tilltala mig.

Bortkastad tid egentligen - enär jag inte tror på enkäter av det här slaget. 
Om du nu bor i Vingåker och som jag emellanåt "äter ute", och så tänker jag på min favorit Joan´s,  - inte skulle jag kunna svara på en fråga från dem "Vad vill du att vi har på menyn?" Mammas köttbullar?

För all del, några enstaka favoriträtter skulle jag väl kunna få ur mig, men som nu det är så tittar jag på den meny som finns uppsatt ovanför disken och finner alltid något som tilltalar mig. Där menar jag inte ett eventuellt - lunchätande utan -kvällsbesök.
Menyn för veckans luncher hittar jag på Joan´s hemsida under rubriken - Dagens lunch..

Jodå, det är lättare för en restaurang att locka mig till ett par-tre besök i månaden än att åstadkomma en dagstidning med en "meny" av intressanta nyheter.
För resten - varför bara nyheter? (och då alldeles för få om Vingåker) Varför också inte en del underhållning i form av fyndiga och begåvade krönikörer.
Att där i tidningen kan anas en aning humor.
Tycker jag alltså - och blir fundersam över varför jag/vi aldrig besöker t ex restaurang - Nivå. Varför blir vi inte lockade? Vet inte…

Men det räcker inte (för mig då) att bara att kunna erbjuda mig "näringsriktig mat" utan den ska förstås också vara välsmakande (välkryddad) och den bör - liksom innehållet i tidningar - dessutom serveras i en "behaglig och ombonat vänlig miljö".
Vilket jag inte tycker att Kuriren gör.
Men tydligen 9000 personer - av dem som bor i Katrineholm-Flen eller Vingåker - en siffra som visar antalet prenumeranter år 2018.

Som avrundning - tidningar som frågar mig om vad jag "vill läsa" tror jag inte på. Av erfarenhet.
Jag vill att tidningen - av egen förmåga och lusta - ska erbjuda mig ett innehåll som jag vill ha - rent av längtar efter.

Då mest varje dag - för att jag ska bli prenumerant.

Skulle jag berätta för chefredaktören om hon kom hem till mig för en fika…





Vara snäll…                                  (10 nov 2019)

…på söndagar ska man alltid vara snäll, sa min alltid vänliga norskfödda mamma, och menade där nog att man skulle vara lite extra snäll de dagarna. Jag tror att hon just på den punkten inte var så lyckosam i sin uppfostran av mig.

Och inte har det blivit till det bättre med min stigande ålder, tänker jag, denna söndag där jag sitter och längtar efter att jag - emellanåt - mera borde försöka efterlikna en av mina absoluta favoriter - Jens Ganman.
Djupt avundsjuk på hans mod - och förmåga - att i ord formulera sig vrider jag mig smått av olust över min egen oförmåga att vara lite som honom - på Vingåkersnivå.

Har du tillgång till Facebook kan du klicka på Ganmans blåfärgade namn och få en aning om vad jag menar med det.

Eller på ett lika elegant sätt forma mina tankar som Patrik Engellau hos DGS.
Läs kommentarerna till hans text och du får veta ännu en dröm jag har - att där fanns någonstans en plats där modiga, kloka och kunniga, Vingåkersbor kunde ge sin syn på tillvaron. (Jag själv trodde att Vingåkers Nyheter på Facebook var en sådan plats - hade fel)
Som t ex vår bäste svenske klimatforskare Lennart Bengtsson gör - när han i en kommentar till Engellau skriver:

Man undrar när man läser detta och liknande inlägg om det överhuvudtaget finns något hopp för Sverige. Tanken går faktiskt till det tillstånd som inträffar  när en cancersvulst tar överhanden i en levande kropp. Det svenska samhället har förlorat sitt immunförsvar och nu vet ingen vad man skall ta sig till. De mediciner som finns hjälper inte längre.
Det enda man kan göra är att studera vilka samhällen som fortfarande lever. De är kanske inte perfekta som dagens Polen och Ungern men de förefaller ändå inte befinna sig under  palliativ-vård som vårt.
Man kan också fråga sig vad som gjorde det svenska samhället så livskraftigt   och hoppfullt som under första hälften av förra seklet?

Du - jag inser det omöjliga i dessa mina dagdrömmar…


Lands-skam?                                  (9 nov 2019)

…är rubriken ett "ord" som jag själv kanske hittat på - när jag nyss funderade på vilken rubrik jag skulle skriva till denna ännu oskrivna (och ännu ogenomtänkta text) - och blev påverkad av den förra…

Hur som haver - det skrivs mycket i dagarna om "muren som föll" - dvs Berlinmuren - och där allt är i positiv anda.

Men nu läser du en nattgök som skriver om annat. Vilket inte här betyder att jag nu redovisar mina egna uppfattningar i ämnet (för det har jag inga) utan hänvisar till en text skriven av Julia Caesar.
En text - som motiverar min rubrik…
Jag 
swichade henne just 100 kr.

PS (10/11)
Ytterligare en text som passar in under den här rubriken.


Flygskam…                                    (9 nov 2019)

…har jag satt som rubrik här i högerspalten - över teckningen på honom som inte kan bestämma sig. Det har jag själv gjort - jag har bestämt mig för att inte bry mig om att ha denna känsla.
Om du inte tidigare tittat in där så kan jag i alla fall berätta att min tanke bakom att ha lagt in den länkningen är/var - att där syns tydligt (visuellt) vad våra svenska "skammar" har att kämpa mot. En massiv världsomfattande flygtrafik.
En tuff utmaning vill jag säga - där jag ibland (för mig själv då) ser den som en lika stor omöjlighet som att vända den svenska skolan.
Nå, i alla fall den i Vingåker.

Men kanske finns där något på gång som kan tänkas förnya synen på det här med flygskam. Tänker jag när jag hos engelska BBC läser en intressant artikel om - ny slags "luftfarkost - moderna Zeppelinare.
Utvecklingen i dagsläget verkar mest ligga på "frakter" - men läser också:

“Commercial passenger transport isn’t dead either,” she says. “We’re definitely talking to people who would like to use the craft to move people in a more traditional way because there is quite a strong flight-shaming movement who think ‘I’d rather take longer, pay more and generate fewer emissions.”

Tja, vem vet, funderar jag. Liksom lite över varför dessa rader får mina funderingar att hamn i Vingåkers skolor:

That said, many lighter-than-air projects failed because they were over-hyped, poorly financed and led by visionaries when they needed a more pragmatic Henry Ford.


Att läsa…                                     (8 nov 2019)

…kan skapa funderingar, har jag väl tjatat om några gånger tidigare, men noterar det igen, eftersom jag märker att jag själv dagligen "drabbas" av det.
Som idag när jag läser en krönika som har rubriken: Asylpolitik för Dummies - och där texten börjar så här: 

"Många påstår att det inte går att jämföra händelser i privatlivet med händelser i storpolitiken, men jag hävdar att det går alldeles utmärkt. I varje fall ibland
Och så visar krönikören med den fortsatta texten - exempel på det.

"För ungefär 40 år sen hyrde jag en av Göteborgs billigaste lägenheter, bara några meter från E6:an. En kväll bankade det på dörren. Utanför stod en förtvivlad ung kvinna som tydligen bodde på våningen ovanför. Hon hade blivit misshandlad och hotad av sin sambo (en råbarkad sälle som man gärna undvek att möta i trappan) och undrade om hon fick stanna i min lägenhet under natten.

Något motvilligt beviljade jag henne asyl. Efter att ha reglat dörren och försäkrat mig om att inga ljud hördes från grannen, bäddade jag åt henne i soffan. Dagen efter åt vi frukost tillsammans. Hon var mycket tacksam och berättade att hon bestämt sig för att lämna sambon och kontakta släktingar, i hopp om att hitta en trygg plats att vara på. Hon gav sig iväg och jag önskade henne lycka till. Vi sågs aldrig mer.

Ungefär så tycker jag svensk asylpolitik borde fungera. Om en granne råkar i nöd, är det klart man vill hjälpa till. Det var också på det sättet asylsystemet var tänkt att fungera när det en gång etablerades. Men ska vi hitta en motsvarighet till dagens asylpolitik måste vi ändra en del i historien."

Och så gör Jan-Olof Sandgren det  - och gör du dig mödan att läsa hans fullkomligt lysande (ironiska liknelse) beskrivning av "Svensk asylpolitik" så har du just fått ta del av lektion som både får dig att le men även uppgivet skaka på huvudet.


Vilket samhälle…                          (7 nov 2019)

…ser Vingåkersborna framför sig - är en fråga som jag lite då och då frågar mig själv. Jag har ingen aning - för jag får aldrig ta del av några samtal (eller läsa) om sådant. När jag någon enstaka gång - lite försiktigt så där - försöker ta upp frågan bland mina bekanta - är de helt ointresserade av ämnet.
"Vilken skola vill du då att vi ska ha i Vingåker?" Kan jag fråga.
Deras ansiktsuttryck får mig då att tro att - precis så skulle medlemmarna i Nobelpriskommittén se ut - om jag föreslog Pölsa som huvudrätt till festmåltiden i Stadshuset.

Det enda fakta jag kan ta till mig är ju att titta på hur majoriteten av ortsborna röstat i kommunvalet. Och tillåter mig då "tro" att dagens Vingåker därmed erbjuder precis vad de önskar sig.

Jag själv önskar mig - någonting helt annat - ungefär det som du kan läsa om här.

En kommun styrt av en kvinna - med lite stake i…



Kommentar:
Trevligt att se att Nattgöken länkat till en artikel om min sommarkommun Håbo.

Kan  bekräfta att vi som tillbringar tiden där känner oss delaktiga i kommunen
genom den dialog man på olika sätt för med invånarna.
Den veckovisa gratistidningen informerar och uppdaterar oss om allt som händer för att kommunen skall nå de mål och den vision man ställt upp.
Åke


En tanke…                                      (6 nov 2019)

Hej Bjarne,
såg nyss i FB att Vingåkers Kommun lagt ut rubriken Rundabords samtal om demens och bjöd in anhöriga till samtal för att få mer information om vad som kan göras.

Säkert en angelägen fråga men undrar om inte samma metod skulle kunna 
användas i den angelägna frågan om hur man skall kunna förbättra det
mediokra läget i skolan.
Åke


Bäst-före-datum…                        (5 nov 2019)

…är det många människor som bryr sig om - märker jag när jag besöker Cityhallen - där de står och vrider och vänder på varorna för att försöka övertyga sig själva att de ska våga köpa.
Bryr jag mig själv aldrig om att göra. Vilket förstås till mesta del beror på att jag bara handlar varor till mig själv, kombinerat med en rejäl dos slöhet, gör att jag grabbar tag i det mjölkpaket som står närmast till.
Ingen mer än jag själv drabbas om den köpta varan skulle vara defekt.
Och det har den ännu aldrig varit när jag handlat hos Cityhallen.

En lång inledning till dagens text som kommer av att jag såg bilden på den här gamla fina norska bussen. Och tanken hamnade hos de människor som kan sägas ha passerat "bäst-före-datum". Kanske jag ska förklara att jag där huvudsakligen menar åldersmässigt "kroppsligt" då.
Där många fortfarande är i gott skick - väl "underhållna".

 

Varför åker man buss? Det finns många skäl - där ett av dem är "man vill komma någonstans". Som till jobbet. Då får man inte, kan man inte, få åka i en sådan här vacker gammal buss. Den är "för gammal" för sånt.
Men det kan man få om man med resan har för avsikt att få åka någonstans för att där få uppleva någonting. För mig själv blir det då en dubbel njutning - att få åka i den vackra bussen som tar mig till en efterlängtad upplevelse.

Precis som det är att få sätta sig ned och få samtala med - lyssna till - vissa äldre kloka personer vars livserfarenhet vackert och varmt tar dig med på - en tankeväckande resa.
En upplevelse…

 En smula dysterhet…                  (3 nov 2019)

…kanske en och annan Vingåkersbo kände aning av, vid synen av det tunna snölagret på marken. Bistrare tider väntar kanske han/hon tänkte.
Dock inte jag - men den känslan kom lite smygande lite senare när jag läste vad Chris Forsne skriver på ledarsidorna.se.
Och hamnade i ett vankelmodigt funderande där jag hoppade mellan att ibland känna "en smula lycka" av att igen få läsa en text som får mig att - tänka - och en smula dysterhet av den framtid Forsne beskriver.
Om du klickar dig in till Forsnes text så läs även kommentarerna till vad hon skriver - de flesta förstärker känslan av "ett kommande dystert Sverige".

Hur många i Vingåker som nu bryr sig om den saken - funderar jag också på - när jag tar del av att 45,82 procent av ortsborna röstade på de fyra parter som i dag styr politiken på riksplanet - med ytterligare 7,09 procent som gav sin röst till deras stödparti - Vänsterpartiet - sammanlagt 52,91 procent då.

OK - medan du funderar över hur din åsikt om den saken ska formuleras - sitter jag antagligen och själv funderar över de här raderna:

På sikt avskaffa tvångssystemet med skolplikt. Det är otidsenligt och skapar mycken vånda.  I dagens system har eleverna bara en skyldighet, att vara på plats i skolan. Detta är helt befängt. Skolan ska inte vara en plikt, utan en förmån. Att gå i skolan är att ta ansvar för sitt lärande.

Och när jag tror att jag tänkt färdigt om den saken ska jag fortsätta med:

”Även feminister får till slut acceptera konsekvenserna av sitt handlande även om det bär emot.” - som fått svaret:

"Nej, det är absolut felaktigt. Kvinnor avkrävs aldrig ansvar på samma sätt som män. Detta är ett av huvudskälen till varför det är olämpligt att ge dem politisk makt. Som ett exempel kan vi ta dagen läge i Sverige. Nästan alla unga kvinnor röstar på partier som mycket tydligt stöder massinvandringen. Men vare sig de själva eller någon annan håller dem ansvariga för konsekvenserna. När allt går åt h-vete kan de göra som Åsa Romson och gråta en skvätt.

Frågan är inte om kvinnornas rösträtt ska avskaffas eftersom det är helt uppenbart att detta kommer att ske. Det som är av intresse är istället vem som ska göra det och när. Om utvecklingen bara fortsätter som nu, blir det muslimerna som tar hand om saken. Då förlorar vi även hela vår civilisation och kultur.
Eller så tar vi västerländska män tag i saken.
Då kan vi lösa alla immigrationsrelaterade problem på en kafferast."

Sådana klara åsikter kommer att kräva (i kväll) minst två glas vin i favoritfåtöljen för att kunna reda ut var mina tankar slutligen hamnar…


En smula lycka…                          
(1 nov 2019)

…vill jag gärna unna mig - varje dag. Är en tanke som smyger förbi efter att denna morgon ha läst en text - som just bjuder mig en stunds - lycka. Och samtidigt väckte en liten stunds fundering kring vad som får mig att känna denna sköna vardagliga känsla.
Något åt det här hållet funderade jag;
När jag ser mig om  - i tankarna alltså - så ser jag att många människor finner en stunds njutning (emellanåt rent av lycka) av andra saker än jag. Som att t ex se på en fotbollsmatch, (speciellt om det "egna" laget vinner) en musikupplevelse bland likasinnade. Här tänker jag då mera på bullrande rock-galor än en mer stillsam musiksammankomst. Biobesök där filmen förmår locka fram - känslor.
 Efter en stund kommer jag på att jag kanske ska lägga till en sådan "märklighet" som att gå med i ett pridetåg…

Människor får väl finna sin lyckokänsla var de vill, tänker jag generöst, samtidigt som jag kan skaka lite på huvudet i förundran över deras val. 

Ett läsexempel bara…

Strunt samma - för vad jag ville framföra denna morgon - var en stigande lust att berätta vad jag själv får lyckokänslor av - att läsa texter. För all del, gärna en bra kriminalroman men det som väcker fram de mest ljuva känslor av lycka hos mig - är texter som får mig att - börja tänka.
Vilket den här gör

Och vet att jag strax kommer att läsa fler sådana - för inom ett kort ögonblick kommer jag att ställa mig på trappen utanför ytterdörren - i tystnaden titta ut över åkrarna, dra in några djupa andetag av den friska Vingåkersluften och sedan gå de få stegen till brevlådan för att hämta - tidningen Fokus…


Lite till:
Läser i en krönika i Expressens nättidning:

"60 kommuner och fyra regioner betalar årsavgifter för att få kalla sig ”Fairtrade City”. De små, med färre än 10 000 invånare pröjsar 5 000 kronor om året. De stora får mängdrabatt och betalar 25 000 kronor.

Det är struntpengar. Men likafullt en meningslös utgift, som kostar en del administrativ arbetstid. De rättvisemärkta produkter som måste köpas in kostar därtill i regel mer än alternativen." 

Nu vet jag att Vingåkers kommun tillhör de 60 kommuner som betalar för att få kalla sig Fairtrade City - och har funderat en stund över frågan till mig själv "Hur f-n kunde kommunfullmäktige gå på ett sådant jippo?"

Läser också dessa rader hos DGS:
Tidigare skedde sammankopplingen mer spontant exempelvis genom att en arbetssökande klappade på företagets port och frågade om det behövdes arbetare.

Återigen i funderingar - hur många av dagens vuxna vet vad ordet klappade  härstammar från?
Vi som är lite äldre - och har gått i riktiga skolor - visste förstås ursprunget…


Jag vet att du…                           
(31 okt 2019)

…så här dags (08.10) har annat och viktigare saker för dig än att läsa vad jag skriver men hoppas i alla fall att du senare i dag tar dig tid att läsa vad Patrik Engellau i dag skriver om den svenska skolan. Synnerligen tänkvärt.
Och ta gärna del av kommentarerna till hans krönika…
För egen del har jag just masat mig ur sängen - en av mina personliga fördelar som kommer av att inte längre behöva gå "till jobbet" - utan att i stället kunna  starta datorn och lite snabbt kolla vad de "alternativa media" och seriösa bloggare jag dagligen besöker har att erbjuda för senare genomläsning.
Allt medan kaffebryggaren allt mer sprider en skön doft kring sig.

En ny - som jag förväntar mig - skön dag ligger framför mig…


Det var så billigt att jag…              
(30 okt 2019)


…inte kunde låta bli. Att slå till (köpa) alltså. Har jag hört en del personer säga.
Händer aldrig mig - med ett undantag. När jag besöker Ikea och ser deras priserbjudande om 5 kr för en varm korv med bröd. Då unnar jag mig att beställa två - för att jag är väldigt förtjust i "korv med bröd" och (då) påverkad av det mycket låga priset.

För mig är ett tankehopp från varm korv till flygresor fullkomligt naturligt - speciellt när jag fått ett pangerbjudande från Norwegian där de erbjuder mig att för (som de själva nog anser) ett specialpris (prissänkning alltså) flyga med dem till utvalda destinationer. Som London och dess Julskyltning  - jag just funderade lite på att titta på igen.

Antagligen hoppas Norwegian att vi som får (som e-mail) detta erbjudande ska uppfatta erbjudandet lika oemotståndligt som jag gör med den varma korven hos Ikea - att vi kan inte låta bli att slå till…

Jodå, jag finner att 1445 SEK är synnerligen prisvärt erbjudande för en returresa från Arlanda till London den 10 december med retur den 13/12. Jag är en sådan person som gärna reser, bara av reslust så där, och vill då uppleva resan som - en smula bekväm.
Då blir denna tänkta Londonresa betydligt dyrare - 9495 kr:
600 kr - Bilparkering vid Arlanda
450 kr - Gatwick Express (tåg in till London city)
500 kr - taxi (t o r) Victoria station till hotellet
6500 kr - Blakemore Hyde Park Hotel (3 nätter med frukost)

OK - man kan visst ha åsikter om detta. Det finns andra och billigare hotell, jag kan också ta tunnelbana i stället för taxi - och kanske något mer jag just nu inte tänker på.
Men det finns fler merkostnader också: bilresan Vingåker-Arlanda drar en del diesel, matkostnaderna under resan är betydligt högre än i Vingåker.
Ja du vet ju hur det är…

Men jag vill bo på Blakemore Hotell, det har jag gjort de senaste sju gångerna jag besökt London. Jag vill åka taxi och inte trängas på tunnelbanan med dess byten.
Jag åker inte till London för att spara pengar - jag sa ju att jag vill att mina resor ska vara - bekväma - annars åker jag ju inte.

OK - Norwegians pris upplever jag inte längre - som oemotståndligt - när slutpriset blir runt 8000 kr dyrare. 

Se där - några små funderingar kring ett - priserbjudande…



Trött på politiken?                        (29 okt 2019)

Jag är i alla fall det, och kanske då huvudsakligen den svenska rikspolitiken. Skriver jag eftersom jag inte orkar ta del av vår kommunpolitik med någon entusiasm alls…

Har just läst en ledartext i Göteborgs-Posten som börjar så här:
Vi lever i en tid när olika antaganden om Sverige måste omprövas. Flera uppfattningar om Sveriges ekonomi, arbetslöshetssiffror och trygghet har på kort tid kullkastats.

Tar du del av hela ledartexten får du förklarat för dig varför den slutar så här:

När man jämför dessa positiva förhoppningar, med resultatet, börjar man undra hur mycket naivitet makthavare får uppvisa utan att helt tappa sitt anseende. Om medborgare ena dagen hör optimistiska utsagor och sedan möter en radikalt annorlunda verklighet så gör det något med deras tillit till politiken och samhällseliten.  

Att medborgarnas förtroende för de folkvalda rasar är alltså inte så konstigt. Många politiker verkar leva i en värld där politiken mer handlar om att stå upp för vad de anser vara goda värderingar, snarare än att lösa problem i verkligheten. Men väljarna ser igenom detta. På lång sikt är det skadligt för demokratin. 

För egen del anser jag att slutklämmen är fel - det kunde gott stå:
"Den svenska förda politiken är redan nu skadlig för demokratin"

Och noterar med viss förvåning att jag själv tycker mig ha större förtroende för vår kommunpolitik…


Medelklassen…                            
(28 okt 2019)

 …är enligt Patrik Engellau hos DGS värd all uppskattning. Vad jag förstår hos mig själv har jag aldrig funderat över om jag tillhör/tillhört någon "klass" över huvudtaget.
Men kanske jag ska ägna någon stund över att göra det på dagens tågresa till Stockholm. Engellau skriver
bland annat:

"Det finns, mig veterligen, i Sverige inga makthavare eller inflytelserika tänkare som ärar den svenska medelklassen efter förtjänst. Det är medelklassen som genom sitt dagliga, flitiga arbete får nationen att överhuvudtaget fungera. Att vi får mat på bordet och varmvatten i duschen och kläder som kan hålla kylan borta beror inte på politikerna eller på välfärdsadministratörerna och deras klienter och ej heller på skrikiga aktivister av typ Extinction Rebellion.
Alla dessa klarar sig för att medelklassen ”reder för landet den närande saft” och delar med sig av sitt bröd.  

Om Sverige ska överleva som välordnat och rimligt välbeställt land bör vi gemensamt ära och tacka vår tids odalbönder, alla dem som gnetar, uppfostrar barn, tar sig till jobbet även om det känns motigt och därtill tvingas försörja de horder av PK-ister som hånar dessa medelklassare och skäller dem för rasister."  

När jag läser de sista raderna i sista stycket (som jag kursiverat) känner jag hur en stigande irritation växer fram och närmar sig någonting jag vill beskriva som - förbannad. På alla dessa "godhetsknarkande tycka-synd-om-männniskor och klimatdårar" som så idogt agerar för att få Sverige ytterligare på dekis.
Kan mycket väl - också till en del - bero på en kvarvarande känsla från den "tankeväckande" gårdagens intervju med Leif Östling på swebbtv.se.

Jag antar att de raderna visar på att jag då nu inser att jag tillhör - medelklass - och därmed (för mig själv) rättfärdigar min växande ilska…


Ett så härligt irriterande samtal…
(27 okt 2019)

Rubriken är en blandning av de två föregående. Och när jag börjar skriva dessa rader är jag smått uppfylld av känslor - positiva sådana huvudsakligen - efter att hos swebbtv.se har lyssnat på en intervju med förre Scaniachefen Leif Östling - du vet han som i en tv-intervju ställde frågan till journalisten och svenska folket:
Va´fan får jag för pengarna?

Leif Östling är underbart frispråkig vad gäller det mesta (av våra problem) i Sverige. Och lyssnar du på vad han säger skulle det inte förvåna mig det minsta om du - som jag - (t ex) inte inom en snar framtid kan se en förbättring inom Vingåkers skolor. Och hans totala nedvärdering av Miljöpartiet. På riksplanet då är det väl bäst jag förtydligar.
Hur de agerar här i Vingåker vet jag just ingenting om…

härligt rak Östling är i sina svar på frågorna - och så irriterad jag upplever att jag blir när han (så tydligt) pekar ut vad/vilka det är som styrt vårt samhälle dit där det befinner sig nu. Klart på dekis…

Klicka dig in hos swebbtv.se och vidare på länken till intervjun med Leif Östling.


Så irriterande…                        (25 okt 2019)    

…säger jag förvånat till mig själv - när jag märker att det mesta jag läser i morgonens Fokus styr mina tankat till - Vingåker.
Och det är inte alltid så kul.

Upphandlingarna leder till haverier - är en rubrik som möter mig tidigt i Fokus - och bums fanns mina tankar i Tennisparken.

"När jag för några år sedan tittade på hur många 18-åringar som bodde i svenska kommuner och hur många 25-åringar kommunerna hade kvar år 2012, det vill säga sju år senare, visade det sig att 250 av 290 kommuner (85 procent) hade färre 25-åringar kvar än de hade haft 18-åringar tidigare."
Den som skriver så är Charlotta Mellander, professor i nationalekonomi på handelshögskolan i Jönköping. Som också skriver:
"Längtans blomma är som störst i våra mindre kommuner som ligger på avstånd från en lite större stad" - där längtans blomma nog ska tydas som lusten att flytta till den större staden.

Vore jag av den sällsynta sorten som kallas "grävande journalist" skulle jag förstås ta reda på hur det är med den saken i Vingåker. Men förmår mig inte - enär min åsikt är - som oftast - den att "Ingen i Vingåker bryr sig".
Fast en snabb fundering passerar "undrar om de styrande i kommunen känner till detta och i så fall - vad gör de åt saken. Kan de göra något?"
Svarar mig själv på den sista frågan - det kan de inte.

"Heller" - lägger jag till efter en stund. Då jag läst raderna:
"Att skriva är att skapa ett rum där något är möjligt att säga" och jag blir kort lite fundersam över varför jag (inom mig) envisas med att vilja citera vad Jan Emanuel använder för ord när han (nedan) beskriver upphandlarna i kommunerna.

Jag anar hos mig själv att det huvudsakligen handlar om min "oerhörda förvåning" över att våra lokalpolitiska partier - de som styr kommunens verksamhet - inte dagligen utnyttjar denna möjlighet att vilja/kunna påverka oss väljare. Utan vaknar till liv, med sina floskler, först någon månad inför det kommande kommunvalet. 
Och hamnar igen hos Jan Emanuel som i samtalet med Henrik Jönsson säger ungefär:
Om du (anser dig som) är en tänkande människa, och tänker lika som andra, vad har du då tänkt?"

Jag själv då? Förmodligen tänkt (funderat) för lite och en för kort tid - för vad kan då - egentligen - våra politiker informera oss om - de ointresserade?
Just ingenting - om de nu inte vill underhålla oss med personligt skrivna krönikor om ämnen de tror kan intressera oss…

Men Fokus får mig igen att hamna i Vingåker - och dess skolor.
Johan Hakelius skriver:

En psykolog visar hur man bemöter någon som tar strypgrepp. En frivillig har klivit upp på scenen och lagt fingrarna runt halsen på psykologen.
Den fingerade förövaren, antagligen en lärare, ser lätt generad ut.
Psykologen står med armarna slappt längs sidorna, benen lätt böjda och en blick vass som en aladåb.
På projektionsduken bakom paret kan man se en bild av en hög skruvnycklar.
Det, och texten "Vänta - det räcker oftast."
Så bemöter man någon som tar strypgrepp. Att vända andra kinden till skulle i det här sällskapet antagligen ses som en alltför aggressiv rörelse.
Det fascinerande med diskussionen om "lågaffekt bemötande" i den svenska skolan är att vi alls behöver ha den.
Den sortens problem uppstår bara i kulturer som både saknar sinne för det absurda och en uppfattning om det normala.

 Och Hakelius lägger till:
"Och detta gör att vi nu inte för en diskussion om hur lärare ska upprätthålla ordningen i skolan, utan på fullt allvar i stället diskuterar om de verkligen ska upprätthålla ordningen i skolan"


För egen del började jag - för en månad sedan - mycket bestämt förklara för Madame att "Nu ska jag gå ner i vikt". När jag vägde mig i morse kunde jag konstatera att jag gått upp ett kilo så här långt i oktober.
Så irriterande…

Vilket fick mina tankar att hamna hos de två orden - god mat. Och vidare till ett minne från början av 1980-talet. Jag blev då erbjuden att få bli redaktör för tidningen Allt om Mat. På lite omvägar fick jag hör att jag hade blivit föreslagen som lämplig till jobbet av två av tidningens kvinnliga journalister som jag var lite bekant med.
Jag och Jesus är visserligen födda på samma dag - Juldagen - men jag blev oerhört smickrad över att förlagschefen på Bonnier trodde mig ha den magiska förmågan att få tidningens nio kvinnliga journalister att hålla sams…

Det är inte så ofta jag inser mina begränsningar, men…
Nog ett av mitt livs bästa beslut - jag tackade nej.




 

Välkommen åter…