"Vår tröstande övertygelse -  att världen är begriplig vilar på en stabil grund -
vår nästan obegränsade förmåga att strunta i vår okunnighet."

Det är roligt att leva - för då får man se hur det går…


När jag tar en fika…            (23 nov 2020)

…händer det lätt att jag hamnar i små funderingar. Allt mer sällan om Vingåker - märker jag - där bakom det sannolikt finns en tanke (känsla?) "Vaf.. finns det numera att fundera över - om Vingåker?"
Som jag själv märker i form av att det blir glest mellan uppdateringarna här hos nattgöken.

Men så blev jag uppmärksam på att min granne - som är ordförande i Vingåkers PRO-avdelning - for i väg med sin bil och då hamnade jag förstås i funderingarna just hos denna "pro-avdelning."
Och dess mycket låga aktivitet.

"Alltså - just ingen större skillnad mot tidigare", mumlar jag till mig själv (lite elakt - jodå) där avdelningen i alla fall vanligtvis erbjuder (de tämligen få) medlemmarna månadsmöten med kaffe - lotterier och någon enklare underhållning.
Jodå, du har förstås rätt, där förekommer också en liten bowlinggrupp, en något större boule-grupp, en glest besökt linedace-grupp - och - en slags reseverksamhet som verkar ha gått i ide…

IDE - är ordet - tänker jag enär det nog är ordet som bäst beskriver hur  föreningens styrelse ser på medlemmarna. Den har gått i ide - i stället för att se till att hålla sin hemsida (på internet) pigg & alert - och på så sätt hålla en (så gott som - daglig) livfull kontakt med medlemmarna.
Vilket man - givetvis - alltid borde göra.

Vilket jag för en månad sedan, flera gånger, framfört till styrelsen - och bifogat ett av mig - framtaget förslag på hur en sådan sak (egen hemsida utanför PRO-riks) skulle kunna se ut.

Ingen reaktion - mina mejl når förmodligen inte fram till - de sovande…

(eller det kanske beror på att jag inte anmälde mig själv att driva denna föreslagna hemsida och att de vet att de själva inte kan. Eller också att de tänker: alla medlemmar har ju inte dator och då anser det vara orättvist (?) att dessa då inte kan ta del av denna förmån.
Jag, som då synnerligen osvenskt - innehar tanken att styrelsen kunde få för sig att de medlemmar som fortfarande har kvar sin hjärnkapacitet möjligen kan sukta efter en smula - intellektuell stimulans - och ge dem det)

För - tänker jag när jag läser dessa rader på nätet:
Att läsa igenom TV-tablån är fullständigt onödigt numera eftersom den alltid ser likadan ut dag efter dag, timme för timme fylld med samma tramsiga serier och strunt. De som sänder ut skräpet verkar ha gett upp.
Det är klart att tittarsiffrorna minskar och snart bara trötta åldringar finns kvar och tittar på smörjan.

Höst i vår kommun…


Vingåkers skolor…             (12 nov 2020)

…intresserar mig allt mer, konstaterar jag en smula förvånad, eftersom jag egentligen själv inte har minsta anledning att - bry mig. Med det menar jag att jag då inte har egna barn eller barnbarn som går i någon av skolorna.
Nå, efter att nu återigen fått ta del av att vår kommuns skolverksamhet tillhör "bottenligan" i de skolrankningar över landets 290 kommunen som redovisas blev jag en smula förbannad - för att beskriva det med ett lämpligt ord…

Vilket fick mig här om kvällen bli sittandes i favoritfåtöljen i ett försök att se om jag - från vad jag t ex läst i artiklar i Kuriren - kunde vaska fram ett svar på frågan: Vem - Vilka är det - egentligen - som är ytterst ansvariga för våra skolors förfall?
Kom på att jag nog vet för lite om hur skolorna sköts i kommunen för att kunna veta den saken. OK - vet man inte så får man väl fråga.
Och försökte tänka mig hur just den saken skulle kunna gå till.
Vem, eller vilka, kan jag ställa frågor till.

Ha - lärarna förstås!
Klart att lärarna är ansvariga för studieresultaten.
"Nej" - ropar de högt - och lägger till sina argument varför det är så.
- Varför ser ni då inte till att det som inte fungerar blir åtgärdat?
Och jag antar att jag strax har hamnat hos rektorn som utpekas som bromskloss för en behövlig förändring.

"Nä, inte jag heller", svarar förstås rektorn och framför förstås sina förklaringar till varför studieresultaten inte förbättras. "Vi har inte resurser för några förbättringar".

Och när jag frågar hur det kan komma sig så hamnar jag hos barn- och utbildningsnämnden. Vars ordförande Ing-Mari Frössevi ger mig följande:

"Skolan är en komplex verksamhet som det finns olika åsikter om. Ska skolan debatteras så anser jag att åsikterna ska bygga på fakta. Vingåkers politiker är på lokal nivå eniga om skolan och jag anser att politiken har skapat förutsättningar för att barn/elever i Vingåkers kommun ska få en bra skolgång. (min fetmarkering)

Vingåkers politiker har ett antal år satsat på att öka resurserna till skolan. Kostnaden per elev i Vingåker ligger över medelvärdet för kommuner i Sverige och enligt senaste statistiken från Skolverket (år 2018) så var kostnaden totalt för en elev i grundskolan 127 700 kronor (för Katrineholm 119 800).
Lärartätheten har dessutom ökat i Vingåker. Antal elever per lärare var år 2019 10,2 (i Katrineholm 11,9) enligt samma statistik.


Samtidigt har andelen elever som uppnått kunskapskraven i årskurs 9 stadigt minskat sedan år 2011. Hur kan det komma sig?

Enligt skolforskning och enligt den analys som Skolverket har gjort i samband med projektet ”Bästa skola” samt enligt min egen erfarenhet efter 50 år i skolan som lärare, rektor och förvaltningschef, så har elevernas resultat och utveckling inte enbart med ekonomiska resurser att göra.
Styrning och ledning av skolan har stor betydelse för skolresultaten.

Oj, tänker jag - bättre exempel på en "käftsmäll" får man leta efter, mumlar jag till mig själv - för som jag ser det - här får ju rektor och lärare skulden för att våra skolor hankar i gärdsgårdsserien…

Och ber att få runda av med några rader ur en artikel i Svenska Dagbladet som besöket en engelsk (fri)skola:

"Tvärtom så tror han att academies kan driva skolor på ett hel annat sätt än kommuner. En academy skulle helt enkelt aldrig tillåtas att sjunka så lågt, menar han.
– Om jag inte sköter mitt jobb, då får jag sparken. Men skolor som drivs av de lokala myndigheterna har fått fortsätta även om det går dåligt. Folk får sitta kvar på sina poster för länge. Och eleverna får tre, fyra år med dålig utbildning."

Mitt barnbarn - Nimit - och hans skola i Luang Prabang i Laos. Skolan drivs av kineser och utbildningen är - beundransvärd…




PS - och jag har börjat läsa i den här boken igen och tycker mig förstå av vad Isak Skogstad berättar att där finns smått oöverstigliga problem inom "tyckandet om hur skolorna ska drivas" som gör att jag inte framför mig kan se en snar lösning/förbättring på tillståndet för de svenska skolorna. Om ens alls - när det gäller Vingåker…

Vilket lite senare får mig att längta efter en lokal "skolornas Trump". En man som säger som (Trump lovade USA) "Gör Vingåkers skolor bäst igen". I en förhoppning att du förstår den liknelsen.
En man som har egna klara idéer över hur han vill att en "överdådig skola i Vingåker ska vara" - en som förmår tänka utanför "Skolverkets snöpta tankar" och som lugnt vågar säga - om Skolverket kommer med anmärkningar - "Ni kan ta era regler och stoppa upp där solen aldrig lyser". Eller kanske en aning mer artigt - bara de klart förstår att vad han gör i Vingåker är att vara helt fokuserad på att - uppnå resultat.
Och för sådant krävs det - en karl!

Lösningen?                           (11 nov 2020)

…för att komma bort ifrån bottenläget är det meningen att den här lilla textsnutten ska förmedla. Vilket den förstås inte går eftersom den - trots sin "sanning" - aldrig skulle godtas av de ansvariga.Ok - se det då som en stunds underhållning - men i boken du kan se på bilden här till vänster läser jag

"Om man ska hitta på något som inte finns tidigare måste man vara klar över att majoriteten alltid har fel. 97 procent av alla människor tänker normalt - de ställer normala frågor och får normala svar. De tänker innanför boxen. (min fetmarkering)

Just det, det är bara det att det är väldigt liten box det handlar om och den har starka väggar i flera lager. Ett slags kassaskåp och det är verkligen ingen lätt sak att lämna den boxen - att verkligen i ordets egentliga mening tänka utanför den.

Frågar jag dig t ex om vad vi ska äta, så får jag kanske tre eller fyra förslag.
Att vi ska ät något ur kylen, att vi ska gå till en pizzeria eller kanske att vi ska äta indiskt. Sedan tar det slut.  Du ger svar som ligger innanför boxen.
Ingen skulle svara - vi går och tittar vid stora landsvägen om vi kan hitta något påkört djur som vi kan bära hem, tillreda och steka till middag.
Det skulle till och med vara lite äckligt.

Men för de människor som inte är i samma box som du är det ett normalt svar.
Man måste bryta med det normala.

Du menar "att om jag vill ha ett annat svar än den som majoriteten ger, krävs det att jag gör på ett helt annat sätt - jag ska ta mig till en plats där majoriteten aldrig varit?"

Precis, svarade Christer, med andra ord, ska du uppfinna något, så måste du vara medveten om att majoriteten alltid har fel.
Man måste alltså göra sådant man aldrig har gjort förut.
Förstår man inte det, så kan man aldrig bryta sig ur den berömda boxen.

…kom ut - nu ska vi göra något som ni inte har gjort förut!


Bottenkänning…               (11 nov 2020)    

Bor man i Vingåker är det väl en ganska naturlig sak att man vill kommunens väl.
Att den ska utvecklas positivt.
Tänker jag i bakgrunden allt medan jag tar del av kommunens placering i Lärarförbundets rankninglista - Bästa skolkommun 2020 - som visar den bistra verkligheten att Vingåker har (bland landets 290 kommuner) placeringen 282.
Ytterligare en sänkning efter att 2019 placerats som 262.

Efter att ha skrivit raderna ovan blir jag sittandes i en lång fundering över hur jag nu ska fortsätta skriva.
Ska jag fastna i den vanliga svenska åkomman "Tycka-synd-om" och skriva förstående rader om hur svårt det är för skolorna i Vingåker - och jamsa medkännande över: (ur Kuriren)
Det är inte dagsläget som beskrivs i rankningen, och jag tycker att vi är på gång i Vingåker. Den nya skolan och förskolan har betytt oerhört mycket för barn, lärare och elever, säger Ing-Mari Frössevi (C), ordförande i barn- och utbildningsnämnden.
– Baracktiden på Slottsskolan var arbetsam för både elever och lärare, säger Frössevi.

Som i Kuriren också för ut att:
– Det finns ingen quick fix för hur Vingåkers skolor ska bli bättre. Det handlar om metodiskt och strategiskt arbete och det kommer att ta flera år.

Jaha, igen, säger jag till mig själv, eftersom jag tycker mig känna igen de tongångarna från tidigare års - bortförklaringar.
Då jag fått mig berättats att  "NU minsann" kommer det att bli bra för vi har tagit hjälp utifrån. I form av kunnigt folk från Skolverket - tror jag det bl a var…

En blind leder en blind - är en formulering som poppar upp - från min mindre medkännande del av hjärnan. Som tagit över från tycka-synd-om delen - och viskar i mitt öra att "skriv nu någonting som innehåller ordet - klåpare"…

Vilket jag avvisar enär (fint gammalt ord) jag tänker berätta några rader från min egen skolgång med början i "första klass" i augusti 1945. På den tiden fanns inga klåpare i den svenska skolvärlden - inte heller några busiga elever.

Då var lärarna auktoriteter som hade som (enda? - vill jag tro) uppgift att lära - oss tysta och uppmärksamma busgrabbar - relevanta kunskaper.
Som jag njöt - är ett diffust men förmodligen sant minne som kommer fram.

Och ingen elev hade minsta tanke på annat än att ständigt ta del av vad lärarna ville att vi skulle lära oss. Utom en då - jag - som redan på den tiden var "frispråkig" - vilket fick med sig att under en engelsk-lektion med "magister Sillèn" fick honom att lämna sin kateder för att gå ner till min plats och tillrättavisande (måste det väl ha varit) grabba tag i min vänstra axel och klämma till.
Tja, inte helt ovanligt på den tiden - med möjligen det lilla undantaget att han då knäckte av mitt nyckelben. Vilket åstadkom tre händelser:
1 - ner till skolsköterskan (Silléns fru) för att fixa till den "fadäsen".
2 - kära mor och jag blev hembjudna till Sillens för  - jag minns inte annat än att än att de pratade vänligt med varandra - allt medan jag mumsade i mig nybakade kanelbullar.
3 - Under ett par veckor gick jag och sprätte - stolt - omkring på skolgården iförd min Mitella. Kände mig förmodligen som en en skadad krigshjälte…

Jo - det var bättre förr! I den svenska skolan menar jag.
Vi fick lära oss det vi skulle lära oss. Annat var inte att tänka sig…

Då återstår den självklara frågan - blir det bättre i framtiden?
Om du frågar mig - och det handlar om skolorna i Vingåker - så blir mitt svar:
Ytterst tveksamt…
Här om Vingåker…

Hög sjukfrånvaro och låg andel godkända elever gör att Vingåker placerar sig lågt i Bästa skolkommun

  • Vingåkers kommun ligger på 282:a plats bland landets 290 kommuner i 2020 års Bästa skolkommun, med en generell utveckling i negativ riktning.
  • Undersökningen bygger på en jämförelse av tio kriterier. Andelen barn i förskolan och resurstilldelningen tillhör Vingåkers styrkor relativt sett, medan nivån på sjukfrånvaron och andelen godkända elever drar ner kommunens rankning.
  • Vingåker ligger sämre till än samtliga tre grannkommuner: 
    Finspång (183), Örebro (211) och Katrineholm (242).
    I hela Södermanlands län är Vingåker rankad som nummer åtta av nio kommuner. Trosa lägger sig bäst i länet (48).



                   2020  -    2019
Trosa               48         59
Nyköping      247       176
Flen               197       172
Eskilstuna      234       218
Katrineholm   242       217
Oxelösund      271       225
Strängnäs        276      285
Vingåker         282      262
Gnesta             289      290


Ett tristare liv…                     (9 nov 2020)

Det är inte ofta jag håller med om något som står i Aftonbladet - men smått överraskad måste jag medge att dessa rader av Robert Aschberg gillar jag…

"Vad ska vi göra nu på kvällarna framför datamaskinen, när den fria världens hårfagre ledare byts ut mot en tråkmoster?

Vi har knarkat Trump som heroinister, dagligen kollat CNN och Fox med skräckblandad förtjusning, gått in på MSNBC och New York Post för att hitta smaskiga nyheter, besökt Breitbart och Washington Post i jakten på sensationer.

Nu sitter vi här, hänvisade till imbecilla tårt- och bantningstävlingar i tv och flinande selfies i sociala medier, där den genomsnittliga grandiositeten inte ens når till fotknölarna på den notoriske narcissisten Trump. (min kursivering)

Vi har förlorat underhållningen. Livet har blivit tristare."

Lutar mig tillbaka i kontorsstolen och ser i alla fall två saker som skulle kunna beskrivas med "Det drabbar i alla fall inte oss i Vingåker"

- För vi har inte förlorat någon underhållning - det har aldrig funnits någon…
- Livet kan heller inte bli tristare än vad det redan är…

En kort film…                                     (8 nov 2020)

…där Stefan Sauk förmedlar åsikter jag helt ställer mig bakom.


Hur kommer det sig att…
   (4 nov 2020)

Är en fråga jag emellanåt ställer till mig själv - när jag bl a hamnar i funderingar över folk och företag/organisationer. Och den frågan poppande upp i går kväll när jag satt och funderade över vår lokala PRO-avdelning.
Som jag, efter många stilla försök från bekanta, just låtit mig övertalas att bli medlem i. Att jag inte tidigare, självmant, valt att bli medlem beror till en del på att jag inte har blivit "uppvaktad" från någon inom PRO om att bli medlem.
En annat - starkare skäl - är att jag har haft fördomar om att PRO är ingenting för mig.
Vilket får mig att göra en liten utvikning till tidningsvärlden.
Jag har en bekant som har varit ägare av ett tryckeri i runt 40-50 år och jag (som då var i början av min egen tidnings-makar-karriär) frågade nyfiket vilka branschtidningar han läste.
Ingen, svarade han, och såg undrande på mig av en sådan märklig fråga…
OK - ett hopp till - senare i livet (1972) kom jag att undra över "Hur kan det komma sig att av - landets 700-tusen hundägare - bara 28.000 är medlemmar i Svenska Kennelklubben." Alltså 4 procent av de svenska hundägarna.

Och av någon anledning jag inte minns så klart - såg jag i det konstaterande - en affärsidé. En konkurrerande hundtidning - till SKKs synnerligen ointressanta medlemstidning - Hundsport. Vilket fick mig att 1973 starta en tidning vid namn - Vi hundägare. Som år 1975 hade en upplaga på över 35.000 exemplar.

Jag gör ännu ett hopp - livet blev sedan så att jag (i nov 1976) värvades över till SKK för att bli chefredaktör för (för klubbens olönsamma) medlemstidning.

Det ger mig anledning att återkomma till min vän - tryckeriägaren - som fann att hans "branschtidningar" - inte var något att ha.
När jag då frågade honom "vad skulle de då skriva om för att du skulle bli en av deras läsare?"
Så kunde han inte på något begripligt sätt förklara den saken.

En sak han inte alls är ensam om. Under mitt långa liv som tidningsägare har jag lite då och då frågat "mina läsare" den frågan:
"Vad vill du att vi ska skriva om?"
Ingen har vetat (vill jag påstå) och när jag då lite lirkande frågat varför de prenumererat på mina tidningar har svaren varierat men om jag sammanför dem så blir svaret - de är underhållande och intressanta.
På något märkligt vis - har jag begripit den saken - att om jag gör en tidning jag själv skulle vilja läsa så…
Eftersom du är nyfiken berättar jag gärna att när jag i juni 1980 slutade på Hundsport var dess upplaga 66.600 exemplar och tidningens decembernummer - 1979 (jag minns inte exakt) omfattade över 350 sidor varav 202 var annonssidor.

Då är det dags att återgå till vår lokala PRO-avdelning. Den 31 december 2019 var det 2396 personer i Vingåker som var 65 år eller äldre.
263 av dem är medlem i PRO. Färre vill jag tro under 2021.
Och lutar mig där mot PROs budget för 2021.
Nåväl - 10-11 procent av dem är alltså medlemmar i vår lokala PRO-förening.
Borde det inte vara fler? Har jag frågat mig. Vilket därefter fått mig att fråga bekanta i Vingåker "Varför är inte du medlem i PRO?"
- Det är ingenting för mig!
Inte heller de har den minsta aning om vad PRO skulle kunna göra för att få dem som medlem.

Va?
Jodå, självklart vet jag… ;-)

För all del:



Elakt - eller?                     (29 okt 2020)

Det är inte utan att jag är glad över att jag inte hamnat som lokalpolitiker någonstans - som t ex Vingåker. Tänker jag, och släpper ut en djup suck av belåtenhet över att slippa få vara med om en sån här sak
(skärmdump ur Kuriren 29/10)

Jag förmodar att lokalpolitikerna i båda orterna är nöjda över att redovisningen är neutral utan angivande av person-namn, även om det sannolikt kan bli så att samtliga politiker i Vingåker får en "släng avskeden" dvs kan misstänkas vara en av dem som inte lyckats särskilt bra i Högskoleproven. 0,84 är ju ett genomsnittsbetyg vilket betyder att någon/några har haft ännu lägre.
Inte så kul, skulle jag själv tycka…

Och känner, märkligt nog, ett litet sting av obehag över att Kuriren publicerar den här artikeln. Märkligt av den anledningen att jag - som mångårig tidningsutgivare - tidigare har stått på barrikaderna och tjatat om "Fega tidningar som inte vågar skriva sanningen."

Förmodligen kommer min obehagskänsla från att "sanningen den här gången kommit lite för nära".
Eller har jag själv - måhända - blivit för mesig?

Så det kan bli…
Tänker jag och lutar mig tillbaka i stolen för att lyssna på The King´s Singers när de sjunger "Den lille trumslagarpojken"
Som jag emellanåt gör när jag vill fundera…


Om framtiden…
                   (19 okt 2020)

Den här bilden har legat på skrivbordet (på datorn) sedan i fredagsmorse då jag såg den i den dagens utgåva av tidningen Fokus. Jag tittar och försöker förstå "Hur fan kan 47 % av svenskarna (de som svarat ja och vet inte) inte svara ett rungande NEJ på frågan är Sverige på väg åt rätt håll?"

Har stundom vridit mig av olust över denna  min egen fråga som - självklart - emellanåt har besvarats av mig själv med den begåvade slutsatsen (när man inte förstår) - idioter!

Har under helgen också börjat läsa boken du ser här till vänster - skriven av Karl-Olov Arnstberg - som har undertiteln "Om makt och vanmakt i Sveriges offentlighet".
Arnstberg är etnolog, författare och samhällsdebattör. Professor 1994.

Boken är en guldgruva att läsa - för mig/oss/den som sätter förnuft och fakta framför känslor.
Och en liten tröst i mitt känslostormande finner jag när jag i boken läser:

"Om man förstår att dumheten är en normalitet, så behöver man inte bry sig. Man kan läsa tidningarna, utan att låta sig provoceras, inse att det som pågår är den sedvanliga reguljära dumheten. Hittar man en och annan gång något klokt, så är det bara en statistiskt sett "normal" avvikelse.
Som en filosofiprofessor jag har kontakt med kommenterar.

"Personligen har jag svårt att förstå varför du känner samhörighet med det slaget av människor och institutioner som dominerar i Sverige eller att du regerar så starkt på deras dumhet.
87% av folket röstar på dem och de andra 13% har andra slags anfäktelser.
Kan du verkligen läsa en enda svensk tidning eller läsa en debattartikel, skriven av en makthavare och känna - Det är mitt land de skriver om?
Eller kan du se framsidan av Expressen eller Aftonbladet med sportnyheter och tv-idoler och känna - Detta är min kultur och mitt folk?

Filosofiprofessorn konstaterar att Sverige, som under några decennier styrdes av en alldeles utmärkt reformbyråkrati, inte bara återvände till den sedvanliga dumheten utan till och med fick ännu dummare makthavare än andra länder.
Vi fick ideologituggande floskelmaskiner. (min fetmarkering)

Jag läser vidare…


Om IQ och Jante…            (15 okt 2020)

Nu har jag läst färdigt boken jag fick i brevlådan i tisdags - "Smart - vad vetenskapen säger om intelligens".
Förutom att den är synnerligen underhållande skriven har den gett mig mängder av information som jag hoppas - hos mig då - ska förvandlas till - kvarbliven kunskap. Nyttig för framtiden.

Den mindre trevliga insikten blev - att jag klart förstår att jag inte alls platsar inom föreningen Mensa.

Men blev senare mer gladlynt är jag fick veta att "bara för att man har högt IQ betyder det inte att man är - kreativ i någon högre grad".

Kreativitet som boken beskriver som:
"De ledande teorierna om kreativitet säger att - kreativa idéer uppstår när vi kan ta in och kombinera många orelaterade saker på nytt sätt."

"En exakt beskrivning av mig själv" tänkte jag sent om kvällen i går när jag läste de orden och belönade mig därför genast med en "liten skvätt Glenfiddich".

Och skålade med bokens författare Maria Gunther - som i sin text visar upp en personlig egenskap jag älskar "inte rädd för att visa att hon är bäst" genom att berätta om när hon deltog på någonting en tv-kanal kallade "Genikampen" - där ett antal personer med synnerligen högt IQ tävlade emot varandra.
Läs och njut:

"Nu är vi två som tävlar mot varandra och den av oss som förlorar måste åka hem i morgon.
Men det här är verkligen min grej: Att skapa ord.
Klossarna har bokstäver på fyra sidor och ska sättas ihop till torn så att de bildas ord på alla kanter - tre, fyra och fem bokstäver långa.
Mina lagkamrater sitter i bänkar bakom mig i mörkret - kanske glömmer jag att andas. Men jag är inte medveten om någon eller någonting omkring mig
Att lösa sådant här är den ultimata kicken och tillfredsställelsen."

Jag gör ett litet inpass där innan slutklämmen - när jag läste de orden var det snudd på att jag slutade andas också - levde mig in i berättelsen.
OK  - över till de orden jag älskar:

"Senare fick jag höra att de övriga fått veta att det skulle ta 25-30 minuter.
Jag var färdig med de tre tornen på sex minuter"
.

En sådan person umgås nog aldrig med - Jante


Uppförsbacke…                (14 okt 2020)

Min första tanke till rubrik var - Hopplöst läge. Men efter en stund ändrade jag till den du läser. Ok - bakgrunden till dagens funderingar finns i Kuriren som föredömligt berättar om en (kommunjämförelse - WSP-rapporten) som visar bl a följande uppgifter:


Andelen av befolkningen som är yngre än 55 år  (2019)
Eskilstuna 68,9 %
Strängnäs 65,5
Katrineholm 65
Gnesta 64,7
Nyköping 64,2
Trosa 63,6
Oxelösund 59,7
Flen 59,1
Vingåker 30,3

Meritvärde årskurs nio 18/19
Trosa 236,4
Strängnäs 226,8
Eskilstuna 219,8
Nyköping 218,4
Flen 212,8
Gnesta 208,9
Katrineholm 206,8
Oxelösund 194,6
Vingåker 174,8

"En jävla massa gamlingar i kombination med okunniga ungar" - är ingen perfekt kombination för en kommun som vill blomstra och utvecklas.
Var det jag tänkte när jag funderade över rubriken - Hopplöst läge.
Och inte blev jag just mer positiv när jag läste att Kuriren berättar:

"Vingåker är den kommun i Sörmland som placerar sig längst ner i rankningen, på plats 287 av landets 290 kommuner.
– Vingåker hamnar där man hamnar på grund av att man har en jämnt låg prestation i jämförelse med övriga kommuner. Det finns många kommuner som är bra på något men Vingåker har det tufft i väldigt många av de här avseendena som mäts i Regionernas kamp, säger Mattias Frithiof.
"
(WSP-rapporten)

Jo det håller man gärna med om om man tagit del av samtliga de "delar" som rankingen bygger på.

Det som fick mig att ändra rubrik var när jag i Kuriren också läste:
– Det här är ju inte nödvändigtvis ett betyg på hur människor som bor där uppfattar det, det kan ju vara så att människor som bor där är väldigt nöjd med Vingåker ändå.
För jag tänkte "Jag är ju en av dem".

Men visst kan jag trots det tänka "Nog har Vingåker som kommun en rejäl uppförsbacke framför sig vad gäller framtiden".
Men hopplöst känns som fel ord…
Eller vad säger Du?
För mycket av vändningen beror på vad du och jag vill göra.

Och så ska jag berätta vad jag kan tillföra - med de kunskaper jag har.
Det handlar om kommuntidningen som kan förvandlas från någonting som helt saknar ett innehåll som "sprudlar av glädje och framtidstro" till en som just gör det. Jag kan åstadkomma den förändringen.
Jodå, jag har flera gånger gjort sådant förr - med urtråkiga organisationstidningar!

Jag antar att de styrande någonstans bland sina vardagliga "suckar" över sakernas gråa läge även får enstaka ögonblick av "hopp inför framtiden".
Men det får vi i kommunen sällan ta del av.
Men det skulle kunna bli fallet om tidningen förändrades från att vara någon slags "kommittégröt" till någonting som drivs av en chefredaktör med ett brinnande intresse - för att "göra en bra tidning" - är allt du får veta just här.
Upprepar mig "En kommitté kan inte hoppa stav".

Och ser framför mig en kommuntidning (6-8 ggr/år) som innehåller massor av positiva artiklar (Underhållande krönikor från kommunchefen) där företrädare för kommunen förmår att skapa lite "jävlar-anamma" hos de kommunanställda, KF-ledamöterna och en glödande framtidstro hos oss läsare…

Förmodligen en skrämmande tanke hos en del.


Jag tänker…                    (9 okt 2020)

…emellanåt en och annan tanke. Om jag nu får tycka själv så vill jag anse att jag funderar mer än jag tänker. Hm, en lurig formulering som kan användas av den som inte gillar vad jag skriver. OK - jag bjuder på den saken…

En av morgonens första funderingar väcktes av vad Johan Hakelius skriver i sin krönika i morgonens utgåva av tidningen Fokus. Hakelius skriver om "politiken i USA" där han så underhållande också beskriver de amerikanska väljarna.
De för Trump och de - emot honom…

Krönikan börjar så här:
"Politik är ett intrikat spel, oftast om triviala frågor. Skär man igenom den politiska retoriken, ner till själva benet, låter det ungefär som vilken småbarnsfamilj som helst:
Det var inte jag som började!
Jag vill inte!
Pappa, han slog mig!
Är vi framme snart?
"

Jodå, klart att mina "tankar" hamnade i den svenska rikspolitiken som jag anser befinna sig på just det stadiet, med små hopp över till sandlådor - och åstadkommer hos mig själv små stillsamma funderingar kring (jämförelser med) lokalpolitiken i Vingåker.
Det senare då förmodligen påverkad av att Hakelius skriver:
"Trump mobiliserar människor av ett slag som traditionellt inte tror på politik.
En stor grupp, ofta en amerikansk majoritet, som tänkt på politiken i defensiva termer: hur ser jag till att den lämnar mig i fred?"

Det kan vara en fördom hos mig, men det är ungefär så jag uppfattar väljarna i Vingåker (som grupp): man masar i väg och röstar vart fjärde år. En del gör det inte. Politiken har, under alla omständigheter inte varit deras favoritsysselsättning, ett hopp eller ens ett intresse.
Och hamnar i funderingen om det finns någon enskild lokalpolitiker som förmår "mobilisera någon större grupp av Vingåkersväljarna".
Vilket får mig att redovisa "fördom nr två" man röstar i stället mest som man alltid har gjort.
Vilket i Vingåker synes gynna Socialdemokraterna - som förmodligen får de flesta rösterna av/från ortens pensionärer.
För all del - S-rösterna minskade ju i senaste kommunvalet och SD ökade…

Rundar av dagens funderingar med att citera vad jag för någon dag sedan skrev under "Högst Personligt":

”Vad är intelligens? Den som har hög IQ mår också bättre, lever längre och har andra fördelar i livet, visar forskning. IQ-test är det bästa mått vi har för att mäta intelligens. Ändå vet vi mycket lite om vad intelligens egentligen är. Forskningsområdet är fullt av polariserande frågor om människovärde, kön, ras, arv och miljö.”

Att ämnet intresserar mig beror nog på min ständiga undran ”Varför beter sig så många människor så konstigt?”.
Jag hoppas att boken kan ge mig några tips på svar. Den kommer i brevlådan kommande vecka…  

Maria Gunther är vetenskapsredaktör på Dagens Nyheter och doktor i partikelfysik.


Jag hatar…                      (7 okt 2020)

Ingenting - men det finns en del saker jag kraftigt ogillar. Som när  - företag, staten, myndigheter eller när min hemkommun försöker uppfostra mig och mitt sätt att leva genom att med sina pekpinniga "uppnästa moraliska påpekanden" försöker - påverka mig.
Är kanske orden jag söker, funderar jag en stund, innan tankarna går till att "de"  kanske mest bara vill - värdegrundssignalera.
Att förmedla att deras "varumärke" står för de mest moderna, progressiva värderingarna, som debattören (nedan) skriver det.

Och det som denna morgon så tydligt väckte denna fundering var att jag i Göteborgs-Posten läste de här raderna:

"Om till och med mataffären på hörnet försöker styra över din livsstil, kommer du till slut knappt att höja på ögonbrynen när staten gör detsamma. Skillnaden är att du inte kan välja bort staten.
Däremot står det oss fritt fram att välja bort Hemköp – och det är just vad vi borde göra"
, skriver den kvinnliga debattören - Blanche Sande.

Sådant väcker kraftigt min läslust och jag läser hela debattinlägget.
Som avslutas med:

I en intervju i SvD får Hemköps vd Simone Margulies frågan varför Hemköp inte bara slutar att sälja rött kött, om köttätande nu är en så ”icke-god” handling. Hon svarar att Hemköp då skulle riskera att förlora sina kunder.
Det ger uttryck för ett visst mått av hyckleri – om man tycker att kött är så dåligt borde man ha betänkligheter kring att tjäna pengar på det.

Men det är också en påminnelse om att kunden har makt. Skulle köttätare välja bort Hemköp redan nu, skulle det signalera att pekpinnarna inte går hem.
Vissa sfärer måste hållas fredade från politiska pekpinnar, och dit hör våra matbord.

Jag nickar kraftigt medhållande och konstaterar - belåten med mig själv - att jag själv redan har börjat utnyttja min - konsumentmakt…


Tankar på tippen…
                  (5 okt 2020)

Nå, det behöver ju inte alls hänga ihop det där med att jag besökte återvinningen på Vik och att jag just då kom att tänka på att jag inte fått något svar på en fråga jag - för ganska länge sedan - ställde till kommunen.

Nåväl - ibland väcks min nyfikenhet av vad jag läser vad andra bloggare skriver.

Som när jag läste vad Rebecca Weidmo Uvell i ett inlägg skrev den 19 september och som handlade om Fairtrade. Om du du inte har så god kännedom om vad Fairtrade står för så - lite kort - är det är organisation som värnar om småföretagare i främmande länder - som kaffeodlare i Columbia.
Ett ämne jag följt sedan Weidmo skrev följande år 2014.

Så kom det sig att vår kommun - enligt ett beslut i kommunfullmäktige för ett par/tre år sedan - anslöt sig som "medlem" till Fairtrade. Liksom att - om jag nu minns siffran rätt - ett 60-tal andra kommuner också gjort.

Nå, uppväckt av Weidmos senaste blogginlägg om Fairtrade ställde jag - den 19 september - en fråga till kommunen om "vi" fortfarande är anslutna till Fairtrade.
Den 23/9 fick jag följande svar:
Tack för ditt mail.
Jag har vidarebefordrat frågan till chef för Mat och Måltider, och återkommer med svar.

Efter som inget hördes från chefen för Mat och måltider skrev jag den 30/9 en påminnelse:

Hej igen
Hm, ännu inget svar från "den ansvarige chefen".
Kan verkligen en fråga som kan besvaras med ett nej, eller ja, vara så besvärlig att svara på?
OK - jag passar väl då på att ställa följdfrågan - om JA - vad har det inneburit för kommunens "mathållning"?
undrar
Bjarne Wilmarsgård

Och fick då samma dag ett svar från nämndsekreterare Emma Bergström enligt följande:
"Jag ber om ursäkt att svar på din fråga dröjer, jag skickar en påminnelse".

Det kan mycket väl vara så att chefen för Mat och Måltider är överlupen av jobb - så här i Coronatider - men jag vill i alla fall tro att ett svar innehållande ett ja, eller, ett nej - borde ha kunnat avges.
Och uppriktigt sagt är jag en smula förvånad över "icke-svaret" då kommunen vid tidigare kontakter alltid har varit föredömligt snabba och välvilliga att ge information.

Nåväl - om jag inte får något svar så överlever jag den saken.
Men om du är nyfiken på varför jag frågat så klicka här och skrolla ner till vad jag skriver där den 22 september under rubriken "Tycka-synd-om".

Lite senare under dagen tog jag del av att Ockelbo, med runt 5800 invånare har fått den fina nyheten att glasögonföretaget Synsam har bestämt sig för att flytta hem sin produktion av glasögon från Kina till just Ockelbo.
Det uppges att det kommer att ge kommunen 150 nya jobb…

Och att Säffle, med sina runt 9400 invånare, kan glädjas åt att:

"Sveriges första landbaserade laxodling kan komma att byggas i värmländska Säffle. Företaget Premium Svensk Lax har fått klartecken i en miljöprövning och räknar med att starta bygget i år.
   Målet är att anläggningen ska vara klar 2024, och kunna producera 10 000 ton hel fisk per år. Det motsvarar ungefär en femtedel av den svenska årskonsumtionen av lax, enligt ett pressmeddelande från företaget.
Satsningen väntas kunna ge hundratals nya jobb
."

Jodå - visst tänkte jag "Vad har då de kommunerna som Vingåker inte har?"
Tur?

 



Smartaste…?                 (29 sept 2020)

Sveriges smartaste landsbygd - är tydligen Vingåker. (Se förra inlägget)
Tycker tydligen några inom kommunen - de som godkänt att de tre orden ska vara det som är den mest rätta beskrivningen av just Vingåker och som därför finns med när man marknadsför vår kommun.

Smart, funderade jag, vad är då den rätta betydelsen av det ordet - och gjorde vad jag alltid gör när jag inte vet - frågar Herr Google
Som ger mig följande synonymer att begrunda:

skicklig, listig, slug, slipad, fiffig, klipsk, klyftig, klok, förslagen, driven, bakslug, finurlig, fullflätad, företagsam, intelligent, påhittig, raffinerad, rävaktig, rävig, sinnrik, skarptänkt, skärpt, vara skärpt, kunnig, skarpsinnig, klurig.

Goggle erbjuder också  s k motsatsord:
Korkad, dum, naiv
- men då den här texten inte handlar om regeringen hoppar vi över de orden.

Själva grunden till dagens funderingar kommer från att jag i tidningen Kvartal - läst en krönika vars rubrik ser ut så här:

och där jag läser i ingressen:
"Tre viktiga innovationer som ligger till grund för vårt moderna tänkande har sitt ursprung i tre brittiska män under 1600- och 1700-talen. Tre metoder: statistik, exakt tidmätning och vetenskapliga experiment verkar bottna i samma miljö. Kvartals Henrik Höjer frågar sig i sin söndagskrönika hur detta hänger ihop."

Sådant gör mig glupskt (omättligt) intresserad och jag började läsa själva texten som börjar så här:
Varifrån kommer idéer, eller rättare sagt, varifrån kommer riktigt bra idéer?
(min fetmarkering)

OK - för dig som inte är så intresserad av att ta del av krönikan vill jag i alla fall citera följande rader:

"Graunt, Harrison och Lind – tre män som de flesta inte känner till, och tre banbrytande historiska innovationer. Vi tar idag deras sätt att tänka för givna; de flesta av oss tänker i statistiska banor så gott som dagligen, vi tittar på klockan och uppfattar dagligdags tiden i exakta sekunder och minuter, och vi tänker oss experiment i massor av sammanhang. Den moderna världen är obegriplig för de flesta av oss utan dessa tänkesätt: statistikens, exakthetens och experimentets.
På så sätt provar vi oss fram och lär oss att förstå världen.

Men varifrån kom dessa nya idéer? De tre var alla praktiker, intresserade av tillämpad kunskap, inte av filosofiska system. De skrev inga tjocka böcker som blivit klassiker, de citeras inte i universitetens kurslitteratur. Likväl medförde deras innovationer ett mer abstrakt sätt att se på världen – som summan av en mängd små siffror, som tid som kan fastställas exakt och som en pågående process av trial and error.

Om man lyssnar på intelligensforskaren James Flynn, mannen bakom begreppet ”Flynn-effekten” (att IQ i världen har ökat under 1900-talet) så nämner han intelligens som ett sätt att kunna tänka hypotetiskt, och ständigt ställa sig frågan what if…? och att ta det hypotetiska på allvar.
Någonstans handlar dessa tre mäns innovationer om föreställningsförmåga och kanske rentav fantasi att våga tänka just tänk om…?"

När jag läser sådant har jag viss belägenhet att bli sittandes i - nix jag kommer inte på någon bra beskrivning - men i alla fall - det slutar oftast med att mina grumligheter stannar när ordet Vingåker kommer upp.

Och den här gången hade jag svårt att släppa en envis tanke "Inte f-n vill jag bo i en kommun som beskriver sig som smart" - det vill säga - anser sig vara:
skicklig, listig, slug, slipad, fiffig, klipsk, klyftig, klok, förslagen, driven, bakslug, finurlig, fullflätad, företagsam, intelligent, påhittig, raffinerad, rävaktig, rävig, sinnrik, skarptänkt, skärpt, vara skärpt, kunnig, skarpsinnig, klurig.

Som kan få människor som (som jag) inte har "godkända värdegrunds- och genusintyg" på vårt tänkande - och kan därför fastna för "fel ord" i den uppräkningen.

Men jag själv bor gärna i…


Ja du bäste läsare - varifrån kommer bra idéer?
Kommer det några från Vingåker?
Det borde vi väl kunna förvänta oss - så smarta som vi är…

(Sinnrik - fyndig, finurlig, skarpsinnig, påhittig, uppfinningsrik, fiffig, raffinerad, kreativ, konstrik; invecklad, konstfärdig)



Smarta killar…                                    (28 sept 2020)

Du, sa Clemens, kommer du ihåg att vi för några år sedan pratade lite kort runt tanken att starta en Facebook-grupp som vi ville kalla någonting liknande som "Vi smarta i Vingåker"?

Jodå, svarade jag, och fortsatte med "Det blev bara en tanke för vi kom inte på hur vi kunde få till det annat än en vag förhoppning om att vi skulle kunna engagera Vingåkersborna att delta i något vi ibland kallade debattforum."             

– Jag kom att minnas den saken när jag här om dagen läste om  "smarta killar" (proffsuppkörare) som kommit på ett smart sätt där de kan ordna svenskt körkort åt invandrare genom att han helt enkelt åtog sig att genomföra körkortsbeställningen i beställarens namn och då sända med ett foto på sig själv. Och därmed kunde han senare genomföra det obligatoriska förarprovet.
Mannen från Transportstyrelsen kunde ju se på det färdiga väntande körkortet att det var rätt person som "körde upp".  

Grunden är att de här proffsuppkörarna hade sett till att skaffa sig ett otal olika identiteter och har med hjälp av dessa ordnat körkort till många invandrare.

Nu kommer vi till det fiffiga, sa Clemens, som såg att jag såg undrande ut "De här körkorten kunde ju inte användas av dem som fått körkorten då det var fel foto på dem.
Smarthet kombinerad med en liten smula tålamod fixade till den saken…
   Den som hade det olagliga körkortet med fel foto på anmälde efter ett tag till Transportstyrelsen att "de tappat bort det" och ombads då inkomma med nya handlingar för en ansökan om att få ett nytt.
Dessa nya handlingar innehöll då förstås ett foto på den som skulle få det nya kortet - det vill säga "en bild på den person vars namn fanns med på det nya utfärdade körkortet".

Så hamnade vi i en liten gemensam fundering över hur det kan komma sig att det är så lätt att lura svenska myndigheter. Och hamnade därefter i tankar kring vår kommuns påstående -
att vi är:

            

Hade inte Clemens blivit sugen på ett glas vin hade vi väl skrattat ännu en god stund…