Jag anser att landets skolutbildning tillhör något av det viktigaste jag vet.
För min egen del älskade jag skolorna i Västerås - med de barska lärarna i sina katedrar…
Det är därför jag låtit mitt skolintresse hamna under en egen rubrik - skolsnack.


Obehöriga lärare…                        (23 juni 2020)

Läser på internet:

"Skolverket presenterar varje vår nya siffror för lärarsituationen.
Den senaste rapporten, som publicerades i mitten av mars, visar att det saknas
65 000 behöriga lärare i landet.

Det framgår att nästan var tredje lärare på grundskolan är obehörig. 

– Sen är det en väldigt stor skillnad från skola till skola också. Det finns skolor med en lärarbehörighet på 30 procent medan skolor i samma kommun har 95 procent, säger Åsa Fahlén.

Hon menar att det delvis är en resursfråga. Hon nämner att många kommuner signalerar för effektiviseringar och neddragningar i skolan.

Då ges lärare inte lika stor möjlighet att vara just lärare.

– Plockar man bort elevassistenter, skolvärdar och vaktmästare så får lärarna göra de uppdragen i stället. Man är lärare – inte kurator, psykolog, polis eller städvakt. Man är inte rustad för det och det blir övermäktigt. Den frustration som det blir i jobbet mäktar man inte med till slut."


Bättre men inte bra nog - väl?        (22 juni 2020)

Positiv utveckling i Vingåkers skolor - är rubriken på kommunens hemsida och där texten börjar så här:

"Nu har sommarlovet börjat och rektor Magnus Karlsson kan blicka tillbaka på ett händelserikt år. Den nya högstadieskolan stod inflyttningsklar till vårterminen 2020 och det var med en lättnadens suck man fick lämna paviljongerna som fungerat som skola under flera år.
Borta är nu den trånga skolmiljön, istället har eleverna kunnat njuta av nyvunnen studiemotivation i en öppen och ljus skola med många sköna platser att hänga på. Både lärare och elever kan intyga om bättre arbetsmiljö som ger ökad trivsel men även resultaten på betyg och meritvärden talar sitt tydliga språk.
Den nedåtgående trenden har vänt och kurvan börjar peka uppåt, meritvärden som 2018 låg på 167,74 har i år klättrat till 180,19." (min fetmarkering)

Det är säkerligen så att vi som läser detta gläds över vad vi läser - men hur ska vi bedöma vad vi läser?
Jag vågar nog sticka ut näsa och påstå att synnerligen få Vingåkersbor har kunskap nog om hur de nämnda meritvärdena ska värderas.
Jag själv hade just ingen aning om detta och ägnade därför ett par minuter över frågan "Hur ser merit-genomsnittet ut för Svenska elever?" - och vände mig förstås till Herr Google - och skolverket…

Från 2015

Igen - man ska förstås glädjas över sina framgångar även om de kanske inte är så stora - tänker jag när jag på Facebook läser vad Becca Chaney skriver i FB-gruppen "Vingåkers Nyheter":
Men vilka härliga nyheter!! Antal godkända till gymnasium har ökat till 60,6 %

Meritvärdet räknas ut via poäng på ett betyg
A 20 poäng, B 17,5 poäng, C 15 poäng, D 12.5 poäng E 10 poäng, F 0 poäng.


Åsikter som bygger på fakta…     (18 juni 2020)

Rubriken kommer från vad Ing-Mari Frössevi inleder med i ett debattinlägg i Kuriren denna dag. Det börjar så här:

"Skolan är en komplex verksamhet som det finns olika åsikter om. Ska skolan debatteras så anser jag att åsikterna ska bygga på fakta. Vingåkers politiker är på lokal nivå eniga om skolan och jag anser att politiken har skapat förutsättningar för att barn/elever i Vingåkers kommun ska få en bra skolgång." 
(min fetmarkering)

Minsann - funderar jag - då ska vi därav förstå att kommunens politiker är helt oskyldiga till de många årens undermåliga resultat våra skolor fått i undersökningar. Jag får inte riktigt ihop det och måste väl erkänna att jag har noll kunskap som svar på min egen fråga "Hur skulle då Frössevi beskriva de "förutsättningarna?" Med det menar jag att jag själv vet just ingenting om hur de förutsättningarna ser ut.

Kanske jag får en del information när Frössevi skriver:
"Vingåkers politiker har ett antal år satsat på att öka resurserna till skolan. Kostnaden per elev i Vingåker ligger över medelvärdet för kommuner i Sverige och enligt senaste statistiken från Skolverket (år 2018) så var kostnaden totalt för en elev i grundskolan 127 700 kronor (för Katrineholm 119 800).
Lärartätheten har dessutom ökat i Vingåker.
Antal elever per lärare var år 2019 10,2 (i Katrineholm 11,9) enligt samma statistik."

Visst kan man (väl som jag?) bli sittandes i funderingar över "Hur ser de satsningarna ut?" Och har man "satsat rätt?"
En naturlig följdfråga enär satsningarna inte har givit förbättringar av resultaten - enligt rankningarna…
Och vad gäller att kommunen har högt medelvärde vad gäller kostnaden per grundskoleelev vaknar mitt minne av hur det har varit att varit ägare av tidningsföretag dvs att det dyraste inte alltid - därmed självklart - är det bästa.

Nu kommer det mest spännande - Frössevi skriver:
"Enligt skolforskning och enligt den analys som Skolverket har gjort i samband med projektet ”Bästa skola” samt enligt min egen erfarenhet efter 50 år i skolan som lärare, rektor och förvaltningschef, så har elevernas resultat och utveckling inte enbart med ekonomiska resurser att göra.
Styrning och ledning av skolan har stor betydelse för skolresultaten."

Och så får vi veta vilka skurkarna är…
Det är rektor som enligt skollagen har ansvar för att fördela resurser inom sin enhet efter barnens och elevernas förutsättningar och behov. Där finns en förväntan och en tillit från nämnden att detta sker i samverkan med skolans medarbetare och bygger på de resultat som framkommer av kvalitetsarbetet.
Det betyder även att man håller sin budget så att likvärdigheten när det gäller ekonomiska resurser för barn/elever gäller oavsett om de befinner sig i kommunens skolor eller i andra skolor.

Frössevi skriver också i sin text - efter uppräkningen av kostnad per elev:
Samtidigt har andelen elever som uppnått kunskapskraven i årskurs 9 stadigt minskat sedan år 2011.
Hur kan det komma sig?"

Något riktigt svar på hennes egen fråga får vi inte.

Frössevi skriver också:
Nämndens budget för år 2018 överskreds med 7 miljoner kronor vilket innebar att den nya barn- och utbildningsnämnden år 2019 fick hantera detta underskott genom att lägga ett uppdrag till samtliga verksamheter att effektivisera.
3,5 miljoner kvarstår av detta underskott under år 2020 och tillsammans med ett effektiviseringsuppdrag omfattande 3,5 miljoner beslutad av fullmäktige ska nämndens verksamheter hantera 7 miljoner även detta år.
För att klara denna utmaning krävs kompetens, god kommunikation, delaktighet och förtroende. (
min fetmarkering)
Vi har ett gemensamt ansvar för att skapa en skola där alla barn och ungdomar inspireras, motiveras och får stöd så att deras självkänsla, mod och nyfikenhet leder till utveckling, lärande och framtidstro.

Väcker två frågor hos mig:
- Finns den kompetensen? (tydligen inte sedan 2011)
- Vilka är "Vi" som då har det gemensamma ansvaret. Ingår jag?

Personligen vill jag tro att de ansvariga för våra skolor gör så gått de kan.
Vill i alla fall avrunda med att en sista gång citera vad Frössevi skriver:

"Jag förutsätter att fackliga företrädare har kunskap om att styrningen av skolan är reglerad i skollagen. Att Göran Sten, Lärarnas Riksförbund, anser att det är oförskämt av mig när nämnden och jag följer skollagen anser jag är respektlöst och inte förenligt med kommunens värdegrund."

Och funderar för mig själv att skriva ett mejl till Frössevi med rådet:
"Ge fan i att följa skollagen så nitiskt och skippa allt vad värdegrunder heter - det leder ju bara till - elände".
Klart bevisat!
Vilket är respektlöst mot våra elever…


Fortsatt bottenläge…                          (12 juni 2020)

…för skolorna i Vingåker.  Kan jag konstatera - igen - när jag läser tidningen Fokus rankning av Sveriges kommuner. Vingåkers skolor får "omdömet" - (placeringen) 285 av landets 290 kommuner.
Så förväntat att jag inte längre reagerar på annat sätt än med en känsla av - uppgivenhet.

Men så läser jag i dagens Katrineholms-Kuriren ett debattinlägg, undertecknat av Göran Sten (Lärarnas Riksförbud i Vingåker), som sätter mig i funderingsläge.
Jag läser i debattinlägget:

"Lite fakta om skolan i Vingåker: Meritvärdet för kommunen är plats 280 av 290 kommuner i Sverige, utbildade lärare plats 271, lärarlöner plats 207, friska lärare plats 210 och antalet godkända elever plats 290 – sämst i Sverige!"

Jaha, funderar jag, eftersom jag inte riktigt har något begrepp om hur jag ska hantera siffrorna i den informationen. Nå det där sista om - antalet godkända elever plats 290 – sämst i Sverige!" - förstår jag förstås mig på.
Och det påverkade förstås mitt funderande när jag senare i inlägget läser:

Lärare, övrig personal, skolledning och förvaltning gör sitt yttersta för att eleverna ska få en så bra skolgång som möjligt, men för det krävs det förutsättningar från politikerna.

Jag får inte ihop det, blir så konfunderad att jag måste gå och brygga mig nytt starkt kaffe i en förhoppning att det ska påverka mitt funderande, för om - alla gör sitt yttersta och man ändå kommer sist - måste ju någonting vara helt uppåt väggarna.

Efter ett tag har kaffet börjat påverka mitt funderande (tror jag) för jag läser igen:
"men för det krävs det förutsättningar från politikerna)

OK, säger jag till mig själv, lösningen på Vingåkers skolors mångåriga usla resultat är glasklar: "Alla ledamöter i kommunfullmäktige måste bytas ut".
(alternativt ungjävlarna) För det är ju så - att där i KF - sitter ju (mest) samma lokalpolitiker sedan många år tillbaka - de som enligt Göran Sten är de ansvariga för Vingåkers skolors förfall.

De som inte givit våra skolor de rätta förutsättningarna.

Hur de förutsättningarna skulle kunna se ut (förbättras) har jag inte läst ett ord om (i t ex Kuriren), inte heller hört talas om förslag om att skolfolket i Vingåker funderat i banorna av en "demonstration på Storgatan/Tennisparken där man, bärandes plakat, skanderar: Mera (ja, av vad då?) till våra skolor".

Jo, nyfiken som f-n är jag - hur Göran Sten och hans kollegor skulle beskriva/förklara vad som saknas, behöva göras, för att kommunens skolor om några år framåt skulle hamna en så där 100-placeringar högre upp i rankingarna.

"Det började som en liten skakning på tredje däck" (den sorgliga historien om Titanic) tänk om "den framgångsrika historien om förvandlingen av Vingåker skolor började som en liten skakning i en dator på Marknadsvägen?".
Jag erbjuder hur mycket utrymme som helst för den saken.

Jo du - jag kan dagdrömma jag!

I Fokus läser jag vad man säger i Danderyd som fått placering nummer ett i "grenen" utbildning - där kommunen satsat rejält med pengar på sina skolor.
"Det minskade elevunderlaget och löneglidningen i skolbranschen är grundorsaken till att skolan inte hållit budget de senaste tre åren.:

Faktum är att hela kommunen dragits med sådana underskott att Hanna Brocander (M) (kommunstyrelsens ordförande) och kollegorna sensationellt höjde skatten med 1,40 förra året. Men det tänker hon inte göra om. I stället jagar hon brytpunkten för maximal kvalitet för  minimal kostnad.
Jag har hur många exempel som helst på att saker inte blir bättre av mer pengar. Det är lätt att bli tjock och lat."


Sveriges PISA-framgång bygger på falska siffror                                              (2 juni 2020)

 De senaste PISA-resultaten visade på en uppgång för svenska elever.

Expressen kan nu avslöja hur en stor mängd utrikesfödda elever felaktigt plockats bort ur PISA-urvalet – och att Sverige därigenom brutit mot OECD:s officiella regelverk. Siffrorna antyder dessutom att även svenskfödda elever med svaga språkkunskaper plockats bort.

Om reglerna hade följts skulle de svenska resultaten ha varit betydligt sämre och Sverige skulle sannolikt ha backat i samtliga tre ämnen jämfört med förra provtillfället.

– Här verkar finnas grava metodfel som systematiskt förbättrat genomsnittet. Sedan har Skolverket använt detta upp-pumpade genomsnitt för att ge en alltför positiv bild av hur den svenska skolan utvecklats, säger Magnus Henrekson, professor i nationalekonomi som forskat på den svenska skolans utveckling.


Det är Expressen som berättar den saken - och du kan läsa hela artikeln - här



Spiken i kistan…                           (17 jan 2020)

En text skriven av Rebecca Weidmo Uvell - som börjar så här:

"Det måste väl ändå vara en slags spik i kistan på Miljöpartiets påstådda inneboende liberalism när de idag kräver att avskaffa det fria skolvalet?

Det räckte inte med Reepalu-utredningen, detta episka fiasko. Men det kunde de åtminstone skylla på sossarna då de gick till val på att avskaffa skolvalet 2014. 

Att de idag själva går ut och kräver att närhetsprincipen avskaffas – kan vi nu vara överens om att Miljöpartiet aldrig varit och definitivt inte är ett liberalt parti?"

Självklart vill jag att du tar del av den heta text som genast fick mig att Swisha 200 kr till skribenten…



Skolan skolan…                            (2 jan 2020)

Det är lätt att skriva negativt om den svenska skolan, funderar jag jag ibland. Inte minst då jag kan läsa en mycket trevlig artikel om en 14-årig - särbegåvad - tjej.




"Lärare ska inte uppfostra barn -
de ska undervisa"                                       (27 dec 2019)


En uppfattning man kan tycka att en utbildningsminister inte ska  behöva meddela allmänheten.

Men när ministern  också tycker  att lärarna skall bygga upp elevhälsan och ha kontakt med socialtjänst och polis kan man
börja fundera på om inte skolans roll i uppfostran av barn blivit för omfattande.

"Det är ruggigt viktigt att klara skolan" tycker Anna Ekström (S)
https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/0nJ9wA/ministern-larare-ska-inte-vara-socialarbetare
/Åke



Kadaverdisciplin i skolan är också ett uttryck för låga förväntningar

Det är lätt att beklaga sig över de låga förväntningarnas rasism: Genom att inte ställa krav på eleverna på skolor i invandrartäta förorter lär vi dem inte att ta ansvar! Men det finns också ett hyckleri i begreppet de låga förväntningarnas rasism. Detta blir bland annat uppenbart i de skolor där man vänt en negativ trend genom att införa en kadaverdisciplin som varken finns eller behövs i svenska skolor. Tvång och disciplin är nämligen också ett sätt att visa att normala förväntningar inte fungerar.

Den som skriver under den rubriken är Richard Sörman hos DGS.
Vill du ta del av han mera skriver om så klicka här


Skolans förslumning…                 (20 dec 2019)

"I min förra text visade jag hur den alltmer spridda önskan att färdas genom tillvaron som fripassagerare omöjliggjort gemensamt, rationellt beteende. 

Första gången jag stötte på detta beteende, öppet utövat inför andra, var vid ett föräldramöte för ett av mina yngsta barn. Jag har två kullar. Mellan äldsta och yngsta barn är det femton år. På denna korta tid förändrades föräldrarnas beteende avgjort till det sämre.
Föräldrarna uppträdde själva som bortskämda barn i sina oresonliga krav på skolskjutsar och särskilda insatser för sina ack så missgynnade telningar. De var däremot mindre intresserade av hur klassen eller hela skolan fungerade.

Det var så obehagligt att jag slutade gå på föräldramöten. (Till detta beslut hörde också att skolan på dessa femton år blivit svårt förslummad. Väggarna var nedklottrade. Ingen verkade bry sig. Redan då, i början på nittiotalet, tänkte jag: ”Hur kan lärarna vänta sig att de skall bli respekterade när de stillatigande accepterar den här förslumningen?”  

Finns det något som kan förklara detta själviska beteende? Kanske har något förändrats i den samhälleliga miljön som gör denna alltmer spridda egoism förklarlig?"

Den som skriver de raderna är Anders Leion i ett inlägg hos DGS. Vill du ta del av vad han mer skriver så klicka - här.


Lite om skolan förr…                      (7 dec 2019)

"Jag har nu beskrivit en skolgång byggd på avskiljande och differentiering. Detta skedde i en social miljö som var mycket mer homogen och mindre ojämlik än dagens. Det fungerade.
De mer begåvade fick använda sina resurser, de mindre begåvade skyddades i avskild miljö. Denna ordning producerade mycket bra resultat.
Varje elev kunde se sina prestationer i de betyg som utdelades från och med andra terminen i första klass."

Anders Leion om: Yögi, Jussi och jag – och verkligheten

 

Utbildningsministerns halvsanningar om PISA-resultaten visar hennes arrogans mot medborgarna

"Det går inte en dag utan att jag blir påmind om hur arroganta våra politiker är. Nu senast var det utbildningsminister Anna Ekström som i SVT:s nyhetssändningar utgöt sig över de stora framgångarna i den svenska skolan. En glädjens dag, konstaterade hon segervisst efter att PISA-resultaten blivit bättre, och ett bevis för att den svenska skolan minsann står stark.

Men det var naturligtvis inte alls hela sanningen. I själva verket har 11 procent av landets skolelever så dåliga kunskaper i svenska att de inte ens fick vara med i undersökningen. Vilket visar att Anna Ekströms självgoda påstående är alldeles felaktigt och att den svenska skolan är fortsatt svag. Först när man exkluderat hela 11 procent av eleverna kan man visa på en förbättring. Det är ungefär som om man skulle utesluta en mängd skjutningar och sprängningar från brottsstatistiken och därefter tjoa och tjimma om hur våldet har gått ner."

Den som skriver så är Bitte Assarmo som i sin text inte bara "drar ner brallorna" på Anna Ekström (?) utan så gott som hela regeringen.

Som i sin text också skriver:
I själva verket har 11 procent av landets skolelever så dåliga kunskaper i svenska att de inte ens fick vara med i undersökningen. Vilket visar att Anna Ekströms självgoda påstående är alldeles felaktigt och att den svenska skolan är fortsatt svag. Först när man exkluderat hela 11 procent av eleverna kan man visa på en förbättring. 

Vilket får en av dem som kommenterar artikeln att skriva:
Jag tror Sverige kommer ha EUs lägsta arbetslöshet 2020 om vi struntar i att ta med de arbetslösa i beräkningen.

 Sådan ironi får mig att må gott i flera timmar…

Inte som i Finland                                 (3 dec 2019)

Uppdaterad 17.20

Läser med stigande förvåning (i SvD) vad ett par finska lärare säger om att jobba i svenska skolor:

"– Skolsystemet i Sverige har väldigt många brister, säger Mikael Hakola, rektor på Profilskolan i Vällingby i Stockholm.

Han har tidigare arbetat som lärare och rektor i Finland men flyttade till Sverige för några år sedan. Han anser att det finns flera anledningar till varför den finländska skolan verkar fungera bättre än den svenska. Först och främst handlar det om synen på läraryrket.

– I Finland har man enormt hög status. Det är jättefint att vara lärare.

Jörgen Jensen är matematiklärare på samma skola där Hakola är rektor. Han säger att han ibland undervisar elever som börjat skolan i Finland, och sedan kommit hit.

– Det är jättestor skillnad mellan svenska och finska elevers kunskaper. Finska elever kan alltid grunderna, svenskar kan ofta inte ens multiplikationstabellen fastän de går i sjuan eller åttan.

Han berättar också att de auktoriteter som finns över skolan ofta är coachande – i stället för bestämmande – i den finländska skolan.

Dessutom har man inte heller skolplikt i Finland – utan läroplikt. Det innebär att eleverna inte får ha ett enda underkänt för att få ett slutbetyg.
– Här räcker det med att man dyker upp på lektionerna för att få slutbetyget."  



Pisa - bakom rubrikerna

Rebecca Uvel Weidmo ger en sammanfattning som berättar lite mer än vad du får läsa i de stora medierna.

Vingåker då?




Glädjefnatt…                                    (20 nov 2019)

…är ordet som får beskriva den känsla jag kände när jag nyss läste vad Patrik Engellau skriver hos DetGodaSamhället denna morgon.
Glädjefnatt var det som min schäfertik visade när jag kom hem efter en resa där hon smått hysteriskt dansade runt mig för att hon inte "visste till sig av glädje"…

Nu gör jag något man "inte får" då jag citerar ett långt stycke ur Engellaus text som ett lockbete för att försöka få dig att läsa hela hans text:
(Jag hoppas PE förlåter mig då jag under många år varit bidragsgivare till DGS)

"Jag drömde att jag blivit utbildningsminister i en majoritetsregering av likatänkande. Jag hade alltså makt och behövde inte förhandla varenda detalj med ett gäng PK-ister med hopsnörpta munnar från partier som bara hövligheten kan förmå mig att tala med.  

Om man kokar ned det till fundamenta är utbildning en enklare och mer rättfram hantering än vad forskare, experter och skolbyråkrater vill få oss att tro eftersom de vill göra sig märkvärdiga och på den grunden få en position i samhället. Utbildning är ett samspel mellan två människor, den ene, läraren, som vet mer än den andre, eleven, och därför leder utbildningen med auktoritet. Detta visste mänskligheten för 2 500 år sedan och det har även fortsättningsvis visat sig vara sant.  

I Sverige har utbildningen spårat ur. Det beror i huvudsak på svenska politikers halvsekellånga ambition att låta centralt placerade experter i centrala myndigheter centralstyra allting varigenom de sabbar relationen mellan lärare och elever. Därför måste jag som utbildningsminister som första åtgärd lägga ned de centrala myndigheterna Skolinspektionen – med det numera herostratiskt ryktbara Barn- och elevombudet som skrämmer lärare att abdikera från all auktoritet av rädsla för anmälan från kränkta elever och föräldrar – och Skolverket. 

Många tror att det räcker med att beordra centrala myndigheter att styra lite mindre. Sådant fungerar inte. Ofta blir det tvärtom som exempelvis när den gamla Skolöverstyrelsen las ned år 1991 i hopp om att det skulle bli mindre centralstyrning av skolan. Det slutade med att Sverige i stället för en enda central pedagogisk myndighet alltså fick två och därför sannolikt dubbelt så mycket centralstyrning. 

Att lägga ned myndigheter är inte lätt eftersom de under lång tid tränat sig på att finta bort politiker som vill något annat än de själva. Deras pladder är oändligt och de kan alltid få tiden att gå genom att bedriva den sortens låtsashandling som kallas utredning.  

Först skulle jag kalla in den ena generaldirektören i mitt tjänsterum där min kompis Roland som är teveproducent hade satt upp några tevekameror. Sedan skulle jag säga åt generaldirektören att han hade tre minuter på sig att förklara för svenska folket varför hans myndighet behövs.
Det skulle han inte klara.
Sedan skulle jag tala in i kameran och förklara varför myndigheten bör läggas ned. Därefter skulle jag be Roland redigera och lägga ut på YouTube. Det är ett strå vassare än Trump som bara twittrar om sin politik.
Jag skulle visa upp min politik med full transparens inför folket."

Och så hoppas jag att du vill läsa resten av hans text…

Skolverket, som PE nämner i sin text, är alltså den myndighet Vingåkers skolor har vänt sig till för att få hjälp att förbättra den egna verksamheten.
Deras pladder är oändligt och de kan alltid få tiden att gå genom att bedriva den sortens låtsashandling som kallas utredning.  

Nu fick jag svårt - igen - att sitta stilla…


18 november 2019

Om det nu är möjligt så har min förra rubrik fått förstärkning - känner jag när jag läser att Kommunstyrelsens ordförande, Anneli Bengtsson i Kuriren (18/11) har sagt:

– Vi har fantastisk verksamhet i våra skolor. Det behöver vi lyfta. Bara för att vi har ett dåligt betygsresultat innebär det inte att skolan är dålig."

Detta i kombination vad biträdande rektor Birgitta Åberg Andersson skriver (10/11) om sina visioner för våra skolor förstärker min "oro" över våra skolors framtid en hel del…


Uppgiven…                                                                         (14 nov 2019)

Jodå, jag har tidigare i mitt liv haft en och annan kortare tid i en känsla av av uppgivenhet. Men skakat av mig den känslan i en snabbt uppkommen tankelusta att det finns alltid finns en lösning på problemet som orsakade den känslan.
Och det har det - så här långt - alltid visat sig att det har funnits.

Men efter att ha läst boken jag berättar om i förra inlägget är min känsla av uppgivenhet - dvs att där finns en lösning på de svenska skolorna - och speciellt dem i Vingåker - orubblig negativ. För allt vad Skogstad pekar på som "misstag" inom skolorna upplever jag att det är just det som förekommer i Vingåker.

Och det kan man läsa under rubrikerna:
– Hjärnans minnesprocesser
– Obekväma sanningar om undervisningsmetoder
– Obekväma sanningar om läxor och prov
– Obekväma sanningar om lärarutbildningarna
– Obekväma sanningar om den pedagogiska forskningen
– Obekväma sanningar om förmågor och faktakunskaper
– Obekväma sanningar om skolans digitalisering
– Obekväma sanningar om den finska skolan
– Obekväma sanningar om skolmarknaden
– Obekväma sanningar om läroplanen och kunskapssynen
– Obekväma sanningar om disciplin
– Obekväma sanningar om inkludering
– Obekväma sanningar om lärarnas kompetens
– Obekväma sanningar om ekonomiska konsekvenser
– Tillbaka till katedern

Till varje av dessa rubriken finns underrubriker som  t ex säger "Faktakunskaper är grunden till andra förmågor" - eller - "avarterna frodas" - eller - Skolmyndigheternas svek".
…och till allt detta en gedigen referenslista som smått tar andan ur  mig.

Jag har nu den bestämda uppfattning att Skogstad vet vad han skriver om. Och efter att under ett dygn ha försökt sammanställa några kloka tankar kring en tänkt positiv utveckling av skolorna i Vingåker har jag inte lyckats med det.
Men innan jag somnade i går kväll tänkte jag (ungefär då) "Förr kommer kommunstyrelsens ordförande, Anneli Bengtsson (S) att gå över till Sverigedemokraterna innan skolorna i Vingåker hamnar bland de hundra bästa skolorna i rankingen över landet skolor".

När jag läser nu på morgonen läser vad Patrik Engellau skriver i sitt inlägg på DetGodaSamhället så ser jag raderna:

"Jag vet att en renässans för medelklassens värderingar skulle vara Sveriges räddning. Till exempel skulle det bli tyst i klassrummen om man accepterade att det är läraren som bestämmer (ja, jag vet att detta kräver en mental revolution inte bara bland eleverna, utan också hos många lärare)."

Engellau börjar sin artikeltext så här:

"Kanske är jag bara odrägligt tråkig när jag exercerar mina käpphästar men själv tycker jag att de för var dag blir allt skickligare på sina svåra uppgifter, sina courbetter, caprioler och croupader och alla andra språng som stridshingstar använde med sådan framgång i träffningar."

Och som du (väl) kunnat se så är skolorna i Vingåker en av mina "käpphästar" - som hos vissa antar jag, bara upplevs som odrägligt tråkigt…



En intressant  bok       (11 nov 2019)

…håller jag på att läsa - bokens rubrik säger: "Obekväma sanning ar om skolan" och jag har i skrivande stund hunnit läsa 70 av bokens 280 sidor. Om jag ska med ett enda ord - så här långt in i läsandet - ska beskriva vad jag då känner inom mig, så blir det ordet - omskakande

Men texten skapar förstås också funderingar kring vad jag läser. Vingåkers skolor uppvisar inte några goda resultat - visar undersökningar av olika slag.
Vilket av ansvariga lite försiktigt förklaras med att det "kanske kan bero på att det i skolorna finns så många obehöriga lärare".
Måhända det, tänker jag när jag läser:

"En av världens ledande utbildningsekonom, Eric Hanushek, som är verksam vid Stanford University, har med hjälp av avancerad ekometri kunnat visa att de elever som under ett skolår undervisats av de skickligaste lärarna lär sig tre gånger så mycket som de som undervisas av de minst skickliga.

Det står helt enkelt utom allt rimligt tvivel att skickliga lärare kan ha en enorm inverka på elevernas kunskapsresultat, skriver Skogstad."

Jag läser vidare - natten är lång…

PS (12/11) Rubrik i Expressen:

Rädda våra barns framtid – lägg ner Skolverket nu!


Varför hamnar mina tankar så…          (11 nov 2019)

 …ofta hos skolorna i Vingåker när jag läser texter på annat håll - kan jag bli sittandes i funderingar över. Som de här få raderna från en BBC-artikel:
That said, many lighter-than-air projects failed because they were over-hyped, poorly financed and led by visionaries when they needed a more pragmatic Henry Ford.


Det började så här…              (10 nov 2019)

…och därför att jag sedan länge varit kritisk till hur Vingåkers kommun sköter sina skolor som under många år befunnits i bottenträsket i jämförelse (rankingar)  mellan Sveriges 290 kommuner.
Så fick jag för mig att hos en nyöppnad Facebooks grupp (Vingåkers Nyheter) föra in några kritiska rader om Vingåkers skolor. Eftersom jag har en svåger som är psykolog har jag fått veta att normalbegåvade personer når man lätt genom att beskriva en slags liknelse av en företeelse de lätt kan ta till sig.

Eftersom jag nu visste att jag riktade mig till boende i Vingåker "hittade jag på" den enklaste liknelse jag kunde komma på.
Så här skrev jag:

"En smått kufisk liknelse måhända - där jag liknar våra skolors "allmäntillstånd" med en person som drabbats av akut hjärtsvikt.
Vad  gör jag om jag står intill den drabbade personen?
Förmodligen ser jag till att få in honom i min bil illa kvick och sedan kör jag i  180 km/tim på "80-vägen" till Kullberska sjukhuset.
För jag vet - varje minut är livsviktig för att få vård från kunnigt folk.
Jodå,  jag vet mycket väl att man inte får köra i "hundraåttio" på 52:an men  det ger jag f-n i det finns faktiskt godtagbara (absolut nödvändiga)  skäl att ibland göra det.
Förutom att jag också kan det!

Nu  hoppas jag att du kan godta att jag liknar våra skolors allmäntillstånd  i samma illa läge som den hjärtsjukes - och att jag därför har åsikten att någonting nu måste ske i "hundraåttio" - där i den här liknelsen -  Barn- och Utbildningsnämnden "står närmast den illa sjuke".
Skillnaden  är bara den att BoU-ordföranden i ett sådant läge bara skulle köra i 80  km/tim. "För man får FAKTISKT inte köra fortare och ser polisen dig kan  det bli otrevligheter. Och dessutom finns det fartkamera i Baggetorp"

Och  så faller jag i en slags dagdrömmeri där det - från just ingenstans -  plötsligt står där en KARL - som med stark röst säger till omgivningen  "Nu skiter vi i vad lagen säger, eller vad skolverket anser - från och  med NU gör vi så här…"
Och så sker underverket - efter en kort tid (betydligt kortare än de 100 dagar Fridolin lovade att han  skulle fixa skolorna på) är den sjuka skolan en f d sjuk skola som nu visar tydliga tecken på att bli frisk.

Och så viskar han i mitt öra "Om skolverket hör av sig och anför klagomål tänker jag lika tydligt som du skulle ha förklarat läget för polisen vid din fortkörning - jag gör det för att patienten håller på att sluta andas  och behöver snabbast möjliga vård."

Polisen skulle  givetvis acceptera den förklaringen tänkte jag och är säker på att om  jag blivit stoppad av en polisbil skulle de snabbt förstå situationen -  sätta på sirenerna och blåljusen och köra framför mig till sjukhuset - men skolverket…"

Som jag menar det: Ska det bli någon (positiv) ändring för våra skolor "måste det till någonting helt nytt utanför det som skolorna sysslat med de senaste åren - och dessutom burdust och snabbt".

En åsikt som inte alls delades av biträdande rektor Birgitta Åberg Andersson som i en kommentar skriver:

"Nu är det dags att jag bjuder på mina egna erfarenheter:
Skolan blir inte bättre av negativ kritik hela tiden!
Jag vet att det finns många pedagoger inom Vingåkers kommun som gör ett fantastiskt arbete, inventera allt det goda, positiva, styrkor och synliggör det!

Alla måste ha höga förväntningar (ej krav) politiker, rektorer, pedagoger, all övrig personal, vårdnadshavare och elever, detta är en framgångsfaktor enligt forskningen!

Arbeta utifrån det salutogena perspektivet (min länkning) och ledarskapet vilket ökar arbetsglädjen och måluppfyllelsen! Det förebygger också sjukskrivningar!
Även detta finns det forskning kring.
Arbeta mycket medvetet med det systematiska kvalitetsarbetet.
Ta med elever och vårdnadshavare i förändringsprocesserna.
Erbjud alternativa arbetssätt som utomhus- och äventyrspedagogik då inte alla elever ”passar” i en skolbänk!
Låt eleverna arbeta klart i skolan så att de får en kreativ fritid.

Inför semestertjänster vilket också förebygger sjukskrivningar och skolan anpassar sig till övriga samhällsutvecklingen. Gärna flexibla lov för eleverna. De som önskar får gå i skolan även på loven vilket också förebygger skadegörelse på skolan.

Mina erfarenheter som mamma, mormor, farmor och chef/ledare inom förskola och skola på olika nivåer under 39 år i fyra olika kommuner samt politiker under en tid
Jag önskar Vingåkers kommun, politiker, personal, vårdnadshavare och elever lycka till! Jag tror på er!" 

Mitt svar på detta (svammel) blev:

"Som vanligt - från de ansvariga - många och fina ord. Nej, ingenting blir bättre av kritik hela tiden.
Men om det nu finns så många fördelar att peka på - varför blir då skolresultaten hela tiden - sämre? Nå, i alla fall inte bättre…
Du pratar om en framtid med nytt sätt att agera på.
Varför har då inte (rektorerna) redan infört dessa små underverk"?

Med tillägget: att jag såg "hennes berättelse mera vara en tänkbar flummig samling ord om en "ljus framtid" byggd på "aktuell forskning".
Som leder till resultat - när då?"

Fick jag inget svar på - men en riddare på sin vita häst  - en grundlärare mot fritidshem vid namn Fredrik Rignell - kom till rektorns hjälp.
Och ger mig en liten örfil:

Det går ju utan vidare konstatera att om Bjarne hade varit involverat i skolpolitik på nationell nivå hade resultaten varit enastående. (Tömmer en last bränsle i sarkasmeriet). Har nämnt det förut, att tycka och tänka är extremt lätt, att förverkliga är en helt annan. Men det är skönt att man kan sitta på sin kammare och ha åsikter.

Jag svarade bl a:
"Högst sannolikt - inte på nationell nivå men för Vingåker - om jag ensam hade fått bestämma. 😉
Det är lätt att tycka men svårare att förverkliga - stämmer bra - men det är också så att det är extra svårt att förverkliga något om man inte - gör rätt."

Då kom den stora smockan:

"Högst sannolikt - om jag ensam hade fått bestämma.", då är jag gravt besviken på att du med all denna allsmäktiga kunskap och handlingskraft inte väljer att vida åtgärder, med tanke på att du är en sådan förverkligande visionär. Sen kan jag nog tycka att den självglorifieringen är en problematik i sig själv men det är en helt annan diskussion.

Att diskutera exempel på facebook och i din privata blogg är föga att handla och förverkliga något. Om du istället försöker använda medium och forum där diskussionen kan gå från tanke till verklighet kanske det skulle skapa möjlighet för förändring, men du väljer inte det. Utan du sitter här o spyr ur dig kommentarer om hur dåliga andra människor och deras insatser är.

"Men märkligt nog inte har den länkningen inte åstadkommit minsta "kommentar" från någon av våra lokala "proffspedagoger".", vet inte vem du syftar till. Är det mig du menar har tagit till mig länken och faktiskt läst den. Precis som mängder annan forskning och debatt kring ämnet.

Detta är inte enkom ett lokalt problem. Hela landet väntar en minskad mängd skatteintäkter till följd av att landets befolkning i arbetsför ålder är mindre än vad den tidigare varit samtidigt som det ökar i mängden pensionärer och barn som istället blir bidrar till en ökad kostnad. https://www.delmi.se/migration-i-siffror...

Minskade intäkter medför mindre medel medför mindre personal och läromedel. Men det visste du mest troligen. Å du allsmäktige facebookkämpe.

I en av dina kommentarer ovan skriver du följande: "Som vanligt - från de ansvariga". Att slå ifrån sig skolans funktion från den enskilde individen är förkastligt. Skolan är en samhällsfunktion och när den inte fungerar blir det också ett samhällsproblem. Om folk hade engagerat sig i sina barns skolgång lika mycket som man kommenterar den på facebook (menar inte att det gäller alla människor, men det förekommer) hade man också troligtvis kunnat skapa diskussion på den aktuella verksamheten. Men det är inte aktuellt

Jag, och mest troligen skolan är öppen för konstruktiv diskussion. Men att viga den mängden tid till att kritisera skolan och alla dess lärare och pedagoger som du gör skapar inte en hälsosam debatt, konstruktivt samtal eller nytta för något. För återigen som du poängterade, de kommentarer du får på dina inlägg är "Som vanligt - från de ansvariga", det skapar med andra ord ingen som helst diskussion bland befolkningen."

"Som vanligt från de ansvariga" det är alltid någon (något) annans/annats fel…

Men i Vingåker?

Jag förstår till viss del Rignells rader - han har inte tidigare följt (känt till bloggen) vad jag skrivit på nattgöken om Vingåkers skolor de senaste åren.

Men jag hoppas att han och övriga inom skolvärlden i Vingåker också kommer att läsa den här boken som jag får i brevlådan idag.


PS - kanske jag för ordningens skull ska förklara vad det var för länk jag sände Rignell - det var den här: https://timbro.se/.../valkommen-till-storbritanniens.../

Skippa inledning till den långa artikeln och läs det som handlar om hur den skolan agerade för att bli - bäst.
Jag hade nog förväntat mig att Rignell skulle komma med  någon slags kommentar (t ex) "Det där skulle aldrig gå att genomföra i Sverige" och gärna hade förklarat för mig "varför".
Det kunde säkerligen ha resulterat i ett mer sansat och givande tankeutbyte.

Jag kan bara inte låta bli.
Aftonbladet (8/11):

Ebba Busch Thor (KD) gick till stenhård attack mot Skolverket och ”myndighetsvänstern” i sitt tal på rikstinget.
– Det kanske är dags att ringa Skolverket och berätta att Berlinmuren har fallit. Där verkar ju DDR leva kvar, säger hon.