Vår tröstande övertygelse -  att världen är begriplig vilar på en stabil grund -
vår nästan obegränsade förmåga att strunta i vår okunnighet."

Du kan på Facebook ge kommentar till/om vad jag skriver här
och Högst Personligt.

"Vi som läser nattgöken"


Om framtiden…                   (19 okt 2020)

Den här bilden har legat på skrivbordet (på datorn) sedan i fredagsmorse då jag såg den i den dagens utgåva av tidningen Fokus. Jag tittar och försöker förstå "Hur fan kan 47 % av svenskarna (de som svarat ja och vet inte) inte svara ett rungande NEJ på frågan är Sverige på väg åt rätt håll?"

Har stundom vridit mig av olust över denna  min egen fråga som - självklart - emellanåt har besvarats av mig själv med den begåvade slutsatsen (när man inte förstår) - idioter!

Har under helgen också börjat läsa boken du ser här till vänster - skriven av Karl-Olov Arnsberg - som har undertiteln "Om makt och vanmakt i Sveriges offentlighet".
Arnstberg är etnolog, författare och samhällsdebattör. Professor 1994.

Boken är en guldgruva att läsa - för mig/oss/den som sätter förnuft och fakta framför känslor.
Och en liten tröst i mitt känslostormande finner jag när jag i boken läser:

"Om man förstår att dumheten är en normalitet, så behöver man inte bry sig. Man kan läsa tidningarna, utan att låta sig provoceras, inse att det som pågår är den sedvanliga reguljära dumheten. Hittar man en och annan gång något klokt, så är det bara en statistiskt sett "normal" avvikelse.
Som en filosofiprofessor jag har kontakt med kommenterar.

"Personligen har jag svårt att förstå varför du känner samhörighet med det slaget av människor och institutioner som dominerar i Sverige eller att du regerar så starkt på deras dumhet.
87% av folket röstar på dem och de andra 13% har andra slags anfäktelser.
Kan du verkligen läsa en enda svensk tidning eller läsa en debattartikel, skriven av en makthavare och känna - Det är mitt land de skriver om?
Eller kan du se framsidan av Expressen eller Aftonbladet med sportnyheter och tv-idoler och känna - Detta är min kultur och mitt folk?

Filosofiprofessorn konstaterar att Sverige, som under några decennier styrdes av en alldeles utmärkt reformbyråkrati, inte bara återvände till den sedvanliga dumheten utan till och med fick ännu dummare makthavare än andra länder.
Vi fick ideologituggande floskelmaskiner. (min fetmarkering)

Jag läser vidare…


Om IQ och Jante…            (15 okt 2020)

Nu har jag läst färdigt boken jag fick i brevlådan i tisdags - "Smart - vad vetenskapen säger om intelligens".
Förutom att den är synnerligen underhållande skriven har den gett mig mängder av information som jag hoppas - hos mig då - ska förvandlas till - kvarbliven kunskap. Nyttig för framtiden.

Den mindre trevliga insikten blev - att jag klart förstår att jag inte alls platsar inom föreningen Mensa.

Men blev senare mer gladlynt är jag fick veta att "bara för att man har högt IQ betyder det inte att man är - kreativ i någon högre grad".

Kreativitet som boken beskriver som:
"De ledande teorierna om kreativitet säger att - kreativa idéer uppstår när vi kan ta in och kombinera många orelaterade saker på nytt sätt."

"En exakt beskrivning av mig själv" tänkte jag sent om kvällen i går när jag läste de orden och belönade mig därför genast med en "liten skvätt Glenfiddich".

Och skålade med bokens författare Maria Gunther - som i sin text visar upp en personlig egenskap jag älskar "inte rädd för att visa att hon är bäst" genom att berätta om när hon deltog på någonting en tv-kanal kallade "Genikampen" - där ett antal personer med synnerligen högt IQ tävlade emot varandra.
Läs och njut:

"Nu är vi två som tävlar mot varandra och den av oss som förlorar måste åka hem i morgon.
Men det här är verkligen min grej: Att skapa ord.
Klossarna har bokstäver på fyra sidor och ska sättas ihop till torn så att de bildas ord på alla kanter - tre, fyra och fem bokstäver långa.
Mina lagkamrater sitter i bänkar bakom mig i mörkret - kanske glömmer jag att andas. Men jag är inte medveten om någon eller någonting omkring mig
Att lösa sådant här är den ultimata kicken och tillfredsställelsen."

Jag gör ett litet inpass där innan slutklämmen - när jag läste de orden var det snudd på att jag slutade andas också - levde mig in i berättelsen.
OK  - över till de orden jag älskar:

"Senare fick jag höra att de övriga fått veta att det skulle ta 25-30 minuter.
Jag var färdig med de tre tornen på sex minuter"
.

En sådan person umgås nog aldrig med - Jante


Uppförsbacke…                (14 okt 2020)

Min första tanke till rubrik var - Hopplöst läge. Men efter en stund ändrade jag till den du läser. Ok - bakgrunden till dagens funderingar finns i Kuriren som föredömligt berättar om en (kommunjämförelse - WSP-rapporten) som visar bl a följande uppgifter:


Andelen av befolkningen som är yngre än 55 år  (2019)
Eskilstuna 68,9 %
Strängnäs 65,5
Katrineholm 65
Gnesta 64,7
Nyköping 64,2
Trosa 63,6
Oxelösund 59,7
Flen 59,1
Vingåker 30,3

Meritvärde årskurs nio 18/19
Trosa 236,4
Strängnäs 226,8
Eskilstuna 219,8
Nyköping 218,4
Flen 212,8
Gnesta 208,9
Katrineholm 206,8
Oxelösund 194,6
Vingåker 174,8

"En jävla massa gamlingar i kombination med okunniga ungar" - är ingen perfekt kombination för en kommun som vill blomstra och utvecklas.
Var det jag tänkte när jag funderade över rubriken - Hopplöst läge.
Och inte blev jag just mer positiv när jag läste att Kuriren berättar:

"Vingåker är den kommun i Sörmland som placerar sig längst ner i rankningen, på plats 287 av landets 290 kommuner.
– Vingåker hamnar där man hamnar på grund av att man har en jämnt låg prestation i jämförelse med övriga kommuner. Det finns många kommuner som är bra på något men Vingåker har det tufft i väldigt många av de här avseendena som mäts i Regionernas kamp, säger Mattias Frithiof.
"
(WSP-rapporten)

Jo det håller man gärna med om om man tagit del av samtliga de "delar" som rankingen bygger på.

Det som fick mig att ändra rubrik var när jag i Kuriren också läste:
– Det här är ju inte nödvändigtvis ett betyg på hur människor som bor där uppfattar det, det kan ju vara så att människor som bor där är väldigt nöjd med Vingåker ändå.
För jag tänkte "Jag är ju en av dem".

Men visst kan jag trots det tänka "Nog har Vingåker som kommun en rejäl uppförsbacke framför sig vad gäller framtiden".
Men hopplöst känns som fel ord…
Eller vad säger Du?
För mycket av vändningen beror på vad du och jag vill göra.

Och så ska jag berätta vad jag kan tillföra - med de kunskaper jag har.
Det handlar om kommuntidningen som kan förvandlas från någonting som helt saknar ett innehåll som "sprudlar av glädje och framtidstro" till en som just gör det. Jag kan åstadkomma den förändringen.
Jodå, jag har flera gånger gjort sådant förr - med urtråkiga organisationstidningar!

Jag antar att de styrande någonstans bland sina vardagliga "suckar" över sakernas gråa läge även får enstaka ögonblick av "hopp inför framtiden".
Men det får vi i kommunen sällan ta del av.
Men det skulle kunna bli fallet om tidningen förändrades från att vara någon slags "kommittégröt" till någonting som drivs av en chefredaktör med ett brinnande intresse - för att "göra en bra tidning" - är allt du får veta just här.
Upprepar mig "En kommitté kan inte hoppa stav".

Och ser framför mig en kommuntidning (6-8 ggr/år) som innehåller massor av positiva artiklar (Underhållande krönikor från kommunchefen) där företrädare för kommunen förmår att skapa lite "jävlar-anamma" hos de kommunanställda, KF-ledamöterna och en glödande framtidstro hos oss läsare…

Förmodligen en skrämmande tanke hos en del.


Jag tänker…                    (9 okt 2020)

…emellanåt en och annan tanke. Om jag nu får tycka själv så vill jag anse att jag funderar mer än jag tänker. Hm, en lurig formulering som kan användas av den som inte gillar vad jag skriver. OK - jag bjuder på den saken…

En av morgonens första funderingar väcktes av vad Johan Hakelius skriver i sin krönika i morgonens utgåva av tidningen Fokus. Hakelius skriver om "politiken i USA" där han så underhållande också beskriver de amerikanska väljarna.
De för Trump och de - emot honom…

Krönikan börjar så här:
"Politik är ett intrikat spel, oftast om triviala frågor. Skär man igenom den politiska retoriken, ner till själva benet, låter det ungefär som vilken småbarnsfamilj som helst:
Det var inte jag som började!
Jag vill inte!
Pappa, han slog mig!
Är vi framme snart?
"

Jodå, klart att mina "tankar" hamnade i den svenska rikspolitiken som jag anser befinna sig på just det stadiet, med små hopp över till sandlådor - och åstadkommer hos mig själv små stillsamma funderingar kring (jämförelser med) lokalpolitiken i Vingåker.
Det senare då förmodligen påverkad av att Hakelius skriver:
"Trump mobiliserar människor av ett slag som traditionellt inte tror på politik.
En stor grupp, ofta en amerikansk majoritet, som tänkt på politiken i defensiva termer: hur ser jag till att den lämnar mig i fred?"

Det kan vara en fördom hos mig, men det är ungefär så jag uppfattar väljarna i Vingåker (som grupp): man masar i väg och röstar vart fjärde år. En del gör det inte. Politiken har, under alla omständigheter inte varit deras favoritsysselsättning, ett hopp eller ens ett intresse.
Och hamnar i funderingen om det finns någon enskild lokalpolitiker som förmår "mobilisera någon större grupp av Vingåkersväljarna".
Vilket får mig att redovisa "fördom nr två" man röstar i stället mest som man alltid har gjort.
Vilket i Vingåker synes gynna Socialdemokraterna - som förmodligen får de flesta rösterna av/från ortens pensionärer.
För all del - S-rösterna minskade ju i senaste kommunvalet och SD ökade…

Rundar av dagens funderingar med att citera vad jag för någon dag sedan skrev under "Högst Personligt":

”Vad är intelligens? Den som har hög IQ mår också bättre, lever längre och har andra fördelar i livet, visar forskning. IQ-test är det bästa mått vi har för att mäta intelligens. Ändå vet vi mycket lite om vad intelligens egentligen är. Forskningsområdet är fullt av polariserande frågor om människovärde, kön, ras, arv och miljö.”

Att ämnet intresserar mig beror nog på min ständiga undran ”Varför beter sig så många människor så konstigt?”.
Jag hoppas att boken kan ge mig några tips på svar. Den kommer i brevlådan kommande vecka…  

Maria Gunther är vetenskapsredaktör på Dagens Nyheter och doktor i partikelfysik.


Jag hatar…                      (7 okt 2020)

Ingenting - men det finns en del saker jag kraftigt ogillar. Som när  - företag, staten, myndigheter eller när min hemkommun försöker uppfostra mig och mitt sätt att leva genom att med sina pekpinniga "uppnästa moraliska påpekanden" försöker - påverka mig.
Är kanske orden jag söker, funderar jag en stund, innan tankarna går till att "de"  kanske mest bara vill - värdegrundssignalera.
Att förmedla att deras "varumärke" står för de mest moderna, progressiva värderingarna, som debattören (nedan) skriver det.

Och det som denna morgon så tydligt väckte denna fundering var att jag i Göteborgs-Posten läste de här raderna:

"Om till och med mataffären på hörnet försöker styra över din livsstil, kommer du till slut knappt att höja på ögonbrynen när staten gör detsamma. Skillnaden är att du inte kan välja bort staten.
Däremot står det oss fritt fram att välja bort Hemköp – och det är just vad vi borde göra"
, skriver den kvinnliga debattören - Blanche Sande.

Sådant väcker kraftigt min läslust och jag läser hela debattinlägget.
Som avslutas med:

I en intervju i SvD får Hemköps vd Simone Margulies frågan varför Hemköp inte bara slutar att sälja rött kött, om köttätande nu är en så ”icke-god” handling. Hon svarar att Hemköp då skulle riskera att förlora sina kunder.
Det ger uttryck för ett visst mått av hyckleri – om man tycker att kött är så dåligt borde man ha betänkligheter kring att tjäna pengar på det.

Men det är också en påminnelse om att kunden har makt. Skulle köttätare välja bort Hemköp redan nu, skulle det signalera att pekpinnarna inte går hem.
Vissa sfärer måste hållas fredade från politiska pekpinnar, och dit hör våra matbord.

Jag nickar kraftigt medhållande och konstaterar - belåten med mig själv - att jag själv redan har börjat utnyttja min - konsumentmakt…


Tankar på tippen…
                  (5 okt 2020)

Nå, det behöver ju inte alls hänga ihop det där med att jag besökte återvinningen på Vik och att jag just då kom att tänka på att jag inte fått något svar på en fråga jag - för ganska länge sedan - ställde till kommunen.

Nåväl - ibland väcks min nyfikenhet av vad jag läser vad andra bloggare skriver.

Som när jag läste vad Rebecca Weidmo Uvell i ett inlägg skrev den 19 september och som handlade om Fairtrade. Om du du inte har så god kännedom om vad Fairtrade står för så - lite kort - är det är organisation som värnar om småföretagare i främmande länder - som kaffeodlare i Columbia.
Ett ämne jag följt sedan Weidmo skrev följande år 2014.

Så kom det sig att vår kommun - enligt ett beslut i kommunfullmäktige för ett par/tre år sedan - anslöt sig som "medlem" till Fairtrade. Liksom att - om jag nu minns siffran rätt - ett 60-tal andra kommuner också gjort.

Nå, uppväckt av Weidmos senaste blogginlägg om Fairtrade ställde jag - den 19 september - en fråga till kommunen om "vi" fortfarande är anslutna till Fairtrade.
Den 23/9 fick jag följande svar:
Tack för ditt mail.
Jag har vidarebefordrat frågan till chef för Mat och Måltider, och återkommer med svar.

Efter som inget hördes från chefen för Mat och måltider skrev jag den 30/9 en påminnelse:

Hej igen
Hm, ännu inget svar från "den ansvarige chefen".
Kan verkligen en fråga som kan besvaras med ett nej, eller ja, vara så besvärlig att svara på?
OK - jag passar väl då på att ställa följdfrågan - om JA - vad har det inneburit för kommunens "mathållning"?
undrar
Bjarne Wilmarsgård

Och fick då samma dag ett svar från nämndsekreterare Emma Bergström enligt följande:
"Jag ber om ursäkt att svar på din fråga dröjer, jag skickar en påminnelse".

Det kan mycket väl vara så att chefen för Mat och Måltider är överlupen av jobb - så här i Coronatider - men jag vill i alla fall tro att ett svar innehållande ett ja, eller, ett nej - borde ha kunnat avges.
Och uppriktigt sagt är jag en smula förvånad över "icke-svaret" då kommunen vid tidigare kontakter alltid har varit föredömligt snabba och välvilliga att ge information.

Nåväl - om jag inte får något svar så överlever jag den saken.
Men om du är nyfiken på varför jag frågat så klicka här och skrolla ner till vad jag skriver där den 22 september under rubriken "Tycka-synd-om".

Lite senare under dagen tog jag del av att Ockelbo, med runt 5800 invånare har fått den fina nyheten att glasögonföretaget Synsam har bestämt sig för att flytta hem sin produktion av glasögon från Kina till just Ockelbo.
Det uppges att det kommer att ge kommunen 150 nya jobb…

Och att Säffle, med sina runt 9400 invånare, kan glädjas åt att:

"Sveriges första landbaserade laxodling kan komma att byggas i värmländska Säffle. Företaget Premium Svensk Lax har fått klartecken i en miljöprövning och räknar med att starta bygget i år.
   Målet är att anläggningen ska vara klar 2024, och kunna producera 10 000 ton hel fisk per år. Det motsvarar ungefär en femtedel av den svenska årskonsumtionen av lax, enligt ett pressmeddelande från företaget.
Satsningen väntas kunna ge hundratals nya jobb
."

Jodå - visst tänkte jag "Vad har då de kommunerna som Vingåker inte har?"
Tur?

 



Smartaste…?                 (29 sept 2020)

Sveriges smartaste landsbygd - är tydligen Vingåker. (Se förra inlägget)
Tycker tydligen några inom kommunen - de som godkänt att de tre orden ska vara det som är den mest rätta beskrivningen av just Vingåker och som därför finns med när man marknadsför vår kommun.

Smart, funderade jag, vad är då den rätta betydelsen av det ordet - och gjorde vad jag alltid gör när jag inte vet - frågar Herr Google
Som ger mig följande synonymer att begrunda:

skicklig, listig, slug, slipad, fiffig, klipsk, klyftig, klok, förslagen, driven, bakslug, finurlig, fullflätad, företagsam, intelligent, påhittig, raffinerad, rävaktig, rävig, sinnrik, skarptänkt, skärpt, vara skärpt, kunnig, skarpsinnig, klurig.

Goggle erbjuder också  s k motsatsord:
Korkad, dum, naiv
- men då den här texten inte handlar om regeringen hoppar vi över de orden.

Själva grunden till dagens funderingar kommer från att jag i tidningen Kvartal - läst en krönika vars rubrik ser ut så här:

och där jag läser i ingressen:
"Tre viktiga innovationer som ligger till grund för vårt moderna tänkande har sitt ursprung i tre brittiska män under 1600- och 1700-talen. Tre metoder: statistik, exakt tidmätning och vetenskapliga experiment verkar bottna i samma miljö. Kvartals Henrik Höjer frågar sig i sin söndagskrönika hur detta hänger ihop."

Sådant gör mig glupskt (omättligt) intresserad och jag började läsa själva texten som börjar så här:
Varifrån kommer idéer, eller rättare sagt, varifrån kommer riktigt bra idéer?
(min fetmarkering)

OK - för dig som inte är så intresserad av att ta del av krönikan vill jag i alla fall citera följande rader:

"Graunt, Harrison och Lind – tre män som de flesta inte känner till, och tre banbrytande historiska innovationer. Vi tar idag deras sätt att tänka för givna; de flesta av oss tänker i statistiska banor så gott som dagligen, vi tittar på klockan och uppfattar dagligdags tiden i exakta sekunder och minuter, och vi tänker oss experiment i massor av sammanhang. Den moderna världen är obegriplig för de flesta av oss utan dessa tänkesätt: statistikens, exakthetens och experimentets.
På så sätt provar vi oss fram och lär oss att förstå världen.

Men varifrån kom dessa nya idéer? De tre var alla praktiker, intresserade av tillämpad kunskap, inte av filosofiska system. De skrev inga tjocka böcker som blivit klassiker, de citeras inte i universitetens kurslitteratur. Likväl medförde deras innovationer ett mer abstrakt sätt att se på världen – som summan av en mängd små siffror, som tid som kan fastställas exakt och som en pågående process av trial and error.

Om man lyssnar på intelligensforskaren James Flynn, mannen bakom begreppet ”Flynn-effekten” (att IQ i världen har ökat under 1900-talet) så nämner han intelligens som ett sätt att kunna tänka hypotetiskt, och ständigt ställa sig frågan what if…? och att ta det hypotetiska på allvar.
Någonstans handlar dessa tre mäns innovationer om föreställningsförmåga och kanske rentav fantasi att våga tänka just tänk om…?"

När jag läser sådant har jag viss belägenhet att bli sittandes i - nix jag kommer inte på någon bra beskrivning - men i alla fall - det slutar oftast med att mina grumligheter stannar när ordet Vingåker kommer upp.

Och den här gången hade jag svårt att släppa en envis tanke "Inte f-n vill jag bo i en kommun som beskriver sig som smart" - det vill säga - anser sig vara:
skicklig, listig, slug, slipad, fiffig, klipsk, klyftig, klok, förslagen, driven, bakslug, finurlig, fullflätad, företagsam, intelligent, påhittig, raffinerad, rävaktig, rävig, sinnrik, skarptänkt, skärpt, vara skärpt, kunnig, skarpsinnig, klurig.

Som kan få människor som (som jag) inte har "godkända värdegrunds- och genusintyg" på vårt tänkande - och kan därför fastna för "fel ord" i den uppräkningen.

Men jag själv bor gärna i…


Ja du bäste läsare - varifrån kommer bra idéer?
Kommer det några från Vingåker?
Det borde vi väl kunna förvänta oss - så smarta som vi är…

(Sinnrik - fyndig, finurlig, skarpsinnig, påhittig, uppfinningsrik, fiffig, raffinerad, kreativ, konstrik; invecklad, konstfärdig)



Smarta killar…                                    (28 sept 2020)

Du, sa Clemens, kommer du ihåg att vi för några år sedan pratade lite kort runt tanken att starta en Facebook-grupp som vi ville kalla någonting liknande som "Vi smarta i Vingåker"?

Jodå, svarade jag, och fortsatte med "Det blev bara en tanke för vi kom inte på hur vi kunde få till det annat än en vag förhoppning om att vi skulle kunna engagera Vingåkersborna att delta i något vi ibland kallade debattforum."             

– Jag kom att minnas den saken när jag här om dagen läste om  "smarta killar" (proffsuppkörare) som kommit på ett smart sätt där de kan ordna svenskt körkort åt invandrare genom att han helt enkelt åtog sig att genomföra körkortsbeställningen i beställarens namn och då sända med ett foto på sig själv. Och därmed kunde han senare genomföra det obligatoriska förarprovet.
Mannen från Transportstyrelsen kunde ju se på det färdiga väntande körkortet att det var rätt person som "körde upp".  

Grunden är att de här proffsuppkörarna hade sett till att skaffa sig ett otal olika identiteter och har med hjälp av dessa ordnat körkort till många invandrare.

Nu kommer vi till det fiffiga, sa Clemens, som såg att jag såg undrande ut "De här körkorten kunde ju inte användas av dem som fått körkorten då det var fel foto på dem.
Smarthet kombinerad med en liten smula tålamod fixade till den saken…
   Den som hade det olagliga körkortet med fel foto på anmälde efter ett tag till Transportstyrelsen att "de tappat bort det" och ombads då inkomma med nya handlingar för en ansökan om att få ett nytt.
Dessa nya handlingar innehöll då förstås ett foto på den som skulle få det nya kortet - det vill säga "en bild på den person vars namn fanns med på det nya utfärdade körkortet".

Så hamnade vi i en liten gemensam fundering över hur det kan komma sig att det är så lätt att lura svenska myndigheter. Och hamnade därefter i tankar kring vår kommuns påstående -
att vi är:

            

Hade inte Clemens blivit sugen på ett glas vin hade vi väl skrattat ännu en god stund…