Nattgöken - med sin egen värdegrund
(organ för Vingåker med omnejd)

Vitsen är en lek med ord,
kvickheten
är en lek med folk och fakta,
humorn är en lek med livet.

E-post: mitt förnamn@wilmarsgard.se

Lite om det där med risk…        (2 juni 2020)

Kom jag att tänka på där jag satt på verandan och tar mig för tredje eller möjligen fjärde gången igenom boken "Tänka snabbt och långsamt" och hamnade i kapitlet som har rubriken:
Tillgänglighet, känsla och risk - som behandlar hur människor ser på det här med risk. Det skiljer sig - och ofta "tror" man fel.
Och nu får du några citat jag tar ur boken:

"Forskarna bad deltagare i en enkät att rangordna dödsorsaker som var uppställda parvis: diabetes och astma samt stroke och olyckor. För vart och ett av paren angav personerna vilken de trodde var den vanligaste orsaken och skattade förhållandet mellan mellan de båda orsakernas frekvens.Bedömningarna jämfördes sedan med aktuell hälsostatistik. Här ett urval av deras (forskarnas) upptäckter:

- Stroke orsakar nästan dubbelt så många dödsfall som alla olyckor tillsammans, men 80 procent av deltagarna trodde att olyckor var en vanligare orsak.
- Tromber antogs orsaka fler dödsfall än astma, trots att det senare döda 20 gånger fler människor.
- Dödsfall till följd av blixtnedslag ansågs vålla färre dödsfall än botulism (Botulism är en ovanlig och potentiellt livshotande sjukdom som orsakas av det toxin som produceras av bakterien Clostridium botulinum) trots att blixten i själva verket tar livet av 52 gånger fler människor.
- Död i sjukdomar är 18 gånger vanligare än dödsfall genom olyckor, men försökspersonerna ansåg att det var ungefär lika.
- Olyckor bedömdes vara 300 gånger vanligare som dödsorsak än diabetes, trots att det verkliga förhållandet är 1:4."

Minsann - hur kan det bli så fel" i hur människor uppfattar saker och ting.
Nu vill jag hänvisa till t ex hur "vi svenskar" (?) resonerar kring det här med en uttalad rädsla för - klimatet.

Författaren skriver:
"Av detta kan man dra en uppenbar lärdom: uppskattningar av dödsorsaker påverkas av hur mycket de uppmärksammas i media. Medierapporteringen är inriktad på sensationer och snyftreportage. Medierna inte bara formar publikens intresse, de formas i sin tur av publikens önskemål.
Utgivarna kan inte strunta i publikens efterfrågan och vissa vinklingar ges mycket utrymme.

Ovanliga händelser (som botulism) får oproportionerligt mycket plats och uppfattas därför som mindre sällsynta än vad de egentligen är.
Världen i våra huvuden är inte en exakt kopia av verkligheten.
Våra förväntningar på händelsers frekvens påverkas av hur ofta och hur emotionellt de förs fram i medierna."

Det är nog så att jag personligen inte är någon större beundrare av våra tongivande medier. Och för all del - inte heller alla läsare.
Och avrundar då den här "funderingen" genom att citera ytterligare ett stycke ur boken - som handlar om ett ord som stavas - tillgänglighetskaskad

"En tillgänglighetskaskad är en självförstärkande händelsekedja som kan starta när medierna rapporterar om en ganska oväsentlig händelse som efter hand eskalerar så att det uppstår allmän panik som framtvingar massiva statliga ingripanden.
Vid en del tillfällen kan mediernas rapportering om risk få fäste hos en del av befolkningen, som drar öronen åt sig och blir orolig.
Den känslomässiga reaktionen blir en berättelse i sig som får ny medietäckning, som i sin tur ökar oron och engagemanget.
Cykeln drivs ibland på medvetet av "tillgänglighetsentreprenörer", personer och organisationer som ser till att det hela tiden fylls på med skrämmande nyheter.
Faran överdrivs alltmer när medierna strävar efter att överträffa varandra med braskande löpsedlar.
Forskare och andra som försöker dämpa den stigande rädslan och avskyn får föga uppmärksamhet, och om de får komma till tals ifrågasätts de för det mesta: "den som påstår att faran är överdriven misstänks för att delta i en ondskefull mörkläggning".

Mmm - inte så konstigt - väl - när jag läser sådant - skriven av en
Nobelpristagare - att mina tankar först hamnar hos Miljöpartiet för att senare gå vidare och hamna på Greta-nivå - och en del andra märkliga ställen - som regeringen…


Det börjar bli så outsägligt pinsamt

"De senaste åren har det blivit allt mer genant att vara svensk. Kombinationen av bristande förnuft och omåttlig självgodhet bland landets styrande har lett till den ena dikeskörningen efter den andra, medan resten av världen storögt tittat på och skakat på huvudet.
Den självutnämnda moraliska stormakten har med största stolthet sprutat ur sig värdegrunder, genuscertifierat myndigheter och ropat ut politiskt korrekta slagord över världen, medan samhällets grundläggande funktioner förfallit. Dessutom har de svenska makthavarna förväntat sig omvärldens beundran för sina obegripliga piruetter.
Arrogansen har nått så enorma mått att man trott sig kunna ignorera de mest grundläggande självklarheter, som att ett av världens skogrikaste länder inte bör rusta ner sitt brandförsvar eller att kapaciteten att ta emot migranter har en gräns. Ändå måste jag säga att den svenska idiotin och högdragenheten sällan har visat sig tydligare än under den pågående covid-pandemin.

Sverige har som bekant valt en helt egen strategi genom corona-krisen. Vad denna strategi egentligen består av eller syftar till är emellertid inte lätt att begripa. Ansvariga myndigheter vill inte kännas vid att det skulle handla om att uppnå flockimmunitet, eller i varje fall vill de inte kännas vid det på ett konsekvent sätt vid upprepade tillfällen. Vad som då är syftet med att låta ett potentiellt dödligt virus sprida sig i befolkningen istället för att begränsa smittan är mycket oklart. Grunden för att stoppa en epidemi är att hindra sjuka från att föra smittan vidare till friska. Det har vi vetat i hundratals år och de flesta länder har också agerat i enlighet med detta.
De resurser som behövts, som skyddsutrustning och testmaterial, har man ansträngt sig för att snabbt ta fram. Dock inte Sverige. Återigen verkar Sverige tro sig kunna överlista verkligheten. Sverige ska inte behöva ta hänsyn till besvärande realiteter, liksom. Sveriges folkhälsomyndighet vet bättre än alla liknande myndigheter i hela världen och svenska makthavare har ingen anledning att lyssna till andras rekommendationer. Tydligen.

Nu har våra nordiska grannländer fått smittan under kontroll. Dag efter dag rapporteras noll eller några enstaka nya dödsfall hos våra grannar, medan Sverige nu i flera dagar har haft högst antal coronaorsakade dödsfall i världen i förhållande till folkmängd. Och nu har fingerpekandet, smutskastningen och ursäktandet börjat.
Ett nytt pinsamhetsrekord slogs när Folkhälsomyndigheten gjorde tappra försök att bortförklara skillnaderna mellan Sverige och andra länder med att Sverige skulle ha så mycket bättre dödsfallsstatistik. Men det har inte stannat där.
När övriga länder nu börjar öppna gränserna mot varandra får Sverige – av fullt förståeliga skäl – inte vara med, vilket genererar griniga tongångar från regering och myndighetsrepresentanter. Det heter att svenskarna ”diskrimineras” och att omvärlden har ”fel bild av Sverige”.
Tursamt nog verkar omvärlden inte vara intresserad av den svenska definitionen av diskriminering. Inte heller verkar man vilja diskutera vilken ”bild” som är den rätta. Istället förhåller man sig till verkligheten och verkligheten är att Sverige har en utbredd spridning av coronavirus i samhället.  Ändå fortsätter undanflykterna och bortförklaringarna in absurdum.
När statsepidemiolog Anders Tegnell i danska TV2 försöker motivera varför Danmark bör öppna gränsen till Sverige når motsägelserna och den bristande logiken sådana höjder att det gör ont att se. Han har mycket svårt att tro att svenskar skulle ta med sig smitta till Danmark och stängda gränser har nästan aldrig stoppat sjukdomar från spridning, hävdar han. Och så kommer slutklämmen, som hämtad ur den svenska politikens floskelmanual: ”Öppna gränser är nästan alltid en bra idé.”

Jag tror nu inte att Tegnells tal kommer att få något större inflytande på danskarnas beslut rörande gränsen mot Sverige. Varför skulle de lyssna på den som lyckats sämst? Den främsta effekten av TV2:s Tegnellintervju lär nog snarare bli ännu fler häpna huvudskakningar och tappade hakor. Sverige skämmer ut sig inför öppen ridå och det blir allt mer pinsamt att vara svensk under det ledarskap som drar med sig hela landet in i total förvirring.
Det fanns en tid då det gick att presentera sig som svensk med stolthet; nu ses man som representant för en samhällsomvandling som ingen vettig människa kan stå för. Ständiga missgrepp, ständiga felbedömningar, ständig naivitet och ständig oförmåga till konsekvenstänk börjar färga av sig. Bästa grannar, jag vill inte att ni tror att det svenska ledarskapet på allvar företräder oss.

Så grattis Norge, Danmark, Finland och Island till ett väl utfört arbete! Ni har lyckats få smittan under kontroll och genom att fortsätta testa misstänkta fall har ni goda möjligheter att nu slippa tampas med denna sjukdom. I Sverige kommer vi istället att få leva med konsekvenserna av vår strategi (eller brist därpå) en lång tid framöver. Ni gör helt rätt som vill skydda er från svenska importfall. Och tro inte att de åsikter och uppfattningar som framförs av det styrande skiktet i Sverige representerar hela det svenska folket. Vi är många som förstår ert agerande. Det känns till och med trösterikt att det finns förstånd och sunt förnuft kvar hos er, när botten helt verkar ha gått ur det svenska samhället. Tack för att ni väljer att inte efterlikna oss. Förbli vad ni är."

Den som skriver detta är:

Malin Kim och är född 1975. Bosatt på den västgötska landsbygden och arbetar som läkare.
(Och har bloggen - Kulturminnet - du finner i högerspalten)

OK - hur kan det ha blivit så här? Borde nu varje svensk fråga sig.
Nu verkar det - enligt min uppfattning - inte vara så många svenskar som är intresserade av att få ett svar på en sådan fråga.

För den som eventuellt är en smula intresserad av ett slags "svar" - läs här vad Patrik Engellau skriver i sin krönika denna Pingstdag…
Du - läs också kommentarerna…



Ord om våra ledare…                   (28 maj 2020)

Jag kommer lätt - och ofta - i en sådan sinnesstämning att jag börjar fundera. Mestadels då av jag just har läst vad någon skrivit.
Som denna morgon där Patrik Engellau som avslutar sin dagskrönika så här:

"Tacka sjutton för att Sverige inte kan släcka några skogsbränder utan till sin nesa får tåla att det kommer hit polska brandmän för att göra jobbet. De svenska ledarna verkar inte ens ana att det är deras egen oföretagsamhet som är orsaken till debaclen. Testkoordinator Harriet Wallgren skyller på ”den splittrade svenska ansvarsmodellen”:

När vi befinner oss i en kris, i en pandemi, så har det decentraliserade systemet medfört att det varit svårare att få till systemet snabbare. Det är en orsak till att det gått långsamt.

Snicksnack. Problemet har inget med statens organisation att göra utan beror på att vi inte har några ledare med erfarenhet och kompetens att leda. Om man placerade vilken ICA-handlare som helst på (socialminister) Hallengrens plats så hade han klarat det galant eftersom logistik och organisation är företagares jobb.

Jag blir bara uppgiven när jag betänker vilka odugliga pladderpersoner som utsetts att styra mitt land. Observera att detta inte handlar om att ledarna har olämpliga politiska idéer, vilket de har, utan om att de inte ens är förmögna att ta itu med problem som de själva erkänner."

Jaha, säger jag till mig själv med följdfrågan "Vem har då ansvaret för att vi har sådana undermåliga pladderpersoner till ledare?"

Vad anser du?

Jag själv hamnade i (ungefär då) "Tänk om Sverige styrdes som ett företag - då skulle aktieägarna kunna kräva att där blev ett extra årsmöte där företagets odugliga ledare genast kunde byttas ut."

Läser på annan plats hos DGS:

Den franske statsmannen Talleyrand lär ha sagt att ”talet är människan givet för att hon därmed ska kunna dölja vad hon tänker”, och så kanske det är. Men mer påtagligt och bekymmersamt i Sverige idag är hur vår överhet och dess supportrar använder språket för att dölja eller åtminstone förvanska verkligheten.

Man gör det genom att ersätta mer exakta och objektiva ord med inexakta och värdeladdade. Politiskt korrekta politiker beskriver till exempel mer sällan de reaktioner de väcker som kritik utan som ”hat och hot”. Oprecisa på gränsen till meningslösa värdeord som ”mörka krafter” trumfar en redovisning av de kritiska åsikterna.

Pladderpersoner…


Dags nu?                                      (26 maj 2020)


Nog behöver vi väl muntra upp oss - vi Vingåker- tänkte jag när jag roade mig lite i Photoshop och kom på att ändra vårt symboläpple där vid rondellen vid väg 52.

Nå, jag vet ju inte hur du ser på den saken - men vill gärna puffa för att du läser en artikel i tidningen Kvartal som handlar om "självförsörjningsgraden hos våra invandrare".
Skrämmande låg - berättar Johan Eklund professor i nationalekonomi vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping och vd Entreprenörskapsforum.            


Att tänka lite på…                           (24 maj 2020)

…tänkte jag för mig själv när jag nyss hos DGS läste:

"En tysk, en fransman och en svensk satt hos tandläkaren.
”Gör det hållbart” sa tysken.
”Gör det vackert” sa fransmannen.
”Gör det ont?” undrade svensken.  

Kanske säger det något om vår nation att även svenskar som hör den här vitsen, omedelbart fattar poängen. Att vi skulle vara ett folk av ”ynkryggar” tycks vara en arketyp, lika orubblig som att tyskar är goda ingenjörer och fransmännen obotliga esteter. (Tilläggas bör att vitsen är äldre än de öppet svenskfientliga subkulturer som finns i en del förorter, så det går inte att skylla på invandringen)."

För mig själv - gör en sådan läsning inte särskilt "fysiskt ont" - men det svider allt lite i skinnet. Som sanningen ibland kan göra…

Annat att tänka på…

Har jag fått under eftermiddagen eftersom jag då ägnat ett par timmar åt att avsluta omläsningen av boken du kan se omslaget på här till vänster.
En bok som över 460 sidor berättar om Artificiell Intelligens.
Ett ämne som skrämmer en del människor.

Men ett ämne jag inte tror att så många i Vingåker ägnar en tanke åt. Men jag vill gärna kopiera några rader i boken som jag personligen tror kan få i alla fall några få att tänka till lite:
"Att ägna all sin kraft åt att undvika sjukdomar och olyckor är ett utmärkt recept för att få bli hypokondriker och paranoid - inte lycklig".

(Hypokondri innebär en ogrundad övertygelse om, eller överdriven rädsla för, att själv ha eller utveckla en svår sjukdom. I vardagligt tal används begreppet ofta synonymt med hälsoångest och inbillningssjuka.)

Nå - frågar jag mig själv medan jag slår igen boken "Tycker vi inte att allt för många svenskar är hypokondriker?"
Jo, svarar jag mig själv - om de nu inte är paranoida…


Så bra formulerat…                        (23 maj 2020)

Viskade jag till mig själv när jag läste dessa rader - som finns med som en kommentar till ett inlägg av Patrik Engellau hos DGS.
Så här skriver signaturen Erik P:


"Med politikerväldet bör förstås en perverterad representativ demokrati.

Men det finns en annan sorts demokrati som svenska politiker inte är så förtjusta i, en demokrati med helt andra kvaliteter.

Alternativet heter Schweiz och schweizarna har en mekanism som är väldigt speciell.

Mekanismen fungerar som ett utmärkt strypkoppel på politikerklassen som aldrig kan fara iväg i esoteriska ”satsningar” och ”reformer”, en brist på politiskt handlingsutrymme som sannolikt skulle göra en ordinär svensk politiker helt förfärad. Lika förfärade som de är vid tanken på en författningsdomstol vilken de skulle betrakta som en förolämpning.

Om 100 000 schweiziska medborgares namnunderskrifter insamlas under maximalt 18 månader kan enligt författningen vilken fråga som helst lyftas till en beslutande folkomröstning.  

Likaså kan 50 000 schweiziska medborgare kräva beslutande folkomröstning om ett av parlamentet redan fattat beslut, folket har alltså en vetorätt gällande parlamentets beslut. Det var så Sverige förlorade Gripenaffären.

Därutöver sammanträder schweiziska parlamentet tre veckor i taget vid fyra tillfällen per år, dvs sammantaget 12 veckor per år. Övrig tid är parlamentsledamöterna helt normala, riktiga hedervärda medborgare med alldeles riktiga arbeten. Mekanismen leder till att det saknas grogrund för framväxten av en klass av politiska djur, en klass som är närmast legio i de flesta länder med representativ demokrati. Tänk Reinfeldt, Ygeman, Åkesson, Damberg, Lööf och alla andra som sällan eller aldrig har haft ett riktigt arbete.  

Särskilt framträdande är denna politikerklass i Sverige där de omfattande partistöden leder till en top-down-effekt gällande slantarna i partiet och deras användning. Pengarna kommer till den befintliga partiledningen vilken naturligtvis i första hand främjar de individer inom organisationen som går i lämplig takt med partiledningen. Svenska partier fungerar närmast som stiftelser, de äger sig själva (med hjälp av skattemedel!) och de utser sina egna förmånstagare. Strängt taget behövs inte fler medlemmar i ett parti än vad det finns tillgängliga slevar.

Trots Schweiz’ – i svenska ögon – grava parlamentariska brister går det ganska bra för landet. Extremt få människor kan på rak arm namnge en schweizisk politiker, vilket bara det är ett gott betyg. På sjuttiotalet handlades CHF och SEK ungefär lika medan man idag får betala ca 10 SEK för en CHF, vilket kan ses som en indikation på att styret har fungerat tämligen väl."

Jag lägger gärna till - inte bara bra formulerat - utan också en beskrivning av en politik jag gärna skulle se i Sverige…


Andalusisk respirator på rekordtid (19/5 2020)

"Den desperata situationen och de nedslående prognoserna för pandemins utveckling i Spanien ledde till att den första andalusiska respiratorn gick från idé till verklighet på bara några veckor.
På rekordtid tog ett intensivt samarbete mellan läkare, ingenjörer, myndigheter och företag, ett 30 år gammalt förslag till serietillverkning. ”Andalucia Respira” produceras av bland annat Fujitsu, för en tjugondel av kostnaden för en konventionell respirator."

Den artikel jag hämtat de inledande raderna från - kan du läsa här

Och då även de här raderna:
Kostnaden per enhet uppgår till cirka tusen euro, medan en traditionell respirator kostar cirka 20 000 euro. Den kommer också tillverkas på Efficold (Córdoba) Avantecsur (Jaén) och Navantia (Cádiz), samt Airbus och Alestis fabriker i Sevilla. Respiratorns ritningar har en öppen källkod som kan användas gratis av vem som helst.




Ny personal på gång…              (18 maj 2020)

Enligt vad jag mig fått berättat-  så har den lokala MC-klubben i Vingåker - "Marsjö HD-vänner" - erbjudit sig att frivilligt lufta åldringarna på Humlegården varje söndag.

Min sagesman bifogade en bild från igår - sa han i alla fall att det var…

 Ut för lite vind i håret - gamle man…

Harley-Davidsons motorcyklar är kända för sina klassiskt designade motorcyklar och sitt motorljud. Somliga MC-klubbar kör uteslutande Harley-Davidson.
Harley-Davidson motorkonstruktioner har efterliknats av flera japanska tillverkare, inte nödvändigtvis för dess prestanda eller pålitlighet utan snarare för sin karaktär som tilltalar en publik där motorcykeln är en del av deras livsstil.

Vad har vi för livsstil i Vingåker - då?


Nystartad…                                 (17 maj 2020)

Får väl duga som rubrik denna söndagskväll då jag nu kan luta mig behagligt tillbaka i kontorsstolen efter att har installerat och uppdaterat min nyköpta mac-dator. "Den gamle" - från 2010 - finns förstås kvar - fortfarande pigg nog för att finnas kvar för några år till. Men dess förmåga till teknisk förnyelse har nått sin bortre gräns.

Det är klart att jag kan konstatera att det hänt en otrolig teknisk utveckling bland datorer och de program som finns att nyttja. Vilket fick mig att minnas några rader jag läst någonstans på nätet den senaste veckan. Skriven av en person - som liksom jag - känner en viss avoghet mot alla dessa undergångsprofeter som vill få mig att tro att planeten kommer att gå under - enär - och så rabblar de sina ständiga varningar.

Den här kloke personen har - som jag - förtroende för att den kommande mänskligheten kommer att fixa framtiden. Och där läste jag:
"För ett antal år sedan fanns det utsagor som - tänk om alla kineser vill ha telefon - då finns det inte koppar nog i jorden för att ge dem det."

Det var alltså på den tiden då vi ringde till varandra via fasta telefoner över vårt kopparnät. Jaha, är det så illa - sa dåtidens tekniker/tänkare: "då får vi allt se till att uppfinna mobiltelefoner".
Och så gjorde man det…

En del människor ser bara problem - andra ser lösningar…


Friluftskommun?                         (11 maj 2020)

Hallå Bjarne,
det uppmanas ju numera att man skall ta det försiktigt med resandet och att det i sommar är ett utmärkt tillfälle att resa inom landet.
Naturvårdsverket har kommit ut med sin årliga sammanställning (PDF) över Årets bästa friluftskommun.

Tänkte då på att du rätt ofta meddelar att det är trivsamt att bo i Vingåker och undrade just hur kommunen placerat sig i rankingen. En förbättring mot förra årets placering 217 kan noteras i nedanstående tabell som saknar Oxelösund.
Vad nytt och intressant har skett i Vingåker sen förra året?
Åke

Mina kunskaper om vad Vingåker kan erbjuda för friluftsverksamheter är synnerligen låga. Det beror helt på ointresse från min sida - då min livsföring numera är sådan att "om jag nu inte är ute på tomten och roar mig så är den friluftsverksamhet Madame och jag njuter av - besök hos hennes sommarstuga en så där 30 km utanför tätorten."
En synnerligen trevlig sommarstuga med sjötomt - egen brygga  - för livgivande och uppfriskande bad - och omgiven av skogar som bjuder (året om) plats för långa tysta skogspromenader, svamp och bärplockning vid sådana tider.


Kommunala friluftsaktiviteter lockar därför mig inte alls.
Vingåker erbjuder dock annat som vi uppskattar.


En läsdag…                                 (5 maj 2020)

Har jag unnat mig. Det unnar jag mig tämligen ofta - dels genom att omläsa - för mig omistliga böcker som innehåller klokskaper jag inte vill glömma bort - dels som idag ägna många timmar att läsa färdigt en nybeställd bok omfattande 250 sidor.
Dagens bok har titeln:
Borde man oroa sig för klimathotet?
Det blir ett kort svar - nej!

Du får inte veta mer än att vad författaren skriver - och dokumenterar med över "hundra grafer" har övertygat mig.
Och fick mig att - igen - börja fundera över - människor. Till exempel då alla dessa miljöpartister som så idogt försöker övertyga befolkningen om - klimathotet.

Nå det finns annat - om människor - jag kan bli sittandes i funderingar över.
Som i den sena gårdagskvällen - efter att ha läst dessa rader:
"Det växande forskningsområdet positiv psykologi har identifierats ett antal faktorer som förhöjer människors välbefinnande och upplevelse av meningsfull tillvaro."
Och fick så ta del av dessa exempel.

- ett socialt nätverk av vänner och kollegor
- en hälsosam och rättskaffens livsstil
- respekt, självkänsla, tro på sin egen förmåga och en behaglig känsla av "flow" som bottnar i att man gör något man är bra på
- en känsla av att vara behövd och kunna påverka
- en känsla av mening beroende på att man är delaktig i något och tjänar ett högre syfte"

Låt mig få säga så här - hade det varit för en så där 40 år sedan - hade jag tilldelat mig själv 4,5 rätt. Jag har alltid varit svag i ämnet - socialt nätverk.
I dag är verkligheten den att jag kan ge mig högst två rätt.

Vilket inte stör mig det minsta - eftersom jag fyllt på med tre egna faktorer som förhöjer mitt välbefinnande och gör min tillvaro meningsfull och därmed resultatet - 5 rätt.
- att kunna göra långa bilresor utomlands
- att få njuta av goda viner
- att jag bor i Vingåker


En valborgsmässoafton…          (2 maj 2020)

Jag börjar med det viktigaste först - en trist historia - och då menar jag den underhållning som kommunen erbjöd oss. Jag vet förstås inte vad andra Vingåkersbor anser om den saken - men för egen del blev jag smått förbannad över hur obegåvat någon/några ansvariga hade låtit sina tankar gå inför planeringen av - upplevelsen.

OK - jag är pensionär - och inte en nybliven sådan kan jag väl förtydliga läget med. Och jag tar ytterligare en sak rakt på - vad en av dem som hos FB-gruppen "Vingåkers nyheter" där kommenterar:
Tyckte det var bra. Dom är duktiga artister. Synd att ljudet försvann när Ralf talade. Men allt kan ju inte gå smidigt.

OK - hälften av Vingåkersborna är dummare än genomsnittet - men jag blir allt mer irriterad över att det som numera produceras av kommunen - allt - riktar sig till den gruppen. Eller möjligtvis då till kommunens ungdomar - som inte begriper ett skit om "bra underhållning" - passande för alla inom kommunen.

OK - så här ser jag på saken - man åmar sig beter sig som fjantar - hos rikets politiker i sin ständiga predikan över "Vi måste ta största hänsyn till våra äldre".
Vilket - rent allmänt - är en orgie i floskler - men låt oss då tänka oss att våra ansvariga i Vingåker ville leva upp till den saken.
Tydligen var det en fullständigt främmande tanke att just denna märkliga Valborgsmässoafton (med sina inställda sedvanliga firanden) då helt kunde ägnades åt våra äldre. Ungjävlarna och korkade halvgamla  - utan vidare begrepp om vare sig kvalitet eller hänsyn - får ju ständigt sina önskemål (?) tillgodosedda med sin skränande ungdomsmusik i Tennisparken.
Som ett gäng äldre har kommenterat till mig "Förutom att musiken inte passar oss alla så sjungs alla texter på engelska som vi inte begriper ett dugg av".

Hade jag fått bestämma kommunens program hade jag - som du nu väl förstår - sett till att kvällen blivit en slags hyllning till kommunens äldre.
Då hade jag startat programmet med den här stilla och lugna framtoningen - (Youtube) som en inledning till en förslagsvis "Evert Taube-afton" där våra lokala musiker sedan hade dela scenen med gitarristen genom att bidra med flera kända Taubemelodier blandat med andra svenska melodier (Jag trivs bäst i öppna landskap) i samma genre…

DET - mina vänner hade de äldre gillat. Och varit värda…

Av övriga "tummen-upp-kommentarer jag läser på Vingåkers Nyheter förstår jag att "allt som produceras av våra lokala musiker - är bra".
Av den enda anledningen är att de kommer från Vingåker - skit samma sedan vad de erbjuder.
Men tänk så trevliga de är…

Tyckte det var bra. Dom är duktiga artister. Synd att ljudet försvann när Ralf talade. Men allt kan ju inte gå smidigt.

Varför kan det inte det? Även i Vingåker?

PS - beträffade åsikten om "duktiga artister" vill jag gärna ge ett förslag på en tjej som förmodligen spelar brallorna av "det mesta vi har i Vingåker" - här… (Youtube) och som säkerligen även skulle ha uppskattats av våra äldre…


En bok att läsa…                         (29 april 2020)

Sa jag till mig själv efter att ha läste den här recensionen av en bok med titeln:
Borde man oroa sig för klimathotet?
Den som berättar om boken heter Göran Sjöberg och han börjar så här:

"Detta är en imponerande faktasamling om vårt klimat på 250 sidor – en ny bok av Staffan Mörner, lärare i filosofi

Filosofi är en förvisso en bred disciplin men naturvetenskap är nog inte det första man tänker på idag när man talar om filosofi. Det förvånar mig därför att läsa en bok skriven av en filosof och som är så starkt genomsyrad av massiv kunskap om den naturvetenskap som gäller klimatet.

Men vid närmare eftertanke är det ändå kanske inte så konstigt att det är en filosof som förmår ge ett övergripande perspektiv på en samhälleligt viktig frågeställning. Det var just genom sådana frågeställningar kring hur vår materiella värld är beskaffad, dvs. naturvetenskapen, som filosofin i sin bästa form föddes och utvecklades för mer än 2500 år sedan av naturfilosoferna i Grekland.

I boken avslöjar Mörner många av de lögner om klimatet som sprids via massmedia, som t.ex. att glaciärerna försvinner i Himalaya, att korallöar försvinner i haven eller paradexemplet om hur isbjörnarna är utrotningshotade på grund av krympande havsisar medan björnarnas antal i själva verket har fördubblat sedan 1960 vilket tydligt framgår av diagram i boken.

Staffan Mörner håller sig hela tiden till grundläggande vetenskapliga fakta och skärskådar hur dessa fakta idag manipulerats av intressegrupper som målar upp en skrämmande bild av vårt klimat."

Den boken beställer jag hos bokus.se så snart jag avslutat det här inlägget.
229 kr bara…
Och du?


En lätt fråga?                               (28 april 2020)

Ett slagträ och en boll kostar 1.10 dollar.
Slagträet kostar en dollar mer än bollen.
Hur mycket kostar bollen?

Ett tal dök upp i din hjärna. Talet är förstås 10, som i 10 cent.
(Om du påstår något annat tror jag inte på dig)

"Utmärkande för den här enkla tankenöten är att den framkallar ett intuitivt svar, som känns rätt men som är fel. Räkna på det och se själv. Om bollen kostar 10 cent kommer den totala kostnaden att bli 1,20 dollar (10 cent för bollen och 1,10 för slagträet). Det rätta svaret är 5 cent."

Ovanstående har jag hämtat ur boken jag läser - för minst femte gången -Tänka snabbt och långsamt - därav att där står dollar och inte kronor i frågan.
Den som läser boken får veta att "alla" (intuitivt) ger samma felaktiga svar.
Nå, ordet "alla" där kan diskuteras men min tankar hamnade i Vingåker. Läser:

"Tusentals universitetsstudenter fick svara på frågan om bollen och slagträet och resultatet blev en obehaglig överraskning. Över 50 procent av studenter vid Harvard, MIT och Princeton gav det intuitiva - och felaktiga - svaret.
Vid inte lika exklusiva lärosäten visade sig över 80 procent av deltagarna inte ha orkat kontrollräkna sina svar."

(Där vill jag sticka in med ett eget - intuitivt svar - siffran hade varit 100 procent i Vingåkers skolor - kanske rent av - i hela Vingåker)

Nåväl - författaren Daniel Kahneman - förundras över detta och skriver:

"Det är märkligt att de som gav det intuitiva svaret har missat en uppenbar social vink, nämligen de borde ha undrat vad det var för vits att inkludera en tankenöt med ett så självklart svar i i frågeformuläret."

Kanske förklaringen finns i vad Kahneman berättar:

"Det är rätt märkligt att vi låter bli att kontrollera med tanke på hur lite det kostar: några sekunders mentalt arbete som kan bespara oss ett pinsamt misstag.
De som ger svaret 10 cent verkar vara hängivna anhängare av lagen om minsta möjliga motstånd.
De som undviker det intuitiva svaret verkar ha ett mer aktivt intellekt.

Många människor sätter alldeles för tilltro till sin intuition. Det tycker tydligen att tankearbete är åtminstone lite obehagligt och undviker det så långt möjligt."

Intuitivt - håller jag med Kahneman om denna slutkläm.
Men jag försöker i alla fall bättra mig…

PS - boken (470 sidor samt 30 sidor med  noter) finns att låna på Vingåkers bibliotek. Kräver sin läsare…


En ansvarsfråga…                      (23 april 2020)

Åtskilliga gånger har jag försökt få mig att begripa vilken inom kommunen det är som har haft ansvaret för våra lokala skolors redovisade studieresultat hos eleverna. Eller ansvariga för läget i skolorna som placerat våra skolor i bottenskiktet i de skolrankningar som redovisats de senare åren.
Jag har misslyckats med den saken…
Men det kanske går att få veta lite senare - tänkte jag när jag läser vad Richard Sannerholm i dag publicerar hos nättidningen - Kvartal - där rubriken säger "Ansvarsutkrävande handlar inte om häxjakt" och där ingressen berättar så här:

Coronavirusets framfart visar hur svårt den svenska statsförvaltningen har för ansvarstagande. I flera viktiga frågor har det varit oklart vem som bär det faktiska ansvaret. Hur fattas beslut om tvångsåtgärder, och av vem?
Vem ansvarar för skyddsutrustning inom sjukvård och äldreomsorg, eller samordnar så att vårdens kapacitet möter vårdbehovet av sjuka nationellt? Vem kan stänga skolorna? Hur kan smittan ha fått fäste på så många äldreboenden?
Richard Sannerholm, forskare i juridik efterfrågar ansvar och ansvarsutkrävande.

Artikeltexten (lång som f-n) börjar så här:
Så här långt påminner krishanteringen om hela havet stormar. Regeringen, myndigheterna, regionerna och kommunerna tävlar om att snabbast möjligt hitta en sittplats.

Längre ned i texten läser jag:

"Egentligen är inte ansvar så komplicerat. Ansvar är ett relationsbegrepp där den som är ansvarig ställs till svars för att något gick fel.
Det handlar om ansvar i två riktningar, ofta kopplat till ett uppdrag eller en skyldighet – ett framåtblickande ansvar för något som ska eller förväntas hända, och ett bakåtblickande för något som har hänt (eller inte hände).

Ansvar är också binärt, för antingen är man ansvarig eller så är man det inte.
Men det förutsätter också att den som har ansvaret har en viss valmöjlighet vad gäller tillvägagångssätt för hur uppdraget hanteras.
Och om flera är ansvariga innebär det inte mindre ansvar, bara att handlingar, orsakssamband och resultat måste göras tydliga för alla inblandade.

Men i stället för tydlighet har krishanteringen resulterat i en förvirrad tillställning där myndigheter ”samverkar”, ”samordnar” och ”för en nära dialog” med varandra… "

Det sista stycket där får mina funderingar att - återigen - kort hamna hos de ansvariga för våra skolor…

De hamnar också hos Kuriren - och stannar där längre - eftersom jag frågar mig själv "Varför tar inte Kuriren in sådana här angelägna ämnen i tidningen?"
Genom att ge plats för sådant genom att minska ner på allt onödigt skvaller de förser den skumläsande läsekretsen med.

Svaret är nog - Kurirens läsare är inte intresserad av sådant material…


En kulturfråga?                            (22 april 2020)

Kulturfrågor är inte det mest efterfrågade ämnet man kan föreslå som intressant underlag för en - pratstund. Det kan förstås vara så att jag umgås med människor som hellre debatterar annat vid sina sammankomster än just det - men jag kan ändå inte undgå att bli en smula förvånad över hur tyst det kan vara hos "den intresserade skaran människor som intresserar sig lite extra över den svenska kulturen".

Anledningen är att jag denna sistlidna lördag har unnat mig nöjet att lyssna till vad Henrik Jönsson hade att säga (i sin youtube-kanal) om ämnet - under sin rubriken "Varför kris-prioriteras kulturen? där han börjar så här:
Kulturen tilldelas nu en halv miljard kronor i akutstöd - medan företagen får låna. Är detta en rimlig prioritering i vår gemensamma demokrati, eller ett orättvist gynnande av ett särintresse?
Åsikterna om Sveriges kulturpolitik går isär som the Grand Canyon.

När jag denna onsdag skriver de här raderna har Jönssons inlägg fått 610 kommentarer. Varav ett ser ut så här:
Detta klipp är otroligt viktigt. Jag hoppas några makthavare och mediafolk lyssnar. Jag tänker att ditt sätt att framföra budskapen inte stänger dörren utan väcker nyfikenhet. Föredömligt pedagogisk och humoristisk. Du gjorde (som vanligt) en bra start på vår lördag. Tack!

Vilket inom mig väckte frågan "undrar hur många av våra lokala kulturpersonligheter som kommer att ta del av vad Henrik Jönsson säger i sin video?"
Lite tveksamt säger jag "Kanske någon enstaka". För egentligen tror jag svaret är - noll.

Och ännu mer negativ är jag i mina funderingar över om det Jönsson för ut  skulle kunna få någon av kommunens kulturetablissemang - bara för att någon av lust - fick för sig att åstadkomma något slags genmäle med hänvisning till Jönssons Youtube-video.
Uppiggad av att där - bland kommentarerna - få läsa:
Gormade dom inte om att Sverige inte har någon kultur sedan SAS som sa att det inte fanns någon skandinavisk kultur, men nu helt plötsligt ska kulturen och SAS få våra skandinaviska - svenska skattepengar.

Nja, är väl lika troligt som att du utanför Coop skulle möta en neandertalare på väg till Systembolaget…


Pengar…                                     (16 april 2020)

Det mesta handlar denna tid om virus - och pengar. Där det första ställer till besvärligheter för det andra. På så sätt att världens ekonomi - kan vi väl enas om - är i gungning. Nå, bor man i Vingåker får man kanske nöja sig med att hålla sig inom Sverige…

Många branscher upplever för närvarande ett ekonomiskt elände - konkurserna ökar dramatiskt - och vädjar desperat om pengar (bidrag).
Enär jag själv inte befinner mig i "ekonomiskt beråd" (så länge staten betalar mig vad den utlovat) behöver jag inte sitta här i min smått självvalda karantän och vrida mina händer i ängslan över att inte "ha några pengar".
Det ger ett viss lugn, där jag sitter i favoritfåtöljen, och låter tankarna gå som de vill.
Och minns då en bok - Sapiens - som jag läste för något år sedan där det finns ett kapitel med rubriken - Hur fungerar pengar. Hämtar fram den ut bokhyllan och uppdaterar min - glömska.
Boken är skriven av Yuval Noah Harari - och är en mina absoluta favoriter i bokhyllan och han börjar sin beskrivande text så här:

"Dollarsedlar har bara ett värde i vår gemensamma föreställningsvärld.
Deras värde är inte inneboende i papperets kemiska sammansättning eller deras färg och form. Pengar är med andra ord inte en materiell realitet, utan en psykologisk konstruktion. Det fungerar genom att omvandla materia till medvetande. Hur kan de lyckas med det?

Varför är du villig att vända hamburgare, sälja försäkringar, eller passa tre bortskämda ungar när det enda du får för dina ansträngningar är några färgade papperslappar? Tillit är det råmaterial som alla typer av pengar är präglade av.
Pengar är alltså ett system av ömsesidig tillit.

Varför tror jag på ett guldmynt eller en dollarsedel? För att mina grannar tror på dem, och de tror på dem för att jag tror på dem.
Pengar är alltså ett system av ömsesidig tillit, och inte vilket system som helst: "Pengar är det mest universella och effektiva systemet för ömsesidig tillit som någonsin skapats."

Klart som korvspad - tänker jag - men får en stund senare en viss oro i kroppen över det där med tilliten till pengarna. För författaren skriver också:

"Den totala summan av pengar i världen är ungefär 60 biljoner dollar, medan den totala summan av mynt och sedlar motsvarar mindre än 6 biljoner dollar.
Drygt 90 procent av alla de pengar - över 50 biljoner dollar - som förekommer på våra konton existerar bara på servrar."

Min tillit till mina banker SEB och Handelsbanken är hög - men inte hundraprocentig. Konstaterar jag för mig själv innan jag hamnar i samtal med mig själv över frågan "Ska jag inte hämta mig ett glas vin, några kex en bit Cambozola?".
Som vanligt - jag har lätt att komma överens…


Ett malligt litet land på deken      (15 april 2020)

Jo - rubriken handlar om Sverige - och den som säger så är Patrik Engellau hos DGS där du bl a kan läsa:

"Se på oss nu. Vi trär ständigt nya kulor på vårt radband av politiska misslyckanden som framför allt beror på politikerna men till stor del också på att vi är ett bortskämt och urartat folk som förkastar den anda som en gång gjorde oss så framgångsrika.

Om det finns något land som förtjänar att bli näpst av ödet för sitt förmätna övermod så är det troligen Sverige. En humanitär stormakt? Pyttsan! Ett malligt litet land på deken."

Varför han skriver så begriper du lätt om du läser vad Engellau skriver…

Och du - läs gärna kommentarerna till Engellaus text.


Försöker komma på…                (13 april 2020)

…vad jag ska ha för åsikt om detta uttalande i Göteborgs-Posten:

I höstas tog Företagarna fram rapporten ”Kvinnors företagande” som visar att åtta av tio företag i hår- och skönhetsbranschen drivs av kvinnor. Andra branscher med stark representation av kvinnor är konsumenttjänster av olika slag, resebyråer och turism, detaljhandeln, reklam och bemanning.

Alla branscher ovan har drabbats extremt hårt av de inskränkningar på människors vardag som införts för att stoppa spridningen av influensaviruset. Allt färre besöker frisörer och skönhetssalonger, restauranger och kaféer gapar tomma och butiker tvingas stänga på dagen.

Av de ovan uppräknade branscherna är det bara detaljhandeln (om jag nu räknar in Cityhallen och systembolaget där) som jag normalt vänder mig till. När jag funderar lite kommer jag på att jag och Madame också besökt Joans en gång de senaste två veckorna. Och lär göra det igen om lusten faller på.
Så jag vill inte påstå att jag personligen drabbats av några inskränkningar i mitt dagliga liv här i Vingåker.

För all del - tre utlandsresor (med bil) under våren och försommaren har blivit inställda (senarelagda) vilket jag tar med jämnmod och får väl se det som Madame gör: "då får vi mer tid över att fixa med huset och trädgården".
Sådana resor planerar (beställer vad som behövs) jag själv via datorn och behöver ingen hjälp från resebyråer eller turistbyråer.

Efter att ha skrivit de raderna kommer jag på att det är nog bra om jag undviker att precisera någon åsikt om kvinnors företagande - som så ofta kan göra tillvaron trevligare…


Nedläggningar…                         (8 april 2020)

…berättas det lite mer av nu än tidigare. Turistbussföretagen, och flygbolagen har det svårt. Permitteringar räcker ett tag innan allt fler (i alla fall bussföretag) begär sig i konkurs.
Färjetrafiken mellan t ex Sverige och Finland ligger nere (vad gäller passagerare) och färjelinjen mellan Oslo och Danmark stängdes för några veckor sedan ner för gott.
Trist - precis som det här:

"Färjerederiet Stena Line kommer att stänga färjelinjen mellan Trelleborg och Sassnitz permanent. Anledningen är den negativa påverkan som pandemin covid-19 har på företagets passagerarverksamhet utöver ett redan ansträngt ekonomiskt läge för färjelinjen. Redan den 14 mars ställde Stena in trafiken på linjen tills vidare, men rederiet har nu alltså beslutat att nerläggningen av den så kallade “Kungslinjen” är definitiv."

Du - om Vingåker kan du läsa i Kuriren  ;-)


Funderingar en tidig morgon…    (7 april 2020)
(uppdaterad 19.20)

OK, tidigt för mig, (06.10) en pensionär som ju kan bli kvar i sängen hur länge som han vill om morgnarna. Enär där inte finns några måsten som kräver uppstigning en viss tid…
Denna morgon, som så många andra, börjar med en runda bland de bloggar jag följer. Som att läsa vad Patrik Engellau och hans skrivande vänner hos DGS (DetGodaSamhället) erbjuder mig för kloka saker att läsa.

Engellau skriver under rubriken "Lek med coronastatistik" något jag finner synnerligen intressant och som lockar fram (så här långt) två funderingar.
Den första är förstås funderingar kring den statistik som presenteras i texten - typ - "Hur kommer det då sig att Sverige inte finns bland de bästa?"
Vad jag menar med det förstår du om du läser vad Engellau redovisar på ett så underhållande sätt.

De två  av mig fetmarkerade orden lockade fram fundering nummer två: "Tänk om vår lokala storhet - Katrineholms-Kuriren - kunde skriva krönikor (och fakta- artiklar) på samma underhållande och frejdiga sätt som Patrik Engellau gör."

Jag kan inte förställa mig annat än att artiklar, skrivna på det sättet, lockar betydligt fler läsare än den nuvarande torra faktabeskrivning jag kan ta del av som prenumerant på kkuriren.se.
Dessutom är jag lika säker på att sådan text - hos läsarna - väcker upp deras egna tankar och funderingar över vad de just har läst. Och i mina föreställningar är det en tidnings första plikt att åstadkomma sådant.

Tidningar? Hur ska det går för våra dags- och kvällstidningar. För att inte säga våra lokala morgontidningar? Läser i AB:

"Mediekrisen var ett faktum långt före coronakrisen slog till. Förra året till exempel, efter nya lagar om spelreklam, tappade mediebranschen annonsintäkter i hundramiljonersklassen. Kräftgången för svensk lokalpress har varit ännu svårare och pågått desto längre.
Att räkna upp de senaste fem årens tidningsnedläggningar skulle bli en lång och sorglig lista. I och med coronasmittan tappar tidningarna intäkter på flera fronter fastän intresset och behovet av journalistik är större än någonsin. Dagspressens branschorganisation TU räknar med att medieaktörerna kommer tappa varannan annonskrona. Varannan. Det handlar om miljardbelopp.
När ingen är ute och handlar är det poänglöst att göra reklam."

Vilket inte hindrar Sörmlands Media (som äger Katrineholms-Kuriren) att i ett inlägg i den egna tidningen skriva:

"Sörmlands Media står bakom uppmaningen att fortsätta handla lokalt. Den uppmaningen gäller också marknadsföringen. Fortsätt annonsera lokalt! I stället för att välja globala sociala kanaler eller rikstäckande medieplattformar som saknar redaktionell förmåga, välj lokalt! Vi har under de senaste veckorna sett en kraftig ökning av trafiken på våra nyhetssajter och appar.

I en omgivning av seriös och utgivarreglerad nyhetsjournalistik är vi en trygg kanal för dig som annonsör och kan hjälpa dig som har reklam- och kommunikationsbehov att nå ut med ditt budskap, något som är extra viktigt så som marknaden ser ut i dagsläget. Vi kan utlova maximal lokal annonseffekt och kundnytta, vilket gynnar kundens affär och resultat."

Hm - som gammal tidningsägare undrar jag förstås nyfiket över hur denna:
utlovade maximal lokal annonseffekt - förklaras av Sörmlands Media.
Men jag delar tidningens uppmaning om att "annonsera lokalt!"

Detta om detta - det finns viss risk för att jag återkommer senare under kvällen…

Och det gör jag genom att kopiera en bild från Facebook:



 

Välkommen åter…