"Vår tröstande övertygelse -  att världen är begriplig vilar på en stabil grund -
vår nästan obegränsade förmåga att strunta i vår okunnighet."

epost: bjarne@wilmarsgard.se


Jag såg det komma…                   (18 juni 2021)

Det är en glädje i livet att ha begåvade bekanta. Får jag presentera en av dem - läkaren Malin Kim - som på sin blogg  kulturminnet - skriver dessa rader:

Gängkriminaliteten har varit på tapeten igen de senaste veckorna efter att en rapport från Brå visat att Sverige ligger i Europatoppen avseende dödligt skjutvapenvåld. Debattens svallvågor har därefter gått höga och denna gång har relativiseringsförsöken blandats upp med mer pragmatiska röster. Polischef Erik Nord vågade sig till och med på att specificera ett antal kulturfaktorer som bidrar till gängkriminalitetens framväxt. Det var modigt gjort, med tanke på att det handlar om företeelser som känns väldigt främmande i en svensk kontext och snarast kan beskrivas som typiska för andra kulturer.

Men problemet med dödsskjutningar är inte nytt, utan en trend som pågått i många år. När Löfvén 2019 framträdde i Agenda för att kommentera våldsvågen fick han kraftig kritik för den bevingade bortförklaringen ”vi såg det inte komma”. En av orsakerna till de bittra reaktionerna var nog att ganska många faktiskt såg det komma. Det var många som tveklöst kunde se att Sveriges integrationskapacitet sedan länge var överskriden och att den svenska migrationspolitiken fick förödande konsekvenser. Men de avfärdades som rasister allihop.

Jag tillhör dem som såg det komma, och nu ser jag fortsättningen komma också. Och eftersom jag inte noterar några större tecken till att den politiska slutledningsförmågan har förbättrats känner jag mig manad att dela med mig av mina observationer. Så, Löfven, eftersom du har lite svårt att blicka framåt och förstå konsekvenserna av din egen politik, så tänkte jag att jag ska hjälpa dig att förstå vad som kommer hända om den svenska skutan fortsätter styras i samma riktning som hittills. Jag är inte naiv och kan därför bidra med en lite mer verklighetsförankrad prognos. Här kommer den:

Parallellsamhällena kommer stadigt att växa i omfattning. Den allmänna ordningen och respekten för lagar och bestämmelser kommer inte att kunna upprätthållas. Den grova kriminaliteten, och då inte minst våldsbrottsligheten, kommer att fortsätta öka. Vi kommer att få fler skjutningar, fler bilbränder, fler sprängdåd, fler överfallsvåldtäkter. På detta följer en växande otrygghet. Larm, övervakningskameror och väktare kommer att bli vanliga i både privata och offentliga miljöer. Allt ilsknare röster kommer att ropa efter hårdare tag, högre straff och fler poliser. Färre kommer att våga vittna eller ens anmäla brott av rädsla för repressalier. Vi kommer få se allt fler former av utomrättslig rättsskipning. Hedersvåldet kommer att breda ut sig. Nybildade etniska och religiösa partier kommer att försöka driva igenom lagar som är totalt främmande för allt västerländskt rättsmedvetande. Kraven på särrättigheter kommer att bli allt mer högljudda.

Segregationen på bostadsmarknaden kommer att tillta. Antalet utsatta områden kommer att fortsätta stiga. Den svenska medelklassens reservat kommer att krympa och staketen omkring dem kommer att växa sig högre. Skillnaderna i skolresultat mellan olika bostadsområden kommer att kvarstå. Politikerna kommer att bussa elever till nya skolmiljöer, men det kommer inte att hjälpa.

Arbetsmarknaden kommer att fortsätta präglas av en arbetslöshet med etniska förtecken.  Allt fler kommer att stå helt utanför arbetslivet eller sysselsättas i skattefinansierade låtsasåtgärder. Bidragsberoendet kommer att växa. Välfärdsstaten kommer att tvingas ner på knä och inte längre klara sina grundläggande uppdrag. Fler och fler kommer att ifrågasätta vad skattepengarna används till. Ett växande antal kommer uppleva att makthavarna tappat kontrollen och att samhällskontraktet är brutet. Samtidigt kommer allt större grupper börja misstänka att det så omhuldade mångkulturella samhället inte fungerar i praktiken. Politikerföraktet kommer att nå nya höjder.

Den värdefulla svenska tilliten kommer att bytas mot misstro, både gentemot andra människor och mot samhällsinstitutioner. Samhällsinstitutionerna kommer i sin tur att misstro medborgarna, eftersom missbruket av välfärdsstatens tjänster kommer att tillta. Misstänkliggörandet kommer inte bara att drabba de skyldiga, utan även personer som är i verkligt behov av samhällets stöd. Allt färre kommer att uppleva att Sverige erbjuder den grundtrygghet som borde finnas. Tillitssamhället bryts slutligen samman och ersätts av ett kontrollsamhälle.

Regeringen kommer att stå fortsatt handfallen. De politiska greppen för att skyla över det egna misslyckandet kommer att bli allt mer desperata. Den statliga mångkulturella propagandan kommer att trappas upp. Förvanskningar och snedvridna siffror av samma typ som i den senaste PISA-mätningen kommer att bli ständigt återkommande. Statistik rörande känsliga samhällsfrågor kommer inte att tas fram. Försöken att tysta kritiska röster kommer att bli allt mer repressiva. Yttrandefriheten kommer att begränsas med hänvisning till diffusa värdegrunder och en vanställd definition av demokrati. Bara medier som uttrycker sanktionerade åsikter kommer att beviljas presstöd.

Den politiska polariseringen kommer att tillta. Vi kommer att få se en grupp som förnekar utvecklingen och hävdar att Sverige alltid har haft samma problem. De problem som inte går att bortförklara kommer att skyllas på det som upplevs som acceptabelt: hierarkiska strukturer, socioekonomiska faktorer och medelålders vita män. Vantolkningarna som krävs för att separera problemen från de verkliga orsakerna kommer att bli allt mer absurda. En annan grupp kommer att söka sig bakåt och rikta blicken mot en tid då Sverige fungerade bättre; de kommer att idealisera det samhälle som då fanns och klamra sig fast vid traditioner som symboliserar det som gått förlorat.

Relationen till våra nordiska grannländer kommer att försämras. Vi kommer att ha allt mindre gemensamt och öppenheten mellan länderna kommer inte att kunna upprätthållas. När den svenska kriminaliteten spiller över gränserna kommer de övriga känna sig tvungna att vidta åtgärder för att skydda sig. Kanske kommer gränskontroller att införas. Besvikna, förbannade och rädda svenskar kommer att söka sig till andra nordiska länder för att få ett bättre liv, både åt sig själva och åt sina barn. Sverigebilden utomlands kommer att fortsätta gå i negativ riktning och föregångslandet kommer att förvandlas till ett avskräckande exempel.

Ett fortsatt högt inflöde av kulturer som krockar med det svenska samhällets grundvärden kommer att skapa allt större splittring. Allt fler svenskar kommer att härskna över att ständigt behöva maka på sig och samtidigt stå för notan. Samtidigt kommer invandrade grupper att känna sig utstötta och vända det övriga samhället ryggen. Sverige kommer tillslut inte att ha något gemensamt ”vi”.

Och om du nu, Löfven, tycker att den bild jag målar upp är lite väl pessimistisk, fundera då över hur dagens situation skulle ha sett ut om den presenterats för dig för 20 år sedan. Alla pilar pekar åt samma håll. Dra ut tangenten i befintlig riktning, så hamnar vi i det läge som beskrivs ovan.
Vi är redan på god väg.




Vad får vi för…                             (7 juni 2021)

Ja, vad får vi för våra skattepengar i Vingåker? Får vi dom politiker vi förtjänar? Ja troligtvis men inte dom vi betalar för. Vingåker har bland de högsta politiska kostnaderna i förhållande till vår kommun, jämfört med andra liknande kommuner i landet. Men vad får vi då?

 Jo, tystnad. Är det någon som hört från något parti den senaste tiden? Varken majoritet eller opposition, troligtvis är det så dom vill ha det. Lugn och ro ingen som stör eller ställer krav och är frågvis, men dom vill ha din röst nästa år.

Men något vi får är miljonrullningar, felbyggnationer och en massa käbbel inom olika partier. Någon som reagerar? Näää, inte ens när man bygger om ett fullt fungerande kök på slottet till ett kök som ingen krögare vill sätta sin fot i. Borde vi inte vakna snart och börja ställa krav på "våra" politiker, eftersom vi ändå betalar deras lön! Dags att dom gör rätt för sig, eller vad tycker ni i Vingåker och resten av landet?


Tack signaturen "Skattebetalare" som vill veta mer om vad som händer i Vingåkerspolitiken! Vi ber om ursäkt om vi inte har lyckats kommunicera tillräckligt bra. Massmedias bevakning av länets minsta kommun styr vi inte men vi berättar gärna om allt som pågår i Vingåkersbygden och du är välkommen att när som helst höra av dig om du vill veta mer.

Det senaste året har inte varit likt något annat då pandemin tagit mycket tid och kraft, både för våra tjänstepersoner och oss politiker. Stor del av tiden har gått åt för att dagligen lösa mängder av praktiska frågor och vår personal har gjort ett fantastiskt jobb som vi är stolta över.  

Våra fokusområden är skola, hållbar tillväxt, landsbygdsutveckling och ekonomi i balans. Trots den värsta pandemin på hundra år är det full verkstad för Vingåkersbygdens utveckling. Några exempel är bygget av Sveriges modernaste skola, satsning för att höja skolresultaten, planering av ny förskola i Vingåker och ny skola i Marmorbyn, renovering av Säfstaholms slott, satsningar för att utveckla våra olika kommundelar där alla invånare ska ha möjlighet att vara med och påverka sin ort genom de olika bygdegrupperna och bygdepengen. 

Många vill bygga nytt och ett intensivt arbete pågår med ny översiktsplan och detaljplaner för nya attraktiva tomter för boende och näringsliv. Bland annat runt Säfstaholms slott, i Marmorbyn, Viala och Baggetorp. I Österåker finns god tillgång till tomter och här arbetar lokala krafter för nya senioranpassade bostäder liksom i Läppe. I Högsjö står Vingåkershems nya flerfamiljshus färdigt och fibernätet byggs klart i de sista områdena i kommunen. Vi ser redan att fler invånare med försörjningsstöd kommit arbete tack vare två omfattande projekt. 

I Vingåkerspolitiken har vi högt i tak, ett respektfullt förhållningssätt och en god och konstruktiv samverkan. Vi är övertygade om det gynnar våra invånare och kommunens långsiktiga utveckling.




Om konst…                                (2 juni 2021)

Det är flera saker jag inte förstår - eller begriper - och den här gången handlar det om två grejer. Den ena - lite i förbigående - det som handlar om aktier där jag i Dagens Industri följer tidningens råd om aktier.
Rätt vad det är - står där "KÖP" och andra gånger "SÄLJ" - och det är väl vad hela aktiemarknaden handlar om. Mest förundrad blir jag inför rådet att sälja och undrar då vad det är för galning som då förväntas köpa de aktierna som fått det negativa omdömet. Jodå - galningar finns det ingen brist på…

Är precis vad jag tänker när det handlar om konst - tavlor och sådant.
Vilket jag kom att tänka på när jag läste en artikel i Bulletin som berättade om "rekordsiffror för auktionshusen".

Vilket jag inte alls missunnar dem…

Och föll därefter i funderingar över hur någon kan värdera den här tavlan till 6,5 miljoner kronor - som den ropades in för.

Totalt ointressant enligt min smak på konst…






(Det dyraste verket på Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion Modernt och samtida som ägde rum den 19–20 maj i år: Les Campanules, ett originalverk med blandteknik av gouache, pastel, tempera och färgpenna av Marc Chagall utfört 1976, som såldes för 6,5 miljoner kronor. Foto: Daniel Wahlberg.


Nå det finns mer obegripligt - enligt mig då - tänkte jag en stund senare när jag läste:
"Det blev rekord även för auktionshuset Bukowskis som klubbat hela 17 miljonnoteringar på vårens samtida och moderna auktioner.
Bukowskis sålde även årets hittills dyraste målning, Erik Olsons ”Carré Rouge (Röd kvadrat)”, för 8 427 800 kronor, inklusive köparavgifter."

Jag vände mig till vår lokale konstexpert - Inge Vidare - och frågade:
"Vad är konst?"

Konst - det är det man inte kan.
För det man kan är ju ingen konst


Ruseffekten…                             (30 maj 2021)

…är ett ord jag läser i en artikel som behandlar ämnet cannabis - medicinsk cannabis - kanske jag ska förklara enär artikeln berättar för mig att det finns två olika sorters cannabissubstanser. Där den ena saknar "rusningseffekten" dvs man blir inte "hög" av den.

Nu är jag överhuvudtaget inte det minsta intresserad av cannabis av något slag - men fastnar under läsningen kvar vid ordet - rusningseffekten.
Nä du - här sitter en gammal man som inte en endaste gång i livet varit - berusad. I alla fall inte av alkohol - men ett par gånger - av förälskelse.
Om jag nu minns den saken rätt…

Ett konstaterande att man (jag då) kan bli påverkad av flera saker i livet. Som jag då kanske hellre ska beteckna med ordet - hänförd - som när jag läser saker som griper mig, eller hör, när kloka personer berättar saker för mig.

Tänker jag när jag lutar mig tillbaka i stolen och smått förvånad konstaterar att påståendet "Varför blir jag aldrig berusad/hänförd av någonting i Vingåker?"
pockar på uppmärksamhet.
Och känner att jag väldigt gärna skulle vilja få den känslan från någon av våra kommunpolitiker som kunde väcka en liten berusande känsla hos mig - när jag hör dennes visioner om det framtida Vingåker.
Som får mig att vilja tåga med plakat på Storgatan av ren glädje…

Eller hur en skolansvarig kan förtrolla mig med sina förklaringar om våra - snart - framgångsrika skolor.

Återigen lutar jag mig tillbaka - suckar - för jag mindes just de här raderna:

Få saker har förmågan att ”avförtrolla” berättelser som politisk korrekthet.





Att skriva…                                  (25 maj 2021)

…är det många som vill. Jag till exempel. Dess bättre - för mig då och min skrivlust - har jag haft möjlighet att under 40 år så där - kunnat försörja mig på mina "skriverier" i olika tidningar. Några av dem har jag själv ägt.

Det är roligt, rentav  mycket roligt, att få sätta mig ner och försöka "få till en liten berättelse" i en förhoppning att den ska ge läsaren någon slags liten upplevelse.
Men så blir det inte alltid…

Nu för tiden blir det inte så mycket skrivande för min del - vilket gjort att jag fått mer tid för att läsa vad andra skriver. Nu menar jag inte de "stora författarna" utan pekar i stället på alla de finurligt underhållande krönikörer jag följer, och alla de kloka inlägg som bjuds mig hos "alternativa media".

Jag har förstås mina favoriter bland journalisterna också - som Anna-Lena Laurén DNs röst i Ryssland. Därför blir jag lite extra glad när jag läser att hon av branschtidningen Journalisten tilldelats titeln Årets stilist.
Motiveringen lyder:

Ryssland må vara ett mysterium, inbakat i en gåta, men det avskräcker inte Anna-Lena Laurén.
Hon tar läsaren till höjdarna i Kreml och till glada badare i den lilla banjan, från Sibiriens töande tundra till Stalins massgravar i Karelen.
Som en sann folkbildare översätter hon ryskt liv för oss, med berättarglädje och stil.”

Berättarglädje - ett sånt fint ord…





Vingåkers skolor…                      (24 maj 2021)

…har det svårt med ekonomin - kan jag se av en artikel i Katrineholms-Kuriren.
Drygt nio miljoner kronor - 9,3 miljoner -  så mycket mer i budget behöver kommunens skolverksamhet nästa år.

Sex av dessa miljoner är kopplade till köp av platser på gymnasieskolan, grundsärskolan och gymnasiesärskolan.
– En del av kostnaden beror på ökat antal elever, en del på elever som går kvar fler år än normalt. Det har vi bara att betala.
Där kan vi inte effektivisera,
säger Ing-Mari Frössevi (C), ordförande i barn- och utbildningsnämnden.

Effektivisera - ett smått märkligt ord, tänker jag, i ett försök att framför mig se vad det kan beskrivas i det "verkliga skollivet".
Kan man möjligtvis se det som att dagens elever ska ta till sig dagens "kunskapskrav" på en månads kortare skoltid?

Läser i Kuriren smått förvånad:
Den ekonomiska prognosen för 2021 ser inte munter ut. Den pekar mot ett underskott på drygt 7,5 miljoner, bland annat beroende på r höga personalkostnader. (min fetmarkering)

Tja, att minska lärarnas löner är väl inte att tänka sig - inte heller att minska antalet lärare - förmodar jag - med en belåten suck över att det inte är jag som har ansvaret för våra skolors ekonomi…

Å andra sidan skulle nog skolorna - då - drivas utan underskott. Säger jag överlägset till mig själv som har besökt barnbarnet Nimit i hans skola i Laos.
Under ledning av folk från Kina…




Funderingar om Islam…              (17 maj 2021)

Härligt! Måndag, min favoritdag i veckan, och regntunga skyar utanför fönstren.
Vilket betyder att jag inte behöver ge mig ut på tomten och göra något – nyttigt – som Madame uttrycker det. Alltså en dag där jag kan ägna mer tid framför datorn, läsa intressanta bloggar och annat kul…

Fastnar i rundgående funderingar när jag läser de här raderna:
“Vid upprepade tillfällen har jag skrivit om islam, både i mina böcker och på bloggen.
Som jag minns det har jag inte haft ett enda gott ord att säga.
Jag har heller aldrig hört någon svensk politiker förklara vad som är positivt med islam.”
Den som skriver så är Karl-Olov Arnstberg (professor emeritus) i en krönika hos DGS.

Hamnar så i ett konstaterande att jag blir “förvånad över mig själv” (rent av smått förargad) – jag som ju vill beteckna mig själv som övertygad Ateist – att jag inte själv har kommit fram till frågan “Vad finns det för positivt med islam?”
Kommer på att det smått liknar frågan – hur smakar mjölk – som i alla fall (enligt mig) smakar gott. Och enligt andra – också är nyttigt.
Men kan inte komma på (eller läst) några ord som på minsta sätt (för mig då) preciserar några positiva förklaringar om islam.

Arnstberg skriver också:”
Jag beslutar mig för att försöka googla fram något positivt med islam. Något måste det väl vara som gör att muslimer är så hårt knutna till sin religion. Efter ett par timmars fritt googlande ger jag upp.
Finns det någon positiv effekt som islam kan ha på Sverige?
Något som kan berika vår kultur?
Jag kommer inte på något.”


Bra då behöver inte jag bry mig om att själv vilja forska om den saken…


IQ är inget mått på människans värde…

Nähä, tänkte jag för mig själv, kanske en aning missmodigt för jag har tidigare förmodligen haft den åsikten. Rubriken kommer från en krönika skriven av Patrik Engellau hos DGS där hans skriver om att underskatta människor.

Det finns klar anledning att tro att regeln står inskriven i den traditionella svenska kulturens lagtavlor avseende svenska dygder tillsammans med budord som ”man får inte slå tjejer”, ”ge dig inte på den som är mindre än du själv” och varningar för kriminalitet såsom i talesättet ”den som börjar med en hårnål slutar med en silverskål”.

Engellau skriver:
"Så småningom insåg jag att förbudet mot underskattning inte gällde generellt utan bara i fråga om vissa IQ-relaterade ärenden. Förbudet mot att underskatta folk innebar inte något generellt veto mot att erkänna olikheterna i folks kompetenser.
Det fanns inget allmänt förbud mot strikt meritokratiska urvalssystem. Hovkapellet och ishockeylaget Tre Kronor fick tillsättas på meriter. Förbudet gäller bara när det handlar om intelligens."

Och fortsätter med:
Förresten tillämpas förbudet inte vid alla slags intelligens. Vi tål att skickliga schackspelare erkänns som mästare och beundrar dem när de helt meritokratiskt vinner ett dussin partier med förbundna ögon.
Jag tror att förbudet bara gäller i samband med skolan som av någon anledning inte vill erkänna att människors intelligenskvot inte är jämlikt fördelad.
Enligt den svenska värdegrunden har alla människor lika värde vilket Skolverket tycks tolka som att alla har lika IQ och därför utan problem kan sättas i samma klass"
(min fetmarkering)

Jag passar så på att låta dig fundera över den här grafen som (sägs) visa hur IQ är fördelat inom mänskligheten.


Men det mänskliga värde som den svenska värdegrunden månar om har inget med IQ att göra. Det har människor alltid vetat. Utom - förmodligen - de som jobbar (bestämmer) inom Skolverket.
Engellau fortsätter:

Det tog lång tid för mig själv att erkänna att det finns folk med klent huvud (som förstås kan vara nog så nyttiga för samhället).
Jag och Skolverket hade fått samma felaktiga uppfostran.
När vi förnekar det uppenbara så får det åtminstone två skadliga effekter. Den första är att vi ställer orimliga krav på de lågbegåvade om vi inbillar oss att de har normal intelligens.
Jag fasar vid tanken på att människor skulle tvinga mig att delta i en stavhoppstävling för att deras politiskt korrekta idéer kräver att jag ska uppvisa jämlik kompetens med de medfödda stavhopparbegåvningarna.

Den andra skadliga effekten är att kunskapskraven med nödvändighet måste sänkas i skolor och på universitet om intellektuellt obegåvade barn och ungdomar prompt ska sitta av och helst godkännas i utbildningar som inte är gjorda för dem utan för plugghästar.
Hela samhället tar skada när vi lägger kapson 
på plugghästarna för att tillfredsställa en verklighetsfrämmande politisk fix idé.
(
Kapson - nosgrimma på hästar som ska dresseras, synonymer - dämpa, hålla tillbaka, trycka ned)

Varför kom jag nu att tänka på Pisa-undersökningen?


Vill ha hund…                               (7 maj 2021)

Denna fredag vaknade jag en smula sentimental, vill jag tro  är ordet, för jag satt där vi frukostbordet och kände en stark längtan efter att – igen – ha en egen hund.
Förmodligen beroende på en kombination av den långa tiden med Covi-19 och att jag personligen är tämligen introvert  (inåtvänd) – väckte nog fram den lusten.

Jag är nog född i en valplåda (ja ja) och är fostrad i en familj som hela tiden var hundägare, och jag skaffade mig genast egen hund när jag flyttade till eget boende. Gjorde lumpen på Arméns Hundskola i Sollefteå, varit uppfödare av schäfer, och var under några år redaktör för “Schäfertidningen”, startade 1973 tidningen Vi Hundägare, som 1974 (inkl mig) köptes av ICA-förlaget i Västerås.
Åren 1976 till 1980 var jag chefredaktör för Svenska Kennelklubbens medlemstidning “Hundsport”.
Hela tiden hade jag egen hund.

Så – du kan förmodligen förstå min nu uppkomna längtan efter att igen bli hundägare.
Nåväl – jag blev intresserad av att få veta om där fanns någon hundklubb i Vingåker – och gjorde vad jag alltid gör när jag söker kunskap – frågade “herr Google”. Och han hänvisade mig till:


Lystet klickade jag mig in på deras hemsida.
Lystet vill jag skriva eftersom det där med klubbens motto gick direkt in mitt sätt att se livet som hundägare.
Som du nog kan ana har jag en hel del erfarenhet av “hund- och rasklubbar” och kände en slags glad värme när jag tar del av Vingåkers Hundklubbs aktiviteter och dess syn på det här med “att vara hundägare”. Ett föredöme.
Inte minst när jag läser:

“Ändamålet är att verka för god hundhållning och hundvård för alla intresserade hundägare samt att genom olika åtgärder bidra till ett gott förhållande till icke-hundägare.

En sådan förening vill jag vara medlem i…

 



Fina tider…                                 (27 april 202


…har det varit en längre tid nu - för oss introverta. (Introverta upplever ofta sociala sammanhang som utmattande och får istället energi av ensamma, ofta kreativa sysselsättningar. Wikipedia)

Kom jag att tänka på att det har varit när jag i SvD kan läsa en krönika som påminner mig om den saken.
Nina Solomin skriver om ett svar hon fått från en 85-årig dam när hon ställde frågan "Hur har du det?".
Den gamla damen svarar (med eftertryck):
Fantastiskt bra. Det är så skönt att få vara i fred. Så skönt att slippa alla krav. Det känns som jag är på en lång semester.
Och "äntligen slapp hon känna att hon måste hälsa på sina närstående, äta middag, dricka kaffe, underhålla olidligt ointressanta väninnor.

Jo, jag vill gärna säga samma sak, med den skillnaden att så har jag levt de senaste 40-åren - minst…

Och sjunker behagfullt ner i favoritfåtöljen och läser en beskrivning av sådana som jag:

Du trivs i ditt eget sällskap
Du tycker om att vara för dig själv. Det är så du laddar dina batterier. Till skillnad från den extroverte, som får sin energi genom yttre stimulans. För dig är den ultimata avkopplingen promenaden med hunden, boken i soffan eller fredagsmyset med familjen.
Visst kan du känna stor glädje i att träffa människor som inte tillhör familjen men det ska helst vara sådana som du redan känner. Och då bara för en stund.

Du har få men djupa vänskaper
När du tittar tillbaka på ditt liv kan du se att du har få men djupa vänskapsrelationer. Du trivs i de små sammanhangen. Mingel och nätverksträffar är inget för dig. Nej, snarare tycker du bättre om en middagsbjudning där de runt bordet kan delta i ett samtal. Ju färre desto bättre.
Allra bäst trivs du när du kan ha ett förtroligt samtal på tu man hand. För du går hellre på djupet än ägnar tid åt nonsens.
Kallprat är inte din kopp te.
Du varken kan konsten eller tycker att det är värt besväret.

Du är inte den som pratar i onödan.
En del har kallat dig tyst och fåordig. En del har även beskyllt dig för att vara reserverad och distanserad. Det är inte din avsikt. Du vill bara betrakta saker och ting först. Hinna bilda dig en uppfattning innan du tar till orda. 
Pratar inte för pratets skull.
Om du inte känner personen som sitter mitt emot dig väldigt väl förstås. I ett sådant sammanhang känner du dig tillräckligt trygg för att ta ut svängarna.
På samma sätt känner du dig säker bakom tangentbordet eller med pennan i din hand.
Det talade ordet är kanske inte din arena men det skrivna är däremot din estrad.

Nina Solomin skriver:
"Nu när vaccineringarna kommit igång på allvar är det allt fler som står och stampar i startfälet. Snart kan livet rullas ut igen; tjejmiddagar, herrfester, vinprovningar, kryssningar, solresor, barrundor och festivaler.

Det kollektiva tyckandet är nog att det ska bli underbart.
Du - här sitter en som inte bryr sig…


Förvirringsmedia…                     (24 april 2021)

Ibland är det lätt att sätta rubrik - jag bara kopierar från annan text…
Och det är bl a vad jag just tänker göra genom att berätta om en krönika hos DGS (DetGodaSamhället) där min favorit - Patrik Engellau - börjar sin text så här:


"Det pågår en påkostad kampanj med syftet att få medborgare som du och jag att känna oss utanför. Kampanjen kostar ungefär åtta miljarder kronor om året. Genomförandet har uppdragits åt statsmedia.

Jag har kommit på det här lömska anslaget mot medborgarna genom att då och då titta på nyhetsprogrammet Rapport klockan 19.30. Jag upptäckte att jag för det mesta inte riktigt kunde ta till mig andra nyhetsinslag än vädret (som även det ofta är illa presenterat vilket emellertid inte gör så mycket eftersom det finns bra väderinformation på nätet, yr.no till exempel).

Som vanligt när saker inte riktigt funkar till belåtenhet börjar man undersöka om problemet ligger hos en själv. Det kan ju vara så att jag börjar bli döv och därför inte snappar upp budskapet från teven. För att undersöka den hypotesen gick jag helt vetenskapligt tillväga.

Först gjorde jag en hörselundersökning hos en audiolog. Audiologen förklarade att om det inte var syrsor jag tänkte lyssna på så var det inga problem med örat. Då prövade jag i steg två att skruva upp ljudvolymen men det hjälpte inte heller.
Det tredje vetenskapliga experimentet var att lyssna på Rapportprogrammet från den 21 april på nätet där det är textat och man kan stanna, backa och lyssna igen om man inte fattar. Just det där att kunna repetera sekvenser gjorde det lättare att syna resonemangen."

Håhåjaja - det är sent om lördagskvällen och här sitter jag (nykter) och njuter av vad andra skriver. Så mycket bättre än vad jag själv skulle kunna göra - även om jag till 100 procent tycker exakt lika vad Engellau anför.

Resten av hans text är en rejäl (underhållande och tänkvärd) örfil rakt i ansiktet på Rapport 19.30.
Klicka på länken ovan och du - kanske som jag - njuter av vad du läser…

Soligt och molnigt…                   (21 april 2021)

Denna onsdagseftermiddag kan jag konstatera att dagens humör - så här långt -  kan jämföras med dagens väderlek - hoppar mellan sol och mulet - och lite blåsigt.

Kom jag att tänka på när jag läste ett debattinlägg hos Bulletin som tidigare fick mig att på annan plats skriva följande:

Det kan väl tänkas att jag har fel  - tänker jag att jag kanske borde skriva för att tillmötesgå dem som finner mina privata funderingar vara lika osmakliga som surströmming - men en av mina fördomar om Vingåker är att "ingen ortsbo verkar vara just det minsta intresserad av politik".

En känsla jag har - som bygger på vad jag kan ta del av på "offentliga platser" - som Vingåkers Nyheter (Facebook) eller i form av insändare i Katrineholms-Kuriren…



"Den proportionella valmetoden och partistödet gör att knappt någon som åstadkommit något i livet kan bli politiker i Sverige, skriver Erik Lidström.
(Tekn dr, författare till boken Representativ demokrati – Vad det är, varför Sveriges brister, och hur den kan förbättras.)

Sverige har mängder av läkare, vi har forskare vid våra universitet, vi har läkemedelsföretag med tusentals forskare, andra medarbetare och chefer på alla nivåer. Borde inte några av dessa också förstå sig på politik och kunna väljas in i riksdagen? En av dem kunde kanske sedan bli folkhälsominister istället för som idag en musiklärare?
Inget ont om musiklärare, men borde inte en minister under en Covid-epidemi vara en av de bäst informerade om just folkhälsan?

På liknande vis är Sverige en IT-nation med tiotusentals ingenjörer och andra medarbetare på alla nivåer. Borde inte några av dessa ha talang också för politik?
Borde inte en av dessa sedan kunna bli digitaliseringsminister istället för en person som gick ut gymnasiet med usla betyg?"

Den "saken" har jag väldigt lätt att hålla med om och nu när Lidström givit mig den kunskapen blir jag djup fundersam över min fråga till mig själv:
"Hur fan har det kunnat bli så här?"

Jodå, Erik Lidström har förstås förslag på hur detta kan undvikas i framtiden. Men då får du - som jag - betala en prenumeration på Bulletin för att få ta del av.
500 kr för ett halvår.
Förmodligen min bästa investering i år…


Mot bottenläge…                       (15 april 2021)

Rubriken pekar på våra kommunala skolor i Vingåker…

Klockan har passerat 22.40 när jag om onsdagskvällen öppnar ytterdörren på huset för att dels få en nypa frisk luft men också för att under en stund få beundra den mörka, stjärnklara kvällen. Noterar att den tidigare klart lysande "nymånen" nu har sjunkit ner mot horisonten efter att ha varit högre upp för någon timme sedan.
Snart försvinner den nog helt - tänker jag…

Stänger sakta ytterdörren för bilden jag just beskrivit fick mina funderingar att hamna - som en liknelse - hos kommunens skolor.
Som du kanske redan har tagit del av har Vingåkers skolor dalat i Lärarförbundets "rankning av landet kommunala skolor" - från förra placeringen 262 till årets 282 - av 290 kommuner.
En bottenläge där "vi" befunnit oss ett flertal år tillbaka.

Finns där någon "nymåne" att se vad gäller våra skolor, funderar jag, och menar då att försöka svara mig själv på frågan/liknelsen "Finns där något tecken hos våra skolor som kan liknas med en nymåne som ganska snart förändras till praktfull - fullmåne?"

Nej, det kan jag inte se - svarar jag mig själv. Och mina funderingar hamnar hos de skolansvariga i kommunen.
(Och våra KF-ledamöter)
"Skäms de inte?", undrar jag, med tanke på att kommunen skolor befunnit sig i bottenträsket under så många år nu.

Nix - det tror jag inte - utan de har förmodligen massor av (bort)förklaringar till "varför det blivit som det blivit".
Förutom att våra skolors resultat inte drabbar dem "personligen" på något sätt - och dessutom så beror det även det hela "på de föregående ansvariga".
Och förresten - det kommer ju måhända kanske vid valet nästa år - nya nya ansvariga.
Så varför bry sig särskilt mycket…

Och de ser ju också att inga ortsbor verkar se den här "rankningen" så särdeles betydelsefull.
För  just ingen - av de ca 1200 medlemmarna hos den lokala gruppen Vingåkers Nyheter på Facebook - har kommit med kommentarer kring Lärarförbundets
bottenplacering av våra skolor.
Ingen folkstorm i sikte alltså - och saken är nog snart glömd.

Väntar med visst intresse på om Katrineholms- Kuriren kommer att kommentera skolresultaten inom tidningens bevakningsområde. Kanske (då) med ytterliga en oförarglig intervju med någon skolansvarig - som svarar med sedvanliga (bort)förklarande "floskler".

Kan det senaste fallet mot bottenplaceringen bero på att våra skolansvariga har tagit "hjälp" från Skolverket i ett försök att förbättra verksamheten?
I stället för att ta hand om verksamheten själv.
Jag frågar mig själv - har man kompetensen nog för att klara det?
Kanske, svara jag mig själv - med tillägget - men de har inte modet att bryta "från Skolverkets pedagogers alla pådyvlade krav".

Läser några rader av Patrik Engellau hos DGS som jag vill tycka passar in här:
"Vi har lärt oss att inte ställa frågor eftersom frågor kan förolämpa genom att tvinga någon att visa sin intellektuella nakenhet."

Ekologiskt odlat?                        (12 april 2021)

Det händer flera gånger - varje dag - att jag läser texter som väcker en önskan inom mig att "vilja skriva".
Skulle jag följa varje sådan påverkan skulle det säkert bli en fem-sex dagliga "inlägg".
Det skulle inte omvärlden stå ut med så jag nöjer mig med att pipa till lite då och då.

Som när jag hos Bulletin läser att Torbjörn Fagerström skriver:
(Torbjörn Fagerström är professor emeritus i teoretisk ekologi vid Lunds universitet)
https://bulletin.nu/ekojordbruk-i-medial-medvind

"Det ekologiska jordbruket svarar för mindre än 10 procent av vår livsmedelsproduktion. Man kan tycka att ekojordbruket därmed borde ses som en ganska marginell företeelse, i synnerhet som dess föregivna miljönytta knappast håller för en vetenskaplig granskning.
Men blygsamhet hör inte till ekoförespråkarnas mera framträdande egenskaper. Tvärtom basuneras ekojordbruket ut som om det vore Guds gåva till mänskligheten.

Det propageras för ekomat i skolor och storkök, det fastställs ambitiösa volymmål för ekomat i den offentliga sektorn (rekordet innehas nog av Uppsala kommun som vill ha 100 procent ekomat år 2023), och det öronmärks skattepengar till forskning och (des)information om ekologiskt jordbruk.
Vad beror denna hype på?
"

Jag vågar nog föra ut att jag tycker mig se - klart - att professor Fagerström inte är någon större beundrare av ekojordbruk.
En uppfattning jag bygger på:

"Och på den vägen är det alltfort. Så livsmedelsbranschen, miljörörelser, gröna partier och alla andra som profiterar ekonomiskt och ideologiskt på den rådande trenden att ”vara för” ekologiskt jordbruk vet att de kan simma fullständigt lugnt.
De vet att vad de än säger, vad de än gör, hur mycket de än desinformerar, så finns det ett som är säkert – de kommer aldrig att utsättas för någon kritiskt granskande journalistik.
Ty journalistkåren är den mest faktaresistenta bastionen av alla i dessa frågor.

Förlorarna är miljön, konsumenterna och alla de bönder som knegar på med det vanliga jordbruket och levererar högklassig mat och andra nyttigheter, men ändå ofta blir behandlade som om de vore något slags miljöbovar
."

En av de inledande frågorna var "Var beror denna hajp på""
Där vill jag gärna lägga till:

"Och hur f-n hamnade då denna hajp även i Vingåker?"

Humor?                                       (10 april 2021)

Så har jag återigen läst några rader som fått mig att fundera.
I favorittidningen - Fokus - läser jag en underbar (underhållande) personbeskrivning av den nyss avlidne "Operaprimadonnan" (och mycket annat) Berit Carlberg.
Som jag själv fortfarande har små diffusa minnen av.

Jag läser i Staffan Heimersons text:

För att bli operasångerska krävs röst. Stor röst.
För att bli operettprimadonna krävs röst plus glitter.
För att bli revyprimadonna krävs det svåraste av allt: humor.

Det var det sista ordet där - humor - som försatte mig i någon slags inre coma dvs jag blev fångad av mina egna funderingar (ungefär då) finns det några andra yrken där humor har en avgörande betydelse?

Eller någon betydelse alls?

NÄ - svarade jag mig efter en stund. Kanske för att jag i tankarna kort hade gjort en kort sväng hos våra myndigheter och  regeringen.

Nåväl - vad är humor då - kom jag på mig att fråga mig själv.
Rent intuitivt vet jag själv vad det är - anser jag - och humor har stor betydelse i mitt liv. För mitt välbefinnande.

"Humor - är förmågan hos människor, saker eller situationer att framkalla glädjekänslor.
För att uppfatta det roliga i en situation krävs ett "sinne för humor", något som alla människor har, men det finns många olika individuellt styrda faktorer som avgör om en enskild person finner en specifik händelse rolig.
Bland de mest avgörande variablerna finns geografisk plats, kultur, mognadsnivå, utbildningsnivå, och kontext. 
Satir - kräver en djupare förståelse för det som humorn riktar sig mot, ofta samhällskritik, och därför ofta kräver en mer vuxen publik."

Jag är en stor entusiast till Wikipedia (där jag hämtat ovanstående humorbeskrivning från -  är månads-bidrags-betalare) men den här gången tvekar jag lite över tillförlitligheten i beskrivningen - för enligt mig är det långt ifrån alla som har "sinne för humor".

"Humor - är förmågan hos människor, saker eller situationer att framkalla glädjekänslor."
Förekommer det i Vingåker - blev jag undrande över.
Antagligen - svarar jag mig själv en smula undrande…


Hos regeringen…                         (7 april 2021)

Jag har lätt för vissa saker - som att bli sittandes i funderingar kring det jag läser.
Ett exempel:

"Baizuo är ett nyskapat kinesiskt ord som fått stor spridning på kinesiska diskussionsfora på senare år.
Den ordagranna betydelsen är ”Vit vänster” men innebörden är, enligt Urban Dictionary, en naiv välutbildad person som propagerar för fred och jämlikhet bara för att ge sig själv en känsla av moralisk överlägsenhet.

Andra källor beskriver baizuo som någon främst engagerad i frågor som invandring, etniska och sexuella minoriteter, klimatfrågor och välfärdsstaten, men också som en okunnig och arrogant västerlänning som tycker synd om resten av världen och ser sig själv som dess räddare."


Först - jag försökte verkligen att låta bli - men en envis tanke gav inte upp - och gjorde att jag då hamnade hos regeringen…


Prenumerationserbjudanden…    (25 mars 2021)

På Katrineholms-Kuriren har jag fått denna dag. Det första kom tidigt på förmiddagen då jag blev uppringd av en kvinna (med behaglig röst) som ville berätta att de  - nu - erbjöd "extra fina priser".
Nä, hon sa inte exakt så men andemeningen var just den.
Jag tackade vänligt nej och förklarade att "tidningen erbjöd för lite material om Vingåker och när det fanns med var det inte av det slaget som intresserade mig".

Hon begrep läget omedelbart och avrundade samtalet med "ha en trevlig dag".

Och så här i början av eftermiddagen plingade det till i mejlkorgen och där kunde jag då se ett mejl från Kuriren och då bl a läsa:

  • Premium Helg
    Obegränsad digital nyhetsläsning på kkuriren.se veckans alla dagar, e-tidningen mån-lör som publiceras redan vid midnatt och hemburen morgontidning fredag-lördag. Dessutom ingår livesändningar, kundklubb Mera samt obegränsad nyhetsläsning på strengnastidning.se, ekuriren.se och sn.se
    Prova i 3 månader för endast 299 kr - Spara 616 kr! (ord pris 915 kr)
  • Premium Digital
    Obegränsad digital nyhetsläsning på kkuriren.se veckans alla dagar, e-tidningen mån-lör. Dessutom ingår livesändningar, kundklubb Mera samt obegränsad nyhetsläsning på sajterna strengnastidning.se, ekuriren.se och sn.se
    Prova i 3 månader för endast 199 kr - Spara 458 kr! (ord pris 657 kr)

    Beställ senast 6/4. Efter provläsningen fortsätter prenumerationen tillsvidare till ordinarie pris utan bindningstid.


Jag har lätt för att fastna i mina egna funderingar - så självklart gjorde jag det även denna gång.
"Kuriren måste hade kämpigt nu" sa jag till mig själv - och menade då nog mest ekonomiskt. För all del - tänkte jag vidare - kanske det är fler än jag som finner att tidningens innehåll inte längre lockar till att betala en prenumeration - då upplagan minskat de senaste åren. Vilket man kan tro - påverkar tidningens ekonomi…

Som du kan se av Kurirens erbjudande - lockar de oss som inte är prenumeranter - med att vi också får "obegränsad nyhetsläsning på sajterna strengnastidning.se, ekuriren.se och sn.se" om vi nu börjar prenumerera.

Jag, som emellanåt är en ogin typ (i mitt tänkande menar jag) undrar då hur många av oss "ickebetalande ortsbor" finner detta vara en så avgörande punkt som gör att de bestämmer sig för att "slå till".

En och annan antar jag, i mitt pratande med mig själv och hamnar i ett litet kort övervägande med mig själv om:
"Kan det inte finnas annat läsvärt i papperstidningen som du skulle kunna vara intresserad av. Allt i livet är ju inte politiska nyheter."

Kuriren har lite otur idag - för efter bara några sekunders övervägande svarar jag ett Nej på den frågan. Lokalt skvaller intresserar mig noll. I alla fall inte mer än de matrecept som (förmodligen - vet ej) finns med bland det som erbjuds läsarna.
Och kommer så att tänka på en kvinnlig nära vän som för tid sedan - när jag frågade "Varför prenumerera du på Kuriren?" fick förklaringen att "hon ville inte missa dödsannonserna" så hon kunde få veta vilka av hennes bekanta som avlidit…

Eftersom jag, förmodligen, inte kommer att få läsa min egen kändes inte heller det som ett övertygande argument…


Medelmåttornas demokratur…   (16 mars 2021)

Ibland när jag tänker på de människor som styr oss, kommer jag till slutsatsen att vi lever under medelmåttornas demokratur. Deras stund på jorden är kommen. Det är deras tur att få blomma ut i all sin genomsnittlighet. Löfven, Ygeman, Morgan, Hallengren… you name them.

Därefter blir jag än mer dystopisk och funderar över om de ens kan kvala in de mediokras krets. Men sluga och street-smarta är de i alla fall, det får man tillerkänna dem. Och konsten att hålla sig kvar vid taburetterna behärskar de fullt ut, samtidigt som de trosvisst leder landet mot ett allt stadigare förfall.

Som migrationskritiker menar jag att för att utöva makt på detta sätt, måste man antingen strunta i konsekvenserna (och därmed ha ett psykopatiskt personlighetsdrag), bara vilja värna sin karriär och sociala status eller vara för korkad för att begripa vad man ställer till med.

Suck - tänk om jag kunde åstadkomma sådant - tänkte jag när jag läser vad Gunnar Sandelin skriver i ett inlägg hos Det Goda Samhället.
Han skriver förstås mycket mer - som jag anser vara - tänkvärt.
Men då får du klicka på länken för att få ta del om den saken…

Jag vet förstås inte säkert om Sandelin i sin text (mest) beskriver våra "regeringspolitiker" - var en fortsatt tanke hos mig - för en snabb fundering passerade som började jämföra vad han skriver med våra lokala politiker i Vingåker.

Till min lilla förvåning konstaterade jag att "jag vet för lite om politiken i Vingåker för att kunna ha någon bestämd åsikt om hur den sköts - men - har inte någon känsla av att den missköts på något allvarligt sätt."
(Det där med våra skolor har jag inte tänkt färdigt om)

Vilket i sin tur kan bero på att vad kommunfullmäktige beslutar har "märkligt lite påverkan på mitt vardagliga liv.".

Kunde inte motstå känslan av att ta med Sandelins avslutande rader: "som en avrundning"

Och alla ”nyttiga idioter” som med sann flockmentalitet bara bräkt med i kören? Vad ska hända med dem om det välfärdsindustriella komplexet knutet till migration och mångfaldsarbete skulle rustas ner?
Vart ska exempelvis alla ”värdegrundskvinnor” (ofta politiker, journalister eller chefer inom offentlig förvaltning), ständigt lojala mot makten, ta vägen?
En global konspiration kräver övernaturlig intelligens, omöjlig samordning och underkastelse.
Vad gäller dumheten är det enklare: där kämpar gudarna förgäves.
Särskilt när den ingår en fruktbar kombination med egennyttan.


Dagar passerar…              (11 mars 2021)

Rubriken är en eftersläng (från mitt första - Oj då) av min förvåning som kom upp när jag blev klart uppmärksam på hur länge sedan det var att jag uppdaterade den här sidan.
Som nog beror på en olust att kommentera vad jag läser i tidningarna - plus ännu mer vill jag tro - från de alternativa sajter jag dagligen besöker.
Där de senares innehåll är de som bjuder på material som dels gör mig en smula deprimerad, men desto mer förbannad. Där står nämligen att finna texter som beskriver - verkligheten.
Som jag ser den…

Och du kan få ett exempel på vad jag då menar:

I nättidningen - Bulletin - stjäl jag - samvetslöst några stycken ur en artikel av Per Gudmundson som i sin krönika om "10 år efter Håkan Juholt" och de borgerliga partiernas missade möjlighet att få bort S från makten bl a skriver:

Socialdemokraterna under Juholt stod och vinglade på randen till avgrunden. Det behövdes bara en knuff, och partiet hade fallit handlöst. Det hände arbetarpartier ute i Europa. 

Det grekiska socialdemokratiska partiet PASOK, till exempel, dominerade politiken i decennier och regerade i 21 år.  År 2009 hade man haft 43,9 procent av rösterna. 2015 fick man bara 4,7 procent. Och 2017 upplöstes partiet.

Pasokifiering var avgrunden som väntade för exakt ett decennium sedan.

Men den svenska högern utdelade aldrig någon knuff. I stället började svensk borgerlighet puckla på varandra inbördes. Och det man bråkade om var huruvida man kunde samarbeta med Sverigedemokraterna.

När jag läser sådant (framför allt den sista meningen) blir jag kraftigt förbannad och börjar småhata allt vad riksdagspartier heter. Nå, jag kanske ska förklara mig med att den känslan pekar mest mot de tongivande personerna i varje parti - utom SD.

Bråket om "samarbete med SD" har ju fortsatt fram till i dag och som det ser ut kommer det att fortsätta.

Och kommer på mig att längta efter svensk politiker som - Nigel Farage - en engelsk frispråkig herre.
Som du kan läsa om här.


Denna märkliga tilltro…    (1 mars 2021)

…till svenska myndigheter - är sex ord jag emellanåt mumlar till mig själv.

Som alldeles nyss - då jag läser hur en artikel ur den norska facktidningen "Forskning" som intervjuat Frode Forland som är chef för Norsk institut för folkhälsa - berättar om skillnaden mellan hur man i Norge (jämfört med Sverige) agerat i fallet  coronaviruset.
Forland känner den svenske statsepidemiologen Anders Tegnell och hans föregångare Johan Giesecke väl.

Den norska tidningen Forskning skriver bl a:

"Tidigt sa Giesecke att han trodde att flockimmunitet mot det nya viruset kunde uppnås redan i maj förra året. Forland kallade strategin ”farlig” och påpekade att vi ännu inte vet mycket om det nya viruset.

Det hela ledde till en tidvis hätsk debatt som avslutades med att Giesecke, i SvD, sa: ”Vi väntar ett år innan vi diskuterar dödssiffror i olika länder. Jag tror att de kommer att vara likvärdiga”.

Gieseckes uttalande är från maj 2020 och det är ännu några månader kvar tills ett år har passerat. Dock kan man redan nu konstatera att dödstalen skiljer sig markant åt – över 12 500 personer har dött med corona i Sverige.
I Norge är motsvarade siffra strax över 600."

I artikeln i Forskning finns två rubriker till textstycken som stöder min egen satta rubrik…

Svensk regering och media går hand i hand

I Norge tog politiker huvudansvaret, i Sverige flyr de ansvar

Textraderna som följer under de rubrikerna är inte positiva till den svenska coronahanteringen…

Vilket du själv kan läsa - här


Ovanstående rubrik fann jag att läsa hos DGS och den lockade till läsning. Det har nämligen blivit så att jag alltmer blivit kritisk i min syn på feminismen men även en smula förvånad över skillnaden mellan kvinnor och män i synen på vad som driver utvecklingen framåt.

Och blev en stund funderande över om jag inte fann ett slags svar i artikeltexten när jag läste:

 

"En annan studie visar att manliga holländska forskare under en tioårsperiod efter disputationen hade en klart högre genomsnittlig produktivitet än sina kvinnliga kollegor.

Den inflytelserike, nyligen avlidne holländske socialpsykologen och professorn Geert Hofstede, hävdar i sin forskning att en bärande förklaring till detta är den stora skillnaden mellan feminin och maskulin kultur.
I den förra gäller mjuka värderingar som samförstånd, relationer, livskvalitet och utjämnande rättvisa.
De manliga egenskaperna är mer inriktade på konkurrens, prestation och meritokrati.
I den sfären är det därför lättare för nytänkare att få utrymme, medan den kvinnliga mjukhetskulturen snarare eftersträvar att den sociala harmonin inte får störas. Det viktigaste är att gruppen trivs.
"

Ännu mer "förstående över vad jag själv tänker" blir jag när jag längre ner i texten läser:

"Eftersom den bärande svenska feminina kulturen i stort sett är avvisande till meritokrati, blir istället länder med en maskulin kultur, som USA (får se hur det blir med det under det nya presidentskapet), Tyskland, Japan och Kina, mer framgångsrika.
Det är också där som toppuniversiteten finns.
"

(Meritokrati (av latinets meritus, förtjänst, och kratein, styre) är en rörelse, ideologi eller samhällssystem där begåvning, utbildning och utbildningsresultat i kombination med prestationer under karriären spelar den dominerande rollen vid befordran.)

För mig är det självklart att den som är mest lämpad (läs - kunnig meriterad) "ska få jobbet".
Feminismen - tycker annorlunda - och kräver att även andra saker - som "rättvisa mellan könen" är lika betydelsefullt…
Vilket leder till andra resultat för Sverige…

Girighet…                                  (23 feb 2021)

…finns väl lite varstans bland oss människor - i skiftande grader.
Tänkte jag nyss när jag läste en krönika av Karl-Olof Arnstberg som i sin text tar upp saken och då i synen på våra riksdagspolitiker.

Där jag bl a kunde läsa:

"De höga ersättningsnivåerna placerar politikerna i en helt annan kategori än medborgarna. Om man tror att ordspråket "Genom sig själv känner man andra" är giltigt, så betyder det att politikerersättningarna minskar politikernas förmåga att leva upp till mottot "Alla människors lika värde".
Frågar man vilka som är mest benägna att sko sig på andras bekostnad, så är det frågan om inte svenska politiker vinner över de stora företagens ledargarnityr.

När, man har läst vad Arnstberg skriver - och speciellt den sista meningen:
"Gemensamt för dem är att den som varit riksdagsledamot aldrig riskerar att hamna på bar backe." är det hos mig lätt att få "funderingen" - undrar vad våra många fattigpensionärer skulle säga om den saken om de läste vad Arnstberg skriver.

Vilket de inte gör - och så röstar de också som de gör…


U
ndermålig kvalitet…         (18 feb 2021)

Det finns vissa stunder då jag njuter lite extra av tillvaron - som när jag upptäcker något som gör mig förbannad…
Vilket jag blev när jag läste den här rubriken på Katrineholms-Kurirens nätupplaga.

En rubrik till en ledartext som vill berätta att:

"Denna vecka har Klubrádió, Ungerns sista oberoende etersända radiokanal, tystnat. Statens mediemyndighet, skapad och behärskad av Viktor Orbáns maktparti, drog in sändningstillståndet."
Där Kuriren i en bildtext också skriver att radiokanalen är:
Stängd av SD:s ungerska broderparti.

Har funderat över den "bildtexten" och får väl erkänna att jag inte har någon vidare kunskap om hur vårt svenska SDs förhållande till "Orbán-regimens politik" kan beskrivas.
Intresserar mig inte heller.
Men det gör det tydligen Kurirens ledarredaktion - som jag  (som tidigare prenumerant) har lärt mig förstå "hatar allt vad SD heter".
Genom att på alla sätt och vis vill ge SD knivhugg i ryggen.
Som den som har det minsta begrepp - kan utläsa av den visade rubriken.
Och om du tar del av ledartexten ännu bättre förstår…

Nåväl - nu får du överse med att jag tjatar om mig själv en stund:
men jag har varit i "tidningsbranschen mellan 1967 till 2013 då jag sålde min senaste (sista?) ägda tidning. Dessförinnan redaktör på några få medlemstidningar som - Hundsport. Samtliga ekonomiskt lönsamma.
Även suttit i styrelsen för Sveriges Tidskrifter.
Detta för att peka på att tidningar har varit en viktig del i mitt vuxna liv - och har en stark - ska jag kanske rent av ska dra till med "kärlek" till oberoende objektiva tidningar.

Katrineholms-Kuriren?
Är för mig
som en "böld i häcken på en tävlingscyklist".
Andra tycker annorlunda - förstår jag - efter som det ju finns folk som vill betala för att läsa den. Även om den skaran minskat de senaste åren.

Förutom den ovan nämnda rubriken så kom där upp fler funderingar kring Kuriren.
Som då jag fick se det här erbjudandet - som fick mig att sucka lite ledsamt - eftersom det tydligt (för mig) visar på en tidning i ekonomiska svårigheter.

Som någonstans svider i mitt tidningshjärta…


Och fick mig därför att försöka få denna oroväckande känsla bekräftad - eller lugnad. Och letade efter årsredovisningar för Katrineholms-Kuriren. Vilket - numera - (efter flera års minusresultat) inte låter sig göras eftersom tidningens ekonomi nu ligger inom Sörmlands Media AB. (Eskilstuna-Kuriren. Sörmlands Nyheter, Strängnäs Tidning. Katrineholms-Kuriren)
Vilket på intet sätt gjorde  mig - lugnare.


OK - nyfiket kunde jag dessutom konstatera ett antal "dåliga resultat" för bolaget.

– minus 41.4 miljoner kr 2015 (res.e.fin:)
- minus 25,7 miljoner kr 2016
- minus 3,3 miljoner kr 2017
- minus 23,8 miljoner kr 2018
…förutom det minus för 2019 som ovanstående graf redovisar.

Något resultat för 2020 föreligger ännu inte. Men det skulle förvåna mig om det hamnade på - plus…

Men, nu är det ju så att Sörmlands media AB ingår i koncernen NTM - som är en av Sveriges största koncerner för lokal media
(Norrköpings Tidningars Media AB)

Blev just inte lugnare…


- minus 62 miljoner kr 2014
- minus 78,5 miljoner kr 2015
- minus 89 miljoner kr 2016
…förutom det som ovanstående graf redovisar.

Nu är det nog inte så att det inom en snar framtid blir så att Katrineholms-Kuriren läggs ner - Norrköpings Tidningars Media AB - har en del "pengar på banken" och som ägs av stiftelse som (sägs det) inte har krav på någon vinstutdelning.
Men nog bör underskotten väl gnaga på det goda humöret, funderar jag allt medan jag läser:


Får jag så ge Katrineholms-Kuriren ett tips på ett politiskt parti  - som redan är till större men för Sverige än vad SD kan bli - Miljöpartiet.
ledarredaktionen - vässa knivarna - för ni kan börja här innan ni tar upp allt annat elände som de orsakat vårt land…



Okunnig…                               (11 feb 2021)

Rubriken får väl sägas handla om mig själv med den bakomliggande anledningen att jag har för grunda kunskaper för att ibland riktigt kunna förstå det jag läser.
Som när jag hos Bulletin läser ingressen:

"Statliga flygplatsbolaget Swedavia, som äger Arlanda, Landvetter och åtta andra flygplatser i Sverige, redovisar en förlust på 1,7 miljarder kronor före skatt för 2020."

Före skatt - funderar jag - och undrar om det är så att man (även) ska betala skatt på sin förlust? Normalt sätt - anser jag då - är väl att man erlägger skatt på sin vinst.

Nå, jag har ingen avsikt att just idag lära mig mer om den saken -  utan när jag läste artikeln blev jag mer bekymrad när jag kom att tänka på alla de små företag som har sin verksamhet på flygplatserna.
De där som förnöjer vår tillvaro en stund i avgångshallen medan vi väntar på att få gå till gaten…

Kan jag inte påminna mig om att jag läst rad om i media och känner visst medlidande med dem när jag ser de här siffrorna:
Totalt under 2020 minskade resandet på bolagets flygplatser med 74 procent - från drygt 40 miljoner resenärer till endast drygt 10 miljoner resenärer.

I januari 2021 flög 342 000 passagerare på Swedavias tio flygplatser - 87 procent färre än januari 2020.
Tufft…

Som du kan se - inga kunder…


En bra fråga…                        (10 feb 2021)

Även en onsdagskväll kan man bli sittandes i funderingar.
Som när jag läser när Peter Kadhammar i AB ställer frågan:

"Är boksamlandet meningslöst?
Är bokstäver mellan pärmar redan sentimentala reliker?
Den breda allmänheten har fastnat framför skärmarnas flabb och kravlösa spänning och blir allt mer obildad.
Vart är landet på väg?
"

En bra fråga…


Säljande formuleringar…      (8 feb 2021
(uppdaterad 9/2)









Det händer att jag blir en aning förvånad över mig själv och hur mina funderingar tar över tankarna - av de mest oväntade anledningar.
Som när jag fick se den här säljande beskrivningen av ett vin.
Jag tror bestämt att det är den första meningen och den sista - som fick tankarna att hamna i Vingåker.

 Och blev först irriterad på mig själv över det omöjliga tankehoppet men där jag en stund senare log åt mig själv och mumlade: "Ja ja - Vingåker" - denna märkliga plats som på något sätt förmår framkalla "milda tankar" hos mig.

Alltså blev jag sittandes i funderingar kring "Tänk om där någon kunde formulera några liknande positiva lockande kommentarer om Vingåker."

Hur f-n nu det nu skulle kunna gå till, suckade jag ljudligt efter en stund, och började söka hos mig själv efter de värdeord som då skulle kunna användas - de där som hos betraktaren skulle kunna åstadkomma att hon blev helt mild i sinnet och bara ville ha…

Nu kanske du fnyser och säger "Man kan väl inte jämföra mat och vin med någonting som en ort som Vingåker."

Där har du nog helt rätt - i alla fall om man får för sig att det hela måste passa in under - kommunens själsdödande värdegrund. Vilket därmed räknar bort - utesluter - alla våra kommunanställda och våra kommunpolitiker.
Väl?
Säger mina fördomar! (måtte jag ha fel)

Jag? Nja, visserligen dricker jag ofta goda viner - men mina mediokra kunskaper om Vingåker förmår inte locka fram - något inspirerande.
Finns det något storslaget i Vingåker att framhålla?

Och faller i funderingar - som senare hamnar i den lockande tanken "en politiker ska det nog vara" De kan ju inför varje val åstadkomma lockande löften/påståenden - om sådant som inte finns - som kan förföra människor…

Välkommen till Vingåker…

Ett besök i Vingåker är som bomull runt din själ.
Möt lugnet, människorna som vänligt ler emot dig.

Ta vägen genom vår vackra Tennispark…


Glöm inte att njuta av stämningen på våra smågator.


Gå in bland husen och du kanske känner doften av nybakade kanelbullar.
…och fortsätt längs med ån och njut av vad du ser på vägen fram till…
…vårt nyrenoverade fina Säfstaholms slott.
Där du i den fina parken kan unna dig ett uppfriskande glas vin - medan du funderar över den sköna stund du just har varit med om.


Oj då - förlåt - jag måste ha slumrat till en stund…


PS - (9/2)
När jag skrev ovanstående lilla "betänkande" om Vingåker hade jag för avsikt att ta med den här skylten (som placerad i parken vid slottet) som beskriver en "världsberömd händelse" som en gång hände i Vingåker.
Att texten är på engelska beror på (från kommunen) en förväntad stark ökad utländsk turism - tänkte jag kommentera under bilden.

Men avstod - enär en gedigen trötthetskänsla kom över mig - som kan beskrivas med: "en brist på humor inom kommunen plus en stark lusta av att slippa ett förväntat påhopp från den likaledes humorlösa feminismen".



Prenumeration?                       (2 feb 2021)


Erbjudandet kom här om dagen i  min brevlåda. Och det blev så att jag (igen) blev sittandes i funderingar om - tidningar. Den som följt vad jag skriver vet att jag varit tidningsägare under många år.

Nå, jag funderade inte bara över Kuriren utan även lite över mig själv - och det där med att jag är så totalt (nästan i alla fall) ointresserad att ta del av vad "vår lokala tidning erbjuder mig att läsa".

"Vi kommer att fortsätta ge dig de nyheter du behöver för att känna dig uppdaterad".
Uppdaterad av vad då?
Tänker jag då - och inser att mitt behov av lokalt skvaller är - noll.
Uppdaterad för att kunna "ta bättre beslut". Hur jag än försöker kan jag inte påminna mig att Kuriren på något sätt har givit mig underlag för bättre beslut?
(I alla fall inget annat än tidningens ständiga oseriösa påhopp på Sverigedemokraterna har givit mig små tankar om att jag - bara för att jävlas med Kuriren - ska ge SD min röst i nästa riksdagsval)

Nåväl - bättre beslut? Jag antar att chefredaktören att då menar?
Och jag kommer inte på minsta minsta förslag på vad det skulle kunna vara…

Eftersom jag tidigare under ett par år varit prenumerant på kkuriren.se - och numera alltid kollar tidningens "hemsida" där jag i alla fall kan läsa rubrikerna till artiklarna/notiserna samt (faktiskt) gratis läsa insändarna och debattinläggen.
Vilket jag skriver bara för att ge grunden till varför jag påstår att Kuriren inte överraskat mig eller (ens) underhållit mig.

Däremot emellanåt gjort mig - förbannad…

Nu vill jag tydligt förklara att detta mitt "missnöje" inte alls (bara) ska beskyllas på Kuriren. Trots att den erbjuder mig "lokala nyheter dygnet runt".
Jag tillhör helt enkelt inte tidningens "målgrupp".
Den vänder sig med sitt innehåll inte till mig.
Av samma anledning som en vegan inte skulle bry sig om att den lokala hamburgerrestaurangen skulle erbjuda - vi har öppet hela dygnet.

Vill jag få ta del av sådant som ger mig underlag för att ta "bättre beslut - bli överraskad - och underhållen" (men också förbannad) besöker jag internet och där då i första hand "alternativa media" innan jag skummar de stora tidningarnas hemsidor.

Tittar igen på Kurirens erbjudande och försöker känna om jag kan uppbåda minsta lust att - igen - boka en prenumeration.
3-månader Premium Digital (E-tidning och allt innehåll på kkuriren.se, live- sändningar och kundklubb MERA) - för 199 kronor (ordinarie pris 657 kr) och därefter, antar jag, till ordinarie pris.

Nix - blir svaret…

Tjat om skolan…                     (1 feb 2021)

Det blir så ibland, att jag blir lite extra tjatig om vissa saker - som nu när corona-eländet plus kylan - minskar lusten hos mig att ge mig ut för att försöka få lite nya intryck.

Nå, jag lider just ingen brist på "intryck" - fast då kommer de huvudsakligen från vad jag läser i datorn - hos de stora media men ännu mer från de "alternativa media" jag så gärna dagligen besöker.

Nyss läste jag en krönika med rubriken:
Varför heter Amerika Amerika?
där Patrik Engellau hos DGS på ett underhållande sätt berättar "hur det kommer sig".

För all del - kanske inte så mycket att skriva om här i Vingåker - men det finner jag att det är när jag i en av kommentarerna till krönikan läser:

Det är många som har åsikter om den svenska skolan…

Vem bryr sig om skolan?    (28 jan 2021)

Frågar jag mig själv med tillägget "egentligen" - efter att ha läst en starkt ifrågasättande artikel - i SvD - om den svenska lärarutbildningen.
En artikel jag förmodligen inte fått vetskap om om inte vännen Åke (som bor i Huddinge) sänt mig ett påpekande om den - plus en bild på hela artikeln.

Åke skriver i sitt mejl:
"Ett förslag utan ambition skriver Inger Enkvist idag.
Många gånger har du skrivit om skolan i Vingåker och den dåliga rankingen och lämnat exempel på vad som kanske skulle kunna förbättra saken.
Även om elevmaterialet är dåligt rustad för utbildning är det helt säkert att lärarnas kvalitet och förmåga att utbilda är synnerligen avgörande.
Att prognosen därvidlag är usel har vi länge haft på känn.

Bifogade artikel av Inger Enkvist pekar på att Vingåker sannolikt aldrig kommer att få chansen till förbättring." (min kursivering)

Det var den "slutsatsen" som fick mig - att igen och med fördomen (?) om att (just) ingen i Vingåker bryr sig om skolan - som fick mig att börja skriva detta inlägg.

Enkvist text handlar om att där har lämnats ett förslag till reform av lärarutbildningen (av en av regeringen tillsatt utredare) som Enkvist skriver om som:
"Det sägs utan omsvep att förslaget har beställt av två skäl: det råder stor och tilltagande lärarbrist och en reform av lärarutbildningen ingår i januariavtalet med Liberalerna och Centerpartiet.
Avsikten är alltså inte egentligen att reformera lärarutbildningen utan att avvärja en möjlig politisk kris."

Ha! utropade jag inom mig när jag fick den löjliga tanken: "Kan du tänka dig en lokal politisk kris grundad våra skolors rankingplacering de senaste åren?"

Nej - det kunde jag inte! (och inte om något annat heller)

Och blev en smula förvånad över mig själv då jag inte kunde komma överens med mig själv om "varför jag tror så".

Medan jag fortsätter fundera över den saken ger jag dig slutklämmen att läsa i det debattinlägg Enkvist skrivit:


Du såg väl raden "att de kan välja de bästa":
Så jävla osvenskt - eller hur?

Snart februari…                     (25 jan 2021)

Du, sa Clemens, har inte du samma känsla som jag att det får vara nog nu med tjatet om president Trump och Covid-19?

Jodå, medgav jag villigt, eftersom jag sedan länge haft den känslan och har flera gånger för mig själv tackat försynen som fått mig att utesluta eget tv-innehav.
Och vi kunde också enas om vår gemensamma förvåning över det överdrivna svenska intresset för en amerikansk president.

Hur tror du då att det är i Vingåker, frågade Clemens vidare, tror du det finns några ortsbor som har oroat sig över att Trump och hur han har agerat som president och som känner sig lugnade över att han nu fått sin mer utslätade efterträdare.

Eftersom jag inte tidigare hade tänkt i de banorna blev mitt svar ett svagt - nja. Men lade snabbt till "kanske några då".
Väl medveten om hur många svenskar det verkar finnas som bygger hela sin uppfattning om livet enbart på vad de läser i tidningar och ser/hör på tv.
Vilket jag framförde till Clemens.

Jo, så är det ju, sa Clemens lite dröjande, och lade till - det finns mycket om Trump man kan ha sina åsikter om men nog skulle jag bli förvånad över om några Vingåkersbor tror att vad Trump "hittat på" på minsta sätt har påverkat livet för oss i Vingåker.

Vi tittade tyst på varandra och jag fick en stilla aning om att vi tänkte samma sak. Kanske - lika lite då som skolverket har påverkat våra kommunala skolor…

Efter en stund sa Clemens - Jag är för resten lika trött på våra svenska mediers bevakning av den svenska politiken.

Samma här, svarade jag, och lade till något om "våra undermåliga rikspolitiker och speciellt då dem då i regeringen."

Och så bollade vi under en stund till varandra - exempel på sådant som grundade denna vår uppfattning. Och där passerade också en och annan "fundering" kring vilka personer vi kände som vi ansåg skulle passa bättre i regeringen.
(Som Markus Allard, partiledaren för Örebropartiet)

Vad ska vi anse om politiken i Vingåker då?, sa Clemens, lite avvaktande så där.

Ha, svarade jag, och lade till: "Detta ämne kräver nog en stunds eftertanke i sällskap med ett glas rött - eller hur?"
Clemens tittade sin klocka och kunde konstatera att den passerat den tid då småbarn kunde förväntats ha somnat - log och nickade medhållande.

För att inte bli allt för långrandig kan jag väl korta ner det till att vi - vad gäller Vingåker - "egentligen inte hade mycket att klaga över". En och annan småfadäs, men - bortsett från skolorna då - inte mycket att anmärka på.
Och vi hamnade i stället i våra funderingar över resultatet i förra kommunvalet och lite över det kommande.
Vänta lite - sa jag och hämtade den här utskriften:

Och tog oss en liten smaktest av vinet medan vi begrundade siffrorna.

Tja, sa vi oss efter en stund, det finns där fyra partier som kan se som klara "vinnare" jämfört med valet 2014: Moderaterna-Centerpartiet-Västerpartiet och Sverigedemokraterna - ok även KD då - medgav vi.
Det finns klara "förlorare" också ansåg vi :
Socialdemokraterna-Liberalerna-Miljöpartiet och VTL.
Där Liberalerna var de som förlorat mest - då de i det här kommunvalet hamnade utanför plats i kommunfullmäktige.

Visst kan man undra lite över valresultatet - och väljarna, sa Clemens och tog upp sin fundering över vad de 12 väljarna som gav Feministiskt initiativ sina röster - i en undran över vad dessa väljare kunde tänkas se framför sig att det partiet skulle kunna åstadkomma för positivt för Vingåker.
Jag kunde inte bidra med några förslag…

Medan vi tankfullt smuttade på vinet försökte vi minnas vad de lokala partierna hade haft för vallöften inför förra valet.
Som gjorde att partierna fick de väljare de fick.
Vi kunde inte påminna oss just något som "stack ut" utan mumlade lite om "det gamla vanliga". Och att ett stort antal röstade som de alltid hade gjort.

Det blev väl så småningom att vi i våra funderingar hamnade hos tre av partierna.
Miljöpartiet
- som 2018 minskade kraftigt - vilket förvånade oss ett tag - tills vi tyckte oss ana att "väljarna är nog en smula trötta på det partiet och dess miljötjat med skattehöjningar av olika slag".
Och sade oss vänta med stor nyfikenhet på hur det ska gå för det partiet i nästa riksdagsval.

Sverigedemokraterna då - frågade vi oss - och hamnade där mera hos väljarna än att vi kunde komma på minsta lockande vallöfte som motiverade att partiet blev det näst största vad gäller erhålla kommunröster.
Vi hade i alla fall svårt att föreställa oss att där finns 1141 rasister i Vingåker…

I andra kommuner har det vuxit fram lokala kommunpartier som fått framgång, sa vi till varandra, när vi i våra tankar hamnade hos VTL - Vägen Till Livskvalitet - (numera Vingåkerspartiet) och försökte komma fram till någon slags förklaring över att de gått tillbaka så pass mycket de två senaste valen.
De fick ju 707 röster (12,6%) i valet 2010.

De andra partierna kan nog få en del röster för att de har rikspartier som ger de lokala väljarna positiva känslor som spiller över på kommunvalet (som SD) - det har ju inte VTL - och då är det nog inte så lätt att behålla sina väljare om man inte "har något alldeles extra att erbjuda som anses så lockande att det ger resultat"

Teckning av Hans Lindström


Som Sverige…                        (22 jan 2021)

…är orden som kommer upp när jag ser den här bilden. Som jag fann i Katrineholms-Kuriren för någon dag sedan. (Jag vet inte fotografens namn så jag kan inte ge "kredit" till annan än just tidningen själv)

Att jag börjar skriva om just den här bilden beror på flera saker. Den första är att jag blev sittandes länge och glo på bilden medan jag kände hur alltmer irriterad jag blev. "Så jävla löjligt fånigt", tänkte jag, och försökte så hos mig själv finna ut vad det egentligen i bilden är som så kraftigt störde mitt humör.

Jag blir alltjämt "störd" i sinnet när jag ser bilden och tycker fortfarande att den på ett tydligt sätt visar något svenskt. En löjlig del av Sverige.

Eftersom jag inte (längre) prenumererar på Kuriren vet jag inte vad artikeln i tidningen handlar om men anar av bildens innehåll att kvinnan är en lokalpolitiker (Katrineholm) som nu ska klippa något slags band för att inviga den försenade utbyggnaden av dialysmottagningen vid Kullbergska sjukhuset.

Inget att säga om det - säkert en slags "gest" som ger de för bygget ansvariga en stunds välbehag. Om du tittar på bilden så ser (i alla fall jag) att bakom bandet väntar en helt nybyggd avdelning och det är då jag kommer på min "tanke/orden i rubriken" Varför i h-te har kvinnan en bygghjälm på sig?.

Och hamnar i mitt konstaterande att bilden visar tydligt det "löjliga Sverige".
För jag antar att tillbyggnaden är helt färdig och stabilt byggd.
Och jag antar likaså att kvinnan på bilden har kommit till platsen för "bandklippandet" genom att ha gått på helt säkra vägar genom sjukhuset och inte via någon byggarbetsplats.
Varför då bygghjälmen?
Som ska bevisa vad?
Jo, för mig…

…att Sverige inte bara blivit ett (på många sätt) löjligt land utan också ett gediget ängsligt land där ingenting är för obetydligt för att inte utsättas för "skyddsregler".
Som ger våra politiker oändliga möjligheter att visa upp sig - på ett löjligt sätt…


BONUS - Det klokast, och finaste, jag läst om "Mångkulturen"…

Usla media…                       (13 jan 2021)

Va - har du ingen tv? Säger de flesta när jag berättar om den saken - och lägger gärna till - "Då missar du ju mycket intressant att se".
Då frågar jag gärna - som vad då?
Och får då svävande svar som:
- Alla fina djurprogram
- Gripande filmer (mest kvinnor)
- Sportprogrammen (mest män)
- Let´s Dance-Mellon-Skavlan-matprogrammen-allsångsprogrammen-På spåret-tävlingar av olika slag-Fångarna på fortet
- och liknande "underhållning".

När jag då förklarar att mitt behov av underhållning (av det slaget) är lägre än minimalt tittar de konstigt på mig. Och stirrar ännu mer frågande när de får höra att jag bor "ensam" - har någon enstaka ställt frågan "Vad gör du då om kvällarna?"

Vilket enligt mig antyder att där står en begåvad person.
Ett tecken på en begåvad person är att denne är - nyfiken…

Vilket gör att jag får ett skäl att förklara rubriken - och att jag aldrig skulle få för mig att betala för att betala för att få läsa "De-fyra-stora-tidningarna".
Det finns stunder då det retar mig "som f-n" att jag tvingas betala för något jag inte använder - tv.

Nu tänker jag vara lat - och låter en för mig okänd person - beskriva varför rubriken blev som den blev:

"Frågekvaliteten haltar betänkligt inom journalistkåren. Framför allt saknas frågor som ifrågasätter rimligheten i politikers påståenden och göranden. Exempel på frågor som aldrig ställs till politikerna:

– hur kan du säga att invandringen är lönsam när invandrarstaden nr 1 Malmö får mer än 5 miljarder varje år för att klara sig, annars skulle det vara en stad i misär?
– hur kan du säga att mångkultur är bra då det ingenstans har varit en framgångsfaktor?
– hur kan du samarbeta med Vänsterpartiet med dess kommunistiska bakgrund? Än idag vill de socialisera stora delar av de privata företagen.
– hur kan du hävda att det är en okay strategi att hjälpa både på plats och genom att här hemma ta emot invandrare då varenda krona på plats hjälper så många fler människor? Varför vill du inte för varje peng hjälpa så många som möjligt?
– hur kan du säga att hårda straff inte hjälper då för varje år som en livsstilskriminell sitter inne besparas vi mängder med brott? Varför säger du så?
– hur kan du säga att man inte kan ställa grupper mot varandra? Det måste väl ändå vara något av essensen inom politiken att väga gruppers behov mot varandra?

Frågorna ställs inte därför att journalisterna har en agenda. Public services devis om oberoende journalistik består m.a.o. av mycket luft. Politikernas (medvetna) oförmåga att se sanning i det uppenbara måste lyftas fram vilket frågeexemplen ovan visar.

Behovet av frågvisa Sokratesjournalister är megastort."

Detta står som en kommentar till en krönika hos DetGodaSamhället som har rubriken "Vi borde fråga mer" - och som du kan läsa här.

Om du klickar dig in till den läsvärda texten - av Patrik Engellau - får du bl a läsa:

"Trots att Sokrates nog upplevdes som en bålgeting av många samtida har hans envetna frågvishet hållits för ett föredöme i mer än två och ett halvt årtusende.

Trots obehaget att ställa och utsättas för inträngande frågor har mänskligheten fattat att nyfikenheten är vägen till samhällets förkovran.
Därför är jag bekymrad över att det numera ställs så få frågor.
"

Jag med - och då speciellt att det saknas hos journalisterna…

Tonen i Vingåker?                 (7 jan 2021)

Man borde vara begravningsentreprenör - mumlade jag till mig själv när jag var på kort besök hos en bekant med jättestor tv - som var på medan jag var där på ett kortare besök - där det i alla fans tid för en fika…

Under hela besöket var tv:n på och under hela tiden rabblades det siffror om Covid-19 där jag kunde se att snart passerar antalet döda 10-tusen.
Vilket förstås väckte funderingen ovan…

Som, när jag kommit hem igen - snart övergick till en jämförelse med mitt tidigare arbetsliv som ju - som du vet - huvudsakligen har handlat om att producera branschtidningar.
Det har varit fantastiskt roligt där jag fått möta så många intressanta personer - för att inte nämna alla "gratisresor" (företagsbesök) jag bjudits med på av företagen inom buss- och bussturismen.

Då, (2013) när jag klev av mitt "tidningsmakeri" prenumererade jag på 17 tidningar. Idag bara två - Fokus och Språktidningen. Kom jag att tänka på när jag blev sittandes i favoritfåtöljen överväldigad av en oemotståndlig längtan efter att få göra - ingenting.

Och hamnade i små funderingar över varför det blivit så - med mina prenumeration menar jag. De funderingarna blev inte långa, för jag är helt klar över varför jag inte längre finner det angeläget att läsa de bortvalda.

Några för att deras bevakningsområde inte längre intresserar mig - men lika ofta för att "tonen" i tidningen förändrats - från något som tjusat mig (lite buspojkeaktiga med den humoristiska glimten i ögat) - till något pk-trist och pekpinnigt innehåll.
Ofta för att där anställts en ny chefredaktör. Som tydligen inte förstår att man som kund hellre återkommer till en krog där man serveras (god mat) av folk som ler i stället för att mötas av ett trist korrekt beteende.
Jag älskar att få strö liknelser kring mig…

Men jag har en (förmodligen) mental defekt - ständigt när jag funderar, eller skriver, hamnar jag i Vingåker. Och så blev det förstås även denna gång när jag masat mig ur fåtöljen för att brygga mig lite kaffe.

"Hur är "tonen" i Vingåker då" frågade jag mig själv - utan att bums komma på ett svar. Jo, jag kunde snabbt konstatera att jag inte finner den - vara "lite buspojkeaktig med en humoristisk glimt i ögat" - men heller inte särskilt pekpinnig.

Under en lång stund vägde jag mina ord kring om jag skulle våga mig på att likna "tonen" i Vingåker som den som jag upplever så tydligt i Katrineholms-Kuriren.
"Småtråkig och utan just något intressant innehåll."
(Generellt då - det finns förstås  - några få - undantag)

Kuriren har jag nyss slutat prenumerera på - Vingåkersborna lär jag ju få fortsätta umgås med - eftersom jag trivs så förträffligt bra att bo här.
En plats som passar mig - som ofta får den där oemotståndliga lusten att göra - just ingenting…

Snart skolstart igen…           (4 jan 2021)

Var en tanke som dök upp när jag läste de här raderna hos DGS:

"Jag har frågat erfarna läkare hur många covidsjuka äldre som de tror hade överlevt, åtminstone ett tag, om de fått medicinsk behandling. Läkarna har sagt mellan en fjärdedel och hälften. Sådana bedömningar är förstås skott från höften men min slutsats är att fördelarna med en friare förskrivning av syrgas åtminstone inte varit försumbara.
Men det blev alltså inte syrgas, allt enligt principen att vi i Sverige låter bli att lösa problemen där de uppträder. (min kursivering)
Det finns många exempel på det.
I skolan uppträder de flesta problemen i klassrummet men lärare törs ofta inte lösa dem av rädsla för att bli anmälda till någon myndighet."
(min fetmarkering)

I en annan artikel - som också har funderingar kring den svenska skolan läser jag:

"Att friskolor gör vinster och ibland delar ut pengar till sina ägare är en het potatis som svenska politiker har svårt att hantera. En del vill förbjuda den heta potatisen, andra säger att äsch, det är väl inte så farligt med vinst, vi kan väl tala om något annat? Vi kan väl tala om att förstatliga den kommunala skolan i stället? Andra åter menar att vinsterna är ofarliga, värre är att friskolorna inte har så många behöriga lärare.

Det förefaller mig osannolikt att sådana debattörer ska kunna komma fram till något praktiskt som kan lösa den svenska skolans problem."

Nå - det är en sak det - men vad ska man då anse om den svenska skolan när man läser:

"Jag tror att det är ett stort problem i svensk skoldebatt att ansvariga politiker betraktar det som något illavarslande att en del skolor lyckas sköta verksamheten så bra att det till och med blir pengar över (om de nu inte grejat överskotten genom att sparka lärarna och trixa med betygen).
Överskotten är bara ett tecken på att vinstskolorna fungerar bättre än andra.

Svantorp (Ordföranden i Riksdagens utbildningsutskott) skulle nog invända att det till stor del beror på elevunderlaget. Såklart det gör.
Men det beror också på att de flesta friskolor genomsyras av en annan mentalitet än kommunala skolor. (Ja, en generalisering, men utan en del praktiska förenklingar kommer man ingenstans.)

Bara en sådan sak som att friskolorna har färre behöriga lärare än kommunskolorna kan vara ett sundhetstecken. Endast lärare som gått på lärarhögskola räknas som behörig. Svenska lärarhögskolor är kända indoktrineringsnästen för politiskt korrekta teser som för det mesta undergräver ordningen i klassrummen och försvårar inlärningen."

Hela den artikeln kan du läsa - här

En artikel jag hoppas att de skolansvariga i Vingåker läser.

Även den här lilla berättelsen om den usla skolan i London som blev "outstanding"

En sista skoltanke…           (29 dec 2020)

Kommentar finns.

Jo, i alla fall för i år. Vill jag tro när jag börjar skriva dessa rader.
Som har sin grund i att jag läser:

"Det är inte lätt uppgift att mäta och bedöma vad kunskapsintensiva företag producerar. När en bil går sönder är et tydligt att du har ett problem. Om den fungerar igen efter att du tagit en till verkstaden har problemet blivit löst.

Det är långt svårare att veta när en revisionsrapport eller ett råd från en konsult inte når upp till rätt standard. Det är svårt att greppa vad kunskapsintensiva företag gör, eftersom det de producerar är så abstrakt.

Ta ett konsultföretag. Exakt vad är det som produceras?
En rapport? En handfull powerpoint-bilder? Möten?
Substansen är tunn.
Ofta bidrar den inte till mycket mer än en känsla hos högre chefer att något har utförts och en lättnad hos mellancheferna att de har kommit undan
."

Kan man se skolverket som en slags konsultverksamhet? Frågar jag mig själv. eftersom jag givetvis i mina funderingar åter hamnade hos Vingåkers skolor.
Och eftersom det är jag som bestämmer över innehållet på den här sidan - svarar jag mig själv med ett - "Jo, det anser jag".

Att jag hamnade i det svaret beror på att (vad jag tycker mig förstå) barn- och utbildningsnämnden i Vingåker har vänt sig till skolverket med en begäran om "hjälp" för att lösa vår kommuns svårigheter med att få tillräckligt många elever att uppnå "godkänd nivå".

OK, jag erkänner att jag nu ägnar mig åt "spekulationer" när jag fortsätter med:
"Vad jag har förstått av artiklar i Kuriren har skolverket sänt ett antal av sina "pedagoger" till Vingåker och haft flera möten med utbildningsnämnden för att se om de tillsammans kan kunna komma fram till några goda förslag på hur "problemen kan lösas."

Om jag nu minns rätt så har jag för mig att - barn- och utbildningsnämndens ordförande, Ing-Marie Frössevi, i Kuriren har framfört att "man har beslutat om förändringar" men jag minns inte om vad eller hur…

Nu har det här samarbetet mellan skolverket och utbildningsnämnden pågått ett par år (?) men ännu har vi inte kunnat notera någon förbättring vad gäller en förbättring vad gäller antalet elever som uppnått godkänd nivå.
Snarare tvärtom som du kan se här till vänster…

Vilket väckte en ny fundering till livs - som jag tidigare inte ägnat någon större uppmärksamhet:
"Vem är det - egentligen - som i Vingåker har makten över våra skolors verksamhet?" Då menar jag mer specifikt - som har den (riktiga) makten att se till att skolresultaten förbättras…

Kommunfullmäktige? Först höll jag på att skratta på mig ett pungbråck vid den "tanken" innan jag lugnade ner mig och sa "kanske, egentligen" - och fastnade i "hur kan det komma sig att KF inte slår näven i bordet - och synnerligen skarpt - "kräver bättring?"
Ja, säg det, svarar jag mig själv - och undrar lite över till vem/vilka det kravet i så fall skulle riktas…

Barn- och utbildningsnämnden? Skapar hos mig en bild av en "lam anka" i form av brist på - ja vad - frågar jag mig. Reell makt kanske…

Våra rektorer? Det var väl där ungefär jag kom till "min känsla" av att - det finns ingen som kan (har makt att) påverka våra skolor - att stiga uppåt i kommande rankningar.

Kommentar:

Jag som har varit mycket ute i skolorna, och som dessutom har 18 utbildningsår bakom mig från gamla goda tiden, vet var felet finns! Mycket enkelt!
Eleverna skall i dag inhämta kunskaperna själva genom grupparbeten.
Läraren bara lullar omkring i klassrummet som något slag av coach.
Läxor? Nej, sådana är i princip avskaffade. Eventuella läxor skall i stället klaras av i klassrummet.
Hur mycket lär man sig av detta? Knappast inget. Och finns det några störiga elever som inte klarar av att arbeta i grupp så är loppet kört.
Men kan inte lärarna kräva något av eleverna?

Nej, gamla tiders skolundervisning från katedern vore att kränka elevernas frihet att inhämta den information de själva känner för. Inte undra på att lärarna tröttnar och går i däck!! Och inte undra på att skolresultatet blir obefintligt!
Det är så beklämmande med undervisningen i dag att man inte tror att det är sant. Det finns bara ett sätt att lösa det hela på!

Att återgå till gamla tiders skolundervisning.
Tänk vad pengar vi skulle sparar på det! Alla elever skulle då komma ut ur nian med både skriv- och läskunnigheter, i motsats till idag!
Och vi skulle därmed få ett bättre samhälle! 
Mats Karlssson

Dumhetsparadoxen…        (27 dec 2020)

Är en bok jag inte kan tro att du har läst. Speciellt inte om du är anställd inom kommunens skolverksamhet - för då skulle våra skolor skötas på annat sätt.

Det här är ingen bok man "lånar på biblioteket" (om den nu ens finns på Vingåkers bibliotek) och läser och sedan låter den glömmas bort - utan det är är en bok du måste ha hemma i din bokhylla när den där märkliga dagen kommer när du märker att du blir förvirrad över "saker och ting" dvs när du plötsligt blir medveten om att det finns "tvivel" bland  dina funderingar som kan se ut så här "Vad fan är det vi håller på med - egentligen!"
Och så tar du fram boken för att se om där finns svar på frågor du ställer inom dig själv…

Och det tror jag att du finner - nå, i alla fall jag - eftersom jag under den Julen drabbades just av "Vad fan håller jag/vi på med - egentligen?"
Som poppade upp efter den nyss avslutade Julen…

OK, jag kan kort berätta att jag inte kommer att delta i flera av det slags "Julfirande" - jag nu upplevt de senaste 50-åren…

Men, även denna (återhämtningens) söndag blev jag sittandes i funderingar som (så ofta) hamnade Vingåker. Och mest då hos våra skolor…

OK, några rader ur boken:
"Att stänga ner delar av hjärnan medan du arbetar kan verka som en dum idé, men den medför ofta stora fördelar.
När funktionell dumhet tar över blir anställda skonade från den betungade uppgiften att använda sina intellektuella resurser.
I stället kan de kryssa kognitivt kryssa lugnt och hålla sig undan betungande tvivel. De ses inte som bråkmakare som ställer jobbiga frågor.
"

Va? Jo du har rätt i dina "aningar" - jag har alltid varit en bråkmakare. När jag var anställd - vilket fick mig att säga upp mig ett par gånger - innan jag begrep att min bråkmakarsida skulle dämpas om jag startade egna företag.

Vilket ger mig anledning att citera några rader till ur boken:
"Samtidigt som dumhet kan vara bekvämt har det också sin tydliga baksida.
När människor börjar ignorera motsägelser, undvika omsorgsfullt resonerande och misslyckas med att ställa undersökande frågor börjar de också blunda för problem.
På det sättet kan de kortsiktigt bevara friden, men långsiktigt kommer problemen att läggas på hög
."

Så sant - för…

"När det sker blir klyftan mellan retorik och realitet svår att förneka.
Det triggar i sin tur igång en grundläggande känsla av besvikelse och bristande engagemang hos de anställda.
När detta blir överväldigande kan känslan lätt spridas till kunder och intressegrupper.
Resultatet blir att folk slutar lita på organisationen
."

Den sista meningen stämmer på mig - om jag får stå för "folk" där - och skolan i Vingåker - för "organisationen".

Den här boken - skriven av Mats Alvesson och André Spicer är på 272 sidor och borde läsas av alla som jobbar inom Vingåkers kommun - åtminstone.
Anser jag då…

Staten är bättre…              (22 dec 2020)

…som ansvarig för våra skolor. Kan jag ta del av i en intervju i DN där Nyamko Sabuni får förklara varför regeringen nu tillsätter en utredning om att förstatliga skolan.

När jag i artikeln läser nedanstående rader känner jag en stark lust att få ta del av vad våra kommunalt ansvariga skulle svara på frågan - Vad säger du om det här - då?

"Den huvudsakliga orsaken till att staten bör ta över de offentliga skolorna är att kommunernas ekonomiska förutsättningar varierar så mycket, menar Sabuni.

 – Det har lett till stora problem med likvärdigheten och att kvaliteten i undervisningen varierar så mycket beroende på vilken kommun barnen bor i, om det är ute på landsbygden där det är glest med barn eller om det är förorten med många nyanlända, säger Nyamko Sabuni.       

Framför allt behöver staten ta över som arbetsgivare för lärare, rektorer och annan personal i de offentliga skolorna, menar hon.

 – Staten skulle bli en bättre arbetsgivare för den här stora och viktiga akademiska gruppen som behöver en arbetsgivare som har ekonomiska möjligheter att betala en lön som motsvarar deras utbildning."

Nå - finns där någon i vår kommun som kan tänka sig att svara på min fråga?

Jag finner mer intressant att läsa - om våra skolor. I den nystartade tidningen "Bulletin" finns en synnerligen läsvärd artikel som har rubriken:
"Det finns ingen ursäkt för dåliga skolor"

Klickar du in till artikeln kan du bl a läsa:

"För att höja kvaliteten krävs en kontraintuitiv strategi. Ofta läggs nästan allt fokus på att hjälpa de svagaste eleverna, och det är förstås nödvändigt med sådan stödundervisning, men man behöver också göra satsningar på de starkaste eleverna. Det räcker inte att lyfta botten, varje grundskola måste också vara en språngbräda till de bästa gymnasierna.

Skolledaren är den enskilt viktigaste personen i den här omställningen. Och frågan är: Var är rektorn? På sitt rum, böjd över budget och personalärenden, eller i klassrummen?
En administratör eller en pedagogisk ledargestalt?

En rektor som vill vända utvecklingen måste finnas där undervisningen bedrivs, ständigt uppmuntrande och konstruktivt kritiserande. Det är kanske inte alla lärare som hoppar jämfota av glädje inför tanken på att bli bedömda och utvärderade, men på sikt gör regelbunden återkoppling att undervisningen blir bättre och arbetet både roligare och mindre ensamt."

Nå, styrelsen i barn- och utbildningsnämnden. Vad väntar ni på?
Vårterminen startar ju snart…

PS - Japanska skolor är omtalade i västvärlden för att de ska ha en jämförelsevis hård disciplin. En japansk skolungdom går i skolan hela 243 dagar om året till skillnad från en svensk som går 180.
Skoluniform är obligatoriskt fram till universitet.



Musik som förebild…       (20 dec 2020)

SKOLAN! Jodå, jag hör du suckar, men nu får du f-n i mig ta dig samman och ta del av den bästa liknelse om skolan jag har kommit på.
Kolla på den här videon, som bjuder på musik. Magnifik musik!

Kolla på dirigenten - och så ser du framför dig en sådan entusiastisk ledare för våra kommunala skolor - som jag drömmer om.

Kolla sedan på musikerna, suveräna sådana, som spritter av spelglädje. (Hur -f-n kan de göra något annat med en sådan ledare)
Och är du riktigt uppmärksam så kan du se att de - alla - framför denna härliga musikupplevelse utan ha nothäften framför sig.

De "kan själva" genom att ha lärt sig vad de ska framföra - med sin medfödda musikalitet - och förstår så väl hur de (tillsammans) ska spela för att åstadkomma detta utmärkta "resultat" - ledda av sin energiske ledare.

Du - har du bara en tiondel av "min fantasiförmåga" - kan du inte undgå att förstå vad jag menar med den här - liknelsen…

Jodå, det är ofta min fantasi drar i väg mot märkliga liknelser - men den här borde vara en av de mest tydliga att förstå.
Dirigenten - motsvarar (har jag tänkt mig utan att peka ut dess ordförande) styrelsen i barn- och utbildningsnämnden som med samma energiska "kroppsspråk" och inlevelse (och dessutom med en klar egen uppfattning om vad han vill få ut av dem) förmår att framkalla "det bästa" ur lärarkåren (musikerna).

Du kan se att de  duktiga musikerna som i videon framför den vackra musiken utan att behöva ha notblad framför sig - det kan det hela utantill - och de har en klar förståelse för hur de tillsammans ska agera för att få det bästa resultatet.
Det är klart att jag med den liknelsen menar att lärarna kan (borde kunna) åstadkomma någonting liknande vackert resultat (från eleverna) med sin medfödda begåvning att lära ut - stödd på sitt kunnande och förmedla det på ett lika glädjefullt sätt musikerna i videon uppvisar.

Jo du har rätt - det är inte vilka klåpare som helst som blir antagna som medlem till en sådan orkester utan det är förstås synnerligen kunniga, väl utbildade musiker.
Som dessutom brinner för - musik.

Vingåker, tänker jag så, och suckar djupt. Och förstår att jag är helt bort i tok i mina fantasier om jag tror att det i våra skolor skulle kunna gå att få dess verksamhet att omvandlas till något; "lika fint vad gäller elevernas skolresultat som på minsta sätt skulle kunna jämföras med vad Svenska kammarorkestern kan åstadkomma med sin musik"

Våra kommunskolor har inte de resurser - som krävs i motsvarande grad - för att  kunna uppnå den nivån.
Och då hamnar vi på en "musiknivå" som passar att framföra på estraden i Tennisparken.
Och jag tror - f-n i mig - att det är precis vad de flesta Vingåkersbor tycker är OK - rent av är nöjda med…

Vill jag tror jag - till någon har övertygat mig om att jag har - fel  ;-)




Allas lika värde?                 (10 dec 2020)

Hänvisar till en text som starkt ifrågasätter uttrycket "allas lika värde" och som borde få dig att bli en smula "grubblande" - över Sverige…

Klickar du dig in till vad Lennart Waara skriver kan du bl a läsa:

"Ingenstans i naturen, kulturer och civilisationer finns i realiteten jämlikhet. Den saknas tydligast i socialistiska regimers praktik. Ojämlikhet är normen och det normala. Den politiska och ekonomiska historien och den samtida globala utvecklingen uppvisar en social, politisk och ekonomisk ojämlikhet som ytterst är resultatet av vad man åstadkommer av produktion, innovationer, kultur, samhällsbygge och mänskliga framsteg.

Den politiska jämlikhetsideologins värdegrund är konsekvent föreställningen/frasen/lögnen om ”allas lika värde”. Den är dessutom en medvetet vald felöversättning av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna."

Fundera på det du - men också över:

Varje människa har INTE samma värde inför alla andra människor. Det är en omöjlighet. I verkligheten, utan undantag, värderar vi vår egen familj högre än andra människor. Våra vänner högre än andra. Vi värderar sannolikt svenskar och andra skandinaver högre än exempelvis muslimska araber och afrikaner.
En persons värde avgörs i första hand av vederbörandes relation till oss själva och därefter till hans gärningar och konkreta handlingar som avgör om han/hon är värd vår respekt.
Värde är vad en person förtjänar. Det finns inget automatiskt i detta.
Det finns inget ”allas lika värde”.

Precis så! Gäller även - anser jag - det Waara skriver om annat - som:
Varifrån stammar den märkliga idén att alla kulturer är lika värda, en superrelativism bortom all historisk praktik och empiri?
Och du kan läsa vad han anser om detta.

Gråmulet…                             (8 dec 2020)

…är ju en trist och oinspirerande rubrik. Som så mycket annat här i livet, konstaterar jag för mig själv, efter att denna morgon tagit del av olika saker som påverkar mina funderingar. Jag är storkonsument av "sociala medier" som jag finner stor glädje att ta del av - jag får ju ta del av lite andra vinklingar på tillvaron än vad PK-medierna förser mig med.

Du får några exempel. Först från DGS (DetGodaSamhället) där skribenten Gunnar Sandelin bl a skriver:
”Tänk om det aldrig vänder. Vad gör vi då?”, frågade han sig:  

Tänk om vi faktiskt alla blir lika jämlikt fattiga, identitetslösa och könlösa. Tänk om svenska folket även fortsättningsvis tvingas finansiera Miljöpartiets globala klimatmål. Tänk om de demografiska förändringarna fortsätter accelerera och om svenskarna en dag blir en minoritet i sitt eget land. Tänk om gängkriminaliteten fortsätter breda ut sig. Tänk om islamismen fortsätter vinna inflytande. Tänk om andelen barn som börjar skolan med urusla kunskaper i svenska fortsätter öka. Tänk om alla arbetande människor i Sverige tvingas fortsätta finansiera en importerad underklass som lever på bidrag.

Vem "han" är får du veta om du läser hela Sandelins text - men han misströstar om framtiden och skriver också:

"Svensken tycks ha undfallenhetens och konflikträdslans sigill instämplade djupt i själen. 2012 uttryckte sig journalisten och populärhistorikern Herman Lindqvist så här frispråkigt":

Om du ska räkna upp våra extrema sidor så glöm inte att svenska folket är extremt fegt, det saknar civilkurage, människorna är extremt konflikträdda, få vågar säga vad de tycker, detta har gjort att beslut fattas ibland högt över huvudena på folket eftersom folket inte säger ifrån. Det skulle behövas mycket mer djävla anamma och riktig finsk sisu. 

Bara så du vet - detta håller jag med om.

Patrik Engellau hos DGS skriver:

"Sammanfattningsvis är Sverige på nedgång och det beror på att vi svikit våra goda värderingar. Om vi gjort det av egen bekvämlighet eller för att politikerna förlett oss är inte lätt att veta men jag skulle snarast tro det förra. För övrigt kan det vara nästan samma sak. Kanske har vi valt att låta oss korrumperas av politiker eftersom det är så bekvämt.

Den stora frågan är om Sverige (och andra drabbade nationer) kan göra en återställare. Går det att återskapa bra värderingar som delvis fallit i träda? Jag har resonerat om detta med ett antal kloka personer och upptäckt att det finns två distinkta åsiktsriktningar, den liberala och den konservativa."

Vill du veta mer om dessa två "åsiktsriktningar" får du läsa vad han anför i sin text. Det är tänkvärda rader, anser jag…

Mer orkar du väl inte - antar jag  ;-)

Bra lärare betyder mest     (7 dec 2020)

Ok, snart är det Jullov vilket antagligen tas emot tacksamt av både elever och lärare. Man kan ana att denna höst har varit påfrestande för många…
Kom jag att fundera lite över efter att ha läst ett långt inlägg om våra svenska skolor skrivet av Rebecca Weidmo Uvell.

Den svenska skolan debatteras på många håll viket får Weidmo att skriva följande:

"En sak alla dock verkar vara eniga om är den konstiga uppfattningen att alla barn i skolan är bra i skolan och de som inte är det är det bara för att de har en dålig skola. 

Ursäkta? När blev detta en vedertagen sanning?

Barn till högutbildade är inte bättre i skolan bara för att de går i bättre skolor och har föräldrar som har hög utbildning. De är bättre i skolan för att de har högre intelligens.

Men det får man ju inte säga högt i det här landet. Att vissa barn, som ju är vuxna i vardande, helt enkelt inte är lika smarta som andra barn. Eftersom alla vuxna inte är smarta.

Talang för saker går i arv, det är i hög grad genetiskt. Vad du sedan gör av den talangen är upp till dig och här kommer betydelsen av bra lärare in. 


Alla barn kommer inte klara skolan.
Inget skolsystem kommer ta bort detta och det är helt okej, det är inte ett självändamål att alla barn ska bli läkare eller ens gå en teoretisk linje på gymnasiet.

Det är för övrigt bra lärare som gör skillnaden. Inte skolform, inte huvudman, och inte heller huruvida många elever på skolan är studiebegåvade. 

Allra mest spelar bra lärare för just de som har de tuffare i skolan. 

När ska vi prata om det?"

Om du nu är en av dem som är en smula fundersam över skolorna i Vingåker och deras bottenplacering i rankingar rekommenderar jag att läsa hela Weidmo-Uvells text.

Det är inte svårt i dessa dystra covid-tider att få "dystra funderingar" - hur kan det komma sig att våra elever inte klarar sig bättre?
Har vi helt enkelt för få bra lärare?
Är en fråga som jag gärna skulle vilja få höra att styrelsen för barn- och utbildningsnämnden förklarade för mig…


Jaha!                                          (4 dec 2020)

Tänker jag ibland - och i det här speciella fallet med tillägget - varför får det då mig att hamna hos dem i regeringen?
Och deras svar om den ökande brottsligheten…

1 + 1 = 2 - sa den upplyste medborgaren.
Nja, sa regeringen, det beror väl på det. Det kan också bli - ett.
- Jaha - hur?
- Ta en sandhög och lägg till en annan sandhög och du har fortfarande bara en sandhög.
- Jo, men den är dubbelt så stor.
- Helt korrekt iakttagelse - men det är fortfarande bara en sandhög.

Goda tecken…                 (4 dec 2020)

Vill jag gärna se det som att det kommer att byggas två Padelhallar i Vingåker.
Det finns alltså människor som tror på vår kommun och vågar satsa.
I början av november kunde vi få veta att:
"Det hade undertecknats ett köpekontrakt i Vingåkers kommunhus. Kommunen säljer 5 004 kvadratmeter etableringsmark på Brene industriområdet och köpare är det nybildade aktiebolaget Vingåker arena.

Det ägs av mångsysslande entreprenören Thomas Widén, Anders Bergelin från Elmontage, Christer Redfors från KS bygg och Jim Lindström, banktjänsteman. Nu ska de förverkliga sina planer på en padelhall.

I går kunde Kuriren berätta att: Legosmides gamla lokaler genomgår nu en Askungeförvandling. Här ska en padelarena öppna redan i april, om allt går i lås.

För nu ger sig glasmästaren Tomas Ekengren och Mattias Eriksson från Vingåkers elektriska in i matchen. Lite i skymundan finns en tredje person.
Och i lokalerna som Svea legosmide lämnade 2016 pågår nu renoveringsarbetet för fullt. Innerväggar har rivits och taket ska höjas för att möta framtidens krav på padelbanor.
Fastighetens 1 645 kvadratmeter ska byggas om till två padelhallar med totalt fem banor, tre dubbla och två enkla.

Vet du inte hur man spelar Padel kan du se en video på Youtube - här.

Hm - kanske jag i vår ska byta bowling i Katrineholm mot padel i Vingåker. Förmodligen kommer det att finnas lämpliga tider (dagtid) för oss "pensionärer".

Ser kul ut och lite motion behöver jag ju…

Just inget viktigt…                  (3 dec 2020)

…har hänt i Vingåkerstrakten som jag finner mödan värt att kommentera - och fick därför en liten lust att bli lite personlig…
Den som följt vad jag skriver här - och på andra platser - vet att jag emellanåt berättar lite om min favoritkvinna - Madame - och nu då, specifikt den dagen/stunden då jag blev förälskad…

Det kom sig av att M (vi var då bara bekanta) ville (av skäl jag glömt) få med mig ut till sin fina sommarstuga som är belägen en bit bortom Regna vid sjön Björklångens norra vik.
Madame hämtade mig i sin bil och vi for iväg. Då, när vi kommit upp för "Vannalabacken" gasade hon på och "växlade från treans växel direkt till växel fem". Jag minns att jag - förvånat - suckade av välbehag.

Jag har otaliga gånger blivit skjutsad av kvinnor men ingen som så elegant obekymrad (på de smala vägarna) har mött stora långtradare med släp utan att anse sig (ängsligt) behöva minska ner hastigheten - mycket väl medveten om var hon "har högerhjulen". På de vita kantlinjerna…

Efter en stund tänkte jag "Detta är kvinnan i mitt kommande liv, den perfekta reskamraten vid mina ofta långa bilresor runt om i Europa."

Och som alltid - när det gäller mig - jag hade rätt…   ;-)

Håller med…                            (2 dec 2020)

Men vaf.., säger jag till mig själv, när jag förvånat konstaterar att jag för tredje gången i år (tror jag) håller med om något som står i Aftonbladet.
Där jag läser:

"I morse fick jag svårt att andas. Rubrik i Svenska Dagbladet:

Män är ofta sämre på samtalets viktigaste del - att lyssna och fråga

En psykolog uttalar sig. Han tittar med mjuk blick på läsaren. Jag läser inte artikeln. Det behövs inte. God läsning är att lyssna och fråga. Ett tyst samtal mellan läsare och skribent. Men jag har inte tid med folk som på anser att jag ska lyssna på deras påståenden som ligger precis i tiden, ofarliga påståenden oavsett om de är sanna, falska eller meningslösa eftersom de bara är just påståenden som varken går att bevisa eller avvisa.
När vi omges av dumhet blir vi själva dummare.
"

Den som skriver så är Peter Kadhammar, som emellanåt kan vara riktigt vass i det han skriver. Och vad gäller den sista meningen - jag värjer mig så gott det går.

För mig - det blev detta en god början på denna onsdag att få läsa vad Peter Kadhammar skriver…

Och som jag skriver i rubriken - jag håller med om det han skriver.

OK - jag vet att många personer är ointresserade av politik, som jag dock finner underhållande, så jag tänkte runda av med några rader från vad jag läst i ett inlägg hos Det Goda Samhället där ett ord fick mina funderingar att hamna i Vingåker.

"Om man försöker förstå Moderaternas roll som (idémässigt) tomrum i dagens svenska politik, så är det möjligt att förklaringen finns någonstans i den här ideologiska miljön: en sorts ljummen liberalism, i allt väsentligt närd av vänsterliberala PK-värderingar om än lite på efterkälken, alltså mera av Jan Björklund och ärkebiskop Antje Jackelén än Gösta Bohman.

Moderaternas förslag till nytt idéprogram blev också en vattvälling, trots att en mer självständig tänkare som Alice Teodorescu satt i arbetsgruppen. och trots att kraven på invandringen/integrationen i någon mån har skärpts.

Programmet är i övrigt substanslöst och har ganska innehållslösa men politiskt korrekta honnörsord som enda konsistensgivare." (min kursivering)

Det är M på riksplanet som i den texten får stå för vad jag själv kom att fundera över - nämligen:
"Finns det något enda lokalt politiskt parti i Vingåker som har ett idéprogram över Vingåkers framtid?"
Som inte "passar in under" vad som står i sista stycket ovan…

Jag ska se vad jag finna om den saken när jag snart besöker deras hemsidor.
Och funnes där någon "självständig tänkare" i något av våra lokala partier vore det förstås intressant att få möta denne för ett stilla samtal…

Citerat…                                    (1 dec 2020)

De styrande i Vingåker ser gärna att kommunen får fler besökare utifrån. Någonting som ortens affärsmän (vågar man skriva det?) sannolikt också önskar. Vad ortsborna tänker om den saken har jag ingen aning om.

Läser en mycket intressant artikel i Göteborgs-Posten som handlar om "Turism". Dessvärre artikel bakom betalvägg - så jag länkar inte till den.

Hur som haver - jag citerar i alla fall några rader jag finner tänkvärda:
"Åren före pandemin var överturismen det vanligaste diskussionsämnet bland turismforskarna.
De större turistmålen, som Barcelona, Venedig och Florens, hade tröttnat på att bli helt invaderade av människor och Harald Pechlaner  (
Professor i turism på universitetet i Eichstaett-Ingolstadt och ordförande i AIEST, samarbetsorgan för världens turismforskning) tycker att det är helt fel att utgå ifrån att man ska fördubbla antalet gästnätter när man tar fram en plan för besöksnäringen.
I stället bor
de man utgå ifrån vilka gäster man vill ha och vad man vill erbjuda dem."

(Nu är det väl inte gästnätter som gäller för Vingåker men kanske "gästbesökare".)

– Stadens själ kommer att bli viktigare. Det genuina. Det innebär att vi måste vara försiktiga med siffersatta mål. Det kommer inte att vara den viktigaste ledstjärnan för att utveckla ett turistmål.

Han tror inte att morgondagens turister kommer att acceptera trängsel och stora grupper på samma sätt som gårdagens.

– Vi måste gå tillbaka och fokusera på mötet mellan de som bor på orten och besökaren. Det betyder att vi kanske måste ha färre besökare, för att kunna ta hand om dem på ett bra sätt.

Nå, bäste läsare - har Vingåker någon genuin själ att visa upp?
Får för mig att jag själv ska leta…


Man kan göra bort sig på   (29 nov 2020)

…flera olika sätt. Jag på mitt sätt andra på sina sätt. Blev jag sittandes i funderingar över och vill gärna berätta vad jag menar med den saken.
Jag dristade mig till att raljera lite över "kvinnor" i ett personligt inlägg hos Facebook-gruppen "Vingåkers Nyheter".
Som såg ut så här:

Jag vill att du ska veta att jag är stor beundrare av kvinnor. Och en av anledningarna är att de är så förtjusande - roliga. Rent av underhållande - kom jag att tänka på när jag följde Madame till Rusta i Katrineholm för att hon skulle inhandla en Julstjärna - tror jag det kallas.

Att se kvinnor parkera utanför Rusta, speciellt när det är trång mellan parkeringarna, är f-n i mig mer underhållande än det man ser på tv.
Hur jag nu kan veta det - som varit utan tv sedan 2009…

Nåväl, Julstjärna skulle inhandlas varvid vi efter en "seg runda" (kvinnor ska alltid titta på så många saker) så småningom kom fram till avdelningen "Lysande Julsaker" - med ett synnerligen rikligt utbud av Julstjärnor.
Jag tittade lite på smyg på Madame - och såg någon som såg ut som ett förväntansfullt spädbarn - just inkommen på en "toples bar".
Hur jag nu kan veta det (undrar jag också)
Men Julstjärna hade vi med oss hem.

Jag kan måhända hålla med om att det inte är ett av mina mest begåvade inlägg på den platsen - men det åstadkom saker som gör mig förbryllad - för att använda ett neutralt ord.

En ung "dam" svarade mig med en kommentar som ser ut så här:
Jennye Larsson
Vet att du vill att det är precis så här vi vanliga människor med ett liv ska reagera. Men du måste ju vara helt jävla tappad,tycker att du kan krypa in i arselet och försvinna eller åtminstone sluta skriva ditt trams på den här sidan
.

Nedanstående personer fann att det "ordvalet" var värt en "tumme upp"
Richard Ringqvist
Ebba Ajax
Yvonne Yvis Oldgren
Emilia Blomkvist
Therese Larsson
Wilma Larsson
Andre Larsson
Cajsa Hjalmarsson
Malin Ajax
Kristin Edvinsson
Gayla Feeney

OK - det kom mera:
Jennye Larsson
Måste kanske förtydliga att det är i ditt eget arsel du ska krypa in i för ingen annan vill ha en parasit som dig i sig.


Ulrika Ulla Ridell - gav tummen upp

Minsann!
Jennye Larsson
Kanske förresten är du som är admin för denna sida,isf kan du ju ta bort namnet Vingåker för du drar skam över oss.

Belönades med två tummar upp och ett "rött hjärta" av dessa tre damer
Cajsa Hjalmarsson
Susanne Nordström
Fotini Fotoula Koutaiks Wohlin. (Med hjärta)

Där blev jag en smula nyfiken och svarade Jenney med: "Av ren nyfikenhet på viket sätt?" Svaret blev:
Jennye Larsson
typ allt du skriver är ju bara negativt och tråkigt. Jag är förbaskat stolt över min hembygd och trivs man inte här så har jag hört att Lesjöfors är vackert jag är också stolt över att vara kvinna men glad över att det finns ”riktiga” män därute som inte är lika inskränkta som du.

Jenney inkasserar flera tummar upp - från:
Charlotte Prennfors
Caisa Hjalmarsson
Ulrika Ulla Ridell
Malin Ajax


Hm - Charlotte Prennfors - då ligger jag riktigt illa till. ;-)
Hm - inskränkt jag?

Nåväl det var några fler personer till som gav negativa omdömen om "min person och åsikter" och som också fick en eller annan "tumme upp"för sina åsikter.     ;-)

Men ganska många ger mig positiva signaler - det vill säga att de tar (och som jag hoppades) vad jag skriver med en nypa "humor".

Men jag är fortfarande en aning förvånad över att bara en av 1013 (läsare) har funnit anledning att kommentera Jenneys - ordval. Men OK -  jag som är en produkt av den goda svenska skolan "anno 1940" - skulle ha använt andra ord.
På ett annat sätt.

Och jag skulle ha ställt mig upp och applåderat uppskattande om personerna Jenney med tummar i stället hade valt att - ge sig på mina "utsagor" -  med  fyndig och begåvad ironi/satir - där jag åtminstone kunnat ana en liten glimt av humor bakom utförandet.



Vingåkers skolor…             (12 nov 2020)

…intresserar mig allt mer, konstaterar jag en smula förvånad, eftersom jag egentligen själv inte har minsta anledning att - bry mig. Med det menar jag att jag då inte har egna barn eller barnbarn som går i någon av skolorna.
Nå, efter att nu återigen fått ta del av att vår kommuns skolverksamhet tillhör "bottenligan" i de skolrankningar över landets 290 kommunen som redovisas blev jag en smula förbannad - för att beskriva det med ett lämpligt ord…

Vilket fick mig här om kvällen bli sittandes i favoritfåtöljen i ett försök att se om jag - från vad jag t ex läst i artiklar i Kuriren - kunde vaska fram ett svar på frågan: Vem - Vilka är det - egentligen - som är ytterst ansvariga för våra skolors förfall?
Kom på att jag nog vet för lite om hur skolorna sköts i kommunen för att kunna veta den saken. OK - vet man inte så får man väl fråga.
Och försökte tänka mig hur just den saken skulle kunna gå till.
Vem, eller vilka, kan jag ställa frågor till.

Ha - lärarna förstås!
Klart att lärarna är ansvariga för studieresultaten.
"Nej" - ropar de högt - och lägger till sina argument varför det är så.
- Varför ser ni då inte till att det som inte fungerar blir åtgärdat?
Och jag antar att jag strax har hamnat hos rektorn som utpekas som bromskloss för en behövlig förändring.

"Nä, inte jag heller", svarar förstås rektorn och framför förstås sina förklaringar till varför studieresultaten inte förbättras. "Vi har inte resurser för några förbättringar".

Och när jag frågar hur det kan komma sig så hamnar jag hos barn- och utbildningsnämnden. Vars ordförande Ing-Mari Frössevi ger mig följande:

"Skolan är en komplex verksamhet som det finns olika åsikter om. Ska skolan debatteras så anser jag att åsikterna ska bygga på fakta. Vingåkers politiker är på lokal nivå eniga om skolan och jag anser att politiken har skapat förutsättningar för att barn/elever i Vingåkers kommun ska få en bra skolgång. (min fetmarkering)

Vingåkers politiker har ett antal år satsat på att öka resurserna till skolan. Kostnaden per elev i Vingåker ligger över medelvärdet för kommuner i Sverige och enligt senaste statistiken från Skolverket (år 2018) så var kostnaden totalt för en elev i grundskolan 127 700 kronor (för Katrineholm 119 800).
Lärartätheten har dessutom ökat i Vingåker. Antal elever per lärare var år 2019 10,2 (i Katrineholm 11,9) enligt samma statistik.


Samtidigt har andelen elever som uppnått kunskapskraven i årskurs 9 stadigt minskat sedan år 2011. Hur kan det komma sig?

Enligt skolforskning och enligt den analys som Skolverket har gjort i samband med projektet ”Bästa skola” samt enligt min egen erfarenhet efter 50 år i skolan som lärare, rektor och förvaltningschef, så har elevernas resultat och utveckling inte enbart med ekonomiska resurser att göra.
Styrning och ledning av skolan har stor betydelse för skolresultaten.

Oj, tänker jag - bättre exempel på en "käftsmäll" får man leta efter, mumlar jag till mig själv - för som jag ser det - här får ju rektor och lärare skulden för att våra skolor hankar i gärdsgårdsserien…

Och ber att få runda av med några rader ur en artikel i Svenska Dagbladet som besöket en engelsk (fri)skola:

"Tvärtom så tror han att academies kan driva skolor på ett hel annat sätt än kommuner. En academy skulle helt enkelt aldrig tillåtas att sjunka så lågt, menar han.
– Om jag inte sköter mitt jobb, då får jag sparken. Men skolor som drivs av de lokala myndigheterna har fått fortsätta även om det går dåligt. Folk får sitta kvar på sina poster för länge. Och eleverna får tre, fyra år med dålig utbildning."

Mitt barnbarn - Nimit - och hans skola i Luang Prabang i Laos. Skolan drivs av kineser och utbildningen är - beundransvärd…




PS - och jag har börjat läsa i den här boken igen och tycker mig förstå av vad Isak Skogstad berättar att där finns smått oöverstigliga problem inom "tyckandet om hur skolorna ska drivas" som gör att jag inte framför mig kan se en snar lösning/förbättring på tillståndet för de svenska skolorna. Om ens alls - när det gäller Vingåker…

Vilket lite senare får mig att längta efter en lokal "skolornas Trump". En man som säger som (Trump lovade USA) "Gör Vingåkers skolor bäst igen". I en förhoppning att du förstår den liknelsen.
En man som har egna klara idéer över hur han vill att en "överdådig skola i Vingåker ska vara" - en som förmår tänka utanför "Skolverkets snöpta tankar" och som lugnt vågar säga - om Skolverket kommer med anmärkningar - "Ni kan ta era regler och stoppa upp där solen aldrig lyser". Eller kanske en aning mer artigt - bara de klart förstår att vad han gör i Vingåker är att vara helt fokuserad på att - uppnå resultat.
Och för sådant krävs det - en karl!

Lösningen?                           (11 nov 2020)

…för att komma bort ifrån bottenläget är det meningen att den här lilla textsnutten ska förmedla. Vilket den förstås inte går eftersom den - trots sin "sanning" - aldrig skulle godtas av de ansvariga.Ok - se det då som en stunds underhållning - men i boken du kan se på bilden här till vänster läser jag

"Om man ska hitta på något som inte finns tidigare måste man vara klar över att majoriteten alltid har fel. 97 procent av alla människor tänker normalt - de ställer normala frågor och får normala svar. De tänker innanför boxen. (min fetmarkering)

Just det, det är bara det att det är väldigt liten box det handlar om och den har starka väggar i flera lager. Ett slags kassaskåp och det är verkligen ingen lätt sak att lämna den boxen - att verkligen i ordets egentliga mening tänka utanför den.

Frågar jag dig t ex om vad vi ska äta, så får jag kanske tre eller fyra förslag.
Att vi ska ät något ur kylen, att vi ska gå till en pizzeria eller kanske att vi ska äta indiskt. Sedan tar det slut.  Du ger svar som ligger innanför boxen.
Ingen skulle svara - vi går och tittar vid stora landsvägen om vi kan hitta något påkört djur som vi kan bära hem, tillreda och steka till middag.
Det skulle till och med vara lite äckligt.

Men för de människor som inte är i samma box som du är det ett normalt svar.
Man måste bryta med det normala.

Du menar "att om jag vill ha ett annat svar än den som majoriteten ger, krävs det att jag gör på ett helt annat sätt - jag ska ta mig till en plats där majoriteten aldrig varit?"

Precis, svarade Christer, med andra ord, ska du uppfinna något, så måste du vara medveten om att majoriteten alltid har fel.
Man måste alltså göra sådant man aldrig har gjort förut.
Förstår man inte det, så kan man aldrig bryta sig ur den berömda boxen.

…kom ut - nu ska vi göra något som ni inte har gjort förut!


Bottenkänning…               (11 nov 2020)    

Bor man i Vingåker är det väl en ganska naturlig sak att man vill kommunens väl.
Att den ska utvecklas positivt.
Tänker jag i bakgrunden allt medan jag tar del av kommunens placering i Lärarförbundets rankninglista - Bästa skolkommun 2020 - som visar den bistra verkligheten att Vingåker har (bland landets 290 kommuner) placeringen 282.
Ytterligare en sänkning efter att 2019 placerats som 262.

Efter att ha skrivit raderna ovan blir jag sittandes i en lång fundering över hur jag nu ska fortsätta skriva.
Ska jag fastna i den vanliga svenska åkomman "Tycka-synd-om" och skriva förstående rader om hur svårt det är för skolorna i Vingåker - och jamsa medkännande över: (ur Kuriren)
Det är inte dagsläget som beskrivs i rankningen, och jag tycker att vi är på gång i Vingåker. Den nya skolan och förskolan har betytt oerhört mycket för barn, lärare och elever, säger Ing-Mari Frössevi (C), ordförande i barn- och utbildningsnämnden.
– Baracktiden på Slottsskolan var arbetsam för både elever och lärare, säger Frössevi.

Som i Kuriren också för ut att:
– Det finns ingen quick fix för hur Vingåkers skolor ska bli bättre. Det handlar om metodiskt och strategiskt arbete och det kommer att ta flera år.

Jaha, igen, säger jag till mig själv, eftersom jag tycker mig känna igen de tongångarna från tidigare års - bortförklaringar.
Då jag fått mig berättats att  "NU minsann" kommer det att bli bra för vi har tagit hjälp utifrån. I form av kunnigt folk från Skolverket - tror jag det bl a var…

En blind leder en blind - är en formulering som poppar upp - från min mindre medkännande del av hjärnan. Som tagit över från tycka-synd-om delen - och viskar i mitt öra att "skriv nu någonting som innehåller ordet - klåpare"…

Vilket jag avvisar enär (fint gammalt ord) jag tänker berätta några rader från min egen skolgång med början i "första klass" i augusti 1945. På den tiden fanns inga klåpare i den svenska skolvärlden - inte heller några busiga elever.

Då var lärarna auktoriteter som hade som (enda? - vill jag tro) uppgift att lära - oss tysta och uppmärksamma busgrabbar - relevanta kunskaper.
Som jag njöt - är ett diffust men förmodligen sant minne som kommer fram.

Och ingen elev hade minsta tanke på annat än att ständigt ta del av vad lärarna ville att vi skulle lära oss. Utom en då - jag - som redan på den tiden var "frispråkig" - vilket fick med sig att under en engelsk-lektion med "magister Sillèn" fick honom att lämna sin kateder för att gå ner till min plats och tillrättavisande (måste det väl ha varit) grabba tag i min vänstra axel och klämma till.
Tja, inte helt ovanligt på den tiden - med möjligen det lilla undantaget att han då knäckte av mitt nyckelben. Vilket åstadkom tre händelser:
1 - ner till skolsköterskan (Silléns fru) för att fixa till den "fadäsen".
2 - kära mor och jag blev hembjudna till Sillens för  - jag minns inte annat än att än att de pratade vänligt med varandra - allt medan jag mumsade i mig nybakade kanelbullar.
3 - Under ett par veckor gick jag och sprätte - stolt - omkring på skolgården iförd min Mitella. Kände mig förmodligen som en en skadad krigshjälte…

Jo - det var bättre förr! I den svenska skolan menar jag.
Vi fick lära oss det vi skulle lära oss. Annat var inte att tänka sig…

Då återstår den självklara frågan - blir det bättre i framtiden?
Om du frågar mig - och det handlar om skolorna i Vingåker - så blir mitt svar:
Ytterst tveksamt…
Här om Vingåker…

Hög sjukfrånvaro och låg andel godkända elever gör att Vingåker placerar sig lågt i Bästa skolkommun

  • Vingåkers kommun ligger på 282:a plats bland landets 290 kommuner i 2020 års Bästa skolkommun, med en generell utveckling i negativ riktning.
  • Undersökningen bygger på en jämförelse av tio kriterier. Andelen barn i förskolan och resurstilldelningen tillhör Vingåkers styrkor relativt sett, medan nivån på sjukfrånvaron och andelen godkända elever drar ner kommunens rankning.
  • Vingåker ligger sämre till än samtliga tre grannkommuner: 
    Finspång (183), Örebro (211) och Katrineholm (242).
    I hela Södermanlands län är Vingåker rankad som nummer åtta av nio kommuner. Trosa lägger sig bäst i länet (48).



                   2020  -    2019
Trosa               48         59
Nyköping      247       176
Flen               197       172
Eskilstuna      234       218
Katrineholm   242       217
Oxelösund      271       225
Strängnäs        276      285
Vingåker         282      262
Gnesta             289      290


Ett tristare liv…                     (9 nov 2020)

Det är inte ofta jag håller med om något som står i Aftonbladet - men smått överraskad måste jag medge att dessa rader av Robert Aschberg gillar jag…

"Vad ska vi göra nu på kvällarna framför datamaskinen, när den fria världens hårfagre ledare byts ut mot en tråkmoster?

Vi har knarkat Trump som heroinister, dagligen kollat CNN och Fox med skräckblandad förtjusning, gått in på MSNBC och New York Post för att hitta smaskiga nyheter, besökt Breitbart och Washington Post i jakten på sensationer.

Nu sitter vi här, hänvisade till imbecilla tårt- och bantningstävlingar i tv och flinande selfies i sociala medier, där den genomsnittliga grandiositeten inte ens når till fotknölarna på den notoriske narcissisten Trump. (min kursivering)

Vi har förlorat underhållningen. Livet har blivit tristare."

Lutar mig tillbaka i kontorsstolen och ser i alla fall två saker som skulle kunna beskrivas med "Det drabbar i alla fall inte oss i Vingåker"

- För vi har inte förlorat någon underhållning - det har aldrig funnits någon…
- Livet kan heller inte bli tristare än vad det redan är…

En kort film…                                     (8 nov 2020)

…där Stefan Sauk förmedlar åsikter jag helt ställer mig bakom.


Hur kommer det sig att…
   (4 nov 2020)

Är en fråga jag emellanåt ställer till mig själv - när jag bl a hamnar i funderingar över folk och företag/organisationer. Och den frågan poppande upp i går kväll när jag satt och funderade över vår lokala PRO-avdelning.
Som jag, efter många stilla försök från bekanta, just låtit mig övertalas att bli medlem i. Att jag inte tidigare, självmant, valt att bli medlem beror till en del på att jag inte har blivit "uppvaktad" från någon inom PRO om att bli medlem.
En annat - starkare skäl - är att jag har haft fördomar om att PRO är ingenting för mig.
Vilket får mig att göra en liten utvikning till tidningsvärlden.
Jag har en bekant som har varit ägare av ett tryckeri i runt 40-50 år och jag (som då var i början av min egen tidnings-makar-karriär) frågade nyfiket vilka branschtidningar han läste.
Ingen, svarade han, och såg undrande på mig av en sådan märklig fråga…
OK - ett hopp till - senare i livet (1972) kom jag att undra över "Hur kan det komma sig att av - landets 700-tusen hundägare - bara 28.000 är medlemmar i Svenska Kennelklubben." Alltså 4 procent av de svenska hundägarna.

Och av någon anledning jag inte minns så klart - såg jag i det konstaterande - en affärsidé. En konkurrerande hundtidning - till SKKs synnerligen ointressanta medlemstidning - Hundsport. Vilket fick mig att 1973 starta en tidning vid namn - Vi hundägare. Som år 1975 hade en upplaga på över 35.000 exemplar.

Jag gör ännu ett hopp - livet blev sedan så att jag (i nov 1976) värvades över till SKK för att bli chefredaktör för (för klubbens olönsamma) medlemstidning.

Det ger mig anledning att återkomma till min vän - tryckeriägaren - som fann att hans "branschtidningar" - inte var något att ha.
När jag då frågade honom "vad skulle de då skriva om för att du skulle bli en av deras läsare?"
Så kunde han inte på något begripligt sätt förklara den saken.

En sak han inte alls är ensam om. Under mitt långa liv som tidningsägare har jag lite då och då frågat "mina läsare" den frågan:
"Vad vill du att vi ska skriva om?"
Ingen har vetat (vill jag påstå) och när jag då lite lirkande frågat varför de prenumererat på mina tidningar har svaren varierat men om jag sammanför dem så blir svaret - de är underhållande och intressanta.
På något märkligt vis - har jag begripit den saken - att om jag gör en tidning jag själv skulle vilja läsa så…
Eftersom du är nyfiken berättar jag gärna att när jag i juni 1980 slutade på Hundsport var dess upplaga 66.600 exemplar och tidningens decembernummer - 1979 (jag minns inte exakt) omfattade över 350 sidor varav 202 var annonssidor.

Då är det dags att återgå till vår lokala PRO-avdelning. Den 31 december 2019 var det 2396 personer i Vingåker som var 65 år eller äldre.
263 av dem är medlem i PRO. Färre vill jag tro under 2021.
Och lutar mig där mot PROs budget för 2021.
Nåväl - 10-11 procent av dem är alltså medlemmar i vår lokala PRO-förening.
Borde det inte vara fler? Har jag frågat mig. Vilket därefter fått mig att fråga bekanta i Vingåker "Varför är inte du medlem i PRO?"
- Det är ingenting för mig!
Inte heller de har den minsta aning om vad PRO skulle kunna göra för att få dem som medlem.

Va?
Jodå, självklart vet jag… ;-)

För all del:




Om framtiden…
                   (19 okt 2020)

Den här bilden har legat på skrivbordet (på datorn) sedan i fredagsmorse då jag såg den i den dagens utgåva av tidningen Fokus. Jag tittar och försöker förstå "Hur fan kan 47 % av svenskarna (de som svarat ja och vet inte) inte svara ett rungande NEJ på frågan är Sverige på väg åt rätt håll?"

Har stundom vridit mig av olust över denna  min egen fråga som - självklart - emellanåt har besvarats av mig själv med den begåvade slutsatsen (när man inte förstår) - idioter!

Har under helgen också börjat läsa boken du ser här till vänster - skriven av Karl-Olov Arnstberg - som har undertiteln "Om makt och vanmakt i Sveriges offentlighet".
Arnstberg är etnolog, författare och samhällsdebattör. Professor 1994.

Boken är en guldgruva att läsa - för mig/oss/den som sätter förnuft och fakta framför känslor.
Och en liten tröst i mitt känslostormande finner jag när jag i boken läser:

Om man förstår att dumheten är en normalitet, så behöver man inte bry sig. Man kan läsa tidningarna, utan att låta sig provoceras, inse att det som pågår är den sedvanliga reguljära dumheten. Hittar man en och annan gång något klokt, så är det bara en statistiskt sett "normal" avvikelse.
Som en filosofiprofessor jag har kontakt med kommenterar.

"Personligen har jag svårt att förstå varför du känner samhörighet med det slaget av människor och institutioner som dominerar i Sverige eller att du regerar så starkt på deras dumhet.
87% av folket röstar på dem och de andra 13% har andra slags anfäktelser.
Kan du verkligen läsa en enda svensk tidning eller läsa en debattartikel, skriven av en makthavare och känna - Det är mitt land de skriver om?
Eller kan du se framsidan av Expressen eller Aftonbladet med sportnyheter och tv-idoler och känna - Detta är min kultur och mitt folk?

Filosofiprofessorn konstaterar att Sverige, som under några decennier styrdes av en alldeles utmärkt reformbyråkrati, inte bara återvände till den sedvanliga dumheten utan till och med fick ännu dummare makthavare än andra länder.
Vi fick ideologituggande floskelmaskiner. (min fetmarkering)

Jag läser vidare…



Uppförsbacke…                (14 okt 2020)

Min första tanke till rubrik var - Hopplöst läge. Men efter en stund ändrade jag till den du läser. Ok - bakgrunden till dagens funderingar finns i Kuriren som föredömligt berättar om en (kommunjämförelse - WSP-rapporten) som visar bl a följande uppgifter:


Andelen av befolkningen som är yngre än 55 år  (2019)
Eskilstuna 68,9 %
Strängnäs 65,5
Katrineholm 65
Gnesta 64,7
Nyköping 64,2
Trosa 63,6
Oxelösund 59,7
Flen 59,1
Vingåker 30,3

Meritvärde årskurs nio 18/19
Trosa 236,4
Strängnäs 226,8
Eskilstuna 219,8
Nyköping 218,4
Flen 212,8
Gnesta 208,9
Katrineholm 206,8
Oxelösund 194,6
Vingåker 174,8

"En jävla massa gamlingar i kombination med okunniga ungar" - är ingen perfekt kombination för en kommun som vill blomstra och utvecklas.
Var det jag tänkte när jag funderade över rubriken - Hopplöst läge.
Och inte blev jag just mer positiv när jag läste att Kuriren berättar:

"Vingåker är den kommun i Sörmland som placerar sig längst ner i rankningen, på plats 287 av landets 290 kommuner.
– Vingåker hamnar där man hamnar på grund av att man har en jämnt låg prestation i jämförelse med övriga kommuner. Det finns många kommuner som är bra på något men Vingåker har det tufft i väldigt många av de här avseendena som mäts i Regionernas kamp, säger Mattias Frithiof.
"
(WSP-rapporten)

Jo det håller man gärna med om om man tagit del av samtliga de "delar" som rankingen bygger på.

Det som fick mig att ändra rubrik var när jag i Kuriren också läste:
– Det här är ju inte nödvändigtvis ett betyg på hur människor som bor där uppfattar det, det kan ju vara så att människor som bor där är väldigt nöjd med Vingåker ändå.
För jag tänkte "Jag är ju en av dem".

Men visst kan jag trots det tänka "Nog har Vingåker som kommun en rejäl uppförsbacke framför sig vad gäller framtiden".
Men hopplöst känns som fel ord…
Eller vad säger Du?
För mycket av vändningen beror på vad du och jag vill göra.

Och så ska jag berätta vad jag kan tillföra - med de kunskaper jag har.
Det handlar om kommuntidningen som kan förvandlas från någonting som helt saknar ett innehåll som "sprudlar av glädje och framtidstro" till en som just gör det. Jag kan åstadkomma den förändringen.
Jodå, jag har flera gånger gjort sådant förr - med urtråkiga organisationstidningar!

Jag antar att de styrande någonstans bland sina vardagliga "suckar" över sakernas gråa läge även får enstaka ögonblick av "hopp inför framtiden".
Men det får vi i kommunen sällan ta del av.
Men det skulle kunna bli fallet om tidningen förändrades från att vara någon slags "kommittégröt" till någonting som drivs av en chefredaktör med ett brinnande intresse - för att "göra en bra tidning" - är allt du får veta just här.
Upprepar mig "En kommitté kan inte hoppa stav".

Och ser framför mig en kommuntidning (6-8 ggr/år) som innehåller massor av positiva artiklar (Underhållande krönikor från kommunchefen) där företrädare för kommunen förmår att skapa lite "jävlar-anamma" hos de kommunanställda, KF-ledamöterna och en glödande framtidstro hos oss läsare…

Förmodligen en skrämmande tanke hos en del.




Smartaste…?                     (29 sept 2020)

Sveriges smartaste landsbygd - är tydligen Vingåker. (Se förra inlägget)
Tycker tydligen några inom kommunen - de som godkänt att de tre orden ska vara det som är den mest rätta beskrivningen av just Vingåker och som därför finns med när man marknadsför vår kommun.

Smart, funderade jag, vad är då den rätta betydelsen av det ordet - och gjorde vad jag alltid gör när jag inte vet - frågar Herr Google
Som ger mig följande synonymer att begrunda:

skicklig, listig, slug, slipad, fiffig, klipsk, klyftig, klok, förslagen, driven, bakslug, finurlig, fullflätad, företagsam, intelligent, påhittig, raffinerad, rävaktig, rävig, sinnrik, skarptänkt, skärpt, vara skärpt, kunnig, skarpsinnig, klurig.

Goggle erbjuder också  s k motsatsord:
Korkad, dum, naiv
- men då den här texten inte handlar om regeringen hoppar vi över de orden.

Själva grunden till dagens funderingar kommer från att jag i tidningen Kvartal - läst en krönika vars rubrik ser ut så här:

och där jag läser i ingressen:
"Tre viktiga innovationer som ligger till grund för vårt moderna tänkande har sitt ursprung i tre brittiska män under 1600- och 1700-talen. Tre metoder: statistik, exakt tidmätning och vetenskapliga experiment verkar bottna i samma miljö. Kvartals Henrik Höjer frågar sig i sin söndagskrönika hur detta hänger ihop."

Sådant gör mig glupskt (omättligt) intresserad och jag började läsa själva texten som börjar så här:
Varifrån kommer idéer, eller rättare sagt, varifrån kommer riktigt bra idéer?
(min fetmarkering)

OK - för dig som inte är så intresserad av att ta del av krönikan vill jag i alla fall citera följande rader:

"Graunt, Harrison och Lind – tre män som de flesta inte känner till, och tre banbrytande historiska innovationer. Vi tar idag deras sätt att tänka för givna; de flesta av oss tänker i statistiska banor så gott som dagligen, vi tittar på klockan och uppfattar dagligdags tiden i exakta sekunder och minuter, och vi tänker oss experiment i massor av sammanhang. Den moderna världen är obegriplig för de flesta av oss utan dessa tänkesätt: statistikens, exakthetens och experimentets.
På så sätt provar vi oss fram och lär oss att förstå världen.

Men varifrån kom dessa nya idéer? De tre var alla praktiker, intresserade av tillämpad kunskap, inte av filosofiska system. De skrev inga tjocka böcker som blivit klassiker, de citeras inte i universitetens kurslitteratur. Likväl medförde deras innovationer ett mer abstrakt sätt att se på världen – som summan av en mängd små siffror, som tid som kan fastställas exakt och som en pågående process av trial and error.

Om man lyssnar på intelligensforskaren James Flynn, mannen bakom begreppet ”Flynn-effekten” (att IQ i världen har ökat under 1900-talet) så nämner han intelligens som ett sätt att kunna tänka hypotetiskt, och ständigt ställa sig frågan what if…? och att ta det hypotetiska på allvar.
Någonstans handlar dessa tre mäns innovationer om föreställningsförmåga och kanske rentav fantasi att våga tänka just tänk om…?"

När jag läser sådant har jag viss belägenhet att bli sittandes i - nix jag kommer inte på någon bra beskrivning - men i alla fall - det slutar oftast med att mina grumligheter stannar när ordet Vingåker kommer upp.

Och den här gången hade jag svårt att släppa en envis tanke "Inte f-n vill jag bo i en kommun som beskriver sig som smart" - det vill säga - anser sig vara:
skicklig, listig, slug, slipad, fiffig, klipsk, klyftig, klok, förslagen, driven, bakslug, finurlig, fullflätad, företagsam, intelligent, påhittig, raffinerad, rävaktig, rävig, sinnrik, skarptänkt, skärpt, vara skärpt, kunnig, skarpsinnig, klurig.

Som kan få människor som (som jag) inte har "godkända värdegrunds- och genusintyg" på vårt tänkande - och kan därför fastna för "fel ord" i den uppräkningen.

Men jag själv bor gärna i…


Ja du bäste läsare - varifrån kommer bra idéer?
Kommer det några från Vingåker?
Det borde vi väl kunna förvänta oss - så smarta som vi är…

(Sinnrik - fyndig, finurlig, skarpsinnig, påhittig, uppfinningsrik, fiffig, raffinerad, kreativ, konstrik; invecklad, konstfärdig)