Funderingar…


Vingåker? Jodå…

Jag - personligen - trivs alldeles utmärkt i Vingåker. Viket nog mest beror på att vad kommunen erbjuder mig inte berör mig på något speciellt sätt.
Om jag bortser från att jag har mitt hus beläget på ett lugnt och stilla läge med utsikt över åkrarna förbi Hacksta-Ö.
Alldeles förträffligt behagligt…
Nå, detta förhindrar mig inte från att emellanåt ha funderingar om mina omgivningar. Kom jag på när jag framför ögonen fick några bilder som satte fantasin igång…


För all del - inget ont om vår Tennispark eller vårt betongäpple…

…men nog finner jag (personligen) inget tilltalande hos något av dem.
Varför, suckar jag frågande till mig själv, ser inte Tennisparken ut så här?



9 nov 2020

Alla tänkande människor har fel då och då. Det ligger i det prövande och ständigt omprövande tänkandets natur. Bara de fega och de opportunistiska har alltid rätt, de som avvaktar tills en trygg majoritetsuppfattning utformats och därefter ansluter sig.

Vet inte hur jag ska förklara det - men mina tankar hamnar ofta i Vingåker. Som när jag läser:
"Fallenhet för välbefinnande är lika ärftligt som kroppslängd och intelligens, vilket har bevisats i studier av tvillingar som skilts åt vid födseln.
Men också när jag läser:
Faktum är att det är lättare att finna ett logiskt mönster i det man vet om man inte vet så mycket."

 

1 maj 2017

Så har återigen en "röd" dag passerat, som vad jag tycker mig förstå av vad jag läser på "nätet", varit fylld av frikostiga löften och lockande framtidsvisioner uttalade av trogna S-företrädare riktade till en allt glesare skara intresserade.
I alla fall i jämförelse med tidigare år…

Om hur 1 maj tidigare har "firats" i Vingåker har jag inte någon vetskap om men läser med allt mer stigande förvåning vad Klas-Göran Bäck berättar i Kuriren om dagens begivenhet.
Vad som då mest för mig att höja på ögonbrynen är siffran "60-tal deltagare i demonstrationståget".
Ännu lite till åker de upp när Bäck skriver att tåget innehöll deltagare från både S och V.

Hm, mumlar jag, och loggar in hos valmyndigheten och tittar på röstsiffrorna för Vingåker vid senaste valet.
S - 2299
V - 202

Om min huvudräkning fortfarande fungerar får jag det till att det år 2014 var så att S och V tillsammans erhöll 2501 röster.
Vilket betyder - om jag är rundar av lite - 2,5 procent av dem gick med i tåget. Ett 40-tal till anslöt vid slottet för att lyssna på huvudtalare Caisa Sävheden Larsson (S) som slog fast att för arbetarrörelsen handlar det om omtanke och rimliga krav.

– Demonstrationstågen den 1 maj är på dekis, i alla fall i Vingåker, sa Clemens, som tittat in för att vi tillsammans skulle kunna njuta det sista av den sköna dagen från våra solstolar och samtidigt smutta på ett glas vitt och småprata om vad som poppade upp i våra funderingar.

– Eller vad säger du själv? Tidigare har alltid en musikkår tågat främst i ledet men inte i dag utan där drog man en skrinda med en högtalare på som skränade kända arbetarsånger.

Jag svarade inte på frågan men kunde väl ana att S-sympatisörerna inte var helt nöjda med den utvecklingen

– Du, sa Clemens, hur tror du man ska tyda det här? Längst framme  i tåget fanns bl a Anneli Bengtsson och två personer till som bar en bred banderoll med orden "Frihet kräver rättvisa".
Va fan betyder det tro?

Vi satt plötsligt tysta och försökte komma på hur vi skulle kunna tyda det påståendet. För egen del försökte jag fråga mig själv "Vilkens slags frihet kräver vilken slags rättvisa?"
Nix - jag förstår inte vad S i Vingåker menar med de slagorden.
Inte Clemens heller visade det sig.
Inte heller blev vi kloka på vems frihet S menar som kräver rättvisa.

Men vi blev i alla fall överens om att det är skönt att det fortfarande finns en frihet att få dricka vitt vin i solen på den egna tomten allt medan man pratar om viktigare saker än 1-majtåg.…

27 april 2017

Jag får nästan alltid några märkliga efterkänslor när jag haft kontakt med personer som agerar inom de lokala politiska partierna. Jag blir kanske mest förvånad över att vi är - eller ska jag kanske skriva verkar vara "så olika".

För all del jag har förstås tidigare i livet mött personer som brunnit för en idé de har. Men då har det nog mest varit sådana vars idé varit tänkt att mynna i ett framgångsrikt företagande.
Jag kan inte påminna mig att det i min bekantskapskrets funnits till exempel starkt religiösa människor, heller inga med starka socialistiska röda värderingar eller sådana som visat sidor av att deras liv styrs av ett "glödande miljötänkande".
När jag nu i skrivande stund funderar lite mer över detta slår mig tanken att mycket få av dem har visat något vidare politiskt intresse över huvud taget utan mer lojt följt vad det gnabbas om bland rikspolitikerna. Deras intresse för kommunpolitik vet jag ingenting om för om sådant har vi aldrig pratat…

Jodå, visst kan man av detta ha/få en åsikt om min bekantskapskrets men det kanske också på något sätt förklarar min förvåning över människor som bestämmer sig för att bli kommunpolitiker (sitta i styrelsen i något lokalt parti) och därför hamnar i kommunfullmäktige…

Både Clemens och jag har emellanåt frågat oss "Vad är det som driver dem?" Och så har vi undrat lite över tanken - att de är en grupp särdeles godhjärtade människor som  - för att ta Vingåker som exempel - lägger ner tid och möda på att göra Vingåkersbornas tillvaro så ljuvlig och bra som möjligt.

Du får ursäkta att jag svär men mitt eget svar på min egen fråga blir: Det vete väl fan det…
Ett svar som huvudsakligen grundar sig på diffusa känslor som i sin tur bygger på vad jag läst i Kuriren, på vad det skrivs och anförs på de lokala partiernas hemsidor (och FB-sidor) om sin politiska verksamhet i Vingåker. Där delar av vad de "vill" så småningom kan poppa upp som en motion på något KF-möte.

Så blir jag sittandes i små funderingar över att jag - som följer rikspolitiken tämligen idogt (inte minst då genom alternativmedia) faktiskt har svårt att känna någon överdriven entusiasm över den politik som handlar om Vingåker.
I alla fall inget av det som framförs i de storartade politiska slagorden (läs gärna floskler) jag tar del av t ex på partiernas hemsidor.

Där samtliga partier "ömmar" ju för skolorna, över äldrevården, kommunikationerna osv osv - och de små futtiga olikheter de vurmar för (nu sticker jag ut näbben) får liv mest för att några politiker har personliga "lustar" för ämnen som just inte alls har någon större betydelse för tillvaron i Vingåker.
För resten - att politikerna "ömmar" för vissa ämnen/områden kan ses med viss tvekan - kom jag på när jag skrev att de ömmar för skolorna i Vingåker.
Någon som har uppfattningen att de med sitt ömmande har lyckats få Vingåkers skolor att hamna i toppskiktet i rankingen över Sveriges skolor?
Någon som tror att detta får minsta påverkan från väljarna vid nästa val? (två nej-svar från mig)

Får jag ge två exempel på personliga lustar? - tack - en politisk person har gett oss en Mångfaldsfestival - en annan - med stort miljöintresse har har vurmat för att Vingåker ska bli ett "Fairtrade City" (med en mer etisk konsumtion) - vilket kommunfullmäktige har godkänt.
Det finns stunder då jag funderar över - "Vem är nu vinnaren av att dessa två personliga önskningarna drivits igenom?"

Kanske det är läge att jag antyder att "Jag personligen struntar fullständigt i båda sakerna" - en beskrivning som jag tror mig dela med mina vänner här i Vingåker.
Vilket inte alls betyder att vi på något sätt motsätter oss i att ovanstående genomförs. Man kan väl säga att det ingår i det som kan kallas - kommunpolitik. Man gillar inte allt.
Se det bara som exempel på att allt för mycket av den lokala politiken har svårt att frammana något "glödande intresse" från huvuddelen av Vingåkersborna.

Tycker - och tror - jag alltså.
Någon kan ha en annan åsikt som jag gärna tar in här - om nu någon känner för att berätta den för mig.
(bjarne@wilmarsgard.se)

Som avrundning - jag kan i dag svårligen tänka mig att rösta på något av de lokala partierna - på grund av deras vallöften. Som jag förstås ännu inte har sett men den tanken bygger på att deras vallöften har sin grund i deras "floskelvisioner" de skryter med på sina hemsidor.

Om nu inte något parti skulle få den begåvade tanken som att: "Låt oss bygga om den tomma lagerbyggnaden vid rondellen till en fin bowlinglokal".
Ska tydas så att den som vill få min röst måste antingen komma med förslag som särskiljer sig från de frågor som de delar med de andra partierna - genom vara av det slaget att det ger mig en betydande personlig tillfredsställelse.
Eller att de lyckas förmedla att deras partiföreträdare (under lång tid) får mig att känna "Sådana sällsynt sympatiska, begåvade och trevliga personer de är i X-partiet".
Vilket kan väga över när inget annat lockar - eller rent av känns likgiltigt…