Den usla skolan som…

…blev kvar i bottenläge - blev till en rubrik och en början på detta inlägg.
Detta då jag just fick ett mejl som innehåller de här raderna:

"Du Bjarne, vi kanske funderar på fel saker. Skolan lär vi inte kunna göra något åt och det finns tydligen de i Vingåkerstrakten som tycker att just deras skola är ett mönster med  bra  betyg och god miljö. Syns i alla fall inte i statistiken."

Ytterligare en anledning till detta inlägg är att jag av en lärare i Marmorbyns skola blev tillfrågad:
"Nu skulle jag vilja höra rent konkret tre saker som du tycker att Vingåkers skolor ska göra för att få bättre resultat i de kommunala skolorna."

Och först blev jag väldigt entusiastisk över att få unna mig den saken.
Och det kom för mig att börja läsa den här boken (igen) för att försöka finna någon begåvad inledning framför mina kommande tänkta "fantastiska förslag".
En bok som ett otal gånger fått mig att för omvärlden predika just det som står på bokens baksida:
"Den tändande gnistan är ett intellektuellt äventyr, en historia skriven med smittande entusiasm över kraften av nya idéer. Men framför allt är det en vägledning till hur förändringar sker, med ett i grunden hoppfullt budskap - att en enda människa kan förändra världen."


Och boken ger förstås exempel på personer som haft den där "första gnistan som kan förändra/åstadkomma saker". Jodå - boken (igen) fick mig i början fick att åter känna någon slags "tankeglöd" - som dock slocknade allteftersom där det efter slutläsningen stod tydligt för mig att "En tändande gnista kan förändra allt - utom skolorna i Vingåker."

Om du gör dig omaket att läsa mitt förra inlägg - så kan du inse det omöjliga i att kunna få till en ändring i våra kommunala skolor:

"Lärarna hårdtränades under en vecka för att sätta de nya standarderna som skulle gälla för lektionsupplägg och elevdisciplin. Och det var just det sista som hade den stora och omedelbara effekten, enligt Lee Mallen.
– Jag skulle säga att det tog en vecka, så var det mesta av det dåliga beteendet borta"

Nå -  bäste läsare - kan du tänka dig något sådant hända i våra skolor?
Elevdisciplin? Verkar vara ett lika otäckt ord för våra skolansvariga som - Sverigedemokraterna - är för en renlärig socialdemokrat…

"– Om jag inte sköter mitt jobb, då får jag sparken. Men skolor som drivs av de lokala myndigheterna har fått fortsätta även om det går dåligt.
Folk får sitta kvar på sina poster för länge.
Och eleverna får tre, fyra år med dålig utbildning."

I våra kommunala skolor får ingen sparken för/trots att de sitter fast i bottenträsket i de skolrankingar som publiceras…

Och känner hur all min tidigare ängslan över våra skolors framtid rinner bort till en sista tanke - som först bestod av en intensiv längtan efter en sådan person har förmågan tända en förändrande gnista som skulle sprida sig över landet som "Vingåkersmodellen" - men som hamnade i en totalt uppgiven avslutande viskande utandning - Jävla klåpare

PS - när jag sent om natten återfått andningen kom jag att tänka på min svåger - psykologen - som flera gånger har intalat mig att de underlättar för "vissa människor" om man erbjuder dem en slags "bild" dvs en liten berättelse som ger ett exempel på vad du menar med din text. Och då kommer en sådan här då:

Tänk dig att du är ute med din fru och kör med din bil på 52-an och så ser du en kraftigt skadad person ligga vid vägkanten. Du tvärbromsar och springer fram till den skadade och ser att "här behövs snar hjälp" dvs det duger inte att ringa 112 och påtala att "här behövs en ambulans".

Nu vill jag lite näsvist framföra att jag avstår att fråga "Vad gör du då?" För bara någon enstaka (man) mer än jag själv, ser till att få in den skadade i baksätet för att sedan köra mot akutintaget på Kullberska sjukhuset.

Nu är det ju så att högsta tillåtna fart på 52-an är 80 km/timmen. Om det nu är jag själv som är den bilföraren jag pratar om så skiter jag väl i det utan far fram mot Katrineholm i "hundraåttio". Möjligen skulle jag sakta ner en smula när jag passerar Baggetorp - helt ignorera fartkameran - och sedan gasa på som tidigare fram till infarten av Katrineholm men givetvis fortsätta köra över den tillåtna hastighetsbegränsningen.

Nu kommer liknelsen - den illa skadade personen - är skolan i Vingåker, att då ringa 112 för hjälp - är lika olämpligt som att vända sig till skolverket som en lösning på problemet, som dessutom skulle få "veta fan" om de inte förstod att mina framfart var för att rädda livet på en person/skolan.

Och så vill jag lägga till - jag har tekniken - dvs en bil som går över 200, jag är en synnerligen "rutinerad" bilförare som klarar den hastigheten.
Och - jag begrep bums hur läget för den skadade var…

Vad jag tycker mig förstå är att "alla" vet hur läget är i våra skolor och man försöker lösa den saken genom att ringa "112 skolverket". Och det kanske är vad som återstår när man själv inte har tekniken - eller förmågan…


Den usla skolan som blev bäst…

En berättelse om hur det gick till när den usla skolan fick "högsta betyg"…

Kingsmead Primary ligger i Londonstadsdelen Hackney och majoriteten av eleverna kommer från de statliga hyresrätterna runt skolan. Arbetslösheten är skyhög, området hör till de 4 procent fattigaste i Storbritannien.
Men ”breakfast club” handlar också om annat, att fånga upp ledsna ögon, bara prata, konstaterar Roderick Ryan, frukostansvarig lärarassistent.
I England används måttet ”andel elever med gratislunch”, för att mäta en skolas elevsammansättning utifrån social bakgrund. Gratis lunch innebär i princip att familjen inte har någon inkomst alls.
Och vid Kingsmead är andelen mycket hög, runt 60 procent.

75 procent av eleverna talar inte engelska hemma. Det är dock en sanning med modifikation, konstaterar rektor Louise Nichols. Även de elever som anses vara engelskspråkiga, har svaga språkkunskaper när de kommer till skolan.
I Sverige skulle en skola med ovan nämnda elevsammansättning sannolikt ha skrämmande låga resultat, sett till statistiken.
Men eleverna vid Kingsmead ligger över snittet, i både London och England.
Av landets skolinspektion har skolan fått det svårnådda högsta betyget: ”outstanding”.

Rop och stoj, stolar som skrapar. Vid ett matsalsbord ritar en flicka en arg skylt: ”Tysta annars får vi stanna inne!”.
– Jag måste sätta den där den syns!
Snart ser vi varför. Vid väggen har Roderick Ryan ställt sig med handen upp i luften. Inga rop, inget skäll. Handen i luften. Ett par minuter, så är salen knäpptyst. På signal tar alla sina brickor, ställer sig på led och promenerar ut.

Har det alltid gått så här bra?
– Oh no!
Rektorn Louise Nichols skrattar. ”Out of control” är uttrycket hon använder för tiden när hon tog över ledningen för tio år sedan, okontrollerbart.
Gick hon in i ett klassrum flög det saker.
Elever och föräldrar flydde skolan.

Kingsmead Primary var långt ifrån den enda skolan med problem. I början av 2000-talet låg Hackney i botten på landets resultattabeller. Situationen var så katastrofal att kommunen fråntogs ansvaret för skolorna.
Istället avsattes pengar till en stiftelse som skulle få skolorna på fötter.
Det var hårda tag, berättar Åsa Melander, tidigare skolplaneringschef och jobbade med bland annat Hackneyprojektet.
Hon är svensk men sedan över tio år bosatt i England. 

Skolor stängdes, rektorer sparkades, lärare utvärderades.
Liknande insatser gjordes i andra områden i projektet The London Challenge, med start 2003. Två år senare låg London över snittet i riket. 2010 var andelen skolor i huvudstaden som fick bästa betyg av skolinspektionen, högst i landet.

Nyckeln är dataanalyser och höga förväntningar, enligt Åsa Melander. Och ursäkter godtas icke.
– Lärare och rektorer mäter exakt hur alla elever utvecklas. Man gör kurvor – ser man en kurva dippa så går man in med åtgärder. En elevs bakgrund får aldrig vara ett skäl för att det inte går bra, säger Åsa Melander.

Pressen på rektorer och lärare var – är – stenhård.
Den som inte håller måttet åker ut. Undervisningen observeras fortfarande ideligen – av rektor, kollegor, skolinspektionen.
– Man talar hela tiden om undervisningskvalitet. Det rektorn gör i huvudsak är att se till att undervisningskvaliteten är hög. Jag skulle vilja se hur många av svenska rektorer som tillbringar 80 till 90 procent av sin tid med att prata med sina lärare och utveckla undervisningen, säger Åsa Melander.

När Louise Nichols kom till Kingsmead var undervisningen det första hon förändrade. Den var för tråkig. Nu kombineras framgångsrika metoder - med fantasi. Som när hela skolan under en vecka förberedde en låtsasresa till Mexiko. Kartor studerades, sträckor mättes upp, ord pluggades in. Alla ämnen fick plats. Eleverna skrev, räknade, och läste som aldrig förr.
Och så själva resdagen, med incheckningsdisk, säkerhetskontroll och flygplan, allt ihopfixat av personalen, så likt det bara gick. Och några av barnen som sprang hem och sa: ”pappa, vi var i Mexiko idag!”.

Men för att en skola ska bli ”outstanding”, måste lärarna vara ”outstanding”, konstaterar Louise Nichols. Där är också hennes fokus som rektor, menar hon, att locka de bästa och utveckla dem hon har.

På ett upptejpat ark i lärarrummet sitter post-it-lappar med alla elevers namn, sorterade utifrån läsförmåga och årskurs. En snabb blick och varje lärare vet exakt hur varje barns läsning fungerar just nu. På andra väggen, likadana lappar men ämnet är matematik. Sackar någon efter, blir det omedelbar specialträning.

Det tidiga agerandet för att hitta elever som inte följer sin förväntade utvecklingstakt, är en nyckel till att resultaten kunde vändas, tror Louise Nichols. Redan i förskolan, bland tre- och fyraåringar, börjar idag träningen med ord och bokstäver – och analysen för att identifiera vilka som inte hänger med.

– De tidiga åren är avgörande för de här barnen. De ligger på en väldigt låg nivå när de kommer hit. Hjälper vi dem inte i tid, då kommer de aldrig i kapp.
Men det handlar också om att lyfta de duktiga. I åk 6 delas eleverna upp i två grupper i matematik, efter hur snabbt de lär sig.
Känner de sig inte sämre, de i den långsamma gruppen?

– Tvärt om, de känner att de också kan lyckas. Och de vet att man ofta flyttar fram och tillbaka mellan grupperna. Vi har märkt att alla lär sig bättre på det här sättet, annars skulle vi inte göra det.
Lektionerna är i full gång. Oavsett var vi tittar in, hos fyraåringar eller tolvåringar, råder lugn.
Här och var påminner lappar: ”vi rör oss tyst i skolan”.

Regelbrott bestraffas, för många ”kort” leder till kvarsittning och föräldrakontakt. Devisen lyder dock morot snarare än piska. Varje vecka delas priser ut till dem som uppfört sig extra fint, lyckats särskilt bra.
Och jo, alla är extra bra på något, förtydligar Louise Nichols.
Klampet av små fotsteg i korridoren igen.
Gå, inte springa, viskar Louise Nichols och rufsar ett litet hår som passerar för fort.
Klockan är lunch och hamburgare.
– De här barnen, de älskar att komma hit, de är ledsna när det är lov. Och föräldrarna är oerhört tacksamma över att deras barn får gå i den här skolan.
Hon ser ut över matsalen.
Vi känner att vi kan göra skillnad.


Ett exempel till:

"LONDON Lee Mallin tar emot i mörk kostym och manschettknappar vid mahognybord.
Han är rektor för Harris Acadamy Morden, en friskola i stadsdelen med samma namn i södra London. Och nej, kläder och färg är långt ifrån oviktiga, poängterar han. Detaljerna är avgörande.
Greppet om detaljerna börjar redan 7.30. När portarna öppnar står skolans personal vid ingången och kontrollerar att skoluniformen är hel, ren och sitter perfekt. Ingen släpps in med skjortan fladdrande.
– Du tar tag i de små sakerna för att inte de stora ska komma, förklarar Lee Mallin.

När skolan fick undergångsstämpeln ”failed” av landets Skolinspektion för två år sedan var alternativen att stänga skolan eller låta en academy ta över. Harris group, en av de första och nu största adademy-grupperna tog sig an uppdraget.

Lärarna hårdtränades under en vecka för att sätta de nya standarderna som skulle gälla för lektionsupplägg och elevdisciplin. Och det var just det sista som hade den stora och omedelbara effekten, enligt Lee Mallen.
– Jag skulle säga att det tog en vecka, så var det mesta av det dåliga beteendet borta.
– Om jag inte sköter mitt jobb, då får jag sparken. Men skolor som drivs av de lokala myndigheterna har fått fortsätta även om det går dåligt. Folk får sitta kvar på sina poster för länge. Och eleverna får tre, fyra år med dålig utbildning."

 

BoU-nämnden stärker för skolutveckling

Under 2015 tog barn- och utbildningsnämnden med sin förvaltning stora kliv för att förbättra kommunens skolor och förskolor. Nämnden har tagit fram en ny vision, utbildningsinsatser har gjorts och nya arbetssätt har etablerats. På sikt ska det leda till fler elever som uppnår gymnasiebehörighet. 

På Barn- och utbildningsnämndens möte igår togs beslut om verksamhetsberättelsen för år 2015. I verksamhetsberättelsen står det om det arbete som har genomförts med tre prioriterade områden.

– Vi har tagit fram en vision som tydligt beskriver vad vi har för förväntningar på oss som uppdragsgivare och vad förvaltningens arbete ska leda till. Visionen är förankrad i läroplanen och vårt kunskaps- och värderingsuppdrag, berättar Barn- och utbildningsnämndens ordförande Helena Edrenius. 

Visionen ska gälla fram till år 2020 och lyder:

”I våra verksamheter finns det plats för alla
Alla får höras, synas, vågar prata och har vänner
Här får alla lust att lära
Varje dag är viktig och inget är försent”

Utifrån visionen har förvaltningschefen, skolledarna och övrig personal på Barn- och utbildningsförvaltningen fått skriftliga uppdragsbeskrivningar.

Gemensamma utbildningsdagar

Förvaltningschef Lena Sahrblom och nämndens ordförande Helena Edrenius har hållit i gemensamma utbildningsdagar med Barn- och utbildningsnämnden, förvaltningens ledningsgrupp och förvaltningskansliet. Områden som diskuterats och fördjupats tillsammans är resursfördelning, kommunens styrmodell, elevhälsoarbetet och lagstiftning och nya bestämmelser kring nyanlända.

– Det har varit väldigt bra samtal som vi har haft tillsammans och på det här sättet får vi en och samma grund att stå på, säger Helena Edrenius.

Några gånger om året ska politikerna besöka verksamheterna för att med gemensamma frågeställningar lyssna hur verksamheten fungerar och utvecklas. De svar som politikerna får blir sedan underlag till samtal i nämnden om visionen.

– För att förbättra vårt arbete med normer och värderingar, trygghet och trivsel för eleverna, påbörjade vi 2015 ett treårigt projekt med Friends. I projektet kartlägger vi varje skola för att kunna sätta upp mål som ska förbättra vårt värdegrundsarbete, berättar Lena Sahrblom.

Satte fokus på klassrumsarbetet

Under året har rektorerna i grundskolan även arbetat med RektorsAkademien Utveckling för att förbättra arbetet och få verktyg som gör uppdraget som rektor enklare och tydligare. I utvecklingsprogrammet görs observationer på respektive skola som rektorerna sedan analyserar och arbetar med tillsammans i gruppen och med förvaltningschefen.

Inför läsåret 2015/2016 införde Barn- och utbildningsförvaltningen nya verktyg för rektorer och lärare, underlag för medarbetarsamtal, klassrumsobservationer, kollegial granskning och bedömning. Nya lönekriterier togs fram och förankrades med fackliga företrädare.

– Med det nya arbetssättet drog vi ner på administrativa uppgifter för rektor vilket ska ge mer tid för klassrumsarbetet, säger förvaltningschef Lena Sahrblom. Nu har vi ett och samma arbetsmaterial för samtliga rektorer och lärare. En nyckel till att lyckas är att vi arbetar tillsammans och strukturerat.

För en ökad likvärdighet

Inom nämndens prioriterade områden finns ”stärkt likvärdighet i förskolor och skolor”. I det uppdraget har förstelärarna i skolan fått bättre förutsättningar. Under pågående läsår träffar förstelärarna regelbundet sina ämneskollegor, från alla kommunens skolor.

På ämnesträffarna förs diskussioner om forskning, bedömning, planering, satsningar, elevsyn, attityder med mera. Inspiration och infallsvinklar till träffarna får förstelärarna bland annat genom att delta på nationella ämneskonferenser.

– Förutom ämnesträffarna har förvaltningen med rektorerna ett gemensamt program för alla lärares kompetensutvecklingsdagar. De handlar bland annat om elevhälsoområdet, lärmiljöer, arbete med nyanlända och formativ bedömning, berättar Lena Sahrblom.

Eleverna ska vara i fokus 

Även inom förskolan pågår ett utvecklingsarbete med professionsutvecklare, språk- och mattepiloter, sagopedagoger och gemensamma utbildningsdagar. Projektet giftfri skola, tillsammans med Naturskyddsföreningen och Kemikalieinspektionen, är en viktig satsning för oss, för att få till bra miljöer för våra unga barn, säger Lena Sahrblom. 

– Syftet med alla insatser är att vi nu har ett mer systematiskt sätt att utveckla för att förbättra våra verksamheter med och för våra barn. Vi behöver bra skolor i vår kommun och med gemensamt arbete kan vi lyckas. Det är barnen och eleverna som ska vara i fokus, säger Helena Edrenius. 

Lägger till en text från DN:

Sverige behöver sadla om vad gäller skolpolitiken. Vägen framåt är inte små förändringar här och där – vi behöver bryta med dagens skola som i grunden är genomsyrad av ett felaktigt tänk. Som Inger Enkvist skrivit om vid flera tillfällen – Sveriges skolpolitiska ideologi har misslyckats: ”Vi måste våga säga att ingen elev har rätt att frånta andra elever deras rätt till utbildning. Det behövs mod att ompröva ideologier som slagit fel och som har skadat landet. (...) Trots välkända problem och en förödande OECD-rapport har ingen åtgärd vidtagits som kan rätta till problemet.” (SvD 1/12-15)